Jan Westh – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 23 Jul 2019 09:47:55 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Jan Westh – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Obamas julgåva till IS https://nyadagbladet.se/kronikor/obamas-julgava-till/ https://nyadagbladet.se/kronikor/obamas-julgava-till/#comments Fri, 16 Dec 2016 16:49:22 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=33490 Obama-administrationen ligger i dödsryckningar, men vill ändå göra ett tappert försök att gå till historien som "Most war-Fanatic regime Ever", genom att förlänga Syrienkriget in på nästa mandatperiod. I den genren har Obama fått trampa i väl ingångna fotspår som Georg Bush efterträdare. Bush som 2003 startade det mest idiotiska av alla idiotiska krig genom att ödelägga Irak, förberedde marken för sin efterträdare genom att godkänna hemliga nålstickssoperationer mot Libanon, Syrien och Irak. Den Pulitzer pris-vinnaren Seymour Hersh kunde år 2007 meddela bland annat att: "the U.S. has also taken part in clandestine operations aimed at Iran and its ally Syria. A by- product of these activities has been the bolstering of Sunni extremist groups." Detta stöd till extrema våldsgrupperingar och med främst Syrien som måltavla kom med tiden att bli mer omfattande och kompletterades med CIA- stödda propagandasändningar från bland annat London, riktade mot den folkvalda regimen i Damaskus. Alltså från början en extern omstörtande verksamhet där Israels marionett, USA, tog på sig ledartröjan. Sionisterna hade redan år 1982 stakat ut kursen - krossa först Irak och därefter Syrien. Eller som man uttryckte det: "vägen till Damaskus går genom Bagdad". När stridigheterna bröt ut på allvar i mars 2011 var västerländska medier noga med att framställa skeendet som ett folkligt uppror mot en blodtörstig regim. När eskalerande strider pågått i nära ett år tillsatte Arabförbundet en undersöknings-kommission bestående av 160 personer från sex arabländer som under en månads tid gjorde en noggrann undersökning av krigsorsaken. Resultatet av deras forskning skiljer sig markant från de utsagor som västerländska reportrar förmedlat - förmodligen beställda av CIA. I Arabförbundets rapport, som lades fram i början av 2012, kan man bland annat läsa att: "Rapporten erkänner existensen av en väpnad enhet inblandad i slakt av civila och poliser samt i genomförandet av terrorhandlingar, vilket i sin tur har bidragit till att orsaka åtgärder av regeringens styrkor".
Sionisterna hade redan år 1982 stakat ut kursen - krossa först Irak och därefter Syrien. Eller som man uttryckte det: "vägen till Damaskus går genom Bagdad".
Det var så det började och USA tyckte tydligen att dessa slaktare skötte sig så bra att de borde belönas. Tillfälle till detta kom snart genom att förintelsekriget i Libyen avslutat sitt inledningsskede under hösten 2011 och massor av den libyska arméns vapen blev tillgängliga. Genom CIA:s försorg kom dessa att med varm hand fraktas till Syrien för att där berika terroristerna. Sedan kunde då USA och dess allierade tillsammans med Syriens grannländer med jämna mellanrum fylla på rebellernas förråd av dödliga vapen och folkfienderna kunde då marschera på och lägga allt mer territorier under sig. Vändningen kom först på hösten 2015 då president Putin beslöt att sätta fredspristagaren Obama på plats och rädda vad som kunde räddas genom att stoppa Obamas vänner. Alternativet till Putins ingripande skulle vara att Assad-regimen störtades och ett sextiotal terrorgrupper skulle i sin maktkamp föröda resten av landet med miljontals offer som följd. Under november-december 2016 har vi genom allt elände ändå kunnat se en viss ljusning i och med att Moskva, Damaskus samt oppositionen har börjat förhandla för att få ett slut på det krig som USA och dess allierade initierade. USA är inte inbjuden till förhandlingarna. Det här är något som fått Obama med uppbackning att panikslagna vidta åtgärder för att förhindra att den tillträdande presidenten kan få njuta av fred i området. Tidig morgon den 15 november, en vecka efter presidentvalet, sammankallades i Kongressen en special session med extraordinära befogenheter. Syftet var att snabbt driva igenom en resolution, House Resolution, 5732. Resolutionen skulle innebära ytterligare sanktionen mot Syrien kryddad med en flygförbudszon som skulle hindra syriska plan att lyfta. Efter 40 minuters lovsjungande av dessa förslag avslutades sessionen med ett oreserverat JA. Den klara tanken bakom åtgärden skulle vara att krigsmateriel obehindrat då kunde föras in från grannländerna till IS. Det är nämligen så att varken USA eller Israel vill att IS ska besegras. Detta har bland annat Israels säkerhetschef, Herzi Halevy, klart uttryckt. Så var det där med Obamas julgåva. Den 8 december gav fredspristagaren Obama order om att alla restriktioner vad beträffar vapenleveranser till alla som bekämpar den lagliga regimen i Damaskus ska tas bort. Samtidigt beviljade han 300 miljoner US dollar till vapen och träning av "moderata rebeller" i Syrien. Hur många människor man kan döda med vapen för ca. 2,5 miljarder, vet inte jag. Att vapnen skulle användas av den som ville, vem han än var är helt klart bara han bekämpade Assad. Kongressledamoten Tulsi Gabbard sa nyligen att: "det är vedertagen fakta att den amerikanska regeringen finansierar både ISIS och al-Qaida direkt och indirekt genom att t.ex stödja mellanhänder som "moderata" rebeller vilka samarbetar med terrorister. Rebellerna blev så överlyckliga över den tidiga julklappen, att de samma dag, den 8 december, med hjälp av 4000 man våldtog staden Palmyra. Washingtons och Tel Avivs avsikt har hela tiden varit att smula sönder Syrien på samma sätt som man gjort med Irak och Libyen - för att sedan fortsätta med Iran. Rysslands avsikt har hela tiden varit sätta stopp för denna demoniska imperialism. Sedan återstår då arbetet med att ändå stämpla Ryssland som upphovet till allt detta elände. Men det jobbet brukar ju massmedia sköta "professionellt".   Jan Westh, filosofie pensionär]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/obamas-julgava-till/feed/ 6 Krim – och den olagliga annekteringen 1954 https://nyadagbladet.se/kronikor/krim-och-den-olagliga-annekteringen-1954/ https://nyadagbladet.se/kronikor/krim-och-den-olagliga-annekteringen-1954/#comments Sun, 04 Dec 2016 20:03:31 +0000 http://nyadagbladet.se/?p=33236 Ryska trupper stationerade vid den ryska örlogsbasen Sevastopol ingrep när de såg att paramilitära Maidan-förband och regeringstrupper försökte införa samma terrorregim mot den ryska befolkningen på halvön Krim i mars 2014, som införts i stora delar av Ukraina. Till skillnad från den av Washington och Bryssel organiserade blodiga kuppen i Kiev skedde denna motkupp helt oblodigt och med Krim-bornas stöd. Genast började då skrikiga röster höras från USA och dess väpnare, att det var frågan om en "invasion" med en annektering av Krim som följd. Det var samma röster som varit knäpptysta vad gäller de Kievska prickskyttarnas massaker och samma tystnad kom att gälla när de av nynazister utförda massmorden i Odessa blev kända. Halvön Krim hade tillhört Ryssland i cirka 200 år. Men strax efter det att Nikita Chrusjtjov kommit till makten år 1953, beslöt han vid en våt fest i Kiev året efter, att överlämna hela Krim som en gåva till Ukraina. Chrutsjovs beslut hade föregåtts av en överläggning i Högsta Sovjet. Men eftersom inget i det organet vågade gå emot Chrutsjov, så var det närmast frågan om en monolog, ett enmansbeslut. De berörda, Krims ryskdominerade befolkning tillfrågades inte och därför var beslutet olagligt. Enligt Sovjetunionens författning av år 1936 och RSFSR´s författning av år 1937 krävdes att ett sådant beslut föregicks av en folkomröstning, men någon sådan ägde aldrig rum. I den situationen borde det närmast vara genant för Kiev att ta emot en gåva från en person, som inte hade rätt att ge bort den. Det som skedde år 1954 kom därför att bli "den olagliga annekteringen av Kri

Navigation för inläggslista

133 objekt Första sidan Föregående sida av 7 Nästa sida Sista sidan

Inläggslista

Titel
m" - anslutningen till Ukraina. I samband med Sovjetunionens upplösning år 1991 genomfördes en folkomröstning på Krim. Resultatet av den blev att nittiotre procent var för att skapa en separat Krimrepublik. Den 26 februari 1992 döpte Krims Högsta Sovjet om halvön till Republiken Krim, som senare samma år utropade självstyre. Det krävdes dock att självstyret skulle ratificeras, vilket aldrig kom till stånd i det kaos som rådde. Folkomröstningen visade dock tydligt att man redan för tjugofem år sedan helt ville ta avstånd från ett sönderfallande Ukraina. Historien har också klart utvisat att Krim alltid har velat fjärma sig från Ukraina. Oavsett detta; Även vid tidpunkten för överlåtelsen 1954 hade Sevastopol erkänts som "ett objekt av betydelse för hela unionen" och borde därmed tekniskt sett ha övergått till Ryssland som successionsstat till Sovjetunionen, då Ukraina blev självständigt år 1991.
Det som skedde år 1954 kom därför att bli "den olagliga annekteringen av Krim" - anslutningen till Ukraina.
Mot bakgrund av att förfallet var påtagligt i det av oligarker styrda Ukraina, är det inte svårt att förstå att Krims befolkning gärna ville lämna det sjunkande Ukraina och ansluta sig till det ryska fastlandet där det ekonomiska och politiska systemet var betydligt stabilare. Till detta kommer att det ukrainska kaoset hade gynnat uppvaknandet av högerextrema rörelser i västra Ukraina. Dessa hade överlevt sedan Andra Världskriget och nu vuxit sig starkare. Så det är helt klart, att det behövdes ingen vapenmakt, ingen revolution för att få Krim att frivilligt vända sig till Ryssland. [caption id="attachment_33242" align="aligncenter" width="800"]sevastopol Sevastopol på Krim som är och av allt att döma kommer att förbli ryskt. Foto: John Morn/CC BY 2.0[/caption] När Kosovo år 2008 proklamerade sin ensidiga självständighet från Serbien, i strid med folkrätten och FN,s stadgar, hördes jubelkören från västländerna över halva jordklotet. Huvudorsaken till självständighetskravet var oroligheter som Kosovo-albanerna i stor utsträckning själva anstiftat. Men när Krims befolkning räddar sig från det nazist-anstrukna och korrupta Ukraina, svamlar västländerna ett mantra om rysk aggression. För Ryssland är Krim inte bara en semesterö - den är oerhört viktig ur strategisk synpunkt. Den ryska nationen har en oerhört stor landmassa som når fram till öppet hav endast på några ställen. Det är dock bara på Krim som det är möjligt att ha isfria hamnar. Skulle en främmande makt tillägna sig halvön, vore detta detsamma som att sätta kniven till Ivans strupe. Ukraina kommer uppenbarligen att i framtiden ansluta sig till NATO. Om då Krim hade förblivit kvar i Ukrainas dunkla källare så hade med all sannolikhet NATO tagit över Krim - något som man hela tiden åstundat. Det hade inneburit en oerhörd provokation mot Ryssland. Och eftersom Ryssland hela tiden har klargjort att man inte tänker vika sig för ett dödligt hot, liksom inget annat land heller skulle ha gjort, så hade en NATO-expansion innefattande Krim väsentligt ökat risken för ett europeiskt storkrig. De som förespråkar att Krim överförs till Ukraina förstår tydligen inte konsekvenserna. Ett till stor del av fientliga trupper omringat Ryssland måste rimligen uppfatta detta som en uppmaning att slå tillbaka. Vi får vara väldigt tacksamma för att Ryssland stys av ansvarsfulla ledare. Men om man ändå väljer att beskriva Rysslands återtagande av Krim som en aggressiv handling, då bör man också fundera på vad som blivit följden om ett av NATO-dominerat och nazistorienterat Ukraina tagit över den mycket strategiska halvön. Som medialt objekt har dock debatten med fokus på Krim fungerat mycket bra som avledare av den självklara men stramt tillbakahållna kritiken av USA och NATOs demolering av Mellanöstern.   Jan Westh, filosofie pensionär]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/krim-och-den-olagliga-annekteringen-1954/feed/ 3