Josef Csiba – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Sun, 15 Feb 2026 13:05:32 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Josef Csiba – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 ”Är Nato en försvarsallians eller en terrororganisation?” https://nyadagbladet.se/insandare/ar-nato-en-forsvarsallians-eller-en-terrororganisation/ https://nyadagbladet.se/insandare/ar-nato-en-forsvarsallians-eller-en-terrororganisation/#respond Thu, 14 Mar 2024 17:35:22 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=175347 För att få ett svar måste vi gå tillbaka i historien ända till 1949, då Nato bildades som en motvikt till Sovjetunionens Röda arme, framförallt för att förhindra Röda armens förmodade framfart ända till Atlanten. USA med sina västerländska bundsförvanter litade nämligen inte längre på sin tidigare allierade Sovjetunionen, trots att både Roosevelt och Churchill vid Jaltakonferensen 1945 förrådde sina tidigare vapenbröder i öst och lovade Stalin, för att få honom på bättre humör, full kontroll över dessa länder, men Stalin nöjde sig inte med det. Situationen förändrades snabbt och Sovjetunionen genom sin expansionspolitik blev ett verkligt hot inte bara för Europa, utan även för andra delar av världen. 1955 bildades Warszawapakten som en motvikt till Nato, och den långa perioden av det så kallade Kalla kriget mellan den kommunistiska Sovjetunionen och USA med sina allierade tog sin början och fortsatte ända till Sovjetunionens sönderfall 1992. Samtidigt upplöstes även Warszawapakten (men inte Nato) och flera av Warszawapaktens tidigare medlemmar ansökte om inträde till Nato. Vid en senare tidpunkt övervägde även Ryssland detta. Men om Ryssland skulle bli medlem av Nato, vem är då fienden? Den frågan ställde sig även den högsta ledningen inom Nato som naturligtvis aldrig kunde gå med på att även Ryssland skulle bli medlem av organisationen, för i så fall skulle Nato förlora hela sitt existensberättigande. Militärer är som alla andra yrkesgrupper, rädda för att förlora sina arbeten, därför är de tvungna att ständigt hålla rykten om en yttre fiende vid liv och denna gång passade Ryssland mycket bra in i bilden. Ryssland som alla vet, är militärt underlägset Nato och Putin är väl medveten om att ett väpnat anfall mot något Natoland skulle likna ett självmord. Den bilden delas däremot inte av Nato som ständigt kämpar för att behålla sin makt, sin existens och därför under inga omständigheter går med på att bevilja Ryssland inträde i organisationen. Och nu närmar vi oss frågan, vilket syfte fyller Nato idag, vem startade kriget i Ukraina och framförallt - varför blev allt så som det blev? Nato är idag utan tvivel bara ett verktyg för USA för att om situationen så kräver med våld försvara sina egna intressen överallt i världen. USA står för över sjuttio procent för Natos alla kostnader. Kort sagt, Nato är USA:s förlängda arm för att utöva sin makt och inflytande överallt i världen. Vad det gäller Ukraina, i Pentagons mörka rum beslutades redan långt innan statskuppen i Kiev då den folkvalda och Putinvänliga presidenten Yanukovich störtades, att Ukraina ska bli medlem av Nato. Statskuppen i Ukraina 2014 som utan minsta tvivel var organiserad och finansierad från Washington var bara en fortsättning av Pentagons planer på att Ukraina så snart som möjligt ska bli en fullvärdig medlem av Nato, och inte minst att få en total kontroll över Ukrainas tillgångar. Då några få av EU-ländernas ledare tidigt insåg vad det var på gång, och stillsamt protesterade, kom det korta men bestämda svaret från USA genom sin dåvarande biträdande utrikesminister Victoria Nuland som ordagrant löd: ”Fuck the EU”. Men Washington och Nato stötte ändå på problem, då Ryssland invaderade en del av Ukraina i februari 2022 och gjorde det klart för de ansvariga att kriget mot Ryssland i Ukraina var förlorat långt innan det ens började. Trots det kommer kriget ännu att fortsätta länge till. USA tjänar miljarder med dollar genom sin vapenindustri genom att sälja vapen till Ukraina för våra skattepengar, och därför har USA inget intresse av att avsluta sitt krig där. Ryssland har också uppnått sina intressen och vill naturligtvis behålla dem genom att garantera Krimhalvöns framtid och befästa de fyra annekterade östra provinserna av Ukraina. Men USA och Nato har mycket mer på sina samveten än Kriget i Ukraina och statskuppen i Kiev. Till exempel den besinningslösa terrorbombningen av Serbien 1999 inklusive deras huvudstad Belgrad med tusentals civila offer, som strider mot alla internationella regler och lagar. Kriget i Irak, Libyen, Syrien och Afghanistan, för att inte nämna än fler. Vi har också från Seymour Hersh rapport fått veta att det var USA och Nato som sprängde gasledningen i Östersjön i syfte att tvinga Tyskland och EU att köpa naturgas från USA istället från Ryssland. Den officiella utredningen av händelsen är naturligtvis nerlagd, ty vem skulle våga anklaga USA och Nato för att hålla på med terrorhandlingar? Putin i sin intervju med Tucker Carlson uttryckte tydligt att Ryssland inte har några intentioner på att anfalla något Natoland, men den intervjun vill nog den statliga median hellre förtiga än offentliggöra. Många av Europas problem inklusive kriget i Ukraina skulle lösas med en enkel åtgärd, genom att upplösa hela Nato och sluta fred med Ryssland. Den lösningen går naturligtvis inte att genomföra, för det strider mot USA:s egna intressen och så länge USA får utöva sin totala makt och inflytande över Nato, kommer Nato att fortleva och kriget i Ukraina att fortsätta. Därför blir det extra viktigt för vår del att rösta rätt i kommande val till EU-parlamentet den 8:e juni, och utestänga de krigshetsande politikerna från Bryssel, men även våra egna Natoanhängare och krigshetsare i parlamentet i Stockholm.   Josef Csiba]]> https://nyadagbladet.se/insandare/ar-nato-en-forsvarsallians-eller-en-terrororganisation/feed/ 0 ”Den stora socialistiska oktoberrevolutionen i Amerika” https://nyadagbladet.se/insandare/den-stora-socialistiska-oktoberrevolutionen-i-amerika/ https://nyadagbladet.se/insandare/den-stora-socialistiska-oktoberrevolutionen-i-amerika/#comments Thu, 14 Jan 2021 15:34:02 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=92191 Händelserna som ägt rum i USA under de senaste veckorna kan gott liknas vid den så kallade stora socialistiska oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 eller vid statskuppen i dåvarande Tjeckoslovakien februari 1948. Det finns fortfarande alltför många vänsteranhängare i dagens Sverige som även idag vill kalla den så kallade oktoberrevolutionen i Ryssland (som i själva verket ägde rum 5 november enligt den dåvarande ryska kalendern) för revolution, men som vi alla vet idag var det en länge planerad statskupp och som även liknar den som inträffade nyligen i USA i samband med presidentvalet. Det finns faktiskt skäliga misstankar för, såväl i USA som i övriga världen, att allt inte hade gått rätt till i samband med valet och talas det flitigt om ett omfattande valfusk. Den övervägande delen av världens människor har under låg tid tillbaka betraktat USA som en förebild och en garant för demokratin. Mot slutet av andra världskriget började några maktgalna politiker i USA inbilla sig att Amerika hade ett överflöd av demokrati och kom då på den tokiga idén att dela med sig och inledde därför en export av demokratin även till övriga delar av världen. För att sätta sina planer i verket iscensatte de genast en omfattande export av demokratin med hjälp av sina bombplan, först till Vietnam och Kambodja senare inriktade de in sig på Irak, Libyen, Afghanistan samt andra platser i världen där de tyckte att det behövdes lite mer av demokrati enligt deras syn att se på saken (varför har de inte börjat med att återställa demokratin i forna öststaterna, vilka de tillsammans med Storbritannien förrådde under Jaltakonferensen 1945, förblir för mig en gåta, men det är en annan historia). Exporten av demokratin har nu pågått så länge och i sådan stor omfattning att demokratin har blivit en bristvara i självaste USA. Det är det vi nu ser framför oss, i synnerhet i samband med det senaste presidentvalet den tredje november 2020. Demokraternas presidentkandidat i USA var Joe Biden och hans son Hunter Biden är båda misstänkta för omfattande skattefusk. Biden junior är dessutom anklagad för tvivelaktiga affärstransaktioner i Kina och Ukraina. Demokraternas vicepresidentkandidat Kamala Harris, som förväntas inom kort överta presidentposten efter den senile 79-årige Joe Biden, är en vänsterinriktad jurist med föräldrar från Jamaica och Indien. En av demokraternas representanter i senaten avslutade sitt tal med orden ”A-men and A-women”. Den omfattande galenskap, ignorans och vänsterliberalism som präglar det demokratiska partiet kan inte leda till annat än en fullständig katastrof, och det är inte bara för det amerikanska folket utan det kommer även att påverka medborgarna i europeiska länder, vilka inte vill ställa sig in i leden av globalister, bolsjeviker och radikalsocialister. I Sverige jublar globalister, vänsteranhängare och socialister över demokraternas oväntade ”valseger” i Amerika. Det socialdemokratiska partiet har ända sedan Palmetiden i början på sjuttiotalet visat ett stort intresse för det amerikanska mönstret, men som tur är hade Sverige inga bombplan att exportera demokratin med, istället förlitade de sig på Socialdemokraterna och på korrupta hjälporganisationer som till exempel SIDA och UNRWA för att med deras hjälp och medborgarnas skattepengar finansiera exporten av den berömda svenska demokratimodellen. Som väntat har mottagarländerna visat ett oerhört intresse för den svenska demokratin, speciellt för den delen som bestod av bidrag med kontanta medel och å andra sidan en betydligt mindre entusiasm för att tillämpa den svenska demokratin i sina hemländer. Hur som helst har hela den utopiska idén slutat med samma misslyckande såväl i USA som i Sverige. Demokratin har blivit en dokumenterad bristvara och är inte längre åtkomlig för vanliga medborgare - ännu mindre för vänsterinriktade överhetspersoner i regeringsställning för att exportera.   Josef Csiba ]]> https://nyadagbladet.se/insandare/den-stora-socialistiska-oktoberrevolutionen-i-amerika/feed/ 8 ”Myt och propaganda att Sverige stannar utan invandring” https://nyadagbladet.se/insandare/myt-och-propaganda-att-sverige-stannar-utan-invandring/ https://nyadagbladet.se/insandare/myt-och-propaganda-att-sverige-stannar-utan-invandring/#comments Mon, 04 May 2020 12:54:07 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=78110 ”Utan invandring stannar Sverige” får vi ideligen höra upprepas i statliga medier, så enträget att man nästan skulle kunna tro att det är sant. Men så är det naturligtvis inte, och den beryktade sloganen som också är titeln på en bok, skriven av den ökände vänsterradikale journalisten Jesper Strömbäck, är ingenting annat än ren propaganda och agitation i syfte att rättfärdiga den pågående och ständigt ökande massinvandring som har drabbat Sverige under de senaste åren, utan like i modern historia. Det är visserligen sant att Sverige har dragit stor nytta av arbetskraftsinvandring under efterkrigsåren, framförallt från forna öststaterna varifrån många välutbildade människor kommit till vårt land och bidragit till att bygga det Sverige vi idag lever i. Att Sverige däremot skulle ha stannat eller inte skulle ha klarat sig utan dessa invandrare är bara myt och ren propaganda. Naturligtvis kan vi inte förneka eller bortse ifrån betydelsen för den svenska industrin och den svenska ekonomin av denna arbetskraftsinvandring som har pågått framförallt efter andra världskriget fram till slutet på åttiotalet, då Sverige verkligen behövde arbetskraft för att hålla igång industrin och tillfredsställa efterfrågan i hela Europa på nästan allt som kunde produceras – som en konsekvens av förödelsen under andra världskriget. Men, i ärlighetens namn, om slutsatsen nu är att vi har tjänat på denna typ av invandring, har då inte någon annan förlorat på den? Givetvis är det så. Majoriteten av invandrare som hjälpte till att skapa det nuvarande Sverige har kommit från de tidigare öststaterna, vilka senare efter kommunismens fall fick klara sig själva utan dessa yrkesarbetare, ingenjörer, vetenskapsmän som flydde till väst bland, annat till Sverige. Man måste medge att dessa stater samtidigt onekligen klarade den omställningen väl, även utan någon nämnvärt hjälp utifrån, eller massinvandring från icke-europeiska länder likt Sverige. Som en logisk konsekvens av det hela, får man väl ändå ställa den oundvikliga frågan hur det då är möjligt att dessa länder, med mycket liten eller ingen nämnvärd invandring alls, som till exempel Ungern, Tjeckien, Polen med flera, enligt EU kommissionens ekonomiska tillväxtprognos får i genomsnitt nästan tre gånger så stor ekonomisk tillväxt som de stora invandrarländerna till vilka även Sverige tillhör? Går det verkligen inte att finna något samband mellan massinvandring från utomeuropeiska länder med bevisligen betydligt lägre IQ-nivå än genomsnittsnivån hos mottagarländernas invånare? Ämnet verkar vara tabubelagt i svensk massmedia, och kanske tiden inte är mogen än för att påbörja en diskussion i dessa termer. Nu gapar nog säkerligen i kör många centerpartister och vänsteraktivister i gott sällskap med vår statsminister att dessa människor som kommer till Sverige är riktiga flyktingar som flyr för sina liv, som Stefan Löfven uttryckte det i svensk television. Samtidigt är det dock naturligtvis ett rent påhitt för att rättfärdiga den ansvarslösa massinvandring som fortfarande pågår till Sverige. Sanningen är att inte ens de flyktingar som efter krigsåren flydde kommunisternas diktaturstyre uteslutande var flyktingar i ordets egentliga mening. Många av dem som tog till flykten var inte alls på något direkt sätt förföljda av kommunistregimen, utan kanske bara flydde i protest mot kommunisternas diktaturstyre eller helt enkelt för att skaffa sig ett bättre liv på andra sidan järnridån. Tusentals av dem som utmanade ödet och försökte överträda den välbevakade gränsen mot frihet miste livet, antagligen många fler än dagens så kallade båtflyktingar som drunknat i Medelhavet under de senaste åren. I väst gjorde man dock inte något större bekymmer av det, för västländerna inklusive Sverige behövde arbetskraft, speciellt välutbildade yrkesarbetare. Därför var det inte speciellt lämpligt att göra något större väsen av att många flyende från det kommunistiska enväldet dödades under flyktförsök västerut. Med detta vill jag inte alls påstå att det bland dessa utomeuropeiska invandrargrupper som väller in i Sverige i allt större mängder, mestadels från muslimska och afrikanska länder, inte kan finnas några enstaka individer i verkligt behov av skydd. Men, antalet sådana individer är av allt att döma rentav försumbart litet. Att Sverige idag tar emot många fler immigranter än vad EU egentligen kräver, beror inte alls på någon välgörenhet, eller humanitär hjälp som någon eventuellt skulle tro, utan handlar för det regerande partiet helt enkelt om makt.
Socialdemokraterna under Löfvens styre har förlorat majoriteten av sina traditionella väljare. För att kunna behålla makten måste de snabbt ersättas av nya väljare.
Lösningen på problemet enligt Löfven&co är att ta hit ännu fler immigranter och hoppas att de i tacksamhet kommer att rösta på socialdemokraterna. Det är också något som hitintills visat sig vara en lyckad strategi, för vi vet att boende i invandrartäta områdena nästan till åttio procent röstar socialdemokratiskt. Så långt om de ekonomiska konsekvenserna av massinvandring, men de verkliga skadeverkningarna av den av FN och EU-s påtvingade massinvandring med starka ekonomiska krafter bakom, som t.ex. så kallade Soros fonder, handlar i verkligheten om någonting annat, nämligen ett påtvingat och organiserat folkutbyte i hela Europa enligt Bilderberggruppens planer om globalisering, och det vet våra makthavare mycket väl om med vår Annie Lööf i spetsen som är en av de mest aktiva av deltagarna i den så hemlighetsfulla Bilderberggruppen. Skadeverkningarna av den totalt okontrollerade massinvandringen ligger inte minst även på den mänskliga nivån, då hela nationer splittras och sammanhållningen mellan invånarna så gott som upphör. Det gäller inte bara på den nationella nivån, utan hela EU:s existens har satts på spel, då flertalet nationer helt öppet har vägrat att följa de av EU framtagna direktiven gällande massinvandring. Hur problemet ska lösas är det ingen som vet, och jag tror heller inte att det finns något verksamt påtryckningsmedel inom EU som kan tvinga dessa nationer att ta emot flyktingar från utomeuropeiska länder eller att ändra sin invandrarpolitik i det avseendet. Sverige är inget undantag. Sammanhållningen mellan invånarna i Sverige är bara ett minne blott. Segregationen är rekordstor, motsättningarna mellan olika etniska grupper tar allt mer våldsamma former som en direkt konsekvens av regeringen Löfvens ansvarslösa invandrarpolitik. Majoriteten av svenska folket skulle med all säkerhet säga nej till en fortsatt massinvandring vid en eventuell folkomröstning liknande den i Ungern, där över nittio procent av ungrarna röstade för en fortsatt restriktiv invandrarpolitik. En sådan folkomröstning är naturligtvis otänkbar i Sverige så länge den icke folkvalda vänsterregeringen får sitta kvar vid makten i knäna på ett fåtal fanatiska miljöpartister. Dessa skulle, om det vore val idag, inte ens komma i närheten av fyraprocentsgränsen för att komma in i Riksdagen. ”Sverige är inte längre en demokrati” är titeln på professor Karl-Olof Arnstberg senaste bok, som inte finns att köpa i en vanlig bokhandel, och med all säkerhet kommer inte heller att finnas i våra bibliotek. Det återstår inte mycket annat än att hålla med författaren av nämnda bok och helt enkelt konstatera att Sverige under Stefan Löfvens ledning för länge sedan har upphört vara en demokrati.   Josef Csiba ]]> https://nyadagbladet.se/insandare/myt-och-propaganda-att-sverige-stannar-utan-invandring/feed/ 18 ”Vad Stefan Löfven inte nämner” https://nyadagbladet.se/insandare/vad-stefan-lofven-inte-namner/ https://nyadagbladet.se/insandare/vad-stefan-lofven-inte-namner/#comments Fri, 24 May 2019 08:00:16 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=61173 Flyktingkrisen är över och antalet asylsökande minskar, får vi höra varje gång vår statsminister Stefan Löfven talar om flyktingsituationen i Sverige. Statsministerns tillkännagivande grundar sig antagligen på Migrationsverkets senaste rapport, som säger att endast 21 502 personer har sökt asyl i Sverige under år 2018, jämfört med krisåret 2015 då motsvarande siffra var 162 887. Med åberopande av dessa siffror går det naturligtvis inte att säga emot vår statsminister, för antalet asylsökande har verkligen minskat - men vad Stefan Löfven inte nämner är att antalet immigranter sedan 2015 har ökat lavinartat. Bara under förra året 2018 har Migrationsverket beviljat 132 686 uppehållstillstånd, vilket är cirka 20 procent fler än under krisåret 2015. Förklaringen är ganska enkel. Nyinflyttade personer från världens alla hörn, vilka på olika vägar tar sig in i Sverige, benämns inte längre som asylsökande. Samma företeelse kallas numera för anhöriginvandring, papperslösa, kvotflyktingar, personer i behov av specialvård och mycket annat, men verkligheten kvarstår - antalet invandrare ökar oavbrutet, oberoende vad den rödgröna regeringen eller Stefan Löfven vill kalla det för. Migrationskrisen är långt ifrån över, hur gärna vår statsminister vill än ge sken av motsatsen. Det vi hitintills har bevittnat är bara en försmak på en mycket allvarligare kris, oavsett vad vår statsminister vill inbilla oss om den saken. Enligt de flesta rapporter från en rad sakkunniga, nationalekonomer med flera, har situationen i landet enhälligt bedömts som ohållbar och kommer onekligen leda till ett totalt sammanbrott av hela den svenska ekonomin ifall den ohämmade och okontrollerade invandringen inte stoppas i tid. Den främsta orsaken till att regeringen inte vill, eller inte längre kan, stoppa det ständigt ökande antalet invandrare, är att socialdemokraterna håller på att förlora eller har redan förlorat majoriteten av sina traditionella väljare, som nu snabbt måste ersättas av immigranter. I de invandrartäta områdena, förorterna till storstäderna, röstar nästan åttio procent av invånarna på socialdemokraterna. Som tack för sina röster premieras dessa grupper med olika förmåner, inte minst genom särlagstiftning, till exempel lagen om fri tandvård, förtur i bostadskön, muslimska skolor till deras barn, lagen för tiotusen afghanska män utan flyktingskäl att få stanna i Sverige, tillgång till subventionerade arbeten på den öppna arbetsmarknaden, immunitet inför vissa lagar, allt lösare regler för anhöriginvandring med mera. Hitintills har de rödgröna lyckats väl att med hjälp av den nya strategin klamra sig fast vid regeringsmakten. Till och med för att säkra ett fortsatt regeringsinnehav har socialdemokraterna lovat - vilket vår statsminister inte så gärna vill tala om - att utöka mottagandet av invandrare från icke-europeiska länder, och att årligen även under de näst kommande åren ta emot ytterligare fem tusen så kallade kvotflyktingar framförallt från muslimska länder (märk väl ”kvotflyktingar” ), vilka för nuvarande befinner sig i olika FN-s finansierade uppsamlingsläger i Nigeria, Sudan och Somalia. Antalet kvotflyktingar 2018, anhöriga ej inräknade uppgick till 5 218 personer. De enorma kostnaderna i samband med förflyttningen av den väldiga folkmassan får vi svenska skattebetalare stå för, utan att ens har blivit tillfrågade ifall vi vill vara med och stå för notan eller ej. Med tanke på den kortsiktiga röstfiskarstrategin som de rödgröna ägnar sig åt, får man väl ändå ställa den oundvikliga frågan vad som kommer att hända den dagen då alla dessa cirka en och en halv miljon immigranter - mestadels från muslimska länder - beslutar sig för att bilda ett eget politiskt parti och inte längre ska rösta på socialdemokraterna? Vilka ytterligare förmåner är socialdemokraterna beredda att erbjuda dem för att få dem att återigen rösta på den rödgröna regeringskoalitionen? Nu är det inte så att jag är speciellt bekymrad över socialdemokraternas väljarsiffror, snarare tvärtom, men det blir ändå spännande att se Stefan Löfven och Annie Lööfs sura miner då det - istället för socialdemokrater och centerpartister, och trots ännu flera löften om ännu flera privilegier - är muslimernas egna representanter som ska stå framför riksdagsdörren iklädda trendiga burkor enligt det senaste modet från Iran, yrkande på att få inta sina egna platser bland våra folkvalda i Sveriges Riksdag. Scenariot kommer sannolikt inte att inträffa redan efter nästa riksdagsval, men vi får vara förberedda på att det kommer att bli verklighet inom en inte så avlägsen framtid, det är jag fullständigt övertygad om. Till sist, så nära till valet till EU parlamentet: Lyssnar man på valdebatten eller läser Aftonbladet, Expressen, eller tittar på SVT - får man intrycket att Sveriges största problem idag är ifall Peter Lundgren efter en blöt fest eventuellt på ett olämpligt sett har ofredat en partikamrat. Att svenska kvinnor våldtas av importerade brottslingar, att kommun efter kommun går i konkurs på grund av ständigt ökade socialbidrag till arbetsskygga immigranter, så kallade no-go-zoner ökar för varje dag, att 300 000 pensionärer lever under fattigdomsgränsen, skolbarn misshandlas, lärare våldtas på sina arbetsplatser - det har inget nyhetsvärde längre i det Nya Sverige. Det är priset vi betalar för att maktgalna politiker till varje pris vill hålla sig kvar vid makten, men det är ingen nyhet längre för SVT eller för Aftonbladet. Framförallt inte så nära inför valet till EU-parlamentet.   Josef Csiba]]> https://nyadagbladet.se/insandare/vad-stefan-lofven-inte-namner/feed/ 3 ”Har Annie Lööf blivit galen?” https://nyadagbladet.se/insandare/har-annie-loof-blivit-galen/ https://nyadagbladet.se/insandare/har-annie-loof-blivit-galen/#comments Fri, 10 May 2019 14:00:13 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=60644 Överklassfrun från Värnamotrakten och Centerpartiets nuvarande ledare Annie Lööf, som aldrig i sitt liv har haft ett riktigt jobb utanför politiken, har av allt att döma blivit spritt språngande galen. I sitt senaste tal den 26 april framförde hon en mycket hård och uppenbart orättvis kritik mot flera EU-länders regeringar som inte vill följa den svenska modellen i fråga om massinvandring. Hon nämnde speciellt Ungern och Polen som de främsta fienderna till massinvandring och demokratin. I sitt tal riktade hon speciellt hård kritik mot den demokratiskt valda regeringen i Ungern och anklagade den för antisemitism och invandrarfientlighet med hänvisning till landets restriktiva invandrarpolitik. Den uttryckligen hårda och orättvisa kritiken gällde inte bara Ungern, utan även de övriga länderna inom EU som inte vill följa den svenska modellen med obegränsad invandring framförallt från utomeuropeiska länder med muslimsk befolkning. Hennes oförmåga att förstå, i gott sällskap med vår statsminister Stefan Löfven, att det finns även andra suveräna stater inom EU som inte vill acceptera en okontrollerad massinvandring och därigenom vill värna sina medborgare från de redan så kännbara effekterna av en oansvarig invandrarpolitik enligt den svenska modellen, är ytterligare ett exempel på trångsynthet och intolerans för dessa politiker. Vidare framförde Annie Lööf i sitt tal att folket i Ungern är rädda för att uttrycka sina åsikter. och att de som säger något som inte uppskattas av regimen riskerar höga böter. Det är naturligtvis rena fantasier, och behöver egentligen inte kommenteras alls. Hon sa vidare att fria universitet i Ungern stängs ner för att därigenom förhindra den fria tanken, vilket inte kan vara mer felaktigt som det i verkligheten också är. Hennes antagande grundas förmodligen på att ett av ett tiotal utländska universitet verksamma i Ungern fick läggas ned, men inte för att tysta den fria tanken som Annie Lööf i sitt besinningslöst hatiska tal vill framhålla, utan helt enkelt för att universiteten i fråga inte  uppfyllde de krav ungerska myndigheter ställer på alla universitet som vill etablera sig i Ungern. Universitetet Lööf antagligen syftar på i sitt tal är det av valutaspekulanten Soros bildade CEU - Central European University - vilket faktiskt fortfarande har en filial kvar i Ungern. Till Annie Lööfs meriter och senaste hjältedåd får även räknas den stora bedriften att hon under en mycket kort tidsperiod lyckats omvandla det framträdande borgerliga Centerpartiet till ett socialistiskt parti som saknar motstycke inom den svenska politiken. Annie Lööf är besatt av idén om massinvandring. Hon glömmer gärna bort då hon kritiserar och förolämpar Ungerns demokratiskt valde regering, att det ungerska folket genom en folkomröstning med överväldigande majoritet har sagt nej till den idén.  Genom att förtala och förolämpa Ungerns regering och dess ledare förolämpar hon hela det ungerska folket, vilket är minst sagt ovärdigt en svensk politiker.  Det minsta hon i nuläget skulle kunna göra är att offentligt be det ungerska folket om ursäkt, vilket hon naturligtvis på grund av sin besatthet och sitt gränslösa hat mot alla som inte delar hennes uppfattning i fråga om massinvandring med all säkerhet aldrig kommer att göra.   Josef Csiba]]> https://nyadagbladet.se/insandare/har-annie-loof-blivit-galen/feed/ 20 ”Hur mycket får invandringen kosta?” https://nyadagbladet.se/insandare/hur-mycket-far-invandringen-kosta/ https://nyadagbladet.se/insandare/hur-mycket-far-invandringen-kosta/#comments Fri, 04 Jan 2019 15:09:29 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=57465 Invandringen till Sverige är fortsatt mycket hög och kostsam, trots Socialdemokraternas vallöften om motsatsen. Migrationsverket beviljade under det gångna året 132 696 uppehållstillstånd. Antalet invandrare de närmaste åren kommer med all säkerhet att öka i ännu högre takt, inte minst som en konsekvens av undertecknandet av avtalet, i Marakesh den 10 december 2018, alltså FN:s migrationspakt om mer eller mindre fri invandring. Avtalet undertecknades av den rödgröna övergångsregeringen utan ens att informera sina väljare om avtalets ödesdigra konsekvenser på landets ekonomi, eller att åtminstone ta upp ämnet till debatt i Riksdagen med övriga riksdagspartier. Migrationsverkets kostnader för det gångna året ser ut att ha blivit drygt 70 miljarder kronor och den summan kommer med all säkerhet att öka med åtskilliga miljarder under de näst kommande åren, ty en oändlig ström av invandrare är redan nu på väg mot Sverige och Tyskland i övertygelsen att avtalet om fri invandring inom kort kommer att börja tillämpas. Bara i Bosnien och Serbien finns idag mellan femtio och åttiotusen immigranter, från Nordafrika och Mellanöstern, de flesta försedda med betalkort från UNHCR för sina resor genom Europa, finansierat bland annat av den ökände ungersk-amerikanske miljardären Geroge Soros, i väntan på rätta tillfället att på olika vägar ta sig vidare mot Tyskland och Sverige. George Soros investerade år 2016 femhundra miljoner dollar av sin enorma förmögenhet, intjänade på valutaspekulationer (bland annat genom ett allvarligt angrepp på den svenska kronan år 1992) endast i syfte att främja den illegala invandringen, framförallt från Nordafrikanska länder till Europa. Till Spanien anländer dagligen hundratals immigranter, vars livsfarliga resor över Medelhavet är organiserade av kriminella ligor från andra sidan Medelhavet, men även av så kallade humanitära organisationer med finansiellt stöd från UNHCR och fonder,  stiftade av George Soros, vår Annie Lööfs stora hjälte och idol. Majoriteten av dessa invandrare kommer med all säkerhet att inom en inte alltför lång tidsperiod, befinna sig i kön i svenska Migrationsverkets vänthallar. Räknat på dagens budget för Migrationsverket, kommer varje ärende Migrationsverket behandlar att kosta oss skattebetalare mellan sjuhundratusen och en miljon kronor. Den nuvarande Regeringen kommer utan att ens ställa några krav, utan tvekan även i fortsättningen att acceptera vilka summor som helst Migrationsverket kräver för sin vidare verksamhet. Av erfarenhet vet vi att för en invandrare från exempelvis Somalia eller Afghanistan som aldrig i sitt liv har sett, eller ens hört talas om en väckarklocka som ringer varje dag klockan sex på morgonen, tar det i genomsnitt åtta år att skaffa sig ett arbete i Sverige. Det är också klarlagt att efter fem år, går minst femtio procent av invandrarna utan arbete, enligt uppgift från SVT. Det vi också vet från flera rapporter, till exempel en studie av Joakim Ruist, doktorand vid Göteborgs universitet, att varje invandrare under sin livstid i Sverige kommer att kosta oss skattebetalare i genomsnitt cirka 74.000,-  kronor årligen. (Migrationsverkets kostnader ej inräknade) Några så kallade andragenerations invandrare, vilka i framtiden eventuellt skulle kunna bidra till det gemensamma knappast kan bli tal om, för nästan nittio procent av dagens invandrare från dessa exotiska, mestadels muslimska länder är uteslutande män. Dessa grupper invandrare tar naturligtvis också med sig sina sällsamma, exotiska seder och vanor, vilka sällan kan bli förenliga med våra två tusenåriga kristna traditioner. Regeringen bidrar ändå med miljontals kronor årligen i stöd till deras ständigt ökande antal nybildade samfund och föreningar, vilket endast bidrar till en redan långt framskriden och aldrig tidigare skådad segregering. Våra fängelser är överbelagda, då brottsligheten i Sverige ökar i takt med det ständigt ökande antalet invandrare. Det är ingen hemlighet, att majoriteten av intagna i våra fängelser är födda utomlands. En intagen brottsling i våra fängelser kostar mellan sju och tiotusen kronor dagligen. Den summan kan jämföras med att majoriteten av våra pensionärer har mindre pengar att leva på på en hel månad, än vad en intagen individ med oklar bakgrund eller tidigare medborgarskap, som aldrig in sitt liv har arbetat eller betalat skatt i Sverige dagligen kostar oss skattebetalare. (någon statistik över intagna brottslingar är det inte lätt att hitta, men att majoriteten av intagna har utländsk bakgrund, råder det inga tvivel om.) Flera av våra kommuner och landsting är konkursmässiga på grund av regeringens oansvariga invandrarpolitik. Invandrare utan några som helst medgivande av kommunfullmäktige blir utplacerade i våra kommuner helt i avsaknad eller förutsättning för eget uppehåll eller integrering. Socialdemokraterna ifall de får behålla makten, hotar återigen med stora skattehöjningar för att täcka sina kostnader i samband med invandring, utan att ta hänsyn till varningar från flertal ekonomer, vilka har presenterat otaliga bevis på att gränsen, då vi kan kompensera de stora kostnaderna i samband med invandring, har överskridits för länge sedan. Det hjälper inte längre att höja skatterna ända till hundrasex procent, som det var på den goda gamla tiden för ”Pomperipossa”-pengarna kommer ändå inte att räcka till. För strömmen av invandrare från världens alla hörn kommer under en överskådlig tid att förbli oändlig. Om inte regeringen inom kort ändrar sin invandrarpolitik, vilket är föga troligt att den gör, är vi snart framme att uppfylla Annie Lööfs önskelista på trettio miljoner invandrare, och då är det lätt att med hjälp av redan kända fakta räkna ut konsekvenserna, och hastigt erfara ett totalt sammanbrott av välfärdssamhället vi gemensamt har byggt och är vana att leva i. Regeringen försöker medvetet mörklägga invandringens negativa konsekvenser, inte bara på landets ekonomi, utan även vad det gäller den allt mer ökande kriminalitet på våra gator och torg, med framförallt i de invandrartäta områdena i storstäderna. Ifall alla fakta om invandringens kostnader och negativa konsekvenser skulle öppet redovisas, tror jag inte att majoriteten av svenska folket skulle bli så villiga, att i längden betala allt högre skatter enligt Stefan Löfvens modell, för att bekosta till exempel ett lyxliv för tiotusentals kronor dagligen för importerade terrorister, eller ett lyxliv för andra grupper invandrare från världens alla hörn, vilka aldrig har betalat ett ända öre i skatt, och av allt att döma aldrig i framtiden heller kommer att betala eller för övrigt kunna ansvara för sitt eget uppehåll i det nya Sverige.   Josef Csiba]]> https://nyadagbladet.se/insandare/hur-mycket-far-invandringen-kosta/feed/ 6