Judas Priest – Nya Dagbladet

Time To Rock levererar

Osignerad — Wed, 23 Jul 2025 17:47:46 +0000

Dagarna fyra fylldes med gemenskap, uppskattning och väldigt mycket musik. Det är vänligt, gemytligt och de besökare som väljer att gästa Time To Rock gör det med omsorg. Festivalen är som en stor familj som välkomnar och integrerar. Det slår de flesta besökare vilken omtänksam anda som råder inne i det uppbyggda samhället kallat Time To Rock. Musikakterna är många och variationsrika där många smaker verkligen blir tillgodosedda. Det är extra charmigt att betrakta när även barn följer med och visar uppskattning samt bjuder på humor på det där viset som bara barn kan när till exempel deras favoritband framträder. Smash Into Pieces lockade barn som vuxna där hela festivalområdet gungade när sittandes som ståendes sjunger med, applåderar samt ler instämmande till hur väl allt sitter som en smäck.

Campinglivets förlovade land

Festivalen börjar även nå sin limit rent boendemässigt för de som väljer att vilja campa. Det var 300 fler övernattande än förra året och nu behöver Time To Rock ledningen titta efter markalternativ. Det innebär att festivalen kan bära cirka 1 100 campinggäster. Men markfrågan blir en nöt att knäcka, uttrycker Martin campingens generalmaestro, som guidade Mikael Rasmussen runt inne i campingområdet i sin fina golfbil. Det blir mycket återvinning under dessa dagar där ett samarbete med en handlare i Kristianstad möjliggör att de även kan få panta burkar exempelvis från Tyskland just för att det blir sådan mängd och metallen är värdefull, precis så värdefull som den metal som spelas och framförs från scenerna. Exempelvis så uppträdde den Tyska veteranbandet Dirkschneider med Udo Dirkschneider med sin urkaraktäristiska verkshöjd som därmed lyfter hela stämningen till publikens förtjusning. Deras repertoar vid detta tillfälle blev att spela alla låtarna från det legendariska albumet Balls To The Wall som firade 40-års jubileum. Det blev även möjlighet för auditoriet att få köra till Dirkschneiders extranummer dirigerande av låten Princess Of The Dawn. Tre scener med 47 stycken band där det mesta av spelschemat höll hälsomässigt förutom Black Ingvars som vi saknade med deras tolkningar av barnvisor, schlagers och dansbandsgung i oerhört feta hårdrocksarrangemang. Med kort varsel ersatte istället bandet Alien Black Ingvars frånvaro. Det är njutning för alla sinnen med alla de band som uppträder. Det är härliga band som Quireboys som erbjöd underbar sydstatsrock med inslag av väl kompetent rockmunspel. Bandet Oomph dundrade på likt Rammstein och sångaren bjöd på teatraliska blickar och mimik. Fler sinnen blev även tillfredställda då Cobra Spell framträdde i lack, läder och lyckades dölja de mest intima delarna i kinky- läder och lack samt sina instrument.

Crescendo på fjärde dagen

Helt klart bäst blev den sista dagen av festivalens fyra fullpumpade dagar av öl, mat, tältande och musikekvilibrism. Alltid lika fantastiskt att få se och höra Mikkey Dee från legendariska King Diamond därefter Motörhead och numera flitigt turnerande med Scorpions, där han reste från Hannover till Knislinge för att framföra låtar från den tid med Motörhead. — Det är synd om de band som måste framföra dåliga låtar för att publikfria medans välkomponerade melodier är en stolthet att få framföra såsom, Ace Of Spades, sade Mikkey med glimten i ögat. Vilken låt ska vi spela nu då, frågar Mikkey sedan publiken. Ace of Base, blev svaret skämtsamt från publiken. Programmet fortsatte och följdes därefter exempelvis med Jean Beauvoir, barnens favorit Smash Into Pieces med läckra medryckande låtar, cool datorgrafik och eldshow. Därefter Majestica med fantastiskt gitarrekvilibrism av Tommy Johansson likt Yngwie Malmsteen och med en sångröst som i sina högsta register frammanar bilder av självaste Judas Priests Rob Halford. Ja, det är verkligen starka upplevelser och programmet levererar och toppar därefter med Myrath som varvar orientaliska dans- och musikinslag i sina metalbaserade melodikompositioner. Den karismatiske teater- och dramaklädde sångerskan Noora Louhimo i Battle Beast ger sitt band och festivalens besökare nya dimensioner och önskvärt vore även att musikerna också förstå att matcha artistdramadrottningen Noora. Ny som konferencier i år blev Orvar Säfström. Välkommen i din bekväma comfortzoon! Orvar uppmanade publiken en hymn till den legendariske bortgångne Lemmy från Motörhead. Auditoriet uppmanades titta upp mot himlen för det är där han är, uttalade Säfström, och ingen annanstans! Ytterligare ett möte som berör min själ och hjärta är med en av festivalens flitigaste besökare. Personen heter Jens Björk och vi kan alla se honom oftast sittandes i sin rullstol på de avsedda rullstolsramperna med god utsikt till scenerna och artisterna. Med jämna mellanrum vill Jens filma med sin smartphone eller resa sig upp och digga med till de rytmiskt tunga hårdrocks- och metallåtarna som når honom kanske djupare än oss andra. Jens drabbades av stroke och påföljande afasi för cirka 10 år sedan och har sedan dess genomgått olika terapeutiska behandlingar. Jens jobbar ständigt med övandet av språket, rörelser och de sociala sammanhangen. Det känns extra fint när ett förtroende byggs upp och vårt ömsesidiga tålamod gör att vi förstår varandra och musiken är likt visdom på sådan frekvens att den enbart går att förnimma. Därför kan musik vara helande och läkande, och trots hög ljudvolym som strömmar ur högtalarna på Time To Rock skadas inte öronen utan tvärtom når tonerna djupt in i publikens kroppar. Och Jens sms:ar mig ett par dagar efter att Time To Rock packat ihop och skriver så här: "Gokväll! Jens här med rullstolen. Nu har jag vaknat efter härlig festival i Knislinge och det sista bandet Sonata Arctica – riktigt härligt slut på festivalen." Detta sätter väl fingret på hur viktiga dessa fantastiska festivaler är!

Bockar & Bugar

Så tack till hela Time To Rock-ledningen med festivalgeneralen Andreas Martinsson i spetsen, pressansvarig och allas vår Andreas Hygge Hügard till alla de som byggt upp festivalmiljön, värd- och säkerhetspersonal, blåljus såsom polis- och ambulans som också likt kyrkan hade ett välkomnade eventinslag där de som ville bekanta sig med dess så viktiga funktioner. Detta gott folk var Time To Rock 2025 och besökare uttalar redan en längtan till Knislinges oas. Må alla goda energier strömma! Och vi lägger även in ett önskemål till nästa år — de fantastiska gothrockbandet Fields Of The Nephilim. Tack på förhand! Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Judas Priest håller stilen

Osignerad — Mon, 16 Sep 2024 15:00:12 +0000

När Rob Halford och bandmedlemmarna Glenn Tipton gitarr, Richie Faulkner gitarr, Ian Gill bas och Scott Travis trummor, framför det senaste albumet Invincible Shield är det lätt att förstå epitetet: Gods of Metal. Med albumet Ram It Down var det många som blev berörda, men med detta albumsläpp och dessutom liveframträdandet på årets Sweden Rock Festival blev publiken påtagligt berörd av Robs fantastiska metal-sångröst. Halford vandrade mellan talsång, de rytmiska tongångarna till det ultimata crescendot då Rob tar sina ekvilibristiska, ekivoka och höga falsettoner. Där känns det briljanta i Judas Priest som är bättre än någonsin. Det är starka och jämna kör- och stämsånger där Rob briljerar gång på gång, och skivan håller en kvalitativt hög och jämn musikutflykt. Varje spår på skivan berör men ska vi välja ut några melodier så väljer vi spår 1, Panic Attack, med ett snyggt vackert intro som för oss en aning åter till låtar som exempelvis Turbo Lover. Panic Attack är ett rytmiskt urmonster som kanske summerar hela Judas 50-åriga karriär från när de släppte sin första skiva. Därpå väljer vi spår 9, Escape From Reality, som har sköna versharmonier och ackordsföljder där man också kan slås av Robs sköna och rena sångteknik. Det finns stunder då vi minns tillbaka till Monsters Of Rock och vi kan även ana röstlikheter med Ozzy Osbourne. Vi väljer också spår 4, Devil In Disguise, och den balladliknande spår 5, Gates Of Hell. Det är ett högkvalitativt skivsläpp av Rob och Judas Priest som för övrigt firar 50 år i år med sin fantastiska skiva Invincible Shield. På sista spåret av skivan Invincible Shield nr 11 Giants In The Sky finns en akustisk del där den noggranne lyssnaren kan förnimma likheter men också kanske en hymn till Metallica och Robs röstlikhet med tyska Scorpions sångare Klaus Meine ger gåshud för vilken metal- tillika musikälskare som helst. Det som gör att man vill höja volymstyrkan en aning till är avslutningstonen som Rob Halford levererar. The Gods of Metal Rob gör det så snyggt, stegvis och den avslutningsvis starka oktavhöjningen sätter absolut pricken över i:et. Nu höjer vi volymen, nej visst ja skivan är visst slut! Då sätter vi på play, igen... Konvolutet som presenterar och paketerar fyrverkeriet av musik, toner och Gods of Metal för oss till tankarna av giganter från himlen såsom änglar, djävlar, demoner och panikslagna människor. Någon som rider på sin motorcykel likt sådan som Rob oftast har med sig på sina liveframträdanden. Skivkonvolutet är färggrant, och grafiskt generöst och framträdandet på Sweden Rock scenen höll ihop det som skivkonvolutet har som sin röda tråd: Människor i panik, änglar, djävulen och demonerna fyller sin scen energimässigt. Vi sammanfattar detta så här: Allt håller rätt ton. Allt håller rätt tonläge. Allt håller rätt oktav. Allt uttal är rätt och andningen mellan meningarna är rätt. Det andas passion, ett engagemang och en vilja att göra sitt yttersta som är möjligt. Med det sagt var det definitivt detta skivsläpp som liksom Judas Priests framträdande lämnade starkast intryck från årets Sweden Rock Festival 2024. Mikael Rasmussen, alias Artist Razz

Sweden Rock fortsätter att leverera

Osignerad — Thu, 27 Jun 2024 09:22:46 +0000

Sweden Rock Festival är en av de mest omtalade musikhändelserna i Norden, där festivalbesökare samlas för att uppleva en explosion av ljud, ljus och energi över fyra intensiva dagar. Med fem scener, en mängd utställare, och specialtält som Sweden Rock Magazine's intervjutält och VIP-områden, erbjuder festivalen en plats för både kända och okända att mingla, njuta av mat och dryck, samt knyta nya kontakter. På festivalområdet hittar man också en rad partners som erbjuder sina tjänster under festivaldagarna, vilket bidrar till den unika atmosfären.

Stämningen bland besökarna är på topp, och förväntningarna är höga. Dagarna är fyllda med musik, upplevelser och minnen som besökarna bär med sig tills nästa års festival. Sweden Rock är tveklöst en av Nordens största och mest betydelsefulla festivaler.

Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen, även känd som Artist Razz, fick under festivalen 5-8 juni uppleva en kulturell resa genom musik, smaker och möten. Festivalen bjöd på allt från gycklare och knallar till musiker och präster som vigde par och lyssnade på bekännelser. Med 96 band som spelade från morgon till sena natten, var det en upplevelse utöver det vanliga. Band som Judas Priest, Alice Cooper och Bruce Dickinson bidrog med imponerande scenshower och musikaliska upplevelser.

[smartslider3 slider="21"]

Miljön var full av matstånd, merchandise-tält och intressanta personer som Christian "Kicken" Lundqvist och Nina Söderquist. Bland festivalens personligheter fanns också filmrecensenten Ronny Svensson, som hjälpte besökarna att navigera bland alla framträdanden.

Trots ett något svalare väder, var festivalens atmosfär varm och kärleksfull. Musiken, från rock och metal till goth och death, skapade en gemensam upplevelse för alla besökare. Artist Razz reflekterade över hur festivalen, likt Bruce Dickinsons låt "Rain On The Graves", tog festivalbesökarna till nya djup och dimensioner.

Några av festivalens höjdpunkter inkluderade band som De Wolff från Nederländerna och The Gems, samt Electric Callboy som blev omtalade bland besökarna. Mötet med Avatariums gitarrist Marcus Jidell resulterade i djupa samtal om musik och livets patos.

Sweden Rock Festival 2024 var fylld av guldkantade möten och oförglömliga musikupplevelser. Med artister som Gaupa, vars framträdande kan beskrivas som ett vackert drama fyllt av mäktiga ackord och poetiska texter, skapades magiska stunder. Bruce Dickinsons soloprojekt The Mandrake Project, Judas Priests "Invincible Shield", och Alice Coopers teatrala avslutning lämnade starka intryck hos publiken.

Festivalen avslutades med ett regn som kändes som en naturlig del av upplevelsen. Sweden Rock Festival 2024 var en magisk resa genom musikens värld, och förväntningarna inför nästa års festival är redan höga.

Tack till alla som gjorde denna festival oförglömlig!

Mikael Rasmussen alias Artist Razz