monader – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Sat, 27 Jun 2026 10:17:29 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg monader – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Illusionen om jämlikhet – del 2 https://nyadagbladet.se/kultur/illusionen-om-jamlikhet-del-2/ Sat, 27 Jun 2026 09:53:03 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=232611 Jämlikhet ur ett högre perspektiv Symboliskt sett kan vi människor liknas vid små kryp, omedvetna om den komplexa värld vi ingår i, dess styrande intelligenser, den struktur och plan vi är en del av. Likaså är vi ovetande om vad som återstår. Vi talar ibland om evolutionen, men saknar fortfarande mesta delen av denna kunskap. Enligt uråldriga läror är vi alla monader, eller individer, ingående i en kosmisk manifestationsprocess. Under oöverskådliga perioder har människor genomgått olika förstadier av utveckling och vi befinner oss nu i en etapp av evolution, i vilken vi avverkat de tre första naturrikena och är inne på det fjärde – människoriket. Ordet monad betyder en-het och den är odelbar, vilket ordet in-divid just betyder – odelbar. Det är precis vad monaden är – odelbar. Ord har som känt oftast en faktisk innebörd. Monaden är med andra ord en uratom, som i en lång rad av världar av olika täthetsgrad skaffar sig erfarenheter som tar den vidare. Denna lilla uratom – monaden – är vårt verkliga jag, som inkarnerar många, många gånger i fysiska världen på väg från primitivitet till fullkomning. Symboliskt kan monadens medvetenhetsutveckling i naturrikena (mineral-, växt-, djur-, människoriket) avbildas så här: "Medvetandet sover i stenen, drömmer i växten, vaknar i djuret och utvecklas till självmedvetenhet i människan." Verklig självmedvetenhet är något annat, något mer, än den vanliga människan i allmänhet tror. Den innebär första stadiet av medvetenheten som finns hos de väsen som fullkomnat sig i människoriket och förbereder sig för nästa etapp; övergången till ett femte naturrike, som förblir okänt för de flesta. Denna övergång förutsätter insikt i faktumet att vi varken är vår organism, våra känslor, eller våra tankar. Tvärtom är vi observatören av dessa saker; vi är inte identifierade med dem. Med andra ord, vi är monaden. Människoriket innefattar fem utvecklingsstadier. Ungefär 85 % av mänskligheten befinner sig på de två lägsta utvecklingsstadierna; barbarstadiet och civilisationsstadiet. Dessa kännetecknas av lägre emotional och mental medvetenhet. Emedan intelligensen likväl fortsätter att utvecklas under civilisationsstadiet drabbas människor lätt av högmod. Jämför vi detta med en individ på kulturstadiet, vilken börjar reflektera över meningen med livet och att vara en god människa i tanke, ord och handling, och som inte påverkas av distraktioner utan i stället söker intryck av hög kvalitet, inser vi att majoriteten ännu inte har nått denna nivå. Den girighet och begärsdrift som tillhör lägre utvecklingsstadier är övervunnen på högre stadier. Även om individer på de två högsta stadierna är sällsynta, finns det alltid några av dessa i alla länder. När sådana individer börjar göra sig gällande utsätts de lätt för trakasserier av dem på lägre utvecklingsstadier som inte kan förstå att det finns människor med högre medvetenhet. Detta har vi historiska exempel på. Dessa våra äldre bröder visar allas potential. När vi väl fullkomnat oss i människoriket väntar högre riken och uppgifter. Människoriket ska vara den svåraste etappen under monadens utveckling. Dock, enligt frihetslagen får vi all tid vi behöver för att utvecklas och får genomgå många tusentals inkarnationer för att lära oss vad som förväntas i detta speciella naturrike. Filosofen och matematikern Pytagoras tog sig an uppgiften att undervisa om detta. På den tiden hade dock endast en mycket liten krets av mottagliga individer tillgång till hans undervisning. Vi människor behöver denna livskunskap för att utveckla högre medvetenhet och förstå vår värld. Emedan förutsättningarna för högre mental bearbetning förbättras med tiden, blir denna livskunskap alltmer begriplig för ett större antal individer. [caption id="attachment_232617" align="alignnone" width="640"]Kompass på karta som illustration till orientering och perspektiv Foto: Ylanite Koppens, Pexels.com[/caption]

Vad ligger egentligen i begreppet jämlikhet?

Den ofrånkomliga slutsatsen är att monadens förvärvade erfarenhet under denna ofantligt långa tid innebär att det omöjligen kan existera två monader som är jämlika i utvecklingshänseende. Detta beror på att icke två monader kan ha exakt samma livsresa bakom sig. De har ej heller inträtt i människoriket vid samma tidpunkt. Människor med olika medvetenhetsmässig mognad kan därför inte vara jämlika. Vi är alla unika individer och går olika årskurser i livets skola. Jämlikhet betyder att vi, ur materieaspekten, alla är monader; ur medvetenhetsaspekten att vi alla är under utveckling; och ur rörelseaspekten att vi alla är lika inför högre lagar. Livslagarna gäller lika för alla. Alla ska fullkomnas och nå slutmålet. Detta är den sanna innebörden av jämlikhet. Dessutom, även om vi alla är unika, strävar vi alla omedvetet efter samma mål: mänsklig fullkomning, innan mer omfattande uppgifter tar vid i manifestationsprocessen. Begreppet inkludering betyder i denna högre skala att människomonaderna kollektivt utgör en enhet som med tiden skall komma att förverkligas genom människors uttryckta vilja till enhet och allas samfällda insatser för det gemensamma goda. Även om det lär ta lång tid, sker det. Inkludering innebär samhällets ansvar att utbilda dugliga medborgare enligt individuella förutsättningar i avsikt att möjliggöra för varje individ att finna sin rättmätiga plats i samhället. Detta avgörs av fallenhet, lämplighet, förmåga och meriter, inte av det mänskliga påfundet med kvotering. Efter mycket experimenterande och gradvis utveckling av goda egenskaper förverkligas till sist idén om det mänskliga broderskapet. Den här bristen på livskunskap gör att vi människor famlar i blindo och har skapat en värld vars bedrövlighet inte finns att skåda annorstädes. Trots all medkänsla och välvilja som många redan hyser, finns det fortfarande mycket grymhet i världen. Att ha ett gott hjärta räcker inte för att skapa en fredlig värld, vilket många kanske har insett under det senaste decenniet. Om vi tar oss tid att reflektera blir det tydligt att människor skiljer sig mycket åt vad gäller mognad. Vi kan se bevis för detta överallt omkring oss. Människor skiljer sig åt i vilken grad de utvecklat goda egenskaper och livsförståelse. Goda egenskaper tar tid att utveckla, vilket är anledning till att vi gång på gång inkarnerar i människoriket där vi kan skaffa oss nödvändiga erfarenheter att bearbeta. Denna bearbetning är nödvändig för riktigt tillgodogörande som kan resultera i faktisk medvetenhetsutveckling. Några av de egenskaper vi skall förvärva inkluderar duglighet, mod, pålitlighet, ansvarsförmåga, rättskänsla, omdömesförmåga, medkänsla, ödmjukhet, tillit och kärleksfull förståelse.

Spännvidden av mänskliga uttryck

För att sanna kunskapen för oss själva, är detta något vi kan reflektera över när vi möter människor. I vilken utsträckning uttrycker människan ädel kultur? Med detta menas verklig kultur, det vill säga uttryck för det sanna, goda och sköna. I vår nutid, är det inte så att vi ser alltför många exempel på det rakt motsatta? I vilken utsträckning styrs människan av formativt, mekaniskt och onyanserat tänkande? I vilken utsträckning är hon slav under känslor och begär? I vilken utsträckning är hon slav under masstänkandet? I vilken utsträckning faller hon offer för manipulation? I vilken utsträckning strävar människan mot högre ideal? Hur mycket högaktar hon frihet? I vilken utsträckning går hon mot strömmen? I vilken utsträckning tänker hon egna tankar? Hur mycket söker hon förstå tillvaron och meningen med livet? I vilken utsträckning strävar hon efter det goda och efter förbättring? Med allt detta i åtanke blir den stora spännvidden av mänskliga uttryck och strävanden uppenbar. De individuella uttrycken beror inte enbart på uppväxtmiljö utan även på de latenta egenskaper individen börjar uppvisa under sina uppväxtår, vilka kan stimuleras av upprepade upplevelser. Människan är här för att fortsätta utvecklas, men om hon faller offer för moderna livets distraktioner kanske hon aldrig uppnår sin latenta nivå. Därför kan vi aldrig riktigt bedöma en annan persons nivå. Det enda vi vet är att vi alla är på vår väg. Det är där vi finner den verkliga jämlikheten. Således kan vi se hur utvecklingsnivåerna i människoriket sträcker sig från primitiva uttryck till hög grad av förädling. Kan vi inte observera just dessa skillnader i världens tillstånd? Vissa individer är kapabla till de värsta grymheter, medan andra, med sin kärlek, visdom, intelligens och begärsfrihet tycks nära fullkomning. Historien har visat oss sådana exempel. Världens tillstånd vittnar om att vi fortfarande har en lång väg att gå. Eftersom monaderna befinner sig på olika utvecklingsstadier och utvecklingsnivåer, är detta en förklaring till varför våra försök att lösa samhällsproblem inte fungerar. Så länge vi inte tar hänsyn till detta grundläggande faktum kommer vi fortsätta att begå misstag och bryta mot livslagarna, med konsekvenser för samhället som helhet. Tiden skall dock komma för mer livskraftiga samhällen att utvecklas – verkligt goda samhällen. När allt fler människor når högre stadier och utvecklar den goda viljan att arbeta för det gemensamma, kommer detta ideal att förverkligas. Denna reflektion över jämlikhet avslutas med ett citat av Henry T. Laurency ur boken De vises sten:
”Med jämlikhet avsågo samhällsfilosoferna likhet inför lag, rätt till människovärde, rätt till fri tävlan, rätt bli bedömd efter enbart duglighet. Men livsokunnigheten tog hand om slagordet, oförmögen upptäcka distanser mellan olika utvecklingsstadier och nivåer. Alla anses ha samma möjlighet till livsinsikt, omdöme, duglighet, skicklighet. Proklamerandet av jämlikhet är ett av mänsklighetens största, mest fatala misstag, emedan det lämnar makten åt okunnigheten och oförmågan. Alla ska vi en gång nå målet. Men tidpunkten härför är icke densamma för alla.”
Denna Pytagoras kunskap kallad hylozoik – läran om den levande materien – finns publicerad i verk av den svenske esoteriske författaren Henry T. Laurency (1882–1971). Den utgör ett mentalsystem särskilt anpassat för västerländskt tänkande och dess grunder finns beskrivna i böckerna Kunskapen om verkligheten och De vises sten.   Lena Fredriksson]]>