Filmens huvudfinansiär, AVCO Embassy Pictures, hade andra skådespelare i tankarna för rollen som Snake Plissken. Man föreslog bland andra Charles Bronson, Tommy Lee Jones och Chuck Norris. Charles Bronson var studions förstahandsval men Carpenter stod emot och argumenterade för att han var "för gammal". Han var också orolig för att regikontrollen skulle glida ur hans händer med en så pass erfaren skådespelare som Bronson. Carpenter valde att gå emot strömmen och satsa på Kurt Russell för att ge liv åt Snake Plissken och på så sätt bryta med Russells "lättviktiga" Disney-image. Det visade sig vara ett banbrytande val som formade en ikonisk karaktär och som än idag är ett av de mest minnesvärda ögonblicken i Kurts karriär. Plisskens ögonbindel för övrigt på Russells initiativ. Övriga skådespelare är alltför många att avhandla här men särskilda hedersomnämnanden går till Lee van Cleefs polischef Bob Hauk - på många sätt Plisskens jämlike - samt Harry Dean Stanton, Adrienne Barbeau och r'n'b-ikonen Isaac Hayes som "The Duke". [caption id="attachment_174348" align="alignnone" width="640"] Starkt och engagerande persongalleri i "Flykten från New York". Foto: Faksimil[/caption] Ett särskilt hedersomnämnande måste gå till filmens soundtrack. Sin vana trogen är det John Carpenter själv som komponerat de ljuva tonerna. Denna gång med då nyfunna parhästen Alan Howarth. Musiken till filmen höjer handlingen och stämningen dubbelt till skyarna och det kan inte nog poängteras hur viktig musiken är för en film. Detta är ett soundtrack jag gång på gång återkommer till och utan tvekan på min topp-tio lista över elektronisk filmmusik.

Lösningen på trångbodda fängelser?

Den 10 juli 1981 släpptes filmen i USA och möttes då av positiva recensioner och blev en mindre kommersiell framgång som inbringade över 25,2 miljoner dollar på biograferna. Den nominerades till fyra Saturn Awards, inklusive bästa sci-fi-film och bästa regi. Flykten från New York etablerade sig raskt som en kultklassiker och banade senare väg för uppföljaren Escape from L.A. (1996). Tyvärr lyckades inte uppföljaren återuppliva originalets elegans, känsla och klass. Varken manus, produktion eller specialeffekter kommer nära "...New York". Flykten från New York ger utöver förstklassig action, nervdaller och superbt persongalleri intressant tankegods. Må vara att filmens dåtida framtidsvision låg en smula för nära i tid och rum (1988 och 1997 har båda kommit och gått), vilket kan få den enskilde betraktaren att vifta bort filmen som en smula föråldrad, men kanske är samtiden snart där? Det pågår för närvarande i vissa länder diskussioner om att göra vissa områden, och även landytor, till fängelser. Kan det vara på tapeten i Sverige att - likt den store tänkaren Lars Ekborg en gång förkunnande - "bunta ihop dom"? Varför inte Gamla Stan i Stockholm? Eller Lidingö? Strängnäs? Tanken svindlar...   Kan man dessutom på köpet få en polischef lika cool som Bob Hauk samt estetik likt filmen, är det en form av polisstat som blott mot den bakgrunden är värd att överväga... Låta buset leva sina liv som de önskar inneslutna i sina designerade områden och lämna oss vanliga trälar och valboskap i fred. Utan tvekan kan jag på stående fot rekommendera Flykten från New York för spisning. Här får samtliga sitt lystmäte. Må det vara actiondiggaren, dystopikern, konspirationsteoretikern eller popcornätaren som blott önskar sig en högtid framför den på kredit införskaffade 65-tummaren. Streamingmissbrukaren kan kika här och fysisk mediakonservatorn rekommenderas att här botanisera efter lämplig version.