Krim – Nya Dagbladet

USA kan erkänna Krim som ryskt

Redaktionen — Sun, 20 Apr 2025 07:17:21 +0000

USA kan komma att erkänna Krim som ryskt territorium som en del av ett potentiellt fredsavtal mellan Moskva och Kiev. Det rapporterar Bloomberg med hänvisning till källor med insyn i frågan. Krimregionen röstade för att lämna Ukraina och återförenas med Ryssland år 2014, kort efter den USA-stödda statskuppen i Kiev. De ukrainska myndigheterna och många andra ledare har dock konsekvent vägrat erkänna Moskvas suveränitet över halvön, som till övervägande del är etniskt rysk, och har länge krävt att Ukrainas gränser från 1991 återställs. Enligt tidningen har Vita huset ännu inte fattat något slutgiltigt beslut i frågan. USA:s chefsförhandlare, Steve Witkoff, uppgav efter ett möte med Rysslands president Vladimir Putin förra veckan att samtalen till stor del kretsar kring statusen för Krim samt fyra andra ryska regioner som Ukraina gör anspråk på. Hittills har bara ett fåtal länder formellt erkänt Krim som en legitim del av den ryska federationen, och om USA skulle göra samma bedömning väntas detta bli en stor och betydande prestigeseger för Putin. USA presenterade ett fredsförslag för sina europeiska allierade under torsdagen, vilket innefattar frysningen av striderna längs den nuvarande frontlinjen samt stegvisa lättnader av sanktioner mot Moskva som en del av ett eldupphör.

Ryssland vill adressera "konfliktens grundorsaker"

Både USA:s president, Donald Trump, och utrikesminister Marco Rubio antydde tidigare i veckan att Washington kan komma att överge sina försök att medla mellan Ryssland och Ukraina om inte betydande framsteg görs inom kort. – Om någon av parterna av någon anledning gör detta väldigt svårt, kommer vi helt enkelt att säga: ni är dårar, förkunnade Trump till reportrar på fredagen i Ovala rummet. – Ni är idioter, ni är hemska människor, och vi kommer helt enkelt att avstå. Men förhoppningsvis behöver vi inte göra detta, fortsatte han. Ryssland har i sin tur krävt att Ukraina måste avsäga sig sina territoriella anspråk och dra tillbaka sina trupper från de delar av ryska regioner som Kiev fortfarande kontrollerar – detta som ett villkor för en varaktig fred. Moskva har också betonat att en framtida uppgörelse måste adressera ”konfliktens grundorsaker”, däribland Natos östliga expansion och Ukrainas ambitioner att gå med i försvarsalliansen.

Musk: ”Blockerade Starlink för att förhindra kärnvapenupptrappning”

Jan Sundstedt — Tue, 12 Sep 2023 11:26:27 +0000

Elon Musk avslöjar att han nekade en begäran från Kiev om att använda Starlink för ett planerat anfall mot Rysslands Svartahavsflotta för att förhindra att SpaceX skulle bli delaktiga i en större krigshandling. Musk framhöll att Starlinks syfte aldrig varit att vara inblandat i militära konflikter.

Musk har personligen bekräftat en skildring av biografen Walter Isaacson, vars bok Elon Musk släpps den 12 september, där det framkommer att Musk nekade en begäran från ukrainska regimen att utvidga tjänsterna från Starlinks satellitkommunikationssystem till Krim för en planerad attack mot Rysslands Svartahavsflotta. Han motiverade beslutet med att han ville förhindra att SpaceX blev "medskyldig i en större krigshandling och eskalering av konflikten". Musk kommenterade på sin sociala medieplattform X nya uppgifter från Isaacsons bok för att klargöra vad som hade inträffat. ”Det kom en akut förfrågan från myndigheterna om att aktivera Starlink ända till Sevastopol”, skrev Musk på X. ”Den uppenbara avsikten var att sänka större delen av den ryska flottan vid ankare. Om jag hade gått med på deras begäran skulle SpaceX direkt vara medskyldig i en större krigshandling och eskalering av konflikten”. https://twitter.com/elonmusk/status/1699917639043404146

Ukrainska drönare nära Rysslands flotta

Enligt Isaacson var ukrainska undervattensdrönare lastade med sprängmedel på väg mot ryska flottans förtöjningsplats i Sevastopol när de förlorade anslutningen. Musk oroade sig för att Ryssland skulle svara på det marina angreppet med kärnvapen, skrev Isaacson i boken. Ukrainska tjänstemän bad honom aktivera tjänsten, men han avböjde med hänvisning till händelsen på Krim. Musk menade att tjänsten aldrig aktiverats på Krim och att SpaceX inte inaktiverade något. – Hur hamnade jag i det här kriget, frågade Musk Isaacson, enligt CNN. Starlink var inte menat att vara inblandat i krig. Det är till för att folk ska kunna titta på Netflix, slappna av och gå online för skolarbete och göra bra fredliga saker, inte drönarattacker. I februari betonade Musk även på X att han hade rätt att stänga av tjänsten om det behövdes men hävdade att han aldrig gjort det. – SpaceX kommersiella terminaler, liksom andra kommersiella produkter, är avsedda för privat bruk, inte militärt, men vi har inte utövat vår rätt att stänga av dem. Vi försöker verkligen göra det rätta, där "det rätta" är en extremt svår moralisk fråga. Uppgifterna har fått stor uppmärksamhet världen över och Rysslands före detta president och tidigare premiärminister Dmitrij Medvedev har uppmärksammat saken liksom även Mikhail Podoliak, högt uppsatt rådgivare till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Den sistnämnde sågar Musks beslut som resultatet av "en cocktail av okunnighet och stort ego".

Ryssland: ”Brittiska specialister bakom drönarattack”

Markus Andersson — Mon, 07 Nov 2022 11:13:29 +0000

Rysslands försvarsministerium anklagar Storbritannien för att ha hjälpt till att genomföra drönarattacken mot hamnstaden Sevastopol på Krim. Brittiska specialister ska ha övervakat attacken som Ryssland beskriver som en terroristoperation och man betonar att Storbritannien kommer att hållas ansvariga för fortsatta aggressioner. Attacken mot hamnstaden, där Rysslands Svartahavsflotta befann sig, genomfördes enligt ryska RT med nio luftburna och sju vattenburna drönare som samtliga ska ha skjutits ner av Ryssland. Dådet ska också ha resulterat i mindre skador i hamnen och på ett ryskt fartyg. Det ryska försvarsministeriet anklagar Storbritannien för att ha bistått i attacken och menar att en brittisk specialenhet först utbildat ukrainska militärer i denna typ av krigföring och att attacken sedan genomförts under brittisk övervakning. Ryssland menar även att samma förband inom den brittiska flottan kan ha deltagit i planeringen och genomförandet av attackerna mot Nord Stream 1 och 2 i september. Efter drönarattacken kallade Ryssland också upp den brittiske ambassadören för att protestera och varnade för att de fientliga handlingarna ”kan leda till oförutsägbara och farliga konsekvenser”. ”Om aggressionerna som riskerar att göra (Storbritannien) till en aktiv part i konflikten fortsätter så kommer den brittiska sidan att ensamt bära ansvaret för de negativa konsekvenserna och de ökade spänningarna mellan våra länder”, konstaterar Rysslands utrikesministerium i ett uttalande. I en intervju med Sky News konstaterar Rysslands ambassadör Andrej Kelin att man är helt säkra på att Storbritannien deltog i attacken. – Vi är mycket väl medvetna om brittiska specialisters deltagande i träningen, förberedelserna och genomförandet av våld mot rysk infrastruktur och Rysslands Svartahavsflotta. Vi vet att det här har skett. https://www.youtube.com/watch?v=JBc98FI2t9I Kelin hävdar också att bevis på den brittiska inblandningen har skickats över till den brittiske ambassadören och kommer att offentliggöras inom en snar framtid. – Det är farligt eftersom det eskalerar situationen. Det kan ta oss till en punkt där det inte finns någon återvändo, säger han och förtydligar snabbt att en återvändo förvisso alltid är möjlig, men att man bör undvika att eskalera situationen. – Det här är faktiskt en varning att Storbritannien är för djupt involverade i den här konflikten. Det betyder att situationen blir farligare och farligare. Kelin betonar vidare att Ryssland inte har några planer på att använda kärnvapen i Ukraina och menar att ”ett kärnvapenkrig aldrig kan vinnas och aldrig bör utkämpas”. Den brittiska regeringen har förnekat all inblandning i attacken mot Ryssland och hävdar att anklagelserna är falska och skapade i syfte att ta bort fokus från vad man beskriver som Rysslands militära misslyckanden i Ukraina.

Garanti för ukrainsk alliansfrihet kan avsluta kriget

Isac Boman — Tue, 08 Mar 2022 05:03:47 +0000

Ukrainsk neutralitet inskriven i konstitutionen och ett erkännande av Donetsk och Lugansk som självständiga stater, samt att erkänna Krim som ryskt territorium. Det erbjuder Ryssland i utbyte mot att upphöra med sin militära operation i Ukraina. Alliansfrihet inskrivet i den ukrainska konstitutionen för att säkra Ukrainas neutralitet och ett erkännande av Donetsk och Lugansk som självständiga stater är krav som Ryssland vid upprepade tillfällen riktat till Ukraina och västmakterna under flera års tid. Den utrikespolitiske talesmannen Dmitrij Peskov bekräftar nu att motsvarande villkor gäller även fortsättningsvis för att upphöra helt med krigföringen från rysk sida, enligt Reuters. – De ska göra tillägg till konstitutionen enligt vilka Ukraina skulle avvisa alla ambitioner på att gå in i något block. – Vi har även talat om att de ska erkänna Krim som ryskt territorium och att de behöver erkänna Donetsk och Lugansk som självständiga stater. Det är allt. Den skulle upphöra ögonblickligen, fortsätter Peskov. Grundförutsättningen, betonar Peskov, är att den ukrainska militären upphör med all aktivitet. Hittills har två eldupphör som förhandlats fram blivit kortvariga. Ryssland anklagar Ukraina för att blockera humanitära korridorer för att civila ska kunna fly och kallar det för ett ”krigsbrott”. Ukraina har å sin sida kallat Rysslands erbjudanden om humanitära korridorer för ”fullständigt omoraliska”, då förslaget varit att de skulle leda till Ryssland eller Vitryssland som ligger nära krigszonerna.

Tysklands marinchef: ”Putin förtjänar respekt” – tvingas avgå

Jan Sundstedt — Tue, 25 Jan 2022 13:15:36 +0000

Tysklands marinchef Kay-Achim Schönbach tvingas avgå efter att han under ett anförande sagt att Rysslands president Vladimir Putin söker respekt och förmodligen förtjänar detta, samt att Krim kommer att förbli under rysk kontroll och att han inte tror att Ryssland kommer att attackera Ukraina. Det var under ett anförande hos en tankesmedja i Indien som Schönbach förklarade att han inte tror att Ryssland vill ha krig och att den ryske presidenten snarare söker – och förmodligen också förtjänar respekt från länderna i väst. – Herre gud, att ge någon respekt är ett lågt pris att betala, egentligen inget pris alls. Det är enkelt att ge honom respekten som han vill ha – och som han förmodligen också förtjänar. – Krimhalvön är borta. Den kommer aldrig tillbaka – det är ett faktum, konstaterade han vidare.

Here’s the video that led to the resignation of the German navy chief (part 1/2) pic.twitter.com/bWIVkyHAwy
— Mathieu von Rohr (@mathieuvonrohr) January 22, 2022

Enligt TT strider uttalandet om att Krim lär förbli ryskt mot EU:s och USA:s gemensamma utrikespolitiska hållning som är att annekteringen 2014 är olaglig och måste upphöra. Noterbart är att marinchefen även argumenterade för att såväl Tyskland som Indien kommer att behöva hjälp av Ryssland i framtiden för att stå emot den kinesiska expansionen. Kort efter att anförandet publicerats kontaktade Ukrainas utrikesministerium Tyskland för att kräva att dessa tar offentligt avstånd från Schönbachs uttalanden. Att säga att Rysslands president förtjänar respekt och att Krim kommer att förbli ryskt riskerar att ”skada de västerländska ansträngningarna att trappa ner situationen” i området, hävdar man. Så skedde också och kort därefter tvingades Schönbach att avgå – detta trots att han snabbt bad om ursäkt för uttalandet och hävdade att det dels var ett ”misstag” och att han dels enbart gav uttryck för sina personliga uppfattningar – inte försvarsministeriets officiella hållning.

EU saknar helt rättsbegrepp

Osignerad — Thu, 06 Aug 2020 11:31:07 +0000

Den 29 juni 2020 förlängdes de sanktioner och restriktiva åtgärder som EU införde i mars 2014, riktade mot Ryssland, och som undan för undan har förlängts och utvidgats under dessa år. Det har nu blivit oundvikligt att lägga tomt prat åt sidan och fråga oss om det verkligen fanns en grund för att brådstörtat vidtaga straffåtgärder mot Ryssland endast några veckor efter statskuppen i Kiev. Man införde alltså sanktioner mot en stat, Ryssland, vars eventuella inblandning i oroligheterna i Ukraina inte var fastställd och aldrig har kunnat påvisas. Någon folklig revolution var det aldrig frågan om då Ukrainas president Victor Janukovitj störtades med vapenmakt, utan om en av USA ledd statskupp där Barack Obama, John Kerry, Victoria Nuland, Joe Biden, John Mc Cain samt USA:s Kiev-ambassadör utgjorde stöttepelarna, och där amerikanska mutpengar möjliggjorde för USA:s sändebud Nuland att omedelbart efter den statskupp som de själva åstadkommit tillsätta en högerextrem och USA-lojal premiärminister - Arsenij Jatsenjuk. Någon rysk inblandning i kuppen har man aldrig försökt bevisa. Istället har man snabbt stadfäst sanktioner mot landet för att därigenom söka mura in Ryssland i ett hörn. Att en av USA:s politiker, och inte ukrainska politiker, utsåg en ny premiärminister efter det att president Victor Janukovitj störtats, visar klart vilken stat som låg bakom kuppen.

EU:s papegojor älskar ett mantra som handlar om ”den olagliga annekteringen av Krim", men har ingenting att säga om den olagliga statskuppen i Kiev – som innebar våldtäkten av ett helt land.

När det gäller beskyllningen mot Ryssland för en olaglig annektering av Krim, så har jag tillställt EU:s pressavdelning en fråga om vari denna olaglighet består, men inte fått något svar. Den ryske professorn Alexandr Lukin har sammanfattat dramatiken kring Krim så här: ”Till följd därav uppfattas västs inställning om Krim, där dess ledare hänvisar till territoriell integritet och gränsers okränkbarhet, av Ryssland som inget annat än yttersta hyckleri… Eftersom principen om gränsers okränkbarhet inte längre upprätthålls (av USA/NATO), är det folkets vilja som måste tas i beaktande. Så om Krims invånare ville tillhöra Ryssland, varför fick de då inte göra det?” Strax efter annekteringen av Krim genomfördes en folkomröstning, och den visade klart att 96 procent av befolkningen ville tillhöra Ryssland. För några år sedan genomförde ett tyskt team en opinionsundersökning som visade på samma tendens, och tyskarna fick besvikna åka hem. EU:s och hela västvärldens upprördhet över att Ryssland tog tillbaka det som tillhörde dem historiskt har helt andra orsaker. Den USA-inspirerade statskuppen i Kiev ägde rum den 22 februari 2014. Två veckor tidigare hade en amerikansk eskader avseglat från Norfolk, Virginia. Eskadern bestod av hangarfartyget Georg Bush av Nimitz-klass, med 50 stridsflygplan samt ett antal helikoptrar ombord. De eskorterades av 16 örlogsfartyg inklusive 3 kärnvapenbestyckade ubåtar. I stort sett samtidigt med statskuppen i Kiev passerade de Bosporen med destination Krim. Så snart USA-marionetten Jatsenjuk blivit utsedd till premiärminister, skulle Krim ställas under amerikansk överhöghet med etnisk rensning av ryssar som följd. En gigantisk militärbas skulle upprättas med uppgift att strypa Ivan. Därtill skulle Israel kunna erbjudas en förträfflig semesterregion. Välartade ukrainare skulle säkert få stanna kvar som tjänstefolk. Så var det tänkt och planerat. Men så kom Vladimir Putin stilla och försynt emellan, USA-eskadern vände och försvann i dimman medan falska demokrater i västvärlden grät strömmar. Det är ytterst naivt att tro att USA/NATO engagerade sig med vapen och dollar i avsikt att förbättra livsvillkoren i Ukraina. Carl Gershman, chef för neokonservativa National Endowment for Democracy, uttryckte sig den 26 september 2014 med att beskriva Ukraina ”som den största trofén och ett viktigt steg på vägen att störta Putin”. Där står alltså bakgrunden och avsikten med kuppen, men det är tydligen väldigt svårt för EU:s, läs Washingtons Brysselbaserade marionetter att förstå – eller så har man kanske fått order om att inte förstå. När president Eisenhower tillträdde sin post startade han ganska omgående en infiltrations och propaganda-kampanj genom CIA. Kampanjen, som gick under namnet Gladio, hade som mål att i de västra delarna av Ukraina uppamma anti-sovjetiska stämningar och bygga på krafter som arbetade underjordiskt sedan andra världskriget. Detta arbete fanns kvar och hade utvecklats in på 2000-talet då också EU kopplat på och gav ett starkt stöd till så kallade ”frontgrupper”. Detta anti-ryska hat-arbete blommade ut med full kraft år 2014 i en USA-inspirerad statskupp. Detta förhindrade naturligtvis inte EU att snabbt fördöma Ryssland och inleda sanktioner som fortfarande består. Ett delmål var uppfyllt, men det fanns mer kvar att göra. Därför kom den av USA tillsatta marionetten Jatsenjuk att inleda ett arbete som gick ut på att försämra livsvillkoren för den rysktalande befolkningen. Till och med extrema åtgärder vidtogs, som att ge den nazistiska Azov-bataljonen nationell status och i princip fria händer att jaga ryssarna österut med en etnisk rensning som mål. Ett steg i den riktningen var när cirka 150 ryssar brändes inne i fackföreningens hus i Odessa medan Maidan-aktivister som bommat igen dörrarna stod utanför och skrek hatord. Det här har inte mainstreammedia skrivit om, därför att de har en helt annan agenda än att berätta sanningen. Azov och para-militära enheter fortsatte hela tiden österut med flyende ryssar framför sig. Till slut drog man upp en gräns för att skydda sig mot den ukrainska territoriella aggressionen. Ryssland ingrep försiktigt men tillräckligt för att förhindra ett folkmord. En fråga till EU-folket: hur menade ni att Ryssland skulle ha agerat? Europaparlamentets motivering för sitt beslut att i mars 2019 stämpla Ryssland som en ovärdig partner är häpnadsväckande, byggd på okunnighet och helt rättsstatsvidrig.

Man säger till exempel att Ryssland har intervenerat i Syrien, till synes helt ovetande om att Ryssland i enlighet med folkrätten agerat på inbjudan av Syriens statschef för att bekämpa USA-stödda terrorgrupper.

Man nämner rysk inblandning i Libyen. Rysk närvaro i det landet är ett försök att rädda Libyen ur den totala katastrof som NATO-länder åstadkommit. Detta medan NATO-landet Turkiets närvaro i samma land är mer destruktiv tack vare effektivt dödande vapen från EU-landet Bulgarien. Man framhåller även att Ryssland stöder EU-fientliga partier och högerextrema rörelser. Där bör då framhållas att ingen är så fientlig mot EU, som EU självt. EU:s kraftfulla stöd till högerextrema rörelser i främst Ukraina har jag därtill just behandlat i denna artikel. Man nämner också Minsk-avtalet, som naturligtvis inte kan uppfyllas så länge USA förser Ukraina med massiv militär hjälp, och så länge Ukraina är helt ovillig att uppfylla Minsk II-avtalet. Slutligen anklagar man Ryssland för penningtvätt, samtidigt som sådan utförs i EU-länder såsom de baltiska staterna samt Danmark. Som EU-medborgare hade jag aldrig föreställt mig att de styrande inom Unionen skulle kunna grunda sin politik på total okunskap. En politik som när det gäller sanktionerna mot Ryssland också slagit mycket hårt mot EU:s medborgare och företag genom att ha förorsakat dem förluster på 100-tals miljarder euro. Rent allmänt måste EU-sanktionerna ses ett humanitärt terrorkrig mot Rysslands 150 miljoner invånare. Samtidigt hävdar EU en ”rättsstatsprincip” där man till att börja med läxar upp Polen och Ungern och gör man vad man kan för att föra 100-tals miljoner ryssar in i ett Gulag-liknande svältlandskap. Allt i enlighet med den amerikanska demon-smedjan RAND:s intentioner. Hans Myrebro

Här inviger Putin Europas längsta bro – förbinder Ryssland med Krimhalvön

Markus Andersson — Wed, 16 May 2018 11:22:52 +0000

Under gårdagen invigdes Europas längsta bro av Rysslands president Vladimir Putin. Mastodontbron på 19 km som förbinder Ryssland med Krimhalvön färdigställdes ett halvår tidigare än planerat och ger 2,3 miljoner Krimbor anslutning till ett fastland. En lång fordonskonvoj ledd av presidenten själv körandes en rysk Kamaz-lastbil invigde den färdigställda jättebron som varje dag beräknas förbinda trafik för omkring 40 000 fordon mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet. Efter den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014 skar Ukraina efterhand av halvön allt mer ifrån sitt eget fastland och Krimborna förlorade möjligheten att ta sig till något fastland med bil. Ukraina kom sedan att införa sanktioner mot halvön och kapade elektricitets- och färskvattenförsörjningen vilket fick Ryssland att påskynda insatser för att få ordning på infrastrukturen. https://youtu.be/pEiQxMbQevM I september 2014 fattade Kreml beslutet att inleda brobygget för att återanknyta Krimhalvön till Ryssland som fram till 1954 tillhörde landet innan det gavs bort av den sittande ukrainska presidenten Nikita Chrusjtjov. Sedan 2014 har befolkningen varit beroende av flyg och färjetrafik för att ta sig till och från ön. Bygget skulle egentligen stå klart till december i år, men på grund av den stora efterfrågan på att färdigställa bron till semestertiderna i sommar lyckades man med att minska byggnationstiden med hela sex månader och invigningen kunde alltså äga rum den 15 maj. Broförbindelsen är viktig både för Krimborna såväl som för den ryska nationen. I Krims största stad, Sevastopol, finns Rysslands viktigaste örlogshamn i Svarta havet. Staden grundades som en marinbas för Svartahavsflottan i slutet av 1700-talet, och har sedan Sovjetunionens fall varit föremål för politisk prestige och ses som geostrategiskt viktig. Det imponerande bygget tar med sina 19 kilometer och fyra körfält platsen som Europas längsta bro. Ändå sedan 1930-talet har befolkningen på ön drömt om Bron över Kertjsundet som skulle förbinda öbefolkningen till det ryska fastlandet. https://youtu.be/CA_v41ZQCI8

För dem har krig högsta prioritet

Osignerad — Wed, 16 Aug 2017 15:27:22 +0000

På andra sidan Atlanten försöker man att aktivt bortträngda och glömma den massiva inblandning i bland annat det ryska valet 1996. Avsikten är tydligen att få kraft att bedriva en grundlös häxjakt riktad mot Trump och Ryssland. Enbart balanserande på ett kvastskaft flyger man så österut för att kunna starta ett ekonomiskt krig mot Putins vänner. Men detta är bara en sida av en gigantisk provokation med många sidor, och där kvastskaft och språkrör har ersatts av erigerade kanonrör. I denna häxjakt deltar även Sverige efter bästa förmåga och många mandom, mod och morske män vill se den ryske björnen svälta ihjäl. Vid Bilderbergmötet, som avlöper under några dagar varje år, bearbetas våra partiledare en efter en av folk från USA:s politiska elit. En kultur-marxistisk agenda med udden riktad österut är där självskriven. Ryssarna äger naturligtvis inte tillträde till dessa hemlighetsfulla kotterier. Men om vi håller oss till det i dagarna lanserade sanktionsprogrammet mot Ryssland, ser vi att det bygger på främst två moment; Kritiken mot att Krims befolkning fått välja sin egen väg, samt att man misslyckats med att bevisa rysk inblandning i USA,s plutokratiska presidentval. På grund av detta är man från USA,s sida villig att äventyra världsfreden. En legitimerad dåre skulle aldrig komma på något så perverst. När det gäller Krim så är det från USA:s sida inte en ömsint omsorg om vare sig befolkningen på Krim, som aldrig velat tillhöra Ukraina, eller om Ukrainas pronazistiska rövarband. Nej, här gäller det en sionistisk elit, som redan på 1940-talet ville lägga beslag på Krim för egen del. Sovjets spionchef under den här tiden, Pavel Sudoplatov, har i sina memoarer berättat att NKVD:s chef, Berija informerat honom om att initiativet till en judisk Krimstat kom från amerikansk-judiska organisationer. Tanken på ett judiskt Krim var alltså inte en förflugen tanke endast, utan något som man arbetade intensivt med i mitten av 40-talet. Sudoplatov fortsätter: "Tanken på att upprätta en judisk socialistisk stat på Krim diskuterades öppet i Moskva, inte bara bland de judiska invånarna utan också inom statsadministrationen". Feta amerikanska bankirer erbjöd i anslutning till krigsslutet Sovjet stora lån mot att judarna fick överta Krim. Stalin satte stopp för sådana funderingar när han insåg att villkoren för de judisk-amerikanska lånen var hutlösa. År 1945 satte alltså Stalin stopp för ett judiskt övertagande av Krim, och 2014 satte Putin samma stopp för ett nytt sionistiskt försök att överta Krim. Kuppen i Kiev 2014 var nämligen inte en inhemsk revolution utan en anglosionistisk statskupp där en av USA,s judiske statssekreterare Viktoria Nuland tillsatte den nya presidenten. Sedan kunde ockupanterna på Majdantorget dra sig tillbaka med fyllda plånböcker som tack för att de under skränande låtit hundratals bildäck brinna. Den judiske oligarken Ihor Kolomojskyj hade sörjt för detta. Några dagar efter kuppen var en stor amerikansk flottstyrka nästan framme vid Krim för att militärt överta halvön med Krims goda minne – men Putin hann före. Många judar var inblandade i Kiev-kuppen och därför hör jag nu någon skrika "antisemitism". Stopp där! antisemitism är något helt annat; Antisemitism är olika former av verbala och fysiska aggressioner riktade mot semitiska individer och folk. Semitiska folk är de närbesläktade folkgrupper som bebor Mellanöstern, t.ex. palestinier, libaneser och syrier. De som visat och utövat mest förakt och våld mot dessa semiter är de Khazarjudar, som till stor del utgör Israels befolkning. De utgör en antisemitisk kärntrupp. Det är i det ljuset vi ska se den intensiva amerikanska hatkampanjen mot Ryssland och Putin. En judisk elit som en viktig del av "the deep state of USA" hade nämligen sedan decennier planerat att bemäktiga sig Krim, som de i hemlighet räknar som sitt urhem. Detta är något som även Netanyahu bekräftat. Det lilla revanschistiska etniska eliten får så med sig stora delar av den politiska toppen plus betydande delar av snärjda europeiska politiker i en häxjakt där ekonomiska sanktioner används som vapen och där en stat med 150 miljoner invånare kommer att drabbas. Tillbaka till Washington. Omröstningarna som genomfördes i den amerikanska kongressen och i Senaten i slutet av juli gav ett nästan hundraprocentigt stöd för ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Men det var inte landets medborgare som ville ha sanktionerna. Den politiske analytikern James Kirchick kan berätta att mer än hälften av republikanerna ser Ryssland som en bundsförvant och bara en minoritet tror att Kreml sökte att påverka presidentvalet. Men eftersom stödet för sanktioner var överväldigande så man kan misstänka att det var någon som drog i trådarna. Minns då den israeliske politikern Yossi Sarids ord i Haaretz: "Vi - 'de äldsta av Zion' drar i trådarna till Kongressen, och kongressmännen är ingenting annat än marionetter som utför våra önskningar. Och om de inte förstår våra ord, så förstår de våra hot. Och om vi tidigare uppträdde bakom scenen, så uppträder vi nu öppet på den centrala scenen". Detta citat ligger också i linje med en del uttalanden av Benjamin Netanyahu. Helt klart är att de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland är iscensatta av en liten lobby som har intresse av att skada Ryssland men även Europa. Dessa sanktioner håller nu i dagarna på att backas upp av USA,s militära uppladdningar i Georgien och Ukraina. För elva år sedan kunde den georgiske presidenten, Micheil Saakasjvili med ett massivt stöd från USA ta initiativet till att etniskt rensa Sydossetien från ryssar. Men han sprang på pumpen och efter sex dagar fick han se sig besegrad. När vi nu skriver 2017 är USA där igen, men inte ensam. Tillsammans med andra NATO-länder däribland England och Tyskland genomför man stora militärövningar nära den ryska gränsen. Syftet är delvis att träna in Georgien i en NATO-gemenskap. I den positionen skulle landet lätt kunna provocera sin mäktige granne Ryssland till vapen-aktiviteter som skulle få hela NATO-svärmen på fötter. Samtidigt ökar provokationerna från det av USA styrda Ukraina. Pentagon planerar nu hur man snabbt ska kunna förstärka den Ukrainska armen med bl.a. anti-tank stridsspetsar och andra dödliga vapen för att på det sättet åstadkomma ett hett krig mot Ryssland. Att försöka uppfylla Minsk II avtalet är det från den sidan inte tal om – det är krig som gäller. Kurt Volker, USA,s speciella Ukraina representant sa förra veckan, att Washington ska leverera dödliga vapen för att kunna stoppa Ryssland. Det visar att man i Washington inte har en aning om vad som har hänt och händer i Ukraina. Nej det är det våldsbejakande Ukraina som måste stoppas från att terrorisera en landsdel som söker självständighet. Washington har förutom stora vapenleveranser till landet även berikat ett ukrainskt armécenter nära Lviv med 22 miljoner USD och kommer nu att leverera ytterligare 20 miljoner USD till olika träningsläger i Ukraina. Under 2018 kommer Ukrainas försvarsindustri att berikas med hela 410 miljoner dollar – alltmedan amerikanska medborgare svälter på gatorna hemma i "lyckolandet" The United States. Så United är man dock troligtvis inte i Washington för närvarande. Mycket talar för att man är djupt oense om vilken stat som först bör provoceras till krigshandling; är det Ryssland, Kina, Nordkorea eller Iran? Kanske vår försvarsminister, som har goda vänner i Pentagon, kan hjälpa till att peka ut åt vilket håll kanonerna bör riktas. Hans Myrebro

När USS George H.W. Bush vände var det slutet för USA:s planer på Krimhalvön

Osignerad — Mon, 13 Mar 2017 08:18:21 +0000

USA:s intresse för Ukraina är inte något hastigt påkommet. Dwight Eisenhower hann knappt att bli installerad som president i USA 1953 förrän han beordrade CIA att på olika sätt diskret stödja högerextrema, anti-kommunistiska grupper i Ukraina. Samma år startade förberedelserna för att genom en militärkupp störta Syriens dåvarande president. Detta ledde fram till en misslyckad USA-stödd kupp i Syrien 1957. Ukraina var vid den här tiden en del av det ryskdominerade Sovjet och Syrien hade redan då täta band med Sovjet. Nu har maffian i Vita Huset tydligen lyckats föra in den historielösa Trump på samma spår. Mannen som aldrig kunde ha fel leds nu som en oxe fram till stupet. Den DC-baserade och undersökande journalisten Wayne Madsen kunde nyligen avslöja att CIA släppt 3800 dokument som noga beskriver organisationens arbete med att destabilisera Ukraina och ge support till de nazist-anstrukna grupper, som opererat i västra Ukraina under efterkrigstid. Genom operation Cladio stödde man bland annat de båda Nazi Banderist-organisationerna; Organization of Ukraine Nationalist och Ukrainian Insurgent Army. Under åren innan statskuppen 2014 ökade USA:s ekonomiska stöd till dessa grupper betydligt och EU visade sin goda vilja genom att bidra med ca 300 miljoner euro genom så kallade Frontgrupper till uppbyggandet av en nazistregim. Det som helt klart föresvävade USA, NATO, EU var en ukrainsk regim som kunde fungera som språngbräda för vidare aggression österut - allt enligt en neokonservativ minnesvers som lyder: "om du är nazist eller jihadist spelar ingen roll, bara du vill bekriga Ryssland". Så inträffade då den välregisserade statskuppen i Kiev den 22 februari 2014. Men låt oss se på förberedelserna för kuppen från ett annat håll. Ett år innan statskuppen i Kiev hade CIA:s handgångna personer filtrerat Krims städer och militära installationer för att förbereda och planera var de skulle placera huvudkvarter och lokaler för säkerhetspolis samt militära installationer som avfyringsramper med mera enligt NATO-standard. Detta enligt Dmitry Sablin, en medlem i Federation Council Communication Security. Den 13 februari 2014, då man på allvar började bränna bildäck på Maidantorget i Kiev, avseglade en amerikansk eskader från Norfolk, Virginia. Eskadern bestod av hangarfartyget George Bush av Nimitz-klass med 50 stridsflygplan samt ett antal helikoptrar ombord. De eskorterades av 16 örlogsfartyg befolkade med skjutglada marinsoldater. Med på resan fanns också 3 kärnvapenbestyckade ubåtar. Tio dagar senare alltså i linje med statskuppen i Kiev passerade de Bosporen i riktning mot Krim. Logistiken talar sitt tydliga språk. Den USA-stödda statskuppen med insättande av marionetter i Kiev skulle möjliggöra ett näst intill legitimt USA-lett övertagande av Krim. Marionetterna fanns redan på plats. USA:s statssekreterare i utrikesdepartementet, judinnan Victoria Nuland, hade redan utnämnt högerextremisten Arseniy Yatsenjuk till att leda en regering i vilken fyra nazister ingick. Den nya regeringen kom att arbeta från den 27 februari och dess första uppgift kom att bli det planerade välkomnandet av den döds-eskader som närmade sig Krim. Dess manskap skulle snabbt slå ner allt motstånd från ryska förband kring den ryska flottbasen - bygga upp en egen gigantisk militärbas med avsikt att kunna behärska hela Svartahavs-området. Sedan kunde man låta rika Israeler, som åstundat Krim alltsedan andra världskriget, bygga upp ett semesterparadis, fritt från araber, men även från ryssar, vika sannolikt skulle landsförvisas. [caption id="attachment_34937" align="aligncenter" width="500"] Hangarfartyget USS George H.W Bush med eskader på väg mot Krim. Foto: Navy Visual News/CC BY 2.0[/caption] Så var det planerat och genomtänkt. Men då inträffade något som kom att ställa allt på huvudet. En liten rysk gubbe vid namn Vladimir Putin dök upp i sammanhanget, gjorde stopptecken och sa:" Njet banditos, dunsta, försvinn, go away", eller någonting i den stilen. Och se det väldiga hangarfartyget med sitt bihang lade snabbt om kursen, strök utmed den turkiska kusten och försvann. Detta skedde samma dag som Europas första nazist-regering efter andra världskriget påbörjade sitt arbete i Kiev. Det som skedde i det av ryssar dominerade östra Ukraina var ett folkligt uppror mot beväpnade ukrainska grupper med den naziatiska Azov-bataljonen i spetsen understödda av armé-förband och med en outtalad etnisk rensning på programmet. Denna östra del har aldrig begärt att få bli annekterat av Ryssland, utan enbart att få sin självständighet bekräftad på samma sätt som Kosovo fick. Helt naturligt har därför Ryssland ingripit för att skydda den rysktalande befolkningen från förintelse. Det är Donbass befolkning som har bett om denna hjälp. Detta är Otroligt! Man säger att Andra världskriget vände vid Stalingrad först när miljoner människor hade mist livet. Efterkrigstidens historia har nått två avgörande vändpunkter. Den första ägde rum 1991 då Sovjetunionen på Michail Gorbatjevs initiativ upplöstes och Warszawa-pakten gick samma väg. Den andra viktiga vändpunkten skedde vid Krim 2014 där en hjärnskadad supermakt fick vika för en ensam fredsaktivist, Putin. Båda fredsinitiativen kom alltså från rysk sida. Ve och fasa - USA hade arbetat under 60 år med att understödja högerextrema grupper i Ukraina vars mål var att omvandla landet till en amerikansk lydstad där Krim skulle utgöra juvelen, och så kom Putin helt obeväpnad emellan - inte att undra på att man kom att vända all sin aggression mot Ryssland och Putin i synnerhet. Detta kan jag förstå. Men att europeiska politiker och massmedia jamsar med i kören av rysshatande lakejer underställda och kontrollerade av CIA, är helt oförklarligt. Men det sättet att förhålla sig på är uppenbarligen en viktig del i deras värdegrund. [caption id="attachment_34936" align="aligncenter" width="500"] "Vad tusan har dom här att göra"? Foto: the Atlantic[/caption] Hur ser det då ut i denna delen av världen efter tre år? Ukraina är på väg mot total upplösning, ekonomiskt, socialt och geografiskt. Flera miljoner ukrainare har redan flytt till en säkrare tillvaro i Ryssland. Flera provinser talar öppet om att lämna Kiev, men lämna till vad? Man struntar totalt i Minsk 2 överenskommelsen och lägger sina sista stålar på att ösa granater över Donbass. Men en kula satte man i den egna foten när man beslöt att bojkotta kol från Donbass. Det innebär att man nu inte har något att värma sina fastigheter och industrier med. Helt naturligt har man det mycket svårt också i Donbass, som ständigt beskjuts från väster, men där finns en stark sammanhållning och livskraft. Moralen är enligt bedömare mycket stark. På Krim finner man inget av ukrainskt kaos. De som kan, flyr från Ukraina, men på Krim vill både ryssar och tataren förbli. Krimborna har aldrig velat till Ukraina och det ska man respektera. Folkrätten finns det ingen anledning att tala om - den har USA/NATO trampat rejält under kängorna både i Jugoslavien och i flera Mellanöstern länder. USA:s beteende är invant. Man initierar oroligheter i ett land, som leder till folkmord och upplösning av stater. Sedan tvår man sina händer och planlägger nästa illgärning. Alltmedan europeiska makthavare förstrött applåderar det skeende, som man inte vill förstå. Kan man sjunka djupare. Hans Myrebro Sakliga kommentarer välkomnas... Källor: Robert Parry, Bakom kulisserna i Kiev Richard Sakwa, Frontlinje Ukraina Wayne Madsen, Strategic Culture Foundation Viktor Sokirko, How Russia ruined American plans in Crimea/ Fort Russ

Krim – och den olagliga annekteringen 1954

Osignerad — Sun, 04 Dec 2016 20:03:31 +0000

Ryska trupper stationerade vid den ryska örlogsbasen Sevastopol ingrep när de såg att paramilitära Maidan-förband och regeringstrupper försökte införa samma terrorregim mot den ryska befolkningen på halvön Krim i mars 2014, som införts i stora delar av Ukraina. Till skillnad från den av Washington och Bryssel organiserade blodiga kuppen i Kiev skedde denna motkupp helt oblodigt och med Krim-bornas stöd. Genast började då skrikiga röster höras från USA och dess väpnare, att det var frågan om en "invasion" med en annektering av Krim som följd. Det var samma röster som varit knäpptysta vad gäller de Kievska prickskyttarnas massaker och samma tystnad kom att gälla när de av nynazister utförda massmorden i Odessa blev kända. Halvön Krim hade tillhört Ryssland i cirka 200 år. Men strax efter det att Nikita Chrusjtjov kommit till makten år 1953, beslöt han vid en våt fest i Kiev året efter, att överlämna hela Krim som en gåva till Ukraina. Chrutsjovs beslut hade föregåtts av en överläggning i Högsta Sovjet. Men eftersom inget i det organet vågade gå emot Chrutsjov, så var det närmast frågan om en monolog, ett enmansbeslut. De berörda, Krims ryskdominerade befolkning tillfrågades inte och därför var beslutet olagligt. Enligt Sovjetunionens författning av år 1936 och RSFSR´s författning av år 1937 krävdes att ett sådant beslut föregicks av en folkomröstning, men någon sådan ägde aldrig rum. I den situationen borde det närmast vara genant för Kiev att ta emot en gåva från en person, som inte hade rätt att ge bort den. Det som skedde år 1954 kom därför att bli "den olagliga annekteringen av Kri

133 objekt av 7

Välj alla	Titel

m" - anslutningen till Ukraina. I samband med Sovjetunionens upplösning år 1991 genomfördes en folkomröstning på Krim. Resultatet av den blev att nittiotre procent var för att skapa en separat Krimrepublik. Den 26 februari 1992 döpte Krims Högsta Sovjet om halvön till Republiken Krim, som senare samma år utropade självstyre. Det krävdes dock att självstyret skulle ratificeras, vilket aldrig kom till stånd i det kaos som rådde. Folkomröstningen visade dock tydligt att man redan för tjugofem år sedan helt ville ta avstånd från ett sönderfallande Ukraina. Historien har också klart utvisat att Krim alltid har velat fjärma sig från Ukraina. Oavsett detta; Även vid tidpunkten för överlåtelsen 1954 hade Sevastopol erkänts som "ett objekt av betydelse för hela unionen" och borde därmed tekniskt sett ha övergått till Ryssland som successionsstat till Sovjetunionen, då Ukraina blev självständigt år 1991.

Det som skedde år 1954 kom därför att bli "den olagliga annekteringen av Krim" - anslutningen till Ukraina.

Mot bakgrund av att förfallet var påtagligt i det av oligarker styrda Ukraina, är det inte svårt att förstå att Krims befolkning gärna ville lämna det sjunkande Ukraina och ansluta sig till det ryska fastlandet där det ekonomiska och politiska systemet var betydligt stabilare. Till detta kommer att det ukrainska kaoset hade gynnat uppvaknandet av högerextrema rörelser i västra Ukraina. Dessa hade överlevt sedan Andra Världskriget och nu vuxit sig starkare. Så det är helt klart, att det behövdes ingen vapenmakt, ingen revolution för att få Krim att frivilligt vända sig till Ryssland. [caption id="attachment_33242" align="aligncenter" width="800"] Sevastopol på Krim som är och av allt att döma kommer att förbli ryskt. Foto: John Morn/CC BY 2.0[/caption] När Kosovo år 2008 proklamerade sin ensidiga självständighet från Serbien, i strid med folkrätten och FN,s stadgar, hördes jubelkören från västländerna över halva jordklotet. Huvudorsaken till självständighetskravet var oroligheter som Kosovo-albanerna i stor utsträckning själva anstiftat. Men när Krims befolkning räddar sig från det nazist-anstrukna och korrupta Ukraina, svamlar västländerna ett mantra om rysk aggression. För Ryssland är Krim inte bara en semesterö - den är oerhört viktig ur strategisk synpunkt. Den ryska nationen har en oerhört stor landmassa som når fram till öppet hav endast på några ställen. Det är dock bara på Krim som det är möjligt att ha isfria hamnar. Skulle en främmande makt tillägna sig halvön, vore detta detsamma som att sätta kniven till Ivans strupe. Ukraina kommer uppenbarligen att i framtiden ansluta sig till NATO. Om då Krim hade förblivit kvar i Ukrainas dunkla källare så hade med all sannolikhet NATO tagit över Krim - något som man hela tiden åstundat. Det hade inneburit en oerhörd provokation mot Ryssland. Och eftersom Ryssland hela tiden har klargjort att man inte tänker vika sig för ett dödligt hot, liksom inget annat land heller skulle ha gjort, så hade en NATO-expansion innefattande Krim väsentligt ökat risken för ett europeiskt storkrig. De som förespråkar att Krim överförs till Ukraina förstår tydligen inte konsekvenserna. Ett till stor del av fientliga trupper omringat Ryssland måste rimligen uppfatta detta som en uppmaning att slå tillbaka. Vi får vara väldigt tacksamma för att Ryssland stys av ansvarsfulla ledare. Men om man ändå väljer att beskriva Rysslands återtagande av Krim som en aggressiv handling, då bör man också fundera på vad som blivit följden om ett av NATO-dominerat och nazistorienterat Ukraina tagit över den mycket strategiska halvön. Som medialt objekt har dock debatten med fokus på Krim fungerat mycket bra som avledare av den självklara men stramt tillbakahållna kritiken av USA och NATOs demolering av Mellanöstern. Jan Westh, filosofie pensionär