https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 27 Feb 2020 14:11:18 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/recensioner/nar-migration-blir-konflikt/ https://nyadagbladet.se/recensioner/nar-migration-blir-konflikt/#comments Thu, 27 Feb 2020 14:02:00 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=73951 Det som i första hand skiljer etablissemang och opposition är inte klimatfrågan, utan demografi, invandring och mångkultur. Jonas Nilssons nyligen utgivna bok När Migration Blir Konflikt är en essäsamling som på drygt hundra sidor lyckas med konststycket att kompakt men ändå utförligt beskriva sammanhang som är avgörande för vår framtid. Den belysta problematiken är obekväm, men för att vända utvecklingen till det bättre krävs modet att se sig själv i spegeln och bli aktiv. Likt kriget riskerar även migrationen att bli ett folks utbredning på bekostnad av ett annat. Krig förändrar samhällsordningen och det gör också migrationen om den får eller kräver politiskt inflytande. I detta sammanhang är det viktigt att förstå att det spelar mindre roll hur individen själv identifierar sig, den identifikationen görs av andra. Det blir grupp mot grupp där framför allt demografin kommer att vara utslagsgivande. Vad vi fått höra till leda är att "demokratier krigar inte mot varandra". Problemet med den liberala demokratin är att den inte har en lösning när kompromisser inte längre kan hittas som alla befolkningsgrupper kan acceptera. Vad vi nu ser är att den liberala demokratin blir allt mer intolerant och diktatorisk när detta systemfel påvisas. Det stora misstaget att bjuda in fientligt inställda grupperingar med vilka ingen förhandling eller kompromiss är möjlig, blir allt mer uppenbart. Om inte ens den egna befolkningen kan övertygas om systemets förträfflighet, hur skall då de främmande grupperingarna övertygas? Beslutet att öppna upp Sveriges gränser för utom-europeisk invandring togs under 70-talet. Allt sedan dess har många varnande stämmor hörts, men istället för att ta hänsyn till dessa har etablissemanget med konventionell media i spetsen valt att stänga ute vissa aktörer. Istället för att granska makten har media till stor del blivit makten. Mycket handlar i grunden om hur mycket sanning en person klarar av att bära. Det är naturligtvis enklare att följa den sociala kontexten än att förhålla sig till verkligheten. Här skiljer sig agnarna från vetet. Man måste dock frångå den gemensamma lögnen när den sker på bekostnad av våra efterkommande. Vi måste förmå oss själva att lämna lögnen som leder det mänskliga lämmeltåget över klippan innan det är för sent. Den värsta lögnen av vår tid är upplösandet av det egna till förmån för det andra. Vad som väntar de europeiska folken kan mycket väl vara en liknande utveckling som i Sydafrika. För dagens svarta spelar det ingen roll att de vita kom till ett nomadland och att de först 120 år efter sin ankomst 1652 mötte en svart stam. För att förhindra ett inbördeskrig 1994, skrevs en konstitution som även den vita minoriteten kunde acceptera, men sedan dess har den vita minoritetens rättigheter alltmer beskurits. Den vita minoriteten som idag utgör mindre än 10 procent av befolkningen har blivit ett lovligt byte. Detta visar att spelreglerna kommer att ändras av den grupp som kan ändra dem. Universalismen är vår tids falska gud och den leder till vårt utplånande. Att inte göra någon skillnad mellan sin egen grupp och andra grupper är likställt med den egna gruppens upplösande. En av de största svagheterna vårt system har är just oförmågan att erkänna den politiska gruppdynamiken och att det finns grupper som är oförenliga med varandra. Den liberala demokratin är dock inte förmögen att hantera denna dynamik. Den erkänner inte överhuvudtaget grupper, eftersom den liberala demokratin inte ska ägna sig åt "vi och dom". Stora invandringsgrupper i såväl Sverige som i Europa söker dock inte att bli assimilerade och varför skulle de? De vill bevara sitt sätt att leva och en förflyttning över en geografisk gränsdragning till en annan ändrar inte den politiska enhetens självbevarelsedrift. Befinner vi oss i krig i Sverige eller för den delen västerlandet i sin helhet? Är det verkligen rimligt att använda ett begrepp som «krig» när artellerielden inte dånar? Vad är krigets yttersta konsekvens om inte att en tar vid där en annan har härskat? Ett folks trängs undan och försvinner; antingen genom det långsamma förnedrande befolkningsutbytet, alternativt via det snabba avslut som vilar på svärdseggen. Det är inte fred som ska vara fokus, utan vår frihet. Till exempel ska en kvinna inte behöva bära slöja för att få vara i fred. Den svenska politiska ledningen spottar på det svenska folket genom att inte erkänna den gruppdynamik som det politiska utgör. Vi träder in i en ny tid där den politiska ledningen inte längre litar på sin egen befolkning, de människor de är satta att skydda. Med striktare vapenlagar, utökad övervakning och mer kontroll, kommer vi till vägs ände där ett social-liberalt monster kommer att visa sig vara just den tyranniska kraft det säger sig vilja bekämpa. Konflikten och migrationen var och är fortfarande, tätt förknippade. Få är krigen som inte följts av en demografisk skiftning och spegelvänt är det få folkförflyttningar som inte har lett till att svärdet istället för pennan fått diktera villkoren. För varje röstberättigad migrant förskjuts det politiska allt mer genom röstsystemet – från det interna främjandet till det externa dominerandet. Genom klanröstning kan redan tidigt i denna process ett överproportioneligt politiskt inflytande förskaffas. En del i att styra framtiden är att göra om historien. I Sydafrika illustreras det med varje gatunamn och ort som byter namn för att bättre reflektera majoritetsbefolkningen. Eliminerandet av boernas historia gestaltas just inom stadsbilden, som ett tyst vittnesmål till deras gradvisa förintelse. Det är roten som får stammen att växa sig stark, och att vårda sin grupps historia blir därmed också synonymt med att vårda gruppens framtid. Den som dikterar det förflutna tar samtidigt ut riktningen mot det framtida. Den socialliberala människan önskar däremot att fånga dagen. Eftermälet betyder intet, självuppfyllandet allt. Varje dag tillägnas att vara den sista dagens stimuli. Främmande för den attityden är att leva för dagen som du själv aldrig kommer att få se. Att så ett frö för den skörd som kommer att mätta dina ättlingar. Döden är oundviklig, men livet är det inte. Det sistnämnda kräver förutsättningar. Bara en dåre tror sig få ett fridfullt liv bara för att han inte tagit konfikterna som stått i hans väg. Han har inte bara lurat sig själv, han har också lagt kostnaderna hos nästkommande. Konsekvenserna av den förda politiken som ämnar omforma västerlandet i den mångkulturella smältdegeln kan inte ha undgått någon, men föregående generationer valde att blunda för det uppenbara och vi, då för stunden ofödda, bär idag kostnaden för det. Det heter att Sverige har över 200 år av fred. Fred kan dock bara uppnås genom konfrontation, konflikt och förhandling. Det är därför Sverige av i dag inte längre kan beskrivas som fridsamt – vi har undvikit den nödvändiga konfrontationen med det som stör friden, i förhoppning att fred ska erhållas genom avsaknad av konflikt. Det som återfinns vid undvikandet av striden är inte lugnet, det är träldom och slutligen undergång.   Ulrik Svensson]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/nar-migration-blir-konflikt/feed/ 12 https://nyadagbladet.se/kultur/ny-dokumentar-om-det-konlosa-samhallet/ https://nyadagbladet.se/kultur/ny-dokumentar-om-det-konlosa-samhallet/#respond Sun, 08 Sep 2019 06:12:23 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=64900 Palestra Media har släppt en ny dokumentär om det könlösa samhällets framväxt. I dokumentären "Det Könlösa Samhället" framkommer mycket som tyder på att Sverige är det land i världen som tagit frågan om könets betydelse som en social konstruktion allra längst. I dokumentären som släppts på Youtube besöker man bland annat förskolan Egalia där man jobbar aktivt med att motverka barnens medfödda könsroller. Medverkar gör också psykiatrikern David Eberhard, Uppsalaforskaren Catherine Fawcett och relationscoachen Lennart Matikainen. Dokumentären har regisserats av statsvetaren Jonas Nilsson. ]]> https://nyadagbladet.se/kultur/ny-dokumentar-om-det-konlosa-samhallet/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/kultur/intervju-med-dokumentarfilmaren-jonas-nilsson-om-situationen-i-sydafrika/ https://nyadagbladet.se/kultur/intervju-med-dokumentarfilmaren-jonas-nilsson-om-situationen-i-sydafrika/#respond Sat, 28 Jul 2018 10:06:57 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=52446 När kom du på idén med att göra en dokumentärfilm om situationen för vita i Sydafrika? "Jag har under en väldigt lång tid varit medveten om situationen i Sydafrika. Jag har sen 2008 varit en frekvent besökare till Sydafrika, där jag har arbetat som volontär i en Farm Watch, grannsamverkan för farmare, men även bedrivit en del affärsverksamhet då jag arbetade tidigare med produkter som tillverkades i Kapstaden, utöver det så har jag också skrivit en hel del reportage, främst till papperstidningen Nya Tider, om såväl de rasdiskriminerande ekonomiska reformerna som stänger ute vita från arbetsmarknaden och om farmattackerna." "Men jag kände att ingen av de alternativmediekanalerna som faktiskt bryr sig om situationen, till skillnad från gammelmedian, lyckades med att bryta igenom bruset. Det behövdes någonting annat. Så jag började tänka i banorna till en dokumentär under sommaren 2017, och beslöt mig ganska kort därinpå att genomföra det." Hur finansierades dokumentären? "Jag valde att starta en kampanj under namnet Boer Project, på sidan boerproject.com där ett insamlingsmål på 100 000 kronor sattes upp för att finansiera de grundläggande kostnaderna med resa, boende och dylikt. Vid årsskiftet hade det kommit in ca 120 000." Hur lång tid tog det att filma dokumentären? "Vi var nere och filmade i två veckor över månadsskiftet januari februari. Ett intensivt redigeringsarbete tog sen vid, och vi hade premiären redan den 17 mars. Den snabba produktionen kan delvis tillskrivas det grundliga förarbetet där min samlade förkunskap och kontaktnät medförde att jag redan innan vi åkte ner visste vad jag ville förmedla." Vad har ni fått för reaktioner efter det att dokumentären släpptes? "Filmen har idag fått över 260 tusen visningar på YouTube, någonting jag är väldigt nöjd med. Reaktionerna har varit överväldigande, jag har bland annat flera gånger blivit stoppad på gatan av människor som tackat för en väldigt gripande skildring av Sydafrika, och den vanligaste kommentaren brukar vara i stil med att de inte hade någon aning att det var så illa. Utöver det så har även flertalet svenska som utländska poddar hört av sig för min medverkan, vilket har medfört till något form av genomslag." Varför är situationen i Sydafrika viktig för oss i Europa? "Den är viktig för att den konkretiserar ett angrepp mot oss som folk. De vita sydafrikanernas utsatthet beror på att de saknar ett självbestämmande och kan därmed inte heller längre värna sin egen säkerhet. De måste förlita sig på en fientligt inställd majoritet. Parallellen går att göra till Europa och Sverige, Sydafrika är en visselblåsning till vart vi kan hamna om vi också blir en minoritet i vårt eget land." "Svenskhat är idag accepterat, och det finns inget som visar på att det kommer att upphöra bara för att vi blir en minoritet - vår garant för överlevnad ligger i att vi också dominerar den politiska arenan och svarar själva för vårt välbefinnande." Vad tror du om framtiden för vita i Sydafrika? "Boer Project arrangerar en konferens i Stockholm den 11:e augusti som behandlar den frågan under parollen 'A Way Forward', biljetter finns på logik.se." "Talare är: Carel Boshoff president i Orania, en liten fristad där bara vita får bo. Paul Kruger ordförande i folkkommissionen som anordnar parallella val där bara boerna får rösta, i syfte att få fram legitima företrädare som kan sköta en förhandling med regeringen åt boerna. Henri LeRiche en överste i en försvarsorganisation, samt Mariandra Heunis från stödorganisation till änkor som förlorat sina män i farmattacker." "Den stora frågan som de alla arbetar mot är en bättre och hållbar framtid för boerna i Sydafrika. De två förstnämnda praktiserar en form av lösning och försvarsorganisationen förbereder sig för det värsta tänkbara scenariot."   Jonas Nilssons dokumentärfilm "South Africa - A Reversed Apartheid?" kan ses i sin helhet på Youtube: https://youtu.be/VEDU0xIILKA ]]> https://nyadagbladet.se/kultur/intervju-med-dokumentarfilmaren-jonas-nilsson-om-situationen-i-sydafrika/feed/ 0