Jüri Lina – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 17 Jul 2025 16:03:33 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.2 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Jüri Lina – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Så fungerar psykopater https://nyadagbladet.se/kultur/sa-fungerar-psykopater/ https://nyadagbladet.se/kultur/sa-fungerar-psykopater/#comments Thu, 17 Jul 2025 16:15:48 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=100234 Psykopati är en medfödd personlighetsstörning. Psykopater har ett antisocialt beteendemönster som orsakar enorma skador för samhället. Framgångsrika psykopater är samtidigt så pass skickliga att de ofta går fria trots att vissa av deras brott är ytterst grova.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 1 maj 2021.
Det finns inte så många psykopater i världen. Ungefär en procent av USA:s befolkning är psykopater. Även i de amerikanska fängelserna är de överrepresenterade, med 15–20 procent. De tros också vara starkt överrepresenterade hos exempelvis ideologiska sektledare och parlamentsledamöter. Psykopatiska brottslingar är inte galna utan begår sina brott kallt beräknande. De är överväldigande och har ofta även en otrolig övertalningsförmåga. De saknar empati och förmåga att behandla andra människor som tänkande, kännande varelser. De manipulerar på ett patologiskt sätt. De har ett behov av spel och utnyttjar skickligt våra svagheter. Det finns ingen känd behandling för att bota psykopati. Erfarenheter från amerikanska fängelser antyder snarare att behandlade psykopater i ännu högre grad blir återfallsförbrytare. Även barn till kärleksfulla föräldrar kan bli psykopater. Många är våldsamma psykopatiska monster. Dr Martin Smedley från London tror inte att man kan uppfostra barn till psykopater men andra experter håller inte helt med om det. Fattigdom förvandlar inte personer per automatik till psykopater och ej heller till socialister, trots att de är misshandlade av livet. Barn till psykopater behöver inte heller själva bli psykopater. Oftast har psykopati en biologisk orsak, vilket beror på ett funktionsfel i hjärnan. Neurologen James Fallon vid UC Irvine School of Medicine lyckades isolera den gen som orsakar psykopati – MAOA-L. Andra forskare har spårat denna gen tillbaka till neandertalarna. Psykopatiskt beteende kan också bero på ett traumatiskt slag mot huvudet, särskilt i barndomen. Forskare, däribland dr Antonio Damasio och hans kollegor vid University of Iowa, har upptäckt att skador på en viss del av framhjärnan kan orsaka allvarliga försämringar av det sociala och moraliska beslutsfattandet och orsaka anmärkningsvärda förändringar i personligheten. Även om intellektet kanske inte påverkas kan skadan förändra en flitig person till en oansvarig drummel. Forskning har visat att effekterna är ännu mer synliga om skadan inträffat i mycket unga år (Nature Neuroscience, oktober 1999). Två eller fler personer som har psykopatiska drag, kan påverka andra som ingår i deras närmaste krets (företag, parti, terroristgrupp eller religiös sekt) så att de tar efter det psykopatiskt avvikande beteendet. Dessa personer har vanligtvis sinsemellan nära känslomässiga band, tillhör vanligen samma familj, grupp eller sekt, och lever isolerade från andra. I allmänhet är det den ledande personen "den primära psykopaten" som har en äkta beteendestörning. De andra har påverkats av dennes dominerande stil som gör att "inducerad psykopati" kan uppstå, i likhet med inducerad psykos (Folie à deux). Om de störda personerna separeras, kvarstår beteendeavvikelser hos den som är psykopat, medan de andra kan bli symptomfria.

Vilka egenskaper kännetecknar en psykopat?

Den kanadensiske psykologiprofessorn Robert Hare var pionjär inom ämnet kriminalpsykologi och professor på University of British Columbia, där hans studier handlade om psykopater. Hare har sammanfattat en testlista på 20 punkter över de viktigaste psykopatiska egenskaperna. Denna har blivit en värdefull måttstock för bedömning av psykopater. Om man samlar in 30 poäng av 40, kan man enligt Hares test med hög sannolikhet bedömas vara psykopat. Psykopaten är talför och ytligt charmig, har förhöjd självuppfattning, har ett påträngande behov av spänning. Han är patologiskt lögnaktig, bedräglig och manipulativ. Psykopaten saknar ånger- och skuldkänslor, är känslokall och har bristande förmåga att hysa medkänsla. Psykopaten har därtill stort behov av att förvränga verkligheten och är immun mot sanning och fakta. Gäng ger stora möjligheter för psykopater. I en regering, ett bolag eller en frimurarloge utgör detta det kamouflage som psykopaten behöver. Psykopaten är en professionell bedragare och dras till det politiska livet för dess stora möjligheter att manipulera och dominera andra människor. En psykopat kan endast ibland stå för sina handlingar och förringar eller förnekar som regel följder för andra människor. En psykopat är inte intresserad av andra människors känslor. De tycker om att göra narr av andra. De dödar och stympar med inlevelse. Psykopater är stolta över att kunna ljuga på ett ”professionellt sätt”, de är mytomaner. Det som psykopaterna anser vara rätt, oavsett vilka sagor det kan handla om, tvingas andra att tro på. De agerar rovdjur och föreställer sig att de som inte är med i spelet är byten. ”Psykopater är samhällets vilddjur och de charmar, manipulerar och beter sig hänsynslöst på väg genom livet.”, skriver Robert Hare i ”Psykopatens värld”(s. 13.). Deras aggressiva vandalism leder till revolutioner och krig och vållar därmed mycket sorg och lidande. Deras beteendeproblem börjar i tidig ålder. Dr Smedley anser att man bör försöka upptäcka tecken på psykopati eller personlighetsstörning hos barn, så att man borde ingripa så snart som möjligt. När de når vuxen ålder, fungerar inte längre någon terapi. Bland andra kännetecknande egenskaper är deras sexuella beteende promiskuöst. De saknar realistiska, långsiktiga mål, trots att de planerar långt i förväg. De är impulsiva och ansvarslösa och tar inte ansvar för sina handlingar. De har oftast många kortvariga äktenskapslika förhållanden. De visar upp en ovanlig kriminell mångsidighet. Många psykopater är framgångsrika affärsmän, akademiker, politiker och ofta även frimurare. Redan under sina unga år begår de som regel olika brott. Psykopaten kan vara charmerande. Han berättar fantastiska historier, talar på ett medryckande och sympatiskt sätt. Han kan säga rätt sak vid rätt tillfälle och med rätt tonfall, samt med en övertygande mimik. De är duktiga skådespelare genom att vara otroligt lömska och sluga. En typisk psykopat är känsloblind, det vill säga att man inte kan lära dem medkänsla. Det är slöseri med tid. Psykopater har svårt att bearbeta, förstå och ta till sig emotionellt material, enligt flera hjärnbilder. Skillnaderna är slående på hur psykopaterna reagerar på känsloladdade ord. I psykopatens hjärna är aktiviteten mindre och det syns i det limbiska systemet, vilket är viktigt vid bearbetning och alstring av känslor. Problemet syns speciellt tydligt i amygdala, som är en nervsamling i tinninglobens djup mitt i hjärnan och är avgörande för känslor och känslomässig inlärning. Den är också viktig för framkallande av fruktan. Vid möte med sorgsna människor aktiveras amygdala. Hos psykopater har konstaterats att amygdala fungerar dåligt. Detta betyder att psykopater har hjärnskador; hjärnbarken fungerar inte som den ska. Psykopater saknar kontrollmekanismer. Friska hjärnor har mängder av nervtrådar mellan amygdala och hjärnbarken. Psykopatens hjärna saknar många av dessa. Psykopaten vill inte arbeta eller bygga upp någonting. Han vill helst förstöra och härja. De värsta lögnarna är de som håller sig på gränsen till sanningen och anklagar andra för sina egna brott. Psykopater är teatraliska. De använder en roll som offer för att väcka medkänsla för att utnyttja detta och därigenom kunna agera i sina egna intressen. Psykopaten ångrar sig inte. Psykopaten är samvetslös och utan känslor för andra människor. Han tar vad han vill och gör som han tycker och bryter mot alla normer. När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss att känna förtroende och lita på honom. Psykopater är mycket förslagna och beräknande. Psykopati är planerad ondska och när man påstår att psykopater saknar långsiktiga realistiska mål, menar man mål sett ur ett mänskligt perspektiv. Det kan poängteras att psykopater aldrig får bedömas efter mänskliga mått. Bakom charmen, det leende ansiktet och den intensiva blicken finns rovdjuret som planerar sin attack. Psykopaten fylls med välbehags- och lustkänslor av att vinna trots att andra lider skada. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick. Häri ligger förklaringen till psykopaters omvända känsloliv. Behovet av att alltid vinna, innebär också att psykopaten uppfattas som påstridig, arrogant och dominerande. De är alltid på hugget att snylta på någon, lura och bedra. Psykopater saknar ansvarskänsla. Det medför att när något inte passar psykopaten, lämnas detta vind för våg, helt plötsligt, ofta utan föregående varning. Det gäller vilken syssla som helst, till vardags eller i arbetet. Det gäller uppdrag och åtaganden. Det gäller även relationer. Psykopater har inga vänner. De är trolösa mot sina medarbetare och det motsatta könet. De karakteriseras av total avsaknad av självkritik och ödmjukhet. Psykopaten är en mytoman, som har onda avsikter. Allt han/hon företar sig skall gagna honom/henne på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i dennas tjänst. Dessa lögner har ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva den egna förträffligheten och därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den rakt motsatta. Psykopaten förtalar gärna och saknar helt förståelse för ordet ”moral” och vet inte riktigt vad ordet som sådant egentligen betyder. Han kan ta ordet i sin mun, vet hur det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden. Psykopaten är själv mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar. Hans lögner ändras från stund till stund och är sällan identiska vid två olika tillfällen. Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra. Det är dock inte så att han alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning enligt ett framgångsrikt recept. I dagens läge finns tekniska möjligheter att relativt lätt avslöja psykopater, eftersom deras hjärnskador och andra biologiska avvikelser syns på magnetröntgenbilder. I ett normalt välfungerande samhälle borde det finnas ett offentligt krav på alla politiker att låta skanna sina hjärnor med magnetröntgen (magnetic resonance imaging, MRI). Eftersom vi inte lever i ett normalt samhälle, förblir detta tillsvidare dock endast ett önsketänkande och psykopaternas herravälde fortsätter ännu att skörda stora offer med astronomiska kostnader för samhället som följd.

Psykopater i samhället och politiken

Dessa psykiskt störda personer dominerar politiken. 'I exempelvis socialistiska sammanhang har psykopater utnyttjat arbetarna som redskap och måltavla, och även tränat sina vänsteranhängare till att agera tankepoliser åt det internationella frimureriet. Efter att genom en blodig våldsorgie ha skaffat sig kontroll över det franska samhället år 1789, planerade frimurarpsykopater att förverkliga sina socialistiska utopier även på andra håll. Deras primitiva socialism är en form av manipulation för att bedra och förtrycka människor och komma över andras tillgångar. Även i det samtida samhället har man beklagligen skaffat sig en armé av nyttiga idioter, som saknar grundläggande kunskap, andlig insikt och förmåga att tänka logiskt och självständigt. Den verklighetsfrånvända dogmen "allas lika värde" är ett annat modernt marxistiskt inspirerat påhitt som möjliggör för psykopater att härja fritt. Lenin, Trotskij, Stalin och Mao Zedong är fruktansvärda exempel som uppvisar tydliga psykopatiska drag under denna ideologiska täckmantel, men psykopatin är inte knuten till en enskild ideologi utan har av allt att döma präglat exempelvis många klanledare för de ökända bankdynastierna Rothschild, Morgan och Rockefeller. Tidningsmagnaten Robert Maxwell (egentligen Jan Ludvig Hoch, 1923–1991) är ett annat exempel på en person med narcissistiska egocentriska drag och som inte brydde sig om någon i sin omgivning, men med en otrolig förmåga att manipulera och förföra folk. På typiskt psykopatiskt manér agerade han "känsloterrorist". Psykopaterna känner till normerna, inklusive lagarna, men om dessa står i vägen för hans vilja, överträds de lika lätt som om de inte fanns. Psykopaten spelar alltid teater för att nå sina mål. Att dupera och manipulera förorsakar omgivningen stor skada, vilket psykopaten är helt medveten om, och road av. Detta framkallar aldrig någon skam, aldrig ånger och aldrig dåligt samvete. En liten grupp psykopater kan utgöra stor fara. Dessa kan roa sig med att ständigt sätta skräck i andra med affektiva utbrott av ursinne, som övergår i rå misshandel. Inte ens då är dessa affekter förankrade i äkta ilska. De har perversa lustar. De är notoriska återfallsförbrytare. Att hysa känslor för andra är för dem helt omöjligt. Psykopater tar alla chanser att låta andra betala för sig själva. Parasiterandet sker i såväl liten som stor skala, allt efter möjligheterna vid varje givet tillfälle. Psykopater är de mest durkdrivna, hänsynslösa och förslagna opportunister, som tar alla chanser att sko sig på andra och på vilket sätt som helst. Det saknar betydelse om det är offrets ”sista krona som ryker” och om offret får betalningsanmärkning, blir vräkt eller vad som helst. Psykopater bryr sig inte om konsekvenser, normer och lagar. De är beräknande med ett behov av att vinna varje strid som uppstår. Alla människor är ett slags fiender som skall kontrolleras och utnyttjas. De bygger inte sin karriär på kompetens utan på manipulation, dupering och hot och de använder andras arbeten som om det vore deras egna. Psykopaten vill alltid ha något av andra, oavsett om den har rätt till det eller inte. Hos psykopaten kommer ett slag som en blixt från en klar himmel, men det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat. Eventuella förpliktelser bortser psykopater från, därför att förpliktelser innebär att ge något av sig själv till andra. Det är skälet till att psykopater alltid är ansvarslösa. De ser bara sina egna behov, precis som väldigt små barn. Allt som inte leder till det egna tillfredsställandet saknar betydelse. I alla dispyter med en psykopat förnekar denne att den har någon som helst skuld till den uppkomna situationen. Alla psykopater begår brott, men få straffas. Psykopaten vill dupera och manipulera offret eller skrämma det från vettet, för att mäta sina krafter mot offrets och för att vinna kampen. Mänskligt lidande betyder ingenting för psykopaten, bara idéerna är något värda. Deras idéer konfronteras dock aldrig med verkligheten. Psykopater uppvisar lågt moraliskt beteende även i det lilla, betalar inte igen lån, fuskar etcetera. De tar ofta åt sig äran för vad andra skapat och knycker idéer utan att redovisa varifrån de kommer. De är otacksamma och utnyttjar andra för sina egna syften. De "kliver över lik". De är duktiga på att svänga sig med fina ord. De är motsägelsefulla. Deras teorier är ofta ett sammelsurium av motsägelsefulla påståenden. Marxismen är i många olika avseenden ett praktexempel på det sistnämnda. Deras teorier gäller aldrig dem själva. Exempelvis det ideologiska slagordet om proletariatets diktatur, där alla solidariskt skall dela på allt, gäller inte ledarna. De kan unna sig vilket lyxliv som helst. I Kampuchea betraktade röda khmererna alla högutbildade som en fara för samhället, och sköt dem som man lyckades fånga. Khmerernas ledare var högutbildade, men själva var de ingen fara för samhället. De tar sig rätten att spela gud. En psykopat kan tortera ihjäl andra, utan att känna vare sig skuld eller medkänsla. Ett av de allra värsta exemplen på en psykopat är utan tvekan Mao Zedong. När Mao var 24 år, skrev han: “Det finns givetvis andra människor i världen, men de är bara till för mig”. Om Mao kan man säga: som människa var han ynklig, men som monster var han storartad. Lenin, Trotskij, Mao, frimurarledaren Albert Pike var medlemmar i ett ondskans brödraskap, där vanliga människors enda berättigande ligger i att de kan tjäna psykopatens syften. Dessa människor, som av olika skäl hamnat i maktposition, utgör en i och för sig liten minoritet, men genom sin förmåga att dupera, charma och skrämma människor, har de tillskansat sig inflytande som inte på något sätt avspeglar folkmajoritetens vilja. De utgör i själva verket demokratins dödgrävare. Problemet förvärras av att alltför många normala människor är för fega för att säga ifrån. Alltför få i Sverige vågar stå upp för sanningen på bekostnad av sin popularitet. De flesta upprepar vindflöjelmässigt de rätta åsikterna som en trollformel. Sedan finns det en liten skara personer som aktivt vågar gå mot strömmen, men de är alltför få. Vi vägleds av brottslingar, som är utstuderade psykopater. I deras egen officiella propaganda är de samtidigt andligen högt utvecklade och goda människor som vill bli ännu godare. Dissidenterna, de oliktänkande, har förmågan att se samband och genomskåda de psykiskt störda makthavarnas orealistiska utopier och lögner. De som djupare och mer ingående beskriver verkligheten utsätts ofta samtidigt för smutskastning, hot och repressalier för att de försöker tala sanning. I dagens värld hyllas endast de som ljuger. För psykopaten är sanningssägare alltid ett allvarligt hot. De drömmer om att alla med "felaktiga" åsikter inte ska få komma till tals eller i varje fall marginaliseras på olika sätt. Den svenske filosofen Lars Adelskogh har betonat: ”Folkets okunnighet är de styrandes styrka". Ju mindre kunskap vi besitter om psykopatin och dess uttryck inom olika sammanhang i samhället, desto större är deras makt. Det omvända gäller samtidigt - ju mer kunskap om ämnet folket har, desto mindre blir deras makt.   Texten är baserad på ett utdrag från Jüri Linas kommande bok - ”Psykopaternas herravälde”]]> https://nyadagbladet.se/kultur/sa-fungerar-psykopater/feed/ 12 ”Nya vittnesmålen pekar på att Estonia sänktes” https://nyadagbladet.se/debatt/nya-vittnesmalen-pekar-pa-att-estonia-sanktes/ https://nyadagbladet.se/debatt/nya-vittnesmalen-pekar-pa-att-estonia-sanktes/#comments Thu, 23 Sep 2021 15:19:55 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=107706 Den 10 september 2021 träffade den finske ingenjören Harri Ruotsalainen den estniska Estonia-gruppen vid Riigikogu. Hösten 1994 arbetade Ruotsalainen vid den finska räddningstjänsten i Helsingfors och deltog då i räddningsinsatsen av Estonia. Han berättade om nya märkliga omständigheter kring förlisningen som av den svenska regeringen har hemligstämplats i 25 år och senare förlängts till 100 år. Han avslöjade bland annat att man med hjälp av sonar hade upptäckt minst två stora fyrkantiga föremål som den 28 september 1994 klockan 00:55 hade dumpats från M/S Estonia på ett djup av 90 meter. De tydliga sonar-sekvenserna hade Igor Volke, som då representerade den estniska räddningstjänsten, fått fram. 00:55 hördes även kraftiga skrapljud. Innan dess hade Estonia dessutom avvikit från sin sedvanliga kurs för att kunna passera över den djupaste delen av området. Några svenska ledamöter ur den internationella Estonia-kommissionen hade tagit hand om sonar-sekvenserna, men valt att inte offentliggöra dessa. Finska radarstationers sekvenser visar att fartyget höll en hastighet av 15 knop, men då fartyget kom fram till dumpningsplatsen sänktes hastigheten plötsligt till 5 knop. Vittnesmål gör gällande att det på bildäck hördes hur bilmotorer startade under färden och hur den bakre rampen i aktern öppnades. Enligt Ruotsalainen kördes minst två lastbilar överbord. Då gjorde Estonia också plötsligt en underlig manöver, gick upp mot vinden, istället för att söka skydd mot blåsten och det var då fartyget förlorade bogvisiret. Vinden vid förlisningsplatsen klockan ett uppskattades till 18–20 m/s – alltså styv kuling. Enligt ingenjören såg det ut som om kaptenen eller de som styrde färjan mot allt förnuft medvetet ville sänka fartyget. På grund av hål under vattenytan som flera detonationer åstadkommit förliste fartyget på endast 20-25 minuter. Ruotsalainens teori stöds också av tidigare uppgifter om sprängladdningar på fartyget. I Henrik Evertssons dokumentär "Estonia - Fyndet som ändrar allt", som släpptes i september förra året, visas ett 4 meter högt och 1,2 meter brett hål på styrbords sida i Estonias skrov som upptäcktes vid dykningar under september 2019. I dokumentären omtalades endast ett hål, men i oktober 2020 framkom även att ett andra hål också upptäckts vid dykningarna. Detta andra hål är flera decimeter högt och flera meter långt. Under en presskonferens i Tallinn den 8 september 2021 offentliggjorde Margus Kurm, tidigare statsåklagare och chef för Estlands utredning av Estoniakatastrofen 2005–2009, bilder på flera tidigare okända skador på skrovet från sommarens dykningar, varav vissa tycks visa sprängskador. Efter operationen med lastbilarna tog det heller inte lång tid förrän Estonia klockan 01:24 ropade: ”Mayday! Mayday!” Vågorna var vid tillfället inte uppseendeväckande höga - våghöjden på olycksplatsen har uppskattats till 4,0–5,4 m, vilket inte är extremt mycket. Tack vare ett privat initiativ fortsätter Estland nu att närmare undersöka dessa nya uppgifter som Harri Ruotsalainen lämnat. Dykningarna finansieras av tidningen Postimees och Riigikogu-ledamoten Anti Poolamets som också gått ut med att esterna inte litar på den svenska staten i frågan. Enligt Ruotsalainen har Sverige dessutom saboterat tidigare utredningar med hänvisning till rikets säkerhet. Nyckelfrågan är: var finns en del av lasten? Om man inte hittar alla lastbilar på bildäck, borde man leta efter dessa i den nämnda sänkan. Om man hittar de två dumpade lastbilarna på havsbotten, så kommer saken i ett helt annat ljus. Det mest sensationella var att gruset, som på order av den svenska regeringen hälldes på lastbilarna och inte på vraket, ligger cirka 400 meter från dumpningsplatsen. Enligt uppgift befann sig en sabotagegrupp från ryska militära underrättelsetjänsten GRU också ombord och gruppens uppgift påstås ha varit just att sänka fartyget. År 2005 konstaterades också att Estonia transporterade militärmateriel från före detta Sovjetunionen i en mycket stor omfattning och detta även i september 1994. Det har även framförts uppgifter om att delar av en kärnreaktor och radioaktiva ämnen (15 kilo osmium) skulle ha varit med på fartyget under förlisningsnatten, vilket skulle förklara varför regeringen inte ville bärga vraket eller fortsätta dykningarna, utan istället ville hälla betong över området. Den estniska regeringen stoppade dock det företaget, enligt Ruotsalainen. Det har inträffat märkliga och ologiska ting i samband med Estonias förlisning. Dykaren Stewart Rumbles berättade att de svenska dykarna blev chockerade över beskedet att låta 125 kroppar, som utan problem hade kunnat bärgas, vara kvar på havsbotten. I oktober 2020 deklarerade Estlands inrikesminister Mart Helme att han ansåg att de döda ombord på Estonia ska tas upp. Den nya estniska socialliberala regeringen tycks dock dessvärre inte vara intresserade av detta uppdrag.   Jüri Lina]]> https://nyadagbladet.se/debatt/nya-vittnesmalen-pekar-pa-att-estonia-sanktes/feed/ 3 ”Ryssland styrs av samma krafter som USA” https://nyadagbladet.se/debatt/rysslands-styrs-av-samma-krafter-som-usa/ https://nyadagbladet.se/debatt/rysslands-styrs-av-samma-krafter-som-usa/#comments Fri, 22 Jan 2021 11:15:39 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=91397 Det "nya" kalla kriget är bara en bluff. Den som inte har samtalat med välinformerade ryssar har mycket svårt att bilda sig en egen uppfattning av läget i dagens Ryssland. De flesta av påståendena som sprids i västvärlden består av Kremls desinformation och rentav fräcka lögner. De västerländska massmedierna förtiger väsentliga nyheter från Ryssland. Landet befinner sig i en dimzon, som man sprider gissningar och antaganden om. Praktiskt taget har mycket lite förändrats efter Sovjetunionens kollaps i december 1991. Det banditvälde som härjade i Sovjetunionen har fortsatt även i Ryssland. Västmakterna ville att det så skulle fortsätta även efter kommunismen. Den 9 december 1991, vid tvåtiden på natten, ringde telefonen på kontoret till den dåvarande sovjetiska utrikesministern Eduard Sjevardnadze. Storbritanniens utrikesminister Douglas Hurd ville prata med sin ryske kollega Andrei Kozyrev. Denne befann sig i urskogen i Belovezje och därför svarade hans ställföreträdare Georgi Kunadze. Sjevardnadze och Kozyrev delade på kontoret. Hurd bad Kunadze hälsa Kozyrev att Ryssland måste omedelbart förklara sig som efterträdare till Sovjetunionen. Kunadze förmedlade begäran till Kozyrev, som i sin tur informerade president Boris Jeltsin och samma dag förklarade Ryssland sig som "efterträdare till Sovjetunionen" (Galina Sidorova, "Under utrikesdepartementets tak", Radio Svoboda, 15 maj 2016.) Till sitt väsen har den stat som uppstod i oktober 1917 inte försvunnit någonstans, utan har bara bytt färg och form. Vid midnatt den 31 december 1991 upphörde Sovjetunionen att existera. USA som hade finansierat detta imperium, förklarade sig segrare efter kalla kriget. Amerikanerna skrev Rysslands nya författning 1993, där ryska nationella intressen ignoreras. Den organiserade brottsligheten tilläts ta över. Det fanns 1500 amerikanska rådgivare i landet under åren 1992–1994. Enligt Vladimir Lisitsjkin, doktor i ekonomi, var det USA som sysslade med privatisering av ryska företag. 500 stora företag, värde 200 miljarder dollar, såldes för 7,2 miljarder i slutet av år 1994. 30 procent av dessa företag gick till utlänningar. Världens största aluminiumfabrik i Novokuznetsk skulle säljas för 18 miljoner dollar, som snabbt förvandlades till 18 miljoner rubel, en bråkdel av det ursprungliga beloppet. Köpesumman skulle betalas under 5 års tid. Enbart utrustningen var värd en miljard dollar. Om detta berättade Vladimir Polevanov, vice premiärminister och ordförande för kommittén av statlig egendom år 1994, i tidningen Komsomolskaja Pravda. Den nye ägaren blev Duma-ledamoten Roman Abramovitj. USA ville bli av med Polevanov. Hans avsikt var att amerikanska rådgivare med CIA-agenten Jonathan Hay i spetsen inte längre skulle få komma till Regeringskansliet, men efter 70 dagar på sin post var han avskedat och fick inte själv längre tillträde dit. President Jeltsin förklarade för honom att han inte hade något val. De amerikanska påtryckningarna var enorma. Man hotade med att inte ge ett stort lån på 6 miljarder dollar. Den ryska rubeln ges ut av Federal Reserve System. Den ryska centralbanken förvandlades till en filial till Federal Reserve System i New York. Allt enligt Valentin Katasonov, ekonomiprofessor i Moskva. Detta bekräftas av konstitutionen (§ 75). Departementen styrs av amerikanska rådgivare. Presidentens order bryr man sig sällan om. Flera dumaledamöter, däribland Jevgeni Fjodorov, har medgivit att de endast verkställer amerikanska förordningar. Eftersom Sovjetunionen förlorade det kalla kriget, krävdes Ryssland på krigsskadestånd, kallat tribut, av en miljard dollar per dag. Detta uppgav riksdumans ledamot Jevgeni Fjodorov. Den 9 november 2012 sade Fjodorov att Ryssland är USA:s koloni. President Putins rådgivare Sergei Glaziev, ekonomiprofessor och riksbanksstyrelsens ledamot, bekräftade i TV att den ryska regeringen egentligen är en kolonial administration. Också Tyskland är en amerikansk koloni. Det saknar giltigt fredsavtal och självbestämmande. Enligt "Putins encyklopedi" (Moskva 2006) av Nikolai Zinkovitj upptäcktes Vladimir Putin år 1990 av Förenta staternas tidigare utrikesminister Henry Kissinger i S:t Petersburg. Kissinger är en högt uppsatt frimurare och en av ledarna av B'nai B'rith. Han deltar alltid i Bilderberg-möten och är medlem av Bohemian Club (en elitistisk maktorganisation). Det var han som lyfte fram Putin. Under de senaste åren har Kissinger ofta besökt Kreml. Den 28 oktober 2013 utnämndes han till Diplomatakademins hedersdoktor i Moskva. Putin personligen gratulerade honom i Kreml. Senast besökte Kissinger Kreml den 29 juni 2017. Myten gör gällande att Nato hotar Ryssland och vill underkuva landet. Detta är ett spel för gallerierna. Nato finns redan i Ryssland. Kreml gav Nato en flygbas för transitändamål i Uljanovsk år 2013. Enligt dåvarande vice premiärminister Dmitrij Ragozin skadar det inte Rysslands nationella intressen. Men i ett officiellt dokument nr 219 av den 11 april 2013 uppges någonting annat. Det framgår att basen säkerställer amerikanska intressen på rysk mark. När president Putin utfrågades i Duman om denna bas, betonade han att basen grundades i Rysslands intressen. I sovjetisk stil rättfärdigar han detta genom att säga att det handlar enbart om Nato:s transitflygningar. Han sade att detta är i Rysslands intressen, för att Nato ska stabilisera Afghanistan, annars måste ryska soldater göra det. Typisk kommunistisk demagogi. Putin påstod att amerikanerna förser sina trupper i Afghanistan via denna bas endast med tält, livs- och läkemedel. Enligt det ovannämnda dokumentet transporterar amerikanerna ammunition och vapen. Samtidigt fortsatte den ryska ledningen att stjäla landets tillgångar. Den avhoppade FSB-majoren Alexander Perepiltsjnyi hjälpte till att smuggla ut 230 miljoner dollar till Västvärlden. Putin hade stulit dessa pengar ur statskassan. Men andra ryska agenter försvann med dessa pengar. Perepiltsjnyi förgiftades med gelsemium den 10 november 2012 i England. Kreml hade varnat honom innan. Senare uppgav polisen att han antagligen dog på grund av sitt svaga hjärta. Gelsemium är en mycket toxisk växt. Dess gift kan liknas vid stryknin. Det förstör hjärtat fort. Också FSB-översten Sergej Skribal, som bodde i England, försökte man förgifta med gelsemium. Den före detta FSB-översten Alexander Litvinenko undersökte Putins kontakter med olika banditgäng i S:t Petersburg, där han stal hjälpsändningar och smugglade kokain genom S:t Petersburgs hamn. Den militära underrättelsetjänsten GRU:s agenter Andrei Lugovoi och Dmitrij Kovtun förgiftade honom i England med det radioaktiva ämnet polonium. Kreml har sett till att den ena oppositionspolitikern efter den andra dödats. Den senaste politikern som råkat illa ut men överlevt mordförsöket är oppositionsledaren Alexei Navalnyi, som FSB:s operativa agenter försökt förgifta den 20 augusti 2020, då han skulle flyga från Tomsk till Moskva. Man använde det sovjetiska nervgiftet novitjok. Han fördes till Berlin, där man lyckades rädda hans liv. Den 21 december 2020 uppgav Navalnyi att han den 14 december klockan 07.27 pratade med en rysk säkerhetstjänsteman, Konstantin Kudrjavtsev, som berättade för honom hur FSB utförde sin operation. Agenten trodde att han pratade med en av FSB:s höjdare, eftersom Navalnyi presenterade sig som Maksim Ustinov som ringde på uppdrag av det statliga säkerhetsrådets chef Nikolaj Patrusjev. "Ustinov" ville höra detaljer kring förgiftningen av Aleksej Navalnyj i Tomsk. Samtalet spelades in och publicerades. På ett dygn hade 16 miljoner människor sett inslaget på youtube. Agenten medgav att nervgiftet novitjok stoppades i Navalnyis blå kalsonger. Navalnyi skrev i ett blogginlägg den 21 december att han ringde till Konstantin Kudrjavtsev, som är FSB:s expert på kemiska vapen. Navalnyi dolde sitt telefonnummer och presenterade sig som assistent till chefen för säkerhetsrådet Nikolaj Patrusjev och påstod att han behövde information för en officiell rapport om förgiftningen. Förutom blogginlägget publicerade han en inspelning av telefonsamtalet, en utskrift och en video av själva samtalet. Enligt röstanalysexperter var det verkligen Kudrjavtsev han pratade med. Från samtalet kan man höra hur Kudrjavtsev först är tveksam och försiktig, men förklarar senare hur Navalnyi lyckades överleva. Navalnyi blev sjuk på ett flyg från Sibirien till Moskva och piloten gjorde en nödlandning i staden Omsk och patienten fördes till ett sjukhus där. Senare transporterades han till Berlin för behandling. President Vladimir Putin gjorde en vecka före detta samtal gällande att om Rysslands säkerhetstjänst stod bakom förgiftningen av Navalny skulle han ha varit död. Andra agenter Navalnyi ringde till lade på. Under samtalet sade Kudrjavtsev, som utförde mordförsöket att hans grupp inte förutsåg pilotens beslut att göra en nödlandning i Omsk. Om flygningen hade fortsatt som planerat, skulle Navalnyi inte ha överlevt, betonade han. Enligt agenten placerades nervgiften i Navalnyis underkläder. Han berättade också om hur han och en annan FSB-agent senare flög till Omsk för att göra sig av med bevisen. Hans uppgift var att vid två tillfällen rengöra politikerns underkläder, så "att det inte skulle finnas några spår kvar". De kläder som den medvetslöse Navalnyi hade på sig när han kom in på sjukhuset har inte återlämnats till honom. Journalisterna tog fram FSB-agenten Konstantin Kudrjavtsevs adress och åkte dit. Några av dem, bland andra Ljubov Sobol från Navalnyjs närmaste krets, greps på platsen. På samtliga FSB:s kontor ser man porträtt av Felix Dzerzjinskij, som grundade tjekan (KGB), och inte av presidenten. FSB betyder Federalnaja sluzjba bezopastnosti (Федера́льная слу́жба безопа́сности), Federationens säkerhetstjänst. Man har öppnat nya läger åt regimkritiker, enligt det ryska justitiedepartementets hemsida.  Trakasserier börjar med en varning. Journalisten Ilja Varlamov som på youtube visar videoinslag av den ryska verkligheten, misshandlades av myndigheterna i april 2017 i Stavropol, däribland en ledamot av stadsfullmäktige. Man förstörde hans kamera. I mars 2018 greps han av FSB i Moskva. Man höll honom kvar under flera timmar utan några som helst förklaringar. Det var som en varning. Författaren Pavel Bondarovskij, som lever i Frankrike, berättade för mig att alla hans vänner har nu lämnat Ryssland, som har blivit ett omöjligt land att leva i. Min bok om Sovjetunionens hemliga historia "Under Skorpionens tecken" får inte säljas i Moskva. Inte i svensk bokhandel heller. (Nya Tider säljer den.) Men den säljs fritt i Estland, Lettland, Finland, England, Holland och så vidare. Den systematiska förskingringen av statliga resurser har orsakat Rysslands ekonomiska kräftgång. Enligt professorn Chris Miller befinner sig dagens ryska ekonomi i djup stagnation (Foreign Affairs, 13 mars 2019). Rysslands premiärminister Medvedev medgav på Krim den 26 juli 2016 att landet hade slut på pengar. Året innan var inflationen 15 procent. År 2019 gick 900 000 småföretag i konkurs. Fram till december 2020 var 70 procent av småbolagen borta. Officiella uppgifter gör gällande att år 2020 är 13,5 procent, 30 miljoner människor, fattiga. Antalet vetenskapliga artiklar har ständigt sjunkit, vilket visar att Ryssland är ett u-land. I Sovjetunionen publicerades 7,6 procent av världens vetenskapliga artiklar år 1986, i mitten av 1990-talet var siffran i Ryssland nere på 5 procent, tio år senare på 2 procent. År 2016 publicerades i Ryssland endast 73 000 artiklar, medan i USA utkom 602 000 artiklar och i Kina 471 000, i Storbritannien 183 000, Tyskland 166 000 och Frankrike 113 000 artiklar. (Anatoli Karlin, The Unz Review, 13 mars 2018.) Den organiserade brottsligheten i Ryssland har slagit rot på den högsta nivån. År 2016 avslöjade den argentinska polisen en storskalig narkotikasmuggling från den ryska ambassaden i Buenos Aires. Polisen hotade med att blockera ambassaden. Polis släpptes in 14 december 2016. Det framkom att sedan 2012 har ambassadens förstesekreterare Oleg Vorobjov (FSB) skickat kokain från Buenos Aires i diplomatiska säckar till Moskva. Hans partner, GRU-officeren Andrei Kovaltjuk använde ibland även militära transportflygplan. I ambassadens skola hittades fullpackade resväskor med 389 kg rent kokain. Kovaltjuk greps i Tyskland. Nya kokainbeslag gjorde argentinsk polis på ryska ambassaden år 2018, enligt Moscow Times. Enligt flera källor har Putin sina olagliga pengar i Liechtenstein.   Jüri Lina ]]> https://nyadagbladet.se/debatt/rysslands-styrs-av-samma-krafter-som-usa/feed/ 18 Sprickorna i den demokratiska fasaden https://nyadagbladet.se/recensioner/sprickorna-i-fasaden-recension/ https://nyadagbladet.se/recensioner/sprickorna-i-fasaden-recension/#respond Thu, 21 Nov 2019 13:40:19 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=70071 Vi ser flera exempel på hur demokrati missbrukas och hur mord, krig och revolutioner har skett i dess namn. Sovjetunionen talade sig varmt om demokrati trots sitt stränga enpartisystem, men även västliga demokratier frångick exempelvis Genèvekonventionen och bröt mot Röda korsets stadgar när de utnyttjade tyskar i slavarbete. I system med ett mer auktoritärt styre har positiva åtgärder vidtagits som gynnat både samhället och de enkla medborgarna. Det sätter frågan på sin spets – är demokrati alltid av godo? Den portugisiske ekonomiprofessorn António de Oliveira Salazar lyfte landet ur ett ekonomiskt kaostillstånd och skapade grunden för ett fungerande välfärdssamhälle trots att demokratiska friheter blivit inskränkta. Filmen ägnar stor del åt Portugals historia – ett ämne som många inte känner till. Demokrati kan betyda många saker, men förväntningen är att relatera till positiva ämnen när begreppet omnämns – så som likhet inför lagen, individens frihet, yttrandefrihet och medborgerligt inflytande. Jämte det positiva förekommer samtidigt korruption, desinformation och maktmissbruk inom detta statsskick. John Pilger som är en världskänd reporter med vänstersympatier har beskrivit cynismen. Pilger citeras i filmen: ”Demokratiskt valda regeringars bedrägerier verkar mer storslagna än diktaturers endast på grund av de illusioner dessa skapar.” Frimuraren Richard Coudenhove-Kalergi, grundare av Pan Europa rörelsen, förekommer också med ett talande citat:
Idag är demokratin en fasad för plutokratin… I demokratierna är statsmännen marionetter. I trådarna håller kapitalister, som dikterar politiska riktlinjer och styr den allmänna opinionen genom att muta väljarna.
  Nyckeln till filmen Tittaren färdas till en början mellan granar och skymtar ängslandskapet där solen skiner upp. Det hörs barockmusik och fåglarna kvittrar, men ett läte signalerar att något inte stämmer. Det är göken som senare ska återkomma i Jüri Linas film. De sköna skogsbilderna försvinner och istället svävar bilden fram över en öken. Fram träder skallerormen i den mer livlösa miljön. Det kan vara farligt. Även solen kan skada dig på denna plats. Trummorna slår och fram träder ett svartvitt golv i rutor i ett rum med stolar längst väggarna. Sådant synes rummet många inte ser. Frimurarlogerna är öppna för de initierade. Den maskbeprydde figuren som kommer fram och drar i olika trådar har ett ”G” på bröstet. Dräkten är av samma mönster som golvet. Tillbaka till ökenlandskapet hörs berättarrösten beskriva dagens demokratis egentliga väsen, som inte har mycket med antikens motsvarighet att göra. De som säger sanningen uppskattas inte av makthavarna och frågan ställs – ”vad är en sådan demokrati värd” ? Sedan fortsätter rösten: ”Under åren har har allt fler sprickor blivit synliga i den demokratiska fasaden.” Temamusiken sätter igång. EU-byggnaden spricker. Väggar och murar krackelerar. Bilder och olika ämnen som senare ska behandlas blir synliga. Genom den rämnade fasadens hål syns både vackra och motbjudande bilder. En byggnad som hålls upp av en stålkonstruktion. En marscherande figur med mask och kamouflagedräkt uppenbarar sig – som om vi ser igenom bakom kulisserna i ett skådespel där de inblandade inte vill visa sina ansikten. Detta är inledningen på Jüri Linas film som kan tas som en nyckel och ouvertyr i den drygt en timme och fyrtio minuter långa filmen.Utan att avslöja för mycket kommer det visa sig att inledningen eller ”nyckeln” öppnar upp för vad som komma skall. Det blir upp till tittaren att dra sina egna slutsatser om vad figurationerna vill säga.   Unik dokumentärstil I den nya filmen används en ny dokumentärstil som åtminstone av undertecknad aldrig tidigare påträffats. I tidigare filmer av Lina har det varit livliga illustrationer av figurativ art, med bilder som ett sätt att berätta det man har att säga utan ord. Tittaren färdas på en stig och solen går upp, vilket kan vara en figuration där stigen representerar livet och solen är det vackra som livet kan innebära – exempelvis lycka, värdet av sanning, en högre mening etcetera. Denna gång har de konstnärliga uttrycken tagits till en ny nivå och det sker på ett logiskt sätt. En stund handlar berättelsen om konkreta historiska och samtida ämnen, exempelvis Portugals historia under 1900-talet. Sammanfattningen och tillbakablicken som följer därpå med utsmyckande bildspel ger både en pedagogisk effekt där tittaren kan reflektera över det som filmen tidigare redogjort för och därtill väcka fantasin och tankeverksamheten på ett nytt sätt. Stilen är med andra ord först berättande och sedan reflekterande. Det förekommer olika årtal och andra faktauppgifter, men det reflekterande bildspelet är för tittaren kompletterar bildspelet som mindre intensivt i jämförelse med berättelsens faktaspäckade inslag. Just blandningen av det konkret dokumentära med konstnärliga uttryck är ett grepp som är nyskapande och unikt. Den röda tråden är dock genomgående sprickorna i den demokratiska fasaden – ”I demokratins namn har man begått alla möjliga vidrigheter utan att ifrågasätta de oetiska metoderna" som det summeras av berättarrösten. Det är i dagens läge en kontroversiell frågeställning kring demokratibegreppet. Vad är egentligen demokrati? Historien har många exempel på hur terrorhandlingar, mord och illdåd inlett omvälvande samhällsförändringar och som i slutänden mynnat ut i demokratiska styrelseformer. Franska revolutionens blodiga händelser ursäktas med att de frihetliga idéerna anses goda och att ”ändamålen helgar medlen”.   I demokratins namn Mindre kända händelser exponeras i Jüri Linas film som borde vara av stort intresse för den vetgirige filmtittaren. Den 1 februari 1908 mördades den portugisiske kungen Dom Carlos och kronprinsen Louis Félipe i Lissabon. Mordet utfördes av Alfredo da Costa, anarkosyndikalist och frimurare tillsammans med sin medkumpan Manuel Buíça. Da Costa tillhörde frimurarlogen Loja de Montanha. Dubbelmordet organiserades av frimureriet, som ville avskaffa kungadömet. Dokumentären berör också ”nejlikerevolutionen” som föranledde utropandet av folkrepublik i Porto med häftiga strider mellan kommunister och deras motståndare i dess kölvatten. Statskuppförsöket slogs ner, men socialisten Mario Soares, medlem i orden Grand Orient, valdes 1976 till premiärminister och körde landets ekonomi i botten. Frimurarna utsatte Portugal för allt detta i demokratins namn. Man tar också upp hur den brittiske premiärministern Winston Churchill den 7 mars 1942 föreslog i ett brev till president Franklin D. Roosevelt att låta Sovjetunionen återta de baltiska länderna till Sovjetunionen efter kriget, något som Roosevelt var nöjd med. Estlands inrikesminister Mart Helme intervjuas i filmen för att ge sina synpunkter. Något annat som berörs är misären som rådde inom amerikanska fångläger efter andra världskriget. I filmen nämns att minst 1,7 miljoner internerade tyskar, enligt officiella siffror, dog till följd av svält, sjukdomar och omänskliga förhållanden. Systematiken i övergreppen symboliseras väl av att inspektionsbesök av Röda Korset inte tilläts i det ockuperade Tyskland. Bland annat stoppades ett matpaket på 100 000 ton från Röda korset av USA. Sovjetunionen tog å sin sida flera miljoner fångar efter kriget, varav en och en halv miljon försvann spårlöst. I kontrast nämns i filmen att 98,5 procent av de västallierades krigsfångar överlevde tysk fångenskap, bland annat eftersom livsmedelspaket från Röda korset delades ut utan fördröjning. Bildspelen i filmen för tanken till att naturen vill visa oss vad som utspelar sig i världen men som till stor del är dolt för den breda allmänheten. Miljön växlar från den galaktiska evigheten till miljöer som påminner om konstnären Boschs tavlor om helvetiskt lidande. Mörka moln är ännu på himmelen men trots all olycka antyder naturen att solen är på väg att gå upp, och det känns som att ljuset till slut kan tränga undan mörkret och ge oss hopp.   Sammanfattning Sprickorna i fasaden är ett banbrytande verk och en högkulturell dokumentär. Jüri Lina har fått stor uppmärksamhet för sina filmer främförallt i Estland, och i samband med produktionen av den nya filmen erhöll han ett filmstöd från institutionen Estniska kulturkapitalet. Det får tolkas som att hans filmskapande vunnit ett bredare erkännande. För tittaren som vill förstå Jüri Linas filmer bör man öppna sig för de olika filosofiska tankegångarna som sker genom fantasifulla figurationer och bildspel. Det är som en sorts filosofisk poesi uttryckt på filmspråk med vacker musik som gör att de ämnen som berörs får en annan infallsvinkel och ett intrycksfullare liv än om de enbart skulle beskrivas med den klassiska och mer torra dokumentärstilen. Därtill kan understrykas att många ämnen som är av kategorin dolda hemligheter och därför också djupt allmänbildande. Den fängslande skildringen i kombination med de stilfulla utsmyckningarna skapar ett filmkonstverk som inte borde lämna någon oberörd.   Jonas Lundström ]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/sprickorna-i-fasaden-recension/feed/ 0 Är världen förfalskad? https://nyadagbladet.se/recensioner/ar-varlden-forfalskad/ https://nyadagbladet.se/recensioner/ar-varlden-forfalskad/#comments Thu, 14 Feb 2019 13:22:35 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=58551 Världen är inte alltid vad den ser ut att vara. Eller kanske mer hur den presenteras vara beskaffad. Mycket är förstås konkret för alla iakttagare och många borde vara överens om vad de upplever. Smärta och njutning. Köld och värme. Naturens skönhet. Kan vi färdas ner på lägre nivå för att förstå vad det är som styr cellernas processer blir perspektivet ett annat. Det som människan inte kan förnimma med egna sinnen undersöks med mikroskop, magnetkamera och andra tekniska hjälpmedel. Det gör att vetenskapen får en framskjuten plats för att tolka livets och universums mysterier. Vetenskapens auktoriteter utvidgar bilden av världen inom sina respektive områden. En kritisk inställning är ändå inte fel. Forskare som kommer med slutsatser och förklaringar kan även ha fel. Även experterna är oense som man brukar säga. Vilka är experterna kan man i nästa steg fråga sig. Vilka är det som hörs mest och finns det några som tystas ner? Finns det en maktelit som medvetet vill lura människor att tro på illusioner? Enligt Jüri Linas senaste film är det otvivelaktigt på det viset. ”Desinformatörerna har fått i uppdrag att avskärma massorna ifrån verkligheten”, säger berättarrösten. Djuren utsätts för grymheter av människan då man föreställer sig att deras lidande inte kan vara lika stort som det är hos människan. Att schimpanser till och med överträffar människor i olika minnesövningar är en av flera exempel vi kan se i filmen som illustrerar djurens utvecklade förmågor. Vetenskap eller ej är även en fråga som kan ställas angående synen på klimatförändringar. Den etablerade föreställningen är att det pågår en alarmerande global uppvärmning till följd av koldioxidutsläpp som är orsakad av människan. Är det ens tillåtet att ha någon avvikande uppfattning i denna fråga? Den tidigare vicepresidenten Al Gore erhöll Nobels fredspris trots att filmen ”An Inconvenient Truth” (”En obekväm sanning”), innehöll grova felaktigheter. Storbritanniens högsta domstol krävde en medföljande rättelse med felaktigheter om filmen skulle visas för landets gymnasieelever. En omständighet värd att notera. Microsofts grundare Bill Gates talar öppet om hur människan har tekniker för att manipulera vädret. Det kallas geoengineering och skulle enligt Gates kunna vara en åtgärd mot den globala uppvärmningen. Hur konsekvent blir detta ingripande om utgångspunkten angående mänsklig klimatpåverkan är felaktig eller rentav förfalskad. Här kan man se hur Jüri Linas film ger skäl för sin titel ”Den förfalskade världen”. Hur världen skulle vara förfalskad återges i filmen med flera exempel. Det blir bitvis en hoppressad redogörelse som när en potentiellt banbrytande innovation av uppfinnaren Nikola Tesla ägnas några sekunder. Det värdefulla blir att dessa axplock av exempel kan leda publiken att titta närmare på saken på egen hand. De fyller in på huvudlinjen i filmens tes om hur värden förfalskats. Kvalitén i produktionen märks då Jüri Lina lyckats visualisera berättelsen om tankeväckande ämnen på en högre nivå. Detta gäller många saker inom filmen, däribland snillrika effekter, flödet av bilder, klippning och den konstnärliga stilen. Filmen berättar med ett bildspråk som utnyttjar fantasins gränslösa dimensioner. Musiken är vacker och förstärker tillsammans med ljudeffekterna berättelsen så att det aldrig blir tråkigt. Vid flera partier under filmen händer det att berättarrösten tystnar. Musik och bildspel tar över berättandet vilket blir en ljuvlig upplevelse. Figurativa bilder och skådespel, som när den sanningssägande harlekinen jagar en rädd människa genom snårig skog, ut på en äng, så är det både underhållning och en omväxling från den ordinarie dokumentärstilen. Den som vill hitta en dokumentär med liknande ingredienser och berättarstil får närmast söka sig till Jüri Linas tidigare filmproduktioner. I jämförelse med dessa kan man konstatera att den senaste känns som den mest påkostade och att det är en film där de konstnärliga inslagen utvecklats ännu mer. Ett citat av Søren Kirkegaard, dansk filosof (1813-1855), inleder filmen: ”Det finns två sätt att bli lurad. Det ena är att tro på det som inte är sant. Det andra är att vägra acceptera sanningen.” I filmen omkullkastas den officiella sanningen om världen gång på gång. Även filosofiska frågor avhandlas och synpunkter på exempelvis musik. Det kan vara magstarka påståenden som får folk att rygga tillbaka. Ändå är frågeställningarna relevanta. Visst kan det ha sitt värde att exempelvis studera om musik som är harmoniskt komponerad har en särskild positiv påverkan för människan och hennes omgivning. Vad kan musiken betyda om man även kan mäta dess inverkan på iskristaller i ett laboratorium? Spanska barn skickades i tusental till Sovjetunionen under Spanska inbördeskriget. Detta är en obehaglig berättelse som hittills fallit i skymundan. Vilket öde gick barnen till mötes? Att Jüri Linas film tar upp denna episod är av stort historiskt värde. Bara denna betydande gärning är ett skäl nog för att se filmen. Andra historiska omständigheter, som slavhandeln med människor, är något helt annat än vad man skulle kunna tro om man lyssnar på desinformationen som sprids. Att exempelvis slavar som skickades till Amerika även utgjordes av vita är det få som ens känner till. Omfattningen av denna vita slavhandel var dessutom stor. Det är en förfalskad värld som faller omkull när man kan följa livsödet hos Peter Williamson, som fångades in i staden Aberdeen i Skottland och såldes som vit slav. När han återvände lyckades han efter hårda juridiska strider få upprättelse. Människor gör sina val efter att man har sonderat information. Tänk dig att du går längst en stig. Ser du att den leder till höger, kan du styra riktningen dit. Sätter du på dig en ögonbindel och lyssnar på en utomstående hur du ska ta dina kliv – vad innebär det för risker? Kanske vill någon lura oss att gå rakt utför ett stup? Behållningen av Jüri Linas film blir, förutom att den är vacker, informativ och underhållande, att vi kan orientera oss och se andra vägar som stigen leder oss. Att falla utför stupet är något vi därmed kan undvika.   Jonas Lundström]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/ar-varlden-forfalskad/feed/ 1 ”Världsbyggarnas bedrägeri – Frimureriets dolda historia” https://nyadagbladet.se/recensioner/varldsbyggarnas-bedrageri/ https://nyadagbladet.se/recensioner/varldsbyggarnas-bedrageri/#comments Sat, 03 Feb 2018 08:24:16 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=46552 Det var Jüri Lina som var den förste som öppnade mina ögon för de mörka krafter som styr och har styrt världen i århundraden. Det var skrämmande och tungt att inse och det tog några års vidare studier för mig att ta till mig och inse att han är Sanningen på spåren. Lina citerar inledningsvis Émile Zola:
Om man stänger in sanningen och begraver den under jorden, skall den bara växa och samla sig till en sådan explosiv kraft, att den dag den bryter sig fri, kommer den att förgöra allting i sin väg.
Jüri Lina har i många år verkligen kämpat för att avslöja sanningen och fler och fler börjar lyssna och blir arga, sorgsna och besvikna över att ha blivit så enormt lurade och bedragna. Världsbyggarnas bedrägeri – Frimureriets dolda historia (2017) är en uppdaterad och utvecklad version av den första upplagan som kom 2001. Boken har även publicerats på engelska, estniska och rumänska. I Estland var boken bästsäljarbok nr 1 under tre veckor. Det är förståeligt att i ett vänsterorienterat samhälle som Sverige så är man angelägen om att dölja och tysta de otroliga avslöjanden som författaren gör. Jüri Lina har besökt många av de mäktiga frimurarlogerna i världen för att där studera frimurarnas eget material och egna skrifter eftersom han menar att originalkällorna är de mest tillförlitliga. Författaren behärskar flera språk och kan därmed tillägna sig originalmaterialet. Boken är sprängfylld av referenser till källmaterial och borde kunna bli en fantastisk guldgruva för framtida forskare om frimureriet, Illuminati och de olika ideologier och rörelser som sprungit fram ur dem, exempelvis socialismen, kommunismen, nationalsocialismen, globalismen med flera. Frimurarnas historia Jüri Lina beskriver de ursprungliga fria murarnas historia. Hur de använde geomantisk byggnadskonst när de skapade katedraler och andra fantastiska byggnadsverk." "Geomanti är ett uråldrigt magiskt koncept", berättar författaren (s. 54). Kapitlet där författaren berättar om vad den innebär är enormt intressant. Om hur byggnadskonsten stimulerar andlighet, hur den tar hänsyn till naturens energier, om det gyllene snittet och byggnadskonsten, om färger och ljus. Lina skriver att moderna arkitekter inte får tillfälle att använda ”sinnesförhöjande geomantik". Istället ritar de byggnader som har "en nedbrytande effekt på människor". Infiltratörerna Jüri Lina berättar om de hemliga sällskapen Tempelherreordens och Rosenkreutzarnas historia och redogör mycket ingående för hur dessa grupper infiltrerade de fria murarnas gillen och som då blev de vi idag benämner Frimurarna. Frimureriet blev redan under andra hälften av 1700-talet en "en internationell kraft som påverkade olika länders politik och ideolog". Lina citerar den amerikanske frimurarledaren Albert Pike (1809–1891) som i sin bok Morals and Dogma of the Ancient and Accepted Rite of Scottish Freemasonry (1871) skrev att: "Liksom alla andra hemliga ordnar hade tempelbröderna två olika läror, den ena hemlig och förbehållen mästarna, den andra offentlig" (s. 41). Jüri Linas mission är att avslöja den hemliga läran samt berätta om frimurarnas makt och agerande i världen. Han redovisar en mängd upplysande citat från många olika källor om frimurarnas planer och visioner. Jag väljer ett citat från ett tal på ett möte med B'nai B'rith i Paris år 1936 (s. 79): "Vi har grundat många hemliga sällskap, som alla arbetar för våra ändamål under vår befallning och ledning. Vi har gjort det till en ära, till en stor ära för icke-judarna att ansluta sig till oss i våra organisationer, vilka tack vare våra pengar nu frodas mer än någonsin. Men det blir vår hemlighet, att dessa icke-judar, som förråder sina egna och värdefullaste intressen, i det de ansluter sig till oss i vår sammansvärjning, aldrig skall erfara, att dessa sällskap skapats av oss och tjänar våra syften… Det är en av vårt frimureris många triumfer, att de icke-judar, som blir medlemmar av våra loger, aldrig anade, att vi använde dem till att bygga fängelser för dem själva, på vilkas terrasser vi skall uppbygga tronen åt vår universelle konung av Israel…" Illuminati Olika ideologier har enligt Jüri Lina sina rötter i samma ideologi, Illuminismen. Den har förmedlats av det internationella frimureriet (s. 11). Illuminati grundades den 1 maj 1776 av den 28-årige universitetsprofessorn Adam Weishaupt. Enligt Jüri Lina utvecklade Weishaupt "ett hemlighetsmakeri utan like" (s. 167). Illuminaternas slagord var: frihet, jämlikhet och broderskap. Lina menar att detta är ett politiskt bedrägeri för att få komma till makten. Weishaupts mål var att Illuminati skulle styra världen. Bankeliten Författaren beskriver de judiska frimurarnas roll i utvecklingen av vårt nuvarande bank- och finanssystem. Han berättar att judarna hörde till de få som kunde läsa och skriva och var därför kapabla att organisera lånetransaktioner som den växande handeln var i behov av. Dessutom var det förbjudet inom både kristendomen och islam att låna ut pengar mot ränta. De blev därför det enda internationella nätverket av ”penningutlånare, handelsmän och penningväxlare" (s. 135). New World Order - NWO Jüri Lina skriver att det moderna frimureriets främsta mål är att "bygga den nya världsordningen – ett andligt Salomos tempel, där icke-medlemmar endast har en slavs ställning" (s. 52). Det största motståndet mot globalismen och NWO kommer från nationalisterna, de som i första hand vill värna om sitt eget land, sitt eget språk och sin egen kultur. Frimurarna menar att nationalisterna har "fel värdegrund" (s. 529). Om allt detta låter för otroligt för att vara sant så finns det ändå större anledning att läsa Jüri Linas bok och verkligen undersöka saken. Man slipper vakna upp i en dystopisk socialistisk diktatur och tänka: "Varför var det ingen som varnade?" Men Jüri Lina varnar. Och tänk om han har rätt! Tänk om han faktiskt berättar Sanningen!     Pia Hellertz, fil.dr.]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/varldsbyggarnas-bedrageri/feed/ 13 ”Öppet brev till Svenska Filminstitutets vd Anna Serner” https://nyadagbladet.se/debatt/oppet-brev-till-svenska-filminstitutets-vd-anna-serner/ https://nyadagbladet.se/debatt/oppet-brev-till-svenska-filminstitutets-vd-anna-serner/#comments Wed, 22 Jan 2014 22:45:15 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=15587 Jag var inte märkbart förvånad över att Ni förbjöd visningen av min musikfilm ”I melodiernas förtrollning” på Filminstitutets biograf den 24 juni 2013, eftersom jag redan visste att yttrandefriheten i Sverige är mycket selektiv och begränsad, vilket jag också har påpekat för de politiker jag mött utomlands. Det skriver författaren och filmmakaren Jüri Lina i ett öppet brev till Svenska Filminstitutets vd Anna Serner. Filmhusets chef Christina Preisler Schedin skrev den 24 april 2013 till min assistent Steve Ahlberg att “vi beslutat att inte ta emot fler bokningar från vare sig dig eller Jüri Lina då vi gör bedömningen att er verksamhet och/eller syfte strider mot Filmhusets värdegrund”. Ni har inga lagliga grunder att fatta ett sådant beslut. Den politiska eliten är djupt påverkad av olika marxistiska värderingar. En logisk följd är att varken Ni eller kulturministern har besvarat min assistent Steve Ahlbergs brev, trots att sju månader har gått och detta år kommit till ända. Ni har också vägrat svara på olika journalisters frågor i detta ärende. Samtidigt har Ert handlande medfört att flera personer som annars inte hade köpt min film, gjorde det på grund av förbudet. Att justitieministern slingrade sig och vägrade svara på frågan om Filminstitutet har rätt att strunta i yttrandefriheten utan påföljder, visar att Sverige inte är en rättsstat och att yttrandefriheten är ett godtyckligt fenomen som tjänar den härskande maktelitens ideologiska intressen. Ni hänvisar till Er mystiska värdegrund, som Ni vägrat att redovisa. Så länge Ni inte kan presentera bestämmelser och en klart definierad värdegrund, så utgår jag ifrån att det inte finns något sådant, utan bara är påhitt från Er sida. Det måste vara Er skyldighet att redovisa Filminstitutets värdegrund. Ni måste klart och tydligt redovisa på vilket sätt min film bryter mot denna värdegrund. Det har Ni inte gjort. Ni agerar godtyckligt. Genom Ert handlande framställer Ni samtidigt mig som avskyvärd. ”I melodiernas förtrollning” är en film som Ni inte vet någonting om. Min publik förstår inte varför Ni har förbjudit visningen av detta vackra verk. Man kan inte förhandsrecensera en film man inte har sett och samtidigt påstå att upphovspersonen är olämplig genom att ha fel åsikter (ha en annan värdegrund). Man kan inte med dold ideologi styra en institution. Medborgarna måste få veta vad som gäller. Vi ska ha ett öppet samhälle. Nu är det tvärtom: beslut fattas bakom dimridåer. En anklagad har rätt att få veta vad han/hon är anklagad för. Annars är detta ett omyndigförklarande. Jag betraktas som ett störande element eller persona non grata. Som skäl till att inte visa filmen om den estniske kompositören Toivo Kurmet som förföljdes av de sovjetiska myndigheterna, har Ni angett att min värdegrund inte sammanfaller med Filminstitutets. När jag av en händelse såg filmen ”Snabba cash”, som Filminstitutet till stor del har finansierat, framgick det att Ni har rätt. Denna film propagerar för våld, hyllar bedrägeri och övergrepp i olika former, medan mina filmer tar starkt avstånd från allt som har med ondska att göra. Mina filmer står för godhet, värme och medkänsla. Allt detta saknas i ”Snabba cash” vars hjältar är förhärdade brottslingar, som agerar utan ädla mål. Denna film torde sammanfalla med Filminstitutets värdegrund. Vad blir det för samhälle där man har skurkar som hjältar och förebilder? Samtidigt är ”Snabba cash” eklektiskt och oprofessionellt klippt och ett väldigt primitivt hantverk, en av de vidrigaste filmerna jag sett på länge. Man säger att en symfoni är en själslig bikt. Jag vågar påstå att så är fallet även med en seriös film. Att förbjuda visningen av min film, betyder därmed ett oförsvarbart övergrepp på min själ genom att andligen kväsa mina kreativa möjligheter. Därför är det inte alls förvånande att Ni som radikal feministisk marxist, som hatiskt kallat män för ”gubbslem” (från Er egen blogg), avskyr de kreativa personer som avslöjar övergrepp på mänskligheten. Ni viftar med Lenins slagord ”Alla människors lika värde”. Men Ni betraktar mig som en värdelös varelse. Precis som Lenin hade tänkt sig. Ideologiska motståndare har nämligen inte något värde. Ett reklaminslag för kattmat på flera svenska TV-kanaler avslutades med en uppmaning: ”Låt katten själv få välja.” Det förvägrar Ni oss, medborgare i Sverige. För en marxist går ideologin först och människan kommer sist. När jag vill hyra en biograf på Filmhuset, så vägrar en statlig institution att ge denna service, som skattebetalarna finansierar. Era ideologiska värderingar är viktigare än inkomster för Filmhuset. Detta är typiskt för ett marxistiskt tillvägagångssätt – bekant från Sovjetunionen. Som ideologisk politruk vill Ni slå hårt mot allt oliktänkande. Ni till och med har rättfärdigat Era fasoner i en radiointervju i mars 2013 med förklaringen att vissa filmer inte bör få stöd. Som översittare är Ni dock inkonsekvent. När man har svartlistat mig och mina verk, då måste Ni i rättvisans namn svartlista samtliga likasinnade regissörer och författare, vars verk har blivit tolkade på den vita duken, till exempel Andrej Tarkovskij, som var min vän med samma värdegrund. Annars är det selektiv ideologisk diskriminering. I Sverige hyllar man istället en marxistisk författare som avslöjats som sovjetisk agent och landsförrädare. När rapparen Timbuktu kommer med hot i sitt ”artisteri” mot politiska motståndare, så hyllas detta också. Då vet man precis vilket system vi har att göra med. Ni kanske har ädla mål, men eftersom Ni använder förkastliga metoder, så kommer Ni aldrig fram till målet. Den värdering som utgår ifrån politisk korrekthet är värdelös, eftersom i en demokrati är politisk korrekthet nonsens. Begreppet politisk korrekthet myntades år 1923 av kommunistledaren Lev Trotskij. Allt är korrekt i ett fritt samhälle, och en konstnär kan inte representera något parti, någon ideologi, utan endast sig själv, som Andrej Tarkovskij har betonat. Det finns inte heller reaktionär eller progressiv konst. Antingen har vi ett konstverk eller inte. Om detta är så svårt att acceptera, då sitter Ni på fel post. Ett samhälle som endast låtsas vara demokratiskt, och där lagarna inte gäller makteliten och där reglerna tillämpas godtyckligt har jag redan upplevt – i Sovjetunionen.   Jüri Lina, filmregissör]]> https://nyadagbladet.se/debatt/oppet-brev-till-svenska-filminstitutets-vd-anna-serner/feed/ 5