<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-stylesheet type="text/xsl" href="https://nyadagbladet.se/wp-content/plugins/rss-feed-styles/public/template.xsl"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	xmlns:rssFeedStyles="http://www.lerougeliet.com/ns/rssFeedStyles#"
xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" >

<channel>
	<title>John Carpenter &#8211; Nya Dagbladet</title>
	<atom:link href="https://nyadagbladet.se/tag/john-carpenter/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://nyadagbladet.se</link>
	<description>Morgondagens Dagstidning!</description>
	<lastBuildDate>Sat, 01 Nov 2025 11:09:48 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=7.1.2</generator>

<image>
	<url>https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg</url>
	<title>John Carpenter &#8211; Nya Dagbladet</title>
	<link>https://nyadagbladet.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
<rssFeedStyles:reader name="Digg Reader" url="http://digg.com/reader/search/https%3A%2F%2Fnyadagbladet.se%2Ffeed%2F"/><rssFeedStyles:reader name="Feedly" url="http://cloud.feedly.com/#subscription%2Ffeed%2Fhttps://nyadagbladet.se/feed/"/><rssFeedStyles:reader name="Inoreader" url="http://www.inoreader.com/?add_feed=https%3A%2F%2Fnyadagbladet.se%2Ffeed%2F"/><rssFeedStyles:button name="Like" url="https://www.facebook.com/sharer/sharer.php?u=%url%"/><rssFeedStyles:button name="G+" url="https://plus.google.com/share?url=%url%"/><rssFeedStyles:button name="Tweet" url="https://twitter.com/intent/tweet?url=%url%"/>	<item>
		<title>Halloween-filmerna är rysligt sevärda klassiker</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/recensioner/halloween-filmerna-ar-rysligt-sevarda-klassiker/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/recensioner/halloween-filmerna-ar-rysligt-sevarda-klassiker/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Jan Sundstedt]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 31 Oct 2025 17:02:33 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Recensioner]]></category>
		<category><![CDATA[film]]></category>
		<category><![CDATA[filmtips]]></category>
		<category><![CDATA[Halloween]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Sundstedt]]></category>
		<category><![CDATA[John Carpenter]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=110441</guid>

					<description><![CDATA[<em>Black cats and goblins and broomsticks and ghosts, Covens of witches with all of their hosts, You may think they scare me, You're probably right, Black cats and goblins, On Halloween night, Trick or treat!</em>

Så var det då dags. Den tiden på året då det är dags att uppmärksamma det som i USA benämns som - och senare importerats till Sverige - Halloween.

<hr />

<em> Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 30 oktober 2021.</em>

<hr />
<p class="whitespace-normal break-words">Idag förknippas högtiden framför allt med USA, dit den kom med irländska invandrare under 1800-talets mitt.</p>
<p class="whitespace-normal break-words">Firandet har dock sitt ursprung i den keltiska högtiden Samhain – en hednisk nyårsfest som markerade övergången från sommar till vinter. Under denna tid ansågs gränsen mellan de levande och de döda tunn, och andeväsen, älvor och häxor kunde vandra fritt.</p>
<p class="whitespace-normal break-words">Namnet Halloween kommer från engelskans "All Hallows' Eve", kvällen före Alla helgons dag den 1 november. Halloween firas därför den 31 oktober.</p>

<h3>En trio som förtjänar att hyllas</h3>
Till motivet och syftet med artikeln: Att hylla tre av de förnämsta skräckfilmer som producerats på ämnet högtid: <em>Halloween</em>, <em>Halloween II</em>, samt <em>Halloween III  - Season of the Witch.</em>

Bland Nya Dagbladets kloka läsarkrets finns säkerligen ett flertal filmintresserade som vet att det är mångfacetterade John Carpenter som till stor del ligger bakom filmtrion. Rebellen Carpenter är en mångbegåvad herre som utöver rollen som regissör även producerat, skrivit manus till och komponerat musiken till ett flertal av sina filmer.

Inspiration till <em>Halloween</em> inhämtade Carpenter, tillsammans med kollegan och dåvarande hustrun Debra Hill, inte minst från Hitchcocks klassiker <em>Psycho</em>. Bob Clark-regisserade <em>Black Christmas</em> (1974), lär enligt utsago också ha influerat manuset.

Låt oss omgående ta plats i läsfåtöljen, tända läslampan och ta oss an rysligheterna...
<h3><span style="font-size: 18pt;"><strong>Halloween III (1982) - det svarta fåret
</strong></span></h3>
Bortglömd av den stora massan, hatad av vissa men samtidigt älskad av andra, är en tänkbar beskrivning av detta mini-mästerverk i genren. Bortglömd, som i undanstoppad och ställd i seriens skamvrå. Hatad, som i den tröttsamma och tjatiga klyschan <em>"Filmen suger... Michael Myers är ju inte med", </em>och liknande trams.

Personligen älskar jag filmen. Just för att den är så härligt udda, genuint ryslig och skönt osande av 80-tal. En viktig komponent i att förstå varför <em>Halloween III</em> ser ut som den gör är att John Carpenter och Debra Hill ville distansera den från de två föregående filmerna och göra något totalt annorlunda.

Planen var att ungefär vartannat år göra fristående filmer på temat Halloween - var och en med unik handling och story. Läs: inte ha något med Michael Myers att göra. <em>Halloween III</em> är sålunda ett tappert och förnämligt försök att göra just detta.

[caption id="attachment_110454" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween_III_1982_-_De_mystiska_Silver_Shamrock-maskerna....JPG.jpg"><img class="wp-image-110454 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween_III_1982_-_De_mystiska_Silver_Shamrock-maskerna....JPG-640x353.jpg" alt="" width="640" height="353" /></a> De mystiska Silver Shamrock-maskerna i "Halloween III: Season of the Witch". Foto: Imdb.[/caption]
<h3>Välkommen till Santa Mira</h3>
Efter att hennes far, Harry Grimbridge (Al Berry), i filmens hårresande inledning brutalt tagits av daga, beslutar sig dottern Ellie Grimbridge (Stacy Nelkin) och den cyniske läkaren Dr. Daniel Challis (Tom Atkins) för att på egen hand utreda vad som egentligen hänt. Spåren leder duon till den till synes oansenliga småstaden Santa Mira på den kaliforniska landsbygden.

Väl där börjar de ana att något är fel. Stadens invånare beter sig märkligt — mekaniskt, misstänksamt och med en nästan manisk lojalitet gentemot stadens mäktige industriman, leksakstillverkaren Conal Cochran (lysande porträtterad av Dan O’Herlihy).

Cochran är grundare och ägare till Silver Shamrock Novelties, ett företag känt för sina avancerade Halloween-masker som säljs över hela landet. Snart avslöjas att bakom den glättiga fasaden döljer sig en mörk och ondskefull plan med katastrofala följder.

Frågan är om Dr. Challis och Ellie hinner stoppa Cochrans diaboliska konspiration – eller om mänskligheten står hjälplös inför en fruktansvärd mardröm på självaste Halloween-natten...

[caption id="attachment_136349" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/11/Halloween-III-1982-Sant.jpg"><img class="size-medium wp-image-136349" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/11/Halloween-III-1982-Sant-640x328.jpg" alt="Halloween III Santa Mira" width="640" height="328" /></a> Santa Mira - staden du för allt smör i Småland inte vill besöka. Foto: Imdb[/caption]
<h3>Äkta Carpenter</h3>
Jag hade turen att uppleva "HIII" på bio, premiäråret 1982 på biografen Sture i Stockholm. Förvisso blott 14 år och osnuten men hade redan blivit på det klara med att alster med Carpenters signum var härligt läskiga, spännande och sinnrikt annorlunda.

Visst är kärlekshistorien mellan Doktor Daniel och Ellie redigt kliché och sett till handlingen överflödig men hey; det finns värre saker därute. Filmens fördelar överväger med råge det fåtal minustecken som huserar.

Manuset är genomtänkt och anstränger sig för att vara annorlunda jämfört med skräckfilmer överlag och föregångarna i synnerhet. Inga ensamma mordiska knäppgökar här inte. I Santa Mira är samtliga invånare om inte obehagliga så i alla fall mystiska. Vilka är alla dessa tystlåtna män i skräddarsydda kostymer som tycks finnas överallt och ingenstans?

Filmen är producerad av Carpenter/Hill, men regin överlämnades till Carpenters protegé Tommy Lee Wallace - som längre fram i karriären regisserade <em>Fright Night 2</em> (1988) samt miniserien <em>It</em> (1990).

Trots detta genomsyrar Carpenters anda filmen - hans stil och känsla allestädes närvarande. <em>Halloween III</em> utstrålar följaktligen en stark "Carpenteresque" känsla i ton, bildspråk och klippning.

Musiken av John Carpenter och samarbetspartner Alan Howarth i sedvanlig ordning magisk. Ödesmättad, stämningsfull och obehaglig kryper den åskådaren inpå bara skinnet och förhöjer rysligheterna som sköljer över oss. Många 'cues' är klassisk Carpenter och ljudbilden är typisk för det sound han och Howarth jobbade med kring perioden.

<iframe title="YouTube video player" src="https://www.youtube.com/embed/9MnaYzBhx0A" width="560" height="315" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>
<h3>Missriktad marknadsföring</h3>
Filmens titel skapade viss förvirring inför premiären, delvis på grund av en missledande marknadsföringskampanj. En mer passande skulle kanske varit <em>Halloween: Season of the Witch</em>, istället för att numrera den som del III. Många trodde felaktigt att Michael Myers skulle återvända efter <em>Halloween II</em>, men så blev det alltså inte.

På grund av den taffliga marknadsföringen och (högst personlig åsikt) publikens dåliga smak blev filmen, om inte en renodlad flopp, en betydligt modestare framgång än de två föregångarna.

I Hollywood styrs det mesta av mängden dollarsedlar, så planerna på en hel serie olika Halloween-filmer lades i malpåse efter "HIII".

Det blir emellertid för min del tummen upp för <em>Halloween III</em>. Vän av ordning rekommenderas att bilda sig en egen uppfattning och inte tro blint på allt som skrivs på IMDB och Rotten Tomatoes.

Regi: 4
Manus: 3
Produktion: 4
Musik: 5
Skådespeleri: 4
<h3><span style="font-size: 18pt;"><strong>Halloween II (1981) - mer från samma natt Han kom hem
</strong></span></h3>
Efter braksuccén med <em>Halloween</em> var en uppföljare givetvis ofrånkomlig. John Carpenter och Debra Hill var dock skeptiska, då man menade att historien skulle lämnas vid originalets öppna slut.

Producenterna Moustapha Akkad och Irwin Yablans lyckades trots allt och till sist övertala Carpenter att författa ett manus till "HII". Han har återkommande varit vokal med att han gick med på att ta sig an uppföljaren främst som en gentjänst till Akkad/Yablans för första filmen.

Enligt Carpenters egen beskrivning krävde manusprocessen på grund av idétorka sin beskärda del öl för att få igång inspirationen. Efter flera veckors arbete låg till slut ett manus på bordet.

Dock var det ett manuskript som Carpenter och Hill inte var speciellt nöjda med. Filmbolaget däremot hoppade jämfota av glädje över att kunna inleda produktionen av en uppföljare till (vid tidpunkten) den mest framgångsrika independentfilmen någonsin.

Utöver manusuppdraget återkom Carpenter och Hill även som producenter, men Carpenter vägrade styvnackat att regissera. Regissörsstolen gick till Rick Rosenthal, som (med viss kreativ styrning från Carpenter) entusiastiskt tog sig an projektet.

Inspelningen av <em>Halloween II</em> pågick under perioden april - maj 1981 och tog sammanlagt omkring sex veckor. I princip samtliga överlevande från <em>Halloween</em> återkom - inklusive Jamie Lee Curtis och Donald Pleasence.

[caption id="attachment_193072" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-II-1981-Sam-Loomis-Donald-Pleasence-fundersam.jpg"><img class="size-medium wp-image-193072" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-II-1981-Sam-Loomis-Donald-Pleasence-fundersam-640x328.jpg" alt="Halloween II 1981 Donald Pleasence som Dr. Sam Loomis" width="640" height="328" /></a> Var håller Michael hus, undrar Dr. Sam Loomis (Donald Pleasence). Foto: faksimil "Halloween II"[/caption]
<h3>Haddonfield Memorial Hospital</h3>
Efter Michael Myers spektakulära flykt i första filmen förs Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) till stadens sjukhus, samtidigt som en alltmer stressad och desperat Dr. Loomis (Donald Pleasence) tillsammans med stadens poliskår fortsätter sin förtvivlade jakt på den förrymde galningen.

När Michael (i en scen som lär vara regisserad av John Carpenter) får nys om Lauries vistelseort beger han sig obevekligt till sjukhuset för att avsluta det han påbörjat. Hans närvaro väcker skräck bland personal och patienter, och spänningen stiger i de tomma korridorerna.

Till sjukhusets djupa olycka inleds nu en kamp på liv och död. Laurie, delvis medvetslös och desorienterad efter sin flykt, tvingas navigera genom sjukhusets mörka och ödsliga salar samtidigt som Michael, obeveklig och kall, fortsätter sin mordiska framfart.

Hotet är konstant, och varje vrå kan dölja döden...

[caption id="attachment_193073" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-II-1981-Laurie-Strode-Jamie-Lee-Curtis-anar-orad.jpg"><img class="size-medium wp-image-193073" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-II-1981-Laurie-Strode-Jamie-Lee-Curtis-anar-orad-640x328.jpg" alt="Halloween II 1981 Jamie Lee Curtis" width="640" height="328" /></a> Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) anar oråd i "Halloween II". Foto: faksimil/Halloween II[/caption]
<h3>En värdig uppföljare</h3>
Personligen har filmen en särskild plats i mitt hjärta, då filmen var mitt första möte med Michael Myers - sent en sommarkväll via en slitstark VHS från klassiska videobolaget VTC. Anspänningen höll mig härligt vaken i veckor efteråt.

Visst har "HII" sin beskärda del av brist på logik – som varför stadens sjukhus är märkligt tomt på patienter och att Laurie Strode saknar polisskydd - men atmosfären och spänningen, särskilt i sjukhusets ödsliga miljöer, väger upp eventuella brister.

Filmen innehåller i motsats till originalet anmärkningsvärt mer "gore" och mord än renodlad krypande spänning och kuslig ton. Inte minst gäller detta kaoset som följer på sjukhuset, när Michael Myers går all in.

En magnifik inledande halvtimme, ödsliga sjukhuskorridorer kombinerat med ett lysande soundtrack, får mig likväl att acceptera skiftet i ton. "HII" har tillräckligt många plus i kanten att smärre manusbrister samt måhända en aning för mycket blodstänk kan förbises.

<iframe title="YouTube video player" src="https://www.youtube.com/embed/vzOdUKVD8Ac" width="560" height="315" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>
<h3>Sömlös övergång</h3>
En av filmens styrkor ligger i att den tar vid exakt där originalet slutar. Man spelade till och med in delar av slutscenen från den första filmen igen, med syftet att sömlöst para ihop filmerna. Övergången från film till film är så bra levererad att det ibland är svårt att se skillnad på vad som är nyinspelat och vad som härrör från originalet.

Det genomtänkta och originella konceptet att inleda <em>Halloween II</em> direkt efter första filmens slut skapar en härlig kontinuitet som många fans av serien uppskattar och håller högt. Hatten av för en mycket bra uppföljare till en av de mest legendariska skräckfilmerna någonsin (Jamie Lee Curtis fasansfulla peruk till trots).

Kuriosa: John Carpenter har trots allt ett litet regifinger med i filmen. Efter det att inspelningen var klar beslöt man att (mot Rick Rosenthals vilja) göra en antal så kallade re-shoots av utvalda scener, samt lägga till ett antal nyskrivna dito - under överseende av Carpenter.

Regi: 4
Manus: 2½
Produktion: 4
Musik: 5
Skådespeleri: 3
<h3><span style="font-size: 18pt;"><strong>Halloween (1978) - originalet
</strong></span></h3>
Då var ögonblicket här för the one and only: det rysliga mästerverket från 1978, <em>Halloween</em>. Populärkulturen har sina magiska stunder när allt – från Elvis och The Beatles till James Bond och <em>Stjärnornas krig</em> – helt plötsligt faller på plats och blir ikoniska.

Precis så var det med <em>Halloween</em>. Allt klaffade – från inledande idé, manus, regi och paketering till publikens respons. Men framförallt låg <em>Halloween</em> minst sagt helt rätt i tiden.

Regissören John Carpenter hade vid tidpunkten två filmer bakom sig – <em>Dark Star</em> (1974) och <em>Assault on Precinct 13</em> (1976) – samtidigt som producenterna Moustapha Akkad och Irwin Yablans letade efter en talangfull, ung regissör för att skapa en lågbudgetskräckis.

Valet föll på Carpenter, som skramlade ihop ett filmteam främst bestående av vänner och bekanta, och med stöd av en modest budget på 300 000 dollar sattes planerna i verket.

[caption id="attachment_193074" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-1978-Carpenter-och-Jamie-Lee-Curtis-i-samsprak.jpg"><img class="size-medium wp-image-193074" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-1978-Carpenter-och-Jamie-Lee-Curtis-i-samsprak-640x328.jpg" alt="Halloween 1978 John Carpenter Jamie Lee Curtis" width="640" height="328" /></a> John Carpenter och Jamie Lee Curtis under inspelningen av "Halloween". Foto: Imdb[/caption]
<h3>Haddonfield, 31 oktober 1978</h3>
Det är Halloween 1963 i Haddonfield, Illinois, när sexårige Michael Myers plötsligt mördar sin tonårssyster Judith med en kökskniv. Han spärras in på mentalsjukhuset Smith’s Grove Sanitarium, där han under de följande femton åren bevakas noggrant.

År 1978, dagen före Halloween, anländer Michaels psykiater Dr. Samuel Loomis (Pleasence) tillsammans med sin kollega Marion Chambers för att varna sjukhusledningen om faran med att släppa honom fri.

Trots bevakningen lyckas Michael övermanna dem, stjäla deras bil och fly mot Haddonfield. På vägen dödar han en mekaniker och byter sjukhuskläderna mot en overall. När han når sin hemstad stjäl han en vit, uttryckslös mask och påbörjar sin förföljelse.

Halloween-dagen följer historien gymnasieeleven Laurie Strode (Curtis), som ovetande om faran känner sig övervakad. Hennes vänner, Annie och Lynda, avfärdar hennes oro – ett misstag som snart visar sig bli ödesdigert...

[caption id="attachment_193077" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-1978-Laurie-Strode-Jamie-Lee-Curtis-ser-nagot-udda.jpg"><img class="size-medium wp-image-193077" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/10/Halloween-1978-Laurie-Strode-Jamie-Lee-Curtis-ser-nagot-udda-640x328.jpg" alt="Halloween 1978 Jamie Lee Curtis John Carpenter" width="640" height="328" /></a> Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) tycker sig se något utanför ett fönster i "Halloween". Foto. Imdb[/caption]
<h3>"The Babysitter Murders"</h3>
Originaltiteln till filmen var "The Babysitter Murders", men byttes snart till <em>Halloween</em>. Carpenter och Debra Hill skrev manuset i förtjänstfullt samarbete, där Hill bland annat fick ansvaret för filmens trovärdiga kvinnliga tonårskaraktärer - en viktig del av filmens framgång.

I rollen som Dr. Sam Loomis (namnet en vink till <em>Psycho</em>) ser vi Donald Pleasence, som för endast 20 000 dollar och sammanlagt fem dagars jobb skapade en oförglömlig karaktär i genren. Pleasence var emellertid inte förstavalet – både Christopher Lee och Peter Cushing tackade nej, och Lee har senare sagt att han ångrade beslutet.

Filmen kickstartade även Jamie Lee Curtis karriär - initialt som så kallad "scream queen" - och över tid etablerade hon sig som en skicklig skådespelerska som kunde navigera i flertalet genrer. Att välja Curtis var också en hyllning till Alfred Hitchcock, då Lees mamma, Janet Leigh, gestaltade stackars Marion Crane i <em>Psycho</em>.

Med hjälp av ett minimalistiskt men pulserande soundtrack – givetvis komponerad av Carpenter själv – och nagelbitande spänning med fokus på ton och inte blodstänk, växte <em>Halloween</em> inom kort till en succé av stora mått.

Idag kvarstår bilden av <em>Halloween</em> som en milstolpe inom skräckfilmen, inte bara för sitt innehåll utan också för den stil som kom att definiera en hel era av skräckfilmer. Michael Myers symboliserade den nakna och ostoppbara ondskan, och filmen satte ribban för vad som inom kort skulle komma att kallas "slashers".

<iframe title="YouTube video player" src="https://www.youtube.com/embed/oVgtguYmNBg" width="560" height="315" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>
<h3>Nummer Ett</h3>
<em>Halloween</em> har allt man kan begära av en rysare av sitt slag. Visserligen existerade så kallade "POV"-scener vid tidpunkten men Carpenter tog den subjektiva kameran till en helt ny nivå (POV = Point Of View = scener där åskådaren "blir" subjektet). Subjektet i <em>Halloween</em> är såklart Michael Myers.

Carpenter bygger mästerligt upp stämningen genom antydningar snarare än att vältra sig i blod (vilket snabbt blev standard för alla de efterapningar som kom i filmens kölvatten).

Filmen bygger på en krypande suggestiv ton och inte explicita scener. Publiken tillåts tid att lära känna karaktärerna och därmed bryr vi oss också om vad som händer dem. Manuset är på det sättet trovärdigt genomtänkt och utmejslat.

Musiken och framför allt ledmotivet är vida berömt och torde inte behöva någon närmare presentation. Skådespelarna är överlag klanderfria och levererar i sina respektive roller. I synnerhet Donald Pleasence och Jamie Lee Curtis gör utsökta insatser med ett litet hedersomnämnande till Charles Cyphers.

Av filmer på min topp-tre-lista i genren som sådan är John Carpenters <em>Halloween</em> tveklöst högst på tronen. Det blir i princip inte bättre än så här. Betygen blir utan den minsta betänketid högsta möjliga.

Regi: 5
Manus: 5
Produktion: 5
Musik: 5
Skådespeleri: 5

Med ovanstående vill jag avslutningsvis önska alla läsare på Nya Dagbladet en synnerligen glad Halloween. Närmare bestämt en riktigt rysligt (men glad) sådan...

<em>Jan Sundstedt</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/recensioner/halloween-filmerna-ar-rysligt-sevarda-klassiker/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>They Live: Ett profetiskt porträtt av samhällsbedrägeriet</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/recensioner/they-live-ett-profetiskt-portratt-av-samhallsbedrageriet/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/recensioner/they-live-ett-profetiskt-portratt-av-samhallsbedrageriet/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Jan Sundstedt]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 02 Nov 2024 16:31:38 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Recensioner]]></category>
		<category><![CDATA[film]]></category>
		<category><![CDATA[filmtips]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Sundstedt]]></category>
		<category><![CDATA[John Carpenter]]></category>
		<category><![CDATA[science fiction]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=142061</guid>

					<description><![CDATA[John Carpenter var under perioden kring lanseringen av <em>They Live</em> tillbaka där han en gång startade, med independent-filmer. Detta då den egensinnige regissören gång efter annan blivit desillusionerad med vad som ofta benämns 'studiosystemet'. Efter 1986 års flopp <em>Big Trouble in Little China</em> - numera ansedd klassiker - gav han långfingret åt Hollywood.

<hr />

<em>Artikeln publicerades ursprungligen den 4 februari 2023.</em>

<hr />

Mannen som förlänat filmhistorien klassiska alster som <em>Halloween (</em>1978), <em>Escape From New York (</em>1981) &#38; <em>The Thing</em> (1982) var 1987 tillbaka på familjär mark. Det årets <em>Prince of Darkness</em> visade att takterna satt i. Filmen blev en modest men dock succé och <em>They Live</em> gavs således grönt ljus.

[caption id="attachment_155193" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2023/02/They-Live-JC-on-set-1988-2-1.jpg"><img class="wp-image-155193 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2023/02/They-Live-JC-on-set-1988-2-1-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /></a> John Carpenter (t.h.) under inspelningen av "The Live".[/caption]
<h3>Lyd, konsumera och ifrågasätt inte!</h3>
Filmen utspelas omkring Los Angeles i en fiktiv variant av dåtidens nutid. Nationen är inne i en lågkonjunktur som drabbat framför allt arbetar- och medelklass. Arbets- och hemlöshet är till synes utbredd och Storebror Statens närvaro inklusive poliskår är påtaglig. Filmens protagonist John Nada (lekfullt porträtterad av wrestlinglegenden Roddy Piper) kommer till detta Shangri-La i jakt på jobb. Han finner ett som byggnadsarbetare samt en plats på vilken att tillbringa nätterna. Nada noterar snart suspekta skeenden i den närliggande kyrkan. Människor som smyger in och ut med mystiska lådor.

En dag tar han sig osedd in i kyrkan och upptäcker där stora lager med solglasögon. Han roffar åt sig ett par och upptäcker till sin förvåning att världen omkring honom förändras. Dels från färg till svartvitt och dels, vad värre är, att Nada till sin fasa upptäcker att många individer inte är människor utan utomjordingar. Utomjordingar som under lång tid infiltrerat mänskligheten. Via tv-kanaler och annan media sänder de humanoidliknande varelserna ut en signal som stör människans medvetande, vilket gjort att dessa kunnat förbli oupptäckta - fram tills nu.

Annat som förändras med glasögonen på är tryckt material som exempelvis dagstidningar och reklamskyltar. Reklamskyltar som på ytan visar sedvanligt säljkrams är egentligen fiffiga indoktrineringsbudskap såsom LYDA, KONSUMERA, INGEN OBEROENDE TANKE och IFRÅGASÄTT INTE AUKTORITET. En växande motståndsrörelse är dock i färd med avslöja sanningen och det blir nu upp till John Nada och hans nyfunna byggarbetarvän Frank (Keith David) att på något sätt exponera utomjordingarna och därmed rädda mänskligheten...

[caption id="attachment_142119" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2023/02/They-Live-budskapen-2.jpg"><img class="wp-image-142119 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2023/02/They-Live-budskapen-2-640x328.jpg" alt="They Live John Carpenter" width="640" height="328" /></a> Bakom reklamskyltarna finns det egentliga budskapet i..."They Live".[/caption]

<strong>John Carpenters långsamma, skrämmande</strong> och oroande fabel om det korrupta, bedrägliga och likgiltiga samhället, har en ton och ett budskap som idag framstår som än mer verkligt.
<blockquote><em>They Live</em> är å ena sidan en utomordentligt underhållande popcornfilm och å andra sidan också ett skrämmande tidsdokument.</blockquote>
Carpenter varnar oss här för att, som idag, tiga och blunda när vi i stället borde tala högt och agera. Filmen belyser faran med apatisk överkonsumtion, konformitet och vad som kan ske med ett samhälle som länge blundat för korruption. Covid-narrativet inklusive dess mRNA-substanser, Ukrainakriget, ohejdad massinvandring och vår tids planlösa skärmstirrande passar väl in i <em>They Live</em>.

Underhållningsvärdet är i sedvanlig Carpenter-anda högt. Det egenpennade manuset är välskrivet och fullt av nyanser. Fotot av Gary Kibbe pendlar mellan grälla färger i den Matrix-liknande fejkvärlden och den dystra svartvita verkligheten som syns med solglasögon på.

Musiken av JC och parhästen Alan Howarth är som brukligt härligt suggestiv. Skådespelarinsatserna fullgoda till prima vara. Roddy Piper och Keith David har en kemi som känns äkta. Var för övrigt beredd på en slagsmålsscen säga inneha rekord i antal minuter.

<iframe title="They Live (1988) ORIGINAL TRAILER [HD 1080p]" src="https://www.youtube.com/embed/zLQ2d89vCiw" width="560" height="315" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>

&#160;

<strong>Den som önskar</strong> ta del av denna utmärkta jackpott till film tillika tankeställare vad gäller vår tid och omvärld, kan exempelvis göra detta <a href="https://www.blu-ray.com/itunes/They-Live-iTunes/2404/" target="_blank" rel="noopener">här</a>. Alternativt (vilket jag alltid förordar) köpa sig ett fysiskt exemplar via denna <a href="https://www.blu-ray.com/movies/They-Live-Blu-ray/295847/" target="_blank" rel="noopener">hemsida</a>. Mycket nöje.

&#160;

<em>Jan Sundstedt</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/recensioner/they-live-ett-profetiskt-portratt-av-samhallsbedrageriet/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>5</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Flykten från New York</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/recensioner/flykten-fran-new-york/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/recensioner/flykten-fran-new-york/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Jan Sundstedt]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 02 Mar 2024 13:48:53 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Recensioner]]></category>
		<category><![CDATA[film]]></category>
		<category><![CDATA[filmtips]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Sundstedt]]></category>
		<category><![CDATA[John Carpenter]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=174155</guid>

					<description><![CDATA[John Carpenter formade kärnan av <em>Flykten från New York</em> i skuggan av <a href="https://nyadagbladet.se/recensioner/alla-presidentens-man-ett-portratt-av-den-undersokande-journalistiken/" target="_blank" rel="nofollow noopener">Nixons Watergate-skandalen </a>1976. Det var en tid präglad av nationell cynism och Carpenter, som är en utpräglad cyniker, kände vindarna starkt. Han fick således uppslaget till filmen tidigt i sin karriär men inget filmbolag var vid den tidpunkten villigt att satsa på manuset. Enligt Carpenter tyckte studiorna att idén var "för våldsam, för skrämmande och/eller för udda". Det var ett manus som under en längre period satt fast i limbo, men Carpenter ville inte släppa projektet utan bidade sin tid.

En gnista tändes av Charles Bronsons tankeväckande vigilante-epos <em>Death Wish</em> (1974). Filmens filosofi resonerade inte nämnvärt med Carpenter, men däremot New Yorks djungelliknande känsla. Han ville försöka skapa en science-fiction film som kunde fånga den atmosfären. Efter braksuccén <em>Halloween</em> (1978) hade han tillräckligt med auktoritet för att dra igång produktionen. Filmningen skedde huvudsakligen i St. Louis, Missouri, med en budget på uppskattningsvis 6 miljoner dollar.

Filmens miljö var en utmaning för Carpenter, som behövde skapa en förfallen version av New York City med en begränsad budget. Man övervägde att filma på plats i New York, men istället föll valet på East St. Louis, Illinois, känd för sina brända kvarter efter en stadsbrand 1976. Ett par scener är dock filmade i det riktiga New York. John Carpenter lyckades övertala federala tjänstemän att bevilja filmteamet tillträde till Liberty Island.

– <em>Vi var det första filmföretaget i historien som fick filma på Liberty Island vid Frihetsgudinnan på natten. De lät oss ha hela ön för oss själva. Vi hade tur. Det var inte lätt att få den första tillståndet. Det hade varit en bombning tre månader tidigare, och de var oroliga för problem</em>.

[caption id="attachment_174312" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-John-Carpenter-i-fard-med-att-spela-in-en-scen.jpg"><img class="wp-image-174312 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-John-Carpenter-i-fard-med-att-spela-in-en-scen-640x328.jpg" alt="Flykten från New York John Carpenter" width="640" height="328" /></a> John Carpenter på jobbet (sittande med arm i luften) - Flykten från New York. Foto. Imdb[/caption]
<h3>"Presidentens plan har störtat"</h3>
I ett alternativt 1997 (16 år efter filmens ursprungliga premiär, förf. anm.) har stadsdelen Manhattan i New York förvandlats till ett högsäkerhetsfängelse som svar på kraftigt eskalerande brottslighet. När Air Force One en dag kapas av "The National Liberation Front of America" och avsiktligt störtas i hjärtat av fängelset, blir USA:s president tillfångatagen av The Duke of New York. I samma ögonblick är den tidigare specialstyrkesoldaten Snake Plissken (Kurt Russell) på väg att deporteras till fängelset, dömd för ett misslyckat rån mot Federal Reserve.

Polischefen Bob Hauk (Lee van Cleef) presenterar ett djärvt avtal för Snake: om han lyckas rädda presidenten i tid inför ett kommande toppmöte mellan USA, Sovjetunionen och Kina, garanterar Hauk att Snake blir benådad för alla sina brott. För att försäkra sig om Snakes lojalitet och samarbete injicerar Hauk emellertid, utan Snakes initiala vetskap, mikrosprängämnen i Snakes artärer. Något som inleder en dödlig tidsfrist som löper ut efter 23 timmar. Om Snake lyckas med uppdraget lovar Hauk att neutralisera sprängämnena. Klockan tickar därmed för Snake.

I en desperat jakt på presidenten navigerar Snake genom det förfallna New York. Intriger och faror bakom varje hörn vävs samman, och överlevnad blir en konstant balansakt i denna apokalyptiska värld.

[caption id="attachment_174336" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-Snake-Plissken-Kurt-Russell-moter-Brain-Harry-Dean-Stanton.jpg"><img class="size-medium wp-image-174336" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-Snake-Plissken-Kurt-Russell-moter-Brain-Harry-Dean-Stanton-640x457.jpg" alt="Flykten från New York Kurt Russell Harry Dean Stanton" width="640" height="457" /></a> Snake möter sin gamle bekanting Brain i "Flykten från New York". Foto: Jan Sundstedt kollektion[/caption]
<h3>Triumfatorisk cynism och andtruten</h3>
Filmen är inget mindre än ännu ett mästerstycke signerat John Carpenter. Under en period var det som att karln knappt kunde misslyckas med sina alster, beroende på hur man tolkar det begreppet. <em>Flykten från New York</em> är en Carpenter-seger på många plan och av bästa märke. Manuset är tight, utmejslat och fyllt till brädden av Carpenters kännetecken såsom stil, ton, action, spänning, dramaturgi och inte minst hans berömda cynism.

Regin är klanderfri och sejdeln svämmar över med välkända penseldrag som exempelvis subjektiva kameraåkningar och objektiva panoreringar. Fotot av Dean Cundey är felfritt och (dåtidens) framtid i New York/Manhattan känns otäckt, dystert och nattsvart - precis vad John Carpenter hade satt som mål med filmen. Specialeffekterna är hundra procent analoga och sett mot bakgrund av filmens budget häpnadsväckande och håller överlag än idag. Möjligtvis med något undantag för grafiken på polisens datorskärmar och andra små detaljer, men inget som stör helhetsintrycket.

[caption id="attachment_174345" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-old-school-specialaffekter.jpg"><img class="wp-image-174345 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-old-school-specialaffekter-640x328.jpg" alt="Flykten från New York" width="640" height="328" /></a> Gammal hederlig flit och slit skapade effekterna i "Flykten från New York". Foto: Imdb[/caption]

Rollistan är hundra procent magisk och sett till antalet namn är det snudd på en bravad att Carpenter fick de inblandade att krita på kontrakten. Det om något säger vilken dragningskraft hans produktioner på den tiden besatt, trots det förhållandevis måttliga antalet filmer (sex stycken varav två tv-filmer).
<div class="flex flex-grow flex-col max-w-full">
<div class="min-h-[20px] text-message flex flex-col items-start gap-3 whitespace-pre-wrap break-words [.text-message+&#38;]:mt-5 overflow-x-auto" data-message-author-role="assistant" data-message-id="cb1814a3-96c2-4fa2-a9d8-3b963c9b9546">
<div class="markdown prose w-full break-words dark:prose-invert light">

Filmens huvudfinansiär, AVCO Embassy Pictures, hade andra skådespelare i tankarna för rollen som Snake Plissken. Man föreslog bland andra Charles Bronson, Tommy Lee Jones och Chuck Norris. Charles Bronson var studions förstahandsval men Carpenter stod emot och argumenterade för att han var "för gammal". Han var också orolig för att regikontrollen skulle glida ur hans händer med en så pass erfaren skådespelare som Bronson.

Carpenter valde att gå emot strömmen och satsa på Kurt Russell för att ge liv åt Snake Plissken och på så sätt bryta med Russells "lättviktiga" Disney-image. Det visade sig vara ett banbrytande val som formade en ikonisk karaktär och som än idag är ett av de mest minnesvärda ögonblicken i Kurts karriär. Plisskens ögonbindel för övrigt på Russells initiativ.

Övriga skådespelare är alltför många att avhandla här men särskilda hedersomnämnanden går till Lee van Cleefs polischef Bob Hauk - på många sätt Plisskens jämlike - samt Harry Dean Stanton, Adrienne Barbeau och r'n'b-ikonen Isaac Hayes som "The Duke".

[caption id="attachment_174348" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-persongalleri.jpg"><img class="wp-image-174348 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/02/Flykten-fran-New-York-persongalleri-640x328.jpg" alt="Flykten från New York" width="640" height="328" /></a> Starkt och engagerande persongalleri i "Flykten från New York". Foto: Faksimil[/caption]

Ett särskilt hedersomnämnande måste gå till filmens soundtrack. Sin vana trogen är det John Carpenter själv som komponerat de ljuva tonerna. Denna gång med då nyfunna parhästen Alan Howarth. Musiken till filmen höjer handlingen och stämningen dubbelt till skyarna och det kan inte nog poängteras hur viktig musiken är för en film. Detta är ett soundtrack jag gång på gång återkommer till och utan tvekan på min topp-tio lista över elektronisk filmmusik.
<h3>Lösningen på trångbodda fängelser?</h3>
Den 10 juli 1981 släpptes filmen i USA och möttes då av positiva recensioner och blev en mindre kommersiell framgång som inbringade över 25,2 miljoner dollar på biograferna. Den nominerades till fyra Saturn Awards, inklusive bästa sci-fi-film och bästa regi. <em>Flykten från New York</em> etablerade sig raskt som en kultklassiker och banade senare väg för uppföljaren <em>Escape from L.A.</em> (1996). Tyvärr lyckades inte uppföljaren återuppliva originalets elegans, känsla och klass. Varken manus, produktion eller specialeffekter kommer nära "<em>...New York</em>".

<em>Flykten från New York</em> ger utöver förstklassig action, nervdaller och superbt persongalleri intressant tankegods. Må vara att filmens dåtida framtidsvision låg en smula för nära i tid och rum (1988 och 1997 har båda kommit och gått), vilket kan få den enskilde betraktaren att vifta bort filmen som en smula föråldrad, men kanske är samtiden snart där? Det pågår för närvarande i vissa länder diskussioner om att göra vissa områden, och även landytor, till fängelser.

Kan det vara på tapeten i Sverige att - likt den store tänkaren Lars Ekborg en gång förkunnande - "<a href="https://www.youtube.com/watch?v=3HYrE32taAA" target="_blank" rel="nofollow noopener">bunta ihop dom</a>"? Varför inte Gamla Stan i Stockholm? Eller Lidingö? Strängnäs? Tanken svindlar...

<iframe title="Escape from New York (1981) - Trailer HD 1080p" src="https://www.youtube.com/embed/PuU5eCrjkFs" width="615" height="496" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>

&#160;

Kan man dessutom på köpet få en polischef lika cool som Bob Hauk samt estetik likt filmen, är det en form av polisstat som blott mot den bakgrunden är värd att överväga... Låta buset leva sina liv som de önskar inneslutna i sina designerade områden och lämna oss vanliga trälar och valboskap i fred.

Utan tvekan kan jag på stående fot rekommendera <em>Flykten från New York</em> för spisning. Här får samtliga sitt lystmäte. Må det vara actiondiggaren, dystopikern, konspirationsteoretikern eller popcornätaren som blott önskar sig en högtid framför den på kredit införskaffade 65-tummaren. Streamingmissbrukaren kan kika <a href="https://www.tv.nu/program/flykten-fran-new-york" target="_blank" rel="nofollow noopener">här </a>och fysisk mediakonservatorn rekommenderas att <a href="https://www.blu-ray.com/Escape-from-New-York/21640/#Overview" target="_blank" rel="nofollow noopener">här</a> botanisera efter lämplig version.

</div>
</div>
</div>
&#160;

<em>Jan Sundstedt</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/recensioner/flykten-fran-new-york/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Den perfekta allhelgona-skräckisen</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/recensioner/den-perfekta-allhelgona-skrackisen/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/recensioner/den-perfekta-allhelgona-skrackisen/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Jan Sundstedt]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 05 Nov 2022 11:42:04 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Recensioner]]></category>
		<category><![CDATA[filmtips]]></category>
		<category><![CDATA[Halloween]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Sundstedt]]></category>
		<category><![CDATA[John Carpenter]]></category>
		<category><![CDATA[skräckfilm]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=135745</guid>

					<description><![CDATA[Bortglömd av många och ställd i Halloween-seriens skamvrå av etablissemanget. Emellertid uppskattad av er ödmjuke filmskribent, inte minst mot bakgrund av att filmen är uppfriskande udda, genuint otäck och ljuvligt stämningsfull. Det, mina damer och herrar, är <em>Halloween III: Season of the Witch</em>

En essentiell komponent i varför filmen ser ut som den gör härrör till att producenterna <a href="https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-ett-rysande-masterverk-som-haller-an/" target="_blank" rel="noopener">John Carpenter</a> och Debra Hill ville distansera detta kapitel från de två föregående <em>Halloween</em>-filmerna och göra något fundamentalt väsensskilt. Tankegodset var således att göra fristående filmer på temat Halloween. Filmer som var och en stod på egna ben.

Slutprodukten var ett tappert och förnämligt försök att göra just detta. På grund av dels tafflig marknadsföring - bland annat misstaget att i titeln ha med siffran III - och dels publikens tvivelaktiga smak, blev filmens kassaintäkter markant blygsammare än de två föregående filmerna i serien och i synnerhet då originalfilmen <em>Halloween</em> (1978).

John Carpenter har i intervjuer förklarat att den ursprunglige regissören skulle ha varit Joe Dante (<em>Gremlins</em>, 1984). Efter att Dante gått vidare till ett annat projekt blev Carpenters mångårige medarbetare, Tommy Lee Wallace, projektets nye regissör. Tommy Lee Wallace skulle åtta år senare regissera miniserieadaptionen av Stephen Kings <em>It</em>. En annan film som kretsar kring det vidriga uppsåtet att döda barn.

[caption id="attachment_136349" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/11/Halloween-III-1982-Sant.jpg"><img class="wp-image-136349 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/11/Halloween-III-1982-Sant-640x328.jpg" alt="Halloween III Santa Mira" width="640" height="328" /></a> When in Santa Mira...GET THE HELL OUT! "Halloween III: Season of the Witch. Foto: Imdb[/caption]
<h3>Handling</h3>
Efter att hennes far Harry Grimbridge (Al Berry) i filmens hårresande inledning blir tagen av daga, beslutar dottern Ellie (Stacy Nelkin) och Dr. Daniel Challis (Tom Atkins) att på egen hand undersöka mordet. Spåren leder till dem till den bortglömda byn Santa Mira, mitt ute i ödemarken.

Byns invånare uppvisar inom kort klassisk småstadsmentalitet (åtminstone som den tenderar te sig på film), och det udda paret drar snart ögon och öron till sig. Byfolket tycks besitta en närmast manisk trohet till ortens starke man, en irländsk leksaksmakare vid namn Conal Cochran (Dan O'Herlihy) som är känd för sina Halloween-masker.

Inom kort upptäcker duon Cochrans djävulska plan att hjärntvätta Amerikas barn, så att de går hans ärenden genom en blandning av uråldriga ritualer, teknik och häxkonster. På kommande Halloween kan det vara livsfarligt att bära en mask tillverkad i Santa Mira...

[caption id="attachment_136347" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/11/Halloween-III-1982-Tom-.jpg"><img class="wp-image-136347 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/11/Halloween-III-1982-Tom--640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /></a> Livsfarliga dödskallemasker i "Halloween III: Season of the Witch".[/caption]
<h3>Mottagande</h3>
Vid tidpunkten för filmens premiär erhöll den ömsom vin ömsom vatten. Tvärtemot gängse myt var det ett antal kritiker som uppskattade det faktum att filmen försökte göra något annorlunda och inte upprepa det (redan då) uttjatade temat med Michael Myers. Man prisade bland annat producenternas mod, ett relativt snitsigt manus samt en stabil regidebut av Tommy Lee Wallace.

Kritik riktades dock mot filmens många visuellt starka scener - filmen är inget för den känslige - samt kärlekshistorien mellan 23-åriga Ellie och drygt 40-åriga doktor Daniel. Det sistnämnda instämmer undertecknad i. Filmen hade tjänat på att utelämna den biten. För kliché och för handlingen överflödigt och onödigt.

<em>Halloween III: Season of the Witch</em> känns oerhört Carpenter-esque i tonen. Inte minst gäller detta bildspråk, tempo och redigering. Manuset är genomtänkt och avvikande jämfört med vad som då överlag var på modet.

Musiken är i sedvanlig Carpenter-anda magnifik. Ödesmättad, stämningsfull och obehaglig kryper den åskådaren inpå bara skinnet och förhöjer rysligheterna som sköljer över oss. Ljudbilden är typisk för det sound han och parhästen Alan Howarth hade som signum cirka 1981 - 1989.

<iframe title="YouTube video player" src="https://www.youtube.com/embed/9MnaYzBhx0A" width="560" height="315" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>

&#160;

Det blir helt klart tummen upp för <em>Halloween III: Season of the Witch</em>, och jag råder vän av ordning att bilda sin egen uppfattning om filmen och inte tro blint på allt som skrivs på diverse filmforum. För undertecknad som ända sedan 1982 stått upp för detta svarta får är det med glädje en konstaterar att filmen genom åren sakta men säkert byggt upp en välförtjänt supporterskara och så sakteliga erhållit välförtjänt uppskattning.

Streamingentusiasten finner i dagsläget filmen <a href="https://www.justwatch.com/se/film/halloween-iii-season-of-the-witch" target="_blank" rel="nofollow noopener">här</a> och anhängare av fysisk media rekommenderas att botanisera efter lämplig version förslagsvis via denna <a href="https://www.blu-ray.com/Halloween-III-Season-of-the-Witch/34573/#Overview" target="_blank" rel="nofollow noopener">hemsida</a>.

&#160;

<em>Jan Sundstedt</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/recensioner/den-perfekta-allhelgona-skrackisen/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>The Thing (2011) &#8211; bakgrundshistoria som överraskar</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-fran-2011-en-bakgrundshistoria-som-overraskar/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-fran-2011-en-bakgrundshistoria-som-overraskar/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Jan Sundstedt]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 28 Jan 2022 15:50:47 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Recensioner]]></category>
		<category><![CDATA[film]]></category>
		<category><![CDATA[filmtips]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Sundstedt]]></category>
		<category><![CDATA[John Carpenter]]></category>
		<category><![CDATA[skräckfilm]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=115869</guid>

					<description><![CDATA[Nya Dagbladets kulturintresserade läsare må ha snappat upp att er ödmjuke filmskribent är ett stort fan av regissören John Carpenter. Inte minst gäller detta hans mästerverk <a href="https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-ett-rysande-masterverk-som-haller-an/" target="_blank" rel="noopener"><em>The Thing</em></a>. Vad som däremot kan ha gått filmintresserad näsa förbi är det faktum att 2011 såg en bakgrundshistoria till 1982 års klassiker dagens ljus.

Från början var filmbolagets plan att göra en nyinspelning (en synnerligen bisarr och otäck plan). Ungefär som när samma filmbolag 1998 fick den lysande idén att göra en nyinspelning på Alfred Hitchcocks <em>Psycho..</em>. I fallet med <em>The Thing</em> klev dock försynen in i form av filmens producenter, som lyckades övertala cheferna på Universal att istället göra en så kallad prequel.

Filmen kom sig så att utspelas dagarna och i slutändan timmarna innan händelserna i det amerikanska lägret. En utmärkt idé och ett synnerligen intressant ingångsvärde.

[caption id="attachment_115893" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The_Thing_2011_Lat_ligga_kvar.JPG.jpg"><img class="wp-image-115893 size-large" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The_Thing_2011_Lat_ligga_kvar.JPG-1170x477.jpg" alt="" width="640" height="261" /></a> The Thing... Who goes there?[/caption]
<h3>Antarktis, 1982</h3>
En norsk forskningsstation har gjort en sensationell upptäckt. En utomjordisk farkost, begravd djupt ner i den 10 000-tals år gamla packisen. En bit från nedslagsplatsen har man även funnit något annat. En varelse. Också den nedfryst under isen.

Ledaren för forskningsstationen, Dr. Sander Halvorson (Ulrich Thomsen), ber en amerikansk paleontolog vid namn Kate Lloyd (Mary Elizabeth Winstead) om assistans i hopp om att kasta ljus över den otroliga upptäckten. Som sig bör i en film likt denna tackar Kate ja på tre röda sekunder och beger sig tillsammans med kollegan Adam (Eric Christian Olsen) till Antarktis. Ingen betänketid här inte. Väl på plats vid Antarktis dröjer det inte lång stund innan norrbaggar och amerikaner tar sig an det hela med liv och lust.

Det norska forskarlaget har sedan tidigare sett till att öppna en passage genom isen ner till farkosten. Vad gäller varelsen önskar man hjälp av en erfaren paleontolog för att inte riskera skada fyndet. Efter en god natts sömn beger man sig tillbaks ut till varelsens viloplats och karvar ut ett stort isblock, med varelsen inuti, och transporterar sin upptäckt till lägret för initiala undersökningar. Det står snart klart att cellerna från varelsen tycks innehålla liv. Millennium-lång nedfrysning till trots.

Samtidigt som vi bjuds på skönsjungande allsång av norrmännen i form av klassiker såsom "<em>Sámiid Ædnan</em>" (Norges bidrag till 1980 års Eurovision Song Contest) börjar de sakta men säkert upptinade cellerna få liv i sig...

[caption id="attachment_115895" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The_Thing_2011_Kanns_detta_igen....JPG.jpg"><img class="wp-image-115895 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The_Thing_2011_Kanns_detta_igen....JPG-640x356.jpg" alt="" width="640" height="356" /></a> Sam Carter (Joel Edgerton) och Kate Lloyd (Mary Elizabeth Winstead).[/caption]
<h3>Bättre än väntat</h3>
<em>The Thing</em> anno 2011 är, något överraskande, inte alls oäven utan tvärtom. Undertecknad har som vana att inte förvänta sig alltför episka alster från Hollywood och framför allt inte vad gäller remakes/sequels/prequels. Döm då om min förvåning när en denna gång faktiskt investerade i filmens handling samt blev en smula överraskad av filmens förmåga att dölja vem som är vem (eller vad).

Slutprodukten får plus på många punkter. Manuset må emellanåt halta och svaja men är på det hela taget habilt och funktionellt. Man gör klokt att ha i åtanke vad det innebär att skriva prequels och sequels till klassiska filmer och kultklassiker. Man vet att fansen kommer nagelfara varenda liten detalj och filmruta.

Man märker snabbt att ansvariga och inblandade ansträngt sig för att vara Carpenters film vad gäller narrativ och detaljer trogen. En enstaka miss och blunder finns men inte så att det förtar totalupplevelsen. Jag har nu sett filmen ett antal gånger och kommer på mig själv att vara nöjd varje gång. Givetvis kan den inte mäta sig med Carpenter men det var det väl inte heller någon som förväntade sig.

Skådespelarna gör stabila insatser utan att sticka ut. Ensemblen står sig tämligen slätt jämfört med de tolv från 1982 men får överlag klart godkänt.

Ett för mig stort plus är att det norska forskarlaget spelas av norska skådespelare. Realistiskt, logiskt och ett klockrent beslut. Må så vara att man får stå ut med norska barnsånger i en scen, men okej då, allt för konsten. En sak till; håll ögonen öppna efter Den slutscenen...

[caption id="attachment_182678" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The-Thing-2011-norska-lagret.jpg"><img class="size-medium wp-image-182678" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The-Thing-2011-norska-lagret-640x357.jpg" alt="The Thing 2011" width="640" height="357" /></a> Äntligen får vi veta vad som hände i det norska lägret, i "The Thing". Foto: Imdb[/caption]
<h3>Skakig produktion</h3>
Filmen har fått luftvärnseld för sina många CGI-effekter. Jag kan delvis instämma i den kritiken. Initialt var det dock tänkt att filmen skulle, likt Carpenters film, innehålla analoga, optiska och klassiska makeup-effekter. Dessa specialeffekter spelades faktiskt också in. Problem uppstod emellertid när filmbolagscheferna på Universal tämligen tidigt i produktionen började lägga sig i Heijningens vision.

Man var till synes inte nöjda med knappt någonting och produktionen blev således skakig vad gäller relationen regissör/filmbolag. I slutändan resulterade allt tjafs och bråk i nyinspelningar av färdiga scener, omtagningar av specialeffekter (nu i form av CGI) och även ett delvis nytt slut - trist.

<iframe title="YouTube video player" src="https://www.youtube.com/embed/Txjm94GnrPA" width="560" height="315" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>

&#160;

Oaktat stök och tjafs bakom kulisserna är <em>The Thing</em> en bakgrundshistoria jag emellertid ger en halv tumme upp. En hyfsat värdigt kapitel i berättelsen om denna hiskeligt otäcka och märkliga varelse. Ända sedan 1982 har jag och många med mig undrat vad som egentligen hände i det norska lägret. Här får vi svaren. Bra jobbat; regissör van Heijningen och manusförfattare Eric Heisserer.

Fysisk version <a href="https://www.blu-ray.com/The-Thing/37244/" target="_blank" rel="nofollow noopener">här</a> och streamingversion på <a href="https://www.justwatch.com/se/film/the-thing" target="_blank" rel="nofollow noopener">denne plassen</a>. Who goes there...

&#160;

<em>Jan Sundstedt</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-fran-2011-en-bakgrundshistoria-som-overraskar/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>The Thing: Ett rysande mästerverk</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-ett-rysande-masterverk-som-haller-an/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-ett-rysande-masterverk-som-haller-an/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Jan Sundstedt]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 15 Jan 2022 12:14:32 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Recensioner]]></category>
		<category><![CDATA[film]]></category>
		<category><![CDATA[filmtips]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Sundstedt]]></category>
		<category><![CDATA[John Carpenter]]></category>
		<category><![CDATA[skräckfilm]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=115115</guid>

					<description><![CDATA[Hyllade<em> The Thing</em>, anno 1982, är en av filmhistoriens mest inflytelserika science fiction- och skräckfilmer. Med en supporterskara som spänner över generationer och nationsgränser. Samtidigt var den en flopp av monumentala mått vid tiden för sin premiär och var nära att ända karriären för dess legendariske regissör John Carpenter.

När det i rundabordssamtal världen över diskuteras topplistor inom ovan nämnda genrer, hamnar allt som oftast detta makalösa och hårresande alster på många analoga eller för den delen digitala pappersark och undra på det.

John Carpenters <em>The Thing</em> är dels inspirerad av Howard Hawks klassiker <em>The Thing From Another World</em> (1951), samt än mer av inspirationen till den filmen; kortromanen <em>Who Goes There</em>, av science fiction-författaren John W. Campbell Jr.
<h3>Who Goes There, Mr. Carpenter?</h3>
Filmbolaget Universal Studios hade sedan mitten av 70-talet planerat en nyinspelning av Hawks film. Man hade under en tid febrilt sökt en regissör villig att ta sig an det utmanande projektet. Någon kapabel att hantera genrer som science-fiction och skräck. En regissör som var bekant med såväl Hawks film samt källmaterialet och dess författare.

Denna regissör blev sedermera, som ersättare till Universals ursprungliga val av Tobe Hooper (<em>The Texas Chain Saw Massacre</em>), skräckmaestro supreme: John Carpenter.

I kölvattnet av sina tre-i-rad succéer med <em>Halloween</em> (1978), <em>The Fog</em> (1980) och <em>Escape From New York</em> (1981), var John Carpenter i början av 80-talet en vad som i Hollywood kallas för "hot property". En ung regissör de stora elefanterna till filmbolag så sakteliga började bli villiga att anförtro produktioner med högre budgetar (läs; någon som kan dra in kosing till filmbolagen).

Det första större filmbolaget att satsa på Carpenter blev således Universal Pictures med dess plan avseende en nyinspelning av <em>The Thing from Another World</em>.

John Carpenter är en erkänt stor beundrare av Howard Hawks samt ett fan av John Campbells kortroman. Vilket gjorde att den unge och framgångsrike regissören inte var alltför svårövertalad. Han hade dock två krav: Full artistisk frihet samt 'final cut'. Till hans förvåning gick Universal Studios med på båda kraven - vilket vi ska vara väldigt tacksamma för. Han gjorde tidigt klart för att hans avsikt var att göra novellen rättvisa och inte en renodlad nyinspelning av Hawks film.

Carpenter var också vokal med att i hans version skulle det inte bli någon morrande jättegrönsak till à la James Arness <a href="https://www.imdb.com/title/tt0044121/" target="_blank" rel="noopener"><em>Fantomen Från Mars</em></a>. I hans version skulle publiken få uppleva något den aldrig tidigare upplevt...

[caption id="attachment_115166" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The_Thing_-_1982_-_John_Carpenter_t.v._diskuterar_en_scen.JPG.jpg"><img class="wp-image-115166 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The_Thing_-_1982_-_John_Carpenter_t.v._diskuterar_en_scen.JPG-640x431.jpg" alt="" width="640" height="431" /></a> John Carpenter (t.v) kontemplerar en scen i "The Thing".[/caption]
<h3>US Outpost No. 31</h3>
Efter inledande turer med manuset föll Carpenter, producenterna Turman/Foster och Universal för Bill Lancasters (son till Burt Lancaster) slutgiltiga version. Budgeten sattes till omkring 15 miljoner dollar och man hade efter intensiv scouting valt tre platser att spela in filmen på. Etableringsscener och övergripande glaciärscener spelades in långt norrut, i Alaska. Där spelades bland annat den berömda inledningsscenen in, med norrmännen som med helikopter jagar en viss hund.

Forskarbasen US Outpost 31 byggdes sommaren 1981 intill ett gruva ett par mil från staden Stewart, British Columbia, nära gränsen mellan USA och Kanada. Lägret byggdes komplett och fullt nästintill fullt fungerande. Färdigbyggt och klart fick lägret sedan sex månader på sig att bli gosigt insnöat. Allt för att få scenerna vid och omkring basen så verklighetstrogna och realistiska som möjligt.

Den tredje och sista övergripande inspelningsplatsen blev Universal Studios. Här spelades lejonparten av interiörscenerna in och det var även här som specialeffektsmagikern Rob Bottin med personal höll hov och uppfann det som <em>The Thing</em> kanske främst är ihågkommen för; de lika delar galna som genialiska makeup-effekterna.

[caption id="attachment_154344" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The-Thing-1982-US-Outpost-31-2.jpg"><img class="wp-image-154344 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The-Thing-1982-US-Outpost-31-2-640x328.jpg" alt="The Thing 1982" width="640" height="328" /></a> Antarktis, US Outpost No. 31, intet ont anande vad som väntar i "The Thing".[/caption]
<h3>Antarktis, 1982</h3>
Handlingen utgår från Antarktis, vintern 1982. En norsk helikopter jagar av okänd anledning en slädhund över de ändlösa och iskalla vidderna. Plötsligt befinner sig vi oss vid en en amerikansk forskningsstation.

Amerikanarna bevittnar förundrat hur de två norrmännen skjuter vilt efter hunden och sedan, efter att ha landat, gapar och skriker hetsigt på norska, varvid den ena av norrmännen av misstag spränger helikoptern och sig själv i luften. Norrman två fortsätter att jaga efter hunden och råkar i kaoset vådaskjuta basens meteorolog. Stationsbefälet Garry (Donald Moffat) känner sig då nödgad att besvara elden, varpå även norrman två dör. En något annorlunda dag att vakna upp till.

Efter att inledande kaos och förvirring lagt sig och hunden tagits om hand, samlas karlarna för att analysera den udda inledningen på dagen. Man beslutar sig för att försöka ta reda på varför man fått påhälsning från Norge. Helikopterpiloten R.J. MacReady (Kurt Russell) och Dr. Copper (Richard Dysart) åker således iväg för att undersöka den norska basen. Bland de förkolnade ruinerna och de frusna liken hittar man där bland annat brända rester av en missbildad humanoid-liknande massa. En äckel-gucka som de för tillbaka till den stationen.

Lägrets huvudansvarige läkare, Dr. Blair (Wilford Brimley), utför obduktioner på resterna och tycks initialt finna en normal uppsättning mänskliga organ. Inget konstigt här. Det kommer dock att visa sig att den initiala analysen är marginellt feltolkad. Visst ja, hunden... Vad hände med den? Efter att ha fått strosa runt i lägret och bekantat sig med omgivningen i ungefär 24 timmar, sätts Pluto äntligen in i lägrets kennel av lägrets hundansvarige Clark (Richard Masur) för att där bekanta sig med de andra hundarna och varva ner en aning. Nu blir det inte riktigt så ...

[caption id="attachment_115190" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/the-thing-spaceship.jpg"><img class="wp-image-115190 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/the-thing-spaceship-640x328.jpg" alt="The Thing 1982" width="640" height="328" /></a> MacReady (Kurt Russel) och kollegor hittar något i isen, i "The Thing".[/caption]
<h3>Ofelbar</h3>
Jag kunna skriva en bok om vad som enligt mig är John Carpenters bästa film alla kategorier. Regin är ofelbar och hanterar Campbells källmaterial med vördnad och den äran. Fotot av Carpenters fotograf-musa Dean Cundey är briljant. Glaciärisen är ömsom snövit bländande och ömsom blåaktig gnistrande. Interiörscenerna har ett naturligt skimmer över sig och faller väl in filmens ton.

Rob Bottins specialeffekter är häftigt fasansfulla, nyskapande och till dags dato närmast oöverträffade. Nämnas kan att den då 22-årige Bottin, som en konsekvens av tidspress och stress, drabbades av utmattningsdepression och lades in på sjukhem under ett par veckor för konvalescens. Detta fick till följd att specialeffektsgurun Stan Winston tackade ja till att slutföra arbetet med specialeffekterna. Winstons bidrag till <em>The Thing</em> kan beskådas i det som kallas "kennelscenen".

Lika berömda som makeup-effekterna är den fantastiska skådespelarensemblen. Här sparas det inte på vare sig talang eller krut. Om jag under förhör får frågan "Nämn tre favoritfilmer vad gäller perfekt rollbesättning", hamnar <em>The Thing</em> alltid på den listan. Tolv utsökta skådespelare som var och en ska lovprisas för sina insatser.

[caption id="attachment_154348" align="alignnone" width="640"]<a href="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The-Thing-1982-who-goes-there.-2.jpg"><img class="wp-image-154348 size-medium" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/01/The-Thing-1982-who-goes-there.-2-640x328.jpg" alt="The Thing 1982" width="640" height="328" /></a> Who goes there?... "The Thing".[/caption]
<h3>Ennio Morricone</h3>
Musiken av ikonen Ennio Morricone är utsökt otäck och nedslående och man kan verkligen höra att jordens undergång är nära förestående. Det suggestiva ledmotivet går helt i linje med Carpenters dåtida klassiska stil. Faktum att John Carpenter tillsammans med sin då nyfunna parhäst Alan Howarth, också bidrog till filmens soundtrack. Detta i form av vad som i branschen kallas "cues".

Då ett antal av Morricones kompositioner av olika anledningar inte kom med i den färdiga filmen (men återfinns på filmens soundtrack), gav det <em>The Thing</em>-dyrkande regissören Quentin Tarantino snilleblixten att inkludera tre av dessa spår i hans egen mästerliga film från 2015, <em>The Hateful Eight</em>. En film som för övrigt är lite av en hyllning till Carpenters film. Mer om det i annan krönika.

<iframe title="The Thing (1982) - Trailer HD 1080p" src="https://www.youtube.com/embed/eke95-lTPnY" width="615" height="346" frameborder="0" allowfullscreen="allowfullscreen"></iframe>

&#160;

Avslutningsvis kan jag inte göra annat än råda er som inte sett <em>The Thing</em> att <a href="https://www.youtube.com/watch?v=LRB5lCH5j74" target="_blank" rel="noopener">raskt göra detta</a>. Det är inte enbart en klassiker inom sin genre utan överlag ett praktexempel på vad som kännetecknar ett mästerverk - kärlek till konstformen film kombinerat med stil och klass. <a href="https://www.blu-ray.com/The-Thing/18935/" target="_blank" rel="noopener">Se och njut</a>.

&#160;

<em>Jan Sundstedt</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/recensioner/the-thing-ett-rysande-masterverk-som-haller-an/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>2</slash:comments>
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
