liberalism – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Mon, 20 Oct 2025 10:14:58 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg liberalism – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Liberala väljare har svårare att tolerera konservativa https://nyadagbladet.se/norden/liberala-valjare-har-svarare-att-tolerera-konservativa/ Mon, 20 Oct 2025 14:33:49 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=215422 De politiska klyftorna fördjupas i Västvärlden och ny finländsk forskning visar att den så kallade affektiva polariseringen – att vi ogillar varandra – ökat markant sedan 2011. Man kan också tydligt se att liberala väljare är mer intoleranta mot konservativa väljare än tvärtom. I USA framstår klyftan mellan republikaner och demokrater som avgrundsdjup. I Europa samlar invandringskritiska demonstrationer allt fler. Även i Finland och Sverige märks att samhället splittras i läger som alltmer öppet tar avstånd från varandra. Frågorna diskuterades nyligen i det finländska radioprogrammet Slaget, med Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi och universitetsläraren Daniel Kawecki vid Helsingfors universitet, som nyligen disputerat om polarisering. Daniel Kaweckis intresse för polarisering väcktes när han flyttade från Sverige till Finland under studietiden. Han blev förvånad över tonen i de politiska debatterna. — Det var en helt annan ton i Finland. Sverige hade en mycket mer moraliserande och fördömande ton i de politiska samtalen. Jag tyckte rätt bra om den finska stilen, säger Kawecki till Yle.

Debattklimatet förändrades

Men med åren upplevde han att diskussionsklimatet i Finland alltmer började likna det svenska. Man började fokusera på vilka värderingar som skilde människor åt och attackerade varandra hårdare. Inom forskningen skiljer man på sakfrågepolarisering och affektiv polarisering – att vi faktiskt ogillar varandra. I Finland har den affektiva polariseringen ökat stadigt sedan Sannfinländarna gjorde framgångar i riksdagsvalet 2011. Kawecki beskriver hur polariseringen tar sig uttryck: Väljare till Vänsterförbundet, De Gröna och Socialdemokraterna gillar varandras partier, men känner stark motvilja mot Sannfinländarna. Sannfinländarnas väljare ogillar i sin tur framför allt Vänsterförbundet och De Gröna, men skillnaderna är inte symmetriska. — Det är häpnadsväckande att Vänsterförbundets och De Grönas väljare ogillar sannfinländska väljare mycket mer än vad sannfinländska väljare ogillar De Grönas och Vänsterförbundets väljare, säger Kimmo Grönlund. Han konstaterar att "så kallade liberala väljare har svårare att tolerera konservativa väljare" än vad konservativa har att tolerera liberala, och Kawecki har en förklaring till varför det är så. — På den liberala sidan betraktar man den konservativa sidan inte bara som en åsiktsmotståndare utan också som aktivt intolerant, inskränkt och bakåtsträvande. I stället för att försöka förstå det konservativa synsättet så vill man hellre ställa en diagnos eller klistra etiketter på det.

Nya konfliktlinjer

Förutom den klassiska höger-vänster-axeln om ekonomi talar forskare om en ny dimension mellan värdeliberala och värdekonservativa. Det värdeliberala lägret brinner för ”klimatet”, individens frihet, förespråkar massinvandring och fokuserar på minoriteters rättigheter. Det värdekonservativa lägret betonar traditioner, etablerade normer, nationell kultur och lag och ordning. Kawecki förklarar att konflikten handlar om olika uppfattningar om samhällsutvecklingen. — På den liberala sidan har man en uppfattning om att världen ständigt går framåt mot det bättre, mot en god värld. Mot ett jämlikare, rättvisare samhälle där man frigör sig från normer som håller tillbaka och förtrycker. Man tror så starkt på detta att man blir otroligt frustrerad när någon utmanar det. Men värdekonservativa upplever inte alls att världen går mot det bättre. De känner istället att något värdefullt håller på att gå förlorat.

Tror på dialog

Kimmo Grönlund har forskat på demokratiska samtal där slumpmässigt utvalda personer diskuterar i modererade grupper. — Resultaten visar entydigt att människor ändrar åsikt. Folk börjar faktiskt tycka mindre illa om dem som är annorlunda eller tycker annorlunda. De börjar förstå varför någon tycker annorlunda än de själva. Det är ju grunden till att minska på den affektiva polariseringen. Han betonar också att "Finland toppar listan som världens bästa demokrati enligt den amerikanska organisationen Freedom House". Daniel Kawecki menar att kompromisser är möjliga i ekonomiska frågor, men att värderingsfrågor är betydligt svårare. — Det kan hända att vi inte ändrar åsikt, men vi kan i alla fall börja förstå varandra. Och det är ju väldigt viktigt om vi ska minska på den affektiva polariseringen, argumenterar Grönlund.]]> Liberalens valkampanj: Släpper porrfilm https://nyadagbladet.se/utrikes/liberalens-valkampanj-slapper-porrfilm/ https://nyadagbladet.se/utrikes/liberalens-valkampanj-slapper-porrfilm/#comments Tue, 18 Oct 2022 08:03:22 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=134588 Den liberale politikern Mike Itkis har i sin valkampanj släppt en 13-minuter lång porrfilm för att poängtera sin synvinkel på sexuell frihet. Filmen har spelats in med den betydligt yngre porrskådespelerskan Nicole Sage. Liberalen Mike Itkis, 53, kandiderar inför valet till representanthuset som sker den 8 november i år på ett ytterst annorlunda sätt. Han har nämligen spelat in en pornografisk film tillsammans med den pornografiska skådespelerskan Nicole Sage, 28, som han använder i sin valkampanj. Ikis politiska frågor handlar till stor del om den sexuella friheten och att han anser att sex inte nödvändigtvis endast behöver ske mellan man och hustru. Han anser också bland annat att man bör avskaffa lagar om äktenskapsbrott samt lagar kring sexarbete. – Om jag bara pratade om det skulle det inte visa hur starkt jag känner om ämnet. Att jag faktiskt gjorde det innebar en enorm lärdom som påverkat hur jag utformat min politiska plattform, menar Itkis enligt The Sun. [caption id="attachment_134681" align="alignnone" width="640"] "Valfilmen" har fått skarp kritik på sociala medier. Foto: faksimil/Youtube[/caption] Porrfilmen kallas för ”Bucket List Bonanza” och är 13 minuter lång. Den ska ha publicerats på skandalporrsajten Pornhub som de senaste två åren varit i blåsväder på grund av att det bland annat framkommit att man publicerat videor på minderåriga flickor som blivit våldtagna, samt att det ska ha förekommit trafficking via sajten. Flera företag har slutat arbeta med sajten och senast var det Instagram som stängde ner Pornhubs konto permanent. I filmen förklarar man att både Itkis och Sage båda valt att inte använda kondom och att man testat sig före, vilket man hävdar beror på att man vill upplysa om att fler bör testa sig och inte ”enbart använda kondom”. Varför man inte kunde belysa det tillsammans med kondomanvändande är dock oklart. Itkis beskriver sig själv som ”ogift utan barn, ateist och inte i celibat”. Förutom sexliberalisering anser han också att män inte bör tvingas stödja sina biologiska barn, med andra ord att män inte ska behöva ta något ansvar för sina barn om männen inte så önskar. Itkis tycker att inspelningen var ”lärorik” och beskriver videon som ett ”samtalsämne”. – Det faktum att jag faktiskt gjorde det var enormt lärorikt, och det påverkade faktiskt min plattform, säger Itkis.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/liberalens-valkampanj-slapper-porrfilm/feed/ 4 Globalismens och den västliga hegemonins nedgång https://nyadagbladet.se/kronikor/globalismens-och-den-vastliga-hegemonins-nedgang/ https://nyadagbladet.se/kronikor/globalismens-och-den-vastliga-hegemonins-nedgang/#comments Sat, 08 Aug 2020 07:29:05 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=82455 Som västerlänning har jag numer ofta svårt att hitta några skäl till optimism. Osäkerheten om det västliga samhällets utveckling får ständigt nytt bränsle. Upplösningstendenserna i USA, de växande motsättningarna inom EU och upplösningen av västs traditionella värderingar skapar ingen god grund för optimism. Anledning till optimism hittar jag istället på andra håll i världen. I öster tar den växande kinesiska makten bort de sista spåren av det västliga koloniala styret och utökar sitt eget styre över Hongkong. På många sätt är Hongkong symboliskt för den västerländska internationella ordningen, den som har svag identitet och kultur, utöver att vara en stadsstat som styrs av den globala oligarkins ekonomiska intressen för att befrämja dess egna ekonomiska intressen. Faktum är att brist på en verklig identitet är just globalismens identitet, den typ av anti-identitet som kännetecknar de områden där nyliberalismen fått fotfäste. Den till synes ostoppbara vågen av nyliberal globalisering medför en oundviklig effekt som leder till förstörelsen av traditionella värderingar, identiteter och kulturyttringar. Kinas återintegreringen av Hongkong är ett bevis för Kinas förkastande av oligarkins globalistiska världsordning.
Faktum är att brist på en verklig identitet är just globalismens identitet, den typ av anti-identitet som kännetecknar de områden där nyliberalismen fått fotfäste.
  Över hela världen finns det signaler om att världen håller på att vakna upp. Övergången till globalismens öppna samhälle verkar plötsligt mindre som ett historiens oundvikliga framsteg, och mer som ett kolonialt projekt till förmån för ett fåtals ekonomiska intressen, som upprätthålls av ett alltmer tandlöst imperium. Nyligen meddelade Turkiet att den vackra Hagia Sophia-katedralen skulle återföras till en moské. Ursprungligen byggdes den som en kristen katedral, det förvandlades till en moské efter den ottomanska erövringen år 1453, men blev ett museum 1934 under turkiska republiken grundare Atatürk. Många västerländska nationalister ser instinktivt beslutet att konvertera den till en moské som ett stort symboliskt nederlag för sin sak. Som museum hade Hagia Sophia blivit en symbol för motstridiga visioner, öppet för internationella turister för att fungera som en kvarleva från en tid då saker som religion och rasidentitet var något som våra förfäder spillt blod över. Dess plats som museum var en symbol för Atatürks vision om ett sekulärt, västerländskt Turkiet. Dess återgång till en moské är ett förkastande av denna vision. Det finns nu verkliga tecken på att globaliseringen närmar sig sin tillbakagång och med den erövringar som liberalism, feminism, sekularism och materialism. Den unipolära världsordningen efter kommunismens fall invaggade väst i en bedräglig trygghet som nu bryts när en ny multipolär världsordning snabbt tar form med Kina som USA:s motvikt. Utan stöd från en amerikansk unipolär hegemoni och dominansen från en rotlös internationell oligarkis tilltänkta världsordning, kan tradition, nationalism och identitet återigen hävda sig. Populismen År 1957 skrev Karl Polanyi om ”Den stora förvandlingen”. Polanyi analyserade den fria marknadens ”inbäddningskraft” som stod i konflikt mot den traditionella sociala ordning som den hade sprungit från. Polanyi varnade för att denna frikoppling skulle kunna leda till en motreaktion – i form av en ökning av populistisk politik – om dess effekter lämnades okontrollerade. Idag ser vi att hans förutsägelse slår in. De dubbla segrarna 2016 för Donald Trump och Brexit speglade en växande besvikelse bland den lägre medelklassen i väst med globaliseringens effekter och en önskan att återgå till den ”inbäddade liberalismen” av nationalstater som föregick globaliseringens tillväxt på 1980-talet. Sedan dess har populistiska idéer – den främsta av dem motstånd mot massmigration och frihandel – blivit allt populärare. Richard Haass, som leder amerikanska Council on Foreign Relations, har faktiskt medgivit att “Den nya vattendelaren är motstånd mot frihandel … Det kommer att bli utomordentligt svårt att återuppväcka ett konsensus för att få igenom handelslagstiftning.” Motreaktionen mot migrantkrisen i Europa, som i sig orsakades av den liberala elitens utrikespolitiska äventyr, ledde till att anti-invandringspartierna som till exempel UKIP, Marine Le Pens Front National (numer Rassemblement National) och svenska SD ökade i popularitet samt till valet av Matteo Salvini till vice premiärminister i Italien. Globalisterna sköt sig i foten när de med George Soros i spetsen kraftigt stimulerade en arabisk/afrikansk migrationsvåg in i Europa med projekt som w2eu. Projektet bidrog till att destabilisera vad man tidigare uppnått i Europa. Globalismens nedgång är mer uttalad i öster och medelklassen i väst står inför allt dystrare utsikter med mer skuldsättning, osäkra utsikter till arbete och övergången till en rentier ekonomi. Därmed finns det ingen anledning att föreställa sig att populistiska bakslag för globaliseringen inte kommer att fortsätta i ökande takt. Slutet på USA:s hegemoni Den globala politiska ordningen efter andra världskriget har präglats av dominansen från det amerikanska imperiet. Den speciella karaktären hos det amerikanska imperiet jämfört med imperier historiskt ligger i dess unika grund som ett liberalt finansiellt imperium styrt av den angloamerikanska oligarkin. Så länge USA som bärare av sionismens, liberalismens och dess utlöpare av universalism, mångkulturalism och finanskapitalism, medför internationell hegemoni är taket för den nationella suveränitetens och traditionens rörelser hopplöst begränsat. De värderingar som har lett till en andlig röta över hela västvärlden står i en symbiotisk relation till den amerikanska hegemonin, var och en förlitar sig på den andra för sin utbredning. Nationalister och traditionalister bör finna tröst i insikten att vi bevittnar upplösningen av imperiet. Låt oss betrakta de tecken som pekar på denna accelererande nedgång. Före Stalingrad verkade tyska Wehrmacht oövervinnelig. Efter det brutala nederlaget uppnådde de få betydande segrar att tala om. Om Stalingrad tas som en symbol för en förändring i förtroendet för en tidigare kraftfull makt. Så vad är USA:s Stalingrad? Oavsett vad det kommer att bli ihågkommet som och det kanske inte är den verkliga orsaken, är det troligt att det redan har hänt. Kanske var det kapitulationen för talibanerna i Afghanistan efter nästan två decennier av strider. Den pinsamma insikten är att den mäktigaste militären som någonsin samlats inte kunde uppnå en slutlig seger över afghanska bönder och bakåtsträvande islamistiska fundamentalister. Kanske kommer det att bli ihågkommet som Irak, den konflikt som först verkade som en svepande seger för USA men som förbyttes i ondskefulla sekteristiska konflikter mycket värre än någon sett före USA:s inblandning. En konflikt vars viktigaste resultat verkar vara en seger för Iran. Iran framträder nu som en ärkefiende till det amerikanska imperiet kallat Den Stora Satan som, med avlägsnandet av den sekulära despoten Saddam Hussein, vann en viktig allierad för sitt nät av shiamuslimskt inflytande över Mellanöstern. Även om det verkar som amerikanska utrikespolitiska intriger obönhörligt dras mot en eventuell förstörelse av den islamiska republiken Iran, verkar det tveksamt om USA, ett land som för närvarande plågas av raskonflikter och djup politisk polarisering, skulle kunna uppbåda viljan att kriga som en enad nation. Eller kanske Imperiets sista strid var Syrien, där alla styrkor mot det amerikanska projektet tycktes gå samman och hantera ett förkrossande slag mot amerikanska imperialistiska ambitioner i Mellanöstern. För inte så länge sedan verkade det oundvikligt att oavsett Syriens framtid skulle den utesluta familjen Assad. Nu har USA tyst accepterat nederlaget på detta område när de nya maktmäklarna i Ryssland, Turkiet och Iran förhandlar om ödet för denna del av världen, utan USA:s inblandning. Medan dessa tre nederlag har ifrågasatt USA:s förmåga att påtvinga sin vilja på Mellanöstern, hur är det med Truman-doktrinen om inneslutning mot socialism som uppstår söder om den amerikanska gränsen? Lika oroande är att imperiet inte längre ens kan utöva sin vilja över en grannstat som Venezuela och andra latinamerikanska länder, som har valt sina egna socialistiska vägar framför de krav som den styrande amerikanska oligarkin ställer. Lärdomen av moderna konflikter, vare sig det gäller Irak, Afghanistan eller Syrien eller Latinamerika, är att ett ockupationsimperium inte längre kan behålla kontrollen över ett lands befolkning som är hängiven sin självständighet. Även om USA fortfarande totalt utkonkurrerar alla andra länder genom storleken på sin krigsmakt, är det lätt att överskatta hur mycket det återspeglar förmågan hos USA att göra vad militären är till för i första hand – att försvara oligarkins ekonomiska intressen. Den har mycket lite att göra med USA:s territoriella säkerhet. Över hela världen har antiamerikanismens krafter blivit alltmer djärva genom insikten att det är möjligt att ge Den Stora Satan en ”bloody nose”. Kina När det gäller att bedöma tillbakagången för väst är Kina viktigt att studera av två skäl, dels den utmaning som landet innebär för den angloamerikanska hegemonin internationellt och dels det oväntade exemplet som dess starka interna utveckling sätter. Under en generation har Kina gått från en dåligt utvecklad jordbruksnation till en ekonomisk supermakt som utgör ett allvarligt hot mot den nyliberala ordningen i väst och som i praktiken redan är en större realekonomi än USA räknat som Purchasing Power Parity (PPP). Enligt IMF var Kinas BNP år 2017 räknat enligt PPP-metoden 23 200 miljarder USD medan USA:s räknat på samma sätt bara var 19 500 miljarder USD. USA dominerar dock fortfarande de finansiella marknaderna, men det är en position som kontinuerligt försvagas. PPP är en teori som mäter priserna i olika länder genom att jämföra faktiska jämförbara varor och tjänster istället för värdet mätt i respektive valutor. PPP kan betraktas som en växlingskurs som bestäms av priset på en representativ korg med varor och tjänster i ett land. Detta ger ett mer verklighetsförankrat mått på landets reala ekonomi. Kina har överraskande visat att ekonomisk utveckling och innovation kan uppnås utan demokrati och liberalism. Enpartistaten övergick från kommunism till en form av nationell kapitalism i slutet av 1970-talet, och har sedan dess uppvisat unika framsteg, en utveckling som strider mot nyliberalismens övertygelse. Trots de nyliberala förhoppningarna finns det inga tecken på att det kinesiska folket i stort antal har någon önskan att efterlikna västs nyliberalism. Vi har försäkrats om att demokrati och individuell frihet är nödvändigt för ekonomisk innovation, men kinesiska statsstödda företag som Huawei och Alibaba visar inte bara vägen när det gäller innovation, utan visar sig också kunna överträffa sina konkurrenter på världsmarknaden. Kinas merkantilistiska ekonomiska system och protektionistiska utvecklingspolitik utgör nu en allvarlig utmaning för det WTO-baserade världshandelssystemet, men det finns inte mycket de kan göra för att stoppa det. Kommunistpartiet styr i Kinas intresse, och att anta en frihandelspolitik ligger helt enkelt inte i Kinas intresse. President Donald Trump har också brutit mot WTO:s regler för att kunna föra ett ensidigt handelskrig mot Kina, samt införa tullar för allierade som Japan och EU. Sannolikt kommer inte en minskad export till väst att skada Kinas ekonomi så mycket som vi i väst vill tro. Tillväxten i Asien är så stor så beroendet av väst krymper snabbt och Kina hade ändå tänkt öka den inhemska efterfrågan. Det är inte osannolikt att USAs handelskrig kommer att skada USAs ekonomi mer än den kinesiska. Världshandelsorganisationen grundades 1995 i syfte att öppna globala marknader, utvidga frihandeln och reglera handeln. Internationella organisationer som WTO och IMF har blivit synonyma med globaliseringen, men deras legitimitet och relevans ifrågasätts alltmer, vilket framgår av erkännandet av EUs handelskommissionär Phil Hogan när han säger att ”WTO står inför sin djupaste kris sedan det bildades.” Dessa organ är tillskapade på initiativ av den angloamerikanska oligarkin för att tjäna deras syften, vilket blir allt mer uppenbart för resten av världen. Kina har också potential att erbjuda ett alternativ till amerikansk ledd utveckling för mindre länder, en utveckling som ofta har kommit med oönskad politisk inblandning och kulturell dominans från USA. Kina verkar däremot ha föga intresse av sina handelspartners inre angelägenheter. Initiativet Belt and Road (Sidenvägen), som utlovar stor infrastrukturutveckling för de deltagande länderna, är ett utmärkt exempel på kinesisk ledd internationell utveckling som lämnar de amerikanska beslutsfattarna ute i kylan. Det är den typ av bilateral regional utveckling som skulle kunna komma att prägla detta århundrade. Projektet öppnar även betydande landbaserade handelsvägar i Eurasien, vilket minskar den strategiska betydelsen av den kontroll av världshaven som utövas av US Navy. Rysslands plats som hegemon är mindre säker. Deras ekonomi räknat i PPP är fortfarande inte större än Tysklands och de har kämpat med viss framgång för att diversifiera bort från sitt beroende av naturresurser som grund för sin ekonomiska tillväxt. Man har en högteknologisk export av kärnkraft och avancerade vapensystem samt har utvecklats till väldens största veteexportör. Kulturellt och militärt har dock Ryssland valt ett oberoende tillvägagångssätt, och deras pragmatiska inställning till att hantera västvärldens intrång i Östeuropa och Mellanöstern har gett mycket betydande framgångar. Ryssland svarade med största möjliga kraft och beslutsamhet när det gällde att annektera Krim (där deras största marinbas ligger) efter den USA-stödda statskuppen i Ukraina 2014. Rysslands inträde som allierad med Bashar al-Assad i Syrienkriget ledde till ett avgörande i det syrianska inbördeskriget vilket utdelade ett slag mot den zionist-amerikanska ambitionen att driva ut Assad och att dela upp Syrien efter sitt tycke. Rysslands omvandling från en misslyckad stat där demoraliserade människor utsattes för de värsta effekterna av nyliberal styrning och privatisering i början av 1990-talet, till den oberoende, religiösa och nationalistiska staten det är idag, ser ut som ett möjligt bästa scenario för länder i väst som ser sig om efter vad som kommer efter globaliseringen.   Internet För inte så länge sedan kunde liberala journalister och utrikespolitiska hökar knappast tygla sin upphetsning inför utsikterna till tillväxt av sociala medier, i en hoppfull förväntan om att dess spridning skulle leda till en nyliberal demokratisering av varje hörn av världen. Den ”arabiska våren” firades som den första i sitt slag, ett organiskt förkastande av auktoritärt styre, till förmån för demokrati och nyliberalism, samordnat genom sociala medieplattformar som Twitter. Med den ökande tillgängligheten av smartphones, kunde människor över hela världen se underverk utförda med västerländska värderingar och samordning för att ta sina egna nationer ur de barbariska resterna av den gamla världsordningen. Det var nyliberalernas föreställning om vad som skulle ske. I sin arrogans förutspådde få av den nyliberala eliten att samma teknik skulle kunna leda till en uppmuntran av exakt den motsatta tendensen, ett fullständigt förkastande av amerikanism och dess löften om materiell rikedom, kvinnors rättigheter, demokrati. Om något, svängde pendeln istället till förmån för barbari. Åsynen av hur en organisation som ISIS kunde sprida propaganda i bästa Hollywoodstil via videor på internet, visade hur Internet kunde användas för antiliberala ändamål. Ännu färre föreställde sig att utbyggnaden av Internet så småningom skulle användas för att leda ett uppror mot den nyliberala eliten själv i väst. Men detta är precis vad som hände under valcykeln 2016, med alternativhögerns tillväxt och liknande populistiska rörelser på internet. Tillåts anonymitet, är människor fria att bryta tabun i politiskt korrekta väst och uttrycka sin verkliga känsla om mångkulturalism, jämlikhet och den liberala elit som föraktar dem. Explosionen av vit nationalism på internet har visat att det liberala samförståndet inte är så robust som den nyliberala eliten hade föreställt sig. Trumps seger 2016 ledde till en liberal motreaktion med censur, som kulminerade nyligen i avlägsnandet av tusentals pro-Trump och vita nationalistiska forum och YouTube-kanaler. Tillväxten av censurfria alternativa plattformar som Bitchute och Telegram, och potentialen för ett verkligt decentraliserat internet, innebär att trots stora ansträngningar av det styrande nyliberala etablissemanget, kommer de aldrig att kunna helt tysta oliktänkande röster. Resultatet av Internets utbredning verkar bli det direkt motsatta mot vad nyliberalerna räknat med. Demokratin har inte gått segrande fram, istället har de liberala krafterna i väst börjat tumma på sina egna demokratiska principer genom en utveckling bort från demokratin. Precis som Sovjetkommunismen byggde på att bara tillåta en kommunistisk värdegrund, ser vi nu hur västs nyliberala etablissemang fryser ut alla andra från politiskt inflytande som inte delar deras nyliberala värdegrund. Fortsättning följer.     Lars Bern]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/globalismens-och-den-vastliga-hegemonins-nedgang/feed/ 7 Putin: ”Västliberalismen står i konflikt med befolkningarnas intressen” https://nyadagbladet.se/utrikes/putin-vastliberalismen-star-i-konflikt-med-befolkningarnas-intressen/ https://nyadagbladet.se/utrikes/putin-vastliberalismen-star-i-konflikt-med-befolkningarnas-intressen/#comments Mon, 01 Jul 2019 13:08:23 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=62713 Rysslands president Vladimir Putin sågar västvärldens nuvarande vänsterliberala paradigm. Bland annat kritiserar han att invandrare kan begå brott närmast obehindrat och att mångkultur visat sig vara ohållbart. – Den liberala idén förutsätter att inget behöver göras. Migranter kan mörda, plundra och våldta utan att bestraffas eftersom att deras rättigheter som migranter måste försvaras, sa Putin i en intervju med Financial Times som fortsatte: – Liberalismen har överlevt sig själv och kommit i konflikt med den överväldigande majoritet av folket. Putin sa också att hans amerikanske kollega Donald Trump måste göra någonting åt invandringen och de droger som smugglas in i landet från Mexiko och att en mur kan vara lösningen.   Hela intervjun kan läsas på Kremlin.ru. ]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/putin-vastliberalismen-star-i-konflikt-med-befolkningarnas-intressen/feed/ 3 Liberalismens uppgång och fall https://nyadagbladet.se/kronikor/liberalismens-uppgang-och-fall/ https://nyadagbladet.se/kronikor/liberalismens-uppgang-och-fall/#comments Mon, 06 Feb 2017 13:47:40 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=34276 Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl slår i en ledare fast att Donald Trump är ett hot mot den liberala världsordningen – globalismen. Detta är grundorsaken till den ursinniga hatpropaganda som västvärldens MSM (Mainstream Media) dagligen spyr ut över den nya presidenten – MSM som till 90% kontrolleras och ägs av globalismens verkliga ingenjörer den hyperförmögna eliten. Efter att världskommunismen gjort totalfiasko omkring 1990 och Sovjetunionen upplösts och Kina infört marknadsekonomi, triumferade liberalismen representerad av socialdemokrater och andra liberaler. Nu skulle en värld av fri handel och fri rörlighet för arbetskraften skapas. Ingenjörerna bakom den så vackert beskrivna liberala världsordningen är en handfull hyperförmögna finansfamiljer som kontrollerar en stor del av de globala företagen, bankerna och medieföretagen. De har även indirekt kontrollerat den politiska makten i Washington efter kriget. De efterstävar en värld där de fritt kan skaffa sig global marknadsdominans och berika sig ytterligare utan att störas av nationella regelverk, skatter och gränskontroller. De har inte dragit sig för att med militär övermakt och folkmord krossa stater som slagit vakt om sin självständighet. Efter Sovjetunionens upplösning invaderades Ryssland och övriga sovjetrepubliker av globalisternas folk och en av historiens värsta plundringar av ett land sjösattes utan synligt motstånd från Rysslands alkoholiserade president Jeltsin. Landets räddning undan globalisternas härjningar och total upplösning blev tillsättandet av Putin som president. Han satte stopp för den liberala världsordningens härjningar i Ryssland och blev direkt liberalernas – globalisternas främsta hatobjekt. Nu har den amerikanska medelklassen även fått nog av hur globalismen är på väg att utarma dem. Man har valt Trump till president med ett tydligt mandat att sätta stopp. Över en natt tog han över rollen som främsta hatobjekt i globalisternas MSM, i Sverige främst representerade av SvD, DN och Public Service. MSM är idag inget annat än en hänsynslös propagandamaskin för den globalistiska eliten. Denna medieindustri har utarmats på integritet, moraliskt samvete och respekt för sanningen. Pressfrihet har kommit att definieras som frihet att desinformera och ljuga för allmänheten så länge det tjänar den liberala – globala världsordningens syfte. Vi har i tjugo år bevittnat hur man systematiskt spridit falsk propaganda om en förestående klimatkatastrof för att skrämma världens folk in en överstatlig beslutsordning och hur man nogsamt undvikit att berätta sanningen om globalisternas pågående folkmord i nio länder i Mellanöstern och Afrika. Samma medier har i stort sett hållit tyst om hur globalisterna byggt upp historiens kanske mest bestialiska proxyarmé IS som nu i flera år fått mörda, våldta och plåga miljontals människor utan att man reagerat. Reaktionen kom när rysk militär började bekämpa IS och då var det bara ryssarna som fick kritik. President Trumps beslut att stänga USA:s gränser för personer med rötter i ett antal muslimska länder i 120 dagar (länder som en gång pekats ut av Obama) för att se över säkerhetsapparaten med målet att minimera risken för islamistisk terrorism i USA, har fått medierna att drabbas av totalt frispel. Man vräker ut hatartiklar mot Trump, trots att hans beslut inte avviker från liknande beslut av president Obama. Den senare undgick all kritik i samma medier. T.ex. SvD hade igår en artikel om att Trumps beslut splittrar familjer, det är samma tidning som i stort sett hållit helt inne med såväl nyheter som kritik rörande Obamas 8-åriga folkmord som inte bara splittrar familjer utan även raderar ut dem. Givetvis informeras SvD:s läsare inte om att Trump har ett mycket starkt folkligt stöd för sitt beslut (57% för och 33% emot) och att han faktiskt i valrörelsen lovade väljarna att genomföra denna översyn. Om det fanns någon anständighet kvar hos världens liberaler och socialdemokrater borde man kräva att de krigsförbrytare som tjänat under Clinton, Bush och Obama tillsammans med de MSM som stött dem, ställs inför rätta för att svara för de brott mot mänskligheten som man begått under täckmanteln att föra krig mot terrorismen. Den senare har f.ö. ökat med 6500% under åren efter 2001, vilket övertydligt visar att detta krig har varit en skenmanöver för att mot folkviljan tvinga igenom den liberala världsordning som Tove Lifvendahl pratar om. Genom att ikläda sig rollen som oppositionen mot Trump från ett sönderfallande och moraliskt korrumperat Demokratiskt parti, har MSM diskvalificerat sig själv som en viktig granskare av Trump där han behöver kritik som t.ex. hans idéer om inhumana förhörsmetoder m.m.. Därmed har dessa propagandamedier förbrukat alla chanser att medverka till att förbättra Trumps politiska inriktning. [caption id="attachment_34279" align="aligncenter" width="500"] Strävan efter rotlösa individualistiska massamhällen är några av marxismens och nyliberalismens gemensamma mål - globalismen. Foto: Foto: Mycroyance/CC BY-NC-ND 2.0[/caption] Liberalismens fall Liberaler och socialdemokrater i hela västvärlden har tappat kontakten med sina väljare och istället låtit sig bländas av den agenda för berikande som världens absolut rikaste försökt driva igenom. Problemet med denna globalistiska politik är att den med åren lett till att den lilla tillväxten i västvärlden helt gått medelklassen förbi. Den har hamnat i den rika elitens och deras omgivnings fickor. I många länder har medelklassen t.o.m. fått en försämrad levnadsstandard under senare decennier som t.ex. i USA. Samma medelklass har även fått se sin trygghet och sin välfärd underminerad av globalisternas öppnade gränser. Våldtäkter och annan våldsbrottslighet skenar och kvinnor vågar inte längre gå ut på kvällar och nätter. Den liberala världsordningen är i upplösning och medelklassen reser sig och röstar i opposition på politiker som likt Trump lovar att sätta stopp för en globalism som inte fungerar. När många går till valurnorna i dagens västvärld så gör de det för att rösta bort globalisterna, inte för att de nödvändigtvis sympatiserar med de nationalistiska partier som utmanar. Det vi bevittnar nu 25 år efter kommunismens fall är den liberala världsordningens upplösning och det går inte att ta miste på desperationen inom världsordningens agendasättande medier. Hatet mot folkliga ledare som likt Trump motsätter sig agendan dryper från snart sagt varje sida i våra stora dagstidningar. Problemet jag ser när journalistiken blir ena parten i det politiska maktspelet, är vem i det läget som kritiskt och sakligt skall granska maktspelarna?   Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/liberalismens-uppgang-och-fall/feed/ 2 Vad har hänt med våra barn? https://nyadagbladet.se/kultur/vad-har-hant-med-vara-barn/ https://nyadagbladet.se/kultur/vad-har-hant-med-vara-barn/#comments Wed, 16 Dec 2015 20:08:07 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=25311 Idag exploateras, sexualiseras och används barn i kommersiella syften mer än någonsin. Var det detta samhälle som vi slogs för i andra världskriget? Vad innebär den liberala ideologins dogmer om individuell frihet? Är fullständig individualism och egoism förenligt med sann lycka? I själva verket kan individualismen och liberalismen verka som ett nytt sätt att utöva makt över människor som blivit rotlösa när de frånkopplats sina familjer, sin släkt, sin kultur, sin nationella identitet och sitt arv som tidigare verkat skyddande och sammanhållande. I den moderna populärkulturen lär sig barnen att mycket tidigt göra revolt mot sina föräldrar, särskilt den beskyddande fadern, frigöra sig ifrån familjen och även göra revolt mot samhället och allt som uppfattas som "gamla normer". Men vem och vad ersätter egentligen de gamla normerna? Naturligtvis nya bestämda normer, men som snarare formats i Hollywoodproducenters hjärnor och fantasier snarare än av ideal och förnuft som bygger på tusentals år av livserfarenhet under den europeiska civilisationens utveckling och välfungerande familjeideal. Vad blir effekten av denna påverkan på våra barn? Är det sunt att ge förskolebarn fullständig frihet och att låta teven och Hollywood uppfostra och forma våra barns ideal? Döm själv. Utvecklingen går att vända om vi verkligen vill.   Markus Andersson markus.andersson@nyadagbladet.se]]> https://nyadagbladet.se/kultur/vad-har-hant-med-vara-barn/feed/ 3