frihandel – Nya Dagbladet

”Protektionism skapar stagnation – samarbete driver utveckling”

Osignerad — Sat, 20 Jun 2026 11:15:00 +0000

På senare tid har EU infört en rad handelsrestriktioner av protektionistisk karaktär och hävdat att de nuvarande handelsrelationerna med Kina är ohållbara. EU vill i stället minska risker och beroenden samt utveckla nya politiska verktyg för att uppnå så kallad handelsbalans. Utvecklingen i handelsrelationerna mellan Kina och EU har därmed hamnat i fokus för stor uppmärksamhet.

Kina har alltid ansett att handelsrelationerna mellan Kina och EU i grunden bygger på ömsesidig komplettering, gemensam nytta och win-win-samarbete. Problem som uppstår i samarbetet bör lösas genom att båda parter tillsammans gör kakan större och gradvis uppnår en dynamisk balans i utvecklingsprocessen.

Problem som uppstår i samarbetet bör lösas genom att båda parter tillsammans gör kakan större.

Kina har alltid förespråkat öppenhet och samarbete och eftersträvat gemensam snarare än absolut säkerhet. Faktum är att Kina är beroende av långt fler produkter från EU än EU från Kina. Till exempel har tyska bilar en stark ställning i Kina, och mycket av den medicintekniska utrustningen på kinesiska sjukhus tillverkas av europeiska företag. Kina har dock aldrig sett detta som en risk.

Under de senaste åren har Kina vidtagit en rad åtgärder för att öka importen från Europa och successivt underlättat marknadstillträdet. Kina har även anordnat välkända evenemang som Export to China och Invest in China samt stärkt samarbetet med EU-länder inom olika teman och branscher för att främja en positiv och balanserad utveckling av den bilaterala handeln.

Kina har alltid välkomnat utländska investeringar och länge erbjudit utländska, däribland europeiska, företag mer förmånliga villkor än inhemska företag. Trots EU:s långvariga överskott i tjänstehandeln med Kina fortsätter Kina att prioritera öppnandet av tjänstesektorn och stegvis korta listan över begränsningar för utländska investeringar. Detta visar tydligt Kinas beslutsamhet att fördjupa samarbetet med EU inom näringslivet och uppnå gemensam utveckling genom att dra nytta av varandras kompletterande styrkor.

Under de kommande fem åren kommer Kinas högkvalitativa utveckling och öppnande på hög nivå att fortsätta skapa tillväxt och ny potential för samarbete. Kinas varuimport väntas fram till 2030 överstiga 3,5 biljoner US-dollar, vilket kommer att ge nya möjligheter för företag i Europa och resten av världen. Kina är redo att arbeta i samma riktning med EU för att bygga vidare på ömsesidig respekt, söka samsyn och hantera skillnader för att gemensamt skapa en ljus framtid för relationerna mellan Kina och EU.

Zhou Limin, Kinas ambassadör i Sverige

Indien och EU sluter historiskt handelsavtal

Redaktionen — Tue, 27 Jan 2026 10:51:58 +0000

Indien och Europeiska unionen har enats om ett frihandelsavtal som innebär kraftigt sänkta tullar på de flesta varor. Avtalet, som förhandlats i två decennier, förväntas fördubbla EU:s export till Indien fram till 2032. Enligt överenskommelsen ska tullar avskaffas eller sänkas på 96,6 procent av handeln mätt i värde. Europeiska företag beräknas spara motsvarande 50 miljarder kronor i tullavgifter. — Människor runt om i världen kallar detta för alla avtals moder. Det kommer att skapa stora möjligheter för Indiens 1,4 miljarder invånare och för miljontals européer, sade Indiens premiärminister Narendra Modi. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen beskrev avtalet som historiskt. — Europa och Indien skriver historia i dag. Det här är bara början, konstaterade hon.

Biltullar sänks drastiskt

En av de mest uppmärksammade delarna av avtalet rör bilindustrin. Indien sänker tullarna på personbilar från nuvarande 110 procent till 10 procent över en femårsperiod. Även tullar på vin och sprit sänks markant. Jordbruksprodukter som nötkött, ris, socker och mejeriprodukter omfattas dock inte av avtalet.

Motreaktion mot USA:s tullar

De utdragna förhandlingarna fick förnyad fart efter att USA infört 50-procentiga tullar på vissa indiska varor. Avtalet ses som en del av en bredare rörelse bland medelstora ekonomier att minska beroendet av amerikansk handel i ljuset av president Donald Trumps tullhot. Handeln mellan Indien och EU uppgick till 136,5 miljarder dollar under det senaste räkenskapsåret – mer än handeln mellan Indien och USA. Det formella undertecknandet väntas ske efter en juridisk granskning som beräknas ta fem till sex månader.

”USA och slutet på gamla NAFTA”

Dan Ahlmark — Tue, 04 Sep 2018 12:13:20 +0000

NAFTA-avtalet möjliggjorde att främst Kina, men även EU-länder, kunde föra färdiga produkter tullfritt in USA genom att bygga fabriker och driva tillverkning i Mexiko eller Kanada. USA:s huvudproblem med NAFTA berodde på, att dessa fabriker i stor utsträckning satte samman komponenter tillverkade i Kina eller Europa, till färdiga produkter. Kinesiska och multinationella företag hade alltså funnit en väg att tullfritt exportera sina varor till världens största (enhetliga) marknad. Kravet på komponenternas nationella ursprung var inte så högt enligt avtalet samt - ännu viktigare - kontrollen av det kravet var svag. Kina hade då ytterligare två vägar att exportera sina produkter till USA. Det kinesiska handelsöverskottet gentemot USA var således - reellt sett - även högre än det redovisade (vilket är över 350 miljarder dollar). USA:s förhandlingar med Mexiko och Kanada under 2017-18 var delvis framgångsrika men stupade på huvudfrågor såsom nationellt ursprung gällande insatta komponenter, tidpunkt för omförhandling av avtalet osv. Trump valde då att inte offentligt konstatera att NAFTA-förhandlingarna misslyckats, därefter säga upp avtalet för att sedan börja bilaterala förhandlingar separat med de två länderna. Detta skulle väckt ilsken opposition i USA från den mäktiga amerikanska handelskammaren, multinationella företag m.m. Utan att media förstod vad som hände, valde han istället att under slutet av våren-sommaren i tysthet separatförhandla med den för USA viktigaste handelspartnern - Mexiko - och låta Kanada vänta på resultatet av dessa förhandlingar. När de nu avslutats framgångsrikt, kan Trump vända sig till Kanada och fråga, om den kanadensiska regeringen vill delta i uppgörelsen på samma villkor som Mexiko. Om inte, kommer USA och Mexiko att skriva under ett bilateralt avtal, USA säger upp NAFTA och startar särskilda förhandlingar med Kanada. Avtalet med Mexiko har ett sådant innehåll, att det är mycket negativt för Kanada att acceptera det. Det innehåller nämligen ett krav på 75 procent nordamerikanskt ursprung på produkterna, vilket Kanada inte klarar av med sitt beroende av Kina och EU. Regler bland annat om att 40-45 procent av produktionen ska tillverkas med en minimilön på 16 dollar/timme eller att ingående av kollektivavtal underlättas osv är bara ett problem för Kanada genom att det är ett hinder för kinesiska komponenter. Lönekravet i avtalet innebär, att kostnadsgapet USA-Mexiko minskar, vilket - liksom kravet på ursprung - stödjer bl.a. den amerikanska komponentindustrin. Men samtidigt önskar Mexiko att bygga upp sin egen tillverkningsindustri och om möjligt själva tillverka flera komponenter istället för att importera dem. Den nya socialistiska presidenten i landet ser - trots vissa negativa konsekvenser av avtalet - å sin sida med glädje, att USA hjälper till att pressa upp lönerna i den mexikanska industrin. Att Trump hjälper mexikanska arbetare att få bättre betalt var oväntat för många. Detta tillfredsställer även amerikanska fackföreningar, som ser att bestämmelsen stärker de amerikanska arbetarnas relativa ställning - och fackföreningarna. Bland annat dessa avtalsbestämmelser försvagar också demokraternas möjligheter att senare fälla avtalet i kongressen. Kanada har - precis som USA - tidigare fallit för sirensången, att avancerade ekonomier ska alltmer lämna tillverkningsindustrin och istället koncentrera sig på serviceindustrier. Man har likt USA i stor utsträckning lämnat många industrisektorer, och har därför svårt att genom egen tillverkning fylla kravet på nationellt ursprung. Genom nya miljöregler, skatter och allehanda regler försvåras dessutom återuppbyggnaden av industrisektorer i Kanada. Man tvingas då att för sina exportprodukter istället för kinesiska eller EU-tillverkade komponenter köpa amerikanska eller mexikanska. Kanadas - liksom Mexikos - roll att vara en öppen kanal för kinesiska produkter/komponenter avslutas nu i betydande utsträckning. Om Kanada ska följa Mexikoavtalets principer, innebär det bl.a. att landet tvingas avveckla sina skyhöga tullar på mejeriprodukter (inkl. kyckling/höns); att man i all export till USA uppfyller kravet på nordamerikanskt ursprung (75 procent); samt tillåter amerikanska banker att fritt verka i landet (kanadensiska banker tillåts i USA) mm. Elefanten i rummet är då den kanadensiska bilindustrin, som genom bearbetning av importerat råmaterial och sammansättning av importerade komponenter producerar en fordonsexport till USA värd så mycket som 100 miljarder dollar. Alla större amerikanska bilföretag samt Toyota, Honda mm återfinns med tillverkningsenheter i Kanada, där den industrin främst är lokaliserad till delstaten Ontario. Trump har antytt, att konsekvensen av misslyckade förhandlingar blir kraftiga tullar på denna export. Tullsatsen torde röra sig om 20-25 procent. Men det han offentligt nu främst riktat uppmärksamheten på är, att de kanadensiska mejeritullarna på nästan 300 procent måste tas bort. Den kanadensiska mejeriindustrin är främst lokaliserad till Québec, vilken provins är en politisk styrkepunkt för premiärminister Justin Trudeau, och det finns också en stark och nationellt förankrad åsikt om, att denna industri bör skyddas. Under NAFTA-förhandlingarna drev Kanada därför hårt kravet, att den industrin inte fick påverkas. Den kanadensiska förhandlingsstrategin är dock svår att förstå. Istället för att helhjärtat försöka få så bra villkor som möjligt för sin primära tillverkningssektor (bilar) med 160 000 väl betalda arbetare, inriktade sig de kanadensiska förhandlarna på mindre områden och problem och försökte dessutom föra in olika politiska krav t.ex. gällande minoriteter, i förhandlingarna. Mejeriindustrin har en ringa storlek i förhållande till bilindustrin, men Trump kan genom de orimliga tullarna därigenom få ett starkt stöd av den amerikanska allmänheten för sina allmänna krav på Kanada. Trump känner till hur kanadensarna ser på mejerier, och hans krav gällande just den sektorn avslöjar varåt hans briljanta förhandlingstaktik syftar. Egentligen är han inte särskilt intresserad av den sektorn utan är helt inriktad på bilindustrin. Om USA efter att Trudeau vägrar acceptera hans villkor lägger - säg - 25 procent tullar på den senare industrin, kommer säkerligen delar av den så småningom lokaliseras tillbaka till främst USA (men också Mexiko drar nytta av det). Investeringsströmmarna mellan länderna har redan p.g.a. osäkerheten om förhandlingarna helt förändrats till USA:s fördel. En omlokalisering skulle innebära en ordentlig ekonomisk stimulans och expansion av arbetsmarknaden i företrädesvis delstaterna Ohio och Michigan. Redan bortfallet av icke-nordamerikanska komponenter är en stor förhandlingsseger för USA; att återvinna själva industrin är en total triumf. Många amerikaner önskar nu, att Trudeau avvisar det amerikanska förhandlingsbudet som för tufft och lämnar förhandlingarna. Detta ger då Trump möjlighet att införa biltullar. Om en nämnvärd del av kanadensisk biltillverkning återgår till USA, kommer som en bonus de rent politiska konsekvenserna vara stora. Republikanerna kan då konsolidera sin ställning i stater i nordöst, som i flera decennier röstat demokratiskt, men som med små marginaler röstade för Trump år 2016. I alla fall delar av "rostbältet" säkras därmed under längre tid för republikanerna, som alltmer framträder som det verkliga amerikanska arbetarpartiet. Följden av Trudeaus inkompetenta, ja, katastrofala förhandlingsstrategi är nu, att han antingen måste göra en förnedrande reträtt och acceptera tidigare s k oacceptabla villkor, eller stå fast och därmed godta (1) den gradvisa förlusten av en betydande del av kanadensisk bilindustri med åtföljande stor arbetslöshet, (2) en snar recession i Kanada, samt (3) en rätt säker valförlust under 2019. Detta är bara en illustration av The Art of the Deal! Dan Ahlmark

Regeringen vill godkänna Ceta-avtal

Osignerad — Sat, 09 Dec 2017 14:15:30 +0000

Regeringen har lämnat en proposition till riksdagen om att godkänna Ceta-avtalet mellan EU och Kanada. Miljöorganisationen Jordens Vänner är kritisk och hoppas att Ceta (Comprehensive Economic and Trade Agreement) faller. – Detta fulhandelsavtal förskjuter makten till stora företag och ger dem stort inflytande över kommande lagstiftning, i stället för att värna om demokrati, bra miljöskydd och ett levande jordbruk i EU, säger Andrea Söderblom-Tay, ordförande i Jordens Vänner. Kanadas miljö- och konsumentskydd har lägre standarder till exempel gällande ursprungsmärkning av kött och genmanipulerad mat. Det kommer också att utsätta svenskt jordbruk för ännu mer konkurrens från storskalig lågprisimport och det blir svårare att ställa krav i offentliga upphandlingar, enligt Jordens Vänner. I andra länder finns ett motstånd mot Ceta-avtalet. Frankrikes president kräver ett veto, och i Nederländerna mobiliseras det för en folkomröstning i frågan. – Än finns tid att stoppa avtalet, säger Andrea Söderblom-Tay. – Sverige skulle kunna låta en oberoende kommitté granska riskerna såsom president Macron har gjort i Frankrike. Flera länder ska inte ratificera förrän tidigast 2019 så regeringen skulle inte behöva föreslå detta redan innan valet. Ett så stort avtal bör bli en valfråga.

Nytt handelsavtal mellan EU och Japan oroar

Osignerad — Tue, 11 Jul 2017 15:23:04 +0000

Ett nytt handelsavtal – ett av de största hittills – är på gång mellan EU och Japan. Avtalet kallas för Jefta, Japan-EU Free Trade Agreement. Läckta uppgifter har dock oroat miljöaktivister, rapporterar Mongabay. Efter att avtalet publicerats av Greenpeace för två veckor sedan har flera organisationer varnat för att det kan komma att leda till en ökning av illegal avverkning och timmersmuggling. – Nya handelsavtal innebär stora risker för att miljöstandarden sänks, om de inte innehåller strikta skyddsåtgärder, sade Alexander von Bismarck, vd för den ickestatliga organisationen Environmental Investigation Agency, EIA. – JEFTA är mycket svagt i det avseendet och hotar de globala ansträngningarna mot illegal timmerhandel genom att ge Japans ineffektiva, frivilliga åtgärder samma tyngd som EU:s obligatoriska timmerförordning. Det frivilliga systemet som nyligen införts innebär att timmerföretag kan registrera sig, och innehåller inga klara påföljder för företag som funnits bryta mot standarder, skriver Mongabay. Japan är den fjärde största importören av träprodukter. Andra större importörer – som EU, USA, och Australien – har strängare kontrollsystem för att säkerställa att timret som importeras är producerat på laglydigt vis. Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet

Trump inte säker på om han ska skrota Nafta

Osignerad — Thu, 27 Apr 2017 16:33:41 +0000

USA:s president Donald Trump vill omförhandla North American Free Trade Agreement, mer känt som "Nafta". Om förhandlingarna inte skulle bära frukt kommer presidenten att skrota frihandelsavtalet helt. Under presidentvalsrörelsen gick Donald Trump ut som en hård kritiker mot frihandelsavtalet Nafta, som president Bill Clinton undertecknade med Mexiko och Kanada 1993. Ett av Trumps vallöften var att antingen omförhandla Nafta eller skrota avtalet. Under torsdagen meddelade Trump via Twitter att han diskuterat Nafta med Mexikos president Enrique Peña Nieto och Kanadas premiärminister Justin Trudeau. Enligt Trump kom parterna överens om att omförhandla, inte skrota, frihandelsavtalet. Men Trump utesluter inte att Nafta kan skrotas om länderna inte kan komma överens om en "rättvis uppgörelse".

I received calls from the President of Mexico and the Prime Minister of Canada asking to renegotiate NAFTA rather than terminate. I agreed..
— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 27 april 2017

...subject to the fact that if we do not reach a fair deal for all, we will then terminate NAFTA. Relationships are good-deal very possible!
— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 27 april 2017

USA valde tidigare i veckan att sätta press på Kanada genom att införa en 20-procentig tullavgift av importerat trä från Kanada.

Globalisternas mål är att göra människor till en fri handelsvara

Osignerad — Wed, 15 Feb 2017 08:33:35 +0000

Globalisternas mål är att göra människor till en fri handelsvara precis som olja, malm och vete. Jag drar mig till minnes ett begrepp som en högt uppsatt tidigare företagsledare i min närhet ofta använde. Han kallade den vanliga arbetskraften på fabriks- och kontorsgolvet för nummerkarlar. Vad han menade med det, var att den stora massan av arbetskraften, där varje individ var lätt utbytbar mot varandra, kunde betraktas och behandlas bara som ett nummer. Inom det militära kallas de meniga soldater. Alla i min ålder kommer ihåg serierna om 91:an Karlsson som handlade om de två meniga soldaterna 91:an och 87:an. De var nummerkarlar. När de oligarker som styr vår värld och har ägarkontrollen i de stora företagen och bankerna betraktar marknaden, så ser de en rad naturresurser som de kan exploatera för att ytterligare öka sina rikedomar. En av dessa resurser är världens alla vanliga enkla människor – eller nummerkarlar om man så vill. Som med alla naturresurser så bestäms priset av marknadens balans mellan tillgång och efterfrågan. Priset på arbetskraften är inget undantag. I oligarkernas ögon är alla nationsgränser som hindrar ett fritt flöde av resurser något som står i vägen för deras möjligheter att styra priser och expandera sin verksamhet. Detta gäller givetvis även arbetskraften. Det är därför man bildat organisationer som Open Society Foundation (OSF), vars djupaste syfte är att riva alla gränser och se till att arbetskraften skall vara fritt rörlig – att alla nummerkarlar i världen skall tvingas konkurrera med varandra, utan att vara skyddade av sin nationalitet eller regler för arbetskraftens rörlighet. Större delen av det svenska politiska etablissemanget har inordnat sig efter den globalistiska tänkta världsordningen och medverkar aktivt. Fredrik Reinfeldt som bevisligen står under starkt inflytande av den styrande oligarkin (han är nu anställd i en av deras banker) drog sitt strå till stacken genom att öppna Sveriges gränser på vid gavel. Planen var att översvämma landet med billig arbetskraft och därmed underminera Socialdemokratins själva fundament – LO och kontrollen över lönebildningen. Tyvärr har svensk socialdemokrati i någon sorts naiv blåögd dumhet inte i tid sett faran förrän det var för sent. OSF är på pappret en så kallad ideell organisation med enorma ekonomiska resurser från några hyperförmögna personer, resurser som används för att finansiera långa rader av andra organisationer som även utger sig för att vara ideella – alla givetvis med samma mål. Den ideella stämpeln har man skaffat sig genom att på pappret inte vara vinstdrivande, men detta är givetvis inte sant. Vinsterna från verksamheten uppstår bara inte i OSF, utan den kan oligarkerna ta ut via sina fonder som spekulerar på en marknad som är manipulerad av just OSF. Organisationen utger sig även verka för att sprida demokrati, men har blivit mest känd för att ha legat bakom den fascistiska statskuppen mot den demokratiskt valde presidenten i Ukraina. Alltså raka motsatsen mot vad man utger sig för. Detta att skapa förment ideella organisationer för att manipulera marknaden och politiska val har under senare decennier blivit en farsot som hotar demokrati och stabilitet. I många länder har ledningen insett faran och börjat betrakta OSF och de organisationer som stöds, som främmande agenter. Deras verksamhet har av det skälet förbjudits på flera håll. Detta att rika människor kan bilda den här typen av organisationer och få dem erkända som någon form av idealitet och filantropi är givetvis ytterst osmakligt. En organisation som tar emot stora belopp från någon enskild rik person som samtidigt har ett direkt inflytande i organisationen, borde aldrig kunna hävda en ideell status. I princip borde ett minimikrav för att ses som ideell vara att man i huvudsak är finansierad av en stor samling medlemmar – att man är en folkrörelse. Personerna bakom OSF var även mycket aktiva i den amerikanska presidentvalskampanjen. Redan i primärvalen medverkade man i högsta grad till att beröva Bernie Sanders nomineringen som Demokraternas presidentkandidat. Under valrörelsen samlade han enormt mycket större folkskaror än den hatade Hillary Clinton och hade givetvis vunnit om valet inte varit starkt manipulerat. Genom detta agerande mot Sanders jämnade oligarkerna marken för Donald Trump, vars valkampanj red på samma missnöje som Sanders. Valet av Trump lyckades man inte stoppa, men har nu satsat på att försöka sabotera hans regim genom att anstifta upplopp och andra oroligheter. Allt som ni hör om på nyheterna i MSM är inga spontana protester utan väl organiserade av olika suborganisationer till OSF. Förklaringen till att oligarkerna fruktade Sanders inser ni lätt om ni lyssnar till en intervju med honom som finns på den här länken. Lyssna på den! Sanders kommer där in på hur de rikaste i världen ständigt berikar sig på arbetar- och medelklassens bekostnad och hur förmögenhetsfördelningen för varje år som går blir allt mer snedvriden. Det är denna obalans som ger näring åt den folkliga revolten mot globalismen som vi ser över hela västvärlden. Det låter så tilltalande med ett gränslöst globalt samhälle med fri rörlighet, men bakom den kulissen gömmer sig en strävan mot att göra alla världens nummerkarlar till en fri handelsvara, där alla tvingas konkurrera med varandra. Vem tror ni kommer att skörda frukterna av det? Lars Bern Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene

Greenpeace läckte TTIP-dokument

Osignerad — Mon, 02 May 2016 21:00:20 +0000

Hemliga dokument som miljö- och naturrättsorganisationen Greenpeace har offentliggjort visar hur USA försöker sätta press på EU för att få igenom frihandelsavtalet TTIP. Det är Greenpeace nederländska filial som publicerat dokumenten från förhandlingarna mellan EU och USA kring frihandelsavtalet TTIP. I dokumenten framgår det enligt Greenpeace att frihandelsavtalet kommer att försvåra för EU-länderna att genomföra åtgärder som ska kunna skydda naturen och klimatet. Dessutom påstår man att USA är ute efter att kringgå EU:s hårda djurskydd. – Det är hög tid att sprida ljus över de här förhandlingarna. Miljöskydd förhandlas bort bakom stängda dörrar. De här dokumenten avslöjar att civilsamhället med all rätta har varit oroade över TTIP-avtalet, säger Faiza Oulahsen, kampanjledare hos Greenpeace i Nederländerna, i ett pressmeddelande. Nya Dagbladet hörde av sig till den Europeiska kommissionen för att få svar på några av anklagelserna som riktats mot TTIP-avtalet. Kan TTIP-avtalet kan göra att amerikanska företag påverkar och ändrar EU:s lagstiftning i framtiden? – Det skulle inte vara frågan om att företag från USA eller någon annanstans kan ändra EU:s lagstiftning. Kommissionen tar hänsyn till offentliga bidrag från industrin precis som det gör inlagor från fackföreningar, konsumentgrupper, hälso- eller miljöorganisationer, eller andra grupper, svarar en talesperson för EU-kommissionen. I de nyss läckta dokumenten står det ingenting om vare sig klimatförändringarna eller om djurrätt. Gör detta att TTIP-avtalet kan underminera den EU:s klimatpolitik och djurskyddslagar? – Ingenting i TTIP kan på något sätt ändra eller underminera gällande lagstiftning i EU. Gällande EU:s förslag om regleringssamarbete anger man tydligt att den grundläggande principen är att TTIP ska antingen bibehålla eller förbättra djurskyddet i EU. – Angående klimatförändringarna har vi väntat in Parisavtalet för att återspegla det i vårat förslag i TTIP. Vi förbereder nu ett utkast och kommer sinom tid att publicera det efter att vi har lagt fram det i förhandlingarna. Alla dokumenten har lagts upp på ttip-leaks.org och är öppna för allmänheten att läsa.