https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 07 Oct 2021 09:24:02 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/utrikes/estlands-tidigare-statsaklagare-genomfor-privat-estoniaexpedition/ https://nyadagbladet.se/utrikes/estlands-tidigare-statsaklagare-genomfor-privat-estoniaexpedition/#comments Fri, 24 Sep 2021 11:09:22 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=107803 En privat expedition under ledning av Estlands tidigare statsåklagare Margus Kurm genomförs just nu med uppdraget att undersöka, filma och scanna vrakets skador för att försöka komma till ökad klarhet om varför M/S Estonia faktiskt förliste. Det är gruppen SA Mare Liberum, som består av anhöriga till människor som dog under Estoniakatastrofen, som genomför projektet. Vid sidan av Margus Kurm, som också var ordförande i den estniska regeringens Estoniautredning, ingår totalt 45 övriga deltagare i projektet, skriver Bonniertidningen DN. Det är det tyskägda fartyget RS Sentinel som används för projektet och man startade färden i nederländska Eemshaven förra lördagen. ”Det huvudsakliga målet med expeditionen är främst att undersöka, filma och skanna skadorna på vraket. Syftet är enkelt – vi vill ta reda på varför Estonia sjönk”, skriver Kurm till tidningen, och menar vidare att stödet från anhöriga i både Estland och Sverige är mycket stort. Gruppen lovar också att offentliggöra all information man hittar under sina undersökningar – detta eftersom såväl allmänhet som utredande myndigheter ska kunna ta del av dem. Kurms förtroende för myndigheterna är annars mycket lågt och han är öppen med att det mesta tyder på att dessa har försökt dölja vad som egentligen skedde. ”Jag kan inte se någon annan förklaring till de många orimliga beslut och tveksamma ageranden som emanerat från myndigheterna under dessa 27 år”. Noterbart är att Svenska haverikommissionen, när man fick kännedom om expeditionen, gick ut och deklarerade att man inte önskar ”ha in utomstående” vid vraket – någonting som Margus Kurm menar tyder på att de har någonting att dölja. ”Och om det nu är så, varför skulle man lite på dem? Det borde vara av stort intresse för myndigheterna att involvera civila observatörer så mycket som möjligt. Endast genom transparens och med inblandning av utomstående kan de få överlevare, anhöriga och allmänhet att lita på deras undersökning”. Den senaste privata expeditionen i syfte att utreda Estoniaförlisningen resulterade i ett åtal i svensk domstol – men den förre estniske statsåklagaren som leder denna expeditionen är inte orolig utan är övertygad om att man inte bryter mot någon lagstiftning. På sin hemsida skriver SA Mare Liberum att målsättningen med expeditionen är att reda ut ett stort antal oklarheter kring förlisningen och ta reda på exakt vad som hände när fartyget sjönk. ”Målsättningen är enkel – vi vill ta reda på varför Estonia sjönk och att göra detta öppet och utan fördomar. Vi planerar att gå igenom alla möjliga händelseförlopp – inklusive de som vid en första anblick framstår som osannolika. Alla bilder, filmklipp, expertutlåtanden och annat material som påträffas under arbetet kommer att offentliggöras”, skriver man.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/estlands-tidigare-statsaklagare-genomfor-privat-estoniaexpedition/feed/ 5 https://nyadagbladet.se/utrikes/utredaren-i-estlands-parlament-svenska-myndigheter-vill-dolja-de-verkliga-orsakerna-till-estoniakatastrofen/ https://nyadagbladet.se/utrikes/utredaren-i-estlands-parlament-svenska-myndigheter-vill-dolja-de-verkliga-orsakerna-till-estoniakatastrofen/#comments Wed, 02 Dec 2020 05:54:59 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=88131 Under den gångna veckan diskuterades Estonias förlisning inför det estniska parlamentet Riigikogu - som en nationell fråga av yttersta vikt. Före detta statsåklagaren och ordföranden för den estniska utredningskommissionen Margus Kurm ansåg att den estniska regeringen har det yttersta ansvaret för nya dykningar till Estonia-vraket och gick till mycket hårt angrepp mot svenska myndigheter - som han menar har förstört bevismaterial och dolt fakta som inte passar in i den officiella versionen av katastrofen. Alla hypoteser om katastrofen bygger på slarvigt insamlade fakta från 1994, menar Kurm. Bland annat utelämnade haverikommissionen uppgifter om smuggling av militärt känsliga gods. Ett annat exempel är vittnesmålen från den då 17-årige triathleten Ain-Alar Juhanson som räddade sig från Estonia genom att klättra ner på utsidan av den stängda bilrampen i fören. Haverikommissionen var dock inte intresserad av hans vittnesmål. I samband med att Juhansons polisförhör översattes från estniska till svenska försvann alla hans iakttagelser om den stängda rampen på bildäck. Ett förlorat visir med stängd ramp skulle ha inneburit ett hanterligt vatteninflöde. Överlevande undrar: hur kunde rampen först falla ner och sedan sluta sig igen? – Det finns mycket oförklarligt i samband med färjan Estonias förlisning, vilket tyder på att de svenska myndigheterna har velat dölja de verkliga orsakerna till katastrofen, konstaterade Kurm i sitt framförande i Riigikogu i torsdags. Enligt Kurm är det omöjligt att tro att den svenska staten inte använde sin tekniska kapacitet efter katastrofen för att undersöka orsaken. Det 155 meter långa fartyget ligger inte särskilt djupt - cirka 80 meter ned. – Jag anser att Estonia sjönk på grund av en händelse som svenska regeringskretsar har bestämt sig för att dölja och hänvisar till den nationella säkerheten som förevändning. Jag vet inte vad det är för händelse. Men det måste vara relaterat till den svenska försvarsmaktens aktiviteter eller underrättelsetjänsten, sade Kurm vidare. – Endast försvarsmaktens och underrättelsetjänstens inflytande, däribland över politikerna, kan enligt min uppfattning förklara den svenska regeringens agerande under de 26 åren efter förlisningen, fortsatte han. – 852 människor ligger på havsbotten, de allra flesta var svenskar och den svenska regeringen gör ingenting, dykare och robotar stannar i land och ubåtar lämnar inte sin hamn. Kan man tro det? Det gör inte jag. – Därför tror jag att fartygen sändes ut så snart som möjligt. Vad dykare och robotar gjorde där och vad de såg på havsbotten, det pratar man inte om, tillade Kurm. Kurm berättade vidare om de fall, där de svenska myndigheterna enligt honom dolt utredningsresultaten, ignorerat vittnesmål eller på annat sätt hindrat att sanningen skulle komma fram.   Dykvideon borta De sekvenser som filmades på havsbotten, som ursprungligen fanns på två originalband, varav det ena behölls av en privat entreprenör som utförde uppdraget, och den andra gick till beställaren - Sjöfartsverket. Emellertid förstörde entreprenören sitt originalband efter att arbetet var klart. – Vad hände med det original som klienten fick är dock okänt, det gick förlorat eller hemligstämplades. Föreställ er att i en katastrof där 852 människor omkommer och det viktigaste beviset, filmen om vrakundersökningen, går förlorat. Försvinner spårlöst innan haverikommissionens ledamöter hinner se den!, dundrade Kurm. Enligt Kurm var detta inte det enda beviset som förlorades under utredningen. Även atlantlåsets halvmeterlånga stängningsbult från bogvisiret försvann. Den slängdes i havet av Börje Stenström, ledamot i haverikommisionen. Dykarna hade svetsat loss den från fartyget och fört upp till ytan för vidare undersökning, men Stenström som deltog dykningsoperationen, kastade den tillbaka i havet. Enligt den officiella versionen var orsaken till Estonias undergång att bogvisirets lås gick sönder och visiret föll i havet, förklarade Kurm. Också observationer och filmning av skrovets bottendel gick om intet, som aktualiserades i samband med att två svenska dokumentärfilmare hade hittat ett hål midskepps i fartyget. – Den film som gjordes i december 1994 kan inte hjälpa oss, eftersom den huvudsakligen består av några pauser, fortsatte Kurm. Kurm beskrev hur loggen av filmandet av den delen av fartyget visar att det finns en 27-minuter lång paus av inspelningen. – Mitt på fartyget, där Discoverys filmskapare hittade hålet, var roboten sysselsatt i 27 minuter. Vi vet inte vad roboten såg eller gjorde där, eftersom det inte spelades in, noterade Kurm. Aarne Valgma, en representant för den estniska regeringen som deltog i operationen, släpptes inte in i ledningscentralen, medan dykarna fick sina instruktioner. En polisman stod framför dörren och beordrade esten att återvända till sin hytt. Enligt Kurm var dykoperationernas syfte att göra det omöjligt att fastställa sanningen om den värsta olyckan i Östersjön i modern tid. [caption id="attachment_84759" align="alignnone" width="640"] Hålet i skrovet som fångades på bild av Henrik Evertssons dokumentärfilmsteam. (faksimil/DPlay)[/caption]   Sverige skyndade sig att stänga av förlisningsplatsen Kurm betonade att de svenska myndigheterna hade bråttom för att förhindra att nya utredningar skulle företas. – Det är omöjligt att förstå allt som har gjorts av den svenska regeringen för att säkra gravfrid. Redan i slutet av 1994 beslutade den svenska regeringen att täcka vraket med betong, påpekade han. – Trots starkt motstånd från offrens anhöriga hälldes tusentals ton sand, grus och krossten runt vraket för att hindra tillträde till bottendelen av fartyget. Detta saknar motstycke i sjöfartshistorien. Därtill kan noteras att Sverige slöt ett gravfridsavtal med Estland och Finland i februari 1995. – Redan innan den internationella haverikommissionen hade avslutat sitt arbete gjordes det juridiskt och fysiskt omöjligt att utreda förlisningen. Detta är inte en normal utredning, konstaterade Kurm.   Sverige ignorerade viktiga vittnesmål Kurm beskrev också två fall där de svenska myndigheterna lät bli att utreda påståenden från två svenskar - en tulltjänsteman och en dykare - som kunde ha lämnat nya uppgifter om orsaken till katastrofen. Före detta tulltjänstemannen Lennart Henriksson offentliggjorde att Estonia transporterade militär utrustning redan under två veckor före förlisningen. Detta undersöktes av domaren Johan Hirschfeldt, som träffade chefer för berörda statliga myndigheter, men inte Henriksson eller den underrättelseofficer som ledde operationen. Hirschfeldt undersökte inte heller arbetsmaterialet från den internationella haverikommissionen i detalj eller utredningar av kriminella handlingar från Sverige. Han kontaktade inte heller det företag som enligt uppgift ägde den bil som transporterade militär utrustning. –  Efter att utredningen var klar förstörde Hirschfeldt allt material som samlats in, anmärkte Kurm. När det gäller det andra fallet inledde de svenska myndigheterna inte ens någon utredning överhuvudtaget. År 2000 informerade försvarsmaktens dykare Håkan Bergmark journalister om att han hade deltagit i en dykoperation vid vraket redan några dagar efter olyckan. Hans uppgift var att studera och filma fartygets bog, där han upptäckte ett stort hål i styrbordssidan, som var avlångt till formen, cirka fyra meter långt och sträckte sig både under och över vattenlinjen. Han bedömde att det hade orsakats av en explosion från utsidan. Bergmark pratade inte bara om hålet utan lämnade även en grundlig beskrivning av hela operationen. Bland annat nämnde han namnet på den officer som ledde operationen. Med andra ord gjorde Bergmark allt för att man skulle kunna verifiera hans påståenden. Detta har dock aldrig gjorts. – Ingen utredning har inletts, konstaterade Kurm som tillade att han själv försökte träffa den nämnda officeren redan för 15 år sedan, men att man inte tillät detta. Tre uppfattningar av orsaken till Estonias undergång Enligt Kurm var haverikommissionens arbete bristfälligt och på grund av detta är orsaken till förlisningen fortfarande oklar. – Estonia sjönk inte på det sättet som man gör gällande i den officiella slutrapporten, sade Kurm. – Den verkliga orsaken till katastrofen är känd, men den har man avsiktligen dolt i 26 år och man vill även fortsättningsvis dölja den, tillade han. Kurm betonade att han inte fick några svar på hans frågor från Sverige, trots att man först hade lovat ge honom alla svar.   Versionen av den öppna rampen inte övertygande Kurm framhöll varför den officiella versionen av Estonias förlisning enligt hans uppfattning inte var kompetent. Den hävdar att fartyget skulle ha sjunkit på grund av att visiret föll i havet och rampen öppnades av stormen och därigenom trängde vattnet in på bildäck. Estonia fick kraftig slagsida och höll sig flytande i 35 minuter. Inte ett enda vittne har bekräftat att rampen var nedfälld, tillade Kurm. I stället har fem vittnen - tre besättningsmedlemmar och två överlevande - berättat för kommissionen att rampen var stängd. – Med dessa vittnesmål har alla haft svårt att försöka styrka visirversionen. Slutligen har man påstått att sjömännen ljuger, sade Kurm. Även Ain-Alar Juhanson, som var med på Estonia, sade den 26 november att rampen var stängd innan fartyget sjönk och beskrev hur han och hans följeslagare klättrade nedför rampen, som var stängd. Detta faktum finns inte med i slutrapporten. Han hade berättat detta för tre utredare. Man vet fortfarande inte varför Estonia snabbt inte slog runt och hur vatten kunde hamna under bildäck och sänka fartyget. Kurm berättade att alternativa teorier förutsätter att det finns ett hål i skrovet, eftersom de nuvarande motsättningarna och frågorna då skulle försvinna. – Vattnet som kom in genom hålet skulle oundvikligen ha samlats på den ena sidan av fartyget och vållat slagsida. I så fall har vi förklaringen varför havsvatten fanns i utrymmen under bildäck, berättade Kurm. Han citerade också flera vittnen som hade beskrivit två eller tre stötar eller smällar som hördes efter varandra med korta mellanrum klockan ett och efteråt fick fartyget en märkbar slagsida. – Haverikommissionen har sålunda förvrängt vittnens uppfattning om tidpunkten för denna händelse. Majoriteten av dem som överlevde nämner klockan ett. Men kommissionen beslutade att visiret föll av med en smäll och sjönk klockan 1:15, sade Kurm. – Sammanfattningsvis är den officiella versionen i stor utsträckning en teori, anpassad efter beräkningar gjorda av haverikommissionen och som har mycket lite att göra med de vittnesmål som överlevande lämnat. Slutrapporten är en tjusigt skriven berättelse som verkar trolig när man läser den, men dess sannolikhet är liten. Detta är också anledningen till att många och även jag själv inte kan acceptera haverikommissionens rapports slutsatser, sammanfattade Kurm.     Jyri Lina]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/utredaren-i-estlands-parlament-svenska-myndigheter-vill-dolja-de-verkliga-orsakerna-till-estoniakatastrofen/feed/ 8 https://nyadagbladet.se/utrikes/krav-pa-ny-estoniautredning-efter-forsvunnen-bevisning/ https://nyadagbladet.se/utrikes/krav-pa-ny-estoniautredning-efter-forsvunnen-bevisning/#comments Fri, 31 Jan 2020 11:31:42 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=72703 25 år efter Estoniakatastrofen visar en ny granskning att dokumentationen om förlisningen fortfarande är osorterad och att delar av den har försvunnit. Den tidigare estländske statsåklagaren och Estoniautredaren Margus Kurm vill att det nu görs nya dykningar för att komma till rätta med vad som verkligen hände. Mycket av materialet om katastrofen är fortfarande osorterat och har olika grader av sekretess. Först 40 år efter förlisningen kommer det bli tillgängligt för forskare och journalister. Samtidigt har ytterligare märkliga omständigheter uppdagats, och nu vill den tidigare estniske statsåklagaren och Estoniautredaren Margus Kurm att det görs nya dykningar för att komma till rätta med vad som verkligen hände, visar en granskning som gjorts av Spotlight på finländska YLE. De radiobojar som var helt nya vid katastroftillfället, utrustade med GPS och som enligt den officiella förklaringen var avstängda under katastroftillfället är spårlöst borta, trots att tv-teamet letat i såväl Tallinn, Kotka, Helsingfors, Åbo och Stockholm. Asser Koivisto, den navigationsexpert som undersökte bojarna efter förlisningen, vill nu inte medverka i någon intervju med Spotlight och hänvisar till ett sekretessavtal som han skrivit under. Några sådana avtal känner dock inte haverikommissionens svenske psykologiexpert Bengt Schager till. – Inte vad jag kommer ihåg. I Sverige gäller meddelarfrihet, förklarar han. Om bojarna fungerat hade förmodligen fler människor överlevt katastrofen. Detta eftersom de fartyg som kom för att plocka upp människor i vattnet snabbare skulle kunna fram till olycksplatsen med mer exakthet och evakuerat dem. Uppgifterna om bojarna har gått isär och varit motstridiga. Estnisk media rapporterade att nödbojarna satt kvar i sina fästen på kommandobryggan, medan Asser Koivisto hävdat att bojarna var sandiga och flutit iland – fast med avstängda sändare. I den slutliga rapporten heter det att radiobojarna flöt i land på den estniska kusten redan i oktober, vilket inte förklarar varför estniska myndigheter inte berättade detta för haverikommissionen förrän två månader senare. Det finns heller inga spår av någon rapport skriven av Asser Koivisto i Estoniaarkiven. En annan prekär detalj är att en del av bogvisiret slängdes tillbaka i havet redan 1994 efter att dykare med stor möda lyckats bärga det. Den officiella orsaken som angavs för detta egendomliga tilltag var att låsbulten i fråga var för tung för helikoptern som skulle frakta den. Professor Anders Ulfvarsson riktar också kritik mot att ett inspektionsprotokoll som gjordes samma dag som Estonia lämnade Tallinn sista gången är manipulerat. – Protokollet som publicerades i haverikommissionens rapport är urkundsförfalskat. Det betyder att det fanns i flera versioner. Men man valde den version som är snällast mot sjöfartsmyndigheterna. Nu kräver både Ulfvarson och andra experter att nya dykningar genomförs och menar att sabotage som orsak till skeppets förlisning inte kan uteslutas mot bakgrund av den den bristfälliga information som finns idag och den tydliga ovilja som berörda myndigheter visat till att utreda katastrofen grundligt på ett transparent sätt. Den estniske tidigare Estoniautredaren Margus Krum håller med och har pratat med anhöriga till avlidna som vill att man bryter gravfriden och låter undersöka fartyget för att få klarhet i huruvida fartyget sjönk på grund av medvetet sabotage eller om det fanns andra mer naturliga orsaker. Som vid många andra tillfällen berättar passagerare som överlevde katastrofen om sina vittnesmål för Spotlight att det kändes som att fartyget blev rammat eller träffat av en missil och uttrycker förundran över att Estonia sjönk så snabbt som hon gjorde.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/krav-pa-ny-estoniautredning-efter-forsvunnen-bevisning/feed/ 3