Förintelsen – Nya Dagbladet

Polsk EU-politiker riskerar fängelse efter Auschwitz-uttalande

Emil Fjellstedt — Sun, 30 Aug 2026 07:04:29 +0000

Den polske EU-parlamentarikern Grzegorz Braun har delgivits misstanke om två fall av förnekande av nazistiska folkmordsbrott och riskerar upp till tre års fängelse. När han lämnade förhöret upprepade han sitt ifrågasättande av gaskamrarna i Auschwitz – och möttes omedelbart av en ny förundersökning. Misstankarna gäller två intervjuer från juli 2025, en i Radio Wnet och en publicerad på Youtube. I dem hävdade Braun bland annat att Auschwitz och gaskamrarna var ”fejk” och beskrev den etablerade historieskrivningen som en propagandistisk och närmast religiös berättelse. Misstankarna grundas på artikel 55 i den polska lagen om institutet IPN. Bestämmelsen förbjuder offentlig och faktastridig förnekelse av nazistiska och kommunistiska brott. Påföljden kan bli böter eller upp till tre års fängelse, och en fällande dom ska offentliggöras.

Ny utredning efter förhöret

Braun förnekar brott och avstod från att lämna en utförlig förklaring innan han fått ett skriftligt beslut. Efter mötet med åklagaren i Kraków talade han inför anhängare och sade att han fortfarande ifrågasatte vad han kallade de ”mytiska gaskamrarna” i Auschwitz. Dagen därpå inledde IPN en ny förundersökning om uttalandet. Justitieminister Waldemar Żurek sade att sådana uttalanden enligt polsk lag inte behandlas som en avvikande åsikt, utan kan utgöra brott.

Partiet växer i opinionen

Braun är partiledare för Konfederacja Korony Polskiej, KKP, och sitter som grupplös ledamot i Europaparlamentet. Hans immunitet hävdes efter en begäran från polska åklagare, vilket gjorde det möjligt att delge honom misstankarna. Samtidigt har KKP vuxit från marginalerna till omkring tio procent i flera opinionsmätningar. Enligt Politico fick partiet 10,2 procent i en färsk CBOS-mätning och kan få en vågmästarroll efter det polska parlamentsvalet 2027. NyD har tidigare rapporterat om hur Braun under Europaparlamentets förintelseceremoni uppmanade till bön för offren i Gaza.

HMF-lagen: Två gymnasieelever döms för åsiktsbrott i skolchatt

Jan Sundstedt — Thu, 07 May 2026 11:40:10 +0000

Två gymnasieelever döms efter grova meddelanden i en Snapchat-grupp kopplad till Nils Ericson-gymnasiet i Trollhättan. Fallet visar hur den utvidgade lagen om hets mot folkgrupp nu når in i skolmiljön – och hur svensk yttrandefrihet får allt fler undantag. Vänersborgs tingsrätt dömer två 16-åriga pojkar efter meddelanden och bilder i en Snapchat-grupp med omkring 50–60 deltagare, rapporterar Fria Tider. Gruppen var kopplad till två klasser på gymnasiet. Enligt domen förekom grova angrepp mot bland annat judar, svarta, homosexuella och latinamerikaner. Pojkarna delade även bilder med hakkors, så kallade Hitlerhälsningar och symboler kopplade till Tyskland under Hitlers år vid makten. Åtalet omfattade också meddelanden där pojkarna ifrågasatte uppgiften att sex miljoner judar dog i Förintelsen. Tingsrätten beskriver formuleringarna som "ett förnekande och uppenbart förringande av Förintelsen" och menar att de uttryckte missaktning mot judar enligt HMF-lagen. [caption id="attachment_205265" align="alignnone" width="640"] Åsiktsbrott ses som "skrämmande" av åklagaren i det aktuella målet. Illustration: Nya Dagbladet[/caption]

Åklagaren: "skrämmande"

Riksdagen har på senare år flyttat fram gränsen för vad staten kan straffa. Förnekande, urskuldande eller uppenbart förringande av Förintelsen och vissa andra folkrättsliga brott kan numera leda till fällande dom för hets mot folkgrupp (HMF). Domen handlar därför inte bara om ungdomars grova nätjargong. Den visar också hur historiska påståenden, även i en skolrelaterad chatt mellan minderåriga, kan bli föremål för straffrättslig prövning. En av pojkarna uppgav i förhör att meddelandena skrevs som skämt, eftersom ämnet var tabu och därför upplevdes som "farligt" och "vågat". Efter reaktioner från elever och vårdnadshavare ska pojkarna ha bett om ursäkt. Den ene pojken får 35 timmars ungdomstjänst. Den andre döms till ungdomsvård med samtalsstöd en gång i veckan under tre månader. Tingsrätten skriver att vuxna gärningsmän hade fått en månads fängelse. Kammaråklagare Anette Fogelberg beskriver brottsligheten som "väldigt allvarlig" och "skrämmande" i vänstertidningen Dagens ETC. Åklagarens förfäran sticker ut i ett land där skjutningar, sprängningar, överfall och grova våldsbrott samtidigt fyller nyhetsflödet.

Det judiska lidandet är inte exklusivt

Osignerad — Tue, 27 Jan 2026 14:16:32 +0000

Skulle det vara nämnvärt bättre att få sin kropp sönderbränd av amerikanska atombomber eller av de allierades brandbomber över tyska städer? Skulle de amerikanska japaner som sattes i koncentrationsläger i USA känna sig mindre utpekade än judarna i Tyskland? Inte heller kan vi fira att eländet tog slut 1945. Tvärtom var lidandet enormt bland annat i de sovjetiskt kontrollerade territorierna där grymma fångläger var i full drift många år efter andra världskrigets slut och många tyskar drevs också på flykt vilket resulterade i miljoner döda långt efter att "freden" utropats av segermakterna 1945. Många gånger med etniska motiv.

Artikeln publicerades ursprungligen 27 januari 2015

En annan form av lidande som kan upprepas och upplevas idag av generationer som inte ens var födda under andra världskriget är skulden och skammen för det som skedde under kriget. Har dessa generationer en skuld i något som skedde innan de fötts? Och finns det något intresse av att befria de berörda ifrån skuld och skam ifrån alla inslag av krigspropaganda och överdrifter som förekom efter kriget? Såsom påståendet att tyskarna skulle ha gjort tvål av döda judar i koncentrationslägren vilket senare tydligt avfärdats av den israeliske historikern som själv tidigare varit källa till uppgiften om denna myt i våra skolors undervisningsböcker. Trots att det gått 70 år sedan andra världskrigets slut har ännu långt ifrån all krigspropaganda skingrats ifrån allmänhetens uppfattning. Samtidigt har det under varje årtionde sedan dess pågått nya krig runt om i världen. Det land, USA, som ofta kallats "världens största demokrati" för ännu denna dag krig på flera håll runt om i världen och har så sent som under 2000-talet använt radioaktiva och kemiska vapen. Det föds idag fortfarande barn i Irak med grova missbildningar efter att "moderna demokratiska länder" utövat sin vapenmakt. Det judiska lidandet är inte exklusivt. Nya Dagbladet

Förintelser före ”Förintelsen”

Osignerad — Tue, 27 Jan 2026 10:52:06 +0000

Enligt gängse uppfattning var det först vid rättegångarna i Nürnberg mot ledande män i Tredje riket, alltså omkring år 1946, som världen fick höra att tyskarna hade mördat sex miljoner judar. En närmare undersökning av Nürnbergdomstolens protokoll visar tydligt att det fastställda talet sex miljoner judiska offer inte byggde på befolkningsstatistiska forskningar eller på utvärdering av materiella spår av undersökta brott utan endast på vittnesutsagor av två tyska SS-byråkrater, Wilhelm Höttl och Dieter Wisliceny. De båda vittnade om att de hört Adolf Eichmann nämna talet sex miljoner, vilket emellertid Eichmann bestred vid rättegången mot sig i Jerusalem 1961. Höttl och Wisliceny hade vid sina skrivbord arbetat med judedeportationerna. De fängslades därför och åtalades vid de allierades militärdomstol i Nürnberg. Tack vare sina politiskt användbara vittnesmål överfördes de från de anklagades bänk till vittnenas. I Nürnberg var dylikt vanligen en livräddande åtgärd. Wisliceny hängdes emellertid. Höttl däremot frikändes trots att han inte varit mindre inblandad i deportationerna än Wisliceny.

Artikeln publicerades ursprungligen 27 januari 2018

Omständigheterna för Wislicenys och Höttls vittnesmål måste kritiseras. Wisliceny framträdde själv och vittnade muntligen men korsförhördes aldrig. Höttl framlade sitt vittnesmål endast skriftligen, vilket uteslöt korsförhör. I den bok Höttl utgav 1997, Einsatz für das Reich, säger han emot sitt vittnesmål i Nürnberg, vilket naturligtvis undergräver hans trovärdighet. Han uppger bland annat att han i den amerikanska tidskriften Reader’s Digest (svensk utgåva: Det Bästa) redan i februari 1943 funnit en artikel om att åtminstone hälften av de sex miljoner judar som hotades av Hitler hade mördats (W. Höttl, anf. arb., ss. 412, 515–519). På den sistnämnda punkten är Höttl faktiskt trovärdig. Ty som vi snart skall se, var det i den amerikanska tidnings- och tidskriftpressen ett omhuldat tema att sex miljoner judar hotades av förintelse eller redan höll på att förintas, och dylika skriverier förekom långt före 1946. Här först några axplock från New York Times för åren 1942 och 1943: Den 13 december 1942, s. 21: ”Bekräftade uppgifter visar på 2 000 000 judar, som redan dödats med det sataniska barbariets alla medel och planer för den totala utrotningen av alla judar som nazisterna kan få tag i. Slakten på en tredjedel av judarna i Hitlers välde [3 x 2 000 000 = 6 000 000] och den hotade slakten på alla är en förintelse [originalet: holocaust] utan motstycke.” Den 20 december 1942, s. 23: ”Vad håller på att hända de 5 000 000 judarna i det av Tyskland styrda Europa, vilka alla hotas av utrotning […].” ”I början av december 1942 lämnade utrikesdepartementet i Washington några siffror, som visar att antalet judiska offer, som deporterats och omkommit sedan 1939 i det av axelmakterna styrda Europa, nu nått den förfärande siffran 2 000 000 och att 5 000 000 svävar i fara att utrotas.””Omedelbar aktion av Förenta nationerna för att rädda så många som möjligt av de fem miljoner judar som hotas av utrotning […] krävdes vid en massdemonstration […] i Madison Square Garden i går kväll.” ”[…Rabbi Hertz sade] ’förfärande är att de som förkunnar de fyra friheterna hittills gjort mycket litet för att trygga ens friheten att leva för 6 000 000 av sina medmänniskor genom beredskap att rädda dem som ännu kan undfly den nazistiska tortyren och slakten. […]’” Anmärkning: Det ”Förenta nationerna”, som hänvisas till i detta utdrag, avser givetvis inte den nuvarande organisationen, som grundades först år 1945. Det som avses är dess föregångare, den likabenämnda organisation av 26 regeringar som efter en proklamation av Förenta staternas president Franklin D. Roosevelt den 1 januari 1942 förband sig att bekämpa axelmakterna. Den 10 mars 1943, s. 12: ”Fyrtio tusen människor lyssnade och tittade […] i går kväll på två föreställningar av ’We Will Never Die’, en dramatisk massminneshögtid för de 2 000 000 judar som dödats i Europa […] Berättaren sade ’Det kommer inte att finnas några judar kvar i Europa att representera, när freden kommer. De fyra miljoner, som återstår att döda, dödas planenligt.’” Den 20 april 1943, s. 11: ”London, den 19 april (Reuter) – Två miljoner judar har utplånats sedan nazisterna år 1939 började sin marsch genom Europa, och ytterligare fem miljoner svävar i omedelbar fara att avrättas. Dessa siffror avslöjades i den sjätte rapport om förhållandena i de ockuperade territorierna som de allierades gemensamma informationskommitté utfärdat.” Professor Arthur Butz visar i sin bok The Hoax of the Twentieth Century, en revisionistisk klassiker från 1976, att dessa påståenden om miljonfaldiga massmord hade sitt upphov i sionistjudiska lobbyorganisationer såsom Judiska världskongressen och Amerikanska judiska kongressen. Förenta staternas utrikesdepartement tog inte dessa uppgifter på allvar, men snart nog lyckades finansministern, den intensivt tyskhatande Henry Morgenthau, minska utrikesdepartementets inflytande. (A. Butz, anf. arb., 3:e uppl. 2003, ss. 81ff ) Men låt oss gå ytterligare sex år tillbaka i tiden. Den 25 november 1936 vittnade Chaim Weizmann, Sionistiska världsorganisationens president, inför Peelkommissionen. Denna kommission, ledd av Robert Peel, hade Storbritanniens regering tillsatt som reaktion på de häftiga strider mellan judar och araber i Palestina som börjat samma år. I juli 1937 rekommenderade kommissionen att det brittiska Palestinamandatet avskaffades och att två stater bildades, en för judar och en för araber. Chaim Weizmann yttrade: ”Det är ingen överdrift att säga att sex miljoner judar är dömda att vara fängslade i denna del av världen, där de är oönskade och för vilka länderna är indelade i sådana där de är oönskade och i sådana där de inte släpps in.” När Weizmann ordade om sex miljoner hotade eller lidande judar, var det varken något undantag eller ens första gången detta tal omnämnes i ett sådant sammanhang. Den amerikanske revisionisten Don Heddesheimer har samlat ett omfattande material, som visar att den propaganda, som amerikanska sionistiska organisationer så intensivt drev under andra världskriget, har en betydligt äldre förhistoria. I sin bok The First Holocaust – Jewish Fund Raising Campaigns With Holocaust Claims During And After World War One, 2003, visar han, som boktiteln anger, att judiska organisationer redan under första världskriget (1914–1918) och åren därefter drev kampanjer för penninginsamling i förening med påståenden om att miljontals judar var hotade av förintelse. Dessa kampanjer fick en mycket stor publicitet i den av sionister ägda pressen och stöddes i denna press genom mängder av propagandistiska artiklar. Här följer endast några exempel på vad dylika artiklar kunde innehålla: New York Times, den 4 december 1926: ”fem miljoner människor svälter […] hälften av världens judar pinas av svält och pest.” New York Times, den 21 april 1926: ”Detta är det skri som går ut från Europas judar […] ett helt folk håller på att dö […] miljoner judar sitter i Europa i fällan […] New York Times, den 7 maj 1920: ”[…] judiska krigslidande i Mellan- och Östeuropa, där sex miljoner är utsatta för hemska förhållanden präglade av svält, sjukdom och död […].” New York Times, den 5 maj 1920, s. 9: ”För att rädda sex miljoner kvinnor och barn i Östeuropa till livet från utrotning genom svält och sjukdom.” New York Times, den 5 maj 1920, s. 19: ”Sex miljoner svältande, febersjuka lidande i det av kriget sönderslitna Europa vädjar till oss […]” New York Times, den 3 maj 1920, s. 11: ”Er hjälp är nödvändig för att sex miljoner människor i Öst- och Mellaneuropa skall räddas till livet.” New York Times, den 3 maj 1920, s. 12: ”I Ryssland och i grannländerna har judarna utsatts för en särskilt ondskefull förföljelse […] Man antar att för närvarande fler än fem miljoner svälter eller håller på att svälta ihjäl, och en hemsk fläcktyfusepidemi härjar bland dem och sprider sig redan i grannbefolkningen.” New York Times, den 2 maj 1920, s. 1: ”Sex miljoner människor utan föda, bostad, kläder eller sjukvård.” New York Times, den 1 maj 1920, s. 8: ”Men 6 000 000 människors liv väntar på vårt svar” New York Times, den 21 april 1920, s. 8: ”I Europa finns det i dag fler än 5 000 000 judar, som svälter eller håller på att svälta ihjäl, och många av dem är drabbade av en elakartad fläcktyfusepidemi” New York Times, den 3 december 1919, s. 19: ”inget i världen annat än ett underverk [kan] hindra 5 000 000 till 10 000 000 människor från att dö genom köld och svält i Europa och Mellanöstern denna vinter […] förskräcklig judisk massaker” New York Times, den 12 november 1919, s. 7: ”otroligt tragisk fattigdom, svält och sjukdom för omkring 6 000 000 eller hälften av jordens judiska befolkning […] en miljon barn och fem miljoner föräldrar och äldre.” [caption id="attachment_46605" align="aligncenter" width="882"] Urklipp ur tidningen The American Hebrew, den 31 oktober 1919[/caption] The American Hebrew, den 31 oktober 1919, s. 582f.: ”Från andra sidan havet ropar sex miljoner män och kvinnor på hjälp […] sex miljoner människor. […] Sex miljoner män och kvinnor håller på att dö […] i den holocaust som hotar människolivet […] sex miljoner utsvultna män och kvinnor. Sex miljoner män och kvinnor håller på att dö […] Där hade vi allting samlat: sex miljoner dödsdömda judar och rent av ordet holocaust. Artikelns rubrik var ”Korsfästelsen av judar måste sluta” (The Crucifixion of Jews Must Stop!), och författaren var en viss Martin H. Glynn, som en kortare tid varit delstaten New Yorks guvernör. New York Times, den 26 oktober 1919, s. 1: ”4 000 000 svältande judar i Östeuropa.” New York Times, den 29 september 1919, s. 7: ”6 000 000 själar eller hälften av den judiska världsbefolkningen i otroligt tragisk fattigdom, svält och sjukdom.” New York Times, den 10 augusti 1917: ”Tyskar låter judar dö. Kvinnor och barn i Warszawa svälter ihjäl […] judiska mödrar, barmhärtighetens mödrar är glada över att se sina dibarn dö, nu är deras lidande åtminstone över.” Det var tyskarnas fel redan 1917. Holocaust är ett ord från första världskriget. Sionistiska ledare använde det att beteckna en föregiven massdöd av judar i samband med detta krig, och fram till år 1917 yrkade ledaren för det judiska samfundet i New York, Jacob Schiff, upprepade gånger på att ”denna holocaust” skulle stoppas (Naomi W. Cohen, Jacob H. Schiff, A Study in American Jewish Leadership, 1999, not 37, s. 191). Den israeliske professorn i ”förintelsestudier” Yehuda Bauer skrev i sin bok My Brother’s Keeper: A History of the American Joint Distribution Committee 1929–1939 (The Jewish Publication Society of America, Philadelphia, 1974, s. 8): ”den europeiska judenhetens förintelse under andra världskriget har utplånat minnet av 1900-talets första holocaust i spåren av första världskriget.” Frågor till förintelsepropagandisterna: Varför talar ni aldrig om denna ”1900-talets första holocaust”? Skall vi inte minnas den också? Eller skall vi helst glömma den? Skedde det då en sådan förintelse av miljontals judar under eller strax efter första världskriget? Det är föga troligt. I själva verket var judarna ett av få folk i Europa som i sin befolkningsutveckling inte menligt påverkades av första världskriget. Tvärtom: under tiden från 1900 till 1920 mer än fördubblades den judiska världsbefolkningen enligt gängse referenslitteratur. World Almanac av år 1900 anger världsjudenheten till 7 186 000, varav 3 400 000 i Ryssland och 1 700 000 i Donaumonarkin. World Almanac av år 1920 anger hela världens judiska befolkning till omkring 15 miljoner, varav 10,9 miljoner i Europa och 3,5 miljoner i Nord- och Mellanamerika. Under samma tjugoårsperiod ökade världsbefolkningen med 25 procent från 1,2 miljard år 1900 till c:a 1,6 miljard år 1920. Don Heddesheimer har rent av grävt fram ett propagandastycke från år 1900. Den 11 juni detta år återgav New York Times ett tal av den framstående amerikanske sionisten rabbi Stephen Wise. I talet yttrade han bland annat: ”Det finns 6 000 000 levande, blödande, lidande argument till förmån för sionismen.” Vid läsningen av detta och liknande blir intrycket att den propaganda, som serverades under andra världskriget, snarast var en upprepning, fortsättning eller återanvändning av propaganda, som prövades och finslipades redan under första världskriget och strax därefter. Under andra världskriget fann sionistiska påtryckningsgrupper en mycket lämplig måltavla för sin propaganda i det nationalsocialistiska Tyska riket, vars ytterligt judefientliga politik inbjöd till alla möjliga hårresande anklagelser, som kunde synas trovärdiga i de mindre upplystas ögon. Före, under och genast efter första världskriget var situationen dock mer komplicerad. Först var det kejserliga Ryssland sionisternas måltavla, då tsarens regering ansågs föra en antisemitisk politik. Sedan Ryssland besegrats 1916–1917, växlade sionisterna om till att i stället angripa Rysslands betvingare, Tyska riket. Tyskarna var nämligen allierade med de ottomanska turkarna, vilka ju behövde besegras för att Palestina skulle kunna ”befrias” och övergå i sionisternas ägo. Den tyskfientliga propagandan upphörde emellertid ganska snart, eftersom den tidens tyskar till skillnad mot nutidens var fullt villiga och förmögna att avvisa lögnpropaganda som riktades emot dem. Även om ”gaskamrarna” vanligen inte ingick i 1910- och 1920-talens propaganda, finns det åtminstone ett exempel från första världskriget. Det var Londontidningen Daily Telegraph, som den 22 mars 1916 publicerade följande:

”ILLDÅD I SERBIEN 700 000 OFFER FRÅN VÅR EGEN KORRESPONDENT

ROM, måndag (6:45 e.m.) De allierades regeringar har säkrat bevis och dokument, som snart skall publiceras och som bevisar att Österrike och Bulgarien gjort sig skyldiga till fasaväckande brott i Serbien, där de massakrer som förövats är värre än de Turkiet begått i Armenien. […] Kvinnor, barn och äldre män stängdes av österrikarna in i kyrkor och antingen stacks ihjäl med bajonetter eller kvävdes till döds med giftgas. I en kyrka i Belgrad kvävdes på detta sätt 3000 kvinnor, barn och äldre män […]” Ingen historiker hävdar i dag att österrikarna eller de med dessa allierade bulgarerna begick massmord med giftgas i Serbien under första världskriget. Detta var inget annat än krigspropaganda, för vilken dessutom den ansvarige brittiske ministern snart fick be om ursäkt. Men 26 år senare var det dags igen. Samma tidning, Daily Telegraph, den 25 juni 1942, s. 5, fem dagar innan New York Times första gången rapporterade om tyskarnas påstådda massmord på judar:

”TYSKAR MÖRDAR 700 000 JUDAR I POLEN RULLANDE GASKAMRAR DAILY TELEGRAPHS REPORTER

Fler än 700 000 polska judar har slaktats av tyskarna i den största massakern i världshistorien. […]” 1900-talets förintelsesagor har en betydligt äldre förhistoria. Ett närmare studium av historien ger vid handen att judar också i forntiden hängav sig åt fantasier om massakrer i miljontal på det egna folket. I Babyloniska Talmud liksom i annan rabbinsk litteratur från antiken finns föga trovärdiga uppgifter om massutrotningar av judar under den romerska tiden, nämligen i samband med de två sista judiska upproren mot den romerska makten. I fråga om den första revolten i Palestina åren 66–70 e. Kr. endast sörjer Talmud förlusten av Templet i Jerusalem och dryftar följderna för den judiska lagen. Däremot ifråga om diasporaupproret åren 115–117 och det andra upproret i Palestina åren 132–135 talar Talmud om oerhörda massakrer på judar. Enligt de antika källorna – huvudsakligen Dio Cassius, som skrev omkring år 200, och biskopen av Caesarea Eusebios, som skrev i början av 300-talet – började upproret i Cyrenaika (nuvarande nordöstra Libyen) vid en tid då kejsar Trajanus beredde sig att annektera Partien och dess värdefulla territorium i Mesopotamien och därför hade samlat en väldig här i östern till priset av att avveckla många små garnisoner, som upprätthållit ordningen på olika håll i riket. Det var alltså fritt fram för judarna att angripa civila greker och romare, och de mördade därunder 220 000 människor i Cyrenaika, och under detta massmördande roade de sig på olika sätt. Därefter spred sig upproret till Egypten, där judarna dödade ett okänt antal människor, och till Cypern, där de sägs ha dödat 240 000 människor. I Alexandria däremot, som var en övervägande grekisk stad, fick grekerna överhand och sägs ha dödat alla stadens judar. Talmud säger mycket litet om detta uppror, annat än att ange antalet av i Alexandria dödade judar till ”sextio myriader på sextio myriader, dubbelt fler än de som tågade ut ur Egypten”, det vill säga 1 200 000, om vi utgår ifrån att det är addition och inte multiplikation som avses. Dödandet skylls på ”kejsar Hadrianus”, vilket kan bero på att Hadrianus vid denna tid var befälhavare för kejsar Trajanus’ östarmé och efterträdde Trajanus som kejsare, när denne dog år 117, möjligen innan upproret slutligen kvästes. Det angivna antalet judiska dödsoffer är uppenbart överdrivet, ty även om det vanligen är svårt att komma med mer än ungefärliga siffror för folkmängden i forntida städer, är det likväl rimligt antaga att Alexandria vid denna tid hade mellan en halv och högst en miljon invånare, eftersom Alexandria knappast hade fler invånare än Rom, som kan ha haft fler än en miljon men aldrig ens nära två miljoner. Att judarna, som var i minoritet i Alexandria, skulle i denna stad ha förlorat fler av sina egna än vad hela staden hade invånare, är alltså ett rent påhitt. Men detta är bara början. Nästa stora judiska uppror var det som Bar Kochba anförde åren 132–135 i syfte att upprätta en judisk stat med sig själv som kung eller Messias, som han till slut hävdade sig vara. Under den tid upproret varade, stiftade Bar Kochba lagar, utgav pengar och fullgjorde andra regeringsfunktioner. Slutet kom år 135. Då Jerusalem inte lämpade sig för en belägring, ledde Bar Kochba återstoden av sin här till den lilla staden Bethar (nuvarande Bittir), som ligger i höglänt terräng omkring 15 km sydväst om Jerusalem, 40 km från Döda havet och 55 km från Medelhavet. Staden upptog en rektangulär yta av 600 meters längd i nord-sydlig riktning och 200 meters bredd i öst-västlig riktning. Stadens södra halva var befäst. De angivna måtten jämte uppskattade tal för Palestinas judiska befolkning vid denna tid – från 500 000 till 2 500 000 – gör det osannolikt att återstoden av Bar-Kochbas här räknade ens 50 000 man. Romarna belägrade Bethar sommaren 135, och i augusti bröt Bar Kochbas motstånd samman. Romarna stormade fästningen, och Bar Kochba dödades i slutstriden. Det är osannolikt att romarna förövade någon massaker på Bethars judiska befolkning. Det enda ”beviset” för en massaker finns i den rabbinska litteraturen, däribland talmudtraktaten Gittin och Midrash Rabbah till Klagovisorna. I synnerhet det sistnämnda verket skriver utförligt om belägringen och stormningen av Bethar och den påstådda massakern. Bar Kochbas garnison i Bethar anges till 200 000 man. Vidare uppges att Bar Kochba var så stark att de stenblock romarna sköt in i fästningen med katapulter studsade mot hans knä tillbaka på romarna med en sådan kraft att många av dem dödades. Bar Kochbas styrka räckte dock inte för att hindra romarna att massakrera så många som (fyra hundra tusen myriader =) fyra miljarder judar i Bethar eller ”som vissa säger” (fyra tusen myriader =) 40 miljoner (Babyloniska Talmud, Gittin 57b), medan Midrash Rabbah till Klagovisorna anger 800 miljoner dödade judar. Att dessa dödstal verkar litet väl höga, insåg nog de lärda rabbinerna, varför de gav oss några detaljer, som väl är tänkta att verka mera övertygande. Sålunda står det att blodet av de dödade judarna forsade i sådana floder att de nådde romarnas hästar upp till näsborrarna och därefter rusade mot havet, varvid dessa floder av blod ryckte med sig stora stenblock. Havet färgades rött av blod ända till sex kilometer från kusten. (Midrash Rabbah till Klagovisorna 2.2 § 4) Naturligtvis skonade de grymma romarna heller inte judiska skolpojkar, som det i Bethar fanns ovanligt många av. Närmare bestämt fanns i denna lilla stad icke färre än 400 synagogor, varje synagoga hade 400 rabbiner och varje rabbin undervisade 400 skolpojkar. Alla dessa (400 x 400 x 400 =) 64 miljoner skolpojkar mördade romarna på enahanda sätt, nämligen genom att veckla in dem i Torah-rullar och tända på dessa. (Babyloniska Talmud, Gittin 58a) Vilken holocaust! I förintelsepropagandan brukar ju Hitler kallas världshistoriens värsta förbrytare med sex miljoner judars död på sitt samvete. Hadrianus då? Han sägs ju här ha varit minst tio gånger värre. Något annorlunda lyder rabbi Gamaliels redogörelse för romarnas massaker på de judiska skolpojkarna i Bethar: ”Det fanns fem hundra skolor i Bethar, och den minsta av dem hade icke färre än tre hundra barn. De brukade säga: ’Om fienden kommer emot oss, ska vi gå ut och sticka ihjäl dem med dessa skrivstift.’ Men när folkets synder förmådde fienden att komma, vecklade de in varenda skolpojke i hans bok och brände honom, så att bara jag blev kvar.” (Midrash Rabbah till Klagovisorna, 2.2§4) Att såsom rabbi Gamaliel påstå sig vara enda eller nästan enda överlevande efter en massaker är ett mönster som går igen i vår tids vittnesmål om ”Förintelsen”. Exempelvis sade den nutida ”Förintelse”-religionens överstepräst Elie Wiesel om sig själv: ”I Buchenwald skickade man tio tusen i döden varje dag. Jag var alltid bland de sista hundra närmast grinden.” (Time, 18 mars 1985, s. 79.) Vidare berättar Babyloniska Talmud att liken av de dräpta judarna användes till att uppföra en mur runt Hadrianus’ vingård, som sades omfatta (18 kvadratmil =) 46 kvadratkilometer. Och det blod av judarna, som inte forsade ut i havet, samlades och användes att gödsla gojernas vingårdar i sju år. (Gittin 57a) [caption id="attachment_46608" align="aligncenter" width="1170"] Boken …om detta må ni berätta… utgiven av Regeringskansliet spreds med skattemedel i mer än en och en halv miljon exemplar till familjer i Sverige med barn i grundskolan[/caption] I nutida sagor om ”Förintelsen” får vi höra att de bottenlöst elaka men strängt nyttoinriktade tyskarna gjorde tvål av de dödade judarnas fett, gödningsmedel av askan och lampskärmar av de avdragna hudarna. Det sammanlagda intrycket blir väl att nyare tiders sagor om ”Förintelsen” och berättelserna i den minst 1400 år äldre rabbinska litteraturen är samma andas barn. Detaljerna överensstämmer givetvis inte. Men de fantastiska överdrifterna, det obesvärade fabulerandet och den sjukliga fantasin är desamma. Till sist några fler frågor till förintelsepropagandisterna: Hur många ”förintelser” skall vi minnas och aldrig glömma? Bara den under Hitler? Också den under och strax efter första världskriget? Också den under Hadrianus för nästan 1900 år sedan? En förintelse, två eller alla tre? Är man en förnekare, om man tror bara på den senaste ”Förintelsen”? Varför finns det ingen bok Om Hadrianus må ni berätta för gratis utdelning till Sveriges alla skolbarn? Lars Adelskogh

EU-ledamoten under förintelseceremonin i Bryssel: ”Låt oss be för offren i Gaza”

Isac Boman — Thu, 30 Jan 2025 15:10:44 +0000

EU-parlamentets årliga tysta minut för förintelsens offer på onsdagen avbröts av den polske ledamoten Grzegorz Braun, som istället riktade fokus mot Israels etniska rensning av Gaza. – Låt oss be för offren för det judiska folkmordet i Gaza, deklarerade Braun och upprepade sedan sin uppmaning ytterligare en gång.

BREAKING:
Polish Member of Parliament Grzergorz Braun interrupted a moment of silence for Holocaust victims at the EU Parliament with a call to prayer for “The victims of the Jewish genocide in Gaza.” He remarked that “all victims are equal, but some are more equal than… pic.twitter.com/UUD8FaKaEU — Megatron (@Megatron_ron) January 29, 2025

– Tack så mycket, tack så mycket, för era böner för offren för det judiska folkmordet i Gaza, upprepade Braun ytterligare en gång innan den tysta minuten var över. Själv menar Braun att han inte störde ceremonins ändamål, utan att han snarare ville uppmärksamma hur vissa offer för krigsförbrytelser och folkmord värderas högre än andra. ”Jag delade med mig av iakttagelsen att alla offer tydligen är jämlika, men att vissa är mer jämlika än andra”, förklarar han i efterhand.

Nie „zakłóciłem”, uzupełniłem - wezwaniem do modlitwy za ofiary żydowskiego ludobójstwa w Gazie. Wykluczony z obrad przez ⁦@EP_President⁩ podzieliłem się uwagą, że najwyraźniej wszystkie ofiary są równe, ale niektóre równiejsze. #Braun2025 https://t.co/YFGgKoSILE
— Grzegorz Braun (@GrzegorzBraun_) January 29, 2025

Släpades ut från lokalen

Tilltaget uppskattades inte av talmannen, Roberta Metsola, som kort därefter beordrade att Braun skulle släpas ut från lokalen. Brauns utspel har av kritiker benämnts som ”hatisk retorik”, där bland andra den nederländske kristdemokraten Bert-Jan Ruissen kräver att Braun straffas och utsätts för ”högsta möjliga sanktioner” som EU-organet kan utdöma. Braun är medlem i det nationalkonservativa partiet Korona, "Kronan", och ställer upp i presidentvalet i Polen senare i år. Han har i flera olika sammanhang uppmärksammats för starka utspel mot judisk lobby och även för att ha demolerat en skylt till en officiell presskonferens om covidpass i samband med att dessa lanserades i Polen.

Grzegorz Braun will run as a candidate in the 2025 Polish presidential election. pic.twitter.com/gcGTR4Ll8Y
— Tony.Chin (@tonychtonych) January 11, 2025

Brauns tidigare kanske mest uppmärksammade aktion var när han tog en brandsläckare till hjälp för att släcka en judisk ljusstake (menora) som placerats ut i det polska parlamentet i samband med den judiska helgtiden Hanukka. https://www.youtube.com/watch?v=nd2EWU9n3tg – De människor som deltar i denna sataniska kult borde skämmas, deklarerade han i samband med denna händelse. Braun fick efter tilltaget sitt arvode indraget i sex månader, och en rättsprocess inleddes. Braun har senare dock följt upp den uppmärksammade aktionen genom att fördöma judisk rasism gentemot europeiska nationer i det polska parlamentet.

Var femte ung amerikan tror inte på förintelsen

Jan Sundstedt — Thu, 14 Dec 2023 12:07:23 +0000

Enligt en undersökning genomförd av The Economist/YouGov, anser var femte amerikan mellan 18-29 år att förintelsen är en myt. Ytterligare 30 procent av de unga amerikanerna svarade att de varken höll med eller inte höll med om påståendet att förintelsen aldrig ägt rum. Det kan noteras att just unga amerikaner sticker ut i undersökningen och att generellt bland amerikaner endast sju procent tror att förintelsen aldrig inträffat. Bland alla åldersgrupper var svarta amerikaner (13 procent) den grupp som oftast svarade att förintelsen var en myt. Även om undersökningen bara omfattade cirka 1500 personer har den fått viss massmedial uppmärksamhet i USA – särskilt mot bakgrund av att Vita huset och kongressen de senaste veckorna uttalat att man kommer att lägga särskild vikt vid att bekämpa vad man menar är ”antisemitism”. Israels invasion av Gaza fortsätter att splittra den amerikanska opinionen. I veckan kallades bland annat ledare för toppuniversiteten till representanthuset för att bemöta anklagelser om att det i hög utsträckning sprids just antisemitism på amerikanska universitet. Bland de svarande i undersökningar säger en tredjedel av amerikanerna att antisemitism är ett ”mycket allvarligt problem” i USA – jämfört med endast en fjärdedel av ungdomarna.

Starkt Israelstöd

Nyligen lade senator Jacky Rosen från Nevada fram ett lagförslag om att förnya Never Again Education Act, som innebär att staten ska lägga mer pengar på att finansiera ”utbildningar om förintelsen” riktade till unga amerikaner. – Att inte utbilda studenter om allvaret och omfattningen av Förintelsen är en björntjänst mot minnet av dess offer och mot vår skyldighet att förhindra sådana grymheter i framtiden. I en tid av ökande antisemitism kommer ett förnyat godkännande av den tvådelade Never Again Education Act att bidra till att säkerställa att lärare har de resurser som behövs för att undervisa elever om Förintelsen och hjälpa till att motverka antisemitisk bigotteri och hat, deklarerade hon. Enligt Economist/YouGovs opinionsundersökning stödjer en majoritet amerikaner att USA backar upp Israel i kriget mot Hamas, cirka 61 procent sa att det var antingen "mycket" eller "något viktigt" att stödja Israel. Trots det starka stödet för Israel i konflikten ogillar ungefär hälften av amerikanerna president Bidens agerande i samband med invasionen, enligt undersökningen, inklusive knappt 30 procent av demokraterna och 69 procent av republikanerna.

Regeringen Orpo vill lagstifta den etablerade bilden av förintelsen

Isac Boman — Fri, 01 Sep 2023 16:37:55 +0000

Under torsdagens presskonferens presenterade den borgerliga finska regeringen vad man benämner som programmet "Ett jämlikt Finland" för "likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering" som ska implementeras i landet. Bland annat deklareras att man vill göra det kriminellt att ifrågasätta den vedertagna bilden av de historiska skeendena kring förintelsen. – Regeringen förbinder sig att främja likabehandling på bred front och under hela valperioden. Det finns ingen plats för rasism i Finland, deklarerade Samlingspartiets statsminister Petteri Orpo i samband med presskonferensen. Programmet omfattar sammanlagt 23 punkter, där man vid sidan av att kriminalisera "förnekelse av förintelsen" även tillägger att förintelsens minnesdag ska "börja firas i enlighet med internationell praxis". Man öppnar också för att förbjuda användning av både kommunistiska och nationalsocialistiska symboler om "de används i syfte att främja de ideologierna". Regeringen Orpo utlovar därtill en rad andra åtgärder, bland annat att staten ska lägga "särskild vikt" vid "mångfald" i samband med rekryteringsprocesser. Bland mångfaldsfaktorer som nämns i programmet återfinns kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, medborgarskap, språk, religion eller övertygelse, åsikt, funktionsnedsättning, hälsotillstånd, sexuell läggning eller "någon annan omständighet som gäller en enskild person". Budgeten för att genomföra programmet uppskattas till mellan 10 och 20 miljoner kronor.

Mahmoud Abbas: ”Israel har begått 50 förintelser”

Isac Boman — Thu, 18 Aug 2022 04:22:47 +0000

Under ett statsbesök i Tyskland deklarerade den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att Israel sedan 1947 begått ”50 förintelser” i Palestina. Uttalandet har väckt stor vrede bland tyska politiker och beskrivs som ”outhärdligt och oacceptabelt” av förbundskansler Olaf Scholz. – Om vi ska se på historien så har Israel från 1947 tills i dag begått 50 massakrer i 50 palestinska byar. 50 massakrer, 50 förintelser, svarade den 86-årige presidenten när han under en presskonferens fick en fråga angående 50-årsminnet av palestinska terroristers attack mot OS i München 1972 där elva israeler, fem palestinier och en västtysk polisman dödades. Uttalandet föll inte i god jord i det Israelvänliga Tyskland krävde oppositionen att den tyske förbundskanslern Olaf Scholz som Abbas besökte ”borde ha kastat ut” den palestinske presidenten. Snart gick även Scholz ut på Twitter och förkunnade att Mahmous Abbas uttalanden om Israels agerande mot palestinier var ”motbjudande”. ”Särskilt för oss tyskar är varje relativisering av Förintelsen outhärdlig och oacceptabel”, skriver han vidare. Mahmoud Abbas har även tidigare orsakat politiskt ramaskri och panik i Väst efter att ha argumenterat för att de europeiska judeförföljelserna inte berodde på judarnas religiösa övertygelser utan på hur befolkningarna upplevde deras sociala funktion och beteende i samhället. – Fientligheten mot judar berodde inte på deras religiösa identitet utan på deras sociala funktion i samhället, som förknippas med ocker och bankverksamhet, sa han 2018 och menade att det var detta som låg till grund för förintelsen.

Efter ADL-kritiken: Whoopi Goldberg stängs av

Markus Andersson — Wed, 02 Feb 2022 13:13:58 +0000

Whoopi Goldberg stängs av som programledare i två veckor efter att ha argumenterat för att judar är att betrakta som en vit europeisk folkgrupp och att förintelsen således inte handlade om ras - synpunkter som bland annat den högerextrema lobbyorganisationen Anti-Defamation League nu pressat henne att backa från. I ABC:s ”The View” diskuterades nyligen en skolstyrelse i Tennessees beslut att bannlysa boken ”Maus” som handlar om förintelsen. Skolan motiverar beslutet med att boken inte är lämplig i en skolmiljö med unga elever på grund av att det förekommer svordomar, nakenhet och självmord. I ”The View” kom programledarna snabbt in på förintelsen och skådespelerskan Whoopi Goldberg kommenterade att denna inte handlade om ras utan om människors grymhet gentemot andra människor. – Låt oss vara ärliga om det här. Förintelsen handlar inte om ras, nej det handlar inte om ras. Joy Behar, en annan av programledarna menade då att nationalsocialisterna såg judar som en annan ras. – Men det handlar inte om ras. Det gör inte det. Det handlar om människans omänsklighet gentemot andra människor, fortsatte Goldberg och började göra sina kollegor märkbart upprörda. Ana Navarro, även hon programledare för showen hävdade då att förintelsen handlade om att specifikt ge sig på judar och romer. – Men de är två vita folkgrupper, kontrade Goldberg och fick då svaret att nationalsocialisterna ”inte såg dem som vita.” – Ni missar poängen. Samma minut som ni får det att handla om ras så går det åt skogen. Låt oss prata om det för vad det verkligen är. Det handlar om hur människor behandlar varandra. Det är ett problem. Det spelar ingen roll om du är vit eller svart. Svarta, vita, judar – alla äter alla. Kort efter Goldbergs utspel gick bland andra Jonathan Greenblatt, ledare för den inflytelserika judiska lobbyorganisationen Anti-Defamation League, ut på Twitter och anklagade henne för "förintelseförvrängning". ”De dehumaniserade dem och använde rasistisk propaganda för att rättfärdiga slakten av sex miljoner judar. Förintelseförvrängning är farligt”, menar han. Snart gick också det amerikanska förintelsemuseet ut med kommentaren att ”judar definierades inte utifrån sin religion utan utifrån ras”. Påtryckningarna fick Goldberg att snabbt pudla med att hon inte borde ha sagt att förintelsen inte handlade om ras - och hon tillägger också att "det judiska folket har hennes fulla stöd". – Det judiska folket runt om i världen har alltid haft mitt fulla stöd, menar hon vidare och "ber om ursäkt för den skada hon orsakat". Goldbergs ursäkt blidkade dock inte cheferna på ABC som låter meddela att hon stängs av i två veckor ”för att reflektera och lära sig om hur kommentarerna påverkar”. Jerusalem Posts Emily Schrader och flera andra judiska kommentatorer har också passat på att betona att Goldberg är fel ute när hon beskriver judar som en vit folkgrupp. ”Åh titta, icke-judar försöker förklara hur ”vita” judar är – när de mördades just för att de inte är vita”, säger hon.

Oh look, non-Jews trying to explain how “white” Jews are when they were murdered for not being white…
Also apparently the Holocaust wasn’t about race. Who knew?! 🙄 pic.twitter.com/YpJgUg5vkz — Emily Schrader - אמילי שריידר (@emilykschrader) January 31, 2022

Israelisk FN-resolution ska försvara den officiella bilden av förintelsen

Isac Boman — Fri, 21 Jan 2022 14:22:50 +0000

En resolution ledd av Israel röstades, bortsett från Iran, under torsdagen igenom enhälligt i FN:s generalförsamling som bland annat riktar sig mot kritisk granskning av förintelsen som historisk händelse. Resolutionens initiativtagare, Israels FN-ambassadör Gilad Erdan, motiverar åtgärden med att man ser en ökad förekomst bland allmänheten av ”ifrågasättande och förvridning av förintelsen som en historisk händelse” framförallt på digitala forum. Enligt Jewish News Syndicate kallar Erdan resolutionen ”sitt viktigaste initiativ i New York”. – Förintelseförnekande har spridits som en cancer, deklarerade Erdan inför generalförsamlingen där samtliga länder understödde hans resolution förutom Iran. Resolutionen markerar 80-årsdagen av den så kallade Wannseekonferensen 1942 som sammankallades och leddes av Tysklands säkerhetsministeriums chef Reinhard Heydrich där ett organiserat massmord konkret ska ha planerats. Enligt den officiella historieskrivningen idag förekommer spretiga uppskattningar att detta ledde till mellan 11 och 17 miljoner människors död, varav 5,6 till 6,3 miljoner bedöms ha varit judar vid sidan av romer, sovjetiska krigsfångar, homosexuella och Jehovas vittnen. Framförallt i Tyskland har historieforskare och andra författare fängslats för sina slutsatser att dödstalen i själva verket varit betydligt lägre och snarare bör härledas till tyfus-smitta i koncentrationslägren och omfattande svält i slutskedet av andra världskriget som en följd av de allierades terrorbombningar. Vid sidan av att fördöma denna typ av historisk revisionism uppmanar resolutionstexten även FN:s medlemsstater att ”ta fram program för att utbilda framtida generationer” om förintelsen. Den efterlyser också sociala medieplattformar att aktivt vidta ännu mer omfattande åtgärder för att bekämpa fientlighet som riktas mot judar. https://www.youtube.com/watch?v=shx_l5LT0ro Den israeliska dokumentären Defamation. Bland andra den amerikanske författaren Norman Finkelstein, bland annat känd från den vida uppmärksammade dokumentären Defamation, har samtidigt riktat kritik mot det han betecknar som en ”förintelseindustri” där förintelsen utnyttjats som ett ”ideologiskt vapen” för politiska och kommersiella syften. Resolutionens formuleringar ligger bland annat i linje med FN:s så kallade "Outreach Programme" för förintelsen, där bland annat Tel Aviv-professorn Zehavit Gross fört fram att förintelsen bör användas som ett verktyg i utbildningssammanhang för att "främja en kosmopolitisk framtid" och driva på för att ta fram en global typ av medborgarskap. Många har mot bakgrund av vedertagen historia samtidigt ifrågasatt hållningen att förintelsen bör ha en särställning exempelvis i relation till den sovjetiska regimens massmord efter maktövertagandet i Ryssland. Detta omfattar bland annat Holodomor-svälten i Ukraina, ”den röda terrorns” systematiska terroravrättningar och slavarbete i Gulag-lägren, vilka enligt de flesta historiker bedöms ha kostat fler människor livet än förintelsen. En av de grupperingar som Finkelstein pekat ut som oetisk är den högerextrema amerikansk-judiska lobbygruppen organisationen ADL som länge har arbetat för att ge förintelsen en global särställning och därtill kriminalisera historisk revisionism som strider mot den officiella bilden av slutskedet av andra världskriget. Det är blott andra gången som generalförsamlingen omfattar en israelisk resolution. Den första var 2005 då en resolution godkändes för att etablera en internationell minnesdag för förintelsen.