matriarkat – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 27 Aug 2026 13:12:42 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg matriarkat – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Matriarkat: Kvinnor dominerar Islands topposter – hyllas som jämställdhet https://nyadagbladet.se/norden/matriarkat-kvinnor-dominerar-island-hyllas/ Thu, 27 Aug 2026 13:12:42 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238636 Islands president, statsminister och talman är kvinnor. Detsamma gäller ledningen för regeringspartierna, universiteten och Reykjavíks två högsta kommunala poster – en maktkoncentration som skulle ha kallats en allvarlig könsobalans om rollerna varit omvända. Kvinnor dominerar Islands topposter och innehar en anmärkningsvärd del av landets mest symboltyngda offentliga ämbeten. Halla Tómasdóttir är president, Kristrún Frostadóttir statsminister och Þórunn Sveinbjarnardóttir talman. Guðrún Karls Helgudóttir leder nationalkyrkan, Halla Bergþóra Björnsdóttir är rikspolischef och Sigríður J. Friðjónsdóttir riksåklagare. Kristrún Frostadóttir, Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir och Inga Sæland leder också varsitt parti i regeringskoalitionen. Efter kommunalvalet 2026 är Hildur Björg Björnsdóttir Reykjavíks borgmästare, medan Björg Magnúsdóttir leder stadsfullmäktige. Mönstret omfattar även hela universitetssektorn. Sex rektorer leder isländska universitet efter omorganisationen den 1 juli – samtliga är kvinnor. Islands universitet och Hólar bildade då ett konsortium som Silja Bára Ómarsdóttir leder, medan Hólmfríður Sveinsdóttir leder Hólar-enheten. [caption id="attachment_144457" align="alignnone" width="640"] Island styrs numera av vad som på goda grunder kan beskrivas som ett matriarkat. Foto: Gabrielle Henderson/Unsplash[/caption]

"Milstolpe för jämställdheten"

Isländska RÚV uppmärksammade samma förhållande i mars 2025. Iceland Review kallade utvecklingen en "milstolpe för jämställdheten". Kvinnlig dominans på toppen framställs därmed som framsteg, medan jämställdhetsdebatten regelmässigt betecknar motsvarande manlig dominans som ett strukturellt problem. Skillnaden finns även inbyggd i WEF:s index. WEF gav Island förstaplatsen 2025 och bedömde att landet hade överbryggat 92,6 procent av könsgapet. Indexet jämför kvinnors utfall med mäns men kapar värden över full paritet till 1. Metoden registrerar därför inte kvinnlig överrepresentation som ett omvänt könsgap, utan som uppnådd jämställdhet. Kvinnor kontrollerar dock inte varje tung isländsk institution fullt ut. Den isländska regeringen består idag av sex kvinnor och fem män, centralbankschefen är en man och män innehar tre av de fyra vice ordförandeposterna i Reykjavíks stadsfullmäktige. Den dokumenterade koncentrationen i landets främsta politiska, akademiska och offentliga ämbeten är ändå svår att förena med föreställningen att könsdominans bara utgör ett samhällsproblem när män står för den.]]> Sverige: På väg mot ett matriarkat https://nyadagbladet.se/inrikes/sverige-pa-vag-mot-ett-matriarkat/ Sat, 13 Dec 2025 10:19:21 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=218312 En konsekvens av det svenska matriarkatet. Foto: Srdjanns74/iStock[/caption]

Skolan en tydlig indikator

Parallellt ser vi en dramatisk könsobalans inom utbildningssystemet. Enligt SCB har 40 procent av inrikesfödda kvinnor mellan 25 och 65 år minst tre års eftergymnasial utbildning – jämfört med 24 procent av männen. Skolsystemet är dessutom format så att flickor genomgående får högre betyg än pojkar, trots att pojkarna överlag presterar bättre på nationella prov. När meritokrati ersätts av subjektiva bedömningar är det knappast förvånande att skillnaderna växer. Universiteten förstärker bilden. På en klar majoritet av de mest sökta högskoleprogrammen är majoriteten av de antagna kvinnor. Journalistutbildningarna – som formar framtidens opinionsbildare – har ofta över 70 procent kvinnliga studenter. Enligt 2020 års siffror från Skolverket, via Vi Lärare, är tre av fyra grundskolelärare kvinnor. Det betyder att den institution i samhället som formar barnens tidigaste normer, värderingar och uppfattningar om kön, relationer och makt är nästan helt kvinnodominerad. En hel maktsektor växer alltså fram där kvinnor är normen, samtidigt som männen i praktiken lämnar spelplanen. [caption id="attachment_163908" align="alignnone" width="640"] Kvinnor i kraftig majoritet i den svenska grundskolan. Foto: Thirdman/Pexels[/caption]

In Memoriam: Dirty Harry

Rättsväsendet följer samma mönster. Sammanställningar baserade på Domstolsverkets statistik visar att kvinnor är i tydlig majoritet i domarkåren, särskilt i de yngre domarleden, och inget tyder på att den utvecklingen har brutits. Även Polismyndigheten rapporterar en snabb ökning av kvinnliga chefer, i en takt som saknar historiskt motstycke. Petra Lundh är sedan 2023 rikspolischef, Charlotte von Essen är chef för Säpo, Katarina Johansson Welin är riksåklagare och Lena Lindgren Schelin är generaldirektör på Kustbevakningen – för att ta några exempel. När även rikspolischefen blir nationell symbol för en ny sorts ledarskap – känslostyrt, kommunikativt och PR-anpassat – ser vi hur maktens språk ändras i grunden. Det handlar inte om enstaka exempel, utan om strukturella skiften. Ingen Dirty Harry här inte. Frågan är om någon på politisk nivå ens reflekterat över konsekvenserna av det som pågår? Sammantaget pekar siffrorna åt ett enda håll. Det svenska samhället är på god väg att bli ett matriarkat – åtminstone i den bemärkelsen att den institutionella makten koncentrerats kraftigt till kvinnor. Samtidigt halkar männen efter i utbildning, avancemang och karriärmöjligheter. På stora delar av arbetsmarknaden blir männen i praktiken överflödiga, och hamnar i marginaliserade, lågavlönade eller helt utdöende yrken. Det mest anmärkningsvärda är dock tystnaden. Den här utvecklingen diskuteras nästan inte alls. Ingen offentlig kommitté analyserar varför männen faller efter. Man kan fråga sig hur det hade låtit om det hade varit tvärtom. Svaret på det vet nog de flesta av oss – ramaskri. [caption id="attachment_218329" align="alignnone" width="640"] Dirty Harry får inte vara med i matriarkatets Sverige... Foto: Imdb[/caption] [caption id="attachment_166136" align="alignnone" width="640"] Rikspolischefen Petra Lundh kan sägas symbolisera det som nu sker i Sverige. Foto: faksimil/SVT[/caption]

Samtyckeslagen – ett uttryck för hämnd, inte rättvisa

Samtyckeslagen, framröstad och införd av samtliga (inklusive SD) riksdagspartier år 2018, har kommit att bli ett av de tydligaste uttrycken för hur rättsstaten förskjutits i ideologisk riktning. I praktiken har lagen inneburit ett paradigmskifte där beviskraven i sexualbrottsmål sänkts, samtidigt som rättssäkerheten för den anklagade – i de allra flesta fall tonårspojkar och unga män – kraftigt försvagats. Kritiken har varit återkommande: domstolar dömer i allt större utsträckning på subjektiva berättelser, där ord står mot ord, och där frånvaron av motbevis tolkas till den åtalades nackdel. Detta strider mot en av rättsstatens mest grundläggande principer: att skuld ska bevisas bortom rimligt tvivel. I stället har ett system vuxit fram där den anklagade förväntas visa att samtycke faktiskt förelåg – något som i praktiken ofta är omöjligt. Att kalla detta rättvisa är svårt. Lagen tillkom i ett politiskt klimat präglat av moralpanik och kollektiv skuldbeläggning av män som grupp. Den bars fram som ett symbolprojekt, inte som ett juridiskt genomarbetat reformarbete. I stället för att stärka rättssäkerheten för verkliga brottsoffer har den bidragit till att urholka förtroendet för domstolarna – särskilt bland unga män, som nu vet att ett anklagande påstående kan räcka för att ödelägga deras framtid. Samtyckeslagen framstår därmed inte som ett verktyg för rättvisa, utan som ett ideologiskt korrektiv – ett slags juridisk hämnd, där balans och proportionalitet fått stå tillbaka för politiska signalvärden. [caption id="attachment_218392" align="alignnone" width="640"] Är du (ung svensk) man och anklagad för våldtäkt är utgången i flertalet fall i princip given. AI-genererat montage. Illustration: Nya Dagbladet[/caption]

Hysch... inte tala högt om fakta...

Inga partier vågar fråga sig vad det innebär när ett helt samhälle glider in i en könsmässig obalans. Ingen debattör nämner ordet matriarkat – trots att vi, baserat på faktiska siffror och institutionellt inflytande, befinner oss närmare ett sådant än något annat land i västvärlden. Man kan förstås välja att ignorera allt detta och fortsätta tala om vanföreställningen patriarkatet i Sverige som om det vore en levande realitet, trots att nästan alla centrala samhällssektorer i dag präglas av en motsatt maktfördelning. Den som är intresserad av vart Sverige faktiskt är på väg gör klokt i att ställa sig en mer relevant fråga: Vad händer i ett land där ett kön dominerar utbildning, offentlig sektor, skola, vård, rättsväsende, media – och där den andra halvan av befolkningen gradvis tappar fotfästet? Det svaret kommer att forma Sveriges framtid långt mer än några högtidstal om jämställdhet.   Jan Sundstedt]]>