klimatalarmism – Nya Dagbladet

Skrämselpropaganda håller befolkningen i schack

Jan Sundstedt — Sun, 26 Jul 2026 15:20:09 +0000

Det finns alltid något att vara rädd för.

Är det inte klimatet som håller på att gå åt helvete, är det ryssen som står beredd vid gränsen. Om inte ryssen kommer så kommer kriminaliteten, pandemin, cyberattacken, energikrisen eller någon annan förestående katastrof som kräver nya miljarder, nya regler, nya myndigheter och nya uppoffringar från den redan hårt prövade medborgaren.

Budskapet är egentligen ganska enkelt: Var rädd. Var mycket rädd.

Och framför allt – ifrågasätt inte alltför mycket.

För den som ständigt får höra att katastrofen står för dörren har mindre tid och ork att fråga vem som definierat katastrofen, hur stor den faktiskt är och vilka som tjänar på att hantera den.

Väder blir politik

Ta den återkommande klimatretoriken.

Ingen seriös människa kan förneka att temperaturer varierar, att värme kan vara besvärlig eller att jordens klimat har förändrats genom historien. Jordens klimat har dessutom varit betydligt varmare än dagens under tidigare geologiska epoker, långt innan människan började köra bil, bygga fabriker eller uppfinna plastpåsen.

Samtidigt vore det lika ohederligt att låtsas som att dagens temperaturstatistik inte visar en uppvärmning.

Problemet är något annat. Varje varm sommardag behöver inte vara en klimatkatastrof. Och varje rubrik om ”extremvärme” berättar inte automatiskt hela historien.

Det finns en detalj som gärna försvinner i alarmismen: var temperaturen mäts.

Städer är inte neutrala termometrar placerade i ett vakuum. Betong och asfalt absorberar och lagrar solvärme, medan bristen på vegetation minskar den naturliga avkylningen. SMHI beskriver den urbana värmeöeffekten och konstaterar att Stockholm under sommaren kan ha temperaturer upp till omkring tre grader högre än det omgivande landskapet.

Det betyder inte att temperaturmätningar i städer är värdelösa. Det betyder att miljön där människor bor påverkar temperaturen – och att det är relevant att förstå skillnaden mellan en asfaltbelagd innergård och det omgivande landskapet.

Sedan har vi skogsbränderna.

När lågorna slår upp blir förklaringen ibland förbluffande snabbt färdigskriven: klimatet!!

Men en brand behöver fortfarande en antändningskälla. Eldning, skogsarbete, gnistor från tåg, maskiner och fordon, blixtnedslag och anlagda bränder kan alla spela in. Under torra perioder kan en liten antändning utvecklas till en omfattande brand.

Det är betydligt mer komplicerat än den pedagogiska berättelsen om att termometern stiger och skogen därefter spontant bestämmer sig för att börja brinna.

När varje värmebölja, torrperiod och skogsbrand omedelbart placeras in i samma stora katastrofberättelse blir vädret inte längre bara väder. Det blir politik.

Ryssen kommer...

Nästa stora skräckobjekt är Ryssland. Här måste man förstås vara försiktig. Ryssland är en militär stormakt, landet bedriver ett krig mot Ukraina och den europeiska säkerhetsordningen har förändrats radikalt sedan februari 2022. Sverige har dessutom gått med i den USA-styrda militärpakten Nato och med hjälp av skattebetalarnas penningpung byggt ut sitt försvar kraftigt. Just därför blir den intressanta frågan inte om Ryssland kan vara farligt. Vad menar man konkret när man talar om "det ryska hotet mot Sverige"? Hur skulle ett angrepp egentligen se ut – genom sabotage och cyberattacker, till sjöss eller med luftburna styrkor? Antag att Ryssland mot alla odds lyckas besegra Sverige militärt. Vad händer då? Ska landet ockuperas permanent? Ska en rysk lydregering installeras? Ska svenska myndigheter ersättas? Och hur länge ska ockupationen pågå? Ett år? Tio år? Ett sekel? Vad är egentligen slutmålet? Ovan frågeställningar är inte argument för att Ryssland är ofarligt. Det är argument för att hotbilden måste kunna diskuteras utan slagord och utan att varje fråga om dess omfattning avfärdas som naivitet eller illojalitet. Att slå mot svensk infrastruktur är en sak. Att invadera, ockupera och under lång tid kontrollera ett helt land är något helt annat.

Om Moskva först ska ta Sverige, vad kommer sedan? Norge? Finland? Danmark? Tyskland? Frankrike? Storbritannien?

Verkliga krig kräver transporter, logistik, personal, materiel, ekonomi, politiska mål och en plan för vad som ska hända efteråt. Här kommer vi till något betydligt mer intressant än frågan om huruvida det ena eller andra hotet existerar. För det behöver inte finnas någon hemlig sammansvärjning. Det räcker att det finns intressen. Försvarsindustrin tjänar på försvarsbeställningar. Säkerhetsindustrin tjänar på ökade säkerhetsbehov. Konsulter, teknikföretag och delar av statsapparaten får mer att göra när nya riskområden identifieras. Det betyder inte att hoten är uppdiktade. Men det betyder att det finns anledning att ställa den gamla, tråkiga och synnerligen besvärliga frågan: Vem tjänar på alla dessa ständiga hot?

Cui bono?

Sverige har beslutat om en historisk upprustning. De militära försvarsanslagen ökar med 26,6 miljarder kronor från 2025 till 2026 och uppgår till 175 miljarder kronor under 2026. Det kan vara klokt. Det kan vara nödvändigt. Det kan också vara alldeles för dyrt. Alla tre påståendena kan vara sanna samtidigt. Problemet uppstår när den som ifrågasätter utgifterna omedelbart placeras i facket ”Putins nyttiga idiot”, ”säkerhetsrisk” eller något annat bekvämt epitet. En demokrati som inte tål frågor om sina försvarsutgifter har större problem än en demokrati som ställer dem.

Den permanenta katastrofen

Samma mekanism återkommer på område efter område. Vi ska vara rädda för klimatet, kriget, ryssen, gängen, terroristerna, virusen, cyberattackerna och nästa kris. Och när vi inte längre är rädda för något av detta finns det alltid någon som kan tala om för oss vad vi bör vara rädda för härnäst. Den vanlige medborgaren förväntas vara beredd på krig, klimatkatastrofer och samhällskollaps – samtidigt som samma medborgare får allt svårare att få den egna ekonomin att gå ihop.

Medborgaren förväntas vara beredd på världskrig – men får allt svårare att få hushållsbudgeten att gå ihop.

Det finns något djupt osunt i den kontrasten. För medan hotbilderna växer, växer också notan. Försvaret ska byggas ut. Beredskapen höjas. Klimatåtgärder finansieras. Säkerheten stärkas. Nya kontrollsystem införas. Någon ska och måste betala kalaset och denna någon är, som vanligt, skattebetalarna.

Var lugn men rädd

Begreppet har blivit vår tids samhällsmantra. Här borde vi därför tala mindre om de enskilda hoten och mer om rädsla som styrmedel. En människa som känner sig trygg har tid att tänka. En människa som känner sig hotad söker skydd, söker auktoritet och accepterar lättare extraordinära åtgärder. Det behöver inte finnas någon hemlig konspiration. Verkligheten är nästan alltid mer banal än så. Det räcker med ett system där rädsla belönas, alarmism får större rubriker än nyanser och den som varnar för katastrofen framstår som handlingskraftig medan den som ber om perspektiv riskerar att beskrivas som naiv.

Det behöver inte finnas en konspiration för att det ska finnas intressen. Det behöver heller inte finnas en lögn bakom varje varning för att summan av alla varningar ska skapa ett samhälle präglat av rädsla.

Klimatet kan förändras utan att varje värmebölja behöver beskrivas som civilisationens undergång. Ryssland kan utgöra ett säkerhetspolitiskt problem utan att varje svensk behöver föreställa sig ryska stridsvagnar på Drottninggatan. Skogsbränder kan vara allvarliga utan att varje brand behöver reduceras till en klimatpolitisk reklampelare. Sverige kan behöva ett starkt försvar utan att varje invändning mot försvarsnotan behöver behandlas som landsförräderi. Det är möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det kallas vuxen samhällsdebatt.

En rädd människa är en foglig människa

Den fria människan måste kunna säga: Visa mig siffrorna. Visa mig källorna. Visa mig alternativen. Visa mig kostnaden. Visa mig vad som händer om vi inte gör detta. Visa mig vad som händer om vi gör det.

Framför allt: Förklara varför jag ska vara rädd.

För det är en fråga som makten borde tåla. Kanske är det till och med den viktigaste frågan av alla. För en befolkning som ständigt får höra att nästa katastrof väntar runt hörnet får till slut svårt att minnas hur trygghet känns, och en befolkning som aldrig får känna sig trygg blir märkligt lätt att styra. Jan Sundstedt

Vindkraftslobby pekar ut kritiker som desinformatörer

Jan Sundstedt — Fri, 22 May 2026 07:02:09 +0000

Sveriges Radio uppmärksammar en ny europeisk rapport där vindkraftens branschlobby beskriver kritik mot vindkraft som ett växande desinformationsproblem. Avsändarna företräder samtidigt företag med direkta ekonomiska intressen i fortsatt utbyggnad, och rapporten pekar bland annat ut Sverige som ett land där motståndet är särskilt omfattande. I en genomgång skriver Samnytt att rapporten, framtagen av WindEurope tillsammans med CASM Technology, hävdar att kritiska budskap om vindkraft sprids av ett nätverk av aktivister, alternativa medier och politiker. WindEurope beskriver sig själv som den europeiska vindkraftsindustrins röst. Organisationen driver på för att regeringar, företag och samhällsaktörer ska stödja utbyggnaden av vindkraft och den infrastruktur som krävs för branschen. WindEurope skriver att vindkraftsprojekt för miljardbelopp har försenats eller stoppats efter kampanjer som enligt organisationen bygger på överdrivna eller felaktiga påståenden om hälsa, miljö och ekonomi. Organisationen uppger också att ett kartlagt nätverk har producerat mer än 40 000 inlägg under ett och ett halvt år, med 6,3 miljoner interaktioner. Rapporten presenterades i samband med WindEuropes branschevenemang i Madrid i april. Organisationen kopplar frågan till EU:s mål om mer inhemsk förnybar el och varnar för högre elpriser om utbyggnaden går långsammare.

Lobbygrupper sätter dagordningen

Ekot intervjuar bland annat Nils Grunditz, vd för Green Power Sweden, som företräder företag inom storskalig vindkraft, solkraft och energilagring. Organisationen har omkring 180 medlemsföretag och arbetar uttryckligen för bättre förutsättningar för storskalig förnybar elproduktion. Nils Grunditz menar att det han hävdar är desinformation bidrar till oro och lokalt motstånd. — Desinformationen skapar ju stark oro och starkt motstånd i väldigt högljudda grupperingar i lokalsamhället som får verktyg att sätta väldigt hög press på kommunpolitiker som helt enkelt inte orkar stå emot, säger Grunditz till Sveriges Radio. Branschens företrädare har därmed ett tydligt intresse i hur debatten om nya vindkraftsprojekt beskrivs. Vindkraftskritiker menar att lokalt motstånd ofta handlar om närmiljö, fastighetsvärden, natur, djurliv, buller och lokalt självbestämmande snarare än om utländsk påverkan. [caption id="attachment_127431" align="alignnone" width="640"] Ett havsbaserat vindkraftverk utanför Skånes kust. Foto: Lars-Erik Jonsson/CC BY-NC-SA 2.0[/caption]

Kommuner stoppar många projekt

Utbyggnaden av landbaserad vindkraft har också bromsat kraftigt i Sverige. Green Power Sweden uppger att kommuner stoppade 43 av 46 landbaserade projekt under 2025. Maximalt 13 av 606 planerade vindkraftverk går därmed vidare till miljöprövning. Green Power Sweden kopplar stoppen till ett hot mot elektrifieringen och efterlyser tydligare incitament för kommuner som säger ja till vindkraft. Organisationen anser att regeringens långdragna processer skapar osäkerhet och bromsar utbyggnaden. Motståndare till storskaliga etableringar invänder däremot mot att deras kritik kopplas till ”rysk desinformation” eller organiserade påverkanskampanjer. Konflikten gäller därför inte bara energipolitik, utan också vem som får definiera legitim lokal kritik. WindEuropes vd Tinne Van der Straeten har tidigare varit Belgiens energiminister och tillhör den gröna politiska rörelsen. Hon ledde energidepartementet 2020–2025 och har därefter gått vidare till den europeiska vindkraftsorganisationen.

Alternativa medier "ett problem"

Rapporten pekar även ut alternativa medier och lokala motståndsgrupper som en del av ett större informationsproblem. Av rapporten framgår samtidigt att den påstådda kopplingen inte behöver innebära någon formell samverkan, utan i stället handlar om hur vindkraftskritiska budskap sprids i bredare informationsflöden. Samnytt framhåller att flera svenska vindkraftskritiker tidigare har avfärdat anklagelser om rysk påverkan. De beskriver i stället sitt motstånd som en reaktion på storskaliga etableringar som påverkar boendemiljön, ekonomin, naturvärdena och det lokala självbestämmandet. Medan vindkraftsbranschen varnar för att felaktiga påståenden bromsar utbyggnaden, befarar kritiker att branschorganisationer med vinstdrivande medlemsföretag kan använda desinformationsbegreppet för att avfärda lokalt motstånd mot lönsamma energiprojekt.

Femton klimatalarmister frias efter färgaktion mot Bromma

Emil Fjellstedt — Tue, 05 May 2026 10:40:49 +0000

Solna tingsrätt friar 15 av 17 åtalade klimatalarmister efter färgaktionen mot Bromma flygplats hösten 2023. Två personer döms för skadegörelse efter att ha sprutat färg på en byggnad, ett flygplan och flera bilar vid Grafairs anläggning. Aktionen genomfördes i september 2023 och riktades mot privatflyget – ett återkommande mål för den radikala klimatrörelsen. Totalt deltog 17 personer, och händelsen filmades och direktsändes på nätet. Domstolen bedömer att endast två av deltagarna kan knytas till själva skadegörelsen. Forskarna Esther Hauer Carvalho och Björn Paxling döms därför till villkorlig dom och dagsböter. De två ska även solidariskt betala 76 500 kronor i skadestånd till Grafair Flight Management AB. Skadeståndskraven mot de övriga 15 tilltalade avslås.

Majoriteten frias

Den avgörande frågan blev om de övriga deltagarna hade medverkat till eller främjat skadegörelsen i tillräcklig grad. Tingsrätten anser att bevisningen inte räcker för detta, trots att de deltog i aktionen. Därmed frias de flesta av de åtalade, trots att de deltog i den uppmärksammade aktionen på Bromma flygplats. Bland de friade finns den franska forskaren och klimataktivisten Isabelle Letellier, som tidigare nekats svenskt medborgarskap med hänvisning till åtalet. I en tidigare kommentar till DN sade hon att hon inte hade räknat med att gripas.

”Klimatkampen är inte över”

TV4 rapporterar att aktionen genomfördes av personer från bland annat Extinction Rebellion och Scientist Rebellion – grupper som gjort uppmärksammade störningsaktioner till en central del av sitt opinionsarbete. Björn Paxling säger till TV4 att domen var väntad, men att han främst är lättad över att 15 av 17 aktivister friades helt. — Vi har fått enormt mycket medial uppmärksamhet till följd av den här protesten och det är just för att vi använde färg och det blev ett åtal, säger han till kanalen. På frågan om han kan tänka sig att göra om något liknande svarar Paxling att han inte tar det beslutet nu, men att "klimatkampen inte är över".

Europas val av ekonomisk nedgång

Dan Ahlmark — Tue, 28 Apr 2026 15:01:57 +0000

Den av FN drivna klimatideologin orsakas av den felaktiga uppfattningen, att det är vetenskapligt bevisat, att koldioxidutsläpp leder till mycket allvarliga konsekvenser för världens länder i en snar framtid. Man tror nämligen på en kris orsakad av klimatet, vilken övertygelse dock inte har någon realism. Många skäl finns för att klimatet inte innebär den fara, som utmålats av FN. Solens roll har till exempel inte beaktats seriöst¹. Det viktigaste är dock den demolering av hela den nuvarande så kallade klimatvetenskapen, som de två amerikanska professorerna emeriti Richard Lindzen och William Happer genomförde med sin analys 2025 av de vetenskapliga grunderna för EPAs– Environmental Protection Agency's – helt grundläggande Endangerment Finding (EF) från 2009². Denna EF har ju varit grunden för klimatpolicies sedan dess i USA och många andra länder. Det som Lindzen-Happer påstår är då – som länge misstänkts – att det inte finns någon teoretisk och praktisk grund för världens åtgärder gällande klimatet. Man skriver om den grundläggande slutsatsen gällande faran med världens CO₂-utsläpp (enligt dagens klimatideologi) att det inte är baserat på vetenskap, utan på ovetenskapliga källor. Dessutom gäller att den misslyckas med att beakta motsägande forskning. Detta torde vara skälet till Trumpadministrationens reformer på klimatområdet. Att Europa inte ändrat sin inställning, beror troligen på att klimatåtgärderna hade annat syfte än att främst motverka förespådd klimatutveckling. Dessutom inverkar dock också den tröghet gällande ändringar av stora organisationers beslut.

Att Europa inte ändrat sin inställning, beror troligen på att klimatåtgärderna hade annat syfte än att främst motverka förespådd klimatutveckling.

Professorerna nämnda ovan är mycket rädda för konsekvenserna av en fortsatt tillämpning av nuvarande klimatideologi: "Vi upprepar att omedelbara åtgärder för att upphäva Endangerment Finding och andra statliga åtgärder baserade på den krävs, eftersom det är policyer som kommer att förstöra västliga ekonomier, försvaga den arbetande medelklassen, döma miljarder av världens fattigaste till fortsatt fattigdom och ökad svält, lämna våra barn förtvivlade över den påstådda avsaknaden av en framtid, och berika Västets fiender som njuter av åsynen av vår självmordsmarsch". Detta är de framtida följderna för EU-länderna och andra på grund av sina regeringars inkompetens och intellektuella brister. Mot den bakgrunden är regeringarnas ovillighet att ens på något vis pröva alternativa hypoteser obegriplig. Att – som skett – helt stoppa den offentliga finansieringen av annat tänkande belyser just risken med, att mycket forskningsfinansiering sker från offentliga resurser. Ljus har dock nu uppenbarat sig i det europeiska mörkret³. Den tyska energiministern Katharina Reiche⁴ kritiserade nyligen den nuvarande inriktningen av energipolitiken, och hennes statsminister hade tidigare visat liknande tvivel. Hur snabb en sådan omvälvning kan ske vet vi dock inte, även om allvaret i läget är uppenbart.

Lagar som skadar välfärden

För att bemöta den "fara" från klimatet, som regeringarna i EU under lång tid syntes tro existera och som ledde till Parisavtalet, har dessa regeringar i sina länder infört många nationella lagar, som skadar ländernas utveckling och deras befolkningars välfärd. Den värsta konsekvensen gäller just den ändrade energipolitiken, som syftar till att minska CO₂-utsläpp genom bland annat ett dramatiskt lägre utnyttjande av fossilt bränsle. För en region som Europa, vars länder verkligen tillämpar internationellt överenskomna klimatregler, ökar därmed kostnadsnivån kraftigt i näringslivet och särskilt för energiintensiva, det vill säga ofta tunga industrier. Men även viss lätt industri kan ha högt energiutnyttjande, till exempel tillverkning av elektroniska kretsar. En ändring av energipolitiken leder då till, att många lagar och regelsystem måste ändras igen. Huruvida regeringarna kan genomföra reträtten utan att alltför mycket visa för allmänheten hur fel man haft är oklart. Men troligen försöker man att så mycket som möjligt dölja denna reträtt. Totalt leder dagens klimatregler och därav orsakade energipriser långsamt till en avindustrialisering av Europa, medan länder som Kina och Indien fortfarande årligen bygger ett stort antal kraftverk, som just bygger på råmaterial – kol och andra fossila bränslen – som kan innebära stora utsläpp av koldioxid. Detta möjliggör för dem att överta bland annat tung industri från Europa. Särskilt ironiskt blir detta, när på grund av konflikten Ukraina–Ryssland billig rysk naturgas hindras exporteras till Europa, vilket medför, att viss tysk kemisk industri flyttar till Kina för att just kunna utnyttja den energikällan.

Totalt leder dagens klimatregler och därav orsakade energipriser långsamt till en avindustrialisering av Europa.

De höga miljökraven i Europa byts då mot de i praktiken lägre kraven i Kina, vilket medför, att flytten totalt i världen skapar större utsläpp av CO₂. Europeiska länder hade redan på grund av utvecklingsländernas industrialisering en sjunkande andel av världens BNP. Europas andel har på 35 år sjunkit från 25 procent till 14 procent⁵. Sedan har på en redan pågående nedgång lagts bördor på grund av klimatet, och som man okunnigt accepterat, vilkas konsekvenser är mycket allvarliga för Europas befolkningar. Detta gäller bland annat nivån i framtiden för deras levnadsstandard.

Misslyckade storsatsningar

Ett nytt inslag i Europas ekonomier är dessutom stora projekt, vilka är direkt orsakade av klimatreglerna och offentliga makthavarnas gillande, vilka därför fått en mycket betydande offentlig finansiering. Dessa kommer generellt att misslyckas, såsom Northvolt och Stegra i Sverige, och då ytterligare försämra de offentliga finanserna. Arbetslösheten kommer att stiga, och de direkta konsekvenserna för människors standard på en rad områden kommer att vara negativa. Den välfärd, som bilen representerar för Europas invånare, minskas nämnvärt genom allehanda kostnadsökningar, och totalkostnaderna förknippade med elbilar är dramatiskt höga. Tron att elbilar övertar en stor del av persontransporterna utan större svårigheter är illusorisk. Så inverkan av energipriser och av klimatlagstiftning orsakar effekter på vår välfärd, som är nämnvärda. Detta läggs till Europas redan existerande stora problem beroende på massinvandring, byråkratiska "välfärds"stater och så vidare. Levnadsutsikterna för kommande generationer syns i många avseenden dyster, så länge klimatideologin tillåts påverka ekonomierna.

Amerikansk kritik

EU:s starka betydelse och medverkan i genomförandet av klimatpolitiken och därmed sitt ansvar för dess konsekvenser, väcker frågor om den organisationens funktion, svagheter och även existensberättigande. När industriländerna i Asien i framtiden enligt avtal ska minska sina utsläpp, torde detta inte ske, på grund av att den obevisade hypotesen om koldioxid som allvarlig orsak till värmeökning i världen då inte längre syns trovärdig. Och beträffande världens ekonomiskt ledande nation – USA, som lämnat Parisavtalet – sker där idag stora satsningar just på produktion av fossila bränslen, vilket man redan är den ledande producenten av. Hela den amerikanska ekonomin är dessutom i stark tillväxt på grund av Trumpadministrationens policies. De låga energipriserna i landet och dess i övrigt goda förutsättningar för företagande gör, att dess ekonomiska läge dramatiskt skiljer sig från Europas. Detta kommer så småningom att utgöra ett stort politiskt problem för EU-ländernas ledare, när Europas befolkningar börjar se konsekvenserna av sina politikers felaktiga beslut och jämföra sin situation med amerikaners. Dagens politikers roll för den ändrade klimat- och energipolitiken, som leder till Europas avindustrialisering och en stagnerande – och på vissa områden fallande – standardutveckling för invånarna i många länder, får troligen politiska följder. Det kommer bland annat att leda till framgångar för nya politiska partier – och kanske ideologier. USA:s negativa syn på klimatideologin är klar, och man har lämnat Parisavtalet. Landet bryter mot dagens syn på CO₂:s farlighet genom stark expansion av produktion av fossila bränslen och eliminering av klimatregler på många områden. Den amerikanska nationella säkerhetsstrategins omdöme om Europas ekonomiska beteende och regionens avindustrialisering är kritisk⁵. Man tar upp regimen av regleringar, som undergräver kreativitet och arbetsamhet, och talar med rätta om Europas misslyckade fokus på regulatorisk kvävning. Säkerhetsstrategins omdömen är rättvisande. Dan Ahlmark

Referenser: ¹ Solens dominerande inverkan på jordens klimat – Klimatupplysningen ² Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding (2025) ³ Tysklands energiminister ger tummen ned för förnybar energi – Klimatupplysningen ⁴ Cracks appear in climate consensus as Germany's energy minister admits renewable energy is ruining the country – Watts Up With That (2026-04-18) ⁵ 2025 National Security Strategy – The White House, sid. 25

Bondeprotester, gula västar och Trump – klimatalarmismens kris

Markus Andersson — Sat, 14 Mar 2026 18:55:14 +0000

Den brittiske debattören Brendan O'Neill hävdar att en global folklig revolt pågår mot klimatalarmismen. I ett utdrag publicerat i National Post ur boken "Vibe Shift: The Revolt Against Wokeness, Greenism and Technocracy" målar han upp ett landskap av uppror: från Frankrikes gula västar till europeiska bondeprotester och Trumps återval. Det är inte klimatet som håller på att förändras – det är folkopinionen. Och den förändringen skrämmer eliten som i decennier drivit igenom en kostsam grön agenda utan folkligt mandat. Den 17 november 2018 sammanföll två historiska rörelser. I London lade sex tusen aktivister grunden till Extinction Rebellion – en rörelse av välutbildade stadsbor som fruktade jordens undergång. Samma dag gick 250 000 fransmän ut på gatorna klädda i gula västar, rasande över en dieselskatt och en miljöpolitik som slog hårt mot dem som måste köra bil för att kunna arbeta och leva. O’Neill ser kontrasten som den perfekta illustrationen av ett klasskrig om klimatpolitiken. "Det var blåblodig överhet mot gula västar", skriver han. Extinction Rebellion var ett projekt för dem som har råd att hata industrin. Gula västarna representerade dem som måste leva av den. Medan de förra fruktade "världens slut" kämpade de senare för att klara "månadens slut". “Ni är besatta av tanken om ‘världens slut’, sade de till sina instängda härskare i Paris, medan vi oroar oss för ‘månadens slut’”, konstaterar O’Neill. [caption id="attachment_61566" align="alignnone" width="1170"] Gula västarna demonstrerar i Frankrike mot bränslepriser och miljöpolitik som slog mot arbetarklassen.[/caption]

Traktorer belägrade Europas huvudstäder

Den franska folkresningen var bara förelöparen. Motståndet mot den gröna agendan spred sig snabbt till kontinentens lantbruk. I oktober 2019 körde holländska bönder tusentals traktorer till parlamentet i Haag – “Siege of The Hague” – i protest mot kväveregleringar som hotade att likvidera generationers jordbruk. Restriktionerna, framtvingade av EU:s klimatmål, hade dömt ut lantbrukare som tvingades lägga ned sina gårdar. I januari 2024 belägrade franska bönder Paris i “Siege of Paris”, åter mot dieselskatter och EU-mandat. Samma månad stod Berlin inför sin “Siege of Berlin” när tyska bönder protesterade mot kraftiga nedskärningar i jordbrukssubventioner. Irland planerar att slakta 200 000 kor för att uppfylla EU:s klimatmål. I Polen bär stålverksarbetare plakat med texten “F–k the Green Deal!”. I hela Europa går vanliga människor ut på gatorna mot en politik de aldrig röstat för. O’Neill drar en brännande historisk jämförelse: "Aztekerna offrade människor till Tlaloc, regn- och åskguden. Nutidens Europa offrar människors försörjning åt netto noll, eko-skräckens gud. Olika århundraden, samma vidskepelse." [caption id="attachment_224314" align="alignnone" width="640"] Trump 2024-merchandise med sloganen "Drill baby drill" – ett slagord som sammanfattar revolten mot klimatpolitiken.[/caption]

Trumps seger och det amerikanska upproret

Ressentimentet mot klimatpolitiken nådde sitt hittills tydligaste politiska uttryck i november 2024 då Donald Trump återvaldes till USA:s presidentpost med sloganen "Drill, baby, drill". Det var inte en slump. O’Neill konstaterar att det inte handlade om ett marginellt fenomen: “Det är nu tydligt att miljontals amerikaner rangordnar ‘klimatpolitik’ långt under ‘ekonomiska frågor och andra sociala problem’.” Den klimatpolitik som i ett decennium framställts som den absolut viktigaste ödesfrågan visade sig inte ens toppa väljarnas prioriteringslistor. Ekonomin, jobben och levnadskostnaderna slog alla klimatfrågor. Trumps valseger var inte en anomali utan en del av ett globalt mönster. Net-zero-politiken ifrågasätts nu öppet i europeiska parlament. "The greenlash" – det folkliga motståndet mot den gröna agendan – breder ut sig. "Se den smygande segern för 'månadens slut' över 'världens slut'", skriver O’Neill.

En etablissemangsreligion som kan falla

O’Neill avslutar med att ifrågasätta om End Times-miljörörelsen kan överleva den pågående vibe shiften. Det som eliterna behandlat som en oomkullrunkelig sanning – klimatalarmismen som styrande princip för hela samhällsorganisationen – har visat sig vara sårbar för samma folkliga motreaktion som drabbat alla andra delar av den progressiva agendan. "Det är officiellt: ingen ideologi, inte en enda, är säker för vibe shiften", skriver han. Och kanske mer drastiskt: ”Vår populistiska turbulens är så virvelartad att det till och med är möjligt att etablissemangets religion – Domedagsmiljörörelsen – inte överlever den”. O’Neills bok “Vibe Shift: The Revolt Against Wokeness, Greenism and Technocracy” ges ut 2026.

”NE.se sprider felaktiga klimatsiffror till landets skolor”

Osignerad — Tue, 10 Mar 2026 20:45:20 +0000

Enligt NE.se minskar isen i Arktis med 13 % per år. En dramatiskt skrämmande siffra som tyder på kommande översvämningar och katastrof för vår planet. Men problemet är att det inte stämmer. Det gör inte heller uppgifter från FN om klimathotet. Att inte alla källor går att lita på inser de flesta. Men att erkända institutioner som FN och Nationalencyklopedin överdriver och för vidare uppenbart oriktiga uppgifter om klimatkris är nog inte alla medvetna om. Under fliken klimat på NE.se hittar man en stor rubrik för avsnittet Världens klimat: "Varje år minskar istäcket i Arktis med i genomsnitt 13%." påstår NE. Men enligt NSIDC/NOAA, NASA och Copernicus Marine Service-data, rapporteras trenden som cirka 12,5 procent per decennium för sommarisen i Arktis. För vinterisen är siffrorna mindre alarmerande. Här rapporterar NOAA/NSIDC siffran enbart 2.5 % per årtionde. Delar man upp det på 10 år får man alltså en siffra 0,25 % per år, vilket är väldigt långt från vad NE.se uppger. Att is minskar med 0,25% per år är inte dramatiskt om man befinner sig, som vi, i slutet av en istid, men alltså mer sant än 13 % per år. [caption id="attachment_223989" align="alignnone" width="640"] Skärmdump från ne.se innehållandes den missvisande uppgiften.[/caption] P1 Kalibers reportrar har i ett avsnitt från december 2024 granskat hur FN:s generalsekreterare Guterres överdriver klimathotet. I ett tal på Samoa kopplade han översvämningar, stormar och tvångsförflyttningar till klimatförändringar. Kaliber pekar på att en stor tsunami som drabbade området 2009 var orsakad av en jordbävning – och att de dramatiska påståendena i talet inte stämmer med de faktiska omständigheterna. I talet från 2022 säger Guterres bland annat att antalet väder- och klimatrelaterade katastrofer ökat femfaldigt över de senaste 50 åren, vilket är fel.

I talet från 2022 säger Guterres bland annat att antalet väder- och klimatrelaterade katastrofer ökat femfaldigt över de senaste 50 åren, vilket är fel.

Men samtidigt har vissa röster på senare år visat tendens till en mer balanserad bild av klimathotet även i etablerade medier. Peter Alestig skrev i DN 2026-02-26 artikeln ”Ja – vissa av klimatlarmen var överdrivna”. Alestig nämner att vissa kraftiga apokalypsvarningar i debatten kan ha varit överdrivna i förhållande till vad vetenskapen faktiskt visar. Ett värsta tänkbart klimatscenario är oroande men inte nödvändigtvis det mest troliga. Public service håller ändå i stort fast vid sin klimatalarmism i nyhetsrapportering ännu, även om SVT citerat den danske forskaren Bjørn Lomborg som sagt att ”mycket av samtalet kring global uppvärmning är oerhört överdrivet”. I sammanhanget diskuterades mäns och kvinnors uppfattning om klimatet. Men NE.se ses av många som vetenskapligt förankrad med många experter, och har inte ändrat sin nätsida. På sidan som används av många skolor sprider man fortfarande en skrämselpropaganda om 13% per år, vilket ligger långt från övriga vetenskapliga faktabaser. Dags att revidera? Anna Vinterhed

Sex klimatalarmister frikänns efter aktion mot Monet-tavla

Redaktionen — Tue, 09 Dec 2025 08:13:32 +0000

Två klimatalarmistiska kvinnor som limmade fast sig vid en tavla av Monet på Nationalmuseum frikänns av Stockholms tingsrätt. Sammanlagt åtalades sex personer – nu frikänns samtliga. Det var i juni 2023 som två kvinnor från gruppen Återställ våtmarker tog sig in på Nationalmuseum i Stockholm. De smetade röd färg på skyddsglaset framför Claude Monets "Konstnärens trädgård i Giverny" och limmade sedan fast sig medan de ropade budskap om "klimatkrisen". Tavlan klarade sig utan skador, men en liten del färg rann ned på ramen. Förutom de två kvinnorna åtalades ytterligare fyra personer som misstänktes för att ha förberett och dokumenterat aktionen. Åklagaren yrkade på skadestånd på drygt 181 000 kronor och fängelse för en av de åtalade. Tingsrätten bedömer dock att aktivisterna inte hade uppsåt att skada tavlan och frikänner samtliga sex. De slipper även betala skadestånd. Bland de åtalade fanns David Alcer och en tysk forskare vid Lunds universitet. Polisen har uppmanat Migrationsverket att utvisa den sistnämnde. Även han frikänns. — Det är absolut en seger. Vi är glada över att tingsrätten ser den här händelsen som en del av vårt demokratiska uttryck och det demokratiska samtalet, säger David Alcer till Schibstedtidningen Aftonbladet.

Stegra beviljas mer statligt miljonstöd – trots skulder och uteblivande löner

Redaktionen — Thu, 27 Nov 2025 09:27:50 +0000

Stålbolaget Stegra har beviljats ytterligare 390 miljoner kronor i statligt stöd från Energimyndigheten. Detta trots att turkiska arbetare larmat om uteblivna löner i nio månader. Stegra startades 2020 av miljardären Harald Mix genom investmentbolaget Vargas och hette från början H2 Green Steel. Mix var också med och startade batterifabriken Northvolt, som nu har kollapsat. Miljardären lämnade dock stålbolaget i oktober, tillsammans med sitt investmentbolag, som ersattes av Just Climate, som är dotterbolag till ökände klimatalarmisten Al Gores miljöinvesteringsföretag. Målet med det nya stålverket i Boden är att producera stål med hjälp av vätgas. Detta påstås vara "klimatvänligt" genom att reducera koldioxidutsläppen med upp till 95 procent. Men "klimatsmart stål"-projektet har inte varit särskilt lyckat – planen var att stålproduktionen skulle starta 2024 och även skapa stora jobbmöjligheter för invånarna i regionen. Istället har produktionsstarten skjutits upp till årsskiftet 2026/2027, samtidigt som både kostnader och skulder har skjutit i höjden.

Ingen lön på nio månader

I november i år larmade turkiska arbetare om att de inte fått lön på nio månader, och att man planerade att hungerstrejka tills lönen kommit på kontot. Innan dess hade gästarbetarna blivit lovade 13 dollar i timmen, något som sedan sänktes till 9 dollar innan lönen uteblev helt. I samma veva beklagade sig Stegra att pengarna var slut och att man behövde ytterligare 10 miljarder kronor för att kunna slutföra projektet, något som skattefinansierade SVT rapporterade om.

Grönt ljus för ytterligare skattepengar

Trots problemen med anställdas löneutbetalningar har Energimyndigheten nu beslutat att bevilja Stegra 390 miljoner kronor i statligt stöd. Motiveringen är att projektet har "goda möjligheter att skynda på omställningen inom järn- och stålindustrin". — Svensk industri befinner sig på sin resa mot fossilfrihet. Den resan kommer att ge Sverige stora fördelar i form av ökad konkurrenskraft och minskade utsläpp. Företagen banar väg framåt genom innovationskraft, nya lösningar och produkter. Men statligt stöd är nödvändigt för att industrin ska kunna ta de tekniksprång som krävs för att lyckas med omställningen, säger Caroline Asserup, Energimyndighetens generaldirektör, i ett pressmeddelande. Stegra har redan fått en betydande del i statligt stöd, där Energimyndigheten tidigare beviljat totalt 1,2 miljarder kronor, varav 840 miljoner kronor som redan är utbetalda. 259 miljoner kronor planeras att utbetalas under november. Vidare har bolaget även erhållit 250 miljoner euro från EU:s innovationsfond.

Norsk mejerijätte pausar Bovaer efter larm om sjuka kor

Redaktionen — Wed, 26 Nov 2025 10:15:03 +0000

Den norska mejeriorganisationen Norsk Melkeråvare har tillfälligt stoppat användningen av fodertillsatsen Bovaer. Beslutet kommer bland annat efter rapporter från Danmark om kor som blivit sjuka efter att ha fått tillsatsen, men även norska incidenter har rapporterats. Arlas metanreducerande fodertillskott började introduceras förra året och idag har man testat det i bland annat Storbritannien, Danmark, Norge och Sverige. Däremot har konsumenter protesterat högt mot Bovaer, eftersom man helt enkelt inte vet hur det påverkar djuren eller slutprodukten – åtskilliga har därför bojkottat Arla eller produkter från kor som fått Bovaer. Den senaste tiden har även ett antal mjölkbönder i Danmark slagit larm om att deras kor blivit sjuka efter att man börjat med bovaer, bland annat berättade nyligen lantbrukaren Huibert van Dorp att hans kor blivit akut sjuka, varav en avled hastigt. Han menar att tillskottet bryter mot djurskyddslagen eftersom det orsakar lidande för djuren.

"Mer kunskap"

Nu har den norska mejeriorganisationen Norsk Melkeråvare tillfälligt stoppat användningen av fodertillsatsen. Detta beror dels på de danska lantbrukarnas larm, men det har även framkommit att norska mjölkproducenter rapporterat om incidenter. "Vi har beslutat att pausa tills vi har mer kunskap", skriver Norsk Melkeråvare enligt All About Feed, som betonar att beslutet grundar sig i försiktighetsprincipen. I november avslutades en större brittisk studie där Arla testat tillskottet på 30 mjölkproduktioner, men resultaten har inte utvärderats ännu. Ett nytt möte gällande saken kommer att hållas i januari mellan mjölkproducenten och avtalsparterna, enligt norska regeringen. I Sverige används bovaer av ett antal gårdar, men många har valt att avstå tillskottet. På Mejerikollen kan man få en guide över vilka företag som använder sig av det så kallade klimatsmarta tillskottet.

Klimatalarmisten Al Gore tar över krisande Stegra

Jan Sundstedt — Thu, 23 Oct 2025 10:55:55 +0000

Krisen djupnar för svenskbaserade stålbolaget Stegra när finansmannen Harald Mix lämnar styrelseordförandeposten och hans investmentbolag Vargas Holding drar sig ur. Ny största ägare blir istället Just Climate, dotterbolag till ökände klimatalarmisten Al Gores miljöinvesteringsföretag. Detta trots att bolaget ännu inte har kommit i produktion och kassan riskerar att ta slut inom några månader Stegras största ägare Vargas Holding lämnar nu "klimatsmart stål"-projektet till följd av att Harald Mix kliver av som styrelseordförande. Istället träder Just Climate in som ny huvudägare, enligt uppgifter till Schibstedägda Svenska Dagbladet. Just Climate är ett investeringsbolag grundat av ökände aktivisten Al Gore, och hör till förvaltningsbolaget Generation Investment Management. Bolaget har sedan starten 2021 attraherat drygt 14 miljarder kronor från investerare för klimatprojekt, och Stegra är ett av dem. Harald Mix ersätts av Shaun Kingsbury, som enligt uppgifter blir ny styrelseordförande för Stegra. Mix kommer dock även fortsättningsvis att jobba med och verka för projektet. — Mitt förtroende för företaget är orubbat och jag kommer fortsätta stötta bolaget finansiellt som investerare och i mitt arbete som aktiv styrelseledamot, uppger Harald Mix för Dagens Industri. [caption id="attachment_94178" align="alignnone" width="640"] Al Gore i samband med ett möte med World Economic Forum, år 2020. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0[/caption]

Stora pensionsmedel bakom fonden

Bland investerarna i Just Climate finns två svenska statsägda AP-fonder, Andra AP‑fonden och Fjärde AP‑fonden, som tillsammans förvaltar hundratals miljarder kronor.

Fondernas investering i Just Climate uppskattas för närvarande till drygt 600 miljoner kronor – ett relativt blygsamt belopp sett till totalkapitalet, men ändå en källa till oro då projektet befinner sig i djup kris.

Att svenska pensionspengar återigen satts in i ett högriskprojekt har väckt reaktioner. Inte minst efter fiaskot med Northvolt - en företagskollaps som kostat svenska skattebetalare miljarder.

Den gröna omställningen blir återigen en stor grushög denna gång heter grushögen Stegra pic.twitter.com/WYh5cMYQ7g
— Skeppare Ronny ➡️ No DM (@skeppare_ronny) October 22, 2025

Ekonomisk kris och jämförelsen med Northvolt

Stegra har ännu inte påbörjat produktion av fossilfritt stål vid fabriken som ska byggas i Boden. Produktionsstarten är för närvarande uppskjuten till årsskiftet 2026/2027, samtidigt som både kostnader och skulder skjutit i höjden. Enligt uppgifter från Financial Times bränner Stegra ungefär tre miljarder kronor i månaden och riskerar att stå utan pengar inom två månader om kreditramar inte beviljas. Storbanken Citigroup sägs dessutom ha dragit sig ur finansieringen. Krisen för Stegra har jämförts med konkursen hos batteritillverkaren Northvolt tidigare i år, och en källa med insyn menar: — Det här börjar likna Northvolt mer och mer. Det är svårt att se något annat än att investeringar kommer att raderas ut. Om projektet kollapsar riskerar svenska pensionssparare återigen stora förluster. Bland annat har AMF Pension investerat 1,8 miljarder kronor i bolaget och Tredje AP‑fonden finns med som investerare via riskkapitalbolaget Altor – grundat av Mix och Stegras näst största ägare.