libertarianism – Nya Dagbladet

Argentina får sin förste libertarianske president

Jan Sundstedt — Mon, 20 Nov 2023 10:34:43 +0000

Den kontroversielle libertarianske ekonomen Javier Milei har valts till Argentinas näste president. Efter att närmare 90 procent av rösterna räknats får Milei nästan 56 procent, medan hans rival i slutomgången, ekonomiminister Sergio Massa, får 44 procent. 53-årige Milei kan milt sagt beskrivas som en något udda fågel i det argentinska samt globala politiska landskapet som jämförts med bland andra USA:s tidigare president Donald Trump. Han har framförallt byggt upp sin attraktionskraft kring löften om att återuppliva ekonomin, i en tid då Argentina är på väg att hamna i en recession för sjätte gången på tio år. Det argentinska folket har under en längre tid varit frustrerat över en levnadskostnadskris kombinerat med en tresiffrig inflation, som under sommaren uppnådde sin högsta nivå sedan början av 1990-talet. Libertarianer ser vanligtvis statlig verksamhet som en inskränkning av individens frihet och förespråkar en fri marknad i kombination med kraftigt sänkta skatter och små eller inga sociala utgifter. Javier Milel har hållit en skarp retorisk linje också till kulturvänstern till vilka den formellt katolske Milei även inkluderat exempelvis påven Franciskus. Redan innan det officiella resultatet presenterades erkände sig Sergio Massa besegrad i ett uttalande. – Resultatet är inte vad vi förväntade oss, och jag har kontaktat Javier Milei för att gratulera honom och önska honom lycka till, meddelade Massa som samtidigt tackade sina anhängare. – Jag är en demokratins man och jag värdesätter inget mer än folkets dom. Jag är övertygad om att vi i morgon kan börja arbeta med Javier Milei för att säkerställa en ordnad övergång (av makten), uttrycker även expresidenten Alberto Fernandez på X. Under valrörelsen lanserade Milei flera genomgripande ekonomiska förslag, inklusive att avskaffa landets centralbank. Han förordar också nedskärningar i de offentliga utgifterna för att få ordning på ekonomin. Det har även noterats att han ställt sig positiv till kryptovalutan Bitcoin som ett sätt att reformera ekonomin. – Centralbanken är en bluff, en mekanism genom vilken politiker lurar det goda folket med inflationsdrivande skatter (varför Bitcoin) representerar återförandet av pengar till sin ursprungliga skapare, den privata sektorn, har han tidigare sagt. Utrikespolitiskt har Milei betonat att han ser Israel och USA som sina närmaste allierade.

Vill avskaffa centralbanken – kan bli Argentinas nästa president

Isac Boman — Tue, 15 Aug 2023 09:01:01 +0000

Javier Milei fick flest röster i primärvalen och kan bli Argentinas nästa president. Den frispråkige libertarianen är en hängiven Bitcoin-förespråkare och vill avskaffa centralbanken. Han anser att den politiska eliten är parasiter och tjuvar som inte är kapabla eller intresserade av att att lösa Argentinas problem. – Politikerna är inte lösningen, de är problemet, deklarerade Milei efter att ha fått över 30 procent av rösterna. Milei, som bland annat lovat att ”sätta stopp för det parasitiska, tjuvaktiva och värdelösa politiska kastet”, beskriver sig själv som libertarian eller anarkokapitalist och skiljer sig på många sätt från den typiske politikern. Han vill avskaffa Argentinas centralbank, anser att klimatalarmismen och pratet om mänskligt skapade klimatförändringar är överdrivna och att sexualundervisningen i skolorna är ett sätt att förstöra kärnfamiljerna. Vidare vill Milei begränsa möjligheterna till abort, samtidigt som han vill göra det enklare för medborgarna att kunna äga vapen. Libertarianen ska också vara en stor beundrare av USA:s förre president Donald Trump och har vid flera tillfällen uttryckt sig positivt om kryptovalutan Bitcoin. – Centralbanken är en bluff, en mekanism genom vilken politiker lurar det goda folket med inflationsdrivande skatter (varför Bitcoin) representerar återförandet av pengar till sin ursprungliga skapare, den privata sektorn, har han tidigare sagt. Samtidigt som stödet för Milei är stort på hemmaplan utmålas han i västerländsk massmedia som en ”högerextremist” som lyckats attrahera väljare som är trötta på de etablerade partiernas oförmåga att ta landet ur den pågående ekonomiska krisen. Det kan noteras att högerkoalitionens kandidater fick 28,3 procent av rösterna och att den nuvarande peroniststyrda regeringskoalitionens kandidater fick 27,2 procent. Den 22 oktober hålls den första valomgången – om ingen kandidat då får egen majoritet går de två mest populära kandidaterna vidare till en andra valomgång.

Kroppens och själens enhet

Dan Ahlmark — Fri, 20 May 2022 11:04:56 +0000

Ända sedan tidig medeltid har kristna människor indoktrinerats i en tro på en avgörande skillnad mellan kropp och själ. I enlighet med tankar formulerade i den persiska religionen zoroastrism långt mera än tusen år före Kristus, sågs anden och medvetandet alternativt själen som hög och god, samtidigt som materien och kroppen i mycket var låg och ond. Denna dualism inom människan fördes sedan genom inflytandet från den religionen vidare in i andra civilisationer. Zoroastrismen fick en bred spridning i främst Mellanöstern och västra Asien genom sin ställning som statsreligion i det första världsväldet, styrt av de persiska Akemeniderna. Dualismen överfördes till andra civilisationer och kom så småningom att också påverka den europeiska. När kristendomen blev den dominerande religionen i Europa kom de tidiga katolska kyrkofädernas torftiga och djupt felaktiga syn på den mänskliga sexualiteten att orsaka en varaktig och vitt spridd olycka inom stora delar av de europeiska befolkningarna. Det sexuella beteendet beskrevs av dem på samma sätt som en del av kroppen. Det var därför en belastning för människan, en låg drift och för vilken kvinnan bar ett stort ansvar (syndafallet orsakat av Eva). Genom dessa kristna intellektuella ledare skadades eller förstördes flera tiotal generationers kärleksliv i Europa för dem som i frågan brydde sig om kyrkans åsikter. På grund av kyrkans stora inflytande ända in på nittonhundratalet gällde det troligen folkmajoriteten. Den katolska kyrkan och senare de protestantiska bär därför en oerhörd skuld genom sin skam- och skuldbeläggning av en av mänsklighetens främsta glädjekällor. Vid sidan av den beklagliga och auktoritära samhällsstruktur som alltför länge dominerade Europa och påverkade stora delar av människors liv, gick den dåvarande andliga ledningen av samhället – kyrkan – alltså in och direkt störde (eller förstörde) denna del av människors privatliv. Genom religionen kom sedan kyrkans syn på motsättningen mellan kropp och själ att allmänt påverka kulturen i Europa. Rader av filosofer och författare har under tidernas lopp salufört denna missuppfattning om människan. Sedan adertonhundratalet har liberalism och socialism undergrävt kyrkans auktoritet, men uppfattningen om en motsättning var då fast etablerad i kulturen. Genom den friare syn på sexuallivet som trängde igenom i väst efter andra världskriget, har i alla fall denna skadliga aspekt av idén försvagats. En i många avseenden förändrad och ofta vetenskapligt grundad syn på människan utvecklades snabbt efter kriget. Ett bidrag lämnades av den objektivistiska filosofin med dess grundläggande respekt för förnuftet, rationellt agerande och sträng observans av verkligheten. Detta synsätt formulerades av Ayn Rand i mitten av nittonhundratalet. I den filosofin kritiseras hårt den dualistiska synen och dess uppdelning av människan. Beroende på dess betraktelsesätt är människan en varelse med ett medvetande, som tillåter rationellt och logiskt tänkande, vilket i grunden ses också som ett villkor för hennes överlevnad. Människans förmåga att tänka och agera rationellt gäller också hennes oerhört viktiga val av sina värderingar. Och därmed kan vid rätt beteende oförklarliga och oöverstigliga motsättningar mellan medvetandet/själen och kroppen huvudsakligen elimineras. Denna filosofis syn på känslor är nämligen att dessa i huvudsak är beroende av människans medvetna (eller omedvetna) värderingar. Om värderingarna väljs på basis av förnuftet blir detta avgörande. Känslor ej kontrollerade av förnuftet kan kännas som starkt tvång och orsaka kroppen att agera och handlandet syns ytligt sett styras av kroppen. Men mystiken med ofta förekommande och starka motsättningar mellan människans tänkande kontra hennes känslor (vilka framtvingar ett visst agerande) finns inte längre ifall känslorna följer medvetna värderingar. Människans förmåga till rationellt tänkande tillsammans med hennes fria vilja tillåter henne att genom sina värderingar systematiskt och medvetet ”orsaka” känslor som inte medför konflikter med förnuftet. Striden mellan kropp och själ har avstannat. Rands formulering är: ”Du är en odelbar enhet av materia och medvetande”. Så arten av de värderingar människan väljer och deras betydelse för människans inre harmoni kan inte överskattas. En uråldrig insikt djupt grundad i föreningen av shintoism och zenbuddism stödjer slutsatsen om förnuftets, och också viljans, makt över känslorna. Det avser den japanska bushido-etikens åsikt om, att en människa alltid kan kontrollera sina handlingar. Även om hon för ögonblicket kanske inte förstår sina känslor, vilka drar iväg i en helt annan riktning än förnuftet anger, kan hon ständigt genom sitt förnuft bestämma över sitt handlande. Rätt hanterade är destruktiva känslor maktlösa. Hon har dessutom möjligheten att, såsom biocentrisk psykologi hävdar, i efterhand söka efter orsaken till någon upplevd känsla som är destruktiv och skadlig. Dess bas kan då människan eliminera genom att ändra någon värdering. Man bör observera att vi här talar om människans kapacitet eller förmåga att tänka logiskt och rationellt. Huruvida hon i ett visst fall på grund av påverkan, vanor, olämpliga värderingar eller lättja och så vidare inte gör det är en annan fråga. Objektivismen har sedan påverkat den libertarianska filosofins uppfattning av människans natur, och synen på kropp och själ torde vara ett exempel. Libertarianismens avståndstagandet från mystik i alla avseenden och dess människosyn samt försvar av förnuft och logik vilar på en likartad uppfattning om människans natur och förmåga. Begreppet kropp har flera betydelser och enheten mellan materia och medvetande finns på flera nivåer. Om vi med kropp menar vanlig materia, kan vi i allt skapande arbete se avtryck av människors medvetande, när de formar materien precis efter sina idéer och mål. Där finns en omedelbar överensstämmelse mellan materien och det andliga. Det är också naturligt för människor att omsätta och förverkliga sina värderingar i en reell och materiell form. Att bara låta värderingarna vara personliga dekorationer är egentligen utan värde. Men att arbeta för att försöka nå dem genom att realisera dem i verkligheten är sättet att förena medvetandet och materien till en enhet. Och i det personliga livet behöver en rationell människa (som visades ovan) inte på grund av felaktiga värderingar möta oöverkomliga känslor som kastar in henne i kriser och tvingar fram handlingar som hon senare kanske djupt ångrar. Postmodernismens syn på oemotståndliga känslor, som kan dominera hennes handlande, är bara en del i dess primitiva och karikatyrartade människosyn.¹ Själen och kroppen befinner sig i en ännu bara delvis förklarad samverkan, där våra sinnen sänder signaler som influerar vår kropp alternativt medvetandet. Kroppen reagerar automatiskt medan impulserna, som medvetandet/själen mottar, filtreras genom förnuftet som därefter styr kroppen på samma sätt som när medvetandet självständigt av olika skäl bestämmer över kroppens rörelser. Vad som sannolikt inträffar i framtiden är att ytterligare aspekter av medvetandet visas ha en grund i kroppsprocesser, vilket dock inte alls innebär någon konflikt. Det väsentliga i denna grundläggande samverkan är att den förnuftsstyrda människan verkligen utgör en harmonisk enhet av kropp och själ. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Nya Dagbladet - Postmodernismens förödande människosyn

Livsmål värdiga en människa

Dan Ahlmark — Sat, 05 Mar 2022 12:36:10 +0000

Serien ”Handledning till att bli en frihetlig människa” har belyst väsentliga komponenter i frihetens och libertarianismens grundläggande åskådning. Denna avslutande artikel gäller livsmålen och vårt genomförande av dem. Uppfyllandet av ett antal krav – främst sex olika¹ - baserade på denna ideologiska syn plus beaktande av yrkesarbetet och omsorgen om familjen ställer någorlunda höga villkor avseende individens arbete. För de flesta finns troligen dock utrymme för ännu högre mål och ansträngningar. Vanligen vill människan beträffande målen för sitt yrkesarbete nå längre/högre. Det kräver också att hon ständigt blir bättre och mer kreativ och innebär säkerligen också att hon bör arbeta mera. Det finns självfallet människor som är fundamentalt nöjda med låg standard, lugn, frånvaro av ansträngningar och kreativitet, och mycket tid för privata intressen. Om sådana mål är en följd av deras val av värderingar, rationellt grundade med tillräcklig kunskap om alternativen, är det också dessa människors val. Det är bara att respektera. De flesta syns dock ha en annan uppfattning om vad livet innebär och kan ge. Grunden är när barn och ungdomar ser fram emot – och kanske uttrycker en vilja - att uppleva mycket, prestera rikligt och stå för något värdefullt. Ibland är det viktiga när man är ung att bli uppmärksammad, kanske berömd, men så småningom drivs man av sundare syften – att värdera de genuint egna målen högre än några ytliga eller påtvingade. Man vill på något område bli rik på framgångar det vill säga framgångsrik och det behöver självfallet inte alls ha något med pengar att göra. Men man vill göra något som är märkligt. Det leder naturligt till en ambition hos individen. Och den kan leda till att denne verkligen utnyttjar sina möjligheter och använder sin styrka. Att hon utan att stoppas av några som helst hinder eller av kraven på ansträngningar ändå så småningom realiserar just sina höga mål är den mest storslagna prestation en individ kan utföra. Genom det fulla utnyttjandet av sina viktiga egenskaper realiserar hon sig själv och markerar sin närvaro i världen. Ett engagemang att kontinuerligt utveckla sig – och därvid att verkligen arbeta nära gränsen av sin styrka med sina viktigaste eller mest unika egenskaper - är otvivelaktigt något av det värdefullaste en människa kan ha. En hög arbetsinsats, vilken konsekvent genomförs och verkligen utnyttjar hennes väsentligaste potential, är då betydelsefull. Den kommer också att realisera många av hennes mål. Att en individ inte agerar för att förverkliga sina viktiga mål och värderingar är knappast förståeligt. Det är alltså av avgörande betydelse för människan att hon verkligen utnyttjar 1) sitt förnuft och tänkande, 2) sin fulla kraft och förmåga, samt 3) sina unika egenskaper inklusive den egna kreativiteten, i syfte att genomföra sin livsuppgift det vill säga realisera sina långsiktiga livsmål. Det gäller att välja den livsväg som bäst realiserar hennes natur. De prioriterade målen i hennes Egensyn¹, vilka ju baseras på hennes egenskaper och värderingar, styr därvid hennes agerande. Innebörden av detta är då att personen realiserar sin fulla potential och skapar sin egen - förhoppningsvis - optimala utveckling. Insikten att hon inte slarvar bort sin tid på jorden ger henne då troligen ofta en stor tillfredsställelse. En bieffekt av detta är också att individen på ett maximalt sätt genom yrkesarbetet bidrar till omvärldens väl. Dessutom gäller det sjätte kravet på henne¹ att stärka de samhälleliga grundvärden, som libertarianismen betonar: respekten för det mänskliga förnuftet; individens värde och frihet; rättvisa samt medmänsklighet. Man kan av olika skäl ha en känsla av plikt beträffande vissa slag av handlingar. Dessa plikter kommer till uttryck genom de egna målen och bör vila på egna värderingar. Plikter bör ha en rationell grund, vara självpåtagna och inte vara baserade på ett yttre tvång. Ett litet antal nödvändiga plikter finns bestämda av samhället och accepteras för att detta ska kunna fortleva. Den naturliga harmonin mellan människans kropp och själ som råder ifall man utnyttjar förnuftet och inte exempelvis lättjefullt och viljelöst leds av sina tillfälliga känslor, ökar individens kraft. En annan betydelsefull aspekt är vikten av klarheten och frånvaron av motsättningar i just individens värderingar. Det känslomässiga gensvaret på värderingarna blir då enhetligt och kan innebära ett väsentligt stöd för alla ansträngningar. Inget av socialismens mål gällande liv och samhälle kan varaktigt mäta sig med individens egna förverkligade i ett fritt samhälle. Tvånget, kollektivismen och frånvaron i en människa av en stark, självstyrd och oberoende identitet (ett verkligt jag) gör att alla hennes ansträngningar då egentligen bara leder till misslyckande. Att förverkliga värderingar som kollektivet valt och inte du själv är faktiskt en helt värdelös sysselsättning. Ansträngningar för mål andra än sådana du själv godtagit är förkastliga. Det är istället så att existensen ställer ett antal krav på varje individ och på hennes värderingar, mål och handlingar. Dessa är egentligen inte svåra att uppfylla, men de kräver att man tänker - och tänker själv - och respekterar sin natur som en rationell människa. Och om du inte gör det blir det konsekvenser eftersom den irrationella människan ändå alltid lever i sitt eget universum. Hennes egen individualitet föraktar hon kanske, men den utgör ändå den värld hon vistas i. Hon kan aldrig frigöra sig från sitt sinne och därmed exempelvis alla brott mot förnuftet, alla andliga kompromisser, eftergifter, reträtter, kapitulationer, övergrepp och svek, som lagrats i – åtminstone - hennes omedvetna. Ibland – men kanske sällan - kommer de upp i medvetandet genom minnet. Men oavsett det lever de kvar. Och utan att i övrigt ge sig tillkänna lägger de ofta en våt filt över hennes sinne och känslor. Men själv kan hon inte alls förstå varför världen är så dyster och livet så trist. En person, som realiserar det eftersträvansvärda beteendet ovan, är en i primär mening god människa.² Den åsikten anknyter till grekisk filosofi, nämligen Aristoteles tankar om godhet.³ I den kristna religionen förväntas vid livets slut, att en redovisning sker av människans liv. Då dånar domsbasunen: ”Är du färdig ? Gör räkenskap för dina år, för dina lediga stunder, för dina krafter, för din talang och dina verk”.4 För libertarianen sker inte en sådan redovisning inför övernaturliga krafter, utan den sker som en följd av dennes Egensyn och Rätt till det Egna Livet⁵, och vikten av att man förvaltat den senare väl. Det är en helt personlig summering och värdefull främst för individen själv (och eventuellt för familjen). I det libertarianska samhället är frihet och individernas levnad viktigare än något annat, men värderingen av livet är helt personlig. Friheten skapar ett ansvar och de som levt enligt riktlinjerna ovan vet vad som förväntades av dem personligen. Det är då viktigt under livet att erfara känslan av att man framgångsrikt och successivt förverkligar sina värderingar och mål. Men det vi finner i slutet av vägen är också väsentligt. Det är helt individuellt, men förhoppningsvis ger det slutliga omdömet grunden för en orubblig och djup tillfredsställelse över vad man utfört under levnaden. Det bör vara en del av känslan när individen slutsummerar handlingarna och upplevelserna beträffande livsföring, arbetet, familjen och samhället. Dan Ahlmark

Källor och referenser (1) Nya Dagbladet - Att bestämma sin livssyn (2) Nya Dagbladet - Den etiska faktorn (3) Phil Papers - Aristotle on the Human Good (4) Enligt den schweiziske filosofen Henri Frédéric Amiel (5) Frihetsportalen - Vem är en god människa?

Den etiska faktorn

Dan Ahlmark — Sun, 05 Dec 2021 07:19:06 +0000

Omdömet ”godhet” eller att ”vara god” är ytterst kraftfullt, och innebörden är betydligt djupare än att på något vis hjälpa andra, vilket är den konventionella synen på ”godhet”. Numera i Facebook-tider räcker det till och med att bara ha åsikter exempelvis om att någon bör hjälpas, för att anses god. Andra tolkningar av ordets innebörd än att hjälpa kan eventuellt gälla sekundära aspekter av godhet. Om någon verkligen är god säger det något fundamentalt viktigt om människan och hennes personlighet, liv och handlingar. Det visar något av central betydelse i karaktären: vem hon i grunden är. Det bör därför egentligen avse det som utmärker och är helt grundläggande i en persons handlande och liv. Det ska ha ett direkt samband med det biologiskt mest utmärkande och som samtidigt är det viktigaste för människan, nämligen dennes förnuft. Beträffande hennes handlande ska det anknyta till det mest betydelsefulla hon överhuvudtaget gör, vilket är yrkesarbetet.¹ På grund av svårigheterna att bedöma tas barnuppfostran och hemskötsel inte upp här, trots deras vikt. Låt säga att en person utifrån sitt förnuft har valt höga arbetsmål (inledningsvis utbildning, sedan anställningar) förenliga med de egna rationellt valda värderingarna (vilka respekterar människans rättigheter) och livsmålen, men realistiska utifrån hennes kapacitet inklusive kreativitet. Detta kombineras sedan med en mycket hög arbetsinsats, vilken under livet konsekvent verkligen utnyttjar hennes potential i alla viktiga avseenden, och så småningom kanske också realiserar hennes olika mål. Hon har därvid i arbetet fått uttrycka det som är utmärkande och kanske unikt i hennes kapacitet och karaktär. Ett sådant beteende har sällan explicit erkänts som det fundamentalt viktiga och värdefulla i människors liv, men i själva verket innebär just detta att hon når godhet i primär mening. Vad kan individuellt vara finare och värdefullare än en människa som realiserar kärnan av sina värderingar och personlighet, presterar maximalt och når sina mål och skapar högsta möjliga värde gällande sitt valda verksamhetsområde ? Det innebär händelsevis också att hennes bidrag till samhället är maximalt. Godheten är alltså baserad på essensen av hennes motivation och moral samt den förmåga som realiserat arbetsresultatet. Som mål att uppnå är denna individuella godhet det finaste och värdigaste målet som är möjligt i livet för en individ. Att hjälpa andra har naturligtvis sitt värde, men är i sammanhanget mycket mindre betydelsefullt. Låt oss kalla sådant handlande för välvilja, hjälpsamhet eller dylikt. Om man ändå av vana och konvention vill behålla dess kontakt med godhet, låt oss då – liksom gällande vissa andra former av stöd till människor – kalla det för sekundär godhet. Ytterligare karakteriseringar Denna bestämning av godhet ledde sedan till att en skala, enligt vilken människor kan utifrån sina beteenden klassificeras i inledningsvis tre kategorier. Dessa har följande kategoribenämningar: 1) perfekta; 2) goda och 3) normala/ordinära. Dessutom finns kategorierna 4) ansvarslösa; 5) dåliga; och 6) onda. Med utgångspunkt från den vikt, som i samhället fästs just vid godhet, bestämdes inledningsvis kraven på egenskaper hos personer i kategori 2. Dessa baseras på många beteendeaspekter (se nedan), och resultatet kan också användas för att avgränsa personer som enligt samma kriterier anses vara: 1) Perfekta respektive 3) Normala. Den första kategorin visar högre värden än Goda människor i valda avseenden, medan den tredje visar lägre. I det senare fallet får skillnaden gentemot God inte vara alltför stor, eftersom man då närmar sig lägre kategorier som 4) ansvarslösa och 5) dåliga. Jag har i min diskussion av de sista tre kategorierna hittills dock inte utgått från godhetskriterierna, eftersom dessa är mindre intressanta efter bestämningen av den tredje kategorin: normal/ordinär. Klassificeringen av de tre sista har istället utgått från sådana egenskaper, vilka från andra – viktiga - utgångspunkter kan klassificera en person som ansvarslös, dålig etcetera. Beträffande kategorin ”Ansvarslös” används då främst allmänmänskliga karakteristika och gällande ”Dålig” och ”Ond” en rad politiska kriterier, som var och en kan innebära en nämnvärd överträdelse av andras politiska rättigheter.² Man bör observera att kriterier gällande andra områden självfallet också kan användas för att beteckna någon som exempelvis ansvarslös eller dålig. Bedömning av en person såsom "god" Vilket blir då resultatet, om man mera i detalj utvecklar kraven på godhet för att bedöma en person? Ja, individen ska då konsekvent visa en rationell attityd och behandla olika frågor på ett förnuftigt sätt utifrån sina värderingar. Hon är konsekvent medveten om förutsättningarna för sina handlingar och gällande deras konsekvenser och gör klart förnuftsmässiga val. Personen har byggt upp en egen livssyn och klara egna värderingar, som på område efter område kan medföra definitiva och konsekventa val av ställningstaganden och handlingar. Hon har valt livsmål lämpliga utifrån sina intressen, egenskaper och värderingar, och vilka i grunden är förenliga med hennes kapacitet och läggning. Hennes ställningstaganden i egna och samhällsfrågor avspeglar hennes valda värderingar, och hon tillåter inte andra att utan goda skäl påverka hennes val. Hennes beteende är genomgående en mogen och vuxen människas, som beaktar både egna och andras intressen och utifrån dessa väljer en lämplig väg. Hon visar konsekvent en mental självständighet och fasthet, vilken andra inte kan påverka utan övertygande förnuftsmässiga skäl. Hon visar en god kontroll av sina negativa känslor, som inte tillåts leda henne till oförnuftiga handlingar. Hennes allmänna agerande är således inte underkastat tillfälliga utbrott av känslor eller i övrigt irrationellt. Hon har kontroll över sina handlingar. Personen kan genom sitt yrkesarbete eller tillgångar, eventuellt tillsammans med sin partner, betala levnadskostnaderna för sig och familjen. Nivån för hennes livsmål (se ovan) och därefter hennes arbetsmål, som på kort och medellång sikt successivt ska uppfylla livsmålen, är hög och mycket ambitiös. Målen är dock realistiska med hänsyn till hennes kreativa och arbetsmässiga potential, när hon anstränger sig ordentligt. Hon har valt en lämplig utbildning som kan möjliggöra för henne att nå sina syften, och tillåter henne att utvecklas maximalt. Arbetsinsatsen och utnyttjandet av hennes förmågor ligger sedan under livet konsekvent i närheten av hennes fulla potential. Den senare avser då främst utvecklingen av yrkesskickligheten, tänkandet och den kreativa förmågan inom det egna yrkesområdet. De fortlöpande justeringarna av värderingar, mål och inriktning på arbetsområden sker rationellt. Personen har tillräcklig karaktär för att fortlöpande eliminera dåliga vanor, som tillfälligtvis kan förekomma. Sådana tillåts inte inkräkta på yrkesverksamheten. Tillräcklig hänsyn och tid ägnas generellt ansvaret för partner och barn och allmänt familjens behov. Dessutom observeras och värderas ansvaret för andra utanför familjen och för att vidmakthålla eller nå ett gott samhälle. Det sistnämnda är viktigare ju mera kollektivistiskt samhället är. Vissa andra kriterier kan också vara av intresse men beaktas inte här. Naturligtvis krävs inte att individen visar utmärkta värden beträffande alla utnyttjade bedömningsgrunder. Utifrån kriterierna för en god människa står det klart att personen ovan väl uppfyller kraven för att betecknas som god. Dessutom – som en bonus – kan man konstatera att hon är föredömlig som samhällsmedborgare. Hon bidrar med hela sin bredd, potential och kraft till samhällsutvecklingen. Om hon var företagare kanske hon bereder arbetsmöjligheter för många personer, vilket hundrafalt kan överstiga prestationerna från människor som inriktar sig på att ”hjälpa andra”. Hennes förmåga kommer särskilt att få genomslag i ett gott samhälle³, där miljoner blommor tillåts blomma och välfärd skapas i en takt som socialistiska samhällsversioner aldrig kan nå. Den person, som långsiktigt presterar det ovannämnda, är den som ska ses och respekteras som en god människa. Den frihetliga människan, som utnyttjar sitt intellekt och kreativitet, arbetar hårt och effektivt nära sin potential och fyller övriga ovannämnda krav, uppfyller alltså utmärkt inte bara kraven från den frihetliga doktrinen. Hon kvalificerar sig också som tillhörande en kategori, som kan betecknas som en av samhällets moraliskt mest högtstående. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Nya Dagbladet - Vilken godhet är viktigast? (2) Vakna upp! Dags att dö! - Se avsnitt 2 A2 och artiklarna: ”Vem är en ansvarslös människa?” och ”Vem är en dålig - eller kanske ond - människa?” (3) Frihetsportalen - Varför välja Libertarianism som livssyn 4 – Några viktiga samhällsmål

Förverkliga dina mål

Dan Ahlmark — Thu, 04 Nov 2021 12:45:32 +0000

Att förstå medvetandets villkor och att skapa grunden för sin egen andliga självständighet genom att själv bygga upp sin livsåskådning och undvika indoktrinering är bara inledningen. Att därefter verkligen tillämpa sina värderingar, konsekvent och ihärdigt arbeta mot sina mål samt bygga upp goda vanor är den stora uppgiften. Många människor har goda föresatser, medan genomförandet misslyckas helt eller delvis. Uppgiften att realisera delar av sin Egensyn gäller konsekvent under hela livet och bör alltid spela en stor roll. Att individen verkligen handlar för att förverkliga sina mål och värderingar ges i objektivismen – en av ett antal källor för libertarianismen – en fundamental vikt, som överträffar uppfattningen inom andra filosofier. Den hävdar helt enkelt enhetligheten mellan människans kropp och själ. Att inte handla för att förverkliga sina viktiga mål och värderingar är förkastligt. Att hålla fast vid ambitiösa mål och trots kanske stora svårigheter nå dem är en verkligt stor och livsuppfyllande uppgift och metoderna för det är alltför omfattande för att behandlas i en artikel. Här ges bara några spridda uppslag. Nivån på de livsmål som uppställts är vanligen rätt ambitiös, men erfarenheten anger så småningom om höjden var realistisk med tanke på individens verkliga kapacitet och kreativitet. Vid preciseringen av arbetsmålen (tidsmässigt formulerade för att på sikt nå livsmålen) vet man ofta inte tillräckligt mycket om den egna potentialen och vad som är möjligt utifrån denna. När man är ung har man verkligen inte tillräcklig kunskap om sin egen kreativitet (och unikhet), förmåga till initiativ och nivån på den kommande yrkesskickligheten. Sådant upptäcker man successivt och får då justera målen. Detsamma gäller sådana för framgång viktiga egenskaper som risktagande, mod (främst psykologiskt det vill säga förmågan att övervinna rädslor av många andra slag än döden), ledarskap och andra. En faktor man definitivt kan bestämma är arbetsinsatsen och det är förvånande hur mycket nivån på ansträngningarna betyder för ens utveckling. En persons olika förmågor och arbetsinsatser bestämmer framgången givet att övriga omständigheter, förutsättningar och resurser inte hindrar. Den fortlöpande framgången att nå tidsatta arbetsmål spelar en stor roll för motivationen och den ständiga återkopplingen ger en god kontroll av korrektheten i livsplaneringen. Under gymnasiestudierna och universitetsutbildningen forceras människors utformning av sin livssyn. Under yrkesarbetet och utvecklingen därefter börjar justeringar av många värderingar och individen gör nya upptäckter om sin kompetens, kreativitet, arbetskapacitet och potential. Att arbeta nära den senare och verkligen pressa sin kreativa förmåga kan då snabbt bli en vanesak hos många personer. Det innebär inte att man ska begrava sig i sitt arbete, men man börjar förstå den stora roll yrkesarbetet har för ens värde som människa. Ett engagemang att utveckla sig och verkligen arbeta nära gränsen av sin kraft och sina egenskaper är något av de finaste en människa kan ha. Och arbetsresultatet av detta, som kanske även innehåller något unikt, är värt vår yttersta aktning. Värderingarna Värderingarna måste precis som målen successivt prövas mot ens erfarenheter och ny information. Det är väsentligt också beroende på den betydelse de har för individens välbefinnande och känslor (se tidigare i den här serien om ”Nivå 2”). De värderingar man beslutat sig för som ung kanske kvarstår till väsentliga delar, men justeringar av deras innehåll sker och den relativa betydelsen av dem förändras. Även med tanke på deras vikt för individens känslor är en bevakning av, ifall olika värderingar bryter mot varandra, väsentlig. Konflikter mellan vad man tycker vara viktiga värderingar för en själv kan vara traumatiska och bör lösas snarast. En stor händelse som murens fall 1989, vilket symboliserade sammanbrottet för sovjetimperiet, punkterade hos mängder av svenskar en rad kollektivistiska värderingar. Vissa kunde erkänna detta och vara ärliga och lämna dem, men för andra var det alltför smärtsamt att ge upp tron på socialismen (eller kommunismen) som goda system. Kollisioner mellan väsentliga värderingar måste hanteras, vilket kan ske på olika vis. Postmodernistisk kunskapsteori, som innebar att vetenskap, empiriskt vetande och objektiv kunskap inte på något vis kan anses vara tillförlitliga, var ett sätt att hålla kvar tron på kollektivistiska samhällslösningar i världen.¹ Kunskapen om deras brister påstods ju inte vara giltig. Man behövde då inte ljuga för sig själv utan kunde låta andra fylla den funktionen. Den samhällsideologi (kulturmarxism), som baserade sig på och förutsatte denna subjektivistiska kunskapsteori, kunde för människor - oförmögna att erkänna verkligheten - sedan fylla vissa hål efter marxismens sammanbrott. En rationell individ analyserar dock och löser eventuella motsättningar i värderingarna ärligt trots sin sorg över förlusten av vissa. Andra delar av egensynen Bara några korta reflektioner om Egensynens kategorier: 3) - självuppfattning, 5) - vanor och 6) - motivation. Att se sina värderingar uppfyllda skapar tillfredsställelse. Om dessa istället skadas leder det till smärta. Dessa upplevelser inverkar positivt eller negativt på motivationen att göra något (vad det nu gäller). Människans prestationer i olika avseenden påverkar så småningom hennes självuppfattning. Framgångar respektive motgångar av viss styrka och kontinuitet leder antingen till visst självförtroende eller självtvivel. Så småningom kan detta leda till självaktning eller en känsla av bristande personligt värde. Om den senare är stark och varaktig kan det medföra självförakt. Det behöver inte vara så klart och uttalat, att personen inser det konceptuellt, utan är eventuellt bara en dov, negativ känsla. Det är ett stort varningstecken som kräver kanske betydande ändringar i personens livsföring. Självuppfattningen influerar motivationen nämnvärt. En bristande motivation behöver – som alla känslor – dock inte följas. Människan kan alltid besluta att göra något, hur motvillig man än känner sig, och hur negativt man än ser på det man gör. Man följer sin vilja – och gör det ändå! Men man kanske inte orkar göra det frivilligt vecka efter vecka, om inget hopp eller motivation alls finns. Vid sidan av känslohinder skapar vi också av många olika skäl våra egna gränser. Edith Södergran uttryckte det som²: ”...Livet är den trånga ringen som håller oss fången, den osynliga kretsen, vi aldrig överträda…och tusende steg vi icke förmå oss att göra...livet är att tro sig vara svag och icke våga..” Begränsningarna sitter ofta bara i våra huvuden och bör identifieras och vissa måste en frihetlig människa helt enkelt bryta för att kunna utvecklas. Att på olika områden bygga goda vanor, däribland avseende arbetet, kräver envetenhet och ansträngning. Vissa är inte lätta att etablera, men det måste ske, om man önskar nå de resultat man vill. Det är däremot lätt att skaffa sig dåliga vanor; ibland sjunker man omedvetet in i dem. Sedan sitter man fast – men de kan elimineras. Det innebär kanske stor smärta, när man börjar med det, men med konsekvens kan även starka dåliga vanor övervinnas. Det gäller bara att ta ett första steg – och sedan fortsätta med nästa dagen därpå. Egna svagheter ska inte accepteras. Och långsamt försvinner känslan av tvång att göra något på ett visst sätt. Andra krav Att realisera sin materiella självständighet är en självklarhet liksom att hantera sina känslor rätt. I ett gott samhälle får en person i mycket individuellt bestämma det ansvar denne önskar ta för andra i landet (utanför familjen) och för personer i andra länder. I StatsVälfärdsStaten³ får detta dock inte ske. Ett annat område gäller varje persons ansvar för det samhälle hon lever i. Det bestämmer hennes frihet och rättigheter, och en frihetlig individ har ett klart ansvar att hjälpa till att skydda dessa. Bland annat är då viktigt att skydda marknadsekonomin som är det överlägsna ekonomiska systemet. Socialister och kommunister kan numera på grund av de empiriska erfarenheterna av socialistiska system ur detta perspektiv betecknas som människofiender.⁴ Att uppfylla de sex huvudsakliga kraven enligt ovan på en människa, och hög kvalitet på arbetet att uppfylla dessa, är en mäktig och värdig uppgift för en individ. En människa, som där utfört vad hon kunnat, kan troligen också besvara betydelsefulla livsfrågor såsom: Vem är jag egentligen som människa? Vilken är meningen med livet? Det är väsentliga spörsmål, som frihetliga och andra personer, vilka tar etiska och livsåskådningsfrågor på allvar och behandlar dem rationellt, torde ha mycket lättare att besvara än andra individer. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Hicks, Stephen, 2014, Postmodernismens förklaring, s. 103ff. Timbro, Stockholm. (2) Dikten ”Livet” finns numera i Samlingen "Dikter" av Edith Södergran, 2019. (3) Ahlmark, Dan, 2017, VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianismen och den Civila VälfärdsStaten, kap. 3. Realia Förlag, Stockholm. (4) Nya Dagbladet - Marxismens ekonomi leder till underskott – även moraliskt

Att bestämma sin livssyn

Dan Ahlmark — Sun, 17 Oct 2021 08:16:46 +0000

”Orsaken till att en person väljer en individualistisk livssyn är sannolikt dennes känsla av att vara unik som människa och med behov av självständighet för att kunna bestämma över sitt eget liv. Individen inser rätten till det egna livet”.¹ Den rätten och grundvärderingarna medför en fordran på individuella rättigheter. Synen på libertarianismens grundvärden gällande det mänskliga förnuftet och människans individuella värde och självständighet medför då också ett starkt krav på andlig självständighet hos individen. Tillsammans med grundvärdet rättvisa ställs också ett annat krav, nämligen på materiell självständighet för denne. Den andliga innebär inledningsvis en fordran på individen att skaffa sig en självständig och saklig livssyn vilken omfattar världen, människans natur och samhället samt därefter ställer ett absolut krav på att individen fastställer sina viktiga värderingar genom eget kritiskt och rationellt tänkande. Den utformningen kan sägas utgöra en våra viktigaste handlingar bland annat med tanke på värderingarnas grundläggande betydelse för vårt agerande och känslor. De är en styrmekanism för viktiga delar av vårt liv och är grunden för att kunna bli och sedan förbli en självständig individ. Andlig självständighet krävs för att individen ska nå sin potential: det maximum av tankekraft, handlingskraft och unikhet denne är förmögen till. Man ska i samhället inte bara låta 100 blommor blomma utan - miljoner! Osjälvständighet innebär ett mycket lägre utnyttjande av människans förnuft och förmåga, och möjligheten att bli en god människa minskar avsevärt, ifall personens andliga krafter inte frikopplas (se Nivå 4). Det fria samhället har störst nytta av att skillnaderna mellan människor exploderar i alla avseenden. I Sverige har en systematisk indoktrinering av socialdemokratiska åsikter genomförts sedan 1950-talet², och denna har förvärrats under 2000-talet genom den påtvingade politiska korrektheten och åsiktskorridoren. Konformiteten i media har säkrat åsiktsstyrningen och Statsvälfärdsstatens systematiska angrepp på delar av individens andliga självständighet. Detta har troligen på ett djupgående sätt skadat mängder av individers utveckling och därmed liv. Att skapa en komplett livssyn tar vanligen flera decennier, men huvudpunkterna bestäms mycket snabbare. Människor formar den på sina individuella sätt men ett alternativ är att indela den i fyra huvudsakliga komponenter. De två inledande: A. Synen på världen och B. Människosynen utgör en väsentlig bakgrund till de två följande, där C. Samhällssynen starkt influeras av komponenter i D. Egensynen. Den sistnämnda gäller personens syn och krav på sig själv. Den kan exempelvis indelas i sex delar: 1. Kärnan i det egna jaget; 2. de egna värderingarna; 3. självuppfattningen; 4. individens mål på kort och lång sikt; 5. vanor och 6. motivation. 1, 3 och 6 gäller enbart kunskap – punkt 1 - om sig själv eller främst indirekta effekter på den egna personen (punkt 3 och 6) av dennes olika handlingar. Punkt 2, 4 och 5 avser komponenter, som individen direkt beslutar och agerar beträffande, men där vanor kan ta betydande tid att influera. Kortsiktigt kan även 6 direkt påverkas. Bland annat unga människor, som just försöker skaffa sig en genomtänkt och hållbar livsåskådning, kan ha nytta av sådan modell för att logiskt systematisera innehållet i denna. En rationell och objektiv Världssyn etablerar sannolikt en sekulär metafysisk grund, som tillsammans med Människosynen leder till acceptans av västerländsk kunskapsteori som grund för mänsklig verksamhet. Formuleringen av de slutsatser i Egensynen och Samhällssynen, som dras grundade på personens förståelse av världen och människans egenskaper samt viss kunskap om samhället, påbörjas naturligen, när man är ung. Då influeras man också mycket av familjen och skolan. När man mognar bör man vara särskilt kritisk beträffande tidigare inflytande på de olika komponenterna och eliminera sådan påverkan som man nu anser felaktig. Exempelvis lärare i historia och samhälle har särskilda förutsättningar att påverka unga och okunniga personers Samhällssyn. Särskilt allvarlig är andras direkta inflytande på värderingarna. Bara man är medveten att påverkan skett, kan man – när tiden är mogen - revidera de moment i Egensynen, där samhällets indoktrinering skett. Människosynen med dess biologiska och psykologiska delar innebär en förståelse av människans sinne, uppfattning om verkligheten samt känslor. Speciellt valet av en persons värderingar (punkt 2 i Egensynen) och insikten om ens självuppfattning (punkt 3) kommer att starkt påverka medvetandet. Människan bör utforma sina värderingar – inte genom att överta dem från andra – utan genom eget rationellt tänkande på basis av sina grundläggande värden, andra egna existerande värderingar och relevant objektiv information om verkligheten. Det senare gäller världen, människan och samhället. Syftet är att individen bildar sig ett internt harmoniskt och sammanhängande system av värderingar (vilka också ska vara acceptabla utifrån mänskliga rättigheter) , som stödjer varandra och befordrar vår individualitet samt våra mål. Studier och eget tänkande är helt grundläggande i processen. Moral är av fundamental betydelse för varje person eftersom alla behöver någon standard att följa och för att kunna bedöma sig själv. Det senare är viktigt för att en person ska kunna känna välbefinnande och lust att agera. Sex är en ringa del av moralen, som istället främst avser ”…vår egen tillämpning av etik och därför består av principerna och beslutsreglerna baserade på våra egna fundamentala värderingar, som bör vägleda oss avseende alla viktiga frågor i livet.”.³ I minnet (efter en tid delvis det omedvetna) bevaras mycket kunskap om dig själv som du så småningom aldrig minns. Det gäller tyvärr också dina svaga ögonblick, när du ger efter för känslor (frestelser du kapitulerar för eller brott mot den egna moralen). Dessa fel registreras och påverkar dig, när en liknande situation så småningom inträffar och medför, att din vilja då försvagas. Det är möjligt att ingenting försvinner utan allt registreras i ditt undermedvetna, sorteras och tas fram och undergräver din vilja nästa gång när en liknande situation inträffar. I religioner säger man kanske att personens alla fel upptecknas och kommer att värderas på Domedagen. I det verkliga livet verkar det vara en del av ditt sinne, som är obevekligt och oförsonligt, och får dig att redan nu betala ett visst pris för din svaghet. Det är ett bra skäl för att inte vara svag. Förutom ansvaret för sitt andliga liv bär individen också helt ansvaret för sitt materiella: ”En..fundamental plikt, när man växt upp och utbildat sig, är att obevekligen, på allt sätt, med utnyttjande av allt tänkande man kan prestera och all kraft man har, självständigt sköta sitt eget liv och de han/hon tagit ansvar för, det vill säga i första hand den egna familjen….man ska aldrig belasta andra för sin egen överlevnad”.^4A Att acceptera ansvaret för sitt eget liv visar att man nått psykisk mogenhet.^4B Förutom det grundläggande kravet på förståelse av vårt medvetande samt de två ovannämnda finns en fjärde viktig fordran på en person som i alla fall bör uppfyllas av den som kallar sig libertarian. Det avser synen på och behandlingen av känslor. Det gäller inte personens grundläggande levnads- eller livskänsla, vilken avspeglar dennes i mycket omedvetna syn på sig själv, på verkligheten och på den egna relationen till verkligheten.⁵ Psykologen N. Branden kallar betecknande nog levnadskänslan för grundtemat i individens personlighet, och den är konsekvensen av en rad val, som individen gjort under levnaden. Men vanliga känslor av skilda slag orsakas huvudsakligen av de värderingar (punkt 2 i Egensynen) vilka individen valt som viktiga i sitt liv. De värderingarna styr henne, och skador eller hot mot dem åstadkommer negativa känslor, och framgångar för dem positiva. Sedan finns även mindre väsentliga grunder för känslor. För en mera detaljerad insikt i deras upphov, funktion och behandling, se ⁶ och ⁷. Man kan säga att människan programmerar sitt känsloliv genom valet av sina värderingar och att motsättningar i ens värderingar snart kan skapa ett plågsamt känslomässigt kaos: ”Den situationen leder till ständiga interna konflikter och psykologiska slitningar, som är mycket betungande för individen. Resultat som rädsla, ångest, långvarigt lidande och kanske depression inträffar då”.⁶ Inkonsistenta värderingar är troligen rätt vanliga hos vänstermänniskor. Känslor uppstår ögonblickligt, oförberett och försöker ofta tvinga oss att göra något. Förnuftet råder ofta bara på omvägar över dem – men däremot råder förnuftet helt över våra handlingar. Så problemet är inte känslorna, utan problemet är vår tro, att – främst negativa - känslor råder över handlingar och att vi därför måste följa dem. Men det är inte alls sant. Individen kan alltid besluta att handla på ett annat sätt än att ledas av känslointryck, hur starka dessa än är. En människa har kraft att stå emot, vilket exempelvis postmodernismen inte tror. Den frihetliga människan kan alltid bete sig rationellt. Känslor skapar i sig aldrig någon kunskap utan det ankommer på förnuftet att besluta vad de betyder. Åsikten, att man ska följa sina känslor och inte förnuftet, är katastrofal för människan. Två ytterligare grundläggande krav kan ställas på den frihetliga människans mål och värderingar. I en frihetlig stat, som kanske är klart libertariansk, ska varje person individuellt få bestämma – med ett undantag - det ansvar denne vill ta för andra inom och utom landet (än familjen). Dessutom bör hon besluta om vilken insats hon vill göra för att skapa eller vidmakthålla friheten och ett gott samhälle. Dessa kräver då handlingar och kanske stora ansträngningar. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Frihetsportalen - Vem är en god människa? (2) Contra - Massindoktrineringen i Sverige (3) Frihetsportalen - Varför välja Libertarianism som livssyn 2 (3) – några huvudpunkter (4A) Frihetsportalen - Vad betyder egentligen individualism? (4B) Branden, Nathaniel, 1969, The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature, s. 162. Publishing Corp., Los Angeles, California. (5) Branden, Nathaniel, 1969, a.a., s. 201. (6) Frihetsportalen - Dagens syn på känslor är förödande (7) Frihetsportalen - Varför välja libertarianism som livssyn 5 – tänkande och känslor

Den fria viljan bestäms av valet att tänka – eller inte

Dan Ahlmark — Wed, 22 Sep 2021 12:25:21 +0000

I denna artikel beskrivs den första av fyra nivåer, som stegvis kan klargöra viktiga huvudprinciper i den frihetliga ideologin och samtidigt gången i hur man bygger upp en personlig åskådning som maximerar ens utbyte av livet. Varje människa har unika egenskaper och vilka egentligen aldrig kommer att återskapas. Hennes medvetande samt dess aktivitet är hennes jag. Människans unika och viktigaste egenskap är hennes förmåga att tänka. Genom tidigare generationers utveckling kan det ske i ett konceptuellt medvetande, vilket baseras på begrepp, vilka möjliggör en god förståelse av verkligheten. Det kallas vanligen för förnuftet. Hon har en fri vilja, vilken innebär, att individen kan göra val, som inte nödvändiggörs av tidigare händelser eller faktorer, eller man kan utföra handlingar som inte bestäms av krafter utanför personens kontroll.¹ Rationellt och logiskt tänkande kan påverka oss på ett objektivt – och tvingande – sätt. Hypotesen om psykologisk determinism är felaktig.² Den fria viljan bestäms i grunden av valet att tänka eller inte, vilket bestämmer människans alla andra val och handlingar. Det valet - att tänka - innebär att man fokuserar sitt förnuft i någon riktning (aspekt, fråga, problem). Sinnet kan annars vara ofokuserat och passivt och låter sig bara föras omkring hit och dit av olika intryck från omgivningen, känslor etcetera. Man tänker då egentligen inte utan tillfälliga tankar uppstår bara och försvinner, när andra tränger sig på. Människor kan alltså leva i ett tillstånd av andlig lättja: man förs omkring planlöst driven av tillfälliga intryck, händelser eller känslor som egentligen inte betyder något. Just enkelheten och bristen på ansträngning gör att man exempelvis lyssnar eller läser något passivt utan något riktigt tänkande och bara glider över alla problem eller svårigheter i innehållet. Man kan också aktivt välja att släcka ner ett område i sitt konceptuella medvetande genom beslutet att aldrig tänka på vissa frågor, eftersom de upplevs som smärtsamma. Och ens livsåskådning bygger kanske bara på imitation av andras åsikter. Ett exempel är andrahandsmänniskan³: ”Verkligheten för andrahandsmänniskan skapas av hur andra personer ser på en företeelse och även på dig själv. Man anpassar sig till andras syn, så att man inte framstår som någon med stötande åsikter. Man lever så att säga i andra hand. De andras åsikt om dig blir så småningom kanske helt avgörande för ditt beteende och din självaktning. Det viktiga är då inte vad man gör utan vad man syns göra, inte vad man verkligen tycker, utan vad man säger sig tycka. Allt blir en fasad, ett spel, men för personen verkligare än det verkliga livet”. När det finns en stark ideologisk och kollektivistisk påverkan i samhället är unga människor särskilt utsatta för dess subjektiva, känslomässiga idéer. Det skapar företeelsen ”snöflingor”, vilka på grund av egna bristande rationella bedömningar av objektiva fakta och verkligheten absorberat som sanning mycket av den kollektivistiska indoktrineringen i bland annat skolan, på universitet eller annan vidareutbildning samt från media. Det påverkar klart deras beteende och de blir aggressiva, intoleranta och ser sig gärna som offer. Främmande idéer uppfattas som angrepp på deras livsåskådning och väcker fientlighet. En amerikansk rektor uttryckte sig på följande vis om kulturmarxismens inverkan: ”Man kan inte fylla vår nästa generation med ideologiskt cancerframkallande ämnen vecka efter vecka, år efter år och bli förvånad över, att de nu har cancer i hjärta, sinne och själ”.⁴ Alternativet till ett passivt medvetande är att individen aktivt integrerar begrepp, principer och tankar för att nå något syfte. Fokusering medför att tankarna blir klara och säkra, man är förmögen att tänka både på objektiva fakta samt abstrakt genom att ta hänsyn till principer och göra associationer till omkringliggande sammanhang som är relevanta och viktiga i frågan. Det är alltså två nivåer av medvetande, vilket Branden⁵ benämner ett lägre och ett högre medvetande. Det väsentliga att observera är att det kräver ett beslut att höja medvetandet från det lägre till det högre. Det är skälet till att människan kan sägas ha ett frivilligt medvetande. Medan människan konstitutivt har en god mental förmåga krävs ett beslut att utnyttja den kapaciteten genom att fokusera och medvetet verkligen försöka förstå något. Bland processerna i medvetandet, vilka är av etisk betydelse, kan nämnas: själen (väljer alternativ baserat på individens värdeskala), integriteten (avser överensstämmelsen mellan ett handlingsval och personens värderingar) samt samvetet ((a) graden av överensstämmelse mellan en planerad eller utförd handling och värderingarna plus (b) vår psykologiska reaktion på detta).

Ett skäl att stanna kvar på den lägre nivån och undvika det valet är, att man försöker att inte möta problem som kräver tankemässigt arbete och kan vara besvärliga. Det finns många orsaker att undvika full medvetenhet. Men att veta vad man gör och varför, och att intellektuellt verkligen bedöma någon aspekt av verkligheten, kräver att man befinner sig i full mental fokus. Och ju mera personen väljer att utföra detta, desto lättare och mera automatiskt går det⁶:

...he has ”programmed” himself..to have every emotional incentive for rationality and none for irrationality. To borrow a phrase from Aristotle, he has learned to make rationality “ second nature” to him…

Libertarianer och självfallet många andra frihetligt sinnade och människor med annan livsåskådning ser sådana krav - samt den västerländska traditionella kunskapsteorin - som naturliga. Det finns otvetydigt en objektiv verklighet som är oberoende av observatören. Människans sinnen kan skapa en bild av verkligheten som är korrekt och definitiv. Hennes ord och begrepp anknyter till verkligheten och kan – om processen utförs korrekt – beskriva denna sant. Människan och hennes rationella förnuft och dess sätt att beskriva och analysera världen kan därför fånga in de väsentliga aspekterna av denna. Hennes kunskap är tillförlitlig och hon kan – om vetenskapliga principer efterföljs – fastställa sanningar med stor säkerhet. Det innebär att åsikter också kan bestämmas vara felaktiga. Korrespondensteorin – att sanning är en överensstämmelse mellan en tro/åsikt och den empiriska världen – är korrekt. Exempelvis postmodernismens kunskapsteori är genomgående den motsatta. Det förklarar varför så mycket i den filosofin och dess samhällspolitiska uttryck kulturmarxism är orimligt och felaktigt.^7,8 Vetskapen om att vi – trots all påverkan från samhället – i grunden har en fri vilja är ytterst viktig. Det är den första insikten i vår mentala natur. Att inse existensen av en lägre och en högre nivå av medvetande och betydelsen av att medvetet välja på vilken man ska befinna sig, är väsentligt, och är den andra. Frihetliga människor bör – som Aristoteles beskriver – välja rationalitet som sin andra natur. Acceptans av västerländska kunskapssynen ovan är den tredje. Denna insikter utgör den lämpliga bakgrunden till ett aktivt, kreativt och krävande liv. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; s. 49- 54. Nash Publishing Corp., Los Angeles, California. (2) Branden, N.,1969, a.a., s.49–59. (3) Det Goda Samhället - Andrahandsmänniskan och politisk korrekthet (4) Nya Dagbladet - Snöflingorna (5) Branden, N.,1969, a.a., s.37- 42. (6) Branden, N.,1969, a.a., s.43. (7) Nya Dagbladet - Varför postmodernismen har fel i det mesta Del 1 (8) Nya Dagbladet - Varför postmodernismen har fel i det mesta Del 2

Friheten förutsätter frihetliga människor

Dan Ahlmark — Sat, 11 Sep 2021 12:12:58 +0000

Under historisk tid har individen alltid på många vis - andligt och materiellt - dominerats och exploaterats av klanen, stammen, folkgruppen, rasen, landet, religionen, nationen, ideologier och partier. Individualism har aldrig prövats konsekvent på alla samhällets områden. Klassisk liberalism revolutionerade många länder genom sin ekonomiska politik och möjliggjorde många former av individuell frihet. Och under 150 år i USA efter självständighetsförklaringen fanns stor frihet i landet. Men även där växte snart förnuftsfientliga och socialistiska krafter fram och allmän konservatism hindrade de flesta medborgare att på många områden utnyttja sitt förnuft och tillämpa sina egna värderingar. Klassisk liberalism ersattes i politiken så småningom av den så kallade socialliberalismen, som sedan fick alltmer kollektivistiska drag. Den politiska konservatismen omvandlades under dess och den framväxande socialismens tryck från att vara ett parti för överklassen till att bli en allt starkare konkurrent till socialliberalismen avseende borgerlig och frihetlig politik. Men precis som den borgerliga konkurrenten påverkades man snart av vänsterns kollektivistiska idéer. Under kortare perioder, när konservatismen haft en klar inriktning mot individuell frihet (som under Reagan och Thatcher), vitaliserade den länder som USA och Storbritannien och influerade andra. Men därefter fortsatte dessa partiers vänsterglidning. I exempelvis Sverige blev socialliberalismen alltmera influerad av den dominerande socialdemokratin och dess politik blev efter kriget snart att i sina förslag vanligen lägga sig mycket nära denna men något till höger. Det tidigare svenska högerpartiet är idag ett huvudsakligen socialliberalt parti bland annat dominerat av idén att göra vårt land till en tysk-fransk provins. Utan stark prägling av en slagkraftig frihetlig ideologi kunde ingen av dessa så kallade borgerliga rörelser effektivt ta upp kampen med kulturmarxismen, när denna efter murens fall så småningom framträdde som vänsterns nya variant av socialism (vid sidan av vissa traditionella socialdemokratiska idéer). En kontinuerlig rörelse åt vänster fortsatte att utmärka de flesta av de västeuropeiska partier, som ibland betecknas som höger- eller centerpartier. Något annat motstånd än att komma till ungefär samma ståndpunkt som vänstern, men något eller några decennier senare, presterar de inte. De medverkar till eller reagerar inte kraftigt mot beslut, som inför eller förvärrar systemfel eller i övrigt skadar ett gott samhälle. Vänstern bedriver idag ett ideologiskt krig och det finns skäl för oss att följa nordstatsgeneralen W. Shermans ord: ”War is the remedy that our enemies have chosen, and I say, let us give them all they want”. Varför borgerliga väljare håller fast vid och ständigt omväljer sina svaga och odugliga politiska representanter är svårt att förstå. Ett alternativ Under nittonhundrafemtiotalet uppstod i USA en rörelse med rötter i klassisk liberalism men grundad på mycket klarare och helt förnuftsorienterade frihetliga idéer. Ingen anknytning till religion finns annat än att frihet förespråkas även på det området. Denna politiska ideologi kom så småningom att kallas för libertarianism och omfattar ett mycket bredare område än den klassiska liberalismen. Det finns ett antal olika källor för dess ideologi, där en tidig utgjordes av den objektivistiska filosofin.¹ Eftersom ideologin är så pass ny och fortfarande under utveckling kan tolkningen av dess principer ibland skilja sig. Så har till exempel skett gällande frågan om massinvandring. Man kan dock förvänta sig att åsiktsskillnaderna mellan fraktionerna successivt blir allt mindre. Det som i grunden utmärker libertarianismen är en konsekvent tro på individens rättigheter och därmed ett avståndstagande från kollektivism som försöker begränsa dessa. Bland grundvärdena i ideologin är särskilt fyra viktiga för att förstå dess allmänna och politiska slutsatser. Dessa gäller synen på: det mänskliga förnuftet, människans individuella värde och självständighet (individualism), rättvisa och medmänsklighet. Särskilt förkastligt är att med våld beröva människor deras rättigheter och egendom. Det finns inga inslag av mystik i den libertarianska åskådningen såsom i postmodernismen (vars samhälleliga uttryck kallas kulturmarxism). Det är istället ett synsätt, som baseras på mänsklig frihet, historisk erfarenhet, empirisk forskning (som gällande marknadsekonomi) och – ständigt – rationalism och logik. Läget idag Men hur kan man tro att något frihetligt alternativ till dagens system nu kan skapas och förverkligas ? Jo, orsaken är att samtliga stora och alternativa ideologier har misslyckats: fascism, nazism, socialism, kommunism, socialdemokrati, socialliberalism och även socialkonservatism. Även den sistnämnda ideologin är inte tillräckligt frihetsorienterad och förmår nog heller inte att motstå den nya kollektivismen i form av postmodernism, kulturmarxism, politiskt planerad mångkulturalism, massinvandring och islamism, europeisk påtvingad federalism, globalism och den nya världsordningen. Kulturmarxismen är ännu inte brett prövad, men är i sina praktiska förslag främst en variant av socialism och kommunism. Alla dessa ideologier innebär förtryck av individen. Livet som fri människa är dock det som främst anstår Homo Sapiens på grund av hennes egenskaper. Det är dags att äntligen pröva ett konsekvent frihetligt alternativ för en stat (där ett kan vara Den Civila VälfärdsStaten²). En sådan stat är slutpunkten i människans strävan mot ett fritt, gott och rättvist samhälle. Tidigare försök har så småningom alla misslyckats. Men arbetet att förverkliga ett sådant system kräver frihetligt sinnade människor. Hur blir man då en sådan? I följande fyra artiklar redovisas ett antal huvuddrag i grunderna för ett frihetligt synsätt. Där används en logik som kan användas både för att beskriva väsentliga drag i frihetlig ideologi och samtidigt vissa rimliga beteendekrav, som utifrån denna är naturliga för en individ. Syftet är också att genom den rekommenderade metodiken underlätta för yngre och äldre att i denna tid av intellektuellt kaos och intensiva försök till kollektivistisk indoktrinering, bygga upp och bevara en objektiv och självständig syn på världen. Detta kräver en rationell och systematisk livssyn och personlig etik och förslag gällande detta lämnas. Självfallet vill många inte leva och fatta beslut utifrån ett sådant synsätt, men en vanlig människa, som verkligen önskar förstå världen och vill på ett rationellt sätt delta i denna, kan med fördel beakta principerna. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Peikoff, Leonard, 1993, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Meridian Books, USA. (2) Ahlmark, Dan, 2017, VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianismen och den Civila VälfärdsStaten, kap. 6-7. Realia Förlag, Stockholm.

”Det libertarianska samhället utgör den bästa miljön för människan”

Dan Ahlmark — Wed, 27 Jan 2021 12:15:01 +0000

Skälet att man väljer att bli libertarian är i grunden (a) känslan av att vara en självständig individ och förståelsen för det fantastiska, att man är unik som människa; (b) att man då känner behovet av stor självständighet och frihet för att verkligen kunna realisera sig själv. Man förstår helt enkelt, att man som individ har rätten till det egna livet, samtidigt som detta naturligtvis också innebär ett stort ansvar. Den rätten leder bland annat till kravet, att individen tillerkänns en rad konkreta och omfattande individuella rättigheter. Att ta fullt ansvar för det egna livet kräver först och främst en andlig självständighet, vilket innebär att individen med sitt förnuft kritiskt måste utforma och fastställa sina egna styrande värderingar. Det möter problem i dagens samhälle – Statsvälfärdsstaten¹ – där det offentliga via skolor, statsmedia och väldigt många andra kanaler försöker inpränta kollektivistiska värderingar i svenskarna. Hatet mot olikheter är ju starkt inom vänstern². Exempelvis den post modernistiska filosofin och dess samhälleliga uttryck kultur marxismen med dess följd: ”Åsiktskorridoren” är idag direkta hinder och ständiga hot mot människors yttrandefrihet, fria åsiktsval och uttryck för sina värderingar. Att det svenska systemet inte är lika uppenbart och brutalt som det sovjetiska förtrycket var, innebär inte att det är mindre effektivt påverkande eller förödande för personligheten än detta.

Att det svenska systemet inte är lika uppenbart och brutalt som det sovjetiska förtrycket var, innebär inte att det är mindre effektivt påverkande eller förödande för personligheten än detta.

Den andra aspekten av att ta ansvar för det egna livet är att materiellt ansvara för sitt liv och inte begära stöd och hjälp från andra. En möjlig metod att rationellt bygga upp sina egna värderingar för att bli en oberoende individ är att successivt från ungdomen bygga upp en egen livssynsmodell, vilken till exempel kan ha fyra delar. En gäller vår syn på universum och världen (vilken är egentligen vår existentiella situation, och hur och varför existerar vi som art), synen på människan (vilka egenskaper har vi i verkligheten) samt samhällssynen (hur kan och bör ett samhälle fungera?). Att vår kunskapsteori bekräftar att människan kan nå objektiv kunskap om världen är särskilt viktigt. Därtill kommer den vitala egensynen bestående av exempelvis sex delar: a) vilken är kärnan i vår egen personlighet, det vill säga, vilka är våra särskilda grundläggande egenskaper, b) vilka är våra styrande värderingar och deras grunder; c) vilka är våra livsmål (och mål på kortare sikt); d) vår självuppfattning ,det vill säga, synen på oss själva som antingen kan vara destruktiv, neutral eller produktiv; e) våra viktigaste vanor, som hindrar eller hjälper oss, och f) den kraft vi ständigt sätter in för att förverkliga målen (överensstämmer delvis med motivationen). Att formulera innehållet i en människas livssynsmodell tar ofta många år och bör påbörjas i ungdomen, när man får ett intresse för moraliska frågor och samhällsproblem. Skola och utbildning förmedlar värdefullt material, men i dagens samhälle är mycket underlag där vilseledande, eftersom det är tillrättalagt av ideologiska skäl. Modellens sätt att systematisera kunskap och erfarenheter är då till stor hjälp för individens utveckling. Den lägger en objektiv grund för och möjliggör sedan att man verkligen utvecklas till en rationellt agerande individ med helt personliga värderingar och mål och därtill förstår den fulla innebörden av gjorda val. Det medför att man a) väljer och agerar mycket bättre i olika livssituationer, men också b) får motivation att utveckla sig själv maximalt i många avseenden och därigenom ökar de egna möjligheterna i världen. Vad betyder då detta? Grundsynen är att basen för ett värdigt liv utgörs av att man med hjälp av sitt förnuft etablerar sina oberoende värderingar och livsmål med beaktande av omvärlden, sin personlighet och kapacitet i olika avseenden, och sedan i handling konsekvent gör allt för att närma sig sina självvalda mål (och därvid också tillämpar sina värderingar i verkligheten). Individen stöttas då samtidigt också av sina känslor genom klarheten och harmonin i sina värderingar.³ Detta innebär att människan verkligen utnyttjar sin kraft och förmåga, sitt förnuft och tänkande samt sina unika egenskaper inklusive den egna kreativiteten. Innebörden av det är att personen realiserar sin fulla potential och skapar sin egen utveckling och därigenom också på ett maximalt sätt bidrar till omvärldens. En person som genomför detta blir en i primär mening god människa. Beteendet överensstämmer nämligen med den fundamentala betydelsen av mänsklig godhet.⁴ Resultaten av sådana produktiva individers arbete ger på otaliga sätt andra stor hjälp att förbättra sina liv. Att ha snälla avsikter och godhetssignalera på Facebook är främst tiggeri om andras gillande. Och det i politiken vanliga – förment goda avsikter som sedan leder till usla resultat – är förkastligt. Genom rätt uppbyggnad av samhällssystemen och kraftig betoning av individens egna ansvar minskar även behovet av sociala utgifter. Det kollektivistiska samhället skapar allmänt passiva människor som ofta behöver hjälp och stöd. Socialismens sammanbrott i slutet av 80-talet exponerade tydligt den djupt skadliga inverkan den starka staten har på människor som impregnerats med kollektivistiska åsikter. Dagens kulturmarxistiska identitetspolitik har liknande konsekvenser² och deformerar människor etiskt och beteendemässigt. Det ovan beskrivna livsidealet passar just det libertarianska samhället, vilket skapar maximal frihet för medborgarna utan att skada någons rättigheter. Det orsakar naturligen största möjliga utveckling på de områden som är viktiga för människan. Det skapar också en önskvärd explosion av alla slag av skillnader mellan människor. Individer skiljer sig naturligen i grunden från andra på oerhört många sätt genom sina betydande skillnader gällande förmåga, intelligens, kreativitet, viljestyrka och arbetsförmåga.² Dessa och andra skillnader växer när handlingsfriheten och utvecklingsmöjligheterna för medborgarna är särskilt stora, vilket bara är att välkomna. Det viktiga för människor materiellt är att deras standard i bred mening förbättras - inte att någon förtryckande jämlikhet råder. Det libertarianska samhället utgör då den bästa miljön för människan eftersom det ger de bästa förutsättningarna att understödja dennes mål att fritt utnyttja sitt förnuft, sin förmåga och unika egenskaper. Detta innebär att individer verkligen utnyttjar en mycket betydande del av sin totala förmåga och potential för syftet att uppnå de självständigt valda livsmålen. Deras prestationer hjälper samtidigt alla andra, vilket marknadsekonomins totala överlägsenhet som ekonomiskt system visar.⁵ Den libertarianska samhällsmodellen: den civila välfärdsstaten skapar de bästa förutsättningarna för människor, eftersom implementeringen av samhällets och det offentligas mål där gör dem oberoende och fria samt underlättar allt samarbete mellan dem.¹ Statsvälfärdsstater, som valt andra mål än att skapa förutsättningar för verklig frihet utan istället kontinuerligt minskar individens rättigheter, är förkastliga. Gårdagens och dagens stater och samhällen har framtvingat en betydande konformism genom att andras värderingar och andras åsikter av politiska skäl har påtvingats den enskilde medborgaren. I den civila välfärdsstaten eliminerar man alla statliga eller offentliga tvångsmoment och ansatser som driver fram sådan konformism. Också det innebär att en stor reformering krävs av dagens samhälle. Dan Ahlmark

Källor och referenser: (1) Ahlmark, Dan, ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Realia Förlag, Stockholm, 2017 (2) Frihetsportalen - Hatet mot olikheter (3) Frihetsportalen - Dagens syn på känslor är förödande (4) Nya Dagbladet - Vilken godhet är viktigast? (5) Frihetsportalen - Politiska hädelser 3