KISS – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Mon, 20 Apr 2026 14:24:00 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg KISS – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 KISS återuppstår – med hjälp av svensk avatarteknik https://nyadagbladet.se/kultur/kiss-avatarer-i-las-vegas-2028/ Mon, 20 Apr 2026 13:07:14 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=228012 Hårdrockande KISS tog farväl av publiken i december 2023 men nu står det klart att bandet ändå är på väg tillbaka, i form av digitala avatarer i en ny show i Las Vegas med planerad premiär 2028. Bakom satsningen står svenska Pophouse, samma bolag som gjort Abba Voyage till en internationell succé i London. KISS sista (sminkade, bör det betonas) konsert hölls i klassiska Madison Square Garden i New York, den 2 december 2023. I samband med avskedet visades också en tidig version av bandets digitala avatarer, något som då uppfattades som ett smakprov för framtida projekt. Det som först såg ut som ett spektakulärt avsked visar sig därmed snarare ha varit början på nästa fas för ett av rockhistoriens mest visuella band. Den nya fasen handlar enligt inblandade parter inte enbart om nostalgi utan om ny teknik, nya låtar och ett helt nytt affärsupplägg. Nu har Gene Simmons och Paul Stanley berättat för Pollstar att den första fullskaliga avatarshowen preliminärt ska få premiär i Las Vegas 2028.

Pophouse Entertainment

Showen utvecklas tillsammans med svenska Pophouse Entertainment, där Abba-profilen Björn Ulvaeus är en av medgrundarna. Pophouse står sedan tidigare bakom Abba Voyage i London, där digitala versioner av den svenska popgruppen uppträder inför publik i en specialbyggd arena. Samma grundidé förs nu vidare till USA, men i en betydligt hårdare och mer pyroteknisk KISS-tappning. Pophouses vd Jessica Koravos beskriver projektet som "en galen 4D-berg-och-dalbana". Enligt Gene Simmons kommer publiken att få möta de klassiska figurerna, det vill säga The Spaceman, The Demon, The Starchild och The Catman, snarare än några nedtonade eller realistiskt åldrade versioner av medlemmarna. [caption id="attachment_228066" align="alignnone" width="640"] KISS som många minns dem, i ett POSTER-kollage från bandets mest ikoniska era på 1970-talet.[/caption]

Nytt material

Showen ska enligt utsago inte enbart bygga på gamla, klassiska låtar. Gene Simmons har sagt att det också kommer att ingå nytt material, och att bandet redan har färdiga låtar. Projektet är en del av en större satsning efter det att Pophouse härom året köpte KISS katalog och rättigheter till bland annat namnet och varumärket KISS, i en affär som enligt flera medier är värd över 300 miljoner dollar. I planerna ingår enligt parterna även dokumentärer, spelfilmer och andra kringprojekt. Paul Stanley har samtidigt betonat att detta inte ska jämföras med äldre, enklare hologramförsök. Ambitionen, enligt honom, är att publiken ska uppleva och känna att de ser KISS på scen igen och inte en animerad kopia. ]]> Tack för allt, Ace Frehley! https://nyadagbladet.se/kultur/tack-for-allt-ace-frehley/ Fri, 17 Oct 2025 13:02:03 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=215243 — Vi värnar om alla våra finaste minnen av honom, hans skratt, och hyllar hans styrka och vänlighet som han skänkte andra. Hans bortgång är av episka proportioner och bortom all förståelse. När vi reflekterar över alla hans otroliga livsgärningar kommer Aces minne att leva vidare för alltid, skriver familjen i ett uttalande.

Frehleys före detta bandmedlemmar i KISS – Paul Stanley, Gene Simmons och Peter Criss – har samtliga kommenterat förlusten.

— Vi är förkrossade över Ace Frehleys bortgång. Han var en oumbärlig och oersättlig rocksoldat under några av de mest grundläggande kapitlen av bandet och dess historia, säger Stanley och Simmons i ett gemensamt uttalande.

Frehleys hustru Jeanette (paret separerade på 80-talet men skilde sig aldrig) och deras dotter Monique finns kvar som nära familj och vittnesmål om ett liv både på och utanför scenen.

Från Bronx till stjärnstatus

Ace Frehley föddes den 27 april 1951 i Bronx, New York, i en musikalisk familj. Hans första elgitarr fick han i julklapp 1964, och han lärde sig spela helt utan lektioner. Bland hans största influenser fanns Jimi Hendrix, Buddy Guy, Jeff Beck, Rolling Stones, Led Zeppelin och The Who. Som tonåring spelade han i olika lokala band och fick smeknamnet "Ace" – inte minst för sin förmåga att arrangera dejter åt sina vänner. Han hoppade av gymnasiet när bandet Cathedral började tjäna pengar, men återvände senare för att ta examen. År 1971 blev han medlem i bandet Molimo, som skrev kontrakt med RCA Records och spelade in flera låtar som aldrig släpptes. I slutet av 1972 såg en vän en annons i Village Voice för rollen som leadgitarrist i ett nytt band. Frehley gick på audition på Manhattan, klädd i en röd och en orange sneaker. Trots ett första svalt intryck imponerade han snabbt på Paul Stanley, Gene Simmons och Peter Criss med sitt gitarrspel. Bandet döpte sig till KISS i december 1972–januari 1973, och började snart måla sina ansikten och bära utstuderade scenkostymer, inspirerade av New York Dolls och Alice Cooper. Till en början trotsade KISS cynism och ointresse från New Yorks musikscen. Frehley försörjde sig dessutom som taxichaufför för att klara vardagen, medan bandet kämpade för sin plats på scenen. När managern Bill Aucoin tog över började bandet steg för steg planera sin väg mot stjärnstatus.

The Spaceman och musikarvet

KISS exploderade på musikscenen 1974 med det självbetitlade debutalbumet KISS, följt av Hotter Than Hell (1974) och Dressed to Kill (1975). Det stora kommersiella genombrottet kom med livealbumet KISS Alive! (1975), där Frehleys explosiva gitarrspel blev ett av bandets mest utmärkande kännetecken.

Frehley utvecklade sitt alter ego The Spaceman – en silverklädd rymdfigur med gnistrande smink och pyrotekniska gitarrsolon. Hans spelstil, som blandade blues, hårdrock och glam, bidrog till flera av bandets mest ikoniska låtar, som Shock Me, Cold Gin, Parasite, Rocket Ride, Talk To Me och New York Groove.

Efter att ha lämnat KISS senhösten 1982, mot bakgrund av främst personliga problem, bildade Ace Frehley sitt eget band, Frehley’s Comet.

Där kunde han utforska ett mer personligt musikaliskt uttryck. Bandet släppte 1987 sitt debutalbum Frehley’s Comet, som blandade hårdrock, glam och Ace egen karaktäristiska bluesinfluerade gitarrstil.

Låtar som Rock Soldiers, Breakout (som han skrev tillsammans med dåvarande KISS-trummisen Eric Carr) och We Got Your Rock, visade att Frehley fortfarande kunde kombinera explosivt gitarrspel med melodiska hooks, och turnéerna gav honom friheten att experimentera sceniskt utanför KISS.

Bandet blev ett viktigt steg i hans karriär, som cementerade honom som en soloartist på egna villkor, men han behöll alltid den ikoniska Spaceman-personan.

Han återvände till KISS för återföreningsturnén Alive/Worldwide Tour 1996/1997 och medverkade på albumet Psycho Circus (1998), tills han återigen lämnade bandet sommaren 2002.

Under 2000-talet fortsatte han på solokarriären och släppte bland annat Anomaly (2009), Space Invader (2014) och Spaceman (2018).

Ace Frehley hyllas som en av hårdrockens mest inflytelserika gitarrister. Hans stil inspirerade generationer av musiker, från Slash till Dave Grohl, och hans scennärvaro förblir ett standardmått på showmanship inom genren.

[caption id="attachment_215275" align="alignnone" width="640"]Ace Frehley KISS Psycho Circus 1998 Foto: Jan Sundstedt kollektion/"Psycho Circus" promo-affisch 1998.[/caption]

Ett personligt avtryck

På ett personligt plan kan jag inte nog beskriva tomheten inom mig. Det är svårt, om inte omöjligt, att med några få ord sammanfatta alla minnen som översköljer.

Från att, tillsammans med andra KISS-fans, ha blivit förlöjligad och retad av de "coola" killarna i skolan för att man älskade ett band olikt allt annat, till de emellanåt kämpiga tiderna hemma, när mina föräldrar hade svårt att hantera alkoholen, har KISS och Ace Frehley varit ett tryggt soundtrack.

Deras musik hjälpte mig igenom motgångar och gav mig styrka och inspiration. Ärligt talat vet man inte hur livet hade tett sig utan KISS och inte minst Ace Frehley. Visst älskar man även andra magnifika band – såsom Thin Lizzy, Black Sabbath och Deep Purple – men KISS var annorlunda.

KISS var ett band för oss som kände oss lite udda, avvikande och hade en känsla av att inte riktigt passa in. Barndomen och ungdomsåren blev så oändligt mycket lättare att ta sig igenom, när man förstod att man inte var ensam därute.

Att senare i vuxen ålder få träffa samtliga originalmedlemmar i KISS var en surrealistisk upplevelse – och varje möte påminde om varför Ace Frehley alltid kommer att vara mer än bara en gitarrist; han var en inspiration, en mentor, en ikon.

[caption id="attachment_215280" align="alignnone" width="640"]Ace Frehley Ace Frehley tillsammans med skribenten i samband med en spelning på Gröna Lund, i juni 2015. Foto: Jan Sundstedt.[/caption]

Arvet lever vidare

Ace Frehleys bortgång lämnar ett tomrum i musikvärlden. Men hans arv – det elektrifierande gitarrspelet, låtskatten, den visuella scenshowen och framför allt den unika personlighet som fick fans världen över att känna sig sedda – kommer att leva vidare. The Spaceman må ha lämnat Jorden, men hans musik fortsätter att ge tröst, glädje och inspiration till nya generationer. I varje gitarrsolo som ekar genom högtalarna, i varje ungdom som plockar upp en gitarr och tänker "det här kan jag göra", finns Ace Frehley kvar. Och för mig, som för många andra, är känslan personlig: Tack för allt, Ace. Tack för att du fanns, för att du spelade, och för att du gjorde världen lite mer elektrisk. Jag glömmer dig aldrig! Ace Frehley blev 74 år. "Rock soldiers come and rock soldiers go. And some hear the drum and some never know. Rock soldiers! How do we know? Ace is back and he told you so..."   Jan Sundstedt]]> Kiss - Shock Me, Largo, 1977 nonadult Trump delade ut kulturpris https://nyadagbladet.se/kultur/trump-delade-ut-kulturpris/ Fri, 15 Aug 2025 07:25:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=211323 Donald Trump presenterade årets mottagare av den amerikanska hedersutmärkelsen Kennedy Center Honors. Bland de fem som hyllas finns hårdrockbandet KISS och filmstjärnan Sylvester Stallone. Den årliga galan Kennedy Center Honors i Washington D.C. räknas som en av USA:s mest prestigefyllda kulturutmärkelser. Priset hedrar livsgärningar inom scenkonst och musik, och delas ut till artister som gjort bestående bidrag till amerikansk kultur. Årets mottagare är countryartisten George Strait, skådespelaren Sylvester Stallone, discodrottningen Gloria Gaynor, musikalsångaren Michael Crawford och legendariska hårdrockbandet KISS. De får samtliga ta emot utmärkelsen vid en ceremoni i december, som sänds av CBS. Donald Trump, som tidigare i år utsågs till styrelseordförande för John F. Kennedy Center for the Performing Arts, uppger att han varit i hög grad involverad i urvalet av mottagare. Han har sagt att flera namn valts bort för att de ansågs vara "för woke". Det är dessutom första gången som en sittande president både leder urvalsprocessen och fungerar som värd för ceremonin.

KISS och Stallone bland årets mottagare

KISS, som bildades i New York sent 1972, är känt för sin melodiösa hårdrock, ikoniska sminkade karaktärer, pyroteknik och högljudda arenashower. Bandet har sålt över 100 miljoner skivor världen över och betraktas som ett av rockhistoriens mest inflytelserika liveakter. Medlemmarna har sedan starten kombinerat hårdrock med ett starkt visuellt koncept, vilket gjort dem till ett globalt varumärke. Sylvester Stallone, som 1976 slog igenom med Rocky, har under decennier fortsatt vara en av Hollywoods mest igenkända profiler. Hans insatser i filmserierna om Rocky och John Rambo har definierat delar av 1980-talets amerikanska actionkultur och gett honom kultstatus bland filmfans världen över. Kulturellt Hall of Fame Gloria Gaynor, mest känd för hiten I Will Survive, Michael Crawford, som blev världsberömd i The Phantom of the Opera, och George Strait, kallad ”King of Country”, utgör tillsammans med KISS och Stallone årets breda blandning av musik- och filmlegender. Trumpadministrationen har betonat att årets urval syftar till att hedra artister med långvarigt inflytande och publikt genomslag. — På bara några månader sedan jag tillträdde som styrelseordförande för Kennedy Center har vi helt vänt utvecklingen för denna uppskattade nationella institution. Den höll på att förfalla, pengarna användes inte på rätt sätt. De byggde saker som de inte borde ha byggt och som ingen ville ha, istället för att ta hand om den stora pärla som det är, sade Donald Trump i samband med annonseringen av mottagarna. Kennedy Center Honors, som instiftades 1978, har tidigare tilldelats namn som Aretha Franklin, Led Zeppelin och Meryl Streep, och räknas av många som ett kulturellt Hall of Fame.]]> KISS-profilen sågar transpropaganda https://nyadagbladet.se/kultur/kiss-profilen-sagar-transpropaganda/ https://nyadagbladet.se/kultur/kiss-profilen-sagar-transpropaganda/#comments Wed, 03 May 2023 09:43:57 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=149198 KISS medgrundare, frontman och kompgitarrist Paul Stanley 71, gick häromdagen till offensiv mot de senaste årens ökning av trans-medicinska ingrepp på unga människors könsorgan. Han riktar i en färsk tweet kritik mot bland annat föräldrar som överväger att låta sina barn genomgå ett så kallat könsbyte. Paul Stanley har på Twitter orsakat en mindre storm över ett icke korrekt inlägg i den infekterade trans-debatten. Han skriver bland annat att "det finns en stor skillnad mellan att lära ut acceptans och att normalisera och till och med uppmuntra deltagande i en livsstil som förvirrar unga barn att ifrågasätta sin sexuella identitet". Stanley tillade att han tror att somliga barn dras med i "det roliga i att använda pronomen" och att "även om det finns människor i nominellt vuxen ålder som önskar göra medicinska ingrepp i sin egen kropp", har deras "kamp" förvandlat frågan "till en sorglig och farlig modefluga för barn och unga". Paul Stanleys inlägg kommer samtidigt som en rad lagstiftningsåtgärder vidtagits i minst tio republikanskt ledda delstater, med syfte att införa restriktioner kring användning av pubertetsblockerare och könsrelaterade operationer för personer under 18 år. Minst 385 lagförslag hade fram till 7 mars i år framlagts, enligt uppgifter som analyserats av American Civil Liberties Union. [caption id="attachment_149201" align="alignnone" width="1170"]Paul Stanley KISS Paul Stanley under en konsert med KISS, Malmö, 2010. Foto: Jan Sundstedt[/caption] Stanley har tidigare gett sig in i kontroversiella offentliga ämnen. Ett exempel är år 2017, då han öppet kritiserade NFL-spelaren Colin Kaepernick för att denne inför en match knäböjde inför den våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM under framförandet av den amerikanska nationalsången.]]> https://nyadagbladet.se/kultur/kiss-profilen-sagar-transpropaganda/feed/ 2 Farväl till Kiss – igen https://nyadagbladet.se/kultur/farval-till-kiss/ https://nyadagbladet.se/kultur/farval-till-kiss/#respond Wed, 22 Jun 2022 10:43:56 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=126187 Efter tolv tidigare besök i den svenska huvudstaden blir det trettonde med största sannolikhet det sista för legendariska KISS. Det finns de som fortfarande betvivlar att detta skulle vara herrarnas sista turné, vilket inte är en helt orimlig misstanke med tanke på att de redan 2000–2001 genomförde sin första "avskedsturné". Denna gång är jag dock personligen av uppfattningen att det faktiskt blir så mot bakgrund av herrarnas ålder, arbetsbördan och slitet. Ordet slit ska här inte tolkas negativt utan som ett kvitto och bevis på det hårda arbete som Kiss lägger ner för sina fans. Till skillnad från andra band som glider upp på scen i vanliga kläder (och jag älskar många av dessa band och artister) och slår av några ackord i bästa Poet-Lasse-stil, så måste herrarna Kiss ducka för bomber, eld och rök samt bära på scenkläder och platåskor som väger x antal kilo. Testa det, belackare och förnäma kritiker... Redan från det magiska introt och öppningslåtarnas öppningslåt Detroit Rock City kliver KISS upp på scen och visar var skåpet ska stå. Det är energi, frenesi, fart och fläkt samt fullt ös medvetslös. Den första bomben small av så högt och härligt att min sons keps, glasögon och hörselkåpor flög all världens väg. I rask följd följer klanderfria tolkningar av klassiker som Shout It Out Loud och Deuce, innan det blir dags för 1982 års enkla men ack så härligt stenhårda krigshetsardänga War Machine. Sångaren och frontmannen Paul Stanley har de senaste 10–12 åren haft problem med sin röst, men denna afton håller den tillräckligt bra för mina öron. Visst svajar det ibland men herregud i himmelen; karln är född 1952. Emellanåt försvann Stanleys gitarr i mixen (från min position) men det förtog inte intrycket överlag. Kudos till Stanley! En låt som Say Yeah får måhända inte taket att lyfta, men kul att Kiss försöker blanda och ge från över 20 (!) studioskivor. Ace Frehleys dryckesdänga Cold Gin får åter publikum i extas, följt av Lick It Up som smakfullt och njutbart integreras med The Whos Won't Get Fooled Again. Sedan följer Gene Simmons hyllning till kärleken; den stenhårda Calling Dr. Love som innehåller Det gitarrsolot. Kvällens avslutning påbörjas med låten Love Gun, inklusive Stanleys åktur till en förväg riggad miniscen omkring mixerbordet (är karln verkligen 70 år?), och sedan den, enligt mig, uttjatade I Was Made For Lovin' You och slutligen, från 1973 års demotejp och 1974 års självbetitlade debut: Black Diamond. Det är rock'n'roll par excellence. Det bjuds sedan på tre hela extranummer: Beth, framförd med den äran av en pianosittande Eric Singer, följt av kvällens kanske svagaste kort i form av Do You Love Me (som aldrig riktigt funkat live) och, till allra sist, partylåten nummer ett: Rock and Roll All Nite. Den stora farhågan var om Kiss skulle leverera som de överlag alltid gjort eller skulle det, vilket är mänskligt, bli något i stil med "låt oss få detta överstökat"? Artisteriet, festen och upplevelsen sammantaget landar dock definitivt i det förstnämnda alternativet. Publik i extas och bandet på det bästa av spelhumör. Vad mer kan man kräva av ett av rockvärldens mest legendariska band en kväll som denna? Två tummar upp! Jan Sundstedt]]> https://nyadagbladet.se/kultur/farval-till-kiss/feed/ 0