J.R.R Tolkien – Nya Dagbladet

Pojken som förlorade allt – och skapade en hel värld

Isac Boman — Sat, 25 Oct 2025 15:14:15 +0000

När John Ronald Reuel Tolkien dog 1973 lämnade han efter sig mer än bara böcker. Han hade skapat en hel värld, komplett med egna språk, mytologier och flertusenårig historia. Från en tidig barndom i Sydafrika till professorsrummen i Oxford formades en författare som skulle revolutionera fantasylitteraturen genom att förena nordisk mytologi med kristen tro. Den 3 januari 1892 föddes J.R.R. Tolkien i Bloemfontein, Oranjefristaten, där hans far Arthur arbetade som bankman. Det var en värld full av röd jord, brännande sol och främmande djur – en skarp kontrast mot det gröna England som senare skulle inspirera Fylke. Men den lilla familjen skulle inte stanna länge i Afrika. När Ronald var tre år reste hans mor Mabel med honom och brodern Hilary tillbaka till England för att komma undan värmen som plågade barnen. Fadern skulle följa efter, men dog oväntat i reumatisk feber 1896 innan han hann återförenas med familjen. Som ung änka med två små söner kämpade Mabel Tolkien för att försörja familjen i Birmingham. Hon undervisade pojkarna hemma och väckte Ronalds kärlek till språk – vid fyra års ålder kunde han redan läsa, och modern lärde honom grunderna i latin, franska och tyska. Men den största förändringen kom när Mabel 1900 konverterade till katolicismen, ett beslut som ledde till att hennes protestantiska släkt bröt kontakten och drog in allt ekonomiskt stöd. Tragiken fortsatte när Mabel dog i diabetes 1904, endast 34 år gammal. Den tolvårige Ronald och hans bror blev föräldralösa, men deras mors sista önskan respekterades – den katolske prästen Francis Morgan blev deras förmyndare. Morgan blev en fadersgestalt för pojkarna och säkerställde att de fick en god utbildning och att deras katolska tro förblev stark. [caption id="attachment_213060" align="alignnone" width="640"] Tolkien, 19 år gammal. Foto: Okänd[/caption] Det var också hos Morgan som den sextonårige Ronald träffade Edith Bratt, en tre år äldre föräldralös flicka som också bodde i samma pensionat. De blev förälskade, men Morgan förbjöd förhållandet och krävde att Ronald skulle vänta till sin 21-årsdag innan han kontaktade henne igen. Troget väntade Tolkien, och på midnatt när han fyllde 21 skrev han till Edith. De gifte sig 1916, strax innan han skickades till fronten. Deras kärlekshistoria skulle senare inspirera berättelsen om Beren och Lúthien – dödlig man och odödlig alvkvinna vars kärlek övervann alla hinder. På King Edward's School i Birmingham som Tolkiens språkliga geni började blomma. Han lärde sig grekiska och gotiska, upptäckte finskan genom Kalevala (Finlands nationalepos) och började till och med skapa egna språk. Vid sexton års ålder hade han redan konstruerat flera konstgjorda språk, en hobby som skulle följa honom genom livet och bli grunden för alvernas quenya och sindarin. [caption id="attachment_213287" align="alignnone" width="333"] 1916 gifte sig Tolkien med den tre år äldre Edith Bratt. Foto: Okänd[/caption]

Mellan korset och Yggdrasil

Tolkiens intellektuella utveckling präglades av två starka krafter: hans djupa katolska tro och hans passion för nordisk och germansk mytologi. På Oxford, där han började studera 1911, grundade han "Kolbítar" (kolbitarna), en klubb dedicerad till att läsa isländska sagor på originalspråk. Namnet kom från den isländska traditionen att sitta så nära elden att man kunde bita i kolen. Den katolska tron var ingen ytlig kulturell tillhörighet för Tolkien. Han gick i mässan flera gånger i veckan, ofta dagligen, och hans brev vittnar om en levande andlighet. "Ur mörkret i mitt liv, så mycket frustrerat, sätter jag framför dig den enda stora saken att älska på jorden: de heliga sakramenten", skrev han till sin son Michael. För Tolkien var nattvarden verklig närvaro, inte symbol. Samtidigt fördjupade han sig i Beowulf, den poetiska Eddan, Völsungasagan och den prosaiska Eddan. Han läste dem inte som kuriositeter från en svunnen tid utan som levande litteratur full av djup visdom. Hans berömda föreläsning "Beowulf: The Monsters and the Critics" från 1936 revolutionerade synen på det anglosaxiska eposet och istället för att se det som en historisk källa argumenterade Tolkien för att monstren – Grendel och draken – var berättelsens hjärta, inte distraherande element. [caption id="attachment_213066" align="alignnone" width="640"] Gandalf har stora likheter både med Jesus - men också med asaguden Oden. Montage. Illustration: Georg, von Rosen, faksimil: Hobbit: En oväntad resa[/caption] Men hur kunde en hängiven katolik vara så fascinerad av hednisk mytologi? För Tolkien fanns ingen konflikt. Han såg den nordiska mytologin som en förberedelse för evangeliet, som fragment av sanningen spridda genom mänsklighetens berättelser. I sitt begrepp "eucatastrophe" – den goda katastrofen, den plötsliga vändningen mot glädje när allt verkar förlorat – såg han ett kristet mönster som genomsyrade all god litteratur, från Eddans berättelser till evangeliernas klimax i uppståndelsen.

En värld växer fram

Första världskriget avbröt Tolkiens studier och gav honom erfarenheter som skulle prägla hans författarskap. Vid Somme 1916 tjänstgjorde han som signalofficer och upplevde krigets fasor på nära håll. Två av hans närmaste vänner från ungdomsgruppen T.C.B.S. stupade. Under återhämtningen från skyttegravsfeber började han skriva de första berättelserna om alver och människor som senare skulle bli Silmarillion. [caption id="attachment_213061" align="alignnone" width="640"] Tolkien stred i första världskriget, där han förlorade flera nära vänner. Montage. Foto: Ernest Brooks, okänd[/caption] Efter kriget återförenades han med Edith och de byggde en familj tillsammans. Deras fyra barn – John, Michael, Christopher och Priscilla – växte upp med en far som berättade fantastiska godnattsagor. Det var för dem som Hobbiten (1937) först skapades. Den berömda öppningsraden "I ett hål i marken bodde en hobbit" skrev han spontant på baksidan av en students tentamen han rättade. Efter sin tjänst som lektor i Leeds blev Tolkien 1925 professor i anglosaxiska språket vid Oxford, och från 1945 professor i engelska språket och litteratur vid Merton College. Det var under denna period som hans litterära värld verkligen tog form. Men det var Sagan om ringen (1954-1955) som kom att bli hans mästerverk. Tolv år tog det att skriva, och utan vännerna i Inklingarna – särskilt C.S. Lewis – hade verket kanske aldrig fullbordats. "Han var för länge min enda publik", erkände Tolkien om Lewis. "Bara han fick mig att tro att mitt skrivande kunde vara mer än en privat hobby". Inklingarna träffades varje torsdag i Lewis rum på Magdalen College och varje tisdag på puben Eagle and Child. Där läste medlemmarna upp sina texter för varandra och utsatte dem för skoningslös men välmenande kritik. Det var i denna miljö som både Narnia och Midgård tog form. Sagan om ringen var ingen enkel uppföljare till Bilbo. Det blev ett episkt verk om makt och korruption, uppoffring och hopp. Varje detalj var genomtänkt – från de olika folkens språk till Midgårds geografi och historia. Tolkien ritade kartor, konstruerade kalendrar och skrev genealogier som sträckte sig tusentals år bakåt i tiden. [caption id="attachment_213062" align="alignnone" width="640"] Böckerna om Frodo och hans vänner har kommit att bli bland de mest älskade någonsin. Foto: Gwydion Williams/CC BY 2.0[/caption] Hans andra verk inkluderar Silmarillion (publicerad postumt 1977), som berättar Midgårds skapelsemyt och äldre historia, samt akademiska verk som hans översättning av Sir Gawain och den gröne riddaren och viktiga utgåvor av medeltida texter. Men det var också de mindre verken som visade hans bredd: Bonden Giles från Ham, en humoristisk berättelse om en motvillig hjälte, Niggles blad, en allegori om en konstnärs strävan efter perfektion, och Tom Bombadills äventyr, en samling dikter från Midgård.

Språken som grund

För Tolkien kom språken först, berättelserna sedan. "Berättelsen handlar till stor del om språken", skrev han. Quenya, det höga alvspråket, baserades på finskans ljudstruktur kombinerat med latinskt och grekiskt ordförråd. Sindarin, det grå alvspråket, inspirerades av walesiskans melodi. Dvärgarnas khuzdul hade semitiska rötter, medan det svarta språket var hans enda medvetet "onda" konstruktion. Namnen i Midgård har nästan alla betydelser. Gandalf betyder "alvstav" på fornnordiska, Aragorn kan tolkas som "kunglig träd" på sindarin, och Frodo kommer från det fornnordiska fróði, som betyder "vis". [caption id="attachment_213292" align="alignnone" width="640"] Som professor i språkvetenskap konstruerade Tolkien flera alviska språk så detaljerade att de kan läras och talas som verkliga språk. Foto: Richard Harvey/CC BY-NC 4.0[/caption] Ortnamnen berättar ofta historier: Rivendell översattes av Tolkien själv till svenska som "Vattnadal", medan Moria betyder "svart avgrund" på sindarin.

Arvet som lever vidare

När Edith dog 1971 lät Tolkien gravera "Lúthien" på hennes gravsten. När han själv dog den 2 september 1973 graverades "Beren" under hans namn – den sista bekräftelsen av deras kärlekshistoria. [caption id="attachment_213058" align="alignnone" width="640"] Foto: Tuomo Lindfors/CC BY-NC-SA 2.0[/caption] Vid den tiden hade Sagan om ringen redan blivit en kultklassiker, särskilt bland studenter och hippierörelsen i USA. "Frodo lives!" stod det på väggarna i amerikanska universitet. Men det var först med Peter Jacksons filmatiseringar 2001-2003 som Tolkiens värld verkligen blev en global populärkultur för alla åldrar. Idag har Tolkiens böcker sålts i över 600 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk. Hans inflytande på fantasylitteraturen kan knappast överskattas. Varje författare som skriver om alver, dvärgar och drakar förhåller sig till Tolkien, antingen genom att följa hans mall eller medvetet bryta mot den. George R.R. Martin har kallat Tolkien för ett "berg" som alla fantasyförfattare står i skuggan av. Men arvet är större än bara fantasy. Tolkien visade att populärlitteratur kunde vara lika komplex och genomarbetad som "seriös" litteratur. Hans akademiska noggrannhet – den lingvistiska precisionen, de konsistenta mytologierna, den detaljerade historien – höjde ribban för hela genren. Christopher Tolkien, den son som blev sin fars litterära testamentsförvaltare, ägnade resten av sitt liv åt att publicera faderns efterlämnade verk. Från Silmarillion 1977 till Gondolins fall 2018 har en strid ström av texter fortsatt att utvidga Midgård och nya tv-produktioner visar att aptiten på Tolkiens värld förblir omättlig. [caption id="attachment_213288" align="alignnone" width="640"] Silmarillion innehåller Tolkiens myter och legender från tusentals år före händelserna i Sagan om ringen. Foto: Stojanoski Slave/CC BY-SA 3.0[/caption] På Oxford University, där Tolkien en gång undervisade, ges nu kurser om hans verk. Tolkiensällskap finns över hela världen, från Sverige till Japan och hans inflytande sträcker sig långt utanför litteraturen – till film, spel, musik och bildkonst. Rollspelet Dungeons & Dragons, datorspel som World of Warcraft, och otaliga musiker har alla friskt hämtat inspiration från Midgård.

Den tidlöse berättaren

Vad är det som gör Tolkiens verk så bestående? Kanske är det kombinationen av det mytiska och det mänskliga. Hans berättelser handlar om stora, episka händelser – ringens förstörelse, kungars återkomst, ondskans fall – men också om vänskap, mod och de små goda gärningarnas betydelse. Som Gandalf säger till Frodo: "Det är inte de stora makterna som håller ondskan borta, utan de små vardagliga gärningarna av vanligt folk". Tolkiens filosofi genomsyras av en djup övertygelse om individens betydelse, ansvar och pliktkänsla. När Frodo i ett ögonblick av förtvivlan säger: "Jag önskar att det inte hade behövt hända under min tid", svarar Gandalf: "Det gör jag med, och det gör alla som lever i sådana tider. Men det är inte för dem att bestämma. Allt vi har att besluta om är vad vi ska göra med den tid som ges oss." https://www.youtube.com/watch?v=2jC-rRPKZ3U Här fångar Tolkien något fundamentalt mänskligt – vi väljer inte vilken tid vi föds in i, men vi väljer hur vi agerar i den. Denna tro på den enskilda individens kraft återkommer genom hela verket. Som Galadriel säger: "Även den minsta person kan förändra framtidens gång". Det är ingen slump att det är hobbitar – de minsta och till synes svagaste varelserna i Midgård – som blir avgörande för att besegra den stora ondskan. För Tolkien fanns det alltid hopp, alltid mening i att agera, även när allt verkar förlorat. Hans erfarenheter från första världskriget, där han såg hur enskilda soldaters mod kunde göra skillnad mitt i meningslöst blodbad, präglade denna övertygelse.

Plikten att stå upp mot orättvisor

I Tolkiens värld finns det en moralisk plikt att stå upp mot orättvisor, oavsett oddsen. Det är inte framgången som definierar handlingens värde, utan viljan att göra det rätta. Denna filosofi – att en persons kamp kan få enorm påverkan även när det känns hopplöst – är kanske det som gör hans berättelser så tidlösa och relevanta även idag. Eller kanske är det hans förmåga att skapa en värld som känns verklig, komplett med sin egen historia, sina språk och sin geografi. Midgård är inte bara en bakgrund för äventyr utan en plats med djup och konsistens som få fiktiva världar kan matcha. Tolkiens fusion av nordisk mytologi och kristen tro skapade något unikt. Hans Midgård är varken en kristen allegori (något han starkt motsatte sig) eller ett ren återskapande av nordisk mytologi, utan någonting nytt och annorlunda – en "subkreation" som han kallade det. I en mörk tid av cynism, polarisering och konflikter fortsätter Tolkiens berättelser att erbjuda något annat: hopp, heroism och tron på att det goda kan segra, även när allt verkar förlorat. [caption id="attachment_213291" align="alignnone" width="640"] Foto: faksimil/Härskarringen/YT[/caption] Från det röda dammet i Sydafrika till Oxfords universitetssalar, från skyttegravarna vid Somme till Fylkes gröna kullar – J.R.R. Tolkiens resa formade en författare vars verk fortsätter att beröra miljontals läsare världen över. Hans Midgård påminner oss om berättelsernas makt att inte bara underhålla utan att ge mening och hopp. I en värld som ofta känns splittrad och meningslös erbjuder Tolkien en vision av helhet, där varje del har sin plats och där även den minsta person kan göra skillnad. Som han själv skrev: "Allt vi har att besluta om är vad vi ska göra med den tid som ges oss". Det är kanske denna tidlösa visdom, förpackad i berättelser om alver och hobbitar, som gör att nya generationer fortsätter att upptäcka och älska Tolkiens värld.

Förstautgåva av ”Hobbiten” såld för över en halv miljon

Redaktionen — Thu, 07 Aug 2025 14:12:50 +0000

En sällsynt förstautgåva av J.R.R. Tolkiens "Hobbiten" har sålts för över en halv miljon kronor. Boken hittades av en slump i ett hus i Bristol i England. Hobbiten, eller The Hobbit, som senare följdes av Sagan om ringen, handlar om hobbiten Bilbo Baggins som ger sig ut på ett äventyr med en grupp dvärgar för att återta skatten från draken Smaug. Boken har blivit omåttligt populär och sålts i över hundra miljoner exemplar och filmatiserades även under 2010-talet. Förstautgåvan av boken, som släpptes 1937, trycktes dock ursprungligen endast i 1500 exemplar. Idag tros bara ett hundratal av förstautgåvan finnas kvar i världen. Under en vanlig husröjning som gjordes av auktionshuset Auctioneum hittades boken av en slump i ett hus i Bristol i England. Slumpmässigt drog Caitlin Riley, auktionshusets specialist på sällsynta böcker, ut en grön bok från bokhyllan. — Det var tydligt att det var en tidig "Hobbit" vid första anblicken, så jag drog bara ut den och började bläddra i den, utan att förvänta mig att det skulle vara en äkta förstaupplaga, säger hon till The Guardian.

"Mycket speciell bok"

Exemplaret är inbundet i ljusgrönt tyg och har svartvita illustrationer av Tolkien. Riley insåg snart att det handlade om en förstautgåva. Den var dessutom i otroligt fin skick, något som inte är vanligt att hitta då majoriteten av dessa böcker oftast är slitna, särskilt eftersom det är en barnbok. Boken auktionerades ut med ett grundpris på 10 000 pund, motsvarande cirka 128 000 svenska kronor. Budgivare från hela världen drev upp priset till mer än fyra gånger så mycket som auktionshuset hade förväntat sig. Till sist såldes boken för 43 000 pund, cirka 550 000 kronor. — Det är ett fantastiskt resultat för en mycket speciell bok.

Christopher Tolkien är död

Osignerad — Fri, 17 Jan 2020 13:15:58 +0000

Christopher Tolkien har avlidit, 95 år gammal. Han var son till författaren J.R.R. Tolkien, som med sina böcker Hobbiten och triologin Härskarringen blev den moderna fantasylitteraturens fader och arbetade mycket med att förvalta sin faders verk. Som J.R.R. Tolkiens tredje son kom han att bli den i syskonskaran som ägnade sitt liv åt faders verk. Som ung var han den förste som fick höra berättelsen om Bilbo Bagger i Hobbiten, men även som vuxen agerade han rådgivare och gav kritik till faderns komposition av Härskarringen, som tog sammanlagt 15 år att slutföra. Dessutom ritade han de ursprungliga kartorna till trilogin, som är signerade ”C. J. R. T.”. Christopher har också agerat redaktör till det mesta av J.R.R. Tolkiens verk som publicerats efter hans död. Hans kanske största gärning var att sätta ihop det mytologiska eposet Silmarillion, ett verk som fadern arbetade på under hela sitt vuxna liv men aldrig själv kunde färdigställa på grund av konstanta ändringar, framförallt när han skulle få mytologin att passa in i hans senare romaner om Midgård. Christopher gick igenom alla av faderns anteckningsböcker och lösa blad och lyckades i slutändan sätta ihop det han ansåg vara de senaste, mest sammanhängande och konsekventa versioner av alla de berättelser som tillsammans utgör Silmarillion. Han kom också att själva publicera två böcker, nämligen en översättning av den isländska Hervors saga samt boken The Battle of the Goths and the Huns. Chrisopher Tolkien var kritisk till Peter Jacksons succéfilmatisering av faderns verk, då han inte ansåg att någon filmatisering skulle kunna göra böckerna rättvisa. Han ska även vid ett tillfälle ha uttryckt att ”de slaktade böckerna och gjorde en actionfilm av den för 15-25-åringar”. Nyligen aviserade Amazon att man kommer att göra en tv-serie av Tolkiens verk, något som redan nu tycks bli en politisk korrekt förvrängning av Tolkiens värld och idéer.

Känd sci fi-författare påstår att Sagan om ringen är diskriminerande mot orcher

Osignerad — Tue, 27 Nov 2018 13:41:52 +0000

Den amerikanske science fiction-författaren Andy Duncan kritiserar Tolkiens beskrivning av orcher. J. R. R. Tolkiens mästerverk Sagan om ringen (Härskarringen) stämplas som rasistisk av Andy Duncan som påstår att den är diskriminerande mot orcher - då dessa beskrivs som underlägsna, enligt DailyMail. Han sade nyligen i en amerikansk podcast att orcherna beskrivs som ”sämre än andra” och att sådant synsätt har ”ödesdigra konsekvenser för samhället”. Duncan jämförde även orcherna med dagens migranter. I böckerna är orcherna fula, onda, kannibalistiska och blodtörstiga varelser som agerar soldater åt den onde härskaren Sauron. Duncan har tidigare skrivit en parodi som utspelar sig i Tolkiens Midgård. Hobbiten Bilbo är då en konservativ politiker som motsätter sig orchisk invandring till Fylke.

Gandalf och Batman – Den nygamla mytologin

Osignerad — Sat, 24 Sep 2016 04:00:06 +0000

I alla tider har människan använt sig av symboliska berättelser och mytologier för att beskriva verkligheten på ett effektivt sätt. Även den moderna människan har, hur upplyst och rationell hon än må tro att hon är, exempelvis ett djuplodat behov av att finna sin egen plats i kampen mellan gott och ont. Mytologin erbjuder individer en berättelse och ett värdesystem för att kunna orientera sig i tillvaron och kan därmed på samhällelig nivå influera människors beteende mot det som i myten beskrivs som gott. Många som hör ordet ”mytologi” associerar det till något flummigt eller rentav tråkigt. Egentligen är detta märkligt med tanke på att begreppet ursprungligen syftar på att lära av berättelser eller på studiet av berättelser. Faktum är också att moderna succéer som exempelvis Sagan om Ringen och Matrixtrilogin har mycket gemensamt med traditionell mytologi. Både Tolkien och bröderna Wachowski som ligger bakom Matrixfilmerna har varit öppna med att de egentligen inte har kommit på något nytt, utan endast omarbetat olika aspekter av urgammal indoeuropeisk mytologi i ny förpackning. Matrixvärlden är uppenbart inspirerad av hinduiskt symbolism, där så kallade avatarer går ner till den materiella världen i fysisk gestalt för att besegra ondskan och återuppbygga det goda. Även James Camerons kassasuccé Avatar anspelar på något liknande, där huvudkaraktären Jake antar Navigestalt för att beblanda sig med Pandoras urbefolkning som han i slutändan lyckas rädda från undergång. Avatarerna är i den hinduiska symbolvärlden representanter för en gudomlig ordning och strävar efter himmelrikets fysiska manifestation på jorden. I kontrast till dem står de demoniska krafter som söker etablera ett motsvarande helvete. I Matrix är mörkret framförallt gestaltat av antagonisten Smith, som vaktar det bestialiska maskinära systemet – matrisen – som håller fast människorna i en illusion för att kunna parasitera på deras livsenergi. Neo och hans vänner, som vaknat upp till den bistra verkligheten, går ner i matrisen som avatarer med målet att befria sina medmänniskor från sitt slaveri. En viktig motivation i Tolkiens livsverk var att återuppliva en nygammal anglosaxisk mytologi, som till skillnad från den nordiska inte bevarats till våra dagar. Samtidigt som Tolkien producerade ett unikt verk med sin egen engelska touch och säkerligen var präglad av sin katolska tro, är det uppenbart att han hämtade mycket inspiration från den nordiska symbolvärlden. Oden och Gandalf har betydande likheter med sina egenskaper som poeter, magiker och härförare i uppgörelsen med ondskan. Om man målar i stora penseldrag gestaltade Tolkien ondskan främst med den mörke trollkarlen Saruman som överger samvetets röst och allierar sig med överdemonen Sauron för att slå Midgård i bojor och exploatera allt levande. Den gode trollkarlen Gandalf däremot förblir trogen sitt samvete och kämpar med sitt visa ledarskap för att människor, hobbitar och alver ska kunna leva i frihet och blomstra i harmoni med naturen. Den slutliga sammandrabbningen mellan gott och ont porträtteras i den nordiska mytologin av Ragnarök och har tydliga motsvarigheter i såväl Sagan om Ringen, Matrix som i den hinduiska mytologin. Gemensamt för alla dessa metaforer är att den goda sidan strider för sanning, frihet och en naturlig ordning medan den onda sidan präglas av en strävan att förvrida, förslava och förstöra. Även Batman och Jokern har omnämnts som moderna gestalter med liknande mytologiska drag. Jokern har mycket gemensamt med traditionella djävulsgestalter medan Batman är en arketypisk patriark och beskyddare som står upp för ordning och rättvisa. Motarbetad av Gothams hopplösa korruption och demonisering även från dem han kämpar för, är Batmans otacksamma strävan också en metafor med särskild relevans för vår samtid. Mytologin är knappast ett förlegat fenomen som bör ses som förpassad till historiens dammiga arkiv. Snarare finns det ett fortsatt behov av att utforska vårt mytologiska arv och även av att utveckla den moderna tidens mytologiska symbolik så att de kan relateras till vår samtid på ständigt djupare och mer avancerade plan. I dagens läge verkar det exempelvis som att Saruman, Agent Smith och Jokern symboliskt skulle kunna syntetiseras av demokratins överhärskare Demon Kratius, som med penningmakten som bas och maktgirigheten som drivmedel lyckats förvrida demokratin till patokratisk tyranni. Frågan är vilken motsvarande syntes Gandalf, Neo och Batman skulle kunna anta för att beskriva ett kontrasterande alternativ. Isac Boman

Bo som en hob i Fylke

Osignerad — Tue, 27 Aug 2013 12:31:35 +0000

[caption id="attachment_9351" align="alignright" width="210"] Foto: simondale.net/CC-BY-NC-SA[/caption] "I ett hål i marken bodde en hobbit. Det var inget smutsigt, otrevligt och vått hål, fullt med maskar och gyttjelukt, och heller inget torrt, sandigt, naket hål utan något att sitta på eller att äta. Nej, det var ett hobbit-hål, och det betyder att det var hemtrevligt”. Så lyder beskrivningen av Bilbo Bagger boende i Fylke, i J.R.R Tolkiens ”Bilbo”. [caption id="attachment_9352" align="aligncenter" width="450"] Foto: simondale.net/CC-BY-NC-SA[/caption]

Simon Dale har ambitionen att bygga en hel by ungefär som Hobsala. Byn kan eventuellt komma att bli självförsörjande, med eget bryggeri, bageri och mejeri. Platsen för byn förväntas bli ute på Muskö.

[caption id="attachment_9353" align="alignright" width="140"] Foto: simondale.net/CC-BY-NC-SA[/caption] – Jag blir helt överväldigad av det intresse som finns för hobbithus i världen just nu. Jag får flera hundra mejl om dagen av folk som är intresserade. Planen på Muskö är att det ska bli en hel by. I så fall blir det världens första hobbitby, säger Simon Dale till Metro. – Att bo i en hobbitby låter som ett naturligt sätt att leva, men att det av någon anledning inte blev så. Bara idén att endast använda naturliga material som redan finns på plats i naturen är fascinerande. Jag har inte ens läst böckerna av J.R.R Tolkien, även om jag sett filmen, säger John Chang intresserad andelsägare. [caption id="attachment_9359" align="aligncenter" width="450"] Foto: simondale.net/CC-BY-NC-SA[/caption] Bilderna visar Simon Dales egen hobhåla som tog cirka fyra månader att bygga och endast kostade cirka 3000 pund. Intresserade kan följa Simon Dales projekt via nätet.

På bio i december – Hobbit: Smaugs ödemark

Osignerad — Mon, 19 Aug 2013 13:55:05 +0000

Se trailern för den andra filmen i trilogin baserad på J.R.R. Tolkiens omåttligt populära mästerverk ”Hobbiten”. I Hobbit: Smaugs ödemark, fortsätter äventyret och vi får följa Bilbo Bagger som tillsammans med trollkarlen Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld ger sig ut på ett storslaget uppdrag för att återvinna dvärgarnas förlorade kungadöme Erebor. Filmen har biopremiär den 11 december världen över. Hobbit: Smaugs ödemark på Sf.se: