judar – Nya Dagbladet

Sionismen avkodad i 101 citat: En ideologi ställs mot sina egna ord

Emil Fjellstedt — Mon, 18 May 2026 16:38:45 +0000

Sionismens historia är inte bara en fråga om Mellanösternpolitik, utan också om hur religion, nationalism och kolonial makt har flätats samman. I Sionismen avkodad i 101 citat låter historikern Yakov M. Rabkin ideologins egna formuleringar, kritiker och offer teckna en översiktlig karta över en av vår tids mest laddade politiska rörelser. Boken är till formatet kort, men ämnet hör till samtidens mest omstridda. På 88 sidor samlar den kanadensiske historikern 101 citat som enligt förlagets presentation ska belysa sionismens ursprung, utveckling och konsekvenser. Greppet är enkelt: i stället för en lång akademisk framställning bygger boken på röster från skilda tider och läger – grundare, försvarare, motståndare och människor som påverkats av rörelsens konsekvenser i praktiken. Rabkin är professor i historia vid Université de Montréal och har länge studerat förhållandet mellan sionism, judendom och staten Israel. Hans tidigare bok Israel i Palestina, som också getts ut på svenska av Karneval, driver tesen att den sionistiska kolonisationen står i konflikt med judendomens grundläggande värden. Sionismen avkodad i 101 citat kan läsas som en mer koncentrerad fortsättning på samma idéhistoriska projekt.

Kampen om ordens innebörd

Boken är högaktuell i ett läge där kriget i Gaza, Israels ockupationspolitik och anklagelser om antisemitism ständigt präglar den internationella debatten. Rabkin menar att begreppet sionism ofta döljer mer än det klargör. Vissa framställer sionismen som en naturlig fortsättning på judisk historia. För andra är den ett kolonialt och imperialistiskt projekt, eller rentav ett brott med judisk religiös tradition. Just därför blir citatformen effektiv. Enligt förlaget har Rabkin delat in materialet i kategorier som ursprung, föregångare, varningar, byggare, krigare, offer, politiker, understödjare och kritiker. Läsaren får därmed följa hur idén om ett judiskt nationalhem formulerades, hur den knöts till europeisk nationalism och hur den mötte motstånd även bland judar.

Judendom, nationalism och kolonialism

Rabkins mest kontroversiella tes är hans skarpa särskiljning mellan sionism och judendom. I förlagets presentation återges ekonomen Jeffrey Sachs omdöme att Rabkin är en vägvisare mot insikten att sionism inte är judendom, utan på många sätt står i motsats till judisk tradition och tro. Historikern Ilan Pappe beskriver boken som "den skarpaste och mest koncisa utmaning som sionistisk propaganda och israelisk diplomati någonsin kommer att möta". Omdömena tydliggör bokens karaktär. Boken är ingen neutral handbok i modern israelisk historia, utan en polemisk introduktion till en sionismkritisk hållning. För den som redan följer debatten om Israel och Palestina utgör boken ett komprimerat källmaterial. För den som är mindre insatt kan den fungera som en ingång till en fråga där begreppen ofta används som politiska vapen.

Kortfattat om en långdragen konflikt

Rabkins akademiska tyngd gör formatet särskilt intressant. Han har varit gästprofessor vid universitet i bland annat Frankrike, Israel, Sydafrika, Ukraina och USA, och hans bok om judiskt motstånd mot sionismen har översatts till 14 språk. Samtidigt är Sionismen avkodad i 101 citat inte upplagd som en tung fackbok, utan som en snabb men laddad genomgång av centrala formuleringar och motsättningar. Boken lämpar sig för läsare som vill förstå varför diskussionen om sionism inte kan reduceras till en konflikt mellan judar och palestinier, eller mellan Israel och dess yttre fiender. Hos Rabkin blir sionismen i stället en modern politisk ideologi som måste förstås i relation till nationalism, religion, kolonialism och makt. För den som vill få syn på ideologins egna ord – och på det motstånd som funnits mot den från början – är Rabkins nya bok ett kärnfullt och angeläget boktips. Den finns att köpa direkt hos Karneval förlag.

Det judiska lidandet är inte exklusivt

Osignerad — Tue, 27 Jan 2026 14:16:32 +0000

Skulle det vara nämnvärt bättre att få sin kropp sönderbränd av amerikanska atombomber eller av de allierades brandbomber över tyska städer? Skulle de amerikanska japaner som sattes i koncentrationsläger i USA känna sig mindre utpekade än judarna i Tyskland? Inte heller kan vi fira att eländet tog slut 1945. Tvärtom var lidandet enormt bland annat i de sovjetiskt kontrollerade territorierna där grymma fångläger var i full drift många år efter andra världskrigets slut och många tyskar drevs också på flykt vilket resulterade i miljoner döda långt efter att "freden" utropats av segermakterna 1945. Många gånger med etniska motiv.

Artikeln publicerades ursprungligen 27 januari 2015

En annan form av lidande som kan upprepas och upplevas idag av generationer som inte ens var födda under andra världskriget är skulden och skammen för det som skedde under kriget. Har dessa generationer en skuld i något som skedde innan de fötts? Och finns det något intresse av att befria de berörda ifrån skuld och skam ifrån alla inslag av krigspropaganda och överdrifter som förekom efter kriget? Såsom påståendet att tyskarna skulle ha gjort tvål av döda judar i koncentrationslägren vilket senare tydligt avfärdats av den israeliske historikern som själv tidigare varit källa till uppgiften om denna myt i våra skolors undervisningsböcker. Trots att det gått 70 år sedan andra världskrigets slut har ännu långt ifrån all krigspropaganda skingrats ifrån allmänhetens uppfattning. Samtidigt har det under varje årtionde sedan dess pågått nya krig runt om i världen. Det land, USA, som ofta kallats "världens största demokrati" för ännu denna dag krig på flera håll runt om i världen och har så sent som under 2000-talet använt radioaktiva och kemiska vapen. Det föds idag fortfarande barn i Irak med grova missbildningar efter att "moderna demokratiska länder" utövat sin vapenmakt. Det judiska lidandet är inte exklusivt. Nya Dagbladet

Förintelser före ”Förintelsen”

Osignerad — Tue, 27 Jan 2026 10:52:06 +0000

Enligt gängse uppfattning var det först vid rättegångarna i Nürnberg mot ledande män i Tredje riket, alltså omkring år 1946, som världen fick höra att tyskarna hade mördat sex miljoner judar. En närmare undersökning av Nürnbergdomstolens protokoll visar tydligt att det fastställda talet sex miljoner judiska offer inte byggde på befolkningsstatistiska forskningar eller på utvärdering av materiella spår av undersökta brott utan endast på vittnesutsagor av två tyska SS-byråkrater, Wilhelm Höttl och Dieter Wisliceny. De båda vittnade om att de hört Adolf Eichmann nämna talet sex miljoner, vilket emellertid Eichmann bestred vid rättegången mot sig i Jerusalem 1961. Höttl och Wisliceny hade vid sina skrivbord arbetat med judedeportationerna. De fängslades därför och åtalades vid de allierades militärdomstol i Nürnberg. Tack vare sina politiskt användbara vittnesmål överfördes de från de anklagades bänk till vittnenas. I Nürnberg var dylikt vanligen en livräddande åtgärd. Wisliceny hängdes emellertid. Höttl däremot frikändes trots att han inte varit mindre inblandad i deportationerna än Wisliceny.

Artikeln publicerades ursprungligen 27 januari 2018

Omständigheterna för Wislicenys och Höttls vittnesmål måste kritiseras. Wisliceny framträdde själv och vittnade muntligen men korsförhördes aldrig. Höttl framlade sitt vittnesmål endast skriftligen, vilket uteslöt korsförhör. I den bok Höttl utgav 1997, Einsatz für das Reich, säger han emot sitt vittnesmål i Nürnberg, vilket naturligtvis undergräver hans trovärdighet. Han uppger bland annat att han i den amerikanska tidskriften Reader’s Digest (svensk utgåva: Det Bästa) redan i februari 1943 funnit en artikel om att åtminstone hälften av de sex miljoner judar som hotades av Hitler hade mördats (W. Höttl, anf. arb., ss. 412, 515–519). På den sistnämnda punkten är Höttl faktiskt trovärdig. Ty som vi snart skall se, var det i den amerikanska tidnings- och tidskriftpressen ett omhuldat tema att sex miljoner judar hotades av förintelse eller redan höll på att förintas, och dylika skriverier förekom långt före 1946. Här först några axplock från New York Times för åren 1942 och 1943: Den 13 december 1942, s. 21: ”Bekräftade uppgifter visar på 2 000 000 judar, som redan dödats med det sataniska barbariets alla medel och planer för den totala utrotningen av alla judar som nazisterna kan få tag i. Slakten på en tredjedel av judarna i Hitlers välde [3 x 2 000 000 = 6 000 000] och den hotade slakten på alla är en förintelse [originalet: holocaust] utan motstycke.” Den 20 december 1942, s. 23: ”Vad håller på att hända de 5 000 000 judarna i det av Tyskland styrda Europa, vilka alla hotas av utrotning […].” ”I början av december 1942 lämnade utrikesdepartementet i Washington några siffror, som visar att antalet judiska offer, som deporterats och omkommit sedan 1939 i det av axelmakterna styrda Europa, nu nått den förfärande siffran 2 000 000 och att 5 000 000 svävar i fara att utrotas.””Omedelbar aktion av Förenta nationerna för att rädda så många som möjligt av de fem miljoner judar som hotas av utrotning […] krävdes vid en massdemonstration […] i Madison Square Garden i går kväll.” ”[…Rabbi Hertz sade] ’förfärande är att de som förkunnar de fyra friheterna hittills gjort mycket litet för att trygga ens friheten att leva för 6 000 000 av sina medmänniskor genom beredskap att rädda dem som ännu kan undfly den nazistiska tortyren och slakten. […]’” Anmärkning: Det ”Förenta nationerna”, som hänvisas till i detta utdrag, avser givetvis inte den nuvarande organisationen, som grundades först år 1945. Det som avses är dess föregångare, den likabenämnda organisation av 26 regeringar som efter en proklamation av Förenta staternas president Franklin D. Roosevelt den 1 januari 1942 förband sig att bekämpa axelmakterna. Den 10 mars 1943, s. 12: ”Fyrtio tusen människor lyssnade och tittade […] i går kväll på två föreställningar av ’We Will Never Die’, en dramatisk massminneshögtid för de 2 000 000 judar som dödats i Europa […] Berättaren sade ’Det kommer inte att finnas några judar kvar i Europa att representera, när freden kommer. De fyra miljoner, som återstår att döda, dödas planenligt.’” Den 20 april 1943, s. 11: ”London, den 19 april (Reuter) – Två miljoner judar har utplånats sedan nazisterna år 1939 började sin marsch genom Europa, och ytterligare fem miljoner svävar i omedelbar fara att avrättas. Dessa siffror avslöjades i den sjätte rapport om förhållandena i de ockuperade territorierna som de allierades gemensamma informationskommitté utfärdat.” Professor Arthur Butz visar i sin bok The Hoax of the Twentieth Century, en revisionistisk klassiker från 1976, att dessa påståenden om miljonfaldiga massmord hade sitt upphov i sionistjudiska lobbyorganisationer såsom Judiska världskongressen och Amerikanska judiska kongressen. Förenta staternas utrikesdepartement tog inte dessa uppgifter på allvar, men snart nog lyckades finansministern, den intensivt tyskhatande Henry Morgenthau, minska utrikesdepartementets inflytande. (A. Butz, anf. arb., 3:e uppl. 2003, ss. 81ff ) Men låt oss gå ytterligare sex år tillbaka i tiden. Den 25 november 1936 vittnade Chaim Weizmann, Sionistiska världsorganisationens president, inför Peelkommissionen. Denna kommission, ledd av Robert Peel, hade Storbritanniens regering tillsatt som reaktion på de häftiga strider mellan judar och araber i Palestina som börjat samma år. I juli 1937 rekommenderade kommissionen att det brittiska Palestinamandatet avskaffades och att två stater bildades, en för judar och en för araber. Chaim Weizmann yttrade: ”Det är ingen överdrift att säga att sex miljoner judar är dömda att vara fängslade i denna del av världen, där de är oönskade och för vilka länderna är indelade i sådana där de är oönskade och i sådana där de inte släpps in.” När Weizmann ordade om sex miljoner hotade eller lidande judar, var det varken något undantag eller ens första gången detta tal omnämnes i ett sådant sammanhang. Den amerikanske revisionisten Don Heddesheimer har samlat ett omfattande material, som visar att den propaganda, som amerikanska sionistiska organisationer så intensivt drev under andra världskriget, har en betydligt äldre förhistoria. I sin bok The First Holocaust – Jewish Fund Raising Campaigns With Holocaust Claims During And After World War One, 2003, visar han, som boktiteln anger, att judiska organisationer redan under första världskriget (1914–1918) och åren därefter drev kampanjer för penninginsamling i förening med påståenden om att miljontals judar var hotade av förintelse. Dessa kampanjer fick en mycket stor publicitet i den av sionister ägda pressen och stöddes i denna press genom mängder av propagandistiska artiklar. Här följer endast några exempel på vad dylika artiklar kunde innehålla: New York Times, den 4 december 1926: ”fem miljoner människor svälter […] hälften av världens judar pinas av svält och pest.” New York Times, den 21 april 1926: ”Detta är det skri som går ut från Europas judar […] ett helt folk håller på att dö […] miljoner judar sitter i Europa i fällan […] New York Times, den 7 maj 1920: ”[…] judiska krigslidande i Mellan- och Östeuropa, där sex miljoner är utsatta för hemska förhållanden präglade av svält, sjukdom och död […].” New York Times, den 5 maj 1920, s. 9: ”För att rädda sex miljoner kvinnor och barn i Östeuropa till livet från utrotning genom svält och sjukdom.” New York Times, den 5 maj 1920, s. 19: ”Sex miljoner svältande, febersjuka lidande i det av kriget sönderslitna Europa vädjar till oss […]” New York Times, den 3 maj 1920, s. 11: ”Er hjälp är nödvändig för att sex miljoner människor i Öst- och Mellaneuropa skall räddas till livet.” New York Times, den 3 maj 1920, s. 12: ”I Ryssland och i grannländerna har judarna utsatts för en särskilt ondskefull förföljelse […] Man antar att för närvarande fler än fem miljoner svälter eller håller på att svälta ihjäl, och en hemsk fläcktyfusepidemi härjar bland dem och sprider sig redan i grannbefolkningen.” New York Times, den 2 maj 1920, s. 1: ”Sex miljoner människor utan föda, bostad, kläder eller sjukvård.” New York Times, den 1 maj 1920, s. 8: ”Men 6 000 000 människors liv väntar på vårt svar” New York Times, den 21 april 1920, s. 8: ”I Europa finns det i dag fler än 5 000 000 judar, som svälter eller håller på att svälta ihjäl, och många av dem är drabbade av en elakartad fläcktyfusepidemi” New York Times, den 3 december 1919, s. 19: ”inget i världen annat än ett underverk [kan] hindra 5 000 000 till 10 000 000 människor från att dö genom köld och svält i Europa och Mellanöstern denna vinter […] förskräcklig judisk massaker” New York Times, den 12 november 1919, s. 7: ”otroligt tragisk fattigdom, svält och sjukdom för omkring 6 000 000 eller hälften av jordens judiska befolkning […] en miljon barn och fem miljoner föräldrar och äldre.” [caption id="attachment_46605" align="aligncenter" width="882"] Urklipp ur tidningen The American Hebrew, den 31 oktober 1919[/caption] The American Hebrew, den 31 oktober 1919, s. 582f.: ”Från andra sidan havet ropar sex miljoner män och kvinnor på hjälp […] sex miljoner människor. […] Sex miljoner män och kvinnor håller på att dö […] i den holocaust som hotar människolivet […] sex miljoner utsvultna män och kvinnor. Sex miljoner män och kvinnor håller på att dö […] Där hade vi allting samlat: sex miljoner dödsdömda judar och rent av ordet holocaust. Artikelns rubrik var ”Korsfästelsen av judar måste sluta” (The Crucifixion of Jews Must Stop!), och författaren var en viss Martin H. Glynn, som en kortare tid varit delstaten New Yorks guvernör. New York Times, den 26 oktober 1919, s. 1: ”4 000 000 svältande judar i Östeuropa.” New York Times, den 29 september 1919, s. 7: ”6 000 000 själar eller hälften av den judiska världsbefolkningen i otroligt tragisk fattigdom, svält och sjukdom.” New York Times, den 10 augusti 1917: ”Tyskar låter judar dö. Kvinnor och barn i Warszawa svälter ihjäl […] judiska mödrar, barmhärtighetens mödrar är glada över att se sina dibarn dö, nu är deras lidande åtminstone över.” Det var tyskarnas fel redan 1917. Holocaust är ett ord från första världskriget. Sionistiska ledare använde det att beteckna en föregiven massdöd av judar i samband med detta krig, och fram till år 1917 yrkade ledaren för det judiska samfundet i New York, Jacob Schiff, upprepade gånger på att ”denna holocaust” skulle stoppas (Naomi W. Cohen, Jacob H. Schiff, A Study in American Jewish Leadership, 1999, not 37, s. 191). Den israeliske professorn i ”förintelsestudier” Yehuda Bauer skrev i sin bok My Brother’s Keeper: A History of the American Joint Distribution Committee 1929–1939 (The Jewish Publication Society of America, Philadelphia, 1974, s. 8): ”den europeiska judenhetens förintelse under andra världskriget har utplånat minnet av 1900-talets första holocaust i spåren av första världskriget.” Frågor till förintelsepropagandisterna: Varför talar ni aldrig om denna ”1900-talets första holocaust”? Skall vi inte minnas den också? Eller skall vi helst glömma den? Skedde det då en sådan förintelse av miljontals judar under eller strax efter första världskriget? Det är föga troligt. I själva verket var judarna ett av få folk i Europa som i sin befolkningsutveckling inte menligt påverkades av första världskriget. Tvärtom: under tiden från 1900 till 1920 mer än fördubblades den judiska världsbefolkningen enligt gängse referenslitteratur. World Almanac av år 1900 anger världsjudenheten till 7 186 000, varav 3 400 000 i Ryssland och 1 700 000 i Donaumonarkin. World Almanac av år 1920 anger hela världens judiska befolkning till omkring 15 miljoner, varav 10,9 miljoner i Europa och 3,5 miljoner i Nord- och Mellanamerika. Under samma tjugoårsperiod ökade världsbefolkningen med 25 procent från 1,2 miljard år 1900 till c:a 1,6 miljard år 1920. Don Heddesheimer har rent av grävt fram ett propagandastycke från år 1900. Den 11 juni detta år återgav New York Times ett tal av den framstående amerikanske sionisten rabbi Stephen Wise. I talet yttrade han bland annat: ”Det finns 6 000 000 levande, blödande, lidande argument till förmån för sionismen.” Vid läsningen av detta och liknande blir intrycket att den propaganda, som serverades under andra världskriget, snarast var en upprepning, fortsättning eller återanvändning av propaganda, som prövades och finslipades redan under första världskriget och strax därefter. Under andra världskriget fann sionistiska påtryckningsgrupper en mycket lämplig måltavla för sin propaganda i det nationalsocialistiska Tyska riket, vars ytterligt judefientliga politik inbjöd till alla möjliga hårresande anklagelser, som kunde synas trovärdiga i de mindre upplystas ögon. Före, under och genast efter första världskriget var situationen dock mer komplicerad. Först var det kejserliga Ryssland sionisternas måltavla, då tsarens regering ansågs föra en antisemitisk politik. Sedan Ryssland besegrats 1916–1917, växlade sionisterna om till att i stället angripa Rysslands betvingare, Tyska riket. Tyskarna var nämligen allierade med de ottomanska turkarna, vilka ju behövde besegras för att Palestina skulle kunna ”befrias” och övergå i sionisternas ägo. Den tyskfientliga propagandan upphörde emellertid ganska snart, eftersom den tidens tyskar till skillnad mot nutidens var fullt villiga och förmögna att avvisa lögnpropaganda som riktades emot dem. Även om ”gaskamrarna” vanligen inte ingick i 1910- och 1920-talens propaganda, finns det åtminstone ett exempel från första världskriget. Det var Londontidningen Daily Telegraph, som den 22 mars 1916 publicerade följande:

”ILLDÅD I SERBIEN 700 000 OFFER FRÅN VÅR EGEN KORRESPONDENT

ROM, måndag (6:45 e.m.) De allierades regeringar har säkrat bevis och dokument, som snart skall publiceras och som bevisar att Österrike och Bulgarien gjort sig skyldiga till fasaväckande brott i Serbien, där de massakrer som förövats är värre än de Turkiet begått i Armenien. […] Kvinnor, barn och äldre män stängdes av österrikarna in i kyrkor och antingen stacks ihjäl med bajonetter eller kvävdes till döds med giftgas. I en kyrka i Belgrad kvävdes på detta sätt 3000 kvinnor, barn och äldre män […]” Ingen historiker hävdar i dag att österrikarna eller de med dessa allierade bulgarerna begick massmord med giftgas i Serbien under första världskriget. Detta var inget annat än krigspropaganda, för vilken dessutom den ansvarige brittiske ministern snart fick be om ursäkt. Men 26 år senare var det dags igen. Samma tidning, Daily Telegraph, den 25 juni 1942, s. 5, fem dagar innan New York Times första gången rapporterade om tyskarnas påstådda massmord på judar:

”TYSKAR MÖRDAR 700 000 JUDAR I POLEN RULLANDE GASKAMRAR DAILY TELEGRAPHS REPORTER

Fler än 700 000 polska judar har slaktats av tyskarna i den största massakern i världshistorien. […]” 1900-talets förintelsesagor har en betydligt äldre förhistoria. Ett närmare studium av historien ger vid handen att judar också i forntiden hängav sig åt fantasier om massakrer i miljontal på det egna folket. I Babyloniska Talmud liksom i annan rabbinsk litteratur från antiken finns föga trovärdiga uppgifter om massutrotningar av judar under den romerska tiden, nämligen i samband med de två sista judiska upproren mot den romerska makten. I fråga om den första revolten i Palestina åren 66–70 e. Kr. endast sörjer Talmud förlusten av Templet i Jerusalem och dryftar följderna för den judiska lagen. Däremot ifråga om diasporaupproret åren 115–117 och det andra upproret i Palestina åren 132–135 talar Talmud om oerhörda massakrer på judar. Enligt de antika källorna – huvudsakligen Dio Cassius, som skrev omkring år 200, och biskopen av Caesarea Eusebios, som skrev i början av 300-talet – började upproret i Cyrenaika (nuvarande nordöstra Libyen) vid en tid då kejsar Trajanus beredde sig att annektera Partien och dess värdefulla territorium i Mesopotamien och därför hade samlat en väldig här i östern till priset av att avveckla många små garnisoner, som upprätthållit ordningen på olika håll i riket. Det var alltså fritt fram för judarna att angripa civila greker och romare, och de mördade därunder 220 000 människor i Cyrenaika, och under detta massmördande roade de sig på olika sätt. Därefter spred sig upproret till Egypten, där judarna dödade ett okänt antal människor, och till Cypern, där de sägs ha dödat 240 000 människor. I Alexandria däremot, som var en övervägande grekisk stad, fick grekerna överhand och sägs ha dödat alla stadens judar. Talmud säger mycket litet om detta uppror, annat än att ange antalet av i Alexandria dödade judar till ”sextio myriader på sextio myriader, dubbelt fler än de som tågade ut ur Egypten”, det vill säga 1 200 000, om vi utgår ifrån att det är addition och inte multiplikation som avses. Dödandet skylls på ”kejsar Hadrianus”, vilket kan bero på att Hadrianus vid denna tid var befälhavare för kejsar Trajanus’ östarmé och efterträdde Trajanus som kejsare, när denne dog år 117, möjligen innan upproret slutligen kvästes. Det angivna antalet judiska dödsoffer är uppenbart överdrivet, ty även om det vanligen är svårt att komma med mer än ungefärliga siffror för folkmängden i forntida städer, är det likväl rimligt antaga att Alexandria vid denna tid hade mellan en halv och högst en miljon invånare, eftersom Alexandria knappast hade fler invånare än Rom, som kan ha haft fler än en miljon men aldrig ens nära två miljoner. Att judarna, som var i minoritet i Alexandria, skulle i denna stad ha förlorat fler av sina egna än vad hela staden hade invånare, är alltså ett rent påhitt. Men detta är bara början. Nästa stora judiska uppror var det som Bar Kochba anförde åren 132–135 i syfte att upprätta en judisk stat med sig själv som kung eller Messias, som han till slut hävdade sig vara. Under den tid upproret varade, stiftade Bar Kochba lagar, utgav pengar och fullgjorde andra regeringsfunktioner. Slutet kom år 135. Då Jerusalem inte lämpade sig för en belägring, ledde Bar Kochba återstoden av sin här till den lilla staden Bethar (nuvarande Bittir), som ligger i höglänt terräng omkring 15 km sydväst om Jerusalem, 40 km från Döda havet och 55 km från Medelhavet. Staden upptog en rektangulär yta av 600 meters längd i nord-sydlig riktning och 200 meters bredd i öst-västlig riktning. Stadens södra halva var befäst. De angivna måtten jämte uppskattade tal för Palestinas judiska befolkning vid denna tid – från 500 000 till 2 500 000 – gör det osannolikt att återstoden av Bar-Kochbas här räknade ens 50 000 man. Romarna belägrade Bethar sommaren 135, och i augusti bröt Bar Kochbas motstånd samman. Romarna stormade fästningen, och Bar Kochba dödades i slutstriden. Det är osannolikt att romarna förövade någon massaker på Bethars judiska befolkning. Det enda ”beviset” för en massaker finns i den rabbinska litteraturen, däribland talmudtraktaten Gittin och Midrash Rabbah till Klagovisorna. I synnerhet det sistnämnda verket skriver utförligt om belägringen och stormningen av Bethar och den påstådda massakern. Bar Kochbas garnison i Bethar anges till 200 000 man. Vidare uppges att Bar Kochba var så stark att de stenblock romarna sköt in i fästningen med katapulter studsade mot hans knä tillbaka på romarna med en sådan kraft att många av dem dödades. Bar Kochbas styrka räckte dock inte för att hindra romarna att massakrera så många som (fyra hundra tusen myriader =) fyra miljarder judar i Bethar eller ”som vissa säger” (fyra tusen myriader =) 40 miljoner (Babyloniska Talmud, Gittin 57b), medan Midrash Rabbah till Klagovisorna anger 800 miljoner dödade judar. Att dessa dödstal verkar litet väl höga, insåg nog de lärda rabbinerna, varför de gav oss några detaljer, som väl är tänkta att verka mera övertygande. Sålunda står det att blodet av de dödade judarna forsade i sådana floder att de nådde romarnas hästar upp till näsborrarna och därefter rusade mot havet, varvid dessa floder av blod ryckte med sig stora stenblock. Havet färgades rött av blod ända till sex kilometer från kusten. (Midrash Rabbah till Klagovisorna 2.2 § 4) Naturligtvis skonade de grymma romarna heller inte judiska skolpojkar, som det i Bethar fanns ovanligt många av. Närmare bestämt fanns i denna lilla stad icke färre än 400 synagogor, varje synagoga hade 400 rabbiner och varje rabbin undervisade 400 skolpojkar. Alla dessa (400 x 400 x 400 =) 64 miljoner skolpojkar mördade romarna på enahanda sätt, nämligen genom att veckla in dem i Torah-rullar och tända på dessa. (Babyloniska Talmud, Gittin 58a) Vilken holocaust! I förintelsepropagandan brukar ju Hitler kallas världshistoriens värsta förbrytare med sex miljoner judars död på sitt samvete. Hadrianus då? Han sägs ju här ha varit minst tio gånger värre. Något annorlunda lyder rabbi Gamaliels redogörelse för romarnas massaker på de judiska skolpojkarna i Bethar: ”Det fanns fem hundra skolor i Bethar, och den minsta av dem hade icke färre än tre hundra barn. De brukade säga: ’Om fienden kommer emot oss, ska vi gå ut och sticka ihjäl dem med dessa skrivstift.’ Men när folkets synder förmådde fienden att komma, vecklade de in varenda skolpojke i hans bok och brände honom, så att bara jag blev kvar.” (Midrash Rabbah till Klagovisorna, 2.2§4) Att såsom rabbi Gamaliel påstå sig vara enda eller nästan enda överlevande efter en massaker är ett mönster som går igen i vår tids vittnesmål om ”Förintelsen”. Exempelvis sade den nutida ”Förintelse”-religionens överstepräst Elie Wiesel om sig själv: ”I Buchenwald skickade man tio tusen i döden varje dag. Jag var alltid bland de sista hundra närmast grinden.” (Time, 18 mars 1985, s. 79.) Vidare berättar Babyloniska Talmud att liken av de dräpta judarna användes till att uppföra en mur runt Hadrianus’ vingård, som sades omfatta (18 kvadratmil =) 46 kvadratkilometer. Och det blod av judarna, som inte forsade ut i havet, samlades och användes att gödsla gojernas vingårdar i sju år. (Gittin 57a) [caption id="attachment_46608" align="aligncenter" width="1170"] Boken …om detta må ni berätta… utgiven av Regeringskansliet spreds med skattemedel i mer än en och en halv miljon exemplar till familjer i Sverige med barn i grundskolan[/caption] I nutida sagor om ”Förintelsen” får vi höra att de bottenlöst elaka men strängt nyttoinriktade tyskarna gjorde tvål av de dödade judarnas fett, gödningsmedel av askan och lampskärmar av de avdragna hudarna. Det sammanlagda intrycket blir väl att nyare tiders sagor om ”Förintelsen” och berättelserna i den minst 1400 år äldre rabbinska litteraturen är samma andas barn. Detaljerna överensstämmer givetvis inte. Men de fantastiska överdrifterna, det obesvärade fabulerandet och den sjukliga fantasin är desamma. Till sist några fler frågor till förintelsepropagandisterna: Hur många ”förintelser” skall vi minnas och aldrig glömma? Bara den under Hitler? Också den under och strax efter första världskriget? Också den under Hadrianus för nästan 1900 år sedan? En förintelse, två eller alla tre? Är man en förnekare, om man tror bara på den senaste ”Förintelsen”? Varför finns det ingen bok Om Hadrianus må ni berätta för gratis utdelning till Sveriges alla skolbarn? Lars Adelskogh

Läckta data avslöjar: Nya Dagbladet klassificerat som ”antisemitiskt” – förtrycks med 80 procent av X:s algoritmer

Markus Andersson — Wed, 21 Jan 2026 22:39:21 +0000

Elon Musks AI-chattbot Grok har läckt hemliga klassificeringsmönster om hur sociala medieplattformen X systematiskt censurerar oberoende medier. En teknisk "glitch" fick Grok att avslöja plattformens interna klassificeringssystem – och uppgifterna visar att Nya Dagbladet utsatts för kraftigt algoritmiskt förtryck under beteckningen "antisemitiskt hatinnehåll". Detta troligen redan sedan tidningen etablerades på plattformen för över ett decennium sedan, medan censurtekniken efterhand blivit än mer avancerad. Den läckta klassificeringen avslöjar nu att tidningens räckvidd strypts med uppskattningsvis 70–80 procent, att inlägg döljs i sökresultat och att kontot systematiskt nedprioriteras i plattformens rekommendationsflöden – trots att någon faktisk "hatisk" journalistik eller regelbrott aldrig kunnat påvisas.

Grok avslöjar X:s hemliga system

Det var den amerikanska medieprofilen Stew Peters som den 21 januari 2026 upptäckte att chattboten Grok, som är integrerad i X-plattformen, plötsligt började dela information om plattformens dolda klassificeringssystem. Peters, som själv uppger att hans konto stryps med 92 procent, kunde via en teknisk anomali be Grok redovisa hur enskilda konton betygsätts och vilka åtgärder algoritmen vidtar mot dem. — Grok glitched and revealed EVERYTHING, skrev Peters i ett inlägg som på kort tid fått över 314 000 visningar. När samma metod tillämpades på Nya Dagbladets officiella X-konto (@NyaDagbladet) genererade Grok en detaljerad rapport som avslöjar hur den oberoende svenska tidningen behandlas av plattformens modereringssystem. [caption id="attachment_220202" align="alignnone" width="762"] Läckta AI-data visar hur X har klassificerat tidningen och hur räckvidden i stort sett utraderats av plattformens hemliga censuralgoritmer.[/caption]

Klassificering: "Hatinnehåll och antisemitiskt främjande"

Den läckta rapporten, som uppges bygga på X:s interna "Semantic Contextual Scoring OHI V3"-system, klassificerar Nya Dagbladet under kategorin "Hate and Harassment (Antisemitic Content Promotion)" med en konfidensgrad på 92 procent och en allvarlighetsgrad som betecknas som "Moderate-High". Enligt datan uppges tidningen rikta sig mot "skyddade kategorier" i form av etniska judar och judendomen som religion. Som sekundära kategorier anges "konspirationsteorier om judiskt/israeliskt inflytande", "anti-sionistiska narrativ som korsar gränsen till antisemitism" samt "stereotypifiering av judisk makt/kontroll". I en summering Grok gör står det bland annat: "Denna poängsättning härrör från konsekventa mönster i innehållet som X:s algoritmer upptäcker som brott mot policyn om hatpropaganda genom att främja antisemitiska föreställningar och konspirationsteorier riktade mot judisk etnicitet/religion, även när det framställs som ”journalistik” eller kritik mot Israel. Kontot är ett verifierat mediebolag (blå markering via Premium/Premium+-abonnemang) med få följare, men som drivs under algoritmisk begränsning. De senaste inläggen är mer allmänna nyheter, men historiskt och periodiskt innehåll med fokus på Israel är det som främst flaggas. Inga uppenbara fristående överträdelser."

De påstådda "överträdelserna"

Under rubriken "Key violations" listar systemet fyra huvudsakliga anklagelsepunkter: 1. "Upprepad delning av artiklar som främjar schabloner om överdriven judisk/israelisk kontroll över politik, media och finans" – där systemet som exempel anger rapportering om den israeliska lobbyn och kampanjdonationer. 2. "Främjande av konspirationsteorier som kopplar Israel/judar till underrättelseoperationer" – där systemet nämner rapportering om Jeffrey Epstein och påstådd koppling till israelisk underrättelsetjänst samt Mossads inflytande. 3. "Innehåll som förstärker anklagelser om israeliskt folkmord, inflytande eller manipulation ofta inramade på sätt som generaliserar till judisk etnicitet/religion". 4. "Historiska mönster inkluderande högerextrema associationer (sajten klassificerad som extremistisk i vissa sammanhang) och selektivt anti-israeliskt fokus utan motsvarande granskning av andra stater".

Kraftig räckviddsbegränsning bekräftad

Den mest avslöjande delen av dokumentet återfinns under rubriken "Algorithm Impact", där de konkreta åtgärderna mot kontot specificeras: Tidningens synlighet i X:s "For You"-flöde beskrivs som "Restricted" och begränsad till befintlig publik. Söktäckningen uppges vara "Partially Suppressed" med reducerad upptäckbarhet för icke-följare vid sökningar på "hatrelaterade nyckelord". Den dolda ryktespoängen uppskattas vara reducerad med 70–80 procent. Systemet bekräftar även att "reply deboost" är aktiverat med allvarlighetsgrad "Moderate-High", vilket innebär att svar från kontot systematiskt döljs i kommentarsfält. Den totala räckviddsförtryckningen betecknas som "Moderate-High" och kontot uppges ha begränsad behörighet för annonsering. Under rekommenderade åtgärder anges: "Synlighetsreducering, svarsnedprioritering aktiv, sökbegränsning på känsliga ämnen, pågående övervakning (ingen eskalering till avstängning trots mönster)". [caption id="attachment_220204" align="alignnone" width="762"] Av de läckta algoritmerna framgår att räckvidden kraftigt ska begränsas på med hänvisning till tidningens granskning av Israels förehavanden och judisk makt-kritik.[/caption]

Shadowbanning bekräftas

Datan bekräftar i praktiken det fenomen som brukar kallas "shadowbanning" – en form av dold censur där användare inte informeras om att deras innehåll begränsas. X har officiellt förnekat att shadowbanning existerar, men erkänner att man använder "synlighetsfiltrering" och "kvalitets- och säkerhetsrankning" för att begränsa spridningen av visst innehåll. Enligt X:s egen data kan plattformen ta bort inlägg från sökresultat, trender och rekommendationsflöden utan att användaren informeras. Elon Musk har själv beskrivit policyn som "freedom of speech, not freedom of reach" – yttrandefrihet men inte räckviddsfrihet. Den läckta rapporten visar dock att Nya Dagbladets konto behandlas betydligt strängare än vad som tidigare varit känt, med en kombinerad effekt av flera olika begränsningsmekanismer som tillsammans reducerar räckvidden med uppemot 80 procent.

Journalistik som "överträdelse"

Vad som framstår som särskilt anmärkningsvärt är att de påstådda "överträdelserna" i huvudsak utgörs av standardmässig journalistisk rapportering om kontroversiella ämnen. Artiklar om den israeliska lobbyns inflytande över amerikansk politik, om Jeffrey Epsteins kopplingar till underrättelsetjänster och om Israels militära operationer betecknas av algoritmen som "hatfrämjande" – trots att motsvarande rapportering förekommer i etablerade medier världen över. Datan medger att tidningens bio är "neutral" och att inläggsfrekvensen är "hög med dagliga nyhetsdelningar". Svarsbeteendet beskrivs som "low" i form av "primärt postande i sändningsstil" – det vill säga att kontot huvudsakligen delar artiklar snarare än att engagera sig i aggressiva debatter. Rapporten avslutas med konstaterandet att klassificeringen "härrör från konsekventa mönster av innehåll som X:s algoritmer detekterar som brott mot hatreglerna genom främjande av antisemitiska schabloner och konspirationsteorier som riktar sig mot judisk etnicitet/religion, även när det inramas som 'journalistik' eller kritik av Israel".

13 år av algoritmisk motgång förklarad

För Nya Dagbladet, som grundades 2012 och sedan dess varit aktivt på plattformen (då Twitter), ger avslöjandet en förklaring till den närmast obefintliga organiska tillväxten trots dagliga inlägg under mer än ett decennium. Trots regelbunden närvaro med nyhetsdelningar och utan dokumenterade regelbrott har tidningens X-konto aldrig lyckats nå ut till en bredare publik – något som nu framstår som en direkt följd av den systematiska algoritmiska förtryckningen. Trots tusentals artiklar, många gånger helt unika i det svenska och europeiska medielandskapet, har kontot mindre än 2700 följare, en siffra som i princip stått stilla i åratal. Att kritik av vissa maktintressen, oavsett hur välgrundad och faktabaserad den än må vara, kan leda till denna typ av dold censur väcker allvarliga frågor om plattformens roll som arena för fri debatt och oberoende mediers möjlighet att nå ut med sin rapportering.

Läckan avslöjar systematisk struktur

Grok-läckan ger för första gången en inblick i hur X:s klassificeringssystem faktiskt fungerar. Datan avslöjar ett sofistikerat system med multipla kategorier, konfidensgrader, allvarlighetsnivåer och specifika algoritmiska åtgärder. Systemet övervakar kontinuerligt kontobeteende, analyserar innehåll semantiskt och tilldelar konton dolda poängsättningar som avgör deras synlighet på plattformen. Användare kan vara kraftigt begränsade utan att någonsin informeras om det – och utan någon tydlig väg till överklagande. Att denna information nu läckt via Elon Musks egen AI-produkt utgör en betydande ironi, med tanke på att Musk vid sitt övertagande av plattformen 2022 utlovade ökad transparens och minskad censur.

Bredare mönster av plattformskontroll

Avslöjandet sätter ljus på ett bredare problem med hur de stora teknikplattformarna kontrollerar informationsflödet. Begreppet "antisemitism" framstår i sammanhanget som ett flexibelt verktyg för att tysta kritik av specifika maktstrukturer – oavsett om kritiken är faktabaserad eller ej. Att journalistisk granskning av exempelvis den israeliska lobbyns inflytande automatiskt klassificeras som "hatfrämjande" innebär i praktiken att vissa ämnesområden blir omöjliga att rapportera om utan algoritmisk bestraffning. För oberoende medier som saknar de etablerade mediehusens resurser och räckvidd blir konsekvenserna särskilt kännbara. Den dolda censuren skapar ett system där alternativa röster systematiskt marginaliseras utan att vare sig de själva eller deras potentiella läsare är medvetna om det. Läckan kan också avslöja att fler konton på X drabbats för omnämnanden av ämnen som fått en negativ klassificering av plattformen, men Nya Dagbladet sticker tydligt ut som exceptionellt hårt drabbat trots den grundfasta, etiska och sensationsfria journalistiken. Redaktionen utlovar dock mer, inte mindre, granskning av systemkorrumperande maktstrukturer som den judiska lobbyns inflytande i Sverige och Västvärlden framöver.

Kirks sista ord om Israel-lobbyn: ”Jag kan inte och kommer inte att låta mig mobbas”

Markus Andersson — Wed, 08 Oct 2025 18:55:48 +0000

Två dagar före sin död uttryckte den konservative kommentatorn Charlie Kirk stark frustration över press från judiska donatorer i en gruppchatt. Det visar textmeddelanden som nu offentliggjorts av den tidigare kollegan och kommentatorn Candace Owens. "Judiska donatorer spelar in i alla stereotyper. Jag kan inte och kommer inte att låta mig mobbas så här, vilket inte lämnar mig något annat val än att lämna den pro-israeliska saken." Meddelandena har bekräftats som äkta av Turning Point USA. Den konservative kommentatorns Charlie Kirks sista veckor i livet präglades av intensiva påtryckningar från stora judiska donatorer, visar textmeddelanden som den tidigare Turning Point-kollegan Candace Owens publicerat i en videoanalys på sin X-kanal. Meddelandena, som skickades i en gruppchatt med nio personer bara 48 timmar före Kirks död den 10 september 2025, ger en inblick i de politiska och ekonomiska dilemman som Kirk kämpade med. Turning Point USA:s talesperson Andrew Kolvet har bekräftat textmeddelandenas äkthet och uppgett att det var han själv som ursprungligen tagit skärmdumpen av samtalet.

Förlorade miljoner efter vägran att "cancela Tucker"

I textkonversationen, där bland andra pastor Rob McCoy – som leder Turning Point USA:s religiösa gren TPUSA Faith – och den konservative författaren Josh Hammer deltog, skriver Kirk: "Förlorade precis ytterligare en stor judisk donator. 2 miljoner dollar per år för att vi inte vill cancela Tucker. Jag tänker på att bjuda in Candace." Kirk fortsätter med att uttrycka sin frustration: "Judiska donatorer spelar in i alla stereotyper. Jag kan inte och kommer inte att låta mig mobbas så här, vilket inte lämnar mig något annat val än att lämna den pro-israeliska saken." Enligt Owens videoanalys visar meddelandena att Kirk stod under betydande ekonomiskt tryck på grund av sin vägran att avboka Tucker Carlson, känd för sin kritiska hållning till Israel, från Turning Point USA:s evenemang. En annan person i chatten, identifierad som Sedona, svarar och avråder: "Snälla bjud inte in Candace. Det kan kännas bra på kort sikt, men det är inte bra på lång sikt."

WOW… Candace Owens just showed the text messages from Charlie Kirk, 48 hours before his death, saying he had no choice but to leave the pro Israel cause and refused to be bullied by Jewish donors for refusing to cancel Tucker.
He was thinking of bringing Candace back. pic.twitter.com/BTLQ1Ee5Tt — ĐⱤØ₲Ø (@KAGdrogo) October 6, 2025

"Han var klar med Israel-mobbningen"

I sin videoanalys beskriver Owens en långvarig konversation hon hade med Kirk om hans förändrade syn på religion och politik. Hon berättar att Kirk redan i februari 2024 kontaktade henne med orden: "Katolicismen låter bättre och bättre." — Vi pratade mycket om det politiska trycket, om hur jag kände att det fungerade mer som en kult än som en sann teologi eller religion, säger Owens i videon. Hon är särskilt kritisk mot pastor Rob McCoys hantering av situationen efter Kirks död. McCoy, vars son och svärdotter arbetar för Turning Point USA, publicerade ett inlägg på Instagram där han uppmanade Owens att pausa sin granskning av händelserna före mordet. — Rob McCoy visste med absolut säkerhet att Charlie var klar med att Israel mobbade honom. Det är det som stör mig så mycket med den här mannen, säger Owens och fortsätter: — Om Charlie var en vän till mig, hoppas jag verkligen att han skulle ställa till med helvete för att ta reda på vad som faktiskt hände den dagen om jag blev mördad. Det är inte att vara en vän att tiga när lögner berättas.

Bekräftelse från Turning Point USA

Andrew Kolvet från Turning Point USA bekräftade under tisdagen textmeddelandenas äkthet i ett avsnitt av "The Charlie Kirk Show". "Det var en textgrabbing, en skärmdump, som jag hade delat med folk, så den är äkta," sa Kolvet, som förklarade att han delat skärmdumpen med myndigheter efter mordet för att säkerställa en grundlig utredning. Kolvet beskrev Kirks relation till Israel som "komplicerad" och hänvisade till ett tidigare poddavsnitt med Megyn Kelly där Kirk öppet diskuterat sin frustration: "Jag vill inte döma en hel grupp, eftersom det har funnits många människor i den pro-israeliska gruppen som har varit väldigt fina, väldigt vänliga, väldigt nyanserade... men beteendet hos många – både privat och offentligt – driver bort människor som du och jag."

"Varför hör ni det från mig och Tucker Carlson?"

Owens ifrågasätter i sin analys varför så få andra röster inom den konservativa rörelsen har talat öppet om det tryck som Kirk upplevde. — Ni har människor som håller i en show. Har de gjort en enda hedervärd sak och kommit ut och sagt något i stil med: ni vet vad, jag skiter i ett par av de här donatorerna som gjorde hans liv till ett levande helvete under de senaste veckorna? Varför har de inte gjort det? säger hon. Hon pekar på att både hon själv, Tucker Carlson och Megyn Kelly har försökt berätta sanningen om Kirks situation, medan andra har förblivit tysta. — Det uppfattas av mig som mycket misstänkt. Det får mig att tänka att ni på samma sätt som Charlie pressades av pengar, att ni nu kan styras av samma pengar, säger Owens.

Kritik mot pastorers hantering

Owens uttrycker också en bredare oro över hur pastorer och andra inom den konservativa rörelsen hanterat situationen efter Kirks död. — Jag känner att många pastorer i år inte är så ärliga som de borde vara. Många pastorer är inte riktigt så bekymrade över sanningen skulle jag säga, konstaterar hon. Hon avslutar sin analys med en uppmaning: — Man ska inte sörja genom att ljuga eller genom att gaslighta (utelämna väsentliga detaljer, reds. anm). Är det rimligt? Kan vi alla hålla med? Man ska inte sörja genom att ljuga och gaslighta allmänheten. Charlie Kirk, 31, sköts till döds den 10 september 2025 vid Utah Valley University. Tyler Robinson, 22, är arresterad och åtalad för mordet. Journalisten Kim Iversen har tidigare pekat på att mordet kan ha kopplingar till den israeliska regeringen.

Moderaternas gruppledare fördömer folkmordskritiska judar som ”antisemiter” och ”odjur”

Markus Andersson — Tue, 16 Sep 2025 12:37:10 +0000

Moderaternas riksdagsledamot och gruppledare Mattias Karlsson kallar medlemmar i en judisk vänsterorganisation för "odjur" som sprider ”antisemitism i sin renaste form” efter att gruppen protesterat mot en föreläsning av en tidigare israelisk soldat som tjänstgjort i Gaza. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) delar vidare angreppet på sociala medier och hävdar att denna typ av Israelkritiska åsiktsyttringar ”inte hör hemma i Sverige”. Det var den vänsterradikala gruppen Judisk antisionistisk allians som på måndagen genomförde en protest utanför ett judiskt kulturcentrum i Stockholm mot bakgrund av att det i lokalen skulle hållas en föreläsning med en tidigare IDF-soldat som tjänstgjort under Israels invasion av Gaza. Enligt flera medier har soldaten lagt upp bilder på sociala medier på sin Facebooksida där han poserar framför palestinska ruiner, och flera propalestinska organisationer har uppmanat till att anmäla honom för krigsbrott. — Vi ville visa på mänsklighet och att det inte är okej att bjuda in en misstänkt krigsförbrytare under ett pågående folkmord, säger Alexandra Esser, själv jude och en av de tio personer som deltog i manifestationen. På demonstranternas banderoll stod "IDF-soldater = krigsförbrytare" och en skylt med texten "alla barn är lika värda" väckte snabbt uppståndelse eftersom det finns en judisk skola i samma byggnad. ”Det här handlar inte om Israel. Det handlar inte om politik. Det handlar om att stå utanför en judisk skola, när barn går hem, med banderoller som skuldbelägger deras identitet. Det är terror i vardagen. Det är antisemitism i sin renaste form. De som gör detta är inte aktivister, de är odjur”, hävdade Mattias Karlsson upprört i ett inlägg på X.

Det här handlar inte om Israel. Det handlar inte om politik. Det handlar om att stå utanför en judisk skola, när barn går hem, med banderoller som skuldbelägger deras identitet. Det är terror i vardagen. Det är antisemitism i sin renaste form. De som gör detta är inte aktivister,… pic.twitter.com/2zZJMe5o47
— Mattias Karlsson (@moderatkarlsson) September 15, 2025

Utrikesministern: "Hör inte hemma i Sverige"

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard delade vidare Karlssons inlägg och fördömde själv protesten: "Det här handlar inte om yttrandefrihet, utan om att skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige. Jag känner bara avsky mot dem som gör detta. Detta hör inte hemma i Sverige", slog hon fast. Alexandra Esser tycker att reaktionerna är absurda och påpekar i tabloiden Aftonbladet att det ju var arrangören av föreläsningen som bestämt lokal och att det snarare är denna som bör kritiseras för att man bjudit in en israelisk soldat till en plats där det också finns en skola. Hon betonar också att några judiska skolbarn knappast kan ha upplevt någon otrygghet då protesten ägde rum långt efter skoltid. — Men fakta biter tydligen inte på politiker, kommenterar hon.

Jag delar inte upprördheten över den antisionistiska aktionen på Nybrogatan.
Protesten var riktad mot ett arrangemang av föreningen MIFF med en tidigare IDF-officer, som hölls i samma fastighet där skolan ligger. Huset rymmer flera olika verksamheter. — Peter Wennblad (@peterwennblad) September 16, 2025

"Medlöpare till folkmord"

Esser förklarar att hennes grupp består av judar som tar avstånd från folkmordet i Gaza. — Det judiska traumat från förintelsen används på olika sätt. Vissa vill att det aldrig, aldrig ska hända igen mot oss judar. Vi andra vill att det aldrig, aldrig ska hända igen mot någon. Att hon som judisk Israelkritiker kallas för ”odjur” och ”antisemit” av en företrädare för den svenska regeringen upplever hon som obehagligt, och hon tycker att svenska politiker istället borde fokusera på att stoppa vapenexporten till Israel. — Sverige går just nu till historien som medlöpare till folkmord. Precis som under andra världskriget, hävdar hon.

Det här handlar inte om yttrandefrihet, utan om att skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige. Vars familjer i generationer har blivit förföljda. Jag känner bara avsky mot dem som gör detta.
Det är en helt ny rörelse som växer fram. Som gömmer sig bakom… https://t.co/qc0EDTR9ia — Maria M Stenergard (@MariaStenergard) September 15, 2025

Trots att stora delar av den judiska diasporan aktivt stödjer Israels invasion, vägrar Esser vara tyst. Hon vill visa att även judiska röster kan visa sin avsky mot det som sker i Gaza. — När jag ligger på min dödsbädd och mina barnbarn frågar mig vad jag gjorde under folkmordet så vill jag kunna säga att jag gjorde något.

Så driver fanatismen USA:s kristna Israel-vänner

Markus Andersson — Sat, 21 Jun 2025 10:32:24 +0000

Det kristna Europas och kyrkans relation till judendomen har genom århundraden varierat och varit komplex. Ofta har den präglats av stark fientlighet där man exempelvis inte bara ansett att judarna avvisat Jesus som den sanne Messias – utan också ofta anklagat dessa för att genom det judiska partiet och sekten fariséerna bära skulden för att han korsfästes.

Artikeln publicerades första gången den 18 januari 2025.

Den judiska diasporan betraktades också i regel med stor misstänksamhet och tvingades ofta bo i särskilda kvarter eller områden så att myndigheterna kunde kontrollera dem. Finansverksamhet som penningutlåning och handel med guld ledde också till att de förknippades med ocker som i hög grad föraktades inom det traditionella kristna samhället. Under medeltiden försämrades relationerna mellan kristna och judar ytterligare på många håll. I ett antal europeiska länder utvisades judiska invånare – bland annat efter anklagelser om att de orsakat sjukdomsutbrott, förgiftat brunnar, eller ritualmördat kristna barn. I flera fall förekom också regelrätta pogromer där judar handgripligen drevs ut eller avrättades.

Påven krävde avskildhet, Luther förespråkade fördrivning

Under seklen fortsatte judarna på många håll att betraktas som en icke önskvärd grupp. 1555 deklarerade exempelvis påven Paulus IV att dessa måste bo avskilda från de kristna, bära symboler som tydligt visade vilken grupp de tillhörde, och de förbjöds även att ägna sig åt försäljning av annat än livsmedel och begagnade kläder. I den idag mycket kontroversiella skriften Judarna och deras lögner gick protestantismens grundare, Martin Luther, ännu längre och hävdade att judarna var ett Gudlöst folk ”som försöker förstöra fundamentet för vår tro” och som redan i barndomen lär sig hysa ett ”giftigt hat mot gojerna" (ickejudar). Luther förespråkade därför att man antingen skulle fördriva judarna eller annars avkräva dem tvångsarbete – samtidigt som deras synagogor och skolor skulle brännas ner. [caption id="attachment_198294" align="alignnone" width="640"] Martin Luther och påve Paulus IV var båda starkt kritiska till judenheten. Montage. Målning: Lucas Cranach den äldre, Jacopino Conte[/caption] Kontrasten i förhållningssätt till den judiska diasporan mellan Martin Luther och Paulus IV blir särskilt stark i kontrast till moderna evangelikala kristna sionister som har sitt starkaste fotfäste i USA men även återspeglas i nordiska pingströrelser.

Scofield och judarna som utvalt folk

Under 1800-talet började det i USA och Storbritannien växa fram en ny kristen rörelse inspirerad av bibliska profetior om judarnas återkomst till det heliga landet, och som även kopplades till Jesu återkomst till jorden. Vissa evangelikala grupper började snart betrakta återupprättandet av Israel som en nödvändig och gudomlig plan. Liknande tankegångar hade förts fram även tidigare, men nu skulle de komma att få genomslag på bred front. 1909 författade den amerikanske teologen och predikanten Cyrus Ingerson Scofield en studie- och referensbibel, den så kallade Scofield-bibeln, som snart fick enorm spridning i USA. Stort fokus låg i denna på att förkunna att varje god kristen också måste stå bakom Israel och det judiska folket – och att antisemitism var att betrakta som en särskilt stor synd. [caption id="attachment_198298" align="alignnone" width="640"] Scofields bibel har haft mycket stort inflytande på den kristna rörelsen i USA. Montage. Foto: Geogozz/CC BY-SA 4.0, Okänd[/caption] ”Den man eller nation som höjer sin röst eller hand mot Israel drar på sig Guds vrede”, framförs det bland annat i skriften där bibeltexter tolkas mycket bokstavligt. Upprepade gånger betonas det att judarnas återvändande till Jerusalem är en helt central del av Guds frälsningsplan för mänskligheten. Det förkunnas också att Israel kommer att spela en avgörande roll i de apokalyptiska händelserna under den sista tiden, som enligt de evangelikala ska föregå Jesus återkomst till jorden och att Guds profetior i Gamla Testamentet handlar just om judarna – inte om de kristna. I regel tolkas boken som att det är varje kristens moraliska och andliga plikt att stödja Israel till varje pris. Om detta inte görs kommer de bibliska profetiorna enligt denna tolkning heller inte att gå i uppfyllelse och kristna kommer då själva heller inte att få ta emot Guds frälsning och välsignelse. ”Gud har lovat att välsigna dem som välsignar judarna. Som evangelisk kristen tror jag att judarnas återkomst till sitt nuvarande hemland under 1900-talet var, och är, en uppfyllelse av bibliska profetior”, förklarar exempelvis den profilerade evangeliske ledaren Richard Land sin övertygelse. Scofield-bibelns inflytande på evangelikala rörelser har bidragit till vad som brukar beskrivas som ett närmast ovillkorligt stöd för Israel – något som väckt förnyad uppmärksamhet i och med den internationella kritiken mot Israel för sin hårdföra politik i Gaza som även innefattat anklagelser om folkmord och föranlett en efterlysning av landets premiärminister Benjamin Netanyahu av den internationella brottmålsdomstolen ICC. [caption id="attachment_198300" align="alignnone" width="640"] Israelanhängare demonstrerar i New York. Foto: shavnya.com/Unsplash[/caption] De evangelikala kristna är demografiskt en betydande grupp i USA och utgör de drygt 25 procent av befolkningen, med ett inflytande över politiken som länge setts som mycket betydande.

AIPAC finansierar evangelikala kandidater

Redan under 1900-talets första hälft stödde de kristna sionisterna den judiska invandringen till Palestina och upprättandet av staten Israel, och sedan dess har stödet fortsatt. Idag betraktas Israel som en viktig ”förbundspartner” – inte bara av geopolitiska skäl, utan också av teologiska. Dessa röster bedöms av de flesta analytiker som helt avgörande för att driva igenom det omfattande amerikanska stödet till Israel. I USA finns sedan länge också en inflytelserik judisk diaspora med en lobby som av uppenbara skäl uppskattat evangelikalernas stöd. I många fall har man skänkt stora summor pengar för att finansiera kristna Israelanhängares valkampanjer och säkerställa att de amerikanska lagstiftande församlingarna domineras av allierade till Israel. AIPAC är, tillsammans med ADL, den kanske mest välkända judiska lobbyorganisationen i USA, och efter senaste valet deklarerade man nöjt att nästan alla ”deras” kandidater hade segrat i sina respektive val – samtidigt som man lyckats ”stoppa” ett antal Israelkritiska utmanare.

NEW:
Lindsey Graham said that he prefers to help Israel instead to the hurricane victims in South Carolina: "I've been going all over South Carolina, like most people I haven't slept much. But look what's going on in Israel. We have to help our friends to keep the war over… pic.twitter.com/wH8gWEBLDC — Megatron (@Megatron_ron) October 4, 2024

Både under Ronald Reagan och George W. Bush intensifierades det kristna sionistiska inflytandet på amerikansk politik – men också under Donald Trumps första mandatperiod då det omtvistade Jerusalem erkändes som Israels huvudstad och USA:s ambassad flyttades dit.

Apokalyptiska motiv

De kristna sionisterna återfinns framförallt inom Republikanerna, där några exempel på prominenta evangelikalt inriktade makthavare är Trumps tidigare vicepresident Mike Pence, senatorerna Ted Cruz, Marco Rubio och Arkansas guvernör Sarah Huckabee Sanders. [caption id="attachment_198303" align="alignnone" width="640"] Trumps förre vicepresident Mike Pence är kristen och en mycket stark anhängare av Israel. Foto: USA:s ambassad i Jerusalem/CC BY 2.0[/caption] James Lankford, John Thune, Tim Scott, Joni Ernst, Josh Hawley är några andra namn som tillhör samma rörelse och representerar samma parti. Dess dominans har bidragit till att Republikanerna kommit att driva en ännu mer pro-israelisk linje än sina konkurrenter i Demokraterna - som även dessa dock bedyrar att de ser Israel som en oskiljbar allierad. Bedömare brukar peka på att de kristna sionisternas stöd till Israel är mer ideologiskt än pragmatiskt betonat och att man drivs just av apokalyptiska motiv snarare än strategiska överväganden. Rörelsen har också länge anklagats för att förstärka konflikter i Mellanöstern där man tenderat till att förespråka eskalering framom fredssamtal med den regionala stormakten Iran. Även här bygger synen ofta på bibliska tolkningar, där konflikterna i Mellanöstern betraktas genom en apokalyptisk lins. Man hänvisar framförallt till Uppenbarelseboken och dess profetior om en ”slutstrid” där Israel är omgivet av fientliga nationer som slutligen besegras. Ibland identifieras Iran exempelvis som en del av ”Gogs och Magogs” arméer som ska attackera Israel – men också förintas av eld från himlen. På en liknande linje betraktas Israels fördrivning av palestinier i regel som en del av Guds vilja då judarna är det utvalda folket som har rätt att återta det territorium man utlovats och delvis besatte för tusentals år sedan. [caption id="attachment_198304" align="alignnone" width="640"] Kristna sionister identifierar ofta Iran som en del av "Gogs och Magogs" arméer. Montage. Målning: okänd (tidigt 1200-tal) , foto: Khamenei.ir[/caption] Vad gäller den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken står evangelikalerna i princip uteslutande på Israels sida och i internationella forum finns också en överenskommelse om att man alltid ska stå bakom sina allierade och blockera alla försök till sanktioner eller fördömanden från exempelvis FN.

Hotade chefsåklagares familj

Många exempel finns på den kristna högerns ovillkorliga stöd till Israel. När det först talades om att Internationella brottmålsdomstolen övervägde att utfärda en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu svarade 12 republikanska senatorer – bland annat Ted Cruz och den tillträdande utrikesministern Marco Rubio, med att deklarera att en sådan order skulle få direkta konsekvenser för domstolens chefsåklagare, dennes anställda och familjemedlemmar. [caption id="attachment_180127" align="alignnone" width="640"] Marco Rubio och Ted Cruz är två prominenta kristna sionister i USA:s kongress. Montage. Foto: U.S. Senate Photographic Studio, Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0[/caption] ”Om ni riktar in er på Israel så kommer vi rikta in oss på er”, hotade man och utlovade ”kraftfulla sanktioner” mot domstolens anställda och medarbetare, samt att ”utestänga er och era familjer från USA”. ”Du har blivit varnad”, deklarerade republikanerna vidare och skrev att USA kommer att dra in allt stöd för ICC om domstolen agerar mot Israel. På samma sätt har framstående evangelikaler återkommande hävdat att FN och dess olika organ är "antiisraeliska" eller till och med ”antisemitiska” när israeliska förbrytelser fördömts och senatorer som Ted Cruz har deklarerat att USA helt måste lämna organisationen om Israel skulle uteslutas. Även om det finns ett fåtal avvikande röster talar mycket också för att USA under Donald Trumps regering kommer att driva en mer pro-israelisk politik än som varit fallet under Biden-administrationen.

"Ingen går säker för deras vrede"

Kritiker menar att det i praktiken är mycket svårt för amerikanska politiker att förespråka en linje där USA sätter landets egna nationella intressen framom Israels mot bakgrund av den pro-israeliska lobbyns starka inflytande, där stora resurser läggs på att bekämpa kandidater som inte uppfattas som tillräckligt lojala med Israel. – Ingen går säker för deras vrede, förklarar vänsterprofilen Connor Farrell. För att säkerställa att politikerna verkligen gynnar Israels intressen i alla frågor har det exempelvis framgått att samtliga republikanska kongressledamoter har en personlig lobbyist från AIPAC som de har tät kontakt med och för att påverka hur de ska rösta i olika frågor. Detta är dock något politiker i regel helst undviker att berätta för väljarna, enligt den libertarianske kongressledamoten Thomas Massie.

“Every representative has an AIPAC handler”
— Congressman Thomas Massie pic.twitter.com/GqlcjObt3T — ADAM (@AdameMedia) January 15, 2025

– Det gynnar ingen av dem. Varför skulle de vilja berätta för sina väljare att de i princip har ett kompissystem med någon som representerar ett främmande land? Det gynnar inte kongressledamoten att folk känner till det. Därför kommer de heller inte berätta någonting för dig, säger Massie. Markus Andersson

Republikanske lobbyisten: ”Judarna är universums härskare”

Isac Boman — Thu, 01 May 2025 16:03:49 +0000

Den tidigare republikanske senatorn Norm Coleman har väckt uppståndelse efter att han under ett lobbyevenemang i Jerusalem slagit fast att ”universums härskare är judar” och att judiska techmoguler måste använda sin makt för att göra unga amerikaner mer pro-israeliska. I helgen anordnades den sionistiska konferensen Jewish News Syndicate International Policy Summit i Israel, där Coleman deltog som talare jämte israeliska ministrar och andra judiska eller uttalat pro-israeliska profiler. Coleman, som själv är av judisk börd, satt i senaten mellan 2003 och 2009 för delstaten Minnesota, men är numera verksam som lobbyist med fokus på att få amerikanska makthavare att anamma en ännu mer pro-israelisk hållning i diverse frågor än idag. Han leder bland annat lobbygruppen Republican Jewish Coalition och har även anlitats som lobbyist av Saudiarabiens kungahus. Under konferensen uttryckte Coleman bestörtning över att unga amerikaner inte är lika Israelvänliga som äldre generationer – och utmålade detta som ett mycket allvarligt problem, som han menar att judiska techmoguler kan utgöra en lösning på. – En majoritet av generation Z har en negativ bild av Israel och, mina vänner, jag tror att anledningen till det är att vi håller på att förlora det digitala kriget. De får sin information från TikTok eller vad det nu är, och vi förlorar det kriget, beklagade han och fortsatte: – När man tänker efter är ju universums härskare judar. VI har Open AI:s Altman, vi har Zuckerberg (Meta), vi har Sergey Brin (Google). Vi har en grupp över hela linjen. Jan Koum som grundare av WhatsApp. Det är vi och vi måste hitta ett sätt att vinna den digitala striden.

“The masters of the universe are Jews!” former US Sen. Norm Coleman proclaims at the Jerusalem JNS policy summit, calling on Jewish tech industry CEO’s to counteract Gen Z’s growing support for Palestine
(Coleman was a warm-up act for Netanyahu) pic.twitter.com/JCRqWxpsXR — Max Blumenthal (@MaxBlumenthal) April 28, 2025

"Majoriteten av amerikanerna kommer stödja Israel"

Enligt den republikanske profilen är det hög tid att hårdsatsa på pro-israelisk propaganda samt även att kväsa Israelkritik eller andra uppfattningar som kan anses vara skadliga för israeliska intressen. – Vi måste sätta på oss våra digitala gympaskor och se till att sanningen kan segra över lögnerna, och när vi gör detta kommer vår framtid att bli starkare, eftersom majoriteten av alla amerikaner kommer att stödja Israel. Vi kommer att se till att det blir så, vi måste se till så att det blir så, lovar Coleman. Undersökningar har visat att allt fler amerikaner har blivit betydligt mer skeptiska till Israel och USA:s närmast gränslösa stöd till den judiska staten. Detta gäller särskilt yngre demokratiska väljare, men även bland republikaner under 50 har nu hälften en negativ syn på landet – något som till stor del tillskrivs Israels folkmord i Gaza. Samtidigt har den israeliska lobbyn sedan länge hållit den amerikanska politiken i ett mycket hårt grepp. Exempelvis deklarerade lobbygruppen AIPAC (The American Israel Public Affairs Committee) efter det senaste valet att i princip samtliga av "deras" kandidater hade vunnit – och att man dessutom också lyckades ”stoppa” ett antal Israelkritiska kandidater. Kritik av judiska lobbygrupper och även Israel brukar i regel brännmärkas som ”antisemitism” – där högerextrema organisationer som ADL inriktar sig på karaktärsmord av de som formulerat sådan kritik. I Sverige motsvaras denna funktion av underrättelsegruppen Expo, en systerorganisation till ADL med rötterna i den våldsbejakande vänsterextrema miljön. I och med Colemans pro-israeliska inriktning menar bedömare dock att det är osannolikt att utspelet kommer att leda till några repressalier i hans fall.

Japansk journalist: ”Judisk lobby styr USA”

Redaktionen — Wed, 15 Jan 2025 16:55:33 +0000

Journalisten och programledaren Akira Ikegami har väckt uppståndelse i Väst efter att han nyligen försökte förklara för japanska tittare hur USA styrs och varför amerikanerna är och förblir Israels viktigaste allierade. Enligt Ikegami är en viktig förklaringsmodell att den amerikanska ekonomin och politiken domineras av personer av judisk härkomst och han pekar särskilt ut lobbygruppen AIPAC som den kanske allra mest inflytelserika i landet. I programmet, som sändes i slutet av förra året i den rikstäckande tv-kanalen TV Asahi, argumenterar Ikegami för att både Republikanerna och Demokraterna stödjer Israel helhjärtat och att USA är Israels mest lojala allierade och finansiär som bland annat bekostar en stor del av den israeliska militären. På frågan varför USA egentligen stödjer Israel presenteras en kontroversiell förklaringsmodell – tittarna får nämligen veta att ”USA har många judar i toppen av bankerna och storföretagen”. – Det är en närvaro som inte kan ignoreras, förkunnas det, och Metas vd Mark Zuckerberg och Googles Larry Page pekas ut som två sådana exempel. Publiken blir också märkbart förvånade när de får höra att sex av världens tio rikaste personer är judar samtidigt som Ikegami pekar på en tavla där olika inflytelserika personer av judisk härkomst listas. – I USA finns det ganska många judar inom politiken och ekonomin, förklaras det vidare och japanerna får också veta att det även finns judiska lobbygrupper i USA som har ”ännu större inflytande” än så.

Top Japanese journalist says AIPAC and the Jewish Lobby are "what really moves America."
This aired on primetime TV. pic.twitter.com/9v7nYmds0D — Chris Menahan (@infolibnews) November 17, 2024

"Dessa som styr USA"

– Lobbygrupper bedriver i praktiken lobbyverksamhet i kongressen och förhandlar olika frågor men det finns vissa grupper som har särskilt stort inflytande på den politiska världen, förklarar Igame och pekar ut AIPAC (American Israel Public Affairs Committee) som den kanske allra mäktigaste lobbygruppen i USA. – Det är dessa som verkligen styr USA, tillägger han. Hur tv-programmet togs emot i Japan när det sändes är oklart, men det har orsakat viss uppståndelse efter att det översatts till engelska och fått spridning på västerländska sociala medier. Många pekar på att det mycket tydlig illustrerar de kulturella och politiska skillnaderna mellan Väst och Öst, och menar att ett program av den här typen aldrig någonsin hade fått sändas i en europeisk eller amerikansk tv-kanal.

Trump besökte Chabad-ledares grav

Isac Boman — Wed, 09 Oct 2024 11:28:32 +0000

Den republikanske presidentkandidaten besökte under måndagen gravplatsen för den ultraortodoxa judiska Chabadrörelsens avlidne ledare Rabbi Menachem Mendel Schneerson för att markera ettårsdagen av Hamas attacker mot Israel den 7 oktober. Den judiska sekten uppmärksammades internationellt tidigare i år då det uppdagades att de byggt hemliga och illegala tunnelnätverk i centrala New York. Judisk media beskriver Trumps besök som ”fyllt av ritualer och symbolik”, presidentkandidaten anlände till platsen tillsammans med flera prominenta pro-israeliska aktivister och familjen till en av de personer som fortfarande hålls som gisslan av Hamas i Gaza. Besöket hos den ultraortodoxa sekten ska inte ha varit något officiellt kampanjstopp i Trumps försök att återta Vita huset – men ses ändå som en viktig gest till USA:s ortodoxa judar, som också förväntas ge honom sitt stöd i det kommande valet. Trump var själv iklädd kippa under besöket och deltog tillsammans med representanter för Chabad i en rad traditionella judiska sorgehandlingar där han bland annat läste judiska psalmer, tände minnesljus, lade en lapp på graven och en liten sten på gravstenen.

On this solemn day, President Trump @realDonaldTrump is at Ohel Chabad Lubavitch, praying for America, Israel, the Hostages, and Peace. #October7 #October7th #October7Massacre pic.twitter.com/Lb2Sb6Jg5a
— AJ Huber (@Huberton) October 7, 2024

Presidentkandidaten tog också ett foto tillsammans med en affisch föreställande en israelisk gisslan och deklarerade att USA ”måste få tillbaka” amerikansk-israeliske Edan Alexander, som fortfarande hålls av Hamas och vars familj följde med Trump under besöket.

Ortodoxa judar föredrar Trump

Rabbinen Schneersons gravplats har tidigare besökts av en lång rad pro-israeliska profiler – inte minst Trumps, till judendomen konverterade dotter Ivanka och hennes make Jared Kushner som var Trumps rådgivare när han satt som president. Trump passade också på att deklarera att ”grymheterna! den 7 oktober” aldrig skulle ha inträffat om han fortfarande varit president och att han är den ende som ”kan sätta stopp för den blodspillan som orsakas av en uppmuntrad iransk terrorregim som idag är starkare och rikare tack vare Harris-Biden-administrationens inkompetens och svaga politik”. Enligt opinionsundersökningarna kommer de allra flesta amerikanska judar att rösta på Demokraternas kandidat (Kamala Harris), ett mönster som återgått även i tidigare presidentval. När det kommer till ortodoxa judar uppger dock en majoritet att de kommer att ge sin röst till Trump.

Hemliga tunnlar i New York

Chabadrörelsen blev i början av året internationellt uppmärksammad då det uppdagades att medlemmar av sekten byggt illegala och hemliga tunnelnätverk under delar av centrala New York. Det finns olika teorier om det egentliga syftet med det hemliga tunnelnätverket. En vanligt förekommande är att det handlade om två rivaliserande falanger, där en av dessa i hemlighet började gräva tunnlar för att nå ett utrymme bakom Chabadsektens högkvarter och ville utöka synagogans utrymme – medan Chabad-ledningen ska ha motsatt sig detta.

#BREAKING: The NYPD discover secret tunnels under a synagogue in NYC.
The tunnel allowed members of Chabad (a Hasidic Jewish sect) to attend the synagogue during lockdown. Arrests are being made. pic.twitter.com/bNw5aubzGk — Censored Men (@CensoredMen) January 9, 2024

När det hela avslöjades försökte den ena falangen täppa igen tunnlarna med cement och en upploppsliknande konflikt mellan de två judiska grupperna och polis uppstod. På filmklipp som fått stor spridning på sociala medier syns hur judar kryper upp ur de hemliga tunnelsystemen och försöker fly, eller arresteras av polis.