https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 28 Jun 2022 21:53:38 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/debatt/ar-hemmamodrar-var-tids-paria/ https://nyadagbladet.se/debatt/ar-hemmamodrar-var-tids-paria/#comments Tue, 21 May 2013 08:56:03 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=3479 Kvinnor som vårdar sina egna barn kallas "frivilligt arbetslösa". Därmed stöts de ut ur vår gemensamma välfärd. Men vårdar de istället andra kvinnors barn räknas de plötsligt som arbetande och välkomnas in i värmen. Varför ser vi så olika på kvinnors arbete med barnomsorg? Har det att göra med att feministerna valt fel väg till jämställdheten? Det skriver Monica Sunward. När feminister i dagens jämställda samhälle avvisar alla former av ekonomisk ersättning till mödrar, som vårdar egna barn, menar man att det vore som att få ”betalt för att inte arbeta”, vilket förstås är oacceptabelt. Men när samma arbete utförs av någon annan än modern blir det plötsligt, som genom ett under, ett fullvärdigt arbete. ”Man ska inte få betalt för att skaffa barn” brukar feministerna motivera sin avvisande inställning med. Men varför ska kvinnor straffas med fattigdom och utstötning för att de vill vårda sina egna barn? I de flesta fall är det just kvinnorna, som vill vara hemma med barnen. Därför använder jag ordet kvinnor. Jag vågar påstå att aldrig tidigare, under mänsklighetens historia, har kvinnor straffats med uteslutning ur gruppens gemensamma välfärd, för att de vägrat att lämna bort sina barn till andra. Sedan urminnes tider har män och kvinnor kompletterat varandra och samarbetat för allas bästa. Männen har jagat, kvinnorna har vårdat och bytet har sedan delats solidariskt av alla i gruppen. Denna arbetsfördelning och solidaritet gjorde att människan överlevde utan försäkringskassa, socialkontor och feminism. Så varför sker denna plötsliga utstötning av mödrarna just i vår upplysta tid? Varför stöter vi ut mödrarna ur vår gemensamma välfärd? På stenåldern räknades mödrarna in i gemenskapen. Var stenåldersmänniskan humanare än vi är nu? Är mödrar som vårdar egna barn vår tids paria, vår tids utstötta? Hur blev de det? Varför protesterar ingen? Varför accepterar vi feminismens dom över moderskapet, som om det vore en sanning huggen i sten? Det är inte bara feministiska socialister som föraktar arbetet med egna barn. Även konservativa och liberaler kallar detta arbete, med illa dolt förakt, för ”frivillig arbetslöshet”. Vad de verkar omedvetna om är att de själva är fångna i det de säger sig bekämpa; det ”patriarkala” föraktet för det traditionellt kvinnliga arbetet med vården och fostran av nästa generation. De ser inte det motsägelsefulla i att de vill uppvärdera kvinnan genom att nedvärdera det kvinnliga. De anser det som en orubblig sanning att vårdarbetet är värdelöst, när det utförs av den som fött fram barnet. Med nästan religiös fanatism försvarar de att arbetet med nästa generation får ett värde först när det utförs av en främling. Ingenting kan rubba deras övertygelse. Inte ens argumentet att ur samhällets neutrala synvinkel är barnens vård lika värdefull oavsett om vårdaren är släkt med barnen eller ej. Barnen växer ju upp till samhällets framtida medborgare oavsett vem som sköter deras vård. Det småaktiga nedvärderande av de hemarbetande mödrarna kommer inte från vårt gemensamma samvete. Jag tror att vi innerst inne anar var det kommer ifrån. Det är kanske lite skambelagt att säga det högt, men det kommer faktiskt från feministerna. Det kommer från feministernas hemliga beundran av den manliga könsrollen. Det kommer från karriärkvinnornas grandiosa självförhärligande, deras uppfattning att de är överlägsna ”hemmakvinnorna”. Dessa underlägsna hemmavarelser som frivilligt låter sig ”kedjas fast vid spisen” och frivilligt stannar hemma för att ”vårda en frisk man”. Det är underförstått att dessa ”svagbegåvade” varelser skall straffas med utstötning och fattigdom för sitt ”osolidariska” beteende. När ska vi våga ta bladet från munnen och konfrontera feministerna med deras blinda fläck; deras omedvetna kvinnoförakt? Först när de erkänner att de valt fel väg till jämställdheten, först då kan vi nå verklig jämställdhet.   Monica Sunward]]> https://nyadagbladet.se/debatt/ar-hemmamodrar-var-tids-paria/feed/ 2 https://nyadagbladet.se/debatt/hormoner-ar-inte-allt-men-kvinnor-har-biologiska-fordelar-for-barnets-overlevnad/ https://nyadagbladet.se/debatt/hormoner-ar-inte-allt-men-kvinnor-har-biologiska-fordelar-for-barnets-overlevnad/#respond Sun, 24 Mar 2013 17:11:37 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=2861 Hormoner är inte allt - men kvinnor har biologiska fördelar för barnets överlevnad. Det feministiska misstaget var att nedvärdera den kvinnliga könsrollen. Det skriver Monica Sunward i sitt svar till Ingemar Sibys senaste debattartikel. Ingemar Siby missförstår mig. Det måste bero på att jag uttryckt mig otydligt. Givetvis tror jag inte att människan helt styrs av hormoner och instinkter. Dock tror jag att kvinnan har vissa biologiska fördelar, som gör henne bättre på vården av det nyfödda spädbarnet. Hennes kropp tillverkar ju barnets bästa föda – modersmjölken. Ännu har vi ju ingen ”fadersmjölk”. Utan moderna uppfinningar som bröstpump, vällingpulver och nappflaska kan ju ingen fader ersätta modern, när det gäller spädbarnets överlevnad. När det gäller min motvilja mot feminismen beror den inte på att jag har ett ”kvinnoförnedrande ideal”. Den beror istället på att jag anser att ”likhetsfeministerna” tyvärr valde fel väg när de ville jämställa kvinnorna med männen. De valde att nedvärdera den kvinnliga könsrollen. Vården av barnen nedvärderades till ett kvinnligt ”förvärvshinder”, som hon så snabbt som möjligt måste befrias från. Jag menar tvärt emot att vården av de egna barnen bör jämställas med vården av andras barn – som ett riktigt arbete med barnomsorg. Så länge som feministerna är emot detta, är jag emot feministerna. Däremot har jag ingenting emot Ingemar Siby. Han är både kunnig och klok, anser jag. Kan vi nu gräva ner stridsyxorna, Ingemar?   Monica Sunward]]> https://nyadagbladet.se/debatt/hormoner-ar-inte-allt-men-kvinnor-har-biologiska-fordelar-for-barnets-overlevnad/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/debatt/vara-konsroller-ar-nedarvda-inte-inlarda/ https://nyadagbladet.se/debatt/vara-konsroller-ar-nedarvda-inte-inlarda/#comments Sat, 09 Mar 2013 12:09:09 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=2776 Gensvar till Ingemar om könsrollerna: Att könsrollerna kan variera genom yttre tryck från samhälle och kultur är inget bevis att vi inte har nedärvda, instinktiva och hormonbaserade könsrollsbeteenden. Det skriver Monica Sunward i sitt svar. Tack för den historiska lektionen, Ingemar! Hur intressanta dina gravfynd än är så bevisar de inte att vi, precis som andra levande varelser styrs av instinkter och hormoner och att honor och hanar har olika roller i kampen för överlevnad. Att dina fornfynd visar att könsrollerna kan variera genom yttre tryck från samhälle och kultur är inget bevis att vi inte har nedärvda, instinktiva och hormonbaserade könsrollsbeteenden. I grund och botten är människan inget annat än ett däggdjur, en primat. Vi har bara en något större hjärna. Våra kusiner människoaporna bråkar inte om vilket kön som ska ta hand om ungarna. De lider inte under växlande politiska ideologier eller skiftande kulturer. De låter sig inte styras av feministiska irrläror. Nej, de har bara sina trygga, urgamla instinkter och sina olika könshormoner. De överlever alldeles utmärkt utan att ha läst en enda bok om manlig spädbarnsvård. Så stark är nämligen däggdjurens instinkter att honorna självklart vårdar ungarna och hanarna lika självklart stödjer dem i detta. Detta beteende gynnar nämligen artens överlevnad. Att däggdjurens överlevnad gynnas av att de lyder sina instinktiva könsroller är lika självklart som att vårt förvirrade sökande efter den ”rätta” genusteorin och den ”rätta” jämställdheten missgynnar vår arts överlevnad. De europeiska folken har ju nästan slutat föda barn. Nu föder vi mindre än två barn per kvinna och vår befolkning minskar i snabb takt. Om våra släktingar aporna förstod detta skulle de skrika av skratt och ifrågasätta vårt förstånd. Människan må vara det intelligentaste djuret – men ack så oförnuftiga, skulle de säga. Som många kvinnor har jag personlig erfarenhet av hur starka modershormonerna är i den nyblivna moderns kropp. Vi vet nog också hur opåverkad av ”fadershormoner” den nyblivne fadern kan vara. Våra könsroller är nedärvda – inte inlärda. Detta behöver man inte vara professor för att inse. Till sist ett citat av Sigmund Freud: ”Gud kan inte vara överallt, därför skapade han modern”.   Monica Sunward Bloggar på Gassegoner]]> https://nyadagbladet.se/debatt/vara-konsroller-ar-nedarvda-inte-inlarda/feed/ 1 https://nyadagbladet.se/debatt/lat-man-och-kvinnor-vara-olika-och-lika-mycket-varda/ https://nyadagbladet.se/debatt/lat-man-och-kvinnor-vara-olika-och-lika-mycket-varda/#comments Sat, 16 Feb 2013 15:10:30 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=2554 Mitt råd till Maria Arnholm, vår nya jämställdhetsminister, är att jämställa könsrollerna. Låt män och kvinnor vara olika och lika mycket värda. Jämställ vården av egna barn med vården av andras barn. Ge hemmaföräldrar en summa som motsvarar vad en daghemsplats kostar. Verklig jämställdhet kan bara nås om den kvinnliga könsrollen med vården av egna barn ges samma värde som den manliga med förvärvsarbetet. Idag har omsorgen om egna barn inte mer värde än vård av egna hundar och katter. Barnen är ju dock framtidens medborgare och borde rimligen värderas högre än en del av det oavlönade hemarbetet. Det skriver Monica Sunward. Våra olika könsroller har hjälpt människan att överleva i tusentals år. Vi överlevde utan försäkringskassa, utan föräldraförsäkring och utan feminister. Och vi levde i harmoni för vi samarbetade och kompletterade varandra. Mannen jagade och skaffade mat till sin familj. Ammande och gravida kvinnor stannade hemma och vårdade hem och barn. Arbetsfördelningen har vuxit fram under tusentals år av evolution. Vi är nu fullt ut anpassade till en kvinnlig och en manlig könsroll. Vi mår bra om vi får leva i de naturliga rollerna. Vi mår dåligt nu när vi tvingas leva i onaturliga roller. På 70-talet infördes feministernas krav "ungkarlsbeskattning" för alla, även familjeförsörjaren. Det var dödsstöten för harmoniska familjer. En flerbarnsfar bad om bostadsbidrag och fick svaret att han tjänade för mycket, men om han skilde sig från sin fru, kunde båda få bidrag. Jag tycker att det är bevis nog för hur familjefientlig den nuvarande familjepolitiken är. Det är ju detta som gör att svenska folket mår så dåligt. Jämställdheten bygger på en omöjlighet: Uppvärdering av kvinnan genom nedvärdering av det kvinnliga. Den påstår att den ger människor samma rättigheter att göra sina livsval. Men i verkligheten tvingar den in oss i den motsatta könsrollen, oavsett om vi vill eller ej. Kvinnor får inte välja den kvinnliga könsrollen. Då räknas hon som frivilligt arbetslös. Hon måste leva i den manliga. Hur mycket hon än vantrivs. Och mannen får inte längre försörja sin familj. Stoltheten att värna och skydda familjen har han förlorat. Nu ska han tvingas sitta med bar överkropp och mata spädbarnet med nappflaska för att hans usla bröstkörtlar vägrar producera fadersmjölk. Kan männen förnedras mer? Nu ska han stå med förkläde i köket och diska. Han ska dammsuga lika duktigt som husmödrar gjorde förr. Och banne honom, om han inte klarar det. Då möts han av kvinnans ilska och förakt och hon tar ut skilsmässa nästa dag. Kvinnorna luras att tro att männen är precis lika bra på att sköta spädbarn som de själva, om de bara tvingas. Och när den vanliga, sunda, mannen visar sig usel på spädbarnsvård, då tror hon att det är honom det är fel på. Den nyförlösta kvinnan har förutom tusen år av anpassning, dessutom ett försprång i form av moderskapshormoner, som anpassar henne ännu bättre till det svåra arbetet att ta hand om ett spädbarn. Mannen har bara sina gamla jaga- och slåss-hormoner. Inte lämpliga alls. Om man får frågan om man vill ha jämställdhet svarar förstås de flesta ja. Men får man frågan om man ska tvingas byta könsroller till något mittemellan manligt och kvinnligt, då skulle nog de flesta svara nej. Förskolorna har nu fått order om att motverka de normala könsrollerna. Flickor som vill vara flickaktiga och leka med dockor ifrågasätts och hänvisas till bilar, hammare och spik. Pojkarna föses in i dockvrån. Att flickor vill leka med dockor, som en naturlig förberedelse för framtida moderskap, det struntar man i. Det måste motverkas av personalen. Personal som tycker detta är groteskt måste tiga och hålla god min för att inte förlora jobbet. I en unik artikel i DN, 4 januari 2008, tas jämställdhetens baksidor upp.  Kanske för första och enda gången. Där redovisar åtta forskare resultatet av sin forskning: "Resultaten visar att risken för separation är högre i familjer där kvinnan står för en stor andel av familjens inkomst. Dessutom ökar risken för separation när mannen blir arbetslös, men inte när kvinnan blir arbetslös. En förklaring till dessa resultat kan vara att när kvinnan blir huvudförsörjare, vilket oftast blir fallet när kvinnan tjänar mer och när mannen blir arbetslös, så rubbas bilden av hur saker och ting bör vara. Mannen kanske tappar självkänslan och mår allt sämre, och kvinnan börjar se ner på sin man. Hursomhelst illustrerar resultaten att en upplösning av traditionella könsroller kan innebära påfrestningar som i slutändan leder till ökad risk för separation." "Att försöka förverkliga jämställdhetsidealet innebär ofta att kärleksrelationen och partnern ifrågasätts, att vardagslivet uppfattas som komplicerat samt att risken för oenighet om ansvarsfördelningen i hemmet ökar. Allt förändringsarbete är förknippat med ansträngningar, konflikter och ifrågasättande och det vore naivt att tro att strävan efter jämställdhet - som inbegriper vardagslivets alla aspekter och våra allra närmaste relationer - skulle vara ett undantag." Upplösning av traditionella könsroller innebär alltså påfrestningar som leder till separation! Men politikerna tar sig rätten att bestämma över hur vi ska leva i våra familjer. Vi anses inte kloka nog att bestämma själva. Vi har anpassat oss till dessa könsroller i tusentals år och så tror man att människan på några år kan programmeras om likt robotar och leva i tvärtom könsroller! Denna undersökning visar klart och tydligt att vi måste byta jämställdhet, från den som förtrycker de traditionella och naturliga könsrollerna till en som värderar bägge könsrollerna lika och tillåter oss att fritt bestämma över våra egna familjeliv och våra egna val av könsroller. Låt oss därför få vara olika och lika värdefulla. Jämställ vården av egna barn med ett normalt förvärvsarbete. Då kan vi få verklig jämställdhet. Alla vinner på detta. Det är ju den nuvarande jämställdheten det är fel på. Inte könsrollerna. Låt mig avsluta med ett citat från Gunnel Linde: "Att inte vara hos sina barn när de är små är som att be någon att gå på bio åt sig".   Monica Sunward]]> https://nyadagbladet.se/debatt/lat-man-och-kvinnor-vara-olika-och-lika-mycket-varda/feed/ 8