Miljöpartiet – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 11 Sep 2026 12:13:43 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.2 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Miljöpartiet – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Helldén vill sänka gränsen för juridiskt könsbyte till 12 år: ”Kan upptäcka vad man är för kön” https://nyadagbladet.se/inrikes/hellden-mp-juridiskt-konsbyte-12-ar/ Fri, 11 Sep 2026 11:07:00 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=240129 Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén vill att tolvåringar ska kunna ändra juridiskt kön med föräldrarnas godkännande. Motiveringen han ger är att det är först i den åldern som ett barn kan upptäcka vad det känner sig som. Uttalandet kom under onsdagen, fyra dagar före riksdagsvalet den 13 september. Helldén fick frågan i en kort intervju med Tiktok-profilen Christian Skogsgårdh, publicerad på Instagram den 9 september. Skogsgårdh frågade varför man borde kunna byta kön vid tolv års ålder. Enligt Riks svarade språkröret: – Vi tycker att man är 12 år kan man byta juridisk könstillhörighet vid 12 år med föräldrarnas godkännande. När intervjuaren invände att en tolvåring knappast är mentalt mogen för ett sådant beslut höll Helldén inte med: – Därför att vid den åldern så kan man upptäcka vad man är för kön, det vill säga vad man känner sig som.

Folkbokföringen, inte vården

Det Helldén talar om är juridiskt kön, alltså det kön som står i folkbokföringen. Ingen hormonbehandling och ingen kirurgi följer med ändringen. Socialstyrelsen skriver rakt ut: "Att ändra juridiskt kön har inte något med sjukvård eller behandling att göra." Det som krävs är ett intyg från läkare, psykolog, psykoterapeut eller hälso- och sjukvårdskurator. Uttalandet är heller inget löst utspel i en snabbintervju. På mp.se uppger partiet att "för minderåriga vill Miljöpartiet att ändring ska vara möjlig från 12 års ålder med vårdnadshavarens tillstånd". Samma sida slår fast att juridiskt kön ska kunna ändras genom självbestämmande utan kontakt med vården, att ett tredje juridiskt kön ska införas och att transpersoners diskrimineringsskydd ska skrivas in i grundlagen. Helldén har tillsammans med språkröret Amanda Lind och riksdagsledamoten Ulrika Westerlund dessutom drivit linjen att rätten att ändra juridiskt kön ska grundlagsskyddas.

Dagens gräns är 16 år

Gällande rätt är lag (2024:238), i kraft sedan den 1 juli 2025. Där går gränsen vid 16 år. En ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare, och en ansökan för ett barn som fyllt tolv får inte göras utan barnets skriftliga samtycke. Tolvåringen finns alltså redan i lagen – som den som ska samtycka, inte som den som kan få sitt juridiska kön ändrat. För kirurgiska ingrepp gäller fortfarande 18 år, och 23 år för avlägsnande av könskörtlar. För barn under 16 år med medfödd avvikelse i könsutvecklingen finns särskilda regler. Frågan skiljer partierna åt inför valet. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill riva upp könstillhörighetslagen, Moderaterna vill se över den och Liberalerna vill behålla den. Enligt SVT hade Socialstyrelsen fått in nästan 2 000 ansökningar om att ändra juridiskt kön, räknat från juli 2025 till och med maj 2026. Årligen brukade myndigheten få in runt 300–600 ansökningar med den tidigare lagstiftningen. I samma intervju sade Helldén också att drivmedelspriserna både kommer och behöver höjas. På frågan om han är för kärnkraft eller kärnvapen i Sverige svarade han: "Vi vill varken se kärnvapen eller kärnkraft."]]> Stefan Sauk: ”Politikerna spär på politikerföraktet” https://nyadagbladet.se/inrikes/stefan-sauk-politikerna-politikerforaktet/ Thu, 03 Sep 2026 13:54:35 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238733 Skådespelaren och samhällsdebattören Stefan Sauk går till hårt angrepp mot det politiska spelet inför valet. I ett långt samtal menar han att makthavare, medier och företagens värdegrundsarbete tillsammans har trängt undan både saklighet och ett friare offentligt samtal.

I podcasten Gröning & Blomgren utanför, som publicerades av Svenska Epoch Times den 20 augusti, talar Stefan Sauk om vad han ser som en allt mer ängslig politisk kultur.

I programmet lyfter han bland annat fram kritikens värde, ifrågasätter energipolitiken och efterlyser ett vuxnare sätt att möta människor som gör fel.

Stefan Sauks egna tolkningar står tydligt i centrum i samtalet: en folkligt formulerad uppgörelse med maktens språk, symbolpolitik och det han beskriver som ett svenskt behov av att rätta in sig i ledet.

Han inleder med valrörelsen, vars löften och utspel han uppfattar som ett skådespel långt från de frågor som avgör landets riktning.

Kritiken riktas inte bara mot enskilda partier, utan mot själva sättet på vilket den politiska klassen konkurrerar om väljarnas uppmärksamhet.

"Politikerna" skapar föraktet

Stefan Sauk säger att han undviker delar av valrörelsen eftersom han blir både arg och orolig av nivån. I stället för politisk förnyelse ser han ett spel där personangrepp, inövade budskap och löften utan ordentlig genomlysning tar över.

— Det som är bäst på att spä på politikerföraktet, det är politikerna själva.

Hans invändning går längre än den vanliga kritiken mot "tonläget". När politiker snabbt byter hållning, eller när stora systemförändringar presenteras som enkla förhandlingsvinster, försvinner enligt honom den granskning som borde hjälpa människor att förstå följderna.

I samtalet tar han upp förslaget om ett förstatligande av sjukvård och skola som exempel. Oavsett vilken slutsats man har i den sakfrågan reagerar Sauk på det han uppfattar som en frånvaro av följdfrågor i bevakningen.

— Där har vi ett svart hål av inkompetens, säger Jan Blomgren om journalistikens reaktion på de stora löftena.

Invändningen träffar en central fråga.

Om en politisk reform ändrar ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och regioner bör den inte kunna säljas som en snabb bytesaffär mellan partiledare. Väljarna behöver få veta vad som flyttas, vem som får makten och vem som bär kostnaden när systemen inte fungerar.

Stefan Sauk drar resonemanget till demokratin själv och argumenterar provocerande för ett slags röstkort.

Förslaget är knappast förenligt med den allmänna och lika rösträtten, men han använder det för att sätta fingret på ett reellt problem: ett politiskt system som förutsätter informerade medborgare men samtidigt belönar kampanjens förenklingar.

— En riktig demokrati kräver ju medborgare som är kunniga, pålästa och har en uppfattning som baseras på fakta, inte på känslor.

Energipolitiken symbol för ett större misslyckande

Det andra stora spåret i samtalet är energi- och klimatpolitiken. Här riktar han särskilt skarp kritik mot Miljöpartiet, men också mot en bredare politisk kultur som han menar har prioriterat signalvärden framför konsekvensanalys.

Han återkommer till kärnkraftens avveckling, till frågan om planerbar el och till hur landsbygdens villkor ofta behandlas. Sauk gör flera långtgående påståenden om bland annat vindkraft, skogsbränder och klimatpolitikens drivkrafter.

Uppgifter som bör bedömas var för sig och kan inte tas som fastslagna enbart för att de förs fram i en intervju. Kärnan i hans kritik är dock tydlig: politiker som säger sig värna klimat och industri måste också redovisa hur elsystemet ska fungera när produktionen varierar och efterfrågan växer.

— Var är fakta någonstans? frågar han, efter att ha beskrivit vad han ser som ett känslostyrt samtal om klimatet.

Frågan är särskilt relevant eftersom energipolitiken just nu är under omprövning. Regeringen arbetar för ny kärnkraft och har lagt fram flera förslag för att underlätta etableringar, samtidigt som det politiska grälet om kostnader, risker och elbehov fortsätter.

Det gör Sauks grundkrav rimligt även för den som inte delar hans slutsatser: visa beräkningarna, pröva alternativen och låt inte ett politiskt varumärke ersätta en öppen konsekvensanalys.

Han beskriver dessutom en klyfta mellan storstädernas politiska ideal och människor som arbetar i jordbruk, skogsbruk eller är beroende av bilen. När regler och omställningskrav utformas långt från vardagens praktiska begränsningar riskerar de enligt honom att bli ett uttryck för förakt snarare än omsorg.

— Det finns inga som röstar på Miljöpartiet som är bönder och som bor på landsbygden och som lever och verkar i naturen.

Uttalandet må ha en ton av generalisering, men den pekar mot den representativitetsfråga som ofta göms bakom ordet omställning: vilka får definiera problemen och vilka förväntas bära de konkreta uppoffringarna?

Brommafrågan ett test av politisk hederlighet

I programmet blir Bromma flygplats en annan symbolfråga för Stefan Sauk.

Han kopplar ihop nedläggningsplanerna med samma slags politik som han menar har drivit fram kärnkraftsavvecklingen: först görs verksamheten svårare eller dyrare, sedan presenteras nedläggningen som oundviklig.

Sauk hävdar att Bromma är både en viktig del av Stockholms beredskap och en redan gjord investering.

Han pekar på flygplatsens funktion för ambulansflyg, helikoptrar och mindre flyg och vänder sig mot tanken att en huvudstad utan en flygplats nära staden självklart skulle vara ett framsteg.

— Bromma flygplats är nyligen renoverad för en och en halv miljard.

Det konkreta beloppet och hans övriga uppgifter om beslutsgången behöver kontrolleras mot offentliga underlag. Men Sauks politiska poäng är större än den enskilda flygplatsen.

Om politiken först låter infrastruktur förfalla, eller lägger regler och kostnader på den, kan samma politiker därefter hänvisa till den nya ekonomiska verkligheten som skäl för att avveckla den. Då försvinner möjligheten till en ärlig diskussion om vad man faktiskt velat uppnå från början.

Han går också hårt åt flygskammen och den urbana moralism han förknippar med Miljöpartiet.

När svenskar förväntas avstå från resor, bilkörning och andra vardagliga möjligheter, samtidigt som Sveriges utsläpp bara är en liten del av det globala sammanhanget, ser Sauk det som en politik som främst disciplinerar den egna befolkningen.

— Vi gör oss själva urarva, urfattiga, säger han och målar i kärnfulla ordalag upp ett Sverige som riskerar att byta modern infrastruktur mot symboliska uppoffringar.

"Vi är ett torparfolk"

Den kanske mest folkliga och samtidigt mest obekväma delen av Sauks analys handlar om svenskarna som folk.

Han spekulerar i varför så många accepterar svaga politiska besked, sena omsvängningar och ett samhällsklimat där avvikande röster snabbt misstänkliggörs.

— Vi är torparfolk. Vi har liksom skammen på ryggen, säger han.

Han ger ingen historisk analys i vetenskaplig mening, utan målar upp en bild av en nationell självuppfattning: vanan att inte göra väsen av sig, att hellre försöka passa in än riskera att bli besvärlig.

Han menar att den hållningen gör människor lättare att styra med skam, med löften om att vara "bäst i klassen" och med rädsla för att hamna utanför den godkända gemenskapen.

Han kopplar detta till ett samhälle som enligt honom blivit mer konformistiskt och mindre levande. Efter resor utomlands får han, säger han, känslan av att Sverige förändrats i fel riktning.

— Det börjar bli gråare och gråare, och det är släckt i lampan.

Här träffar han en oro som är svår att mäta i tabeller, men som många känner igen: att det offentliga språket blivit mer försiktigt samtidigt som de stora besluten upplevs allt mer avlägsna. Det handlar inte bara om vad människor får säga, utan om huruvida de längre tror att det är meningsfullt att säga det.

Stefan Sauks mest mörka formulering kommer när han talar om en utveckling som han inte ser någon enkel väg ut ur. Han uttrycker inte en önskan om sammanbrott, utan en frustration över ett system där varningssignalerna inte tas på allvar förrän konsekvenserna blivit omöjliga att bortse från.

— Kanske bara bra: låt skiten gå åt helvete så får vi nyst på alltihopa, säger han.

Den brutala formuleringen förklarar samtidigt varför hans resonemang får genomslag. Han talar inte som en utredare som väger varje ord, utan som någon som är less på ett samhälle där institutioner enligt honom hellre administrerar missnöjet än angriper orsakerna.

Därför blir hans återkommande försvar för kritik artikelns röda tråd: utan människor som säger emot i tid riskerar systemet att fortsätta tills verkligheten själv tvingar fram förändringen.

Tystnadskulturen

Det mest intressanta i programmet är kanske ändå Sauks resonemang om tystnadskultur.

Han menar att myndigheter och stora företag har byggt upp regelverk där människor riskerar att sorteras bort för fel ord, fel åsikt eller ett avsteg från en abstrakt värdegrund.

— Tystnadskulturen och det här med alla värdegrunder har ju blivit små fascistoida avdelningar.

Formuleringen kan beskrivas som typisk Sauk: avsiktligt hård och lätt att invända mot. Men det vore ett misstag att avfärda den utan att ta frågan på allvar.

När arbetsgivare, organisationer och myndigheter blandar samman professionellt ansvar med ideologisk likriktning skapas ett klimat där människor börjar tala för att undvika risk, inte för att klargöra vad som är sant eller klokt.

Här blir hans bild av kritik mer konstruktiv än den först kan låta. Han berättar om människor som får höra något obekvämt, blir sårade, men därmed också får chansen att rätta till det som inte fungerar. Något som står i motsats till både mobbning och inställsamhet.

— Det är mänsklighet för mig. Det är en vuxen mänsklighet, betonar han.

Hans poäng är att den som påpekar ett fel inte nödvändigtvis är fiende. Tvärtom kan vännen, kollegan eller medborgaren som vägrar applådera vara den som ger en människa eller en institution möjlighet att bli bättre.

I en demokrati gäller det också makthavare: kritik som sägs högt är ofta mindre farlig än en allmän uppgivenhet där människor slutar tro att deras invändningar spelar roll.

En av Stefan Sauks styrkor ligger inte i att han presenterar ett färdigt politiskt program. Den ligger i motviljan mot att acceptera den givna berättelsen bara för att den uttalas med rätt tonfall av rätt person.

Han kan av vissa upplevas som burdus, överdriva och dra iväg i associationer, men hans mest träffsäkra invändning handlar om ett offentligt samtal där för få vågar ställa den elementära frågan: Vad menar ni, och vad får det för följder?

När valrörelsen nu går in i sitt avgörande skede är det en fråga som förtjänar fler svar än slagord.

Stefan Sauks uppmaning är mindre ett försvar för cynism än ett krav på att medborgare, journalister och politiker ska sluta låtsas att ord saknar konsekvenser.

]]> Vart är Sverige på väg? – med Stefan Sauk nonadult Miljöpartiet vill satsa 100 miljarder per år på gröna riskprojekt https://nyadagbladet.se/ekonomi/miljopartiet-100-miljarder-gron-omstallning/ Thu, 07 May 2026 13:23:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=229664 Miljöpartiet vill satsa 100 miljarder per år på gröna riskprojekt – så kallad grön omställning. Trots Northvolts kollaps försvarar partiet nya offentliga satsningar på industri, elnät, järnväg, kollektivtrafik och vindkraft. Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesman, Janine Alm Ericson, säger i en intervju med Affärsvärlden att staten behöver ta större risker när marknaden inte ensam vill bära kostnaden för gröna industriprojekt. Partiet vill lägga omkring en procent av Sveriges BNP på den gröna omställningen. Satsningarna ska enligt partiet pressa ned utsläppen och påskynda industrins omställning. Fiaskot med Northvolt har samtidigt blivit en symbol för riskerna när politiskt stödda framtidsprojekt slukar kapital utan att vara lönsamma. Kritiker menar att skattebetalarna får bära en stor del av risken när gröna prestigeprojekt misslyckas. Alm Ericson hävdar att staten inte kan låta osäkerheten stoppa nya satsningar. Enligt henne måste kostnaden vägas mot risken att projekten inte genomförs alls. – Det är klart att det hade varit bra om staten bara gick in i sådant som lyckades, men så har det aldrig fungerat, säger hon till Affärsvärlden.

MP vill se mer vindkraft – öppnar för gruvor

Miljöpartiets kalkyl bygger även på en snabb utbyggnad av elproduktionen. Partiet lyfter framför allt vindkraft, solkraft och annan grön el som vägen framåt, samtidigt som Alm Ericson kritiserar regeringens kärnkraftslinje för att vara dyr och långsam. Kommunernas veto mot vindkraft på land ska enligt partiet komma tidigare i processen, så att bolag inte lägger stora resurser på projektering för att sedan få ett nej i ett sent skede. Enligt Affärsvärlden öppnar Miljöpartiet även för nya gruvor i Sverige. Den gröna omställningen kräver metaller och mineraler. Enligt partiet gör behovet fler gruvor nödvändiga, trots tidigare motstånd mot delar av gruvindustrin. Förslagen visar hur Miljöpartiet vill låta staten fortsätta driva omställningen med stora offentliga investeringar. Därmed får skattebetalarna bära en stor del av risken när politiker driver på industriprojekt som marknaden tvekar inför.]]> Aron Flam åtalas för hot mot MP-politiker efter Gaza-bråk https://nyadagbladet.se/inrikes/aron-flam-atalas-hot-mp-politiker-gaza/ Fri, 03 Apr 2026 11:11:38 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=226636 Podcastprofilen och Israelaktivisten Aron Flam åtalas för olaga hot mot en miljöpartistisk kommunpolitiker i Tyresö. Konflikten bottnar i en debatt om folkmordet i Gaza på plattformen X, där Flam bland annat skrev att han har tillgång till kvinnans hemadress. Det var i juni som Marie Åkesdotter, gruppledare för Miljöpartiet i Tyresö, publicerade ett inlägg på X om dödstalen i Gaza. "Över 80 000 döda i Gaza sen 7 oktober 2023. 134 000 krigsrelaterade skador, varav 40 000 barn", skrev hon. Inlägget fick den 47-årige Aron Flam, som driver podden "Dekonstruktiv kritik", att svara med en serie aggressiva meddelanden. Han kallade Åkesdotter "nazifitta", "Hamasgroupie" och "judehatare" samt uppmanade henne att ta sitt eget liv, skära upp sina handleder och dricka klorin. Flam formulerade sig dessutom på ett sätt som enligt åklagaren utgör olaga hot: "Är du dum eller? PS! Nu har jag din hemadress", skrev han.

"Försök att skrämma mig till tystnad"

Marie Åkesdotter beskriver händelsen som skrämmande och uppger att hon efter incidenten tvingades ta bort sina kontaktuppgifter från offentliga plattformar. – Det var väldigt obehagligt, säger hon till Schibsted-kanalen TV4 Nyheterna. – Det var ett klart försök att skrämma mig till tystnad, uppger hon i polisförhör. I förhör medger Flam att han gick för långt i sitt språkbruk, men hävdar att Åkesdotter provocerade honom. – Under något av våra utbyten så kom hon verkligen in under skinnet på mig och jag skäms verkligen för hur jag uttalade mig, säger Flam.]]> Timbro-ekonom: ”Nationalism farligare än socialism” https://nyadagbladet.se/inrikes/timbro-ekonom-nationalism-farligare-an-socialism/ Sun, 28 Sep 2025 11:03:02 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=213892 Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro och känd provokatör, överväger att rösta på Miljöpartiet i nästa års val. Han menar att SD:s nationalism hotar samhället mer än de rödgrönas socialism. Fredrik Kopsch är känd för sina återkommande politiska utspel. I en färsk intervju med Dagens ETC bekräftar han att han överväger att lägga sin röst på Miljöpartiet i nästa års val. Detta trots att partiet vill stänga ned kärnkraften, höja skatten på drivmedel och införa kvotering i bolagsstyrelser. – Jag utesluter inte att rösta på Miljöpartiet, säger han i intervjun. Kopsch förklarar att han inte längre ser vänstern som ett hot mot det öppna samhället. Kampen mot socialismen är enligt honom vunnen. Istället pekar han ut den nationalism som uttrycks av Sverigedemokraterna som det största samhällshotet. Han öppnar också för en annorlunda taktik i valbåset. – Jag överväger att tillämpa en slumpstrategi där jag tar sju valsedlar från Centerpartiet och tre från Miljöpartiet och drar en på måfå. På så sätt väger jag rösten 70/30 mellan partierna. Migration står fortfarande högst på hans agenda. Han vill se en i princip fri invandring utan volymtak. – Ja, migration är min viktigaste politiska fråga.

"Maten i Sverige är för billig"

Fredrik Kopsch och Timbro är kända för provokativa utspel. Ett urval av de mest uppmärksammade är:
  • Sänkt matmoms är "högerpopulism" och "maten i Sverige är för billig".
  • Regeringens prisövervakning är att likna vid "sovjetiska tendenser".
  • Kyrkor i Stockholms innerstad kan med fördel rivas för att bygga höghus.
  • Man har berömt polisens satsning på att rekrytera fler arabisktalande poliser.
  • Byggbolagen kan bygga lägenheter utan kök med hänvisning till att "det går lika bra att äta ute på restaurang".
Med sina nya uttalanden fortsätter Fredrik Kopsch och Timbro att provocera både höger och vänster. Kopsch beslut att eventuellt rösta på Miljöpartiet i valet 2026 kan ses som ett uttryck för att han prioriterar motstånd mot nationalism framför kritik mot socialism. Han säger också att han tidigare röstat på Miljöpartiet i EU-valet och på Feministiskt initiativ 2014. Fredirk Kopschs senaste utspel har skapat debatt i media och bland politiska kommentatorer, och Timbro har återigen visat att dess medarbetares idéer inte nödvändigtvis följer traditionella partilinjer.]]> SD näst största parti – L i fortsatt kris trots ledarskifte https://nyadagbladet.se/inrikes/sd-nast-storsta-parti-l-i-fortsatt-kris-trots-ledarskifte/ Thu, 21 Aug 2025 07:28:08 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=211675 Liberalernas förhoppningar om ett välbehövligt opinionslyft efter partiledarbytet i juni ser ut att ha gått om intet. Trots att den massmedialt upphaussade Simona Mohamsson tagit över rodret ligger partiet kvar fast under riksdagsspärren i SVT/Verians augustimätning – med en blygsam ökning på endast 0,4 procentenheter som inte ens är statistiskt säkerställd. Samtidigt befäster Sverigedemokraterna sin position som landets näst största parti. Med sina 20,5 procent ligger de nu över två procentenheter före Moderaterna som noterar 18,3 procent – den största skillnaden på ett och ett halvt år. Socialdemokraterna behåller förstaplatsen med 33,9 procent, men bland manliga väljare är SD nu jämnstora med S. — Det är klart att vi måste komma upp över fyra procent minst för att visa att vi är ett parti att räkna med. Det tar tid att återvinna förtroende av väljare. Vi har alldeles för länge varit ett otydligt och ängsligt parti och det försöker vi ändra på nu, säger Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson i skattefinansierade SVT Morgonstudion. Hennes erkännande om partiets otydlighet speglas i väljarnas fortsatta skepsis. Medan sommarens dramatiska händelser – från krigen i Gaza och Ukraina samt Europas skogsbränder – dominerat nyheterna, har den politiska opinionen stått relativt still. — Vi ser inga signifikanta förändringar i partiernas väljarstöd jämfört med i juni. Det är semestertider och väljarna har annat än politik att tänka på. Samtidigt går Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ganska bra i opinionen. Båda partierna når sina högsta noteringar sedan i vintras, säger Per Söderpalm, opinionsansvarig på Verian. [caption id="attachment_211694" align="alignnone" width="640"] Partiernas väljarstöd i augusti, enligt SVT/Verians undersökning. Grafik: Nya Dagbladet[/caption]

Skogsbränder gynnar MP

Miljöpartiet noterar 6,3 procent – partiets högsta siffra från Verian sedan december 2024. Uppgången kan enligt Söderpalm kopplas till sommarens extremväder: — Efter en vår med sjunkande opinionssiffror får Miljöpartiet sitt högsta väljarstöd sedan december 2024. Partiets högre notering kan bero på sommarens varma väder och de många skogsbränderna runtom i Europa. Det har åter har satt klimatfrågan på agendan, en fråga som Miljöpartiet har stort förtroende i. För regeringsunderlaget finns dock ljuspunkter. Gapet mellan blocken har krympt till 7,5 procentenheter, jämfört med tidigare mätningar i år då oppositionen legat runt 10 procentenheter över Tidöpartierna. Men för Liberalerna, som kämpat med intern splittring, väljarflykt och otydliga besked, verkar vägen tillbaka till säker mark över riksdagsspärren fortsatt lång – trots ledarbyte och löften om förnyelse. Verians väljarbarometer baseras på cirka 3 000 intervjuer från Sifo-panelen med personer i åldrarna 18–84 år, kompletterat med telefonintervjuer fö]]> MP-ekonomen: Bra att det föds färre barn i Sverige https://nyadagbladet.se/inrikes/mp-ekonomen-bra-att-det-fods-farre-barn-i-sverige/ Fri, 11 Jul 2025 09:21:02 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=209291 Att färre barn föds i Sverige är bara bra för miljön, menar MP-politikern Lennart Olsen. Barn och ungdomar kostar också mer än äldre, som ändå kan arbeta i högre ålder om man höjer pensionen, tillägger han. Olsen skriver i en debattartikel på Bonniertidningen DN att man borde se positivt på att svenskarna inte reproducerar sig. "Här behövs ett omvänt synsätt, där lägre födelsetal och på sikt minskande befolkning ska välkomnas för att minska rovdriften på jordens ekosystem". Miljöpartisten menar att regeringens utrednings ambition att föreslå åtgärder för att höja de mycket låga födelsetalen i Sverige är "missriktat". Han menar att staten kan spara pengar på att det föds färre barn. "För statens och kommunsektorns ekonomi är barn och ungdomar en mycket större utgift än de äldre. Det beror på att i stort sett alla människor mellan 0 och 20 år kostar mycket pengar i form av förskola, skola, högre utbildning, föräldraförsäkring, barnbidrag med mera", förklarar Olsen sin tes och menar att äldre heller inte kommer att behöva lika mycket pension om man höjer pensionsåldern ytterligare. Framförallt ser MP-ekonomen dock möjligheten att färre svenska barn ska leda till ett bättre klimat på sikt. "De positiva effekterna av en sådan utveckling kan då också få genomslag och leda till ett minskat tryck på jordens ekosystem", skriver Olsen. Olsen representerar en så kallad nymalthusiansk linje, en ideologisk strömning som strävar efter minskad befolkning och starkt präglar den klimatalarmistiska rörelsen.]]> Extinction Rebellion: Den totalitära aktivismens gröna förpackning https://nyadagbladet.se/miljo/extinction-rebellion-den-totalitara-aktivismens-grona-forpackning/ https://nyadagbladet.se/miljo/extinction-rebellion-den-totalitara-aktivismens-grona-forpackning/#comments Fri, 04 Jul 2025 12:44:22 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=127671 Extinction Rebellion är en av de mest profilerade klimatalarmistiska aktivistgrupperna internationellt och är även aktiva i Sverige. Det som går som en röd tråd genom gruppens krav är radikal utvidgning av statsmakten och totalitär kontroll av medborgarna. Bland annat har aktivisterna som målsättning att "pressa" världens regeringar att utlysa undantagstillstånd - ett "klimatnödläge" - och att de framöver vägleds av vad man benämner som "medborgarråd för klimaträttvisa". Extinction Rebellion, förkortat XR, har sedan oktober 2018 genomfört olika former av uppmärksammade aktioner i Sverige i syfte att skapa press på makthavare att införa radikala klimatpolitiska åtgärder. Aktionerna innefattar bland annat blockader mot vägar och byggnader, hungerstrejker och olika former av ockupationer. Många av gruppens aktivister har också gripits för att ha stört den allmänna ordningen. På sin hemsida deklarerar svenska XR ett krav på att regeringen omedelbart utlyser ett ”klimatnödläge” och ”ändrar alla politiska beslut som inte är i linje med detta”.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 23 juli 2022.
Man kräver även att regeringen ”fattar rättsligt bindande beslut för att minska koldioxidutsläppen till nettonoll” redan innan 2025 och driver även på för globalistiskt inriktade lösningar som ska säkerställa att ”den globala ekonomin inte överbelastar planetens resurser”. [caption id="attachment_127679" align="alignnone" width="1170"] Masker och "konstnärliga uttryck" är vanliga inslag i XR:s aktioner. Foto: Pressbild[/caption] XR vill även att regeringen i Sverige inrättar och ”vägleds av” ett särskilt ”medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet” för att ”möjliggöra de djärva och omedelbara förändringar som är nödvändiga”. Man menar att Sverige bär på en "historisk skuld" för utsläpp och att man måste stötta andra länder utan sådan skuld. ”Sverige har en historisk skuld av höga utsläpp av växthusgaser som måste kompenseras genom en snabb omställning till ett fossilfritt samhälle. Samtidigt måste Sverige stötta länder som inte haft samma historiska utsläpp i att utvecklas mot fossilfri välfärd… Sverige måste erkänna att klimatkrisen drabbar ojämlikt, motverka dessa orättvisor och arbeta för ursprungsbefolkningars rättigheter och människor i det globala syd”, skriver man vidare. Nära band till Miljöpartiet Extinction Rebellion grundades i maj 2018 i Storbritannien av molekylärbiologen och miljöpartisten Gail Bradbrook och tio andra aktivister. Bradbrook har varit engagerad i miljörörelsen sedan tidiga tonåren men har också varit i återkommande blåsväder för en hycklande livsstil – bland annat efter att det framkommit att hon kör en dieselbil och åkt på lyxresa med flyg till Costa Rica. Bradbrook menar själv att hon fick idén till XR efter psykedeliska upplevelser. [caption id="attachment_127680" align="alignnone" width="672"] Grundaren Gail Bradbrook anklagas för att vara en hycklare. Foto: faksimil/The Sun[/caption] Även i Sverige tycks XR till stor del locka radikala tidigare miljöpartister och stöttas även av aktiva högt uppsatta företrädare för partiet. Riksdagsledamoten Rebecka Le Moine – som också var den kandidat som efter Märta Stenevi fick flest röster till posten som partiets kvinnliga språkrör, menar exempelvis att Miljöpartiet måste vara mer ”lyhörda” gentemot Extinction Rebellion. Angående gruppens krav om att utlysa klimatnödläge och införa ett medborgarråd för klimaträttvisa menar hon att ”det är jättebra budskap som jag tar till mig”. Hon menar även att Miljöpartiet har det gemensamt med XR att man stödjer civil olydnad som politisk metod. ”XR använder civil olydnad för att ligga på och påminna regeringen om att mer måste göras. Jag kan förstå många utav mina partivänners frustration, för vi lägger ner vår tid och vår själ i att förändra politiskt, och det är inte vi som är de politiska bromsklossarna. Men i grunden är vi positiva till civil olydnad och som regeringsparti i rådande miljökriser måste vi kunna tåla att miljörörelsen ställer höga krav och ger kritik. Som miljörörelsens parlamentariska gren har vi mycket att vinna på att vara lyhörda”, skriver hon. [caption id="attachment_127681" align="alignnone" width="640"] MP:s riksdagsledamot Rebecka Le Moine. Foto: Miljöpartiet/CC BY-NC-ND 2.0[/caption] Sverigedemokraten Thoralf Alfsson vittnar också om etablissemangspartiernas koppling till organisationen och hur miljöpartistiska lokalpolitiker lagt ut XR:s informationsfoldrar till alla politiker inför kommunfullmäktigemöten. Han berättar också att en lokal socialdemokratisk politiker deltar i Extinction Rebellions aktiviteter iklädd officiella partikläder. 2020 bjöd Miljöpartiet också in företrädare för Extinction Rebellion till riksdagen för att diskutera partiets ”politik och strategi” utifrån aktivistgruppens krav. Enligt XR stöttar Miljöpartiet deras kamp i stort, och vill arbeta tillsammans även med den radikala klimatrörelsen, men att man ”sitter fast i det politiska spelet” och därför inte kan göra allting så snabbt som aktivisterna från XR vill. Miljöpartiets tidigare språkrör i Höganäs, Barbro Stigsdotter, är en av XR:s mer framträdande aktivister och har bland annat dömts till böter efter att under en klimataktion ha blockerat trafiken i Stockholm. Hon har också så sent som i februari tillsammans med en yngre aktivist kopplad till nätverket, Josefin Eidrup Dahlberg, försökt stoppa ett flygplan från att lyfta från Malmö flygplats. Enligt Samnytt hade de båda bokat biljetter på SAS avgång från Malmö till Stockholm och ställde sig plötsligt upp i flygplanet innan detta skulle lyfta och läste upp en ”klimatprotest”. De vägrade sätta sig ner och vakter måste larmas. Till slut eskorterades de ut av vakter och kabinpersonal och åtalades för brott mot luftfartslagen. Stigsdotter lämnade sitt uppdrag som lokalt MP-språkrör så sent som i augusti 2021 – eftersom vissa av hennes partikamrater inte tyckte att hennes aktivism var förenlig med hennes officiella partiroll. – Jag har inte tyckt att det varit någon konflikt… det blev diskussioner och det var mitt i sommaren. Folk var på semester och till slut tröttnade jag och avsade mig allting, berättar hon. [caption id="attachment_127683" align="alignnone" width="333"] Barbro Stigsdotter.[/caption] Återkommande sabotage Samma helg som de två kvinnorna hindrade planet i Malmö att lyfta genomfördes ett antal snarlika aktioner på flygplatserna i Arlanda, Bromma, Landvetter, Sturup, Umeå och Ängelholm-Helsingborg där aktivister vägrade sätta sig ner när flyget skulle lyfta eller gav sig ut på landningsbanan för att hindra flygtrafiken. I regel har aktivisterna försvarat sabotagen med att de handlat i ”nödläge” med hänvisning till "klimatkrisen". Gruppens medlemmar har tidigare också limmat fast sig på landningsbanor och även om man själva hävdar att det man gör inte utsätter någon annan för fara så håller experter inte med om den analysen. – Det är svårt att gradera det i nuläget, men att det utgör ett hot, den saken är klar. Men kan inte bortse från att sådana här saker är allvarliga… Flygplanet befinner sig i ett sådant läge att om man befinner sig i startfasen kan man eventuellt köra över den där stackars aktivisten. Men man riskerar också att skada flygplanet så svårt att man kanske måste nödlanda och orsakar ett haveri och riskerar livet på dem ombord, säger flygsäkerhetsexperten Hans Kjäll. [caption id="attachment_127684" align="alignnone" width="640"] Aktion mot Landvetter flygplats.[/caption] En annan frekvent typ av aktioner som XR ägnar sig åt är att på olika sätt stoppa och blockera trafiken i storstäderna – något som leder till stora förseningar och kostnader för de drabbade. – Vi befinner oss i en enorm kris. Sverige har lovat att stoppa subventionerna till fossilindustrin till 2023, men det har de inte gjort. Istället har det ökat och det kan ju inte fortgå. Så därför gör vi detta, för att det här är sista vägen ut, hävdar aktivisten Emelie Ribeiro. [caption id="attachment_127685" align="alignnone" width="640"] Vägblockad i Umeå.[/caption] Marscherade med partiledare I takt med XR:s allt mer frekventa aktioner har även andra grupper som ägnar sig åt mer direkt sabotage etablerat sig i Sverige. Nya Dagbladet har bland annat uppmärksammat hur klimataktivister i maj saboterade minst 142 bilar i Göteborg, där man tömde ut luften i däcken för vanliga svenskar. ”Vi har tömt ut luften på ett eller flera av dina däck. Du är säkert arg, men ta det inte personligt. Det är inte du, det är din bil”, skrev gruppen The Tyre Extinguishers på lappar som man lämnade kvar på vindrutorna Extinction Rebellion har ett nära samarbete med olika välkända svenska vänsterorganisationer och projekt och deltog den 17 juni i en gemensam ”miljömarsch” med bland annat Ung Vänster, Syndikalistisk ungdom och Allt åt Alla. Miljöpartiets språkrör Per Bolund fanns också på plats vid sidan av Grön Ungdom, Greta Thunbergs Fridays For Future och Naturskyddsföreningen. [caption id="attachment_127686" align="alignnone" width="640"] Miljöpartiets språkrör Per Bolund har inga problem att marschera med Extinction Rebellion. Foto: Miljöpartiet/CC BY-NC-ND 2.0[/caption] Ökänd mångmiljardär sponsrar 2020 tilldelades gruppen Martin Luther King-priset som finansieras primärt genom crowdfunding-kampanjer och donationer från privatpersoner, stiftelser och företag. Bland  dessa märks bland annat den norske näringsministern Jan Christian Vestres familjeföretag Møbelfabrikken Vestre, som skänkt minst 300 000 norska kronor till organisationen. När medlemmar i XR limmat fast sig i det norska parlamentets åhörarbänkar tog han dem dock i örat. – Att förlama landets nationalförsamling är verkligen inte rätt väg att gå tillväga. Extinction Rebellions största enskilde finansiär är hedgefund-managern och mångmiljardären Chris Hohn som ligger bakom ett flertal högprofilerade klimatprotester runt om i världen. – Mänskligheten förstör aggressivt världen med klimatförändringar och det finns ett brådskande behov för oss alla att vakna upp inför detta faktum, deklarerade han i samband med att det uppdagades att han var XR:s största donator. Mångmiljardären hade 2020 en uppskattad förmögenhet på cirka 50 miljarder kronor och är känd som en av de mest ”aggressiva investerarna” i branschen, men är också involverad i flera skandalomsusade bolag. [caption id="attachment_127687" align="alignnone" width="640"] Chris Hohn har pekats ut som XR:s främste finansiär. Foto: faksimil/Youtube[/caption] Trots att Hohn ger sken av att vara en förkämpe för miljön och klimatet har de företag han varit delägare i samtidigt varit inblandade i grov miljöförstörelse. Canadian National Railway Company, där Hohns hedgefund TCI är delägare, har bland annat erkänt sig skyldiga till att ha spillt ut stora mängder diesel i en flod. Av åklagare beskrevs man som grovt vårdslösa och dömdes i samband med detta till att böta 2,5 miljoner kanadensiska dollar. Ett annat av bolagets tåg spillde 2005 ut tiotusentals liter kaustiksoda i en flod och dödade över en halv miljon fiskar i området. TCI är också den största enskilda investeraren i Canadian Pacific Railway som också dömts till böter för avfallsrelaterade förseelser och vars tåg i slutet på 2019 spårade ur och spillde ut drygt en miljon liter råolja. Ett amerikanskt järnvägsföretag, som hans hedgefund också backar upp, är under utredning och misstänks också ha brutit mot miljölagstiftningen och där cancerfall tros ha orsakats av företagets kontaminering med den cancerogena substansen kreosot. Även politiskt finns en nära koppling till det yttersta maktetablissemanget, där vd:n för hedgefonden TCI (The Children’s Investment Fund Management) Kate Hampton är mycket framträdande inom den ökände ultraglobalisten Klaus Schwabs maktnätverk World Economic Forum och tidigare deltagare i Schwabs ledarskapsprojekt "Young Global Leaders" – som enligt Schwab själv ”penetrerat världens regeringar”. [caption id="attachment_88369" align="alignnone" width="640"] Teknokraten och globalisten Klaus Schwab. Foto: WEF-McCrickard/CC BY-NC-SA 2.0[/caption] XR sponsras också av ”klimatfonden” CEF (Climate Emergency Fund) som även tagit emot stora summor pengar från oljeindustrin. – Oavsett om mina resurser kommer från olja eller inte så känner jag att det är brådskande och det är ett privilegium att ge av de resurser man har, kommenterade Aileen Getty, barnbarn till oljemagnaten J Paul Getty i samband med att man sponsrat fonden. Ett stort antal kändisar har också i ett öppet brev uttryckt sitt stöd för XR, deras mål och aktioner – bland andra skådespelarna Jude Law, Benedict Cumberbatch, artisten Mel B och musikern Bob Geldof. De förmögna profilerna erkänner att de mycket riktigt är hycklare som inte lever som de förespråkar att andra ska leva – men att detta beror på att de är ”fast i den fossildrivna ekonomin” precis som alla andra. Kritiker av rörelsen har pekat på att XR försöker framstå som en organisk rörelse för folkligt inflytande, men att man i praktiken agerar systematiskt till stöd för ökad globalism och överstatlighet, där statens makt ska expanderas och i ännu högre utsträckning användas för att kunna inskränka medborgerliga fri- och rättigheter. [caption id="attachment_127688" align="alignnone" width="640"] Många av XR:s aktioner har udda inslag och estetik.[/caption] ”Centralt för alla gruppens krav är en radikal utvidgning av statens makt. Att reducera växthusgaser till nettonoll som en statsledd insats skulle ge regeringen makten att begränsa eller helt enkelt förvägra medborgarna deras friheter att resa, att välja sina egna dieter och friheten att bygga sina hus hur de vill”, skriver den samhällsanalytiska bloggen The Millenium Report.]]> https://nyadagbladet.se/miljo/extinction-rebellion-den-totalitara-aktivismens-grona-forpackning/feed/ 6 Amanda Lind: Kraftigt höjda bränslepriser vid valvinst 2026 https://nyadagbladet.se/inrikes/amanda-lind-kraftigt-hojda-branslepriser-vid-valvinst-2026/ Sun, 11 May 2025 08:19:26 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=205759 Miljöpartiet vill se högre priser på bensin och diesel vid en eventuell valvinst nästa år och räknar med stöd från övriga rödgröna partier. Partiet föreslår en kraftigt höjd reduktionsplikt och ett nytt system för utsläppshandel. Enligt språkröret Amanda Lind riskerar Sverige med nuvarande politik att missa flera klimatmål, och hon anser att en snabbare omställning kräver att så kallade fossila drivmedel blir dyrare. Amanda Lind framhåller i skattefinansierade SVT:s "30 minuter" att partiet vill höja reduktionsplikten så att priset på bensin och diesel inledningsvis stiger med två till tre kronor per liter, och därefter gradvis mer fram till 2030. – Det kommer att bli dyrare för att vi ska klara klimatomställningen, säger Lind.

Bred enighet

Miljöpartiet vill på sikt fasa ut reduktionsplikten och istället införa ett nationellt utsläppshandelssystem, där företag måste köpa utsläppsrätter av staten. Tills detta system finns på plats vill partiet att reduktionsplikten höjs, vilket direkt påverkar priset vid pump. Amanda Lind menar att hela oppositionen står bakom inriktningen och att det finns bred enighet om att traditionella drivmedel måste kosta mer. Regeringen Kristersson har tidigare sänkt reduktionsplikten och därmed bränslepriserna, något Miljöpartiet anser har bromsat elektrifieringen och klimatarbetet. För att mildra effekten för hushåll med långa avstånd vill partiet införa riktade stöd och samtidigt satsa på kollektivtrafik och elbilar. Sammantaget innebär Miljöpartiets förslag att bränslepriserna ökar stegvis under kommande år, om de rödgröna vinner valet 2026.]]> Doktorand: Förlegad bilnorm styr transportpolitiken https://nyadagbladet.se/inrikes/doktorand-forlegad-bilnorm-styr-transportpolitiken/ https://nyadagbladet.se/inrikes/doktorand-forlegad-bilnorm-styr-transportpolitiken/#respond Fri, 29 Nov 2024 16:31:46 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=194777 Doktoranden och cykelförespråkaren, Janet Van der Meulen, hävdar i den kommande avhandling hon i dagarna disputerar på vid Lunds universitet, att det är en förlegad "bilnorm" som styr den svenska trafik- och transportpolitiken, och att cykeln missgynnas och utesluts på ett orättvist sätt under samma politik. Hon anser att bilen som sådan "... styr vår uppfattning om tid, rum, säkerhet, smidighet och bekvämlighet", och att det är hög tid att exempelvis transportnäringen fokuserar på alternativa transportsätt. "Trots hållbara transporters positiva miljö- och hälsovinster står bilen fortsatt i centrum för svensk trafikplanering", menar Janet van der Meulen, doktorand vid Lunds universitet, som i sin nya avhandling kritiserar vad hon ser som en föråldrad bilnorm som systematiskt missgynnar velocipeden – det vill säga cykeln. Janet van der Meulen disputerar den 29 november med avhandlingen "In the shadow of cars: Vélomobility as a political project". Hon beskriver hur svensk trafikplanering fortfarande bygger på bilen som utgångspunkt, trots vetenskapligt stöd för att bilismen bör minskas av miljöskäl. – För mig var det förvånande att cyklingens uteslutning på nationell nivå var så genomgående. Det behövs nationella krafttag i både ord och handling, säger van der Meulen. Hennes forskning bygger på genomgångar av policy- och planeringsdokument från Trafikverket, regeringen och Vinnova, samt intervjuer med nyckelpersoner. Resultaten visar hur bilnormen återskapas genom invanda och ibland omedvetna tolkningar. [caption id="attachment_106852" align="alignnone" width="640"]Lastbil på motorväg Janet Van der Meulen när en förhoppning om att transportsektorn ser över alternativ till lastbilar. Foto: NotrucksNolife/CC BY 2.0[/caption]

Elcykeln – en "gamechanger"

Janet van der Meulen lyfter elcykelns potential som ett av flera missade tillfällen för hållbar mobilitet. – Det är förvånande att inte ens elcykelns potential för längre resor i kuperad terräng är uppmärksammad någonstans. Den är en gamechanger som nationellt ignoreras, säger hon. Hon kritiserar också Trafikverkets regelverk, som endast tillåter byggande av cykelvägar om de "avlastar bilvägen". – Detta är konstigt eftersom det låter som att cykelvägarna är till för att gynna biltrafiken, inte för att ge cyklister den bästa möjliga förbindelse. Också myndigheters säkerhetstänk utgår överlag från bilen. Som exempel nämner hon de så kallade 2+1-vägarna som ökar säkerheten för biltrafiken men skapar barriärer och risker för cyklister. [caption id="attachment_166845" align="alignnone" width="640"]Cykel Cykeln - ett alternativ till godsfrakt på motorväg? Foto: Maria Eklind/CC BY-SA 2.0[/caption]

Nya begrepp för framtidens transportpolitik

I sin avhandling föreslår Janet van der Meulen en omprövning av hur vi använder begrepp inom transportplanering. Hon menar att vissa termer cementerar bilnormen och därmed missgynnar alternativa trafikslag som till exempel velocipeden. – Exempelvis förmedlar begreppet "Oskyddade trafikanter" en bilnorm. Också betydelsen av "plats" kan diskuteras. Istället för att vara liktydigt med en trafikfunktion bör det förknippas med livskvalitet och livsmiljö, säger hon. Begreppet "tillgänglighet" får också kritik för att vara starkt förknippat med arbetsrelaterad trafik och ekonomisk tillväxt, något som Van der Meulen menar är problematiskt. – Att kunna ta sig till jobbet är så klart viktigt, men det finns fler grundläggande behov, som att hämta och lämna barn och fritidsresor, och det finns barn och äldre som inte tar sig till jobb men har andra behov. – Sammantaget är det ett problem att den nationella, diskursiva verktygslådan inte är anpassad för att stärka cykeltrafiken, sammanfattar Janet Van der Meulen.]]> https://nyadagbladet.se/inrikes/doktorand-forlegad-bilnorm-styr-transportpolitiken/feed/ 0