Gaza – Nya Dagbladet

Netanyahu vill kunna frånta medborgarskapet från den som ”förtalar” israeliska soldater

Emil Fjellstedt — Thu, 17 Sep 2026 08:02:41 +0000

Medan palestinska myndigheter räknar mer än 73 000 döda i Gaza svarar Benjamin Netanyahu på israelisk kritik med hot om att frånta medborgarskap. Under onsdagen aviserade han två regeringsförslag mot den som enligt honom "förtalar" soldater: medborgarskapet ska kunna tas ifrån dem, och skadeståndet vid förtal höjas tjugo gånger. Som exempel pekade han ut en oppositionsledare, en avsatt militärjuristchef och de israeliska regissörerna bakom dokumentären NAZA. I videotalet sade Netanyahu att tre händelser orsakat enorm skada för staten Israel och för arméns soldater. Båda förslagen ska läggas fram som regeringsförslag, och han sade att han väntar sig stöd från samtliga Knesset-fraktioner som säger sig stå bakom den sionistiska idén. — Vi kommer att slå dem i plånboken och även i medborgarskapet, eftersom deras plats inte är bland oss, sade Netanyahu. De tre fallen han räknade upp är inte utländska motståndare, utan israeliska röster. Demokraternas ledare Yair Golan sade 2025 att "ett sunt land dödar inte barn som hobby". Den tidigare militärjuristchefen Yifat Tomer-Yerushalmi avsattes efter att ha medgett att hon godkänt läckan av en video som påstods visa övergrepp mot en palestinsk fånge. Netanyahu kallar klippet fejk och säger att det framställde soldater som våldtäktsmän. Det tredje fallet är en dokumentär som ännu inte visats brett – men som redan fått kulturministern att kräva att regissörerna fråntas medborgarskapet.

Filmen som gör de civila till en siffra

NAZA, av de oscarbelönade israeliska regissörerna Yuval Abraham och Rachel Szor, vann specialjurypriset i Venedig under lördagen. Titeln är den förkortning Israels militära underrättelsetjänst Aman använder för hur många civila som väntas dödas i ett flyganfall. Filmen bygger på intervjuer med 24 oidentifierade israeliska militär- och underrättelsekällor om AI-stödda målsystem i Gaza. En av källorna uppger att det godkänts att döda 500 civila för att träffa en enda Hamasmedlem. Israels försvarsmakt kallar uppgiften helt felaktig och säger att armén följer folkrätten. Redan före videotalet hade statsapparaten satt i rörelse. Överbefälhavare Eyal Zamir beordrade under måndagen militäråklagaren att undersöka rättsliga åtgärder mot dem bakom filmen och kallade den blodanklagelser och grova osanningar. Kultur- och idrottsminister Miki Zohar hade krävt att Abraham och Szor fråntas medborgarskapet för förräderi mot staten och skrivit till inrikesdepartementet. Efter onsdagens tal tackade han premiärministern.

Valrörelsen framför filmen

En intern israelisk promemoria, som Channel 12 återgett, konstaterar att filmen inte fått något stort genomslag utomlands och att Israels reaktion i stället blåser liv i frågan. En källa inom försvarsmakten säger att det aggressiva svaret har flyttat samtalet från filmen till anklagelser om att Israel inte tillåter yttrandefrihet, och att armén därför sänker sin medieprofil. Diplomater säger att premiärministerns kansli blåser upp striden av valskäl. Något nytt rättsläge finns ännu inte. Att frånta medborgarskap är juridiskt möjligt i Israel vid brott mot trohetsplikten, men tillämpas sällan och kräver inrikesministern, justitieministern och domstol. Redan innan någon lag antagits har kulturministern begärt att två israeliska filmskapare fråntas sitt medborgarskap – för en film som ännu inte visats för den breda publiken.

Krisande Volkswagen planerar öppna fabrik för israeliskt vapenbolag

Emil Fjellstedt — Tue, 08 Sep 2026 08:07:10 +0000

Volkswagen skär bort omkring 100 000 tjänster globalt och utreder alternativ användning för upp till fyra tyska fabriker. I Osnabrück ska bilproduktionen enligt en preliminär uppgörelse ersättas av försvarsteknik, med det israeliska statsägda vapenbolaget Rafael som industriell partner. Volkswagen, delstaten Niedersachsen och kapitalbolaget Aurelius har enats om nyckelvillkor för en möjlig försäljning av Osnabrückfabriken. Aurelius ska bli majoritetsägare och delstaten delägare, medan Rafael går in som industriell partner, inte ägare. Anläggningen ska stegvis ställas om till ett kompetenscentrum för säkerhets- och försvarslösningar, meddelar Volkswagen AG. Volkswagen beslutade 2024 att fasa ut fordonsproduktionen i Osnabrück sommaren 2027. Fabriken har 1 800 anställda, och omkring 1 400 av jobben kan räddas genom uppgörelsen, enligt företagsrådets uppgifter till Reuters.

Bilkrisen ska mötas med upprustning

Omställningen sker mitt i koncernens historiskt stora neddragningar. Volkswagen planerar att ta bort ytterligare omkring 50 000 tjänster globalt, utöver de 50 000 som redan är på väg bort. Det innebär omkring 100 000 pågående eller planerade tjänstebortfall. Upp till fyra tyska fabriker kan stängas eller ställas om. Bakom krisen finns enligt Reuters tullar, överkapacitet, en svag kinesisk marknad och aggressiva kinesiska konkurrenter. Den tyska industrins problem är samtidigt statens. Efter två år av recession växte ekonomin med 0,2 procent 2025, och för 2026 väntar EU-kommissionen 0,6 procents tillväxt. Återhämtningen pressas av svag export, konkurrens från Kina, amerikanska tullar och höga energipriser, samtidigt som försvarsutgifterna driver upp de offentliga utgifterna. Det är i den ekvationen Osnabrück ska förstås. Där den civila efterfrågan inte längre bär fabriken ska försvarsteknik göra det. De officiella beskeden gäller möjlig utveckling och tillverkning av luftförsvarskomponenter för Tyskland och Europa, inte beslutade beställningar. Reuters beskriver Osnabrück som det första fallet i Volkswagens arbete med fabriker som inte klarar konkurrensen.

Ett israeliskt statsbolag får fäste i tysk produktion

Rafael är inget vanligt underleverantörsföretag. Bolaget listas som statligt ägt av Israels Government Companies Authority, en enhet under finansdepartementet, och står bakom system som Iron Dome, Arrow och David's Sling. Rafael uppger att bolaget varit verksamt i Tyskland i över 20 år. Avsiktsförklaringen om ett strategiskt partnerskap är undertecknad av Niedersachsen, Rafael och Aurelius. Den första fasen gäller möjlig utveckling och tillverkning av komponenter till luftförsvarssystem. Rafaels ledning säger att tekniken ska produceras helt i Tyskland för Tysklands och Europas skydd. Några finansieringsvillkor eller kapitalinsatser har inte redovisats. Affären är preliminär och kräver slutliga avtal, bolagsgodkännanden och myndighetsprövning. Volkswagen uppger att detaljer om verksamhet, tidplan och sysselsättning kommer först när tillförlitliga resultat finns. Under tiden närmar sig sommaren 2027, då den sista bilen ska lämna Osnabrück.

Nästan hela världen vänder sig mot Israel

Emil Fjellstedt — Fri, 28 Aug 2026 08:12:46 +0000

78 procent i Sverige har en negativ syn på Israel och bara 19 procent en positiv. I en internationell mätning från Pew Research Center är en majoritet negativ i nästan hela västvärlden – samtidigt som Israel satsar rekordbelopp på internationell propaganda. Pew har frågat 44 657 personer i 36 länder mellan den 8 februari och den 13 maj 2026. Medianen är 67 procent med en negativ syn på Israel, medan 25 procent är positiva. Undersökningen bygger på nationella urval och genomfördes genom en blandning av telefonintervjuer, personliga intervjuer och webbenkäter. De flesta intervjuerna gjordes efter att USA och Israel inledde sitt anfallskrig mot Iran den 28 februari. Pews mätning följer samtidigt flera års försämrade opinionssiffror för Israel under kriget i Gaza.

Negativ majoritet i hela Västeuropa

I samtliga undersökta västeuropeiska länder är de negativa omdömena fler än de positiva. Andelen negativa är 78 procent i både Sverige och Spanien, 76 procent i Nederländerna, 75 procent i Italien och 73 procent i Tyskland. I Storbritannien är den 69 procent och i Frankrike 68 procent, visar Pews sammanställning. Utvecklingen går dessutom åt samma håll i stora delar av världen. Bland de 24 länder där Pew kan jämföra med 2025 har den negativa synen ökat statistiskt säkerställt i 13. I USA steg andelen från 53 till 60 procent på ett år, i Tyskland från 64 till 73 procent och i Storbritannien från 61 till 69 procent. I Sverige finns en tydlig politisk skillnad, men en negativ majoritet inom alla tre grupperna. Bland personer som placerar sig till vänster är 94 procent negativa till Israel, jämfört med 80 procent i mitten och 67 procent till höger. [caption id="attachment_238770" align="alignnone" width="640"] Pews vårmätning i 36 länder visar att en median på 67 procent har en negativ syn på Israel. I Sverige är andelen 78 procent. Källa: Pew Research Center.[/caption]

Ännu lägre förtroende för Netanyahu

Förtroendet för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är ännu lägre. I Sverige svarar 84 procent att de har litet eller inget förtroende för honom i internationella frågor. Bara 14 procent säger att de har förtroende, och 63 procent saknar det helt. I USA saknar 59 procent förtroende för Netanyahu. Motsvarande andel är 88 procent i Italien, 83 procent i Tyskland och 82 procent i Spanien. Kenya och Filippinerna är de enda av de undersökta länderna där mer än hälften uttrycker förtroende för honom.

Greenwald: Propagandan stoppar inte raset

Glenn Greenwald skriver att Israel blir alltmer illa omtyckt av majoriteter världen över, inklusive i USA. Han framhåller att utvecklingen sker trots vad han beskriver som ”en av de mest välfinansierade och intensiva globala propagandasatsningar som någonsin satts in för ett enskilt land”.

Israel is increasingly disliked around the entire world, by majorities of populations everywhere, including the US: and this despite one of the most well-funded and intense global propaganda schemes ever deployed for any one country: https://t.co/KRzBtDEct2
— Glenn Greenwald (@ggreenwald) August 27, 2026

Den israeliska statsbudgeten för 2026 innehåller omkring 730 miljoner dollar till offentlig diplomati, på hebreiska ofta kallad hasbara. Det är nästan fem gånger de cirka 150 miljoner dollar som avsattes året före, rapporterar den israeliska tidningen The Times of Israel. Pengarna ska bland annat gå till internationella kampanjer i sociala medier, samarbeten med organisationer och resor till Israel för politiker, opinionsbildare och influerare. Under 2025 användes tiotals miljoner dollar till globala annonsköp, utländska delegationer, kyrkokampanjer och AI-verktyg för att påverka bilden av Israel på nätet. Israels utrikesminister Gideon Sa’ar har beskrivit opinionsarbetet som ett globalt krig om människors hjärtan och sinnen. En ny enhet för offentlig diplomati har också inrättats inom utrikesdepartementet för att samordna verksamheten.

Unga amerikaner driver omsvängningen

Den amerikanska förändringen är särskilt tydlig bland yngre. Bland personer mellan 18 och 34 år har 74 procent en negativ syn på Israel, jämfört med 49 procent bland dem över 50. Bland republikanska väljare under 50 är numera 57 procent negativa, trots att partiets äldre väljargrupper fortfarande är övervägande positiva. Så sent som 2022 hade 55 procent av amerikanerna en positiv syn på Israel och 42 procent en negativ. Fyra år senare är förhållandet omvänt: 37 procent är positiva och 60 procent negativa. Opinionsraset har inte skett i ett vakuum. Israels krigföring i Gaza och anfallskriget mot Iran har följts i realtid av människor världen över. Problemet är därför inte främst att Israel har förklarat sig för dåligt, utan att allt fler avvisar landets faktiska agerande. Annonser, influerare, delegationer och AI-kampanjer kan förstärka ett budskap – men de kan inte sudda ut krigens konsekvenser.

Bekräftat: Israel bygger galgar för fångar dömda för terrorbrott

Jan Sundstedt — Thu, 20 Aug 2026 09:17:15 +0000

Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir har visat upp byggstarten för en särskild fångavdelning där personer dömda till döden för terrorbrott ska kunna avrättas genom hängning – i praktiken riktad mot palestinier. Projektet följer på den lag som Knesset antog tidigare i år, och byggarbetet har redan inletts vid ett israeliskt fängelse. Ben-Gvir har besökt platsen och presenterat planer på galgar, kameror som ska dokumentera avrättningarna samt utrymmen där offrens anhöriga ska kunna närvara. Israel har än så länge inte verkställt någon avrättning med stöd av den nya lagen. Anläggningen har däremot bekräftats vara under uppbyggnad, och Ben-Gvirs presentation gäller en framtida avdelning för fångar som dömts till döden. Den israeliska tidningen Times of Israel skriver att ministern har meddelat att byggstarten har skett.

Itamar Ben-Gvir has begun construction of the gallows for Hamas terrorists who invaded Israel on October 7 and murdered innocent women, men, and children.
Hamas terrorists have no right to exist. pic.twitter.com/SQSqa1ZbCw — BiBiST.🇮🇱 ביביסט (@AmisraelChall) August 19, 2026

Knessetbeslut bakom lagändringen

Knesset antog i mars en lag som utvidgar möjligheten att döma personer till döden för dödliga terrordåd. Reuters rapporterade då att lagen gäller palestinier som dömts för dödliga angrepp. Kritiker har beskrivit lagen som diskriminerande, eftersom palestinier och israeliska bosättare omfattas av skilda rättssystem på Västbanken. Ben-Gvir och hans anhängare använder i stället begreppet terrorister och hänvisar bland annat till Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023. Någon offentlig uppgift om att en domstol redan har dömt en fånge till döden enligt den nya lagen har inte framkommit. Ben-Gvir har tidigare drivit frågan om dödsstraff för terrorbrott och framställer projektet som en del av den politiken.

Trump säger uppgörelse klar – Hamas ska avväpnas

Emil Fjellstedt — Fri, 31 Jul 2026 08:16:25 +0000

USA:s president Donald Trump säger att hans fredsråd har nått en uppgörelse om att Hamas och andra väpnade grupper i Gaza ska avväpnas. Enligt planen ska avväpningen ske i etapper och kopplas till ett israeliskt trupptillbakadragande. Trump beskrev uppgörelsen som historisk i ett inlägg på Truth Social. Enligt Reuters gäller den fullständig avväpning av Hamas och andra väpnade grupper i Gaza. Den amerikanske presidenten uppgav att processen ska genomföras i flera steg. I takt med att grupperna avväpnas ska israeliska styrkor dra sig tillbaka, medan en internationell stabiliseringsstyrka och en palestinsk polisstyrka tar ansvar för säkerheten.

Plan för avväpning inom två veckor

SVT rapporterar med hänvisning till Al Jazeera att en konkret plan för avväpningen ska vara klar inom två veckor. Tunga vapen, tunnlar och anläggningar för vapentillverkning ska enligt uppgifterna förstöras. Planen innebär också att Gaza på sikt ska styras av ett teknokratiskt palestinskt organ med koppling till det amerikanskt ledda fredsrådet.

Genomförandet är osäkert

Hamas har skrivit under överenskommelsen tillsammans med förhandlare från fredsrådet och medlarländerna Egypten, Qatar och Turkiet. Israel hade på fredagsmorgonen inte kommenterat avtalet. Hamas har samtidigt uppgett att avväpningen förutsätter att Israel börjar dra sig tillbaka från Gaza och att återuppbyggnaden av området går framåt. De centrala delarna av uppgörelsen återstår därmed att genomföra.

Roger Waters vägrar tiga – om krigen, mediemakten och priset för att ifrågasätta

Osignerad — Mon, 20 Jul 2026 13:21:00 +0000

För flera generationer är Roger Waters betydligt mer än en världsberömd rockmusiker. Som en av de främsta kreativa krafterna bakom Pink Floyd gav han musikalisk gestalt åt alienation, krig, propaganda, auktoritär makt och människans utsatthet. Album som The Dark Side of the Moon, Wish You Were Here, Animals och The Wall har sålts i hundratals miljoner exemplar och blivit en del av västerlandets kulturhistoria. Men Waters samhällskritik stannade aldrig vid skivorna eller de storslagna scenproduktionerna. Ett halvt sekel senare riktar han fortfarande samma vrede mot de krafter som han menar offrar vanliga människor för politisk makt och ekonomisk vinning. Skillnaden är att hans budskap numera framförs lika ofta i intervjuer, demonstrationer och politiska tal som i konserthallar. Det har gjort honom till en av rockvärldens mest kontroversiella gestalter. För sina anhängare är han en sällsynt konsekvent antikrigsröst som fortsätter tala när många andra artister väljer tystnaden. För sina motståndare är han en provokatör, konspirationsteoretiker och extremist. Själv menar Waters att han helt enkelt försöker försvara samma princip som genomsyrat hans musik under hela livet: lika mänskliga rättigheter för alla, oavsett nationalitet, etnicitet eller religion. I samtalet med den amerikanske journalisten Tucker Carlson sammanför Waters flera av de frågor som präglat hans politiska engagemang. Det börjar med terrorattackerna den 11 september 2001 men utvecklas snart till en bredare uppgörelse med krigsindustrin, mediernas makt och krigen i Gaza och Iran samt den växande konfrontationen med Ryssland.

Dagen då kriget kom hem

Waters befann sig i en studio i London när de första bilderna från New York nådde honom den 11 september 2001. Arbetet avbröts omedelbart. Hans dåvarande hustru befann sig i New York och under de följande timmarna satt han i telefon med henne medan de tillsammans såg katastrofen utvecklas på tv. [caption id="attachment_235437" align="alignnone" width="1170"] Rök väller ut från World Trade Centers tvillingtorn under terrorattackerna den 11 september 2001. Foto: rds323/CC0[/caption] Liksom miljontals andra människor världen över reagerade han med chock. Men redan samma dag väcktes också en fråga som han menar snart trängdes undan från det offentliga samtalet: Skulle attackerna få amerikanerna att fundera över varför ett sådant hat mot USA hade uppstått? Waters betonar att en sådan fråga inte innebär att våldet försvaras. För honom handlade det om att förstå sambandet mellan USA:s utrikespolitik och de konflikter som landet under årtionden varit inblandat i. Han trodde att attacken, genom att föra krigets konsekvenser till amerikansk mark, möjligen skulle leda till en bredare diskussion om landets agerande i andra delar av världen. Så blev det inte. I stället, säger han, etablerades snabbt förklaringen att USA angripits för sin frihet och sitt demokratiska samhällssystem. Den efterföljande rädslan kom sedan att utnyttjas för att legitimera nya krig. Afghanistan invaderades redan samma år och 2003 följde invasionen av Irak, trots de omfattande protesterna runt om i världen. Waters beskriver sin egen tystnad under de första åren som något han fortfarande skäms över. Han hade tidigt tvivel kring hur attackerna utreddes och hur de tre byggnaderna i World Trade Center kunde kollapsa, men insåg också vilket socialt och professionellt pris han riskerade att betala om han offentligt ifrågasatte den officiella förklaringen. Atmosfären var, enligt honom, sådan att den som uttryckte minsta tvivel om 11 september riskerade att omedelbart avfärdas som galning eller konspirationsteoretiker. Stämpeln kunde därefter användas för att beröva personen trovärdighet i praktiskt taget varje annan fråga.

En familjs kamp för en ny prövning

En central person i intervjun är Matthew Campbell, vars bror Geoffrey befann sig på 106:e våningen i World Trade Centers norra torn och omkom när byggnaden kollapsade. En brittisk dödsfallsutredning slog 2013 fast att Geoffrey Campbell dödades sedan terrornätverket al-Qaida avsiktligt flugit ett passagerarplan in i byggnaden, vilket ledde till dess kollaps. Matthew Campbell och andra familjemedlemmar accepterar dock inte slutsatsen att tornet föll enbart till följd av flygplanskraschen och de efterföljande bränderna. De vill att material som de anser talar för en alternativ förklaring ska prövas rättsligt. Familjen ansökte därför om att få den tidigare utredningens slutsatser upphävda och en ny dödsfallsutredning genomförd. Begäran avslogs av den brittiska regeringens högsta juridiska företrädare, varefter Campbell inledde en rättslig process mot beslutet. Ärendet har nu nått Storbritanniens högsta domstol, där det ska behandlas den 14 och 15 oktober 2026. Waters har engagerat sig personligen i Campbells kamp och uppger att han bidragit med 100 000 dollar till kostnaderna för advokaterna. Han ser fallet som en möjlighet att för första gången få familjens bevisning prövad i en domstol. Det är viktigt att skilja denna process från de omfattande amerikanska utredningar som redan genomförts. USA:s officiella 11 september-kommission granskade attackernas planering, genomförande och myndigheternas agerande. USA:s nationella institut för standarder och teknik, NIST, genomförde tekniska undersökningar av byggnadernas kollaps och drog slutsatsen att flygplanskrascherna, skadorna och bränderna utlöste förloppen i tvillingtornen, medan långvariga okontrollerade bränder orsakade en fortskridande kollaps i byggnad 7. Waters och Campbell bestrider dessa slutsatser. De hävdar att byggnadernas fallförlopp inte har förklarats tillfredsställande och vill få möjligheten att lägga fram sin alternativa bevisning inför en domstol. Högsta domstolens uppgift blir inte att avgöra vad som fick World Trade Center att kollapsa, utan om myndigheternas vägran att tillåta en ny brittisk dödsfallsutredning var rättsenlig. För Waters är den avgörande principen att en familj som förlorat en anhörig måste få ställa frågor utan att misstänkliggöras. Han framställer därför Campbells kamp som en fråga om insyn, rättssäkerhet och allmänhetens rätt att pröva statens slutsatser – oavsett hur obekväma frågorna uppfattas vara. https://www.youtube.com/watch?v=JaKuo6w9TnA

Från 11 september till ett permanent krigstillstånd

Waters betraktar inte 11 september som en isolerad historisk händelse. För honom blev attackerna startpunkten för ett permanent krigstillstånd där militära ingripanden återkommande motiveras som nödvändiga för säkerhet, demokrati eller mänskliga rättigheter. Han hänvisar bland annat till den pensionerade amerikanske generalen Wesley Clarks välkända berättelse om hur han efter 11 september fick höra att Pentagon planerade militära angrepp mot sju länder under de kommande fem åren. De länder som Clark räknade upp var Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och Iran. Samtliga dessa länder har sedan dess, på ett eller flera sätt, utsatts för invasioner, bombningar, sanktioner, försök till regimskifte, understödda inbördeskrig eller annan utländsk inblandning. Waters ser detta som ett uttryck för en långsiktig maktpolitik där den offentliga motiveringen kan förändras, men där resultatet ofta blir detsamma: förstörda samhällen, stora flyktingströmmar och nya möjligheter för militärindustrin. Iran står enligt honom nu i centrum för samma mönster. Han beskriver angrepp mot landet som oförsvarliga och frågar vilket konkret hot Iran skulle utgöra mot människor i USA. I hans tolkning ligger landets verkliga ”brott” i att det vägrar underordna sig den amerikansk-israeliska ordningen i regionen. Waters går ibland längre än vad hans egna belägg i intervjun medger. Han spekulerar exempelvis i ekonomiska och religiösa motiv bakom konflikten med Iran. Men hans övergripande argument är tydligt: krigen bör inte bedömas utifrån de högtidliga formuleringar som används när de inleds, utan utifrån vilka som tjänar på dem och vilka som tvingas bära kostnaderna. Det gäller enligt honom också den växande konfrontationen med Ryssland. Han reagerar särskilt mot de europeiska kraven på kraftigt ökade försvarsutgifter och föreställningen att Ryssland står i begrepp att anfalla övriga Europa. Ju mer pengar som förs över till upprustning, desto större blir de ekonomiska intressena av att hotbilden upprätthålls. För Waters är tanken på ett direkt krig mellan Nato och Ryssland inte bara oansvarig utan potentiellt självmordsbenägen. Kärnvapenmakter kan inte fortsätta trappa upp konfrontationen som om varje nytt steg vore riskfritt. Ett missförstånd, en felbedömning eller en provokation kan få konsekvenser som inte går att återkalla.

Medierna som krigens möjliggörare

Den hårdaste kritiken i intervjun riktas kanske inte mot politikerna, utan mot medierna. Waters menar att stora västerländska medieföretag har övergett rollen som granskare och i stället blivit en avgörande del av den apparat som gör krigen möjliga. Det sker inte nödvändigtvis genom direkta order eller en gemensam central styrning. Det räcker att redaktionerna lär sig vilka perspektiv som belönas och vilka som leder till utstötning. När vissa grundantaganden inte längre får ifrågasättas blir journalistikens uppgift att administrera den rådande berättelsen i stället för att pröva den. Samma mönster ser Waters i västvärldens hantering av ryska medier. Efter den ryska invasionen av Ukraina blockerades bland annat RT i EU och på stora digitala plattformar. Att människor i samhällen som beskriver sig som fria inte tillåts ta del av en utländsk tv-kanal betraktar han som ett tecken på hur snabbt principerna om öppenhet kan överges när makthavarna anser situationen tillräckligt allvarlig. Att propaganda förekommer i ryska medier är för Waters inget argument för förbud. Propaganda måste bemötas med information och kritisk granskning, inte genom att staten bestämmer vilka perspektiv vuxna människor får ta del av. Annars blir skillnaden mellan det öppna samhället och de system som västvärlden kritiserar allt svårare att urskilja. Waters pekar också på hur propalestinska demonstrationer i brittiska medier beskrivits som ”hatmarscher”. Själv ser han dem som motsatsen: människor som protesterar mot dödandet av civila och kräver samma rättigheter för palestinier som för israeler. [caption id="attachment_235438" align="alignnone" width="1170"] En stor propalestinsk demonstration på Trafalgar Square i London den 4 november 2023. Foto: Alisdare Hickson/CC BY-SA 2.0[/caption] Genom att definiera motstånd mot krig som hat kan makten, enligt Waters, vända på hela den moraliska ordningen. Den som försvarar bombningar framställs som ansvarsfull, medan den som kräver eldupphör misstänkliggörs som extremist.

Besöket som förändrade hans syn på Israel

Waters berättar att hans engagemang för palestinierna tog sin början efter att han själv rest till Israel och de ockuperade palestinska områdena. Tidigare hade han, som han uttrycker det, trott på bilden av det demokratiska och socialistiskt präglade Israel som byggt upp ett modernt samhälle i en fientlig omgivning. Inför en planerad spelning i Tel Aviv kom han i kontakt med palestinska uppmaningar om kulturell bojkott. Han flyttade konserten till Neve Shalom, eller Wahat al-Salam på arabiska, en by där judiska och palestinska familjer lever tillsammans. Senare återvände han och reste runt på Västbanken tillsammans med personal från FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar. Där mötte han ett system av vägspärrar, separata vägar och skilda rättigheter som han beskriver som apartheid. Upplevelsen fick honom att offentligt ansluta sig till kravet på lika rättigheter för alla som lever mellan Jordanfloden och Medelhavet, oavsett etnicitet eller religion. Sedan dess har anklagelserna om antisemitism följt honom. Waters avvisar dem och betonar att hans kritik riktas mot staten Israels politik, inte mot judar som folk eller mot judendomen som religion. Hans scenföreställningar har samtidigt innehållit symbolik som kritiker uppfattat som antisemitisk. Waters menar att bilderna ryckts ur sitt sammanhang. Den fascistliknande uniform som han burit på scen är exempelvis en del av berättelsen i The Wall, där huvudpersonen förvandlas till en totalitär demagog. Gestalten är avsedd som en varning för fascism, inte som en hyllning till den. När myndigheterna i Frankfurt försökte stoppa hans konsert 2023 gick Waters till domstol. Staden hänvisade till hans Israelkritik och anklagelserna om antisemitism, men domstolen upphävde beslutet. Föreställningen bedömdes vara ett konstverk som varken glorifierade nazismens brott eller uttryckte identifikation med nazistisk rasideologi. Konserten kunde därför genomföras.

När påtryckningarna blev personliga

I intervjun beskriver Waters hur motståndet mot honom också drabbat verksamheter som inte haft med Mellanöstern att göra. Under flera år deltog han i välgörenhetsprojektet Stand Up for Heroes, som samlar in pengar till skadade amerikanska krigsveteraner. I stället för att bara uppträda bildade han ett band tillsammans med soldater som förlorat armar eller ben i krigen. En av dem var en man som efter att ha förlorat båda benen och ena armen skämtsamt förklarade att han inte längre spelade gitarr – han hade börjat spela trummor. Waters uppger att han senare utestängdes från projektet efter påtryckningar från proisraeliska givare. Enligt hans egen redogörelse fick inte heller veteranerna fortsätta framträda utan honom, eftersom det skulle väcka frågor om varför han försvunnit. Han berättar om liknande påtryckningar mot City Harvest, en organisation som samlar in mat från restauranger och delar ut den till behövande i New York. Budskapet från vissa finansiärer ska ha varit att bidragen skulle upphöra om organisationen fortsatte samarbeta med Waters. Under sin turné i Latinamerika 2023 nekades han dessutom rum av flera hotell i Buenos Aires och Montevideo. Waters tolkar även detta som resultatet av en organiserad kampanj med anledning av hans stöd för palestinierna. Påståendena om exakt vilka aktörer som låg bakom varje beslut är svåra att oberoende kontrollera. Det råder däremot ingen tvekan om att hans framträdanden utsatts för återkommande bojkottkrav och politiska försök till inställda konserter. För Waters visar erfarenheterna hur ekonomisk makt kan användas för att begränsa det offentliga samtalet utan formell censur. Det behövs inget statligt förbud om hotell, konsertarrangörer, välgörenhetsorganisationer och medieföretag kan fås att stänga sina dörrar genom hot om ekonomiska konsekvenser.

Från rockikon till persona non grata

Waters konstaterar att de stora medierna numera sällan vill tala med honom. Han bjuds inte in till de stora tv-kanalerna och hans debattartiklar blir inte publicerade. De få intervjuer han medverkar i sker främst på alternativa plattformar eller hos programledare som själva befinner sig utanför den traditionella medievärldens mittfåra. [caption id="attachment_235439" align="alignnone" width="1170"] Roger Waters under Us + Them-turnén på Estadio Nacional i Chile 2018. Foto: Andrés Ibarra/CC BY-SA 4.0[/caption] Han beskriver sig skämtsamt som ”förbjuden” och säger sig vara stolt över det. Om priset för att släppas in är att tiga om krigen och palestiniernas situation föredrar han att stå utanför. Kontrasten mellan hans budskap och den offentliga bilden av honom löper genom hela intervjun. Han har beskrivits som farlig och hatisk, men återkommer själv gång på gång till empati, vänlighet och människans ansvar för andra människor. Hans far dödades i strid mot Nazityskland under andra världskriget. Hans mor var socialist och övertygad om människans inneboende förmåga till godhet. Från dem, säger Waters, fick han övertygelsen att nationella, etniska och religiösa gränser aldrig får väga tyngre än det gemensamt mänskliga. Det är också denna tanke som förenar hans musik med hans politiska engagemang. Bakom de dystopiska bilderna i The Wall och Animals finns inte en uppgivenhet inför människan, utan en vrede över de system som skiljer människor åt och gör dem rädda för varandra. Krig är för Waters det yttersta uttrycket för detta misslyckande. Det förstör inte bara de samhällen som bombas, utan också de länder som utför bombningarna. Resurser som kunde ha använts till vård, utbildning och människors trygghet överförs till vapenindustrin, samtidigt som propagandan gör motståndaren till något mindre än en människa.

”Vi är många och de är få”

Trots sin mörka bild av utvecklingen avslutar Waters inte samtalet i hopplöshet. Han använder det arabiska ordet sumud, som ungefär betyder ståndaktighet och uthållighet i motståndet mot förtryck och ockupation. Förändringen kommer enligt honom inte att skänkas uppifrån. Den kräver att vanliga människor organiserar sig över nationsgränserna och vägrar låta sig ställas mot varandra. De som tjänar på krigen är få, medan de som betalar priset är många. Waters pekar på hamnarbetare, fackföreningar och folkliga rörelser som exempel på krafter som fortfarande kan påverka utvecklingen. Människor är enligt honom varken färre, mindre intelligenta eller mindre empatiska än den styrande eliten. Problemet är att makten är bättre organiserad. Det är därför hans slutliga budskap inte riktas till presidenter, regeringar eller mediechefer, utan till den stora majoritet som sällan får bestämma vart samhället är på väg. — Vi har blivit utmanövrerade organisatoriskt. Vi är inte färre och vi tänker eller känner inte mindre. Men vi måste organisera oss., säger Waters. Mot slutet återger Waters några ord som följt honom under många år: ”Jag var här. Jag kände något. Kanske var jag inte ensam.” För honom rymmer de hoppet om att den människa som reagerar mot krig och orättvisor inte är ensam – även när medierna och makthavarna försöker skapa den känslan. Det är samma trotsiga ton som har följt Roger Waters genom mer än ett halvt sekel. Rösten har blivit äldre, men budskapet från Pink Floyds stora verk känns igen: makten bygger murar mellan människor, kriget kräver lydnad och propagandan vill göra självständigt tänkande omöjligt. Waters vägrar fortfarande att rätta in sig i ledet. Och kanske är det just därför försöken att tysta honom aldrig riktigt upphör. Reza Nasouri

Makabert arkiv samlar bevis om folkmordet i Gaza

Emil Fjellstedt — Tue, 07 Jul 2026 12:07:34 +0000

Gruppen Israel Exposed har lanserat ett omfattande webbarkiv med videor, fotografier och geolokaliserat material från folkmordet i Gaza. Webbplatsen beskrivs som ett försök att samla bevis om Israels krigsbrott på en plats. Webbplatsen ArchiveGenocide.com, som innehåller mycket grafiskt material, presenterades i veckan av det anonyma kollektivet Israel Exposed. Gruppen uppger att arkivet ska göra det möjligt att söka, granska och ladda ned material utan att användare behöver hämta hela de tidigare arkivpaketen. Enligt Israel Exposed innehåller webbplatsen 64 537 videor och 17 905 fotografier, samt ett sökbart index, geolokaliseringsdata, en interaktiv karta och listor över offer. Nytt material ska enligt gruppen läggas till fortlöpande. — Det tog lite längre tid än väntat, men vi har skapat en webbplats där människor kan se allt material som samlats in från Gaza på ett och samma ställe, skrev gruppen.

It took a little longer than expected, but we have created a website for people to view the footage collected from Gaza in one place. You no longer have to download the entire archives to see them.
It includes: 64,537 videos 17,905 photos Ability to download individual videos… pic.twitter.com/TRsoLu3KdQ — Israel Exposed (@xIsraelExposedx) July 2, 2026

Varnar för mycket tungt innehåll

Israel Exposed varnar själv besökare för att innehållet är svårt att ta del av och uppmanar personer som granskar större mängder material att ta pauser. Webbplatsen visar bland annat skadade och dödade civila, däribland barn, efter israeliska attacker. Lanseringen har fått stor spridning i sociala medier och väckt starka reaktioner. Flera användare har beskrivit arkivet som ett direkt visuellt vittnesmål om folkmordet i Gaza och riktat kritik mot USA:s och västvärldens stöd till Israel. Den amerikanska politikern Marjorie Taylor Greene hör till dem som kommenterat materialet. Hon skrev på X att det som sker i Gaza är det mest fruktansvärda under vår livstid och att USA är medskyldigt genom att finansiera det.

Vill säkra materialet

Israel Exposed uppger att gruppen även arbetar med säkerhetskopior och decentraliserad lagring av materialet. Syftet är att arkivet inte enkelt ska kunna raderas om webbplatsen utsätts för nedstängningsförsök. Gruppen beskriver materialet som dokumentation av krigsbrott och uppmanar användare att fortsätta sprida och bevara arkivet.

Hamas upplöser styret i Gaza

Emil Fjellstedt — Mon, 06 Jul 2026 11:37:21 +0000

Hamas upplöser det organ som styrt Gazaremsan i nästan två decennier. Beskedet banar väg för en teknokratisk palestinsk kommitté som ska ta över det civila styret enligt vapenvileavtalet. Beskedet meddelades på en pressträff i Dayr al-Balah i centrala Gaza. Enligt flera internationella medier ska Hamas befintliga Gazaadministration avvecklas när den nya civila ledningen tar över. Den planerade kommittén uppges bestå av 15 palestinska representanter utan partipolitisk koppling. Den ska i sin tur vara underställd det så kallade fredsråd som ingår i den USA-stödda planen för Gaza, med Donald Trump som ordförande. Hamas har sedan vapenvilan trädde i kraft sagt sig vara redo att lämna ifrån sig det civila styret. Frågan har dock försvårats av kraven på att rörelsen ska avväpnas, vilket varit en av de mest infekterade delarna av överenskommelsen.

Oklar tidsplan

Enligt AP har Hamas ännu inte angett någon exakt tidsplan för när överlämningen ska ske. Det är inte heller klart vilka teknokrater som ska ingå i den nya ledningen eller om personerna kommer att godkännas av Israel och USA. Hamas har styrt Gazaremsan sedan 2007, då rörelsen tog kontroll över området efter en väpnad konflikt med den rivaliserande Palestinska myndigheten.

Israel kvar i stora delar av Gaza

Samtidigt råder fortsatt osäkerhet om hur mycket självstyre den nya kommittén i praktiken kommer att få. Under vapenvilan har Israel utökat sin militära närvaro och kontrollerar enligt TT nästan 70 procent av Gazaremsan. Israeliska attacker har också fortsatt under vapenvilan. Gaza ligger fortfarande till stora delar i ruiner efter mer än två år av krig.

Analyser: USA missbedömde Iran – och Israel kan sabotera freden

Redaktionen — Tue, 16 Jun 2026 18:41:08 +0000

Den iransk-svenske Mellanösternanalytikern Trita Parsi beskriver den framväxande Iranuppgörelsen som ett möjligt genombrott – men varnar för att avtalet fortfarande kan saboteras. I en lång intervju med Tucker Carlson hävdar han att USA grovt missläste Iran, att Teheran fruktade kapitulation mer än krig och att Israel nu är den största risken för att processen spårar ur. Parsi, som är medgrundare av Quincy Institute for Responsible Statecraft och grundare av National Iranian American Council, argumenterar för att USA:s långvariga linje i Mellanöstern har gjort amerikanska intressen underordnade regionala allierades agendor. Han menar att en verklig fredsuppgörelse med Iran skulle kunna förändra hela säkerhetsordningen i regionen. Intervjun publicerades på The Tucker Carlson Show den 15 juni och kretsar kring ett påstått amerikanskt fredsupplägg med Iran efter en period av krig, blockad och upptrappning i regionen. Parsi betonar redan i inledningen att uppgörelsen inte bör betraktas som säker förrän ett slutligt avtal finns på plats. — Jag ser detta som en viktig framgång, men inget är definitivt förrän de lyckas nå ett slutligt avtal, säger Parsi. Han jämför situationen med kärnenergiavtalet JCPOA från 2015, som slöts under Barack Obama men senare övergavs av Donald Trump. Lärdomen, menar Parsi, är att även ett undertecknat avtal måste försvaras politiskt om det ska överleva. Parsi beskriver sig som försiktigt optimistisk, men framhåller att flera versioner av den möjliga uppgörelsen cirkulerar och att vissa uppgifter kan vara medvetna sabotageförsök. Han pekar bland annat på hårdföra krafter inne i Iran som motsätter sig en uppgörelse och enligt honom försöker få avtalet att framstå som en kapitulation.

Ett avtal om Hormuz, sanktioner och regional vapenvila

De exakta villkoren är inte kända, men Parsi anger flera punkter som han menar tycks ingå i den framväxande uppgörelsen. Enligt honom handlar det först om att öppna Hormuzsundet igen, vilket kan kräva tid för minröjning och säkerhetsåtgärder. Därefter ska USA enligt hans beskrivning lätta på blockaden och möjliggöra att frysta iranska tillgångar frigörs via Gulfstaterna. Parsi understryker att dessa medel inte handlar om amerikanska skattepengar. — Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om Irans egna pengar, säger han. Han beskriver pengarna som intäkter som Iran fått för oljeexport men som låsts i banker till följd av amerikanska sanktioner. Sanktionsfrågan är enligt honom central eftersom Iran, trots sin militära motståndskraft, har en ekonomi som länge pressats hårt. Parsi menar att uppgörelsen sannolikt också måste följas av förhandlingar om kärnfrågan och en bredare regional vapenvila. Annars finns risken, säger han, att konflikter i Libanon eller Gaza används för att dra in USA och Iran i en ny konfrontation.

”Iran fruktade kapitulation mer än krig”

Ett av Parsis huvudargument är att Trumpadministrationen och dess rådgivare misstog Irans strategiska läge. Enligt honom utgick Washington från att Teheran var svagare än landet faktiskt var, och att ett massivt amerikanskt militärt tryck skulle tvinga fram eftergifter. — Jag tror att det här kriget var ett misstag från början, säger Parsi och tillägger att han varnade administrationen för att den ”missbedömde Iran”. Han menar att USA och Israel felaktigt trodde att den iranska ledningen skulle vara mer rädd för krig än för att tvingas ge upp. I själva verket, hävdar Parsi, var kalkylen den motsatta i Teheran. — Iranierna fruktade kapitulation betydligt mer än krig, säger han. Enligt Parsi skulle en ovillkorlig kapitulation ha hotat hela det iranska systemets överlevnad. Krig kunde enligt den iranska ledningens synsätt överlevas, medan kapitulation skulle innebära ett existentiellt sammanbrott. Detta ledde enligt honom till att hotpolitiken fick motsatt effekt. Parsi framhåller samtidigt att Iran inte är opåverkat. Landet behöver sanktionerna lyfta, infrastrukturen har skadats och ekonomin har under lång tid kvävts av restriktioner. Han jämför sanktionernas effekt med utvecklingen i Irak, där han själv arbetade med frågan under sin tid vid svenska Utrikesdepartementet. — Det är kvävningen av ett land, och iranierna behöver få sanktionerna lyfta, säger han.

Hormuzsundet som hävstång

I intervjun återkommer Parsi flera gånger till geografin. Iran behöver inte nödvändigtvis exportera olja till ett land för att ändå vara avgörande för dess ekonomi, säger han. Genom sitt läge vid Hormuzsundet påverkar Iran sjöfarten genom Persiska viken, och därmed även länder som sedan länge slutat köpa iransk olja på grund av amerikanska sanktioner. Detta, menar Parsi, har blivit en läxa för både USA och Asien. Sydkorea, Japan och andra stora ekonomier är beroende av att sjöfarten fungerar, oavsett deras direkta handelsrelation med Teheran. Carlson instämmer i resonemanget och kritiserar amerikanska beslutsfattare för att inte ”studera kartan”. Parsi bygger vidare på samma poäng: äldre amerikanska krigssimuleringar, där man antog att USA snabbt kunde röja minor och återställa flödet genom Hormuz, tar enligt honom inte hänsyn till dagens drönar- och robotkapacitet längs Irans långa kust. Detta geografiska övertag gör enligt Parsi att Iran efter kriget står starkare i förhandlingar än vad många i Washington förutsåg. Landet har visat att det kan påverka världsekonomin och att dess motstånd inte enkelt kan brytas genom militärt tryck.

Israel pekas ut som största risken

På frågan om vad som kan få den möjliga uppgörelsen att falla svarar Parsi utan tvekan att den största risken kommer från Israel. Han hävdar att premiärminister Benjamin Netanyahu länge velat få USA att bekämpa Iran och att en amerikansk-iranisk överenskommelse hotar Israels regionala strategi. — Den största risken för att detta spårar ur kommer naturligtvis från israelerna, säger Parsi. Enligt honom kan sabotage inte bara ske genom direkta angrepp mot Iran, utan också genom att andra konflikter i regionen trappas upp. Om krig i Libanon eller Gaza återstartas i ett känsligt läge kan USA och Iran enligt Parsi dras tillbaka in i en kedja av vedergällningar. Parsi menar därför att Washington måste vara mycket tydligt mot Israel. Om Israel startar ett krig mot ett avtal som Trump själv har förhandlat fram, säger han, bör USA göra klart att Israel i så fall får hantera konsekvenserna utan amerikansk militär uppbackning. — Om israelerna startar ett krig mot inte bara ett avtal som Trump har slutit, utan mot något som han hoppas ska bli en del av hans arv, då drar sig USA ur, säger Parsi. Han beskriver villkorslöst amerikanskt stöd som en farlig drivkraft i regionen. Problemet är enligt honom inte att USA har relationer med Israel, Saudiarabien eller andra allierade, utan att stödet ofta ges utan tydliga gränser eller krav. — När vi ger ändlöst stöd utan frågor och utan begränsningar underblåser det de sämsta instinkterna hos vilket land som helst, säger han.

USA:s baser i Mellanöstern ifrågasätts

Ett annat återkommande tema är USA:s militära närvaro. Parsi ifrågasätter varför USA har ett så stort nätverk av baser i Mellanöstern om dessa i praktiken måste evakueras eller tömmas när krig hotar. I intervjun beskriver han detta som ett tecken på att den amerikanska säkerhetsarkitekturen inte längre fungerar som förespråkarna hävdar. Han förutspår att USA om tio år sannolikt kommer att ha betydligt färre baser i regionen. En sådan utveckling skulle enligt honom inte nödvändigtvis skapa kaos, utan kan tvärtom tvinga regionala aktörer till mer diplomati. Parsi jämför med Saudiarabien efter attackerna mot saudiska oljeanläggningar 2019. När Trump då markerade att angreppet inte var ett angrepp på USA, menar Parsi, insåg Riyadh att landet inte kunde räkna med att Washington automatiskt skulle föra krig mot Iran för saudiska intressen. — De valde diplomati när de inte längre kunde gömma sig bakom amerikansk militärmakt, säger Parsi. Han ser detta som ett möjligt mönster för hela regionen: om USA minskar sin roll som yttersta garant för olika allierades konflikter, kan de regionala staterna tvingas hitta egna former av balans och överenskommelser.

”Det handlade aldrig bara om anrikning”

Parsi går också längre än den vanliga debatten om Irans kärnprogram. Han hävdar att frågan om urananrikning inte är hela förklaringen till varför Israel och delar av Washington motsätter sig diplomati med Teheran. I stället menar han att den större frågan handlar om regional maktbalans. Han återger ett möte med en tidigare Mossadchef, där han enligt egen utsago fick höra att kärnan inte var anrikningen i sig utan risken för att USA skulle kunna utveckla en mer normal relation med Iran utan att Israel fick definiera villkoren. — Det här handlade aldrig om anrikning, säger Parsi. Enligt honom är Israels ”mardrömsscenario” att USA lämnar Mellanöstern som dominerande militär garant och att Israel då tvingas verka i en region där relationerna med Iran, Saudiarabien och andra grannar inte längre kan ske med USA som mellanhand. Parsi formulerar det som en kritik av Israels egen säkerhetsdoktrin. — Jag tror att Israels egen säkerhetsdoktrin är det verkliga existentiella hotet mot Israel, säger han.

AIPAC, tankesmedjor och krigskonsensus

I den senare delen av intervjun kopplar Parsi Iranfrågan till Washingtons politiska ekosystem. Han hävdar att Iran sedan 1990-talet varit en central mobiliseringsfråga för pro-israeliska lobbystrukturer, särskilt AIPAC, efter att Oslo-processen förändrade synen på Yassir Arafat och PLO. Parsi säger att Iran därefter blev en ny samlande fiendebild, användbar både för politisk mobilisering och finansiering. — Iran hade varit en mjölkkossa för AIPAC sedan 1994, säger han. Han beskriver också hur motståndet mot JCPOA fortsatte även efter att avtalet redan var slutet. Enligt Parsi var detta ett bevis för att problemet inte enbart handlade om avtalets tekniska detaljer, utan om ett bredare motstånd mot att USA och Iran skulle kunna normalisera sina relationer. Parsi berättar vidare att grundandet av Quincy Institute blev ett hot mot den etablerade utrikespolitiska konsensusen i Washington. Institutets idé var enligt honom att förena krigskritiska röster från både höger och vänster, i stället för att låta utrikespolitiken fortsätta domineras av en interventionistisk mittfåra. Han beskriver även hur han själv blivit föremål för hård kritik. Carlson hänvisar i inlägget till Bari Weiss och The Free Press, och Parsi säger i intervjun att en artikel där påstod att utrikesdepartementet undersökte honom för eventuell deportation. Enligt Parsi dementerade departementet senare att sådana planer fanns, åtminstone vid den tidpunkten.

Gaza som vändpunkt

Mot slutet av samtalet vidgas diskussionen till Gaza och USA:s ansvar för Israels krigföring. Parsi använder mycket skarpa ord och menar att USA till slut måste göra upp med sin egen roll. Han kritiserar särskilt Bidenadministrationens strategi att ge Israel sitt fulla stöd, ge landet omfattande stöd för att därigenom vinna inflytande över dess agerande. Enligt Parsi var detta fel tänkt från början eftersom USA redan hade betydande påtryckningsmedel mot Israel. — USA har ett enormt påtryckningsmedel mot Israel. Problemet är att vi inte har politiker med tillräcklig ryggrad att använda det, säger han. För Parsi hänger Gaza, Iran, baserna och lobbystrukturerna samman i en större fråga: vem som definierar amerikanska intressen i Mellanöstern. Han menar att frasen ”stå vid våra allierade” alltför ofta blivit ett sätt att göra andra staters intressen till amerikanska vitala intressen. Parsi vill bryta denna logik. USA bör enligt Parsi inte ha fiendskap med Israel, Saudiarabien eller Iran, utan ”sunda” relationer med så många länder som möjligt. Men det kräver, hävdar han, att Washington slutar låta villkorslösa garantier och regionala agendor styra amerikansk krigspolitik.

Dödssiffran i Gaza uppges ha passerat 73 000

Redaktionen — Sun, 14 Jun 2026 15:35:00 +0000

GAZA (Xinhua) -- Dödssiffran i konflikten mellan Israel och Hamas i Gaza har passerat 73 000 sedan den 7 oktober 2023, uppger medicinska källor vid de Gaza-baserade hälsomyndigheterna.

Källorna uppgav på söndagen för Xinhua att den samlade dödssiffran fortsätter att stiga i takt med pågående israeliska militära operationer i olika delar av Gazaremsan.

I en separat Xinhua-rapport varnade Palestinas socialminister Samah Hamad samma dag för att den humanitära situationen i Gazaremsan förvärras.

Hamad sade till Voice of Palestine radio att många av de 164 bröddistributionspunkter som stöds av World Food Programme och säljer subventionerat mjöl har tvingats stänga på grund av brist och begränsade leveranser.

Hon uppgav också att de humanitära köken, som tidigare serverade 670 000 måltider om dagen genom 80 kök med stöd av 23 hjälporganisationer, har minskat sin verksamhet kraftigt och att bara ett fåtal fortfarande är i drift.

Enligt Hamad har den svåra situationen tvingat 3 procent av barnen under nio år, främst pojkar, till hårt arbete för att hjälpa sina familjer att få mat.

Vapenvilan möter hinder

Enligt Xinhua har vapenvileavtalet mellan Hamas och Israel mött bakslag i genomförandet av centrala delar, bland annat avväpning och återuppbyggnad av Gazaremsan.

Avtalet har varit i kraft sedan oktober 2025. Den första fasen omfattade utväxling av fångar och frihetsberövade, införsel av humanitärt bistånd till Gazaremsan och tillbakadragande av israeliska styrkor från vissa områden.