fossila bränslen – Nya Dagbladet

Klimatalarmisten Al Gore tar över krisande Stegra

Jan Sundstedt — Thu, 23 Oct 2025 10:55:55 +0000

Krisen djupnar för svenskbaserade stålbolaget Stegra när finansmannen Harald Mix lämnar styrelseordförandeposten och hans investmentbolag Vargas Holding drar sig ur. Ny största ägare blir istället Just Climate, dotterbolag till ökände klimatalarmisten Al Gores miljöinvesteringsföretag. Detta trots att bolaget ännu inte har kommit i produktion och kassan riskerar att ta slut inom några månader Stegras största ägare Vargas Holding lämnar nu "klimatsmart stål"-projektet till följd av att Harald Mix kliver av som styrelseordförande. Istället träder Just Climate in som ny huvudägare, enligt uppgifter till Schibstedägda Svenska Dagbladet. Just Climate är ett investeringsbolag grundat av ökände aktivisten Al Gore, och hör till förvaltningsbolaget Generation Investment Management. Bolaget har sedan starten 2021 attraherat drygt 14 miljarder kronor från investerare för klimatprojekt, och Stegra är ett av dem. Harald Mix ersätts av Shaun Kingsbury, som enligt uppgifter blir ny styrelseordförande för Stegra. Mix kommer dock även fortsättningsvis att jobba med och verka för projektet. — Mitt förtroende för företaget är orubbat och jag kommer fortsätta stötta bolaget finansiellt som investerare och i mitt arbete som aktiv styrelseledamot, uppger Harald Mix för Dagens Industri. [caption id="attachment_94178" align="alignnone" width="640"] Al Gore i samband med ett möte med World Economic Forum, år 2020. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0[/caption]

Stora pensionsmedel bakom fonden

Bland investerarna i Just Climate finns två svenska statsägda AP-fonder, Andra AP‑fonden och Fjärde AP‑fonden, som tillsammans förvaltar hundratals miljarder kronor.

Fondernas investering i Just Climate uppskattas för närvarande till drygt 600 miljoner kronor – ett relativt blygsamt belopp sett till totalkapitalet, men ändå en källa till oro då projektet befinner sig i djup kris.

Att svenska pensionspengar återigen satts in i ett högriskprojekt har väckt reaktioner. Inte minst efter fiaskot med Northvolt - en företagskollaps som kostat svenska skattebetalare miljarder.

Den gröna omställningen blir återigen en stor grushög denna gång heter grushögen Stegra pic.twitter.com/WYh5cMYQ7g
— Skeppare Ronny ➡️ No DM (@skeppare_ronny) October 22, 2025

Ekonomisk kris och jämförelsen med Northvolt

Stegra har ännu inte påbörjat produktion av fossilfritt stål vid fabriken som ska byggas i Boden. Produktionsstarten är för närvarande uppskjuten till årsskiftet 2026/2027, samtidigt som både kostnader och skulder skjutit i höjden. Enligt uppgifter från Financial Times bränner Stegra ungefär tre miljarder kronor i månaden och riskerar att stå utan pengar inom två månader om kreditramar inte beviljas. Storbanken Citigroup sägs dessutom ha dragit sig ur finansieringen. Krisen för Stegra har jämförts med konkursen hos batteritillverkaren Northvolt tidigare i år, och en källa med insyn menar: — Det här börjar likna Northvolt mer och mer. Det är svårt att se något annat än att investeringar kommer att raderas ut. Om projektet kollapsar riskerar svenska pensionssparare återigen stora förluster. Bland annat har AMF Pension investerat 1,8 miljarder kronor i bolaget och Tredje AP‑fonden finns med som investerare via riskkapitalbolaget Altor – grundat av Mix och Stegras näst största ägare.

Inga bränslen är ”fossila”

Tege Tornvall — Wed, 20 Dec 2023 08:24:13 +0000

Oljemagnaten John D. Rockefeller fick 1892 en konferens i Genève att kalla all olja ur marken "fossil". Det antydde knapphet, höll uppe priset och skyddade hans (Standard Oils) monopol. Fossil är mineraliserade (förstenade) rester av döda djur och växter. De är hårda och kalkhaltiga och lämnar avtryck. Man kan inte köra motorer på kalk. Inga bränslen är "fossila". Flerfalt vanligare är sediment, mjuka rester av döda djur och växter. Av sådana har under hög värme och högt tryck gas och olja bildats, som nu utvinns och används. Eftersom döda växter och djur fortfarande blir sediment, förnyas dessa resurser, men långsammare än de förbrukas. I Jordens inre finns över 90 procent av allt kol som Jorden sedan sin skapelse fått och fortfarande får från exploderande fjärran stjärnor. Detta kol finns mest i olika föreningar. Av ursprungligt kol bildas också ny gas och olja under hög värme och högt tryck på lägre nivåer än där sediment lagras. Nu börjar även dessa stora mängder utvinnas. Att kalla olja och gas ur marken för "fossila" spelar alarmister i händerna. Från Dubai sägs nu att "fossila" bränslen skall "fasas ut". Eftersom inga sådana finns, betyder detta i praktiken inget. Det vet förstås insatta experter. Låt oss därför begrava termen "fossila bränslen". Sådana finns ju inte! Tege Tornvall

Miljözoner kan bli dyrare än planerat

Sofie — Fri, 08 Dec 2023 12:03:08 +0000

Stockholms plan att begränsa bensin- och dieseldrivna bilar i stadens centrala delar från 2024 kan bli dyrare än man planerat, menar tidningen Teknikens värld. Siffrorna för planen baseras på en rapport från Sveriges statliga forskningsinstitut RISE, vilken tycks innehålla felakiga beräkningar. Från 31 december 2024 planeras ett införande av så kallad "miljözon klass 3" i delar av centrala Stockholm, vilket innebär att bensin- och dieseldrivna bilar då förbjuds helt inom zonens gränser. Planen är sedan att miljözonen ska utvecklas och att det år 2030 ska vara förbjudet med fossildrivna bilar i hela centrum. Antalet fordon i Stockholms län är cirka en miljon. Trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP) tror att eftersom fordon byts ut så ofta i staden kommer 95 procent av bilarna att vara laddbara vid år 2030. Vidare ser han inte kostnaden som något problem. Strömberg hänvisar till en rapport från RISE för att stödja sina påståenden. Enligt rapporten sker ett snabbt utbyte av fordon i Stockholms län. Med ungefär 100 000 nya bilregistreringar årligen i Stockholm, konstaterar RISE att det tar cirka tio år att helt byta ut regionens fordonsflotta, som uppgår till en miljon bilar. "Prognosen är relativt känslig för antalet nyregistreringar och utbytestakten, men andelen renodlade elbilar är 2030 sannolikt 50-80 procent av fordonsflottan, och mer än 95 procent kommer att vara laddbara", skriver RISE.

Felaktiga antaganden

Siffrorna från RISE och Stockholms stad är dock felaktiga, rapporterar Teknikens Värld. År 2030 kommer hundratusentals invånare fortfarande att köra bensin- och dieseldrivna bilar. En bidragande orsak till felet är RISE:s antagande att bilar nyregistrerade i Stockholms län faktiskt används där. Faktum är att många stora finansbolag, med huvudkontor i Stockholm, registrerar sina omfattande leasingflottor i länet. Dessa bilar körs dock av förare över hela Sverige, inte enbart i Stockholmsregionen. I dag är ungefär 300 000 bilar registrerade på företag och finansbolag i Stockholm i det officiella bilregistret, 32 procent av länets personbilsregistreringar. Det är alltså dessa siffror RISE utgår från i sin rapport. Vidare blir uppskattningarna för hur snabbt fordonsbeståndet övergår till elbilar mer komplexa eftersom de flesta bilar som ägs av privatpersoner byts ut långsammare. Enligt fordonsanalysföretaget Vroom utgör privatägda bilar 75 procent av alla bilar i Stockholms län och dessa används under en längre tid. Hälften av de privatägda bilarna är över åtta år gamla, vilket innebär att det inte är möjligt att ersätta alla bilar inom tio år.

Få privatägda elbilar

Av privatägda bilar i Stockholms län var endast 23 000 eldrivna år 2022, vilket motsvarar 3,5 procent. Bland företagsägda bilar ligger andelen på 13 procent. För 2024 förutspås ingen större ökning av antalet elbilar, men 2025 förväntas en tydlig ökning. Teknikens Värld pekar på att om andelen elbilar bland nya bilar ökar stadigt från 40 procent 2023 till 100 procent 2029, skulle det innebära att 147 000 nya elbilar tillkommer i det privatägda bilbeståndet. "Om vi dessutom skattar att samtliga 250 000 företagsbilar är eldrivna 2030, så innebär det att det i Stockholms län i början av 2030 kommer att finnas drygt 400 000 elbilar, omkring 43 procent av fordonsbeståndet. Detta ska jämföras med prognosen RISE gör för Stockholms län, 50-80 procent elbilar", skriver tidningen. Enligt dessa beräkningar kommer kostnaderna för Stockholms invånare att bli högre och dessutom kommer åtskilliga inte att ha tillgång till elbil år 2030, vilket stadsledningen antagit.

SD om EU-kommissionens klimatpolitik: ”Medborgare kommer att få betala ett högt pris”

Sofie — Fri, 30 Jul 2021 07:33:19 +0000

EU-parlamentarikern Jessica Stegrud (SD) och Martin Kinnunen (SD), riksdagsledamot och gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet, skriver i en debattartikel att det är hög tid att protestera mot EU-kommissionens klimatpolitiska färdplan ”Fit for 55”. Vid sidan av orimliga kostnader för medborgarna och djupa inbrytningar i ländernas nationella suveränitet menar man att den utgör "ett existentiellt hot" för europeisk industri. ”EU-kommissionen har nu lanserat sin färdplan – kallad ”Fit for 55” – mot målet att minska unionens utsläpp av växthusgaser med 55 procent fram till år 2030, med år 1990 som utgångspunkt”, konstaterar Stegrud och Kinnunen i Svenska Dagbladet Debatt. Skribenterna pekar på att EU som helhet sedan 1990 minskat utsläppen med ungefär en fjärdedel - bland annat genom att forna östländers produktionsapparat har moderniserats, men att den nya strategin går till överdrift med sin omfattande reglering bland annat kring utsläppsrätter, elektrifiering av bilparken och att den för tankarna till planekonomi med mycket stora kostnader för medborgarna för ett högst oklart utfall för miljön. ”Kostnader och effekter – i form av minskad global medeltemperatur – är ytterst svårbedömda, men enligt kommissionens egen uppskattning rör det sig om ökade kostnader på 350 miljarder per år och en utebliven temperaturökning som egentligen inte går att mäta”, menar de. Skribenterna menar att man sammantaget kommer att behöva uppemot 3000 miljarder euro fram till 2030 för att uppnå de mål som formulerats, vilket enligt deras bedömning även det förmodligen är en underskattning. De menar att det kommer att behöva finansieras med lån, omprioriteringar eller skattehöjningar. ”I slutändan är det skattebetalare och konsumenter i medlemsländerna som ska dra detta lass”, konstaterar skribenterna. Man kritiserar också det faktum att samma politiker och lobbyister som förespråkar denna politik samtidigt motarbetar kärnkraft. ”Vi noterar också att kärnkraften erbjuder ett effektivt fossilfritt alternativ som vänsterpolitiker och stora delar av miljörörelsen av ideologiska skäl tackar nej till. Det är inte seriöst”. Man pekar även på att fordonsindustrin står inför långtgående krav på minskade utsläpp per kilometer samt från 2035 ett direkt förbud mot förbränningsmotorer som kräver en utbyggnad av elproduktionen. ”Detta blir en otroligt kostsam prioritering som eventuellt kan klaras av rikare länder med redan gynnsam energimix, men för unionen som helhet är det knappast ett realistiskt projekt. Vidare krävs enorma mängder metaller för att framställa bland annat batterier, vilket kommer ett driva upp priserna och öka vårt beroende av länder som Kongo och Kina, där arbetsförhållandena milt uttryckt lämnar mycket i övrigt att önska”, menar de. Skribenterna går så långt som att beskriva att implementeringen av klimatpolitiken i denna form utgör ett existentiellt hot mot europeisk industri. Därtill ser man det som problematiskt att EU-byråkratin med detta kan förväntas göra djupa inbrytningar i medlemsländernas nationella suveränitet, med radikala miljömål som alibi. ”Allt talar dessutom för att Bryssels institutioner tillskansar sig mer resurser och de är inte ens diskreta med sina maktambitioner”, fortsätter de och skriver att det är hög tid för både EU-parlamentet och Sveriges regering att protestera mot denna maktförskjutning.

Är tillgångar i gas, olja och kol på väg att bli värdelösa?

Osignerad — Fri, 10 Jan 2020 09:14:10 +0000

Vi hör ofta numer framstående finansanalytiker och andra ledande personer inom det ekonomiska och politiska livet som rekommenderar att vi skall akta oss för att investera i den så kallade fossila energin. Motivet är att den så kallade klimatomställningen kommer att göra tillgångarna strandsatta och värdelösa. Jag hörde dessa rekommendationer för tio år sedan från SEB-bankens chefsekonom Klas Eklund och vi har nyligen hört detsamma från Bank of Englands avgående guvernör Mark Carney. Med facit i hand kan vi konstatera att den som följde SEB-bankens råd för tio år sedan, har gjort en dålig affär och allt talar för att detsamma gäller även framgent. Syftet är uppenbart, det gäller att skrämma förvaltare av pensions och andra sparfonder från att investera i gas, olja och kol. Men hur klokt är detta råd? Trettio år av intensiv klimatpropaganda mot den fossila energin har trots allt inte satt minsta spår i den stigande användningen av denna – världens helt dominerande energikälla. Kampanjen mot att placera sparande i gas, olja och kol har möjligen inneburit något lägre aktiekurser till glädje för de mycket förmögna som inte följt råden, utan köpt de billiga men säkra aktierna. De kan nu lyfta mycket höga reala direktavkastningar på sina säkra fossila investeringar i en tid med nollränta. Att den avgående guvernören i Bank of England, Mark Carney, kommer ut som en klimataktivist verkar ha som uppsåt att orsaka investeringspanik för att få investeringsmarknaden att överge konventionell energi till förmån för det så kallade förnybara. Vid en direkt fråga nyligen i en intervju om han stödde avyttring av fossila aktier undvek han helt och hållet frågan, men han hävdade ändå att gas, olja och kol är osäkra tillgångar. Han menade att alla institutionella placerar som till exempel föredrar att satsa på olja tar hög risk. Verkligheten är en helt annan. De verkliga riskinvesteringarna är i de förnyelsebara energiföretagen. Fossila bränslens fysiska och termodynamiska egenskaper är uppenbart gynnsamma, och de har ett historiskt rekord i att tillfredsställa mänskliga behov på ett sätt som lyft hela mänskligheten ur fattigdom och underutveckling under över 100 år och fortsätter att göra det till låg kostnad. Just nu satsar de stora länderna i Asien på fossilbaserad utbyggnad av elproduktionen för att lyfta hundratals miljoner ur fattigdom. Vad vi vet om moderna förnybara energikällor å andra sidan, är mycket mindre övertygande. Bevisbördan måste alltså ligga hos dem som anser, liksom Mark Carney uppenbarligen verkar göra, att inte bara politiken för låga koldioxidutsläpp kommer att bestå under årtionden framöver, utan också att moderna förnybara energikällor som vind och sol, nu är konkurrenskraftiga och utgör ett verkligt hot mot fossil energi. Man får i den rubricerade bilden från GWPF en inblick i styrkan i den fossila energins position genom att visa hur det faktiskt förhållit sig under de trettio år som klimatpropagandan och FNs klimatmöten rullat på i allt intensivare takt. Som synes förklaras nästan all tillväxt i den globala energiförbrukningen under perioden av tillväxt av fossila bränslen. Total förnybar energi, inklusive traditionell biomassa i utvecklingsländerna, utgör 13% av den totala primärenergin år 1990 och har bara ökat 1 procentenhet fram till år 2017. Så kallad förnybar energi har visserligen vuxit med 72% under den perioden, från en mycket låg utgångspunkt, men fossila bränslen har vuxit med hela 59% från en totalt dominerande utgångsposition och fortsätter därmed ohotad att dominera världens energianvändning med väl över 80% marknadsandel. Man kan inte ens skönja någon energiövergång, så hur någon normalbegåvad människa kan tro att dessa energiråvaror är strandsatta tillgångar övergår mitt förstånd. Den kanske mest slående av allt är att andelen koldioxidsnål energi, som är kärnkraft och så kallat förnybart tillsammans, står idag för 19% av den globala totala energianvändningen precis som den gjorde år 1990, innan de intensiva tvångsåtgärderna till stöd för förnybara energikällor började införas. Vi kan därför dra slutsatsen att i den mån det har skett någon betydande inverkan på de globala utsläppen av växthusgaser, kommer denna effekt från sektorn för fossila bränslen i form av övergång till naturgas och förbättringar av omvandlingseffektiviteten hos koleldade kraftverk och hos förbränningsmotorer. Med tanke på de politiska påtryckningar som utövats på världens ekonomier sedan början av 90-talet är det ett extraordinärt misslyckande. Världsekonomin är idag näst intill totalt beroende av den fossila energin och det finns inget alternativ som under överskådlig tid kan ersätta den, utan att man utlöser en global ekonomisk katastrof med miljarder människor som kommer att duka under. Om man skulle satsa globalt på bioenergi och vindkraft som den gröna rörelsen propagerar för, skulle det leda till en miljöförstöring utan tidigare motstycke med en enorm skada på jordens biodiversitet. Till det skall läggas att en stor del av bioenergin ökar – inte minskar koldioxidutsläppen på några decenniers sikt. Förnyelsen ligger långt i framtiden, om ens då. På lång sikt kan en kombination av kärnkraft och kombinationen solkraft och nyutvecklad lagring av elenergi kanske åstadkomma denna omställning, men då pratar vi om hundra år. Enligt klimatprofessor Lennart Bengtsson en tid som vi har till förfogande för en omställning. Man frågar sig på vilka grunder som personer i Mark Carneys och Klas Eklunds ställning påstår att fossila investeringar är i riskzonen? De kanske vill att det ska hända, men det finns inga i grundläggande fakta som tyder på att detta är ett sannolikt utfall. Verkligheten är den att investeringar i fossil energi idag är vad man kallar kassaskåpssäkra. Hur kan dessa personer då ta på sig ansvaret att komma med sådana påståenden som kan underminera miljontals människors möjlighet till en anständig försörjning via pensionssparande på äldre dager. Har de en dold agenda? Svaret verkar vara att de är mindre bekymrade över den observerbara fysiska verkligheten än den virtuella verkligheten i den politiska världen. Där trollar man fram ett faktum med önsketänkande, först genom att sätta upp ett mål och sedan genom att förstärka detta mål med lagstiftning. Således blir politikens ambitioner pseudo-konkreta rättsliga realiteter som kan användas för att skrämma allmänheten. Vi bringas att tro, att vad vi vill skall hända blir vad som kommer att hända. Den blinda tron på nollutsläppsmålet tolkas som den framtid som investerarna måste förhålla sig till. När man frågar dessa klimataktivister om nettonoll-ambitionen faktiskt kommer att uppnås, svarar de att ja det är viktigt att den gör och det är ju lagen. Det kan tyckas vara ett märkligt sätt att besvara en helt rimlig fråga om praktikaliteter, men i den politiska föreställningsvärlden är lagen vad som faktiskt kommer att hända hur verklighetsfrämmande den än är. De som inte lyder denna lag kommer inte bara att bryta den, de kommer att lämnas på efterkälken är budskapet. För oss utanför denna politiska fantasivärld, framstår den här sortens sammanblandning av önskningar och fysiska sannolikheter som patologiska vanföreställningar. Felaktiga politiska beslut om utsläppsminskningar har potential att orsaka verklig skada på den globala civilisationen, ja vi kanske redan ser tecken på denna skada i den annars mycket förbryllande nedgången i produktiviteten i västvärlden. Att begränsa och reparera denna skada kommer att kräva mycket energi, och mycket av den energin kommer oundvikligen fortsätta att komma från fossila bränslen. Långt ifrån att vara strandsatta tillgångar visar olja, gas, även kol alla tecken på att bli en desperat välkommen livbåt när den ekonomiska katastrofen som nollutsläppslagstiftningen orsakar slår till. Så, mitt råd till den som spar inför sin ålderdom – investeringar i fossil energi på världsmarknaden är nog kassaskåpssäkra större delen av detta århundrade, därtill är direktavkastningen hög. Lars Bern Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene

MP vill förbjuda bensin- och dieselförsäljning i hela Stockholm

Osignerad — Thu, 21 Jun 2018 07:55:37 +0000

Miljöpartiet vill förbjuda försäljning av fossila bränslen i Stockholm från och med 2030. Det är i Miljöpartiet Stockholms valmanifest som det radikala förslaget framkommer. All försäljning av fossila drivmedel, såsom bensin och diesel, ska förbjudas i Stockholms stad från och 2030, skriver StockholmDirekt. Miljöpartiet har åtskilliga gånger sagt att fossila bränslen skyndar på den så kallade globala uppvärmningen. Ett fossilfritt Stockholm är en av åtgärderna som partiet vill genomföra för att komma tillrätta med problemet. – Vi har ett mål att Stockholm ska var fossilbränslefritt år 2040. Och då är det helt rimligt att det inte heller ska gå att tanka fossila bränslen i staden, inte bara inom tullarna. Klimatarbetet går långsamt och Stockholm har chans att vara i framkant jämfört med övriga världen, därför vill vi att Stockholm tar på sig ledartröjan och visar var skåpet ska stå, säger miljöborgarrådet Katarina Luhr (MP) till StockholmDirekt.

Olja nybildas i Jordens inre

Tege Tornvall — Tue, 26 Sep 2017 07:22:49 +0000

Enligt rådande bränsledebatt är all olja ur marken fossil. Men en stor och ökande andel kommer från större djup än där fossila lämningar finns. Det bekräftar både amerikanska och ryska observationer. Amerikanska oljebolag söker sedan över 20 år olja på över 10 000 meters djup, medan fossila lämningar bara finns på upp till hälften så stort djup. Ryssland borrar på ännu större djup. Att olja nybildas av ursprungligt kol under hög värme och högt tryck i Jordens inre är inte nytt. Ordet petroleum betyder just olja ur berget. Men oljemagnaten John D. Rockefeller ville skydda sitt oljemonopol Standard Oil. Han fick 1892 all olja klassad som organisk substans (fossil), bildad av rester av döda växter och djur. Därmed sågs olja som en ändlig resurs med krav på kontroll, begränsningar - och högre priser. Det ledde till tanken på Peak Oil, en högsta punkt för utvinningen med ökande brist efteråt. Men denna högsta punkt har fortlöpande flyttats fram i takt med nya fyndigheter. År 1951 framförde den ryske geologen N. A. Kudryavtsev en moderna syn på olja som fortlöpande nybildad av ursprungligt kol. Ryska geologer fortsätter dessa studier. Enligt geofysikern Vladimir Kutcherov på KTH i Stockholm bildas nya kolväten (kolhaltiga bränslen) i Jordens inre under hög värme och högt tryck. Ett påtagligt bevis för att olja nybildas kommer från oljeriggar i mexikanska golfen utanför Yucatán-halvön. Där började olja från stora djup först sina. Men senare fylldes kamrarna på underifrån, och utvinningen kunde fortsätta. Media rapporterar inte detta eftersom det strider mot rådande uppfattning att all olja ur marken skulle vara fossil. Men även kolet i fossila rester har ett ursprung –nämligen det kol som först bildades i Jordens inre och nu finns i haven som basiska karbonater, i atmosfären som koldioxid och - framför allt - i Jordens inre. Enligt aktuell forskning är oljan i stället förnybar och riklig men svår och dyr att utvinna - precis som sällsynta råmaterial i elbilars batterier. Tege Tornvall Sture Åström Nätverket Klimatsans

Oljans sista strid?

Osignerad — Fri, 25 Aug 2017 09:23:26 +0000

I en rapport från Internationella Valutafonden (IMF) skriver man att senare tids tekniska utveckling och tidigare tekniska övergångar antyder att världen kan stå på tröskeln till ett genomgripande skifte av tekniken för transporter. Elbilens återkomst och dess ibruktagande, precis som en gång övergången från hästdrift till motorfordon i början av 1900-talet, kan komma att minska oljekonsumtionen påtagligt under de närmaste årtiondena. Vår studie tyder på att olja som det dominerande drivmedlet för transporter kan få en mycket kortare kvarvarande livslängd än vad som allmänt antagits. I scenariot med en snabb övergång, kan oljepriset konvergera till samma nivå som kolpriset, omkring 15 USD/fat i 2015 års prisnivå fram till år 2040. I denna möjliga framtid kan oljan bli det nya kolet. I ett nyligen sänt inslag från SVT Dokument Utifrån om fossilbranschens sista strid illustreras delvis det IMF skriver om i sin rapport. Man redovisar hur kostnaden för el producerad via solfångare på kort tid minskat kraftigt och nu är lägre än el från fossileldade kraftverk. I programmet hävdas även att detsamma gäller el från vindkraft, vilket jag bedömer som en högst tveksam uppgift. Inslaget är sevärt, även om det kantrar betänkligt, beroende på att man som vanligt hänger upp sig på klimataspekten på minskad oljeanvändning. Jag tror att det avgörande för hur marknaden för oljan utvecklas, blir helt andra faktorer än en eventuell klimatpåverkan från oljeförbränning. I SVT-programmet pekar man på att akilleshälen för sol- och vindenergin är att den är intermittent och därför kräver kapacitet för att lagra den producerade elenergin, så att konsumenterna kan försörjas dygnet runt oberoende av om solen lyser. Detta är ett absolut villkor för att kunna bli ett hållbart alternativ till lagrad energi i form av olja, gas och kol. Programmet redovisar hur batteritekniken med främst litiumbatterier snabbt går framåt och kostnaderna precis som för solceller faller. Batterierna kommer inte bara att fungera som energilager i bilarna utan vi ser även en ny utveckling mot stora stationära batterianläggningar. Bl.a. har elbilstillverkaren Tesla börjat satsa på sådana anläggningar. Med tanke på den enorma potentiella marknaden, bör man även räkna med nya tekniska innovationer som ökar batteriernas kapacitet till lägre kostnader. Den prognostiserade utvecklingen är inte bara beroende av batteritekniken utan ett tänkbart alternativ, nu när solelens produktionskostnad sjunker, är att man lagrar den producerade solelen i form av mycket energität vätgas. Vätgasen kan sedan med hög verkningsgrad användas i bränsleceller för att återföras till el eller så kan den användas direkt i förbränningsmotorer. Ny delvis svensk forskning på katalysatorer för elektrolys av vatten till väte och syre har visat stora framsteg och kan göra detta alternativ för ellagring mer konkurrenskraftig. Elbilens snara genombrott Jag har i tidigare krönikor här och här beskrivit elbilens stora tekniska överlägsenhet i jämförelse med den omoderna över hundra år gamla tekniken att driva bilar med förbränningsmotorer. Man går från 2000 rörliga delar till 20. Verkningsgraden hos elmotorer är vida överlägsen den hos förbränningsmotorer (Otto och Diesel). Möjligheten att ta tillvara rörelseenergin vid inbromsning och omvandla den tillbaka till el i stället för att försvinna som spillvärme, gör därtill att elbilens totala verkningsgrad blir flera ggr högre än dagens omoderna och tekniskt komplicerade bilar. Det har hittills varit tre faktorer som minskat batteridriftens konkurrenskraft gentemot förbränningsdriften, nämligen högt pris, låg batterikapacitet som gett för kort driftsträcka per laddning och tiden det tar att ladda batterierna. Batteripriserna är på väg ner i enlighet med Moores lag och kapaciteten i kWh/kg har gått upp så pass att de bästa elbilarna har driftsträckor per laddning på ca. 500 km. Fortfarande är laddtider och antalet laddstationer en faktor som håller tillbaka eldriften för längre sträckor. Framtida teknikutveckling med användning av induktion borde kunna bringa ner laddtider till mer normala tanktider på några minuter. Vid användning av bränsleceller/väte har priset på vätgas och infrastrukturen för distribution av vätgas varit hämmande. Med nya effektivare katalysatorer för elektrolytisk framställning av väte ur vatten, kan man räkna med att priset sjunker. Det är dock betydligt mer komplicerat att bygga en infrastruktur för massdistribution av vätgas än för el. I det senare fallet finns en stor del redan. Det som nu sätter fart på efterfrågan på elbilar, är den yrvakna upptäckten av de bränslesnåla dieselbilarnas utsläpp av klart ohälsosamma mängder kväveoxider (NOx), PAH och partiklar som förstör luften i världens megastäder. Paris, Madrid, Mexico City och Aten planerar totalförbud från 2025. Även i Sverige diskuteras på allvar att förbjuda trafik med dieselmotorer i stadskärnor. I SVT-programmet redovisas hur Kina och Indien med sina oerhört tätbefolkade områden kommer att driva på övergången till eldrift. Bakåtsträvare som försöker hitta problem med denna övergång, pekar på att batteritillverkningens utsläpp av växthusgaser är så stor att det inte blir någon miljöfördel med skiftet. Vad de inte inser är att det inte i första hand är klimathänsyn som är drivkraften, utan verkliga miljöproblem i storstäder som idag orsakar miljontals dödsoffer och sjuka människor. F.ö. kommer givetvis även råvaruutvinning och produktion att på sikt konverteras till miljövänlig teknik som har låga utsläpp av växthusgaser. En invändning mot den förutsedda utvecklingen är att det inte finns litium så det räcker. Samma invändning har vi i snart hundra år hört om oljan som i omgångar skulle ta slut. Vi har faktiskt bara exploaterat en liten liten bråkdel av jordens mineralresurser ännu, så behöver vi litium så kommer vi att hitta litium i tillräckliga mängder. Kritiska röster riktas även mot att en betydande del av de hälsovådliga utsläppen kommer från slitage på bromsar, däck och asfalt vilket även orsakas av elbilar. Dessa problem måste alltså lösas med nya material. Elbilen kommer dock att släppa ut mindre partiklar från sina bromsar i och med att dessa kommer till mycket mindre användning. Större delen av elbilens bromsenergi om den körs rätt, kommer nämligen att återföras som laddström till batterierna. För svensk del innebär Kinas ambitiösa elbilsplaner att kinesiskt ägda Volvo PV kommer att satsa kraftigt på eldrift. Det kommer att gynna ett skifte till elbilar även i Sverige. Huvuddelen av människors bilanvändning per dygn ligger med god marginal inom elbilarnas aktionsradie per laddning. Det innebär redan idag att många hushåll med fler än en bil, kommer att vilja byta någon av sina gamla omoderna bilar till en elbil, förutsatt att priset är det rätta och att det finns laddningsmöjlighet nära bostaden. För egen del kommer nästa byte av någon av hushållets bilar att bli en elbil. När elbilsparken börjar bli till åren och det blir lönsamt att byta till fräschare batterier (Tesla ger 8 års garanti med obegränsad körsträcka), kommer man sannolikt inte skrota batterierna. En elbils tekniska livslängd gör att den säker överlever en rad batteribyten. Batterierna kommer att återanvändas för installation i stationära ellager där den lite lägre kWh-kapaciteten per kg inte är lika viktigt. Dessa ellager kommer att behövas för att kunna arrangera ett nätverk av snabbladdstationer för induktionsladdning och för att kopplas in i solenerginät. Min slutsats är att vi ganska snart efter att de stora biltillverkarna lanserat sina rena elbilar inom de närmaste 2-3 åren, kommer att erfara en mycket snabbt växande marknad. Med stor elbilsflotta kommer det även bli fart på utbyggnaden av infrastruktur för laddning av bilarna. Vissa analyser pekar på att marknaden till en början kommer att domineras av s.k. laddhybrider med både eldrift och förbränningsmotordrift. Jag tror det är en felbedömning, med hybriddrift går ju en av de största fördelarna med elbilen förlorad. Istället för en enkel konstruktion med lång hållbarhet och låga servicekostnader, är hybriden en mer komplex bil med större risk för tekniska fel och högre driftkostnad. Hybriden är ett steg i helt fel riktning. Hur går det för oljan? Minskad efterfrågan på olja från transportsektorn kommer självklart att sänka priset på råolja till en nivå strax över kol, som även kommer att bli billigare. Oljan kommer att förlora en stor del av sin strategiska betydelse och oljeproducerande länder som Ryssland, USA och en rad Gulfstater får räkna med långt lägre inkomster från sin olja. Lägre oljepriser och mer solenergi kommer även att gynna länder som Kina och Indien som idag importerar stora mängder olja och kol. Detta kommer att påskynda Kinas ekonomiska utveckling relativt västvärlden. Oljan kommer dock inte att försvinna från marknaden eftersom den, med det lägre priset, blir en mycket attraktivare råvara för en lång rad olika ändamål. Vi kommer att få se många nya användningsområden för polymera material som t.ex. kolfiberarmerade plaster som kan ersätta stål i många sammanhang. Naturgasen kommer givetvis även bli billigare och kan mycket väl tänkas bli ett alternativ till elektrolys vid framställning av vätgas för användning i bränsleceller. Lars Bern Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene

Tyskland förbjuder bensindrivet

Osignerad — Tue, 20 Dec 2016 22:43:02 +0000

Från och med 2030 ska diesel- och bensindrivna bilar vara förbjudna i Tyskland, efter ett beslut av landets förbundsråd – som nu går ut och uppmanar resten av EU att följa efter. Förbjudet, som gäller nyproducerade bilar som säljs i Tyskland, ska minska landets koldioxidutsläpp med 95 procent till 2050, rapporterar va.se. Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet

Sverige inte framgångsrik koldioxidminskare

Osignerad — Sat, 19 Mar 2016 10:21:01 +0000

Sverige brukar berömma sig av att vara bra på att minska koldioxidsläpp. Men Mikael Sandberg och Max Rånge har i en rapport från högskolan i Halmstad visat att det är mer eldning av sopor och träflis som minskat användningen av fossila bränslen. Det är kommunala värmeverk som ändrat sin energikälla. I övrigt har den fossila energianvändningen minskat marginellt. Forskarna konstaterar också att eldning av sopor och flis inte ger minskade växthusgasutsläpp till atmosfären, men att de är ändå att föredra eftersom de är material som redan finns på jordens yta och därför är bättre för den totala energibalansen. Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet