geopolitik – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 09 Jun 2026 11:24:05 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg geopolitik – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Analyser: Tysklands FN-nederlag speglar EU:s förfall https://nyadagbladet.se/ekonomi/analyser-tysklands-fn-nederlag-eu-forfall/ Tue, 09 Jun 2026 12:20:00 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=232822 Tysklands förlust i kampen om en roterande plats i FN:s säkerhetsråd har blivit en symbol för landets försvagade ställning. Nederlaget sammanfaller med svag tillväxt, fallande industriproduktion och en allt tydligare fråga om vad som återstår av EU:s tyngd när unionens största ekonomi tappar fart.

När FN:s generalförsamling nyligen valde representanter till säkerhetsrådets roterande platser blev Tyskland utslaget i konkurrensen inom gruppen för Västeuropa och övriga stater. Tyskland fick 104 röster, medan Portugal samlade 134 och Österrike 131. Resultatet innebar att en av världens största ekonomier misslyckades med att säkra en plats som länge har tagits för given.

Tysklands utrikesminister Johann Wadephul beskrev enligt BBC utfallet som ett "bittert nederlag". Enligt honom kan landets tydliga stöd till Ukraina och dess särskilda ansvar gentemot Israel ha kostat röster bland medlemsstaterna. Förklaringen reser frågor om hur Berlins utrikespolitiska linje uppfattas utanför den västliga kretsen.

Frågan om vad nederlaget betyder tas upp i ett kort programavsnitt från The Duran. Där motsätter sig Alexander Mercouris den tyska tolkningen att förlusten främst berodde på Ryssland eller stödet till Israel. Han beskriver i stället utvecklingen som "helt självförvållad".

Programledaren Alexander Christoforou frågar hur EU ska kunna gå vidare när Tyskland som ekonomisk motor har avindustrialiserats och snabbt tappar ställning på världsscenen. Mercouris kopplar samman det diplomatiska bakslaget med unionens samlade läge: "Tysklands förödmjukelse och minskade status speglar hela EU:s förfall. De två hör ihop."

Industrination i motvind

Den ekonomiska utvecklingen bekräftar bilden av en stat under press. EU-kommissionens prognos från maj anger att Tyskland, efter två år av recession och 0,2 procents tillväxt under 2025, väntas nå 0,6 procent 2026 och 0,9 procent 2027. Kommissionen pekar på höga energipriser, svagare export, hårdnande konkurrens från Kina samt tullar och geopolitisk osäkerhet som tyngande faktorer.

Det tyska ekonomiministeriets lägesrapport från maj bekräftar samma tendens. BNP steg visserligen 0,3 procent under första kvartalet, men myndigheten noterade samtidigt en tydlig avmattning inför andra kvartalet. Industriproduktionen hade då fallit för fjärde månaden i följd.

Industriförbundet BDI har enligt Reuters konstaterat att produktionen fallit varje år sedan 2022. Förbundets besked är att prognosen för 2026 inte längre är återhämtning, utan stagnation.

Uppgifterna tecknar sammantaget bilden av en industrination i strukturell motvind – ett mönster som stärker argumentet att FN-nederlaget inte är en isolerad händelse, utan ett tecken på en långvarig nedgång.

EU:s tyska motor tappar fart

För EU väger frågan tungt. Unionens samlade ekonomiska och politiska kraft har länge vilat på Tysklands roll som exportmotor och industriellt centrum. När den motorn tappar fart drabbas inte bara Berlin, utan hela det europeiska projektets förmåga att hävda sig globalt.

Programavsnittet kan ses på Youtube.

Frågan handlar därför inte bara om den förlorade platsen i säkerhetsrådet, utan om vad som återstår av EU:s internationella tyngd när unionens största ekonomi tappar fart – och om Berlin förmår bryta en trend som allt fler beskriver som självförvållad.

]]> Berlin–Bagdad och den nya sidenvägen – kampen om Eurasien https://nyadagbladet.se/utrikes/berlin-bagdad-nya-sidenvagen-kampen-om-eurasien/ Tue, 02 Jun 2026 14:27:05 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231294 Kampen om Eurasien har i över hundra år handlat om mer än territorier och militärallianser. Den har handlat om vem som kontrollerar järnvägar, hamnar, råvaruflöden, kreditgivning och de korridorer som binder samman Europas industriella kärna med Asiens landmassor. Berlin–Bagdad-järnvägen var ett av de tydligaste exemplen. Projektet skulle ge Tyskland en landväg till Osmanska riket och Persiska viken, och i förlängningen ge tillgång till råvaror och marknader bortom brittisk sjökontroll. I dag fyller Kinas Belt and Road Initiative – den nya sidenvägen – en liknande geopolitisk funktion. Den strategiska kärnan är densamma: den fysiska infrastrukturen avgör vilka länder som kan handla, försörja sig och bygga industri utan att vara beroende av sjövägar, finanssystem och flaskhalsar som andra makter kontrollerar. Järnvägar och hamnar är därför inte neutrala byggprojekt, utan delar av världsekonomins maktstruktur. [caption id="attachment_231289" align="alignnone" width="640"]Historisk karta över Berlin–Bagdad-järnvägens ofullbordade delar vid första världskrigets utbrott. Historisk karta över Berlin–Bagdad-järnvägens ofullbordade delar vid första världskrigets utbrott. Karta: Okänd upphovsman/Wikimedia Commons (CC0).[/caption]

Järnvägen som utmanade sjöherraväldet

Efter Tysklands enande 1871 växte landet snabbt till en industriell och vetenskaplig stormakt. Den preussisk-tyska modellen byggde på god utbildning, lokal förvaltning, produktiv industri och ett stort antal banker som finansierade mindre företag och långsiktiga investeringar. Storbritanniens makt vilade samtidigt på dess sjöherravälde. Imperiet kunde kontrollera handelsvägar, råvaruflöden och sjötransporter över hela världen. Ett växande Tyskland, med behov av energi och råvaror, förblev därför sårbart så länge dess försörjningslinjer kunde strypas till havs. Berlin–Bagdad–Basra-projektet förändrade kalkylen. Järnvägen skulle binda samman Centraleuropa med Osmanska riket och Persiska viken, och ge Tyskland en möjlig landväg till råvaror, olja och marknader oberoende av brittiskt kontrollerade sjövägar. Uppslagsverket Britannica beskriver Bagdadjärnvägen som ett tyskfinansierat järnvägsprojekt genom Osmanska riket, med stor strategisk betydelse i upptakten till första världskriget. Ekonomen Richard Werner beskriver i en intervju med Tucker Carlson järnvägen som en nyckel till att förstå konflikten mellan sjömakt och kontinentalmakt. Werner är professor i bank- och finansfrågor och är bland annat känd för sin forskning om kreditgivning och för att på 1990-talet ha myntat begreppet ”kvantitativa lättnader” (quantitative easing). — Planen utvecklades på investerings- och ingenjörssidan av Siemens och finansierades av Deutsche Bank – alltså planen att bygga järnvägen Berlin–Bagdad–Basra, säger Werner.

Kontroll över landmassan

Berlin–Bagdad-järnvägen blev därmed mer än ett transportprojekt. Den hotade själva mekanismen bakom det brittiska imperiets makt: möjligheten att via sjövägar, blockader och kontroll över de globala handelsflödena påverka andra länders utveckling. Sjömakter kontrollerar hamnar, sund och farleder och kan upprätthålla blockader. Kontinentalmakter försöker i stället skapa järnvägar, landkorridorer och regionala handelsnätverk som inte lika enkelt kan stoppas från haven. Den brittiska blockaden mot Tyskland efter vapenvilan i första världskriget visade hur sårbart ett industriland blir när försörjningen kan strypas från havet. — Om den hade färdigställts i tid skulle den i praktiken ha neutraliserat den brittiska sjödominansen, säger Werner om Berlin–Bagdad-järnvägen. [caption id="attachment_231290" align="alignnone" width="640"]Karta från Halford Mackinders Democratic Ideals and Reality, 1919. Karta från Halford Mackinders Democratic Ideals and Reality, 1919. Karta: Halford Mackinder/Wikimedia Commons[/caption] Den brittiske geografen Halford Mackinder formulerade i början av 1900-talet tanken att kontrollen över Eurasiens inre delar kunde bli avgörande för global makt. Hans Heartland-teori satte ord på samma grundfråga: den makt som kan binda samman Europas industriella kärna med Eurasiens råvaror och landmassor får ett strategiskt övertag som sjömakter måste försöka förhindra. Historiskt handlade detta om Tyskland, Osmanska riket och Ryssland. I dag handlar det om Kina och de korridorer som knyter samman Asien, Europa, Mellanöstern och Afrika.

Vår tids Berlin–Bagdad-järnväg

Belt and Road Initiative är Kinas stora satsning på handelsvägar, hamnar, järnvägar, energiprojekt och transportkorridorer mellan Asien, Europa, Afrika och Mellanöstern. Precis som Berlin–Bagdad-järnvägen utmanade en ordning byggd på sjöherravälde, skapar den nya sidenvägen alternativa vägar genom världsekonomin. Kina är starkt beroende av sjövägar som går genom trånga passager som Hormuzsundet och Malackasundet. I ett skarpt konfliktläge kan sådana flaskhalsar utnyttjas för att störa kinesisk handel och energiförsörjning. Landbaserade rutter genom Centralasien, Ryssland, Iran och andra regioner minskar därför sårbarheten mot sjömakter med förmåga att kontrollera handelsflöden. — Vad är den moderna Berlin–Bagdad-järnvägen? Svaret är Belt and Road Initiative, den nya sidenvägen, säger Werner. [caption id="attachment_231291" align="alignnone" width="640"]Godståg vid Alashankou-stationen vid gränsen mellan Kina och Kazakstan. Godståg vid Alashankou-stationen vid gränsen mellan Kina och Kazakstan. Foto: Republiken Tatarstans representation i Kazakstan/Wikimedia Commons (CC BY 4.0).[/caption]

Kina som strategisk huvudfråga

Dagens konflikt med Kina bör därför ses som en fortsättning på ett historiskt mönster. Frågan är inte bara vem som exporterar mest eller vem som har störst militärbudget, utan vem som bygger de transportleder, kreditsystem och försörjningsvägar som andra länder blir beroende av. Flera av dagens konfliktlinjer bör därför förstås mot bakgrund av Kinas uppgång. Amerikanska makthavare betraktar Kina som den främsta strategiska utmaningen, på liknande sätt som brittiska imperieplanerare tidigare såg Tyskland som hotet mot den egna världsordningen. — Jag tror att det slutgiltiga målet är Kina, säger Werner. Kina har blivit den makt som kan utmana USA ekonomiskt, teknologiskt och infrastrukturellt. Konkurrensen behöver i sig inte vara ett problem. Tvärtom skulle handel och samarbete kunna gynna båda sidor. Konflikten uppstår när Kinas uppgång tolkas som ett strategiskt hot som måste begränsas.

Industrin som byggde rivalen

En avgörande del av utvecklingen är USA:s egen roll i Kinas industriella uppgång. Under flera decennier flyttades produktion, kapital och teknik till Kina. Företag tjänade på lägre kostnader, men den amerikanska industribasen försvagades samtidigt som Kina byggde upp den kapacitet som i dag gör landet till en självständig konkurrent. Werner jämför utvecklingen med amerikanska investeringar i Tyskland under 1920- och 1930-talen. I båda fallen byggdes en blivande motståndare upp ekonomiskt genom kapital, kunnande och tekniköverföring. — USA hade egentligen inte behövt flytta merparten av sin produktion till Kina överhuvudtaget, säger Werner. På kort sikt var utvecklingen lönsam för företag och finansintressen. På längre sikt stärkte den Kina till en nivå där landet inte längre behöver utländsk teknik på samma sätt, samtidigt som amerikanska arbetare, medelklass och industriell självständighet försvagades.

Krediter, banker och nationell utveckling

Infrastrukturfrågan är även kopplad till bankväsendet. Tysklands, Japans och Kinas historiska framgångar byggde i hög grad på decentraliserad kreditgivning: lokala banker som finansierade små och medelstora företag, industri och produktiva investeringar. I ett sådant system styrs krediter mot verklig produktion och långsiktig utveckling. I ett centraliserat system hamnar pengarna lättare i spekulation och tillgångsbubblor, samtidigt som kontrollen uppifrån ökar. Skillnaden avgör vilka samhällen som kan bygga självständig industri och vilka som blir beroende av externa finanscentra. — Man behöver tusentals små lokala banker som lånar ut till små företag. Modellen bygger på decentraliserat beslutsfattande, säger Werner. Den preussiska modellen för lokal kreditgivning fördes enligt Werner vidare till Japan och därefter till Kina under Deng Xiaoping. Resultatet blev fyra decennier av snabb ekonomisk utveckling, industriell uppbyggnad och att hundratals miljoner människor lyftes ur fattigdom.

Kampen om världsekonomins vägar

Det som binder samman Berlin–Bagdad-järnvägen och den nya sidenvägen är därför kampen om världsekonomins vägar. Om en kontinental industrimakt kan bygga egna landvägar till råvaror, energi och marknader minskar sjömaktens förmåga att styra världshandeln. Transportleder och banker blir därmed politiska vapen. Järnvägar, hamnar och kreditsystem avgör vilka samhällen som kan utvecklas självständigt och vilka som förblir beroende av externa maktcentra. Att den nya sidenvägen väcker sådan oro beror på att den binder samman länder, öppnar alternativa försörjningsvägar och skapar ett eurasiskt nätverk utanför den gamla sjömaktens fulla kontroll. Den utgör vår tids Berlin–Bagdad-järnväg – och en av nycklarna till att förstå stormaktspolitiken kring Kina.]]> Kristersson: Hjälp Ukraina styra attacker ”i rätt riktning” https://nyadagbladet.se/inrikes/kristersson-hjalp-ukraina-styra-attacker/ Fri, 22 May 2026 08:46:53 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231103 Efter flera drönarincidenter i Natos luftrum säger Ulf Kristersson att Ukraina bör få hjälp att styra sina attacker ”i rätt riktning”. Samtidigt varnar Ryssland Natoländer för att hjälpa Ukraina med angrepp mot ryskt territorium.

Kristersson sade detta vid en gemensam pressträff med Natos generalsekreterare Mark Rutte i Helsingborg den 21 maj, inför Natos utrikesministermöte. En reporter frågade Kristersson om uppgifter i The Guardian, där Polens försvarsminister Wladyslaw Kosiniak-Kamysz uppges ha sagt att Ukraina måste bli mer precist i sin användning av drönare efter en rad incidenter.

Kristersson tonade ned Ukrainas ansvar i sitt svar och pekade i stället ut Ryssland. Enligt Natos officiella utskrift sade han att ukrainarna ”absolut inte vill att deras drönare ska hamna på allierat territorium” och att det ibland handlar om störsändningar eller andra störningar.

Därefter gick statsministern längre och sade att Nato inte bör acceptera det han kallade den ryska versionen.

— Vi bör verkligen inte acceptera den ryska versionen av detta, utan i stället naturligtvis hjälpa ukrainarna så mycket vi kan med att styra, att hjälpa dem att styra sina attacker i rätt riktning, sade Kristersson.

Uttalandet väcker frågor om risken för en eskalering. Om Natoländer hjälper Ukraina att styra angrepp mot ryskt territorium kan Moskva tolka det som direkt västlig inblandning i kriget – och som en provokation från länder som samtidigt säger sig vilja undvika en större konflikt med Ryssland.

Rutte instämde i Kristerssons bedömning och avfärdade ryska påståenden om att Lettland skulle ha hjälpt Ukraina som ”fullständigt orimliga”. Han sade också att ansvaret för drönarincidenterna låg hos Ryssland på grund av det "fullskaliga kriget mot Ukraina" och Ukrainas behov av att försvara sig.

Drönare över Natoländer

Bakgrunden är den växande oron i flera Natoländer över ukrainska långdistansdrönare som hamnat i eller nära allierat luftrum. Enligt uppgifter har ukrainska drönare sedan mitten av mars upprepade gånger kränkt baltiskt och nordiskt luftrum på väg mot mål i nordvästra Ryssland, bland annat oljeanläggningar i regionen runt S:t Petersburg.

Den ryska utrikesunderrättelsetjänsten, SVR, har samtidigt hävdat att Lettland låtit Ukraina använda sitt territorium för drönarattacker mot Ryssland. Underrättelsetjänsten varnade också för att Natomedlemskap inte kommer att skydda länder som hjälper Ukraina att genomföra attacker mot ryskt territorium. Baltiska företrädare har avvisat anklagelsen, men flera länder har samtidigt uppmanat Kiev att skärpa kontrollen av sina drönare.

Kristerssons uttalande visar hur snabbt gränserna förskjuts i kriget i Ukraina – från militärt stöd och politiska försäkringar till direkta besked om stöd vid attacker mot ryskt territorium.

]]> ”Ingen tror på USA:s skäl” – 93,8 procent ser Iran-attacken som illegitim https://nyadagbladet.se/utrikes/ingen-tror-pa-usa-skal-iran-attack-illegitim-938-procent/ Wed, 08 Apr 2026 16:57:22 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=226605 På mindre än 20 timmar hade USA:s Nato-allierade tagit avstånd från Iran-attacken – och oljepriset stigit till över 119 dollar per fat. Rösterna om USA:s minskade hegemoni blir allt starkare. En CGTN-sänd debatt mellan kinesiska och amerikanska röster avslöjar sprickorna i den västliga fronten. Med komikern och journalisten Lee Camp som lagledare för lag A, och professorn Xie Tao från Beijing Foreign Studies University som lagledare för lag B, gick debatten rakt in på frågan: kan USA behålla sin globala maktposition efter militärattackerna mot Iran? Programledare var CGTN:s Tian Wei. Och i panelen satt två tidigare diplomater: Susan Thornton, tidigare biträdande utrikesminister vid USA:s utrikesdepartement, och Michele Geraci, tidigare statssekreterare vid Italiens näringsdepartement.

"Legitimiteten är den verkliga grunden"

Lee Camp inledde med att ifrågasätta grunderna för USA:s agerande. Han menade att ingen tror på de officiella motiveringarna till attacken – vare sig det handlar om att skydda demokratin eller hjälpa kvinnor genom att bomba skolor med barn i. — Ingen tror på något av de skäl som angavs. Det visar en total avsaknad av legitimitet, menade Camp. Han kopplade ihop attacken med en djupare ekonomisk kris: petrodollarns förfall. Kärnan i hans argument var enkel: USA:s möjlighet att trycka pengar för sin militär bygger på att dollarn är världens reservvaluta – och den ställningen börjar vackla i takt med att världen övergår från fossila bränslen. — Det här är desperationen hos en petrodollar som försvagas. Om världen överger fossila bränslen kan USA inte längre trycka biljoner dollar årligen för sin militär, förklarade Camp. Han pekade även på att Iran, med bara en procent av USA:s militära budget, lyckats utmana den amerikanska övermakten med relativt enkla medel – drönare för 30 000 dollar som slår ut avancerade vapensystem. Professor Xie Tao från lag B höll med om att USA genomgår en legitimitetskris, men förnekade att Iran-kriget utgör en avgörande vändpunkt. Han hänvisade till historiska motgångar som Vietnamkriget och 11 september-attackerna – tillfällen då många förutspådde USA:s fall, men där landet återhämtade sig. — Vad är grunden för amerikansk makt? Hård makt: det handlar om pengar och styrka, fastslog Xie Tao. Han pekade på att USA fortfarande har 750 militärbaser i över 80 länder, en försvarsbudget på nästan en biljon dollar och en dollar som står för 58 procent av världens valutareserver.

Alliansernas tystnad – ett tecken på försvagning?

Debattens fokus hamnade på frågan om alliansernas roll. Lag A lyfte fram att Natoländer som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan och Kanada denna gång hållit sig på avstånd – trots att USA och Israel inlett attackerna tillsammans. Något som aldrig hänt vid tidigare Mellanösterkrig, enligt debattörerna. Cheng Haoming från lag A underströk att opinionsundersökningar visade att endast 7 procent av amerikanerna stödde en storskalig markinvasion i Iran. — Vi har redan sett tendensen att allierade backar. De flesta håller inte med, varken internationellt eller nationellt, sade Cheng Haoming. Leopold Lind från lag B kontrade: om trenderna pågått i årtionden, varför skulle just Iran vara vändpunkten? — En boxare blir slagen många gånger, och sedan kommer den sista som fäller honom. Ni säger bara: titta, han har blivit slagen många gånger – så han mår bra eftersom han fortfarande står kvar, svarade Lee Camp. Xie Tao höll fast vid sin linje: det krävs bevis för bestående och omfattande skador för att tala om en brytpunkt. Sådana bevis saknas fortfarande.

Experterna: "Finansmarknaden är skoningslös"

I de avslutande kommentarerna lyfte Michele Geraci frågan om hur snabbt förtroendekriser kan slå igenom. Han varnade för att dagens penningsystem – fiatpengar, alltså papperspengar utan guldbackning – bygger helt på internationellt förtroende. — Finansmarknaderna är skoningslösa. De förlåter inte. De kraschar över en natt. Utan mjuk makt – alltså utan tilltron till dollarn – finns ingen militärmakt, för USA behöver en stark dollar för att finansiera sina operationer, sade Geraci. Han noterade även att Nato inom loppet av 20 timmar uttryckt tveksamhet – att jämföra med Vietnamkriget och Irakkriget, där det tog årtionden innan USA:s allierade vägrade följa efter. Susan Thornton, den före detta amerikanska diplomaten, medgav att det fanns allvarliga problem med hur konflikten hanterats. Hennes bedömning: utrikesdepartementets experter hade rekommenderat en helt annan väg. Debatten avslutades med en publikomröstning där lag B utsågs till vinnare. Men mer talande var CGTN:s egen undersökning: 93,8 procent av deltagarna ansåg att USA:s militära anfall mot Iran saknar legitimitet, och 94,1 procent menade att det påskyndar den amerikanska hegemonins fall. — Irreversibel skada? Jag ser inga bevis för det än, menade Xie Tao i sin slutsummering. Men som Geraci konstaterade: vi kan inte veta att vi står vid en vändpunkt förrän tjugo år senare – precis som vi först i efterhand insåg att Irakkriget startades på falska grunder. Se hela debatten här: https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=JV1gZ8hNXUs]]> The Global Debate: Iran under attack – A make or break moment for the US? nonadult Globala Södern växer – Nya Dagbladet på plats i Peking https://nyadagbladet.se/utrikes/globala-sodern-nytt-finansforum-peking/ Mon, 06 Apr 2026 07:55:39 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=226736 Globala Södern är varken geografiskt söder eller enhetlig – men blocket representerar över 40 procent av världsekonomin och majoriteten av jordens befolkning. Nya Dagbladet är ett av få västerländska medier som bevakar denna geopolitiska omvandling på plats, och var i Peking när finansledare från 30 länder samlades för att diskutera framtidens finanssystem. När begreppet "Globala Södern" nämns tror många att det handlar om utvecklingsländer eller biståndsmottagare. Verkligheten är en annan: det är ett politiskt och ekonomiskt block som utmanar den västerländska dominans som rått i årtionden. Termen har sina rötter i Bandung-andan från 1955, där asiatiska och afrikanska länder för första gången samlades utan västerländsk närvaro. Dagens Globala Södern är inte en formell organisation som EU eller NATO, utan ett löst sammanhållet ekonomiskt block som inkluderar BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika plus nyare medlemmar), stora delar av Latinamerika, Afrika, Sydostasien och Mellanöstern. Tillsammans står dessa länder för mer än 40 procent av världens BNP och mer än 85 procent av befolkningen. De kontrollerar majoriteten av världens naturresurser – olja, gas, sällsynta jordartsmetaller – och har en alltmer integrerad handel länderna emellan. [caption id="attachment_226741" align="alignnone" width="640"]Deltagare i forumsalen under 2026 Global South Financiers Forum i Peking Forumsalen under 2026 Global South Financiers Forum i Peking. Finansledare, centralbankschefer och experter från över 30 länder diskuterade gröna finansieringar och samarbete mellan länderna i den Globala Södern. Foto: Markus Andersson/Nya Dagbladet[/caption]

Peking samlar finansmakterna

Den 25–26 mars hölls Global South Financiers Forum 2026 i Peking, under temat "Illuminating Global South". Forumet arrangerades av den statliga nyhetsbyrån Xinhua News Agency. Lu Lei, ställföreträdande guvernör i Folkets Bank i Kina, meddelade att centralbanken uppmuntrar finansiella institutioner att öka gröna satsningar i länder som deltar i Belt and Road-initiativet. Fu Hua, president för Xinhua News Agency, betonade att nyhetsbyrån arbetar för att stärka Globala Söderns röst och dokumentera dess utveckling. – Vi kommer att utnyttja vårt multimediala nätverk och världsnärvaro för att främja djupare finansiellt samarbete mellan Globala Söderns länder och bidra med lösningar för att bygga en ny global finansiell världsordning, sade Fu Hua. Till deltagarna hörde bland andra Erwin Ramirez, utvecklingsminister i Nicaragua, Shahin Mahmudzada från Azerbajdzjans centralbank, samt representanter för Argentina, Kirgizistan och flera andra nationer.

Ett nytt finansiellt råd tar form

En av forumets viktigaste nyheter var etableringen av Council of the Global South Financiers Forum – ett nytt råd som ska samordna finansiellt samarbete mellan länderna i Globala Södern. Rådet ska fungera som en plattform för policyutveckling, kunskapsutbyte och gemensamma finansieringsinitiativ. Erwin Vincent Ramirez Colindres, Nicaraguas utvecklingsminister, betonade i sitt anförande vikten av att bryta beroendet av västerländska finansinstitutioner. – Vi behöver strukturer som speglar våra egna prioriteringar, inte villkor som dikteras från Washington eller London, sade Ramirez. Shahin Mahmudzada från Azerbajdzjans centralbank lyfte fram grön finans som ett område där samarbete mellan länderna inom den Globala Södern redan visar resultat. Han pekade på Kirgizistans Green Finance Fund som ett exempel på hur mindre ekonomier kan samarbeta kring hållbara investeringar. Mayra Garcia, direktör för argentinska nyhetsbyrån Noticias Argentinas, noterade att mediernas roll är avgörande för att Globala Söderns egna berättelser ska höras. – Om vi inte berättar våra egna historier kommer andra att göra det åt oss – och ofta med fel perspektiv, sade Garcia. [caption id="attachment_226864" align="alignnone" width="640"] Markus Andersson med journalistkollegor från Portugal och Brasilien på plats i Chongqing. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Kina som katalysator

Lu Lei, ställföreträdande guvernör i Folkets Bank i Kina, presenterade centralbankens nya initiativ för grön finansiering inom Belt and Road-ramverket. Han underströk att Kina ser sig som en katalysator snarare än en dominerande aktör. – Vi bjuder in alla länder att delta på lika villkor. Det handlar inte om att ersätta existerande system, utan om att komplettera dem med alternativ som är mer anpassade till Globala Söderns behov, sade Lu Lei. Ma Weihua, tidigare vd för China Merchants Bank och nu rådgivare till forumet, beskrev hur kinesiska finansinstitut redan idag har miljardinvesteringar i Afrika, Latinamerika och Sydostasien – investeringar som ofta sker utan de politiska villkor som IMF och Världsbanken ställer.

Varför spelar det roll för Sverige?

För Europa och Sverige är Globala Söderns framväxt inte en abstrakt geopolitisk fråga – den påverkar energipriser, handelsflöden och säkerhetspolitik. När länder som Kina, Indien och Brasilien bygger alternativa finansieringsstrukturer utanför IMF och Världsbanken, förändras spelplanen för väst. Kinas strategi är inte primärt militär, utan ekonomisk och institutionell. Genom att erbjuda alternativ finansiering via Nya utvecklingsbanken (NDB) och Belt and Road-initiativet skapar Peking ett parallellt system där västerländska sanktioner och villkor har begränsad verkan. Samtidigt är grön finansiering ett av forumets huvudteman. Kinas ledare ser klimatomställningen som ett område där samarbete mellan länderna i den Globala Södern kan ge vinster för båda parter – teknologiexport från Kina mot resurstillgång och marknadstillträde. [caption id="attachment_226745" align="alignnone" width="640"]Monorail som kör genom bostadsbyggnader i Kina, symbol för landets infrastrukturutveckling En monorail kör genom bostadshus i Chongqing, sydvästra Kina. Staden är känd för sin unika infrastruktur. Bilden togs under journalistdelegationens utflykt efter huvudforumet. Foto: Markus Andersson/Nya Dagbladet[/caption]

Journalistteamet i Chongqing – infrastruktur på ett nytt sätt

Efter forumets officiella program arrangerade arrangörerna en utflykt för den internationella journalistdelegationen till Chongqing, en megastad i sydvästra Kina med över 32 miljoner invånare. Resan gav en konkret bild av hur infrastrukturutvecklingen i Globala Södern ser ut i praktiken. Chongqing är känt för sin arkitektoniska kreativitet – här byggs inte bara snabbt, utan också annorlunda. Tåg som kör genom bostadskomplex, hissar som ersätter gator i kulliga områden, och broar som spänner över extremt djupa dalar. För västerländska observatörer kan det verka främmande, men det speglar en pragmatisk inställning till stadsplanering där funktionalitet prioriteras framför konventionella lösningar. För journalisterna från Globala Söderns länder var resan mer än en turistattraktion – den visade på ett alternativt synsätt på utveckling. Istället för att kopiera västerländska stadsmodeller har Chongqing utvecklat egna lösningar anpassade till lokala förhållanden. [caption id="attachment_226743" align="alignnone" width="640"]Ceremoni vid lanseringen av Council of the Global South Financiers Forum i Peking Lanseringen av Council of the Global South Financiers Forum. Representanter från flera länder på scen under den officiella ceremonin i Peking. Foto: Markus Andersson/Nya Dagbladet[/caption]

Från biståndsmottagare till regelskapare

Den mest slående förändringen är psykologisk: Globala Söderns länder ser sig inte längre som mottagare av västerländskt bistånd eller godkännande, utan som likvärdiga aktörer som formar egna regler. Forumet i Peking var en markering av detta självförtroende. När finansministrar och centralbankschefer från 30 länder samlas i Kinas huvudstad för att diskutera gemensamma finansieringsmekanismer, signalerar de att alternativet till det västerländska systemet inte längre är en teoretisk möjlighet – det byggs aktivt. För svenska beslutsfattare och företag innebär det att det blir allt dyrare att ignorera Globala Södern. Frågan är inte om maktförskjutningen kommer, utan hur snabbt väst anpassar sig till en värld där centrum inte längre uteslutande ligger i Washington och Bryssel.]]> ”Västs hyckleri fördjupar klyftan till det globala syd” https://nyadagbladet.se/debatt/vasts-hyckleri-globala-syd-dubbelmoral/ Tue, 24 Mar 2026 16:14:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=225314 Donald Trump vid FN:s generalförsamling. Donald Trump vid FN:s generalförsamling. Foto: The White House/Public domain[/caption]

Desinformation föder hyckleri och dubbelmoral

Klyftan mellan Väst och det globala syd trädde tydligt i dagen i samband med den väpnade konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Trots diplomatiskt tryck från Väst valde många länder i det globala syd att i FN inte rösta för den västerländska fördömelsen av Rysslands invasion. Många kommentatorer i Väst tolkade detta som stöd för Ryssland, utifrån den förenklade logiken att den som inte är med oss är mot oss. En noggrannare analys av debatten i det globala syd ger dock en mer nyanserad bild.
När västerländska ledare, forskare och journalister talar om att upprätthålla den regelbaserade världsordningen, demokratin och mänskliga rättigheter, klingar det ihåligt för många i det globala syd – och uppfattas snarast som hyckleri och dubbelmoral.
Väst ses som en aktör som ignorerar eller förminskar sina egna kränkningar av internationella konventioner. Att USA ensamt har stått bakom hundratals illegala militära interventioner under de senaste 70 åren – inklusive olagliga bombningar, statskupper och störtandet av demokratiskt valda ledare – är välkänt i det globala syd. Bland de senaste exemplen som brukar kallas illegala interventioner återfinns Natos ingripande i Kosovo (1999), USA:s invasion av Irak (2003), kriget mot Libyen (2011) och Frankrikes militära inblandning i Elfenbenskusten (2011). När västerländska ledare avfärdar anklagelser om hyckleri och dubbelmoral uppfattas det i det globala syd som ett dubbelt hyckleri. Och ju mer västerländska akademiker, journalister och medier tiger om Västs egna brott mot folkrätten, desto tydligare framstår medskyldigheten.

Terrorismen som instrument

Många i Väst förvånas av att talet om kampen mot terrorism ofta uppfattas som hyckleri i det globala syd. Förklaringen är den utbredda uppfattningen att USA i synnerhet systematiskt använder terroristorganisationer som verktyg för att driva sina intressen – från att göra stater beroende av amerikansk underrättelsetjänst för att avvärja planerade terrorattacker, till att aktivt bruka militanta grupper som ombud i konflikter. Dessa perspektiv växte gradvis fram från 1950-talet, när vissa västmakter började stödja extremistiska religiösa grupper i syfte att underminera de mer sekulära, nationalistiska regeringarna i Västasien och Nordafrika. Islamistiska grupper betraktades som ett effektivt motgift mot sekulära regimer. Muslimska brödraskapet vann mark på 1950-talet som motkraft till Egyptens sekulära regering under Abdel Nasser, och på liknande sätt pekas det ofta på att Hamas under 1980-talet växte fram med indirekt israeliskt stöd – i syfte att underminera det mer sekulära Palestinska befrielseorganisationen (PLO). Med de nära banden mellan USA och Saudiarabien spred sig wahabitismen under 1980-talet och expanderade genom regionen. USA:s direkta stöd till mujahedin i Afghanistan och Pakistan under samma decennium anförs ofta som det tydligaste exemplet på hur religiösa extremistgrupper kan omvandlas till effektiva ombud i krig. Syrien lyfts fram som ett mer aktuellt exempel på hur västerländskt stöd till extremistgrupper, i kombination med amerikansk underrättelseverksamhet och flygbombningar, fällde den Assad-ledda regimen. Att en tidigare al-Qaida-kopplad ledare sedermera blev Syriens nye president – med västerländskt stöd – förstärker dessa uppfattningar ytterligare. Ett annat fall är Östturkestans islamiska rörelse (ETIM), som syftar till att lösgöra Kinas Xinjiangprovins och upprätta ett islamiskt kalifat. Gruppen har genomfört över 1 000 terrorattacker i Kina, och många i det globala syd ser ett tydligt samband mellan ETIM och USA – en bild som förstärks av att "Östturkestans exilregering" har sitt säte i Washington D.C. och erhåller amerikanskt stöd.

USA–Israel–Gaza–Iran-konflikten fördjupar klyftan

Liksom vid omröstningen om fördömandet av Rysslands invasion av Ukraina fick fördömandet av Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 begränsat stöd från det globala syd i FN. Precis som med reaktionen på den ryska invasionen handlar detta inte nödvändigtvis om stöd för Hamas, utan snarare om en protest mot västerländskt hyckleri och dubbelmoral. Med västerländskt stöd i ryggen har Israel under decennier brutit mot internationella konventioner genom militära angrepp mot grannländer och utvidgning av illegala bosättningar på Västbanken. I det globala syd råder övertygelsen att vilket annat land som helst hade drabbats av massiva ekonomiska sanktioner och hot om militärt ingripande om det agerat på liknande sätt. [caption id="attachment_215103" align="alignnone" width="1170"]Ruiner i Gaza efter israeliska bombningar. Ruiner i Gaza efter israeliska bombningar. Foto: Jaber Jehad Badwan/CC BY 4.0[/caption] Situationen i Gaza fördjupar ytterligare klyftan mellan Väst och det globala syd. För många i det globala syd framstår det som att flertalet västerländska ledare passivt bevittnar ett folkmord i direktsändning, medan de upprepar mantrat att Israel har rätt att försvara sig.
Hyckleri och dubbelmoral framstår ännu tydligare vid de israeliska och amerikanska militära angreppen mot Iran: medan folkrätten kränks genom illegala attacker mot en suverän stat, reciterar samma västerländska ledare ett nytt mantra – att Iran inte får utveckla kärnvapen – utan att presentera bevis och utan att nämna Israels kärnvapenprogram.

Det globala syd måste tas på allvar

Många västerländska politiker, akademiker och medier förstår kanske inte hur det globala syd uppfattar det västerländska hyckleriet och dubbelmoralen. Om så är fallet lurar de omedvetet sig själva – och detta kan bli ytterst farligt i ett internationellt system som balanserar på randen till ett tredje världskrig. Oavsett om man håller med eller inte är det avgörande att ta det globala syds perspektiv på allvar. Det globala syd är hem för över 80 procent av världens befolkning och bidrar med omkring 60 procent av den globala ekonomiska produktionen mätt i köpkraft. Det är ett växande maktblock med tilltagande inflytande på den internationella scenen. Sydafrika väckte i januari 2024 talan mot Israel vid Internationella domstolen i Haag, med anklagelse om folkmord i Gaza. Som ett land med sin egen historia av apartheid och kolonialt förtryck är Sydafrika ett av många länder i det globala syd som kräver internationell rättvisa. Värt att notera är också att Internationella brottmålsdomstolens chefåklagare Karim Khan – med rötter i det globala syd (Pakistan) – utfärdade en arresteringsorder mot Israels statsminister Netanyahu och försvarsminister Gallant för krigsbrott i Gaza. Dessutom har framstående juridiska experter och människorättsexperter från det globala syd – däribland John Dugard, Navi Pillay och Hina Jilani – varnat för att fortsatt politiskt och militärt stöd från västerländska länder till Israel kan utgöra ett tyst medansvar för folkmord. Deras bedömning grundar sig på en rättsprincip från Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget, som fastslog att även de som passivt samtyckte till brott mot mänskligheten kan hållas individuellt ansvariga – även utan direkt inblandning. Med andra ord är det numera mer tänkbart att västerländska ledare kan gripas och ställas inför rätta för brott mot mänskligheten, av inflytelserika aktörer i det globala syd.

EU–globala syd-klyftan gynnar USA

I takt med att spänningarna ökar mellan EU och USA gynnas Washington av att klyftan mellan EU och det globala syd fortsätter att fördjupas. Ett mer isolerat EU blir svagare internationellt, och på lång sikt riskerar unionen att bli den stora förloraren i det globala maktspelet. För att förhindra detta bör EU:s medlemsstater genomföra radikala förändringar i sin utrikespolitik och genomdriva strukturella reformer inom berörda forskningsinstitutioner.

Sluta projicera hyckleri

Det första och mest uppenbara steget är att europeiska politiker upphör med att framstå som hycklare på den internationella scenen i förhållande till det globala syd. Genom att öppet erkänna EU-ländernas egna kränkningar av internationella konventioner och hålla sig rättsligt ansvariga kan Europa bygga trovärdighet för att upprätthålla det internationella regelbaserade systemet. På samma sätt bör EU fördöma alla länder som bryter mot folkrätten – inklusive USA och Israel.

Utrikespolitisk rådgivning med flera perspektiv

En annan relativt enkel reform är att partiledningar, över hela det politiska spektrumet, säkerställer att deras utrikespolitiska rådgivare inte kan manipulera partiets politik. Sedan andra världskriget har USA investerat kraftigt i att infiltrera och påverka politiska partier i Europa och utanför. Det första fallet var det italienska valet 1948. Enligt CIA-agenten F. Mark Wyatt, som var en central aktör i operationen, markerade detta inledningen på en bredare amerikansk strategi som expanderade och förfinades med åren. Tecken på detta syns nu i Grönland, där USA påverkar opinionen i syfte att ta kontroll över öterritoriet. Partiers utrikespolitiska rådgivare bör bestå av experter som inkorporerar så många perspektiv som möjligt och agerar utan dolda agendor – så att det är den folkvalda politiska ledningen, och inte utsedda rådgivare med särintressen, som fattar besluten.

Bryt ekokamrarna inom forskning och media

En mer komplex men nödvändig förändring är att västerländska akademiker och journalister bryter sig ur sina ekokamrar och börjar engagera sig med kritiska perspektiv och analyser från det globala syd. Den överväldigande majoriteten av de källor som citeras i västerländsk forskning och media härstammar från amerikanska medieföretag, forskningsinstitut, tidskrifter och tankesmedjor med nära kopplingar till amerikanska statliga institutioner. Denna trend förstärktes 1948 med inrättandet av USA:s Office for Policy Coordination (OPC), med syfte att bedriva informationskrigföring och ideologisk påverkan. Det är väl dokumenterat av CIA:s tidigare chefshistoriker Michael Warner, som påpekar att populärkulturen ingick i den amerikanska strategin för att forma opinionen i Europa. Effekterna syns i dag tydligast i USA-kontrollerade akademiska tidskrifter, mediekoncerner, filmindustrin och teknikjättarnas ägarskap och kontroll över kunskap och teknologi.
Akademiska citeringssystem och digitala algoritmer påverkar i hög grad vilka intellektuella perspektiv som förstärks – i praktiken väger det ofta tyngre att citera sekundärkällor från amerikanska forskare publicerade i välrankade amerikanska tidskrifter, än att citera primärkällor från forskare i det globala syd med direkt tillgång till primärdata och lokal sakkunskap.
Att delta i konferenser vid amerikanska elituniversitet om frågor som rör det globala syd anses dessutom mer prestigefyllt än att delta i konferenser i det globala syd självt – trots att lokala experter besitter vida större kontextuell kunskap om regionala frågor. Att förändra detta kräver betydande resurser och en uppgörelse med djupt rotade vanor. Men bara genom att aktivt öppna sig för kunskap och perspektiv från det globala syd kan EU överbrygga den växande klyftan. Ursprungligen publicerad i Politiken.   Dr. Niels Hahn, PhD i Development Studies med fokus på USA:s interventioner]]> Analytikern: USA:s krig mot Iran följer decenniegammal plan https://nyadagbladet.se/utrikes/berletic-usa-iran-krig-decenniegammal-plan/ Fri, 20 Mar 2026 12:51:23 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=224983 Brian Berletic, politisk analytiker och f.d. amerikansk marinkårssoldat, hävdar att USA:s krig mot Iran inte är Trumps impulsivitet – utan genomförandet av en plan från 2009. Kriget syftar ytterst till att strypa Kinas energiförsörjning innan landet oåterkalleligt går om USA ekonomiskt. I en intervju med den norske statsvetarprofessorn Glenn Diesen beskriver Berletic hur anfallet punkt för punkt följer Brookings Institutions-rapport "Which Path to Persia?" från 2009 – en detaljerad genomgång av strategier för att destabilisera och genomföra regimskifte i Iran. Varje fas av den nu pågående konflikten återfinns i rapporten: de luftkorridorer som öppnades när Syrien föll, Israels roll som förevändning, och till och med diplomatin som täckmantel. — Kapitel för kapitel, ord för ord har USA:s administrationer sedan George W. Bush verkställt varje alternativ de lade fram. Det handlar inte om ett enskilt alternativ som används omedelbart – de lade metodiskt grunden, sade Berletic. Han betonar att det politiska systemet är konstruerat för att säkra kontinuitet oavsett vem som sitter i Vita huset. Storkapitalistiska finansintressen – Wall Street och de stora bolagen – styr både utrikespolitiken och den inhemska agendan genom lobbypengar, valkampanjsbidrag och policyrapporter som sedan förvandlas till lagstiftning och krigsplaner i Pentagon. — Det spelade ingen roll vem som valdes 2024. Dessa intressen bygger på konstant expansion av profit och makt. Det är fundamentalt oförenligt med en multipolär värld, sade han.

Kriget som oljeblockad mot Kina

Berletics centrala tes är att Iran-kriget ingår i ett bredare mönster: USA försöker stänga av Kinas energitillförsel innan landet uppnår ekonomiskt oberoende. — Kina är ungefär fem år från att oåterkalleligt gå om USA på ett sätt som inte längre går att bromsa eller stoppa. Det är det fönstret de försöker stänga, förklarade analytikern. Kina har under de senaste åren genomfört en massiv omställning: omvandling av kol till flytande bränsle för att ersätta importerad olja, rörledningar från Ryssland, det största kärnkraftsprogrammet i världen och den snabbast växande andelen förnybar energi. Runt 2030 beräknas landet ha uppnått tillräckligt energioberoende för att en blockad inte längre ska ha avsedd effekt. USA:s åtgärder spänner över flera fronter samtidigt: anfallet mot Iran för att begränsa exporten från Persiska viken, CIA:s långdistansdrönarattacker mot rysk energiproduktion (bekräftat av New York Times), kidnappningen av Venezuelas president för att stoppa oljeflödet därifrån, och sabotage av Belt and Road-rörledningar i Myanmar och Pakistan. — Det handlar om att lösa två problem med ett krig. Störta den iranska regeringen och skapa förutsättningarna för att strypa exporten från Mellanöstern helt, sade Berletic.

Militärt läge: USA:s lager sinar

Tre veckor in i kriget ser Berletic tydliga tecken på att USA:s militära kapacitet sätts under allvarlig press. Bristen på Patriot-missiler och luftvärnsrobotar är inte ny – den uppstod redan under det USA-finansierade kriget i Jemen via Saudiarabien, och förvärrades sedan under Ukraina-konflikten. — Iran avfyrar 20–30 missiler om dagen i ett jämnt tempo. De har inte slut på missiler. Det som tar slut är luftvärnsrobotarna, konstaterade han. Iran har dessutom lyckats slå ut tre till fem av de ungefär tretton THAAD-radarsystem som existerar globalt – komponenter som är extremt svåra att ersätta, inte minst eftersom gallium, som krävs för att tillverka dem, till 98–99 procent produceras i Kina. USS Gerald R. Ford tvingades dra sig tillbaka till Kreta för reparationer – Berletic bedömer att fartyget sannolikt måste hem till USA. USA har också förbrukat flera års produktion av Tomahawk-kryssningsmissiler och JASSM-robotar på bara några dagars inledande operationer.

Diplomati som krigsförevändning

Berletic avvisar uppfattningen att det pågår något reellt diplomatiskt spår parallellt med militäroperationerna. Han hänvisar återigen till Brookings-rapporten, som innehåller ett helt kapitel med titeln "Leave it to Bibi" – om hur Israel ska användas som utbytbar ställföreträdare och syndabock. — USA har inget intresse av diplomati. Det används för att övertyga omvärlden om att man verkligen försökte – och att det var Iran som tvingade fram det militära alternativet, sade han. Mönstret upprepas nu öppet: Trump skyller på Israel för attackerna mot energiinfrastruktur, medan Berletic menar att det handlar om en samordnad USA-israelisk operation. Ryssland har dragit samma slutsats om de fredssamtal som förs kring Ukraina – och har av den anledningen inte gjort en enda eftergift.

Frontstaterna ser inte vad som händer

Glenn Diesen lyfte i intervjun fram att Skandinavien nu med entusiasm välkomnar amerikanska militärbaser – trots uttalad oro för Trumps oberäknelighet. Berletic drog parallellen till Gulfstaterna och Ukraina: politiskt bundna av sina ledare, utan reell möjlighet att bryta med Washington. — Sydkorea, Japan, Filippinerna, Nordeuropa – de är alla i samma situation som Ukraina. Toppskiktet arbetar för Washington. De vet att de är isolerade från konsekvenserna. De spelar teater inför sin egen befolkning, sade Berletic. Han avslutar med en analys av vad som händer när USA:s resurser sinar: — Ett desperat, sårat imperium är det farligaste imperiet man kan föreställa sig. De tänker inte ge upp utan att slåss.]]> Europas dystra framtid: Mearsheimers skarpa analys av Ukraina-kriget https://nyadagbladet.se/kultur/europas-dystra-framtid-mearsheimers-skarpa-analys-av-ukraina-kriget/ Fri, 13 Mar 2026 16:38:51 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=224278 Medan Ukrainakriget fortsätter att kräva liv och de transatlantiska relationerna vittrar, ger statsvetaren John J. Mearsheimer en analys som utmanar den dominerande bilden: det är Västs eget agerande som lagt grunden för katastrofen. John J. Mearsheimer, professor i statsvetenskap vid University of Chicago och en av den realistiska skolans mest namnkunniga företrädare, ställer i sin nya bok de frågor som västerländska medier och politiker helst undviker: Vad är orsakerna till kriget i Ukraina? Vart är det på väg? Hur kommer det att sluta – och vilka blir konsekvenserna för Europa och den globala maktbalansen?

Väst skapade krisen

Mearsheimers svar på frågan om krigets orsaker är lika enkelt som obehagligt för den som vant sig vid etablerade förklaringsmodeller: NATO:s och EU:s expansion österut efter Sovjetunionens fall var den avgörande faktorn. Ryssland, menar han, reagerade precis som varje stormakt skulle göra när en rival tränger in i dess omedelbara intressesfär. Det är stormaktspolitikens logik – inte Putins personliga egenheter – som är nyckeln till att förstå kriget. Ukraina borde ha förblivit en neutral buffertstat. I stället förvandlades landet, med aktivt västerländskt stöd, till en frontlinje mot Ryssland. Resultatet, skriver Mearsheimer, var förutsägbart för alla som ville se.

Vart är kriget på väg?

Om krigets riktning är Mearsheimer dyster. Han ser inga tecken på en snar lösning och bedömer att konflikten riskerar att dra ut på tiden med fortsatt stort mänskligt lidande som följd. Hans analys pekar mot att varken Ukraina eller Ryssland kommer att uppnå sina maximala mål, men att Ryssland har det strategiska övertaget så länge Väst inte är berett att trappa upp engagemanget radikalt – något som i sin tur riskerar en upptrappning mot kärnvapenkonfrontation. I boken skriver Mearsheimer: "Ukrainskriget har fått katastrofala konsekvenser för Ukraina. Det har gjort Europa till en farligare plats. Det har vållat allvarlig ekonomisk och politisk skada i Europa och svårt sargat de transatlantiska relationerna. Detta väcker oundvikligen frågan: Vem är ansvarig för detta krig?"

Konsekvenserna för Europa

Kriget har, enligt Mearsheimer, redan åstadkommit skador som kommer att ta decennier att läka. Relationerna mellan Europa och Ryssland är förgiftade för överskådlig framtid. Europas ekonomier bär på kostnader som ännu inte fullt ut synliggjorts. Och det transatlantiska samarbetet – länge en grundpelare i europeisk säkerhetspolitik – präglas nu av djup osäkerhet. Donald Trumps tillträde har förstärkt den bilden. Mearsheimer konstaterade i september 2025 att Trump i allt väsentligt gjort sitt för att lämna Ukrainafrågan till Europa och ukrainarna själva. Med pågående fredsförhandlingar där Ryssland kräver att Ukraina förblir neutralt och inte Nato-medlem, ser vi konturerna av ett slut som liknar det Mearsheimer länge förespråkat – men till ett enormt pris.

En röst som inte kan ignoreras

Mearsheimer är ingen okänd röst. Hans YouTube-föreläsning "Why is Ukraine the West's Fault?" har över 30 miljoner visningar. På svenska utkom 2014 "Vems fel är Ukrainakrisen?" på Karneval förlag – en bok som fick förnyad aktualitet när det storskaliga kriget bröt ut 2022. Europas dystra framtid är i många avseenden dess uppföljare: ett försök att summera läget efter tre år av krig. Boken är kompakt – 98 sidor – men varje sida bär på ett perspektiv som utmanar den etablerade bilden. För den som vill förstå kriget bortom de föreställningar som dominerat svensk och europeisk rapportering är det en nödvändig läsning. Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.]]> ”Galenskapsprojekt” – Sachs river sönder myten om Trump som fredspresident https://nyadagbladet.se/utrikes/sachs-kriget-mot-iran-galenskapsprojekt/ Wed, 04 Mar 2026 11:33:20 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=223183 Ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs kallar USA:s och Israels attack mot Iran för ett 40-årigt galenskapsprojekt och varnar för att Trump kan ha inlett ett tredje världskrig. I en intervju med Judge Andrew Napolitano i programmet Judging Freedom den 2 mars 2026 lägger Sachs fram en obarmhärtig analys av ett långsiktigt maktprojekt som nu når sin logiska kulmen. Sachs är professor i ekonomi vid Columbia University och tidigare rådgivare åt FN:s generalsekreterare, och har i decennier följt och kritiserat USA:s utrikespolitik i Mellanöstern.

Det 40-åriga projektet

Sachs inledde intervjun med att placera attacken mot Iran i ett långt historiskt perspektiv. Netanyahu hade just bekräftat vad Sachs länge hävdat: att anfallet var en dröm som förföljt honom i 40 år. — Det här är en långsiktig plan. Det är en Mossad–CIA-plan för amerikansk kontroll över Mellanöstern och israelisk militär hegemoni i regionen, som pågått sedan 1996, sade Sachs. Doktrinen har rötter i det så kallade "Clean Break"-strategidokumentet, formulerat 1996 för Netanyahus räkning, som förespråkade regimbyten i Irak, Syrien och Iran. Generalen Wesley Clark bekräftade senare hur amerikanska militärstrateger planerat "sju krig på fem år" i regionen – en plan vars konsekvenser Sachs nu räknar upp: Libyen, Sudan, Somalia, folkmordet i Gaza, annekteringen av Västbanken, förstörelsen av Libanon, Syrien, Irak och Jemen. — Det här är galenskap. Det här är ett mördande vansinne, konstaterade Sachs.

Kriget förstör USA inifrån

Sachs vände sedan blicken mot vad krigen kostar USA självt. Infrastruktur i förfall, stagnerande levnadsstandard och ett land utan en enda kilometer höghastighetsjärnväg – allt medan Kina nyligen färdigställde sin 50 000:e kilometer. — Om du undrar varför vägarna inte fungerar och broarna inte fungerar i USA, varför infrastrukturen faller i bitar, varför levnadsstandarden är stagnerande eller sjunker – det är för att vi spenderar biljoner dollar på krig, förklarade Sachs. Han riktade också skarp kritik mot Trump och kongressen. Trump hade lovat ett annat Amerika men gjort exakt det motsatta, påpekade Sachs. — Trump är en fullständig skam för vår nation. Varenda ord om "America first" var en lögn. Han gjorde exakt det motsatta av vad han sade att han skulle göra, sade Sachs. Kongressen är inte bättre, menar han. — Kongressen är död i alla avseenden. De är alla på den sionistiska lobbyns lönelista. De har slösat bort vår rikedom och vår styrka, konstaterade Sachs.

USA förhandlar inte – det dödar

På frågan om vem som längre kan förhandla med USA svarade Sachs att frågeställningen är inaktuell. USA förhandlar inte, det fuskar – och det är numera ännu värre än så. — Det som är nytt just nu är att om du förhandlar med USA, dödar de dig. Förr brukade de bara ljuga. Nu dödar de dig. För om du förhandlar betyder det att du är svag. Och vi kan döda svaga, varnade Sachs. Han påminde om JCPOA-avtalets öde: Iran undertecknade 2015, öppnade upp för inspektioner och efterlevde avtalet fullt ut – för att sedan se Trump riva upp det och Israel och USA mörda iranska ledare och forskare. Bakom Trumps agerande ser Sachs tre möjliga förklaringar: att CIA och säkerhetsapparaten i praktiken styr landet, att Trump är en svag och instabil individ som Netanyahu tycks äga, och att det kan finnas komprometterande material – i Epstein-filerna eller annorstädes.

Kan trappas upp till tredje världskriget

På den militära nivån påpekade Sachs att USA:s lager av missilförsvar redan är urholkat efter kriget i Ukraina. Iran avfyrar missiler till ett värde av 100 000–200 000 dollar styck, som bekämpas av luftvärnsrobotar som kostar två miljoner dollar eller mer. — USA kan inte upprätthålla vad det håller på med i mer än några veckor, konstaterade han. Och på frågan om Trump inlett ett tredje världskrig var Sachs svar dystert. — Det finns en god chans för det. Vi är i händerna på gangsters. Vi är inte i händerna på ett konstitutionellt system. Vi är i händerna på ett trasigt, korrumperat, gangsterdrivet system, varnade Sachs. Han avslutade med en klar dom över vad politiken egentligen innebär för det amerikanska folket. — Det här strider mot det amerikanska intresset. Det här är "America last", sade Sachs. https://www.youtube.com/watch?v=kxQxMMNx050]]> Prof. Jeffrey Sachs : Did Trump Just Start WWIII ? nonadult Analyser: USA:s direkta deltagande i attacken mot Iran förändrar den globala eskaleringslogiken https://nyadagbladet.se/utrikes/usa-israel-iran-eskalering-vicenzino-analys/ Mon, 02 Mar 2026 12:40:34 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=222960 Den geopolitiske analytikern Marco Vicenzino slår fast att de samordnade amerikansk-israeliska anfallen mot Iran den 28 februari inte bara är ytterligare ett kapitel i en utdragen konflikt – utan en strukturell eskalering med konsekvenser långt utanför Mellanöstern. I en analys beskriver han hur USA nu har gått från strategiskt stöd till direkt militär aktör, och varnar för att den globala eskaleringslogiken har förskjutits på ett sätt som världens marknader och beslutsfattare ännu inte fullt ut insett. Marco Vicenzino är grundare av Global Strategy Project, en oberoende institution för geopolitisk riskanalys, och en regelbunden kolumnist i South China Morning Post – Hongkongbaserade SCMP, Asiens ledande engelskspråkiga dagstidning. Hans analyser söker konsekvent det systemiska perspektivet bortom den direkta stridszonen.

Från skuggkrig till mellanstatlig konfrontation

Sedan oktober 2023 har konfrontationen mellan Israel och Iran genomgått vad Vicenzino beskriver som "avsiktliga faser": utbyten av missiler och drönare, israeliska angrepp mot kärnkraftsrelaterad infrastruktur under 2025, och ett växande amerikanskt operativt deltagande. Det som skedde den 28 februari representerar ett kvalitativt skifte. "Washington gick från att vara strategiskt stöd till att bli en synlig, direkt militär aktör vid sidan av Israel. Det skiftet förändrar avskräckningsbalansen", skriver Vicenzino. Det handlar inte, menar han, om ett enskilt avskräckningsmisslyckande utan om det han kallar deterrence fatigue – en utmattad avskräckning. "Det är en gradvis urholkning av eskaleringströsklarna genom upprepade tester och avvägd vedergällning", förklarar han. Varje utbyte har normaliserat handlingar som för bara två år sedan hade betraktats som extraordinära. "Det långvariga tabut mot direkta mellanstatliga angrepp har eroderats", konstaterar Vicenzino. "Den verkliga faran är inte en enda attack. Det är den gradvisa sänkningen av eskaleringströskeln – eftersom krig i dagens fragmenterade värld sällan inleds med formella deklarationer", skriver Vicenzino.

Hormuzsundets strategiska vikt

Irans sannolika svar väntas bli avvägt snarare än maximalt, bedömer Vicenzino. Historiskt har det inneburit skiktade åtgärder: indirekta aktioner via allierade milisgrupper, cyberoperationer och signalering vid sjöfartens kritiska genomfartsled – inte minst Hormuzsundet. Genom det smala sundet – som är knappt 55 kilometer brett på sitt trängsta ställe – passerar ungefär en femtedel av världens samlade oljekonsumtion. En störning, även begränsad, riskerar att skapa kraftiga prissvängningar i de energiberoende asiatiska ekonomierna. "För Asien är sundet inte bara geografi. Ungefär en femtedel av den globala oljekonsumtionen passerar genom det. Redan begränsade störningar kan sända prissvängningar genom energiberoende ekonomier från Nordostasien till Sydostasien", skriver Vicenzino. [caption id="attachment_222983" align="alignnone" width="640"]Israeliska luftvärnsmissiler över Tel Aviv den 28 februari 2026. Långexponerat foto visar spår av israeliska luftvärnsmissiler över Tel Aviv den 28 februari 2026. Foto: Xinhua[/caption]

Kinas dilemma och det splittrade systemet

Eskalationen utspelar sig mot bakgrunden av ett "fragmenterat, polycentriskt system" – inte en stabil multipolär ordning, som Vicenzino understryker. I ett sådant system kan regionala kriser få globala konsekvenser snabbare, eftersom makt alltmer utövas via ombud, cybernätverk och ekonomisk hävstång. Kinas position är särskilt komplicerad. Peking framträdde 2023 som den diplomatiska medlaren som möjliggjorde den historiska normaliseringen mellan Iran och Saudiarabien – en bedrift som signalerade Kinas ambitioner som stabiliserande stormakt i Gulfregionen. Men energiberoendet av regionen är djupt. "Eskalering som hotar sjöfartsflödena komplicerar den balansakten", påpekar Vicenzino, som noterar att Peking positionerat sig som en stabiliserande ekonomisk partner i regionen "med strategisk försiktighet i säkerhetsfrågor". Även USA:s position präglas av strategisk begränsning. Djupare engagemang i Mellanöstern sker parallellt med en strategisk kapprustning med Kina och pågående åtaganden i Europa. "Strategisk kapacitet är ändlig. Beslut om styrkepositionering i en region påverkar oundvikligen kalkylerna i en annan", slår Vicenzino fast.

Den normaliserade eskaleringens verkliga fara

Energimarknader reagerar snabbt på upplevd störning. Finansmarknader prissätter geopolitisk risk snabbare än regeringar hinner förhandla om nedtrappning. I ett sammankopplat globalt system, understryker Vicenzino, förblir svallvågorna från en regional kris sällan begränsade dit. Hans djupaste varning gäller inte den enskilda attacken utan vad den signalerar om eskaleringslogikens riktning: "De expanderar stegvis och normaliseras innan ledarna fullt ut begriper de kumulativa konsekvenserna." De närmaste veckorna avgör om det som hände den 28 februari förblir isolerat eller markerar inledningen på en mer ihållande fas av spänning mellan USA och Iran. "Mellanöstern förblir en strategisk knutpunkt i det globala systemet. När eskalering sker där, sträcker sig svallvågorna långt bortom dess gränser", avslutar Vicenzino.]]>