Katerina Janouch – Nya Dagbladet

Nya misshandelsfall, infiltrationsförsök och sektmentalitet

Isac Boman — Wed, 07 Apr 2021 09:56:13 +0000

Efter Nya Dagbladets stora avslöjande om nätverket kring föreningen "Education4Future" och dess verkliga huvudman "Tobbe Larsson" har tidigare sympatisörer trätt fram som vittnar om nya grova misshandelsfall. Vid sidan av våldsutövningen framträder även en bild av en sektliknande mentalitet bakom nätverkets tidigare hemliga ledare som utövar ett stort inflytande på flera alternativmedieprofiler och samtidigt arbetar aktivt med att infiltrera flera Sverigevänliga och frihetliga föreningar och partier. I december kunde Nya Dagbladet avslöja att föreningen "Education4Future" i hemlighet leds av en tidigare ökänd profil mest känd under namnet Tor Paulsson. Mannen, som nu arbetar under den falska identiteten "Tobbe Larsson", har flera gånger bytt namn hos Skatteverket. Efter födelsenamnet Patrik bytte mannen senare förnamn till Tor. Efternamnet, tidigare Paulsson, har mannen efter sin fängelsevistelse i samband med att ha dömts till flera fall av kvinnomisshandel, bytt till Änglasjö. Patrik Paulsson, senare Tor Paulsson, heter numera formellt Tor Änglasjö. I föreningen "Education4Future" och det hemliga nätverk som ligger bakom föreningen går mannen dock konsekvent under den falska identiteten "Tobbe Larsson". Efter tidningens avslöjande presenterar sig mannen fortfarande med den falska identiteten och andra i föreningen vidhåller att använda mannens påhittade namn. Även i intervjuer som senare publicerats på Youtube presenteras mannen som "Tobbe Larsson".

Nya grova misshandelsfall - "Då brann det till hos Tor"

Efter att Nya Dagbladet uppmärksammat att mannen 2004 gjort sig skyldig till flera fall av kvinnomisshandel och olaga hot som av hovrätten beskrevs som "mycket nära grov kvinnofridskränkning" publicerade föreningen ”Education4Future” omedelbart en försvarsvideo där mannen förklarar att han förvisso lider av ADHD, men fått behandling och blivit en bättre människa. Han beskrev också misshandelsfallen mot sin egen sambo som ägde rum i 35-årsåldern som "ungdomssynder". Kort efter publiceringen valde samtidigt nya vittnesmål att träda fram och berätta om mannens fortsatta våldsbenägenhet. Vid en privat tillställning 2011, sju år efter kvinnomisshandelsfallen och fängelsevistelsen, gjorde mannen sig åter skyldig till grov misshandel av flera yngre sympatisörer som anförtrott sig till mannen och hans nätverk. Vittnet berättar hur han tillsammans med flera andra yngre sympatisörer umgås under en festlig tillställning i mannens privatbostad när mannen efter en meningsskiljaktighet plötsligt går till hastig attack mot flera av deltagarna med slag och sparkar. – Då brann det till hos Tor, och när jag säger ”brann till”, då menar jag alltså att det var en helt annan person, det var inte Tor som var där, utan det var någonting helt annat. Sympatisören, som väljer att inte gå till motangrepp, får ta emot flera slag. När han hamnar på golvet sittandes sparkar mannen honom i huvudet. Flera andra personer utsätts också för grovt och hastigt våld.

– Och det slutar alltså med att han misshandlar mig, så pass allvarligt ändå som jag tycker att det där var, jag slog inte tillbaka om man säger så, utan han helt enkelt sparkar mig i huvudet när jag sitter på golvet. Han slår andra personer i närheten och allt är helt oprovocerat. Allting sker hastigt, det är med kraftigt övervåld och det bryts lika plötsligt som det har börjat.

Sällskapet tar sig omgående från tillställningen och bryter sedan all fortsatt kontakt med mannen. Vittnet berättar att han vid tillfället gjorde valet att inte polisanmäla händelsen på grund av deras tidigare förtroliga relation, något han senare menar att han ångrar. [caption id="attachment_98839" align="alignnone" width="640"] Eva Donell söker upp och involverar personer, föreningar och organisationer som är ovetandes om nätverkets syfte och dess verklige huvudman. Faksimil/Youtube.[/caption]

Frontfiguren Eva Donell

Föreningen "Education4Future":s formella frontfigur är en kvinna vid namn Eva Donell. Donell som för de flesta är helt okänd och presenterar sig som en "Sverigevän", framstår som en välvillig person som arbetar för "folkbildning och yttrandefrihet". Hon är den som inleder kontakterna för föreningens räkning. I själva verket sker dock kontakterna på Tor Paulssons initiativ, och han är den verklige huvudman som driver och organiserar verksamheten. När en kontakt etablerats med en ny person eller en förening som man vill knyta an och ett förtroende skapats dyker plötsligt profilen "Tobbe Larsson" upp i bilden. "Tobbe" framstår i dessa sammanhang som en hjälpreda och högerhand till Donell, men alla vittnesmål ger en entydig bild om att det från början till slut är Paulsson som i själva verket håller i taktpinnen. Med hjälp av Donells okända bakgrund och den förment "folkbildande" föreningen "Education4Future" har man lyckats knyta kontakt med en rad profiler inom olika alternativa kretsar och fått dem att medverka i intervjuer eller andra sammanhang. Kontakterna knyts därefter gradvis närmare det hemliga nätverk som finns bakom föreningen där man bjuds in till middagar och andra sammanhang i den frimurarliknande verksamheten. Kontakten blir efterhand allt mer intim och hemlig i en anda som genomsyras av en sektmentalitet där blind lojalitet till Paulsson är det mest kännetecknande inslaget. Personer som dragits in i dessa sammanhang vittnar om ett djupt obehag och rädsla för att berätta vad de själva varit med om, även efter att de lyckats distansera sig från verksamheten.

Stormästare - inte vaktmästare

Allt sedan fängelsevistelsen har Paulsson arbetat huvudsakligen i det fördolda med att bygga ett hemligt nätverk där han själv utgjort den informelle men faktiske ledaren. Fram till Nya Dagbladets avslöjande i december har han haft en diskret eller helt dold roll i nätverket och föreningen med undantag för ett par mindre framträdanden. På den så kallade "Alternativa bok- och mediemässan" som organiserades av ”Education4Future” i september i fjol klev Paulsson dock själv upp på scenen och invigde hela mässan. I föreningens försvarsvideo framställer Donell och han själv sig samtidigt som en perifer vaktmästare som "höll koll på klockan" emedan han var mässans organisatör och även är föreningens verklige huvudman. Det dolda nätverkets middagar har av vittnesmål som deltagit på träffarna framställts som en frimurarliknande verksamhet. Utöver hemlighetsmakeriet och de falska identiteterna utfärdas belöningar i form av medaljer och andra föremål i något som liknar ett gradsystem. Utåt sett presenterar sig "Tobbe Larsson" i regel som en "aktivist" och av föreningen som en enkel hjälpreda som bara vill "hjälpa till". På middagarna är det dock Tor Paulsson i egen hög person som tilldelar utmärkelser i nätverkets "förtjänst". Utvalda personer kallas upp och tackar och bugar direkt till Paulsson inför samtliga deltagare. Utmärkelserna sägs komma ifrån en priskommité som är "hemlig".

Alternativmediaprofiler involverade i sektbeteendet

Flera svenska alternativmedieprofiler har visat sig vara involverade i det sektliknande nätverket och tilldelats utmärkelser direkt av Paulsson. En av dem är Lennart Matikainen som rör sig mellan flera olika alternativmedieprojekt såsom Swebbtv där han är programledare och Exakt24, men även i WakeUpGlobe-kretsar och partiet Alternativ för Sverige där han fortfarande utger sig för att vara företrädare. Ett vittne berättar hur Matikainen på en middag kallats upp av Tor Paulsson för att mottaga en "utmärkelse" medan han inför hela folksamlingen kramar och tackar Paulsson i samband med att han erhåller en medalj. I en video efter Nya Dagbladets avslöjande om nätverket gick Matikainen själv hastigt ut till försvar för "Tobbe Larsson" som han förvisso medgav haft en del problem med aggressivitet, men som beskriver honom som en bra kille som av Matikainen själv fått "mental träning" och "coaching" för att kunna hantera sina våldsproblem. Andra alternativmedieprofiler som ingår i nätverket är bland andra sexologen Katarina Janouch, den före detta dykaren Håkan Bergmark och Magnus Stenlund, tidigare programledare på Exakt24, sedermera på Swebbtv. Efter avslöjandet om Tor Paulsson och "Education4Future" ryckte samtliga nämnda profiler gemensamt ut till försvar av den falska identiteten "Tobbe Larsson" och gick till hätskt angrepp mot Nya Dagbladet och tidningens publiceringar. Alla upprepade samma konspirationsteori som Tor Paulsson själv lanserat i sin försvarsvideo att anledningen till att tidningen utsatt den obetydlige vaktmästaren och "aktivisten" för oförrätter och kritik var att tidningen sökt statligt mediestöd och fått avslag, men genom publiceringarna om profilen "Tobbe Larsson" kunde tro sig vinna över myndigheterna på sin sida för att ändå kunna tillskansa sig stödet. För övrigt kan noteras att Nya Dagbladet trots kritiken av "Tobbe" nekats statligt mediestöd efter flera överklaganden och JO-anmälningar. Gemensamt hos förgrundsprofilerna för det synkroniserade angreppet mot Nya Dagbladet och den konspirationistiska förklaringen till tidningens publiceringar är att alla alternativmedieprofilerna i fråga tilldelats medalj av "Tobbe" och att samtliga vidhåller att använda sig av Paulssons falska identitet vid tilltal. [caption id="attachment_98755" align="alignnone" width="640"] Håkan Bergmark håller upp sin "Utmärkelse av första graden" som han fått av "Tobbe Larsson". Faksimil/Youtube.[/caption]

"Education4Future" – den nya frontorganisationen för nätverket

Den före detta dykaren Håkan Bergmark, som efter Nya Dagbladets publicering påtagligt berusad uttryckte i en video att han vill se tidningens chefredaktör "lida i ett dike", avslöjar själv i ett annat videoblogginlägg medaljen han tilldelats av Paulsson vilket visar sig vara ett särskilt dekorerat malteserkors. Bergmark berättar själv om medaljen att det är en "utmärkelse av första graden". I samma video bekräftar Bergmark att Paulssons hemliga nätverk som tidigare gått under beteckningen ”Nätverket” ligger bakom föreningen "Education4Future" och berättar att han fått medaljen under föreningens julmiddag. Redogörelsen bekräftar det som flera befarat; att nätverket börjat arbeta mer externt och genom föreningen "Education4Future" lanserat en öppen verksamhet för att kunna avancera och rekrytera fler människor till sin krets.

"Nationella arvsfonden"

Föreningen med Eva Donell, Katarina Janouch och Viktor Eriksson i styrelsen arbetar hyperaktivt under Tor Paulssons ledning för att rekrytera och expandera verksamheten. Utöver att man uppmanar intressenter till föreningen att betala upp till 2000 kronor per månad i medlemsavgift har man även lanserat en egen arvsfond som man kallar "Nationella arvsfonden". På pappret står den Tor Paulsson-lojale aktivisten David Bergkvist som ordförande medan sexologen Katarina Janouch används som affischnamn och för föreningens räkning marknadsför fonden. Man appellerar till att äldre svenskar som kanske saknar anhöriga skall efterskänka sina sista tillgångar till den av Paulsson kontrollerade fonden för att finansiera nätverket. [caption id="attachment_98770" align="alignnone" width="640"] Sexologen Katerina Janouch appellerar öppet till förmögna för att säkra finansiering av Tor Paulssons nätverk. Faksimil/Youtube.[/caption]

Fortsatt entrism och infiltration

Nätverket har trots avslöjandet arbetat intensivt med att kontakta och infiltrera olika föreningar som kan betecknas som Sverigevänliga eller frihetliga. Källor berättar för Nya Dagbladet att i stort sett alla dylika föreningar och organisationer utsätts för olika kontakts- eller infiltrationsförsök. Bland annat har man sökt sig till andligt orienterade sällskap som Wake Up Friends, frihetliga nätverk som World Freedom Alliance och Frihet Sverige och partiet Alternativ för Sverige. Källor från de olika föreningarna och organisationerna har kontaktat Nya Dagbladet och uttrycker orosmål över nätverkets infiltrationsförsök och kontakterna från "Education4Future" och Eva Donell där "Tobbe Larsson" konsekvent visar sig ligga bakom initiativen. Källorna vittnar bland annat om stora farhågor kring nätverkets aggressiva framfart och profilen "Tobbe Larssons" personlighet som beskrivs som charmig, men falsk, manipulativ och cynisk. Nätverket inleder enligt källorna med en lättsam och trevlig kontakt, men vill snabbt erbjuda sina tjänster och involvera sig i andra föreningars verksamheter. Man avråder genomgående alla kontakter med "Education4Future" och vill särskilt varna för alla kontaktförsök från frontfiguren Donell och uppmanar därtill alla föreningar och organisationer att vara vaksamma för nätverkets förehavanden i övrigt samt för personer som verkar som ombud för detta.

Hur man blir dissident

Karl-Olov Arnstberg — Fri, 05 Jul 2019 16:15:58 +0000

Man kan naturligtvis säga att minst 1,1 miljoner svenskar är dissidenter, eftersom de i det senaste allmänna valet röstat på Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige, men här vill jag begränsa begreppet till dem som offentligt och under eget namn motarbetar den postdemokratiska ”svenska modell”, som anger

att ytterligt generöst definierade ”flyktingar” har rätt att få sin försörjning tryggad i Sverige, med svenska skattemedel
att de som beviljats asyl bör ha förtur på bostadsmarknaden
att statsfeminismens uppgift är att avskaffa patriarkatet
att vi ska vara ytterst medvetna, till och med ångestfyllda, inför en destruktiv förändring som vi inte möter i verkligheten (klimatet)
samtidigt som vi bör ignorera en destruktiv förändring som alla kan se (konsekvenserna av massinvandringen).

Dissidenterna vill helst föra fram sina kunskaper och åsikter på landets offentliga arena, men där är de inte välkomna. De är därför verksamma på nätet, i det som sammanfattningsvis kallas för Alternativa media. Mellan media och alternativa media pågår ett krig. Media är militärt överlägsna – när det gäller den offentliga scenen har de hegemoni. Men alternativa media är mentalt överlägsna och på tillväxt. Media tvingas retirera. Till en del är det dissidenternas förtjänst. Hur blir man dissident? Det kan givetvis gå till på många sätt, men det vanligaste är att man skriver eller gör något offentligt uttalande som, ofta som en obehaglig överraskning, möter hård kritik, i kombination med ett skändande personangrepp. Den som attackeras måste ta ställning. Ska man göra en pudel och på så sätt förhoppningsvis få stanna kvar på den offentliga arenan? Eller så säger och tänker man: ”Jag vill tamejfan inte vika ner mig, jag har ju rätt!” För egen del ställdes jag första gången inför det valet 1998, när jag fick hård kritik för min bok ”Svenskar och zigenare” (slutsåld från förlaget och antikvariskt eftersökt). Den utlöste ett mediedrev med alla ingredienser utom en: sakkompetens. Jag tog strid för mina forskningsresultat och ansåg själv att jag vann sammandrabbningarna, men förlorade givetvis kriget. I dag, efter att under ett par decennier ha sett och följt ett stort antal mediedrev, konstaterar jag att det inte går att vinna, oavsett hur rätt man har. Vanligen kan man inte ens klara sig genom att göra en pudel. Katerina Janouch är en författare jag kände till namnet, men inte mer. Jag träffade henne i maj i år på en konferens som SwebbTV anordnade. Vi skulle båda föreläsa och hade med oss böcker till försäljning. När jag lagt upp mina går jag fram till Katerina och hälsar. Hon lyser upp och säger ”Jag har läst dina böcker!” Det förvånar mig, jag trodde inte ens hon kände till mig. Tyvärr kunde jag inte säga samma sak, men nu har jag läst hennes båda dagböcker (”Bilden av Sverige” och ”Bilden av verkligheten”). För mig, som är en grinig gammal språkpurist, är det en positiv överraskning att de är så välskrivna. Katerinas väg till dissidentskapet liknar många andras, också min egen. Hon gjorde något som hon trodde var tillåtet och fick hårdhänt lära sig att hon passerat gränsen mot det förbjudna, och därmed blivit fredlös. I slutet av januari 2016 gör Katerina sitt första ”misstag”. På Twitter har hennes konto 20 000 följare. Det är inte ett av de största men heller inte litet. Där kommenterar hon att en kvinna utsatts för sexuellt våld från marockanska gatubarn. Hon läser att det bildats motståndsgrupper och skriver att det är rätt om detta marockanska slödder får stryk. Det är att gå för långt och kritik börjar droppa in. Är det verkligen så att Katerina tycker att man ska misshandla dessa barn för deras etnicitet? Först försvarade jag mig, jag körde på med ännu hårdare ord. Jag blev förbannad. Här hotades och våldtogs kvinnor, men det var mina ord man upprördes över! Jag hade ännu inte riktigt lärt mig drevens drivkrafter och dramaturgi. Att det var ett slags kammarspel där man missförstod meningsmotståndare med flit. Där man valde att fälla, istället för att fria. Minsta klavertramp så väntade blodtörstiga vargar i kulisserna. Katerina kallar det för ”Slöddergate” och skriver om hur hon som populär och erkänd författare blev rädd, både för att mista sin läsekrets och sitt levebröd. Hur skulle det gå med hennes varumärke? ”Jag ska erkänna att jag där och då drabbades av just sådana tankar, av rädsla för vad som skulle kunna hända om etablissemanget vände mig ryggen.” Katerinas förläggare på Piratförlaget, Ann-Marie Skarp, ringde henne och var bekymrad. De stämde möte. Anne-Marie Skarp spände ögonen i henne och säger: ”Jag måste ändå fråga dig, Katerina, tror du på människors lika värde?” Katerina förstår att frågan är ”ett lackmustest på samtidens vansinne” och utan att darra på rösten godhetssignalerar hon: ”Självklart gör jag det, Anne-Marie, självklart gör jag det.” Egentligen hade hon velat svara med en fråga: Om Anne-Marie, hennes man Jan Guillou och en främling satt i en livbåt som bara hade plats för två, så skulle hon väl helst rädda Jan? ”För han är någon du älskar, och därför mera värd för dig än en fullkomlig främling, eller hur?” Ett år senare, också i januari, befinner sig Katerina i Prag, den stad hon lämnade tio år gammal, när hennes dissidentföräldrar tog med sig sin dotter och flyttade till Stockholm. Hon har beviljat den lilla tjeckiska webbtevekanalen DVTV en intervju. Tjeckerna är intresserade av Sverige. Katerina berättar fritt om ett Sverige som inte längre är någon förebild för andra länder: … Men att de som pratar om detta kallas alarmister och pessimister. Och sedan berättar jag om problemen inom den svenska polisen, att många lämnar sina jobb eftersom de inte orkar längre, att Sverige börjar förlora kontrollen. Över de kriminella gängen i no go-zonerna. Att det växt fram ett parallellt samhälle./…/ – Det är ärligt talat ingen vacker bild, konstaterar Veselovsky. – Jag kan inte ljuga, svarar jag. I sin dagbok skriver hon efteråt att det känns inget särskilt. Ännu en intervju är avklarad och att det ska bli just denna som leder till att hela hennes liv vänds upp och ner, det är ingenting som hon är medveten om just då. Drevet börjar på Twitter, där den tjeckiskfödde filmkritikern Hynek Pallas den 9 januari skriver ”Nämen gissa vilken svensk barnboksförfattare som ljuger om Sverige i tjeckisk teve.” Dagen därpå har Dagens Nyheters kultursida en artikel av honom med rubriken: ”TV-intervjun med Katerina Janouch sprider rykten och fördomar”. Det fortsätter även dagen därpå med att Pallas gör ett personangrepp och skriver att om Katerina sagt samma saker i en svensk tevesoffa hade hon blivit motsagd och utskrattad. … jag känner mig som en handduk i en torktumlare. Kroppen går in i ett tillstånd av ständig adrenalinchock. Tidningar ringer, det kommer mejl och sms, folk twittrar och skickar meddelanden på Messenger. /…/ En sak vet jag: Jag tänker aldrig någonsin backa från det jag har sagt. För jag vet att jag har rätt, och för att fakta är inga ”åsikter”. Katerina beskriver utförligt hur den offentliga mobbningen påverkar henne, inte bara psykiskt utan också fysiskt: ”För man blir faktiskt sjuk på riktigt”. Hon känner sig jagad och sover oroligt. Aptiten försvinner och när hon blir påmind om att äta är det svårt att tugga. Kroppstemperaturen faller och hon fryser lätt. Hon är trött och vill egentligen inte göra något. Kanske är det början på en depression? Trots att hon vet att hon har rätt, finns där en känsla av skam. Hon har betett sig olämpligt, dragit vanära över familjen. Kommer det att drabba hennes barn så att de inte får jobb? Hon går inte på fester. Och hela tiden finns en känsla av en annalkande katastrof. Drevet får också mer konkreta konsekvenser. Barnbokhandeln ”Läslusen” i Uppsala plockar bort hennes böcker, eftersom hon är ”främlingsfientlig”. Det är en i sak felaktig motivering men nu rör vi oss i de skändande klyschornas värld. Katerina får en mängd stöd också, twitter, mail och sms. Det är något jag själv känner igen, att skändningarna i offentligheten åtföljs av en ström av support, uppmuntrande mail och annat stöd som inte blir synligt i media. Det är något av en paradox, att vi som är så illa hanterade av journalister och opinionsbildare inte behöver oroa oss när vi kör igång elektroniken om morgnarna. Detta i motsats till våra vedersakare, som klagar över hatmail och all aggressivitet som de utsätts för på nätet. Att det är Dagens Nyheter som drar igång och hårdast driver drevet, är något som många bland oss dissidenter varit med om. Katerina får sista ordet. Det enda som är problematiskt med det hon skriver är att jag gärna går klädd i manchesterkavaj. Jag har till och med en manchesterkostym, men den har jag aldrig använt. Tur det, förstår jag nu. Man vill ju inte se ut som man jobbade på DN.

"Dagens Nyheter, den pompösa tidningen, full av ängsliga män i manchesterkostymer och med uppblåsta självbilder, tycker att de utifrån sin mäktiga plattform kan sätta sig på mig. Chefredaktören Peter Wolodarski driver en stenhård agenda där han gärna offrar människor som det passar honom. Dagens Nyheter är en talande symbol för allt det jag tycker är äckligt och skenheligt i den svenska mediebranschen 2017. Jag imponeras inte av kulturmän som ryggdunkar varandra och låtsas vara feminister, fast de egentligen föraktar kvinnor. Självgoda typer som osar av snobbism och folkförakt, vakuumförpackade i homogena medel- och överklassmiljöer utan mycket kontakt med den verklighet de anklagar mig för att förvränga."

Karl-Olov Arnstberg

Det är hög tid att överge Facebook innan vi kvävs!

Markus Andersson — Fri, 20 Oct 2017 11:32:39 +0000

Behovet av att diktera och kontrollera vad som får sägas i det offentliga rummet har på intet sätt förändrats sedan debatten flyttat ut på sociala medier som Facebook. Trycket på Facebook att sträcka sig långt utanför lagens begränsning av vad som får sägas och inte sägas har varit enormt. Och det sociala medieföretaget har inte varit sena med att gå de gamla mediehökarnas panikartade krav tillmötes. Klyftan mellan folket och de styrande har aldrig varit större. Kritiska röster och dissidenter stängs av närmast efter löpande band-principen för allt mer bagatellartade inlägg och vänstergrupper som #jagärhär tillåts att vara med och mer eller mindre diktera villkoren över vad som får sägas i det offentliga samtalet.

Allt fler inser att de håller på att kvävas i den trånga åsiktskorridoren

Allt fler inser att de håller på att kvävas i den trånga åsiktskorridoren och flyr ut. Lyckligtvis finns det ett ljus i tunneln. Världens näst största sociala nätverk VK.com huserar redan över 400 miljoner användare, är tillgängligt på 83 språk och ligger beläget i öst på tryggt avstånd från de värdegrundsstyrda moderatorerna i de framväxande väst-diktaturerna. När Facebook slänger ut populära debattörer som författarinnan Katerina Janouch och Ann Heberlein hjälper det till att dra iväg massorna till de friare alternativen där samhällsdebatten kan fortsätta att utvecklas. Vi instämmer i kören – det är nu dags att överge Facebook, den fria världen förtjänar bättre!

Katerina Janouch utestängs ifrån Facebook – går över till VK

Markus Andersson — Thu, 05 Oct 2017 09:09:11 +0000

Igår blev debattören och författaren Katerina Janouch utestängd ifrån Facebook. Katerina som är starkt kritisk till utestängningen går nu över till Facebook-konkurrenten VK.com. Janouch som driver Katerina Magasin och är aktuell i samhällsdebatten kring invandring, islam och yttrandefrihet skriver i ett inlägg på sitt eget magasin om avstängningen. "Så har det hänt igen för andra gången på kort tid, att jag blivit avstängd från Facebook. ”Avstängd” på ett rätt raffinerat sätt som skapar en känsla av djup olust och är ett hugg mot självkänslan. Den som får smäll på fingrarna på det här viset får visserligen fortfarande gå in på det sociala nätverket, men storebror bestämmer att du bara får se, inte vara med fullt ut." Enligt Janouch bestod brottet mot communityreglerna att hon lyft fram det faktum att en kvinna vid namn Fredrika Johansson ifrågasatte ”av nyfikenhet” varför hennes bekant, en Kristin Mårtensson, lajkat hennes reportage om pappan vars 13-åriga dotter gängvåldtogs av fem utländska män. "Detta innebar, enligt åsiktspoliskvinnan Fredrika, att jag ”lyckats hetsa upp en vidrig stämning”. Responsen blev att Kristin, som kritiserats, tackade förfärat för att hon uppmärksammats att hon ”kommit åt gillaknappen”, skriver Janouch. Utestängningen som är en mer sofistikerad typ av avstängning innebär att man inte kan skriva till sina vänner i Messenger, får inte lajka och kommentera andras inlägg och inte heller göra egna inlägg. "Härskartekniken i detta är faktiskt ytterst obehaglig. Ett slags mental elstöt som ska lära den olydiga veta hut. Utfrysning där det sociala mediets chefer avgör att du är olämplig och hur länge du ska vistas i frysboxen. Ett slags sofistikerad mobbning där den utsatte får känna av överhetens makt. ”Communityregler” talas det om, men vad är det för nyckfulla regler egentligen? Begreppet är såväl luddigt som godtyckligt. Det är inte det Facebook jag känner igen, inte det Facebook jag gick med i för åtta år sen.", skriver Janouch vidare. I samband med avstängningen valde Katerina Janouch liksom allt fler svenskar att gå över till det mot Facebook konkurrerande sociala nätverket VK.com som har beskrivits som ett mer öppet och fritt nätverk. VK.com har över 410 miljoner användare världen över.