https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 02 Apr 2026 09:43:08 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.2 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg https://nyadagbladet.se 32 32 https://nyadagbladet.se/utrikes/irans-president-oppet-brev-amerikaner/ Thu, 02 Apr 2026 09:43:08 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=226475 Den 1 april 2026 publicerade Irans president Masoud Pezeshkian ett öppet brev på X riktat till det amerikanska folket. Brevet offentliggjordes timmar innan USA:s president Donald Trump höll ett planerat nationellt tal om Mellanöstern. I brevet avvisar Pezeshkian bilden av Iran som ett säkerhetshot och kallar det en politisk konstruktion skapad för att rättfärdiga militär dominans och vapenstimulerande politiska intressen. Han lyfter fram 1953 års CIA-stödda statskupp mot Irans demokratiskt valda regering som startpunkten för det fientliga förhållandet mellan de två länderna – ett förhållande som, enligt honom, fördjupats av det amerikanska stödet till Shahen, stödet till Saddam Hussein under 1980-talets krig och jahrelånga sanktioner. Brevet är återgivet i sin helhet nedan: I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige Till det amerikanska folket, och till alla dem som – mitt i en flod av förvrängningar och konstruerade berättelser – fortsätter att söka sanningen och strävar efter ett bättre liv: Iran – med just detta namn, denna karaktär och denna identitet – är en av världshistoriens äldsta kontinuerliga civilisationer. Trots sina historiska och geografiska fördelar vid olika tidpunkter har Iran aldrig, i sin moderna historia, valt aggressionens, expansionens, kolonialismens eller dominansens väg. Även efter att ha uthärdat ockupation, invasion och ihållande press från stormakter – och trots att landet besitter militär överlägsenhet gentemot många av sina grannar – har Iran aldrig inlett ett krig. Ändå har landet beslutsamt och modigt stött tillbaka dem som anfört det. Det iranska folket hyser ingen fientlighet mot andra nationer, inklusive det amerikanska, europeiska eller angränsande länders folk. Även inför upprepade utländska ingripanden och påtryckningar under sin stolta historia har iranier konsekvent dragit en tydlig skiljelinje mellan regeringar och de folk de styr. Detta är en djupt rotad princip i iransk kultur och kollektivt medvetande – inte en tillfällig politisk ståndpunkt. Att framställa Iran som ett hot är därför varken förenligt med historisk verklighet eller med nutida observerbara fakta. En sådan uppfattning är en produkt av de mäktigas politiska och ekonomiska nycker – behovet av att konstruera en fiende för att rättfärdiga påtryckningar, upprätthålla militär dominans, hålla vapentillverkning vid liv och kontrollera strategiska marknader. I en sådan miljö: om ett hot inte existerar, uppfinns det. Inom detta sammanhang har USA koncentrerat flest styrkor, baser och militär kapacitet runt Iran – ett land som, åtminstone sedan USA:s grundande, aldrig har inlett ett krig. De senaste amerikanska angreppen som genomförts från just dessa baser har visat hur hotfullt en sådan militär närvaro verkligen är. Inget land som konfronteras med sådana förhållanden skulle naturligtvis avstå från att stärka sin försvarsförmåga. Det Iran har gjort – och fortsätter att göra – är ett avvägt svar grundat i legitimt självförsvar, och inte på något sätt ett inledande av krig eller aggression. Relationerna mellan Iran och USA var ursprungligen inte fientliga, och de tidiga kontakterna mellan det iranska och amerikanska folket präglades inte av fientlighet eller statskupp – en olaglig amerikansk kupp 1953. Vändpunkten var interventionen som syftade till att hindra nationaliseringen av Irans egna resurser. Den kuppen störde Irans demokratiska process, återinförde diktatur och sådde djup misstro mot amerikansk politik bland iranier. Denna misstro fördjupades ytterligare av det amerikanska stödet till Shahens regim, stödet till Saddam Hussein under 1980-talets påtvingade krig, införandet av de längsta och mest omfattande sanktionerna i modern historia och – slutligen – oprovocerade militära angrepp, två gånger, mitt under pågående förhandlingar. Ändå har inget av dessa påtryckningar lyckats försvaga Iran. Tvärtom har landet stärkts på många områden: läskunnigheten har tredubblats – från cirka 30 procent före den islamiska revolutionen till över 90 procent idag; den högre utbildningen har expanderat dramatiskt; betydande framsteg har gjorts inom modern teknik; sjukvården har förbättrats och infrastrukturen har utvecklats i en takt och omfattning som inte går att jämföra med det förflutna. Det är mätbara, observerbara verkligheter som står fristående från konstruerade berättelser. Samtidigt får sanktionernas, krigets och aggressionens destruktiva och omänskliga konsekvenser för det motståndskraftiga iranska folkets liv inte underskattas. Det fortsatta militära våldet och de senaste bombningarna påverkar djupt människors liv, attityder och perspektiv. Det avspeglar en grundläggande mänsklig sanning: när krig tillfogar oersättlig skada på liv, hem, städer och framtider, förblir inte människor likgiltiga inför de ansvariga. Det väcker en grundläggande fråga: Vilka av det amerikanska folkets intressen tjänas egentligen av detta krig? Förelåg det något objektivt hot från Iran som motiverat ett sådant agerande? Tjänar massakern på oskyldiga barn, förstörelsen av cancerbehandlande läkemedelsanläggningar eller skrytet om att bomba ett land "tillbaka till stenåldern" något annat syfte än att ytterligare skada USA:s globala anseende? Iran förde förhandlingar, nådde ett avtal och uppfyllde samtliga sina åtaganden. Beslutet att dra sig ur det avtalet, trappa upp mot konfrontation och genomföra två angrepp mitt under pågående förhandlingar var destruktiva val fattade av den amerikanska regeringen – val som tjänade en utländsk angripares villfarelser. Attacker mot Irans vitala infrastruktur – inklusive energi- och industrianläggningar – riktar sig direkt mot det iranska folket. Utöver att det utgör ett krigsbrott får sådana handlingar konsekvenser som sträcker sig långt bortom Irans gränser. De skapar instabilitet, ökar mänskliga och ekonomiska kostnader och vidmakthåller spänningscykler som sår frön av bitterhet som kommer att bestå i år. Det är inte ett tecken på styrka – det är ett tecken på strategisk villrådighet och oförmåga att nå en hållbar lösning. Är det inte också så att Amerika har gett sig in i denna aggression som ett redskap för Israel, påverkad och manipulerad av det regimen? Är det inte så att Israel, genom att konstruera ett iranskt hot, söker avleda den globala uppmärksamheten från sina brott mot palestinierna? Är det inte uppenbart att Israel nu siktar på att bekämpa Iran till siste amerikanske soldat och siste amerikanske skattebetalarens dollar – och välter bördan av sina villfarelser på Iran, regionen och USA självt i jakten på illegitima intressen? Är "America First" verkligen bland den amerikanska regeringens prioriteringar idag? Jag inbjuder er att se bortom desinformationsmaskineriet – som är en integrerad del av denna aggression – och istället tala med dem som besökt Iran. Lägg märke till de många framgångsrika iranska invandrare – utbildade i Iran – som nu undervisar och forskar vid världens mest prestigefyllda universitet, eller bidrar till de mest avancerade teknikföretagen i väst. Stämmer dessa verkligheter överens med de förvrängningar ni berättas om Iran och dess folk? Världen står idag vid ett vägskäl. Att fortsätta på konfrontationens väg är mer kostsamt och meningslöst än någonsin tidigare. Valet mellan konfrontation och engagemang är både verkligt och avgörande; dess utfall kommer att forma framtiden för kommande generationer. Under sin årtusenden långa, stolta historia har Iran överlevt många angripare. Allt som återstår av dem är vanärade namn i historien, medan Iran består – motståndskraftigt, värdigt och stolt. Masoud Pezeshkian valdes till Irans president i juli 2024 och tillhör den reformvänliga falangen inom det iranska politiska systemet.]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/svart-bakslag-for-usa-i-irak/ https://nyadagbladet.se/kronikor/svart-bakslag-for-usa-i-irak/#respond Mon, 02 Jul 2018 08:12:28 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=51811 President Trumps beslut att USA ensidigt bryter det så kallade JCPOA-avtalet rörande Irans kärnteknologi som ingicks mellan åtta parter 2015 har fått stor internationell uppmärksamhet. Många menar att det är ett första steg mot att USA sin vana trogen även attackerar Iran militärt. Trumps beslut har bl.a. lett till en allvarlig spricka i relationerna till EU och västländer som Tyskland, UK och Frankrike som var med och förhandlade fram avtalet. USA:s allierade verkar ha fått nog av den amerikanska konfrontationspolitiken. I skuggan av denna händelse har dock andra händelser skett som kan visa sig få långt större effekter på USA:s position i Mellanöstern. Det är väl omvittnat att USA i samband med att man inledde sitt s.k. krig mot terrorismen hade utarbetat planer på att med våld initiera regimskiften i 7 olika länder i Mellanöstern och Nordafrika. Detta ledde senare till USA/NATO-anfallen mot Irak och Libyen och det pågående proxykriget för att även försöka störta Assad i Syrien. Att Iran även stått med på listan över länder där man planerade ett regimskifte är knappast någon hemlighet. Därmed räknade man även med att Irans skyddslingar Syrien och Libanon skulle falla som dominobrickor i USA:s händer. I de senare fallen är regimen i Israel en stark pådrivare. Tanken när USA och UK inledde sitt illegitima anfall på Irak 2003, var att försöka skapa ett demokratiskt styrelseskick där av västlig modell som man sedan kunde få kontroll över, liknande det man t.ex. skaffat sig över dagens Sverige. Det handlar om att omvandla självständiga länder till lydriken som står öppna för de angloamerikanska globala företagens exploatering. En del av målet var även att enligt en beprövad modell etablera en militär närvaro i dessa länder för att bevaka att de globala ekonomiska intressena får fritt spelrum. Det problem USA har haft med Irak efter kriget är att landet hamnat i händerna på den shiitiska delen av befolkningen. Därmed har Irak sakta men säkert glidit över till samma läger som Iran som är det dominerande shiitiska landet i regionen. För strategerna i Washington stod kärnavtalet hindrande i vägen för deras planer att åstadkomma ett regimskifte med hjälp av hårda ekonomiska sanktioner, som man optimistiskt hoppas skall lede till en inre revolt mot den shiamuslimska regimen. Samma dag som USA sa upp Iranavtalet (12/5) genomfördes ett val till parlamentet i Irak i linje med planen att göra landet till en demokrati i USA smak. Irak är en viktig schackpjäs i maktkampen mellan USA och Iran, valet var därför ytterst viktigt för USA:s möjlighet att genomföra sin strategi för totalkontroll över Mellanöstern. Irakvalet blev ett kraftigt bakslag för Trumps strategi visavi Iran. Man hade satsat hårt på att premiärminister Heidar al-Abadis parti skulle vinna, men det kom enbart på tredje plats med bara 42 mandat av 329. Vad värre var, två dokumenterat antiamerikanska grupperingar ledda av Muqtadar al-Sadr (bilden) and Hadi al-Amiri tog första och andra platsen i parlamentet. Det står helt klart att nästa regering i Irak blir uttalat antiamerikansk och sannolikheten är hög att den kommer att avhysa USA:s 100 000 soldater och olika entreprenörer. USA-militärens närvaro i Irak är av central betydelse för deras aktiviteter i norra Syrien, där de försöker säkra makten över Syriens viktigaste oljefält åt sina oljebolag. Valet har totalt vänt upp och ner på USA:s Irakpolitik och man kan nu konstatera att det otroligt dyra Irakkriget, offrandet av oräkneliga irakier och 15.000 USA-soldater har varit helt bortkastat för USA. Det klumpiga och illegitima störtandet av Saddam Hussein har lett USA ur askan i elden. Al-Sadres milis har tusentals amerikanska soldaters liv på sitt samvete under kriget och de deltar nu i striderna i Syrien mot USA på Assads sida. Mycket talar för att Iran som ledare i det shiamuslimaska lägret kommer att spela en avgörande roll i arbetet på att forma en ny Irakisk regering. Tidigare har USA tillsammans med Iran varit överens om att stödja de förra regimerna, men med Trumps fientligheter kommer givetvis Iran inte längre ta någon hänsyn till USA:s intressen. Al-Sadr lutar starkt åt vänster med allierade som är kommunister, vilket inte lär gynna amerikanska företagsintressen. Mycket talar för att nästa irakiska regering kommer att stå under starkt inflytande från Iran och att den kommer att framtvinga ett tillbakadragande av USA:s militär i landet. Det kommer av USA-militären att uppfattas som ett starkt förnedrande nederlag som man kan fundera över om Trump som stödjer sig på militären kommer att kunna svälja. Detta skall även ses mot bakgrund av sannolika planer i Washington att kunna ingripa militärt i Iran och den pågående militära verksamheten i nordöstra Syrien, vilket skulle försvåras avsevärt om man körs ut ur Irak. Till bilden av bakslaget i Irak skall även läggas att USA:s representanthus tagit ett enigt beslut som blockerar Trumps möjlighet att anfalla Iran militärt utan kongressens godkännande. De övriga undertecknarna av Irans kärnavtal Tyskland, Frankrike, UK, EU, Ryssland och Kina deklarerar att de tänker fullfölja avtalet med Iran och att man därför inte tänker följa USA:s unilateralt deklarerade sanktioner mot Iran. Detta tillsammans med motgångarna i Irak borgar för att Trumps nya politik mot Iran går mot ett fiasko och att han på köpet har skapat en spricka i den västliga hegemonin och av allt att döma öppnat en dörr mellan Ryssland och EU. Det som förvånar mig mest är att våra agendamedier – MSM inte med en stavelse berört detta stora amerikanska nederlag. Man vågar tydligen inte publicera sådana negativa nyheter, eller ännu värre, man begriper kanske inte vad som händer. Frågan jag ställer mig är vem skall nu USA:s krigsmaskin anfalla för att inte dö sotdöden? Nordkorea är ett alternativ, men även där verkar det som om USA:s allierade inte är överförtjusta i den klumpiga amerikanska krigsretoriken. Sannolikt vill både Sydkorea och Japan även bli av med den amerikanska militären från sina länder. Är det vi bevittnar svanesången för USA:s dominans och översitteri i världspolitiken?     Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/svart-bakslag-for-usa-i-irak/feed/ 0 https://nyadagbladet.se/utrikes/uppgifter-usa-lamnar-iranavtalet/ https://nyadagbladet.se/utrikes/uppgifter-usa-lamnar-iranavtalet/#respond Tue, 08 May 2018 16:13:50 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=50159 USA:s president Donald Trump har meddelat att USA kommer att dra sig ur avtalet om Irans kärnprogram. Trump offentliggjorde sitt beslut om Iranavtalet klockan 20 svensk tid på tisdagskvällen i ett officiellt tal från Vita huset. Han ska enligt New York Times innan ha meddelat Frankrikes president Emmanuel Macron att man kommer lämna avtalet. Trump har varit en högljudd motståndare till avtalet redan från starten 2015. Enligt Trump är avtalet dåligt för USA och Israel då han menar att det inte är tillräckligt för att stoppa Irans påstådda kärnvapenprogram. Trump nämnde att beslutet fattats bland annat efter information från USA:s allierade i Mellanöstern. Han nämnde Israels påstådda bevis för att Iran har ett kärnvapenprogram som en av anledningarna till att man drar sig ur. – Vi kommer inte att låta en regim som skanderar 'död åt USA' få tillgång till världens dödligaste vapen, sade Trump i sitt tal på tisdagskvällen. Trump tillade att USA kommer att införa flera "kraftfulla" sanktioner mot Iran. Iran har tidigare sagt att det kommer att bli konsekvenser för USA om man drar sig ur avtalet. Trumps beslut att lämna avtalet väntas förvärra den redan spända situationen i Mellanöstern och i synnerhet mellan ärkefienderna Iran och Israel. Israel och deras premiärminister Benjamin Netanyahu är en annan motståndare till avtalet. I förra veckan höll Netanyahu en uppmärksammad presentation där han påstod att Iran fortfarande forskar om hur man framställer kärnvapen. Iran har hela tiden nekat till Israels anklagelser om att man planerar att förskaffa sig kärnvapen och menar att man hela tiden följt det som står i avtalet i enlighet med FN:s atomenergiorgan IAEA. Iranavtalet kallas det internationella avtal mellan Iran och USA, Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien, Tyskland och EU. Avtalets syfte är att bland annat ge internationell insyn i det iranska kärnprogrammet. Iran tvingas genom avtalet att göra sig av med allt medelanrikat uran och 98 procent av låganrikat uran. Avtalet förbjuder även Iran från att exempelvis bygga tungvattenreaktorer inom de närmsta 15 åren. I utbyte mot att ge upp den absoluta majoriteten av sitt uran lyfts en del ekonomiska sanktioner mot Iran. Landet har drabbats hårt av sanktionerna som bland annat slagit mot landets oljeexport, som är Irans främsta exportinkomstkälla. Efter avtalet fick Iran även tillgång till nästan 800 miljarder kronor i tillgångar som var frysta i utlandet. Det är oklart om USA:s avhopp gör att Iranavtalet kollapsar helt. ]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/uppgifter-usa-lamnar-iranavtalet/feed/ 0