demokrati – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 28 Aug 2026 12:59:03 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg demokrati – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Vad tycker partierna utanför riksdagen? – sju röster i ovanlig tv-debatt https://nyadagbladet.se/inrikes/vad-tycker-partierna-utanfor-riksdagen-sju-roster-tv-debatt/ Fri, 28 Aug 2026 12:59:03 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238604 För första gången samlades sju partier utanför riksdagen i en gemensam direktsänd debatt. Samtalet rymde djupa motsättningar om migration, ekonomi, AI, Nato och religiösa friskolor – men också oväntade beröringspunkter kring EU-kritik, direktdemokrati och motståndet mot den politiska mittfårans centralisering. Den drygt två timmar långa sändningen arrangerades av Forum Sverige i samarbete med Zeitgeist Sweden och leddes av Thabo Motsieloa. Kristna Värdepartiet var annonserat som deltagare men saknade representant på grund av sjukdom. De medverkande var Gustav Kasselstrand (Alternativ för Sverige), Bo Hansson (Ambition Sverige), Gustav Rydelius (MoD), Anders Exner (Enhet), Benny Tyr (Landsbygdspartiet oberoende), Mikael Yüksel (Partiet Nyans) och Ulf Bejerstrand (Knapptryckarna). Formatet gav partier som sällan möts i ett gemensamt tv-samtal möjlighet att både presentera sig själva och svara på motståndarnas invändningar. Nedan sammanfattar NyD vad som framkom i de största frågorna.

Vilka var partierna – och vad förenade dem?

Alternativ för Sverige presenterades av Kasselstrand som ett nationalistiskt parti med fokus på nationalstaten, återvandring och svenskt självbestämmande. Ambition Sverige beskrev Hansson som EU-kritiskt, frihetsorienterat och inriktat på mindre offentlig sektor. MoD placerade Rydelius partiet i en antiglobalistisk och ekonomiskt jämlikhetsorienterad tradition, medan Enhet genom Exner betonade ekologisk hållbarhet, fred, lokal delaktighet och direktdemokrati. Landsbygdspartiet oberoende lyfte decentralisering, jordbruk och offentlig service utanför storstäderna. Partiet Nyans beskrev Yüksel som ett mittenorienterat parti med minoritetsfrågor som profil, men med program över hela det politiska fältet. Knapptryckarna gjorde i stället själva beslutsformen till sin huvudfråga: företrädaren Bejerstrand vill ersätta mycket av det representativa systemet med direkta digitala omröstningar. EU-motståndet återkom hos nästan samtliga deltagare, men av olika skäl. För AFS handlade det om nationellt självbestämmande. Ambition Sverige och Enhet riktade kritik mot överstatlighet och regelbörda. MoD förband EU-kritiken med kritik mot globalisering och koncentrerad ekonomisk makt. Nyans delade delar av kritiken mot EU:s utveckling men förde samtidigt en annan linje i flera frågor om minoriteters rättigheter. — Varför inte fråga folket vad de vill egentligen istället för att vi ska ha tolkar överallt?, sade Knapptryckarnas Ulf Bejerstrand när han förklarade partiets direktdemokratiska idé.

Migrationen: återvandring, assimilation eller integration

Debattens skarpaste konflikt stod mellan Kasselstrand och Yüksel. AFS vill enligt Kasselstrand ersätta integrationspolitiken med en omfattande återvandringspolitik och talade om att mellan en och en halv miljon människor på sikt bör lämna Sverige. Han argumenterade för att Sverige annars inte kan bevara sin nationella karaktär. — Vi ska inte ha någon integrationspolitik. Vi ska ha återvandringspolitik, sade Kasselstrand. Yüksel avvisade denna linje som både juridiskt och praktiskt ogenomförbar. Han förespråkade i stället en hårdare men inkluderande integrationsmodell, med svenska kombinerat med yrkesutbildning för arbetslösa och ett ömsesidigt ansvar mellan den som kommer och samhället. Hansson betonade assimilation, självförsörjning och utvisning av grovt kriminella utan medborgarskap. Exner och Rydelius talade båda om tydligare krav och svenska samhällsramar, men också om förebyggande arbete och om att skapa förutsättningar för människor att kunna stanna i sina ursprungsländer. — Vi måste lära oss att leva i harmoni. Vi måste lära oss att respektera varandra, sade Yüksel. Här blev också den juridiska och praktiska genomförbarheten en direkt konflikt. Yüksel hävdade att Kasselstrand sålde en fantasi och att en omfattande tvångsåtervandring skulle kollidera med internationella åtaganden. Kasselstrand svarade att folkviljan måste väga tyngre än avtal som han ansåg begränsar Sverige. Exner tog en tredje position: han ville ha språk, egenförsörjning och respekt för lagar, men också ett förebyggande arbete mot krig, katastrofer och de förhållanden som tvingar människor att lämna sina ursprungsländer. — Världen i grunden är ett öppet land. Man ska kunna bosätta sig där man vill förutsatt att man följer lagar, tar till sig kulturen, kan språket och så vidare, sade Exner. Landsbygdspartiets Tyr lyfte att svensk utrikespolitik och krig i andra delar av världen också måste vägas in när migrationsfrågan diskuteras. Knapptryckarnas Bejerstrand ville i stället lägga avgörande vägval direkt hos väljarna genom folkomröstningar.

Ekonomi: småföretag mot maktkoncentration

I ekonomidelen rådde bred enighet om att småföretag och landsbygd behöver bättre villkor. Ambition Sverige ville minska offentlig sektor, sänka energi- och arbetsgivarskatter och riva byråkrati. Landsbygdspartiet pekade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig matupphandling ska följa samma krav som svenska producenter möter. Nyans föreslog sänkta kostnader för småföretag som anställer unga. AFS riktade sin kritik mot subventionerade gröna industrisatsningar och hävdade att politikerna i för hög grad styr kapital mot utvalda branscher. MoD intog den motsatta utgångspunkten i synen på statens storlek: Rydelius argumenterade för en stark välfärdsstat, progressiv förmögenhetsbeskattning och en uppgörelse med vad han beskrev som koncentrerad privat makt. Den principiella skillnaden blev tydlig: flera partier ville minska statens roll för att frigöra företagande, medan MoD ville använda staten som ett motmedel mot stora kapitalintressen. Samtidigt fanns en gemensam misstänksamhet mot hur stora företag och politiska system påverkar varandra. Hansson gick till angrepp mot regelbördan och ville minska offentlig sektor, sänka skatter och arbetsgivaravgifter samt göra det enklare för företag att växa. Tyr fokuserade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig sektor ska köpa in mat som uppfyller samma krav som läggs på svenska producenter. Kasselstrand angrep i sin tur statligt understödda gröna industrisatsningar och hävdade att subventioner styr kapital till politiskt utvalda projekt i stället för till verksamheter som står på egna meriter. — En stor del av företagandet i Sverige handlar om att få åt sig så mycket bidrag som möjligt från politikerna, sade Kasselstrand. — Det är när de växer sig alldeles för stora, sade Rydelius om företagens makt och fortsatte att ifrågasätta om demokrati kan fungera när ett fåtal aktörer dominerar ekonomin.

AI: möjlighet, hot och frågan om vem som styr

AI-frågan blottlade både teknikoptimism och oro. Enhet såg möjligheten att frigöra människor från monotont arbete och flytta fokus till omsorg, utbildning och lokalsamhälle, men varnade för ett artificiellt kontrollsamhälle. MoD menade att den centrala frågan är vem som äger och kontrollerar tekniken, och varnade för övervakning och maktkoncentration. AFS ville att Sverige ska kunna samarbeta med olika tekniska stormakter utan att bindas hårdare till EU och USA. Nyans lyfte behovet av svensk IT-infrastruktur, tidig programmeringsundervisning och minskat beroende av utländska aktörer. Ambition Sverige framhöll företagande och individens frihet snarare än en expansiv statlig roll. — AI är en teknik på så sätt någorlunda neutral. Den kan användas för att skapa det vi vill eller det vi inte vill, sade Enhets Anders Exner. Yüksel förde diskussionen i riktning mot teknisk självständighet. Han ville se mer programmering tidigt i skolan och en svensk IT-infrastruktur, från myndigheternas programvara till hårdvaran. Kasselstrand avvisade däremot tanken att Sverige bör lägga mer makt på EU-nivå för att konkurrera med USA och Kina; hans linje var att Sverige ska kunna samarbeta brett utan att bindas exklusivt till ett västligt block. MoD återkom till ägarfrågan och varnade för att tekniken kan användas för övervakning om kontrollen koncentreras till statliga och privata maktcentra.

Nato, DCA och vägen till säkerhet

Kritiken mot Natoanslutningen var genomgående, men inte identisk. Landsbygdspartiet sade att man hellre hade sett en nordisk allians men accepterar dagens läge. Ambition Sverige vill enligt Hansson avveckla DCA-avtalet och på sikt lämna Nato, men också bygga upp ett eget svenskt försvar. AFS och MoD uttryckte en mer långtgående kritik och ville lämna både Nato och DCA. Enhet förde fram en fredspolitisk linje med diplomati, medling och ett särskilt fredsdepartement. Nyans ville få bort USA från svenska baser men föreslog en ny europeisk försvarsallians där även Turkiet ingår. Knapptryckarna ville att ett så avgörande vägval borde ha lagts till folkomröstning. — Man skapar inte fred genom att förbereda för krig. Man skapar fred genom att förbereda för fred, sade Exner. Den tydligaste skillnaden inom Nato-kritiken gällde vägen ut. Tyr sade att Landsbygdspartiet oberoende helst hade sett en nordisk allians, men att dagens omvärldsläge gör att medlemskapet måste accepteras tills vidare. Hansson ville bygga ett starkare eget försvar men samtidigt avveckla DCA-avtalet och lämna Nato när det är möjligt. Nyans föreslog i stället en ny europeisk försvarsallians, medan flera andra deltagare argumenterade för ett mer omedelbart utträde. — Ett land har ju alltid en armé, antingen sin egen eller någon annans, sade Hansson och beskrev DCA-avtalet som oförenligt med ambitionen om ett självständigt svenskt försvar.

Skolan och religionsfriheten

Mot slutet blev friskolorna och religionen en ny konfliktlinje. Hansson försvarade fristående skolor och ville återupprätta lärarens auktoritet. Yüksel försvarade religiösa friskolor och menade att debatten ofta riktas selektivt mot muslimska skolor, samtidigt som han efterlyste seriösa aktörer och förbättrade skolor i utsatta områden. Hansson betonade konkurrens och mångfald i förskola och skola, men menade samtidigt att läraren måste återfå ett tydligare mandat i klassrummet. Yüksel invände att den politiska debatten alltför ofta fastnar vid vinstfrågan medan kvalitetsproblemen i kommunala skolor hamnar i skymundan. Han förespråkade stiftelsedrivna alternativ i utsatta områden och sade att religiösa friskolor inte ska behandlas som ett särfall så länge de följer lagen. — Religion och skola ska inte sitta ihop, sade Rydelius kort, medan Yüksel svarade att föräldrar måste kunna välja religiösa friskolor inom ramen för religionsfriheten. Rydelius och andra deltagare argumenterade för en tydligt sekulär skola. I denna fråga blev motsättningen särskilt tydlig mellan en universalistisk syn på religionsfrihet och en syn där skolan främst ska bära en gemensam sekulär samhällsram.

En ovanlig arena

Partierna utanför riksdagen har i praktiken betydligt svårare att nå den nationella tv-publiken än riksdagspartierna. SVT uppger exempelvis att dess partiledardebatter är avsedda för ledarna för samtliga åtta riksdagspartier. Det innebär att de här partierna inte får tillgång till samma återkommande nationella debattformat, även när de ställer upp i val och har egna partiprogram. Avgränsningen gör den etablerade partiledardebatten till en i huvudsak sluten arena för de redan etablerade partierna. Väljare får därmed sällan se de utomparlamentariska alternativen prövas mot varandra i samma format – eller höra deras företrädare svara på invändningar från politiska motståndare. Forum Sveriges sändning bröt mot den ordningen. Sändningen gav inte ett gemensamt alternativprogram. Tvärtom visade den hur stora avstånd som finns mellan partierna, särskilt i synen på migration, religion, statens ekonomiska roll och utrikespolitiken. Men programmet visade också att partier utanför riksdagen rymmer fler ideologiska riktningar än den vanliga höger-vänsterkartan fångar.
]]> Stoppa eliten – ta ut dina pengar från banken! https://nyadagbladet.se/kronikor/satt-stopp-for-eliterna-ta-ut-pengarna-fran-banken/ Sun, 23 Aug 2026 08:05:39 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=237149 Gör som vi kräver – annars tar vi ut våra pengar. Om uttagen samordnas på rätt sätt krävs det inte mycket för att utlösa en bankrusning. Det kan räcka att fem till tio procent av befolkningen deltar. Varför skulle det fungera? Bankerna har en viss mängd kontanter tillgängliga för snabba uttag, men när de pengarna tar slut tvingas de sälja andra tillgångar. Givet hur systemet är uppbyggt skulle det alltid skapa bekymmer, eftersom det aldrig finns tillräckligt med kontanter för att täcka alla uttag, men i dag skulle bankerna kollapsa på grund av sina orealiserade förluster.1

Varför bankerna är sårbara

Vad menar jag? Låt oss ta ett förenklat exempel. Föreställ dig att du äger ett hus vars värde har fallit till, säg, 1 000 000 kronor. Samtidigt är du skyldig banken 2 000 000 kr från när du köpte det. I det läget sitter du på 1 000 000 kr i så kallade icke-realiserade förluster. Tekniskt sett är du illa ute, men så länge huspriset stiger igen är allt okej. Men om du tvingas sälja, till exempel på grund av att du har förlorat jobbet, blir det en katastrof: du kan inte längre betala dina skulder. Detsamma gäller banker. Om de tvingas sälja tillräckligt mycket till förlust innebär det game over, vilket till exempel var det som hände med Silicon Valley Bank 2023. Och när vi tar ut pengar ur våra bankkonton tvingas de sälja sina tillgångar för att betala vad de är skyldiga. Det betyder att vi, folket, kan slå mot eliterna där det svider mest: vi kan få banksystemet att kollapsa om vi inte får igenom våra krav. Det har hänt tidigare. Bankuttag användes exempelvis för att driva igenom den engelska reformlagen 1832. Människor tog ut sina insättningar under parollen ”To Stop the Duke, go for gold”. På en vecka betalade Bank of England ut 25 000 000 dollar, vilket räckte för att regeringen skulle ge vika. (s. 21, Hull, 1929) Vi måste vara försiktiga med vad vi önskar oss. Men jag tror detta är ett verktyg som vi har förbisett alltför länge.   Tobias Lindström
1 Fortune skrev exempelvis i maj 2025 att bankerna har 500 miljarder dollar i orealiserade förluster (hämtad den 25 januari 2026). Hull, John Thomas. Reform Movements and Ideas. Saskatchewan: s.n., 1929. Pamflett nr 2 i en serie föreläsningar vid Co-operative School, som hölls i juni 1929 vid University of Saskatchewan.]]> Demokratin som fruktar sina väljare https://nyadagbladet.se/ledare/demokratin-som-fruktar-sina-valjare/ Sat, 22 Aug 2026 08:30:17 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238163 Spärrarna motiveras som stabilitet. I praktiken fungerar de också som ett försvarsverk för dem som redan är inne. Spärrar kan försvaras med behovet av regeringsduglighet och tydliga mandat. Men varje spärr har en baksida: röster som inte omsätts i representation. När en växande grupp väljare återkommande hänvisas till marginalen blir det svårt att tala om ett system som utan förbehåll fångar folkviljan.

Valrörelsen som scenografi

Den tredje grinden står inte i lagen utan i medielandskapet. Den som sätter ramen avgör också vilka partier som i praktiken anses finnas, vilka frågor som får formuleras och vilka företrädare som får svara. Public service:s partiledardebatter blir ritualens tydligaste uttryck: samma etablerade krets får timmar att markera skillnader som allt oftare ryms inom en snäv politisk ram, medan alternativ som skulle kunna ändra frågorna lämnas utanför. Selektiva gatuintervjuer i SVT klipps till att förespegla bevis för vad folket tänker. Väljaren sorteras i färdiga fack med färdiga alternativ. Polariseringen mellan facken hålls levande, medan själva scenografin sällan blir föremål för samma granskning. Därför återkommer också kampanjerna för valdeltagande. De riktar sig till soffliggaren, den oupplyste och den ointresserade, eftersom deltagandet i sig får bära legitimiteten. Ett högt valdeltagande tolkas som samtycke, oavsett hur begränsat urvalet upplevs vara och hur liten betydelse den enskilda rösten har för mandatfördelningen.
Medborgaren kallas till vallokalen för att bekräfta ordningen, men sällan till verklig maktdelaktighet dagen därpå.

Folkstyret måste tåla konkurrens

Man behöver inte vara fiende till folkstyret för att se problemet. Tvärtom är det respekten för idén om självstyre som gör svenska förhållanden så anstötliga. Ett nordiskt land med denna tradition av laglydighet och arbetsamhet förtjänar ett politiskt system som tål konkurrens om folkets röster, inte ett som bygger spärrar mot nya partier, ger de gamla ett logistiskt försprång och låter en snäv medieelit avgöra vilka alternativ som överhuvudtaget blir synliga. Att kalla detta världens bästa styrelseskick är inte en beskrivning utan en önskning. Och önskningar som upprepas tillräckligt ofta kan till slut börja likna en officiell sanning. Ingen uppmanas här till apati. I stället krävs ärlighet om vad röstlådan faktiskt innehåller, vem som byggt grindarna och vem som gynnas av dem. Legitimitet vinns inte genom fler uppmaningar att gå och rösta. Den vinns genom att systemet vågar öppna sig för den konkurrens det så gärna hyllar i teorin. Så länge spärrar tystar stora väljargrupper, valsedelregler gynnar de etablerade och debattkulturen sorterar innan någon ens fått tala, förblir valet för många mindre ett uttryck för folkstyre än en ritual som ber om deltagande, men inte förtroende. Det är inte din plikt att rösta. Det är dock en plikt för den samhällsengagerade som vill Sverige väl att byta ut ett system som inte fungerar och istället korrumperar landets styre. Ge inte systemet en legitimitet det inte förtjänar den 13 september.   Markus Andersson]]> Över 1 000 tyska jurister kräver AfD-förbud https://nyadagbladet.se/utrikes/over-1000-tyska-jurister-kraver-afd-forbud/ Thu, 06 Aug 2026 08:22:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=236612 Över 1 000 tyska jurister har anslutit sig till ett upprop för att inleda ett förbudsförfarande mot Alternativ för Tyskland (AfD). Det är Författningsdomstolen i Tyskland – inte regeringen eller parlamentet – som i slutänden avgör om ett parti kan förbjudas. Det öppna brevet har organiserats av Republikanischer Anwältinnen- und Anwälteverein, RAV. Den 3 augusti uppgav organisationen att 1 051 personer hade undertecknat uppropet, däribland advokater, domare, åklagare och andra juridiskt verksamma. Uppropet riktas till den federala regeringen och Bundestag. Undertecknarna vill att ett AfD-förbud ska prövas av Tysklands Författningsdomstol och hänvisar till ett rättsvetenskapligt utlåtande från organisationen Gesellschaft für Freiheitsrechte, GFF. Utlåtandet bedömer att ett förbudsförfarande sannolikt skulle kunna vinna framgång. [caption id="attachment_157069" align="alignnone" width="640"] Alternativ för Tyskland växer i flertalet tyska opinionsmätningar (arkivbild). Montage. Foto: Tino Chrupalla/Facebook.[/caption]

Höga trösklar för partiförbud

Bedömningen är dock inte ett domstolsavgörande. RAV kan inte självt ansöka om ett förbud. Enligt Författningsdomstolens regler kan endast Bundestag, Bundesrat eller den federala regeringen ansöka om förbud mot ett rikstäckande parti. Domstolen ställer höga krav för ett partiförbud. Antikonstitutionella idéer räcker inte i sig; partiet måste bland annat aktivt och aggressivt verka för att undanröja den fria demokratiska grundordningen. Det måste också finnas konkreta tecken på att partiet kan nå sådana mål. Något formellt förbudsförfarande mot AfD har ännu inte inletts. Uppropet innebär därför i nuläget en uppmaning till de institutioner som har rätt att ansöka om en rättslig prövning.]]> Påven varnar för AI:s makt över människan https://nyadagbladet.se/it-overvakning/paven-varnar-for-ai-makt/ Sat, 30 May 2026 11:02:13 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231980 Påven Leo XIV:s första encyklika är en omfattande varning om artificiell intelligens. I Magnifica humanitas beskriver han AI som en teknik som kan hjälpa människan – men också koncentrera makt, försvaga omdömet, hota arbetet och göra krig lättare att föra.

Påven Leo XIV undertecknade dokumentet den 15 maj, exakt 135 år efter att Leo XIII satte sitt namn under Rerum novarum, den katolska sociallärans klassiska text om arbete, kapital och industrisamhällets nya konflikter. Vatikanen publicerade encyklikan den 25 maj, rapporterar Vatican News.

Den nya texten, som omfattar drygt 42 000 ord, bär titeln Magnifica humanitas: Om värnandet av människan i den artificiella intelligensens tidsålder. I centrum står frågan om vad som händer med människans värdighet, frihet och ansvar när algoritmer formar allt fler beslut, relationer och samhällsfunktioner.

”Tekniken är aldrig neutral, eftersom den präglas av dem som utformar, finansierar, reglerar och använder den”, skriver påven i encyklikan.

Leo XIV förkastar inte tekniken som sådan. Han beskriver AI som en möjlig gåva som kan lindra lidande och öppna nya möjligheter. Men han varnar samtidigt för att teknisk utveckling som drivs av vinst, makt och militär konkurrens riskerar att göra människan till råvara, datapunkt eller produktionsenhet.

Inte en fråga om ja eller nej

I och med encyklikan skrivs AI-frågan in i samma tradition som kyrkans äldre sociala texter om industrialisering, arbete och social rättvisa. Påven skriver att den avgörande frågan inte är om samhället ska säga ja eller nej till teknik, utan vilken sorts samhälle tekniken ska bygga.

Han använder två bibliska bilder: Babels torn och Jerusalem. Babel står för teknisk makt utan ödmjukhet, där effektivitet och kontroll blir mål i sig själva. Jerusalem står för ett samhälle byggt på ansvar, gemenskap och respekt för människans gränser.

”Att avväpna betyder inte att avvisa tekniken, utan att hindra den från att dominera mänskligheten”, skriver Leo XIV.

Ett återkommande tema är hur artificiell intelligens kan efterlikna mänskligt tänkande och mänsklig omsorg utan att själv bära ansvar, ha förmåga till relationer eller äga ett samvete. Påven varnar särskilt för att sårbara människor kan börja förväxla chattbotar och digitala assistenter med verklig mänsklig närvaro.

Han skriver att inget beräkningssystem, hur avancerat det än är, kan skapa ”ett hjärta som ger sig självt” eller ”ett samvete som urskiljer gott från ont”.

Risk för koncentrerad makt

Ett av encyklikans skarpaste avsnitt behandlar maktkoncentrationen. Påven pekar på att de resurser som krävs för avancerad AI – datamängder, beräkningskraft, kapital och teknisk kompetens – i praktiken samlas hos ett fåtal företag och aktörer.

En mer ”moralisk” AI räcker inte, skriver Leo XIV, om det är ett fåtal som definierar vad denna moral ska vara.

Resonemanget knyter an till den växande politiska debatten om hur AI ska regleras vid exempelvis anställningsförfaranden, kreditprövningar, offentlig service, sjukvård och rättsväsende. Om besluten flyttas in i system som få kan förstå eller granska riskerar ansvaret att försvinna.

Påven efterlyser därför rättsliga ramar, oberoende tillsyn, informerade användare och politiker som inte överlåter samhällsutvecklingen åt marknaden eller teknikbolagen.

Enligt tidskriften Time presenterade Leo XIV encyklikan i Vatikanen tillsammans med Christopher Olah, medgrundare av AI-bolaget Anthropic. Symboliken är tydlig: kyrkan vill tala direkt till den tekniska maktens centrum, inte bara kommentera utvecklingen från sidlinjen.

Arbete, sanning och demokrati

Precis som Rerum novarum kretsar Magnifica humanitas kring arbetets värdighet. Påven varnar för att automatisering kan slå sönder arbetsmarknader och skapa vad han beskriver som ”påtvingad inaktivitet”, där människor inte bara förlorar inkomst utan också social delaktighet och mening.

”Jakten på större vinster kan inte rättfärdiga val som systematiskt offrar arbetstillfällen”, skriver påven enligt Time.

Påven varnar också för hoten mot sanningen. AI kan på några sekunder skapa texter, bilder, röster och videor som ser trovärdiga ut men är fabricerade. Encyklikan publiceras inför valrörelser i västvärlden, i ett informationsklimat där AI-genererat material redan påverkar politisk kommunikation, opinionsbildning och förtroendet för medier.

Leo XIV kopplar därför samman AI med demokratins grundvillkor. Om människor inte längre kan skilja verklighet från manipulation blir även den offentliga debatten sårbar.

”Ingen algoritm kan göra krig moraliskt acceptabelt”

Påvens skarpaste formuleringar rör AI i krigföring. Han varnar för att autonoma vapensystem och snabbare beslutsprocesser kan sänka tröskeln för våld.

”Ingen algoritm kan göra krig moraliskt acceptabelt”, skriver han.

Encyklikan varnar också för att teknik som gör det möjligt att angripa utan att se människans ansikte ökar avståndet mellan beslut och konsekvenser. Ju mer kriget framstår som ett tekniskt problem, desto lättare blir det att dölja det mänskliga ansvaret.

Budskapet riktar sig inte bara till katoliker. Dokumentet publiceras i ett skede när regeringar, företag och internationella organisationer försöker formulera regler för AI samtidigt som tekniken redan förändrar arbetsliv, utbildning, militär planering och politisk kommunikation.

Leo XIV konstaterar att mänskligheten inte står inför en renodlad teknikfråga, utan inför ett vägval som rör vår människosyn. AI kan tjäna människan – men bara om människan inte låter sig reduceras till det som tekniken kan mäta, sortera och ersätta.

]]> Neil Oliver: Demokratin rivs ned inför öppen ridå https://nyadagbladet.se/utrikes/neil-oliver-demokratin-rivs-ned/ Wed, 27 May 2026 11:13:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231713 Den brittiske historikern och programledaren Neil Oliver varnar för att västvärldens politiska kris inte bara handlar om impopulära regeringar. I en intervju med The Duran beskriver han ett djupare sammanbrott i förtroendet för demokratiska institutioner – och menar att utvecklingen banar väg för teknokratiskt styre.

Oliver, som tidigare blivit känd som arkeolog och TV-profil i Storbritannien, intervjuas av Alexander Mercouris och Alex Christoforou i The Durans program om teknokrati, juryprövning och demokratins framtid. Samtalet tar avstamp i den växande ilskan mot det politiska etablissemanget i Storbritannien, där både Labour och Tories samtidigt tappar förtroende.

Enligt Oliver är den brittiska krisen inte en vanlig pendelrörelse mellan två stora partier. Han beskriver i stället en politisk klass som medvetet tycks göra människor sjuka på själva systemet.

— Jag tror att människor på ett beräknat och kontrollerat sätt görs äcklade av demokrati, äcklade av den politiska klassen och av politik, eftersom avsikten är att ta bort detta helt och hållet och införa en teknokrati där beslut fattas åt oss, inte av oss, säger han.

”Kontrollerad rivning” av politiken

Oliver använder uttrycket ”kontrollerad rivning” för att beskriva hur allmänhetens förtroende för de etablerade partierna urholkas. Han menar att den brittiska konservativa partiapparatens kollaps inte bara var ett valnederlag, utan möjligen en existentiell kris för hela partiet.

Nu ser han samma process riktas mot Labour under premiärminister Keir Starmer. Beslut om energi, skatter, migration och identitetspolitik framstår enligt Oliver som utformade för att reta upp människor snarare än för att lösa samhällsproblem.

Han kopplar också utvecklingen till ett bredare västerländskt mönster. Mercouris påpekar i intervjun att både Storbritannien, Tyskland, Frankrike och USA präglas av växande cynism och misstro mot hela den politiska apparaten, inte bara mot enskilda ledare.

Oliver menar att eliter historiskt ofta har låtit gamla maktformer falla när de blivit för impopulära, för att sedan föra över makten till en ny struktur. Revolutioner, säger han, framställs ofta i efterhand som folkliga uppbrott, men styrs i regel uppifrån.

— Det handlar alltid om att detta har haft sin tid. Vi måste riva den byggnaden, men vi måste behålla kontrollen. Så hur genomför vi övergången?, säger Oliver.

Juryprövningen som sista spärr

En central del av intervjun handlar om det brittiska rättssystemet. Oliver lyfter särskilt fram trial by jury – juryprövningen – som en äldre demokratisk institution än Magna Carta, även om den kodifierades där 1215.

Utan juryprövning, menar han, återstår bara skenet av demokrati. Allmänna val blir då främst ett sätt att utse administratörer för ett system där folket inte längre prövar lagens rättvisa i praktiken.

— Om man inte har juryprövning, då styr inte folket sig självt, säger han.

Oliver hävdar att Storbritannien nu närmar sig en ordning där staten kan formulera lagar, låta egna domare tillämpa dem och samtidigt minska folkets direkta roll i rättskipningen. Mercouris, som själv har juridisk bakgrund, instämmer i att juryprövning, oskuldspresumtion, rätten att tiga och skyddet mot dubbel lagföring alla har försvagats kraftigt.

— Utan juryprövning har vi ingen demokrati i Storbritannien, säger Oliver.

Misstro, krig och teknokrati

Samtalet rör också utrikespolitiken. Mercouris frågar om västvärldens allt mer aggressiva utrikespolitik kan fungera som ett sätt att samla eliterna och rättfärdiga mer kontroll hemma.

Oliver svarar att väst efter andra världskriget byggt upp ett ekosystem av krigsintressen, där ekonomier och politiska karriärer blivit beroende av ständiga konflikter. Han hänvisar till uttrycket att när allt annat misslyckas tas folken till krig.

Han menar samtidigt att krig kräver förtroende och sammanhållning – just det som västliga samhällen nu förlorar. Därför blir resultatet, enligt honom, en märklig kombination av mer krigsretorik men sämre förmåga att faktiskt bära upp långsiktiga nationella projekt.

— Krig är inte tänkt att vara allt och slutmålet. Det är inte hållbart, säger Oliver.

I intervjuns senare del säger Oliver att han ändå är optimistisk. Skälet är att han anser att den styrande klassen har ”överspelat sin hand”. Allt fler människor ser enligt honom igenom manipulationen, inte minst tack vare internet.

Han beskriver en möjlig väg framåt som att människor ”vänder sig bort” från teknokratin, oligarkerna och administratörerna, snarare än att vänta på att det etablerade partisystemet ska rädda dem.

— Jag tror inte att vi kommer att rösta oss ur detta, säger Oliver. Men människor måste förstå att de är mer än kapabla att begära och få något bättre än detta. Vi är inte maktlösa. Vi är inte dumma.

Se hela intervjun här:

]]> Technocracy, Trial by Jury and the End of Democracy w/ Neil Oliver nonadult ”Friheten får inte offras för rädsla och maktmissbruk” https://nyadagbladet.se/insandare/friheten-far-inte-offras-for-radsla-och-maktmissbruk/ Sat, 16 May 2026 11:50:48 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=230394 Det finns ett talesätt som säger: ”Livet blir vad du gör det till.” Till viss del stämmer det. Men vi får inte glömma att mänskligheten är ett kollektiv och i det kollektivet finns det människor som tar sig rätten att bruka makt över andra. Exempelvis styra utvecklingen så att övriga befolkningen får svårt att framföra sina tankegångar, åsikter och upplevda problem. Sådan envägskommunikation leder förr eller senare till kulturens förfall. Kulturens hållbarhet beror på vilken livsuppfattning som majoriteten av medborgarna accepterar och röstar fram. I Sverige röstas det fram politiska partier och politiker utan att väljarna vet vad de har för planer. Vi såg hur ett fåtal människor behandlade flertalet när den så kallade covid-19-pandemin var på tapeten. Ett fåtal personer i så kallad auktoritär ställning tvingade människor att vaccinera sig genom att hota anställda med att förlora sin anställning om de vägrade. Vem är det som har bestämt att ett fåtal människor ska bestämma över flertalet? Vad har politiker, EU-beslut, forskare och andra så kallade auktoriteter för rätt att beröva flertalet sin frihet? Något att tänka på nu när fåtalet lanserar och sprider oro kring hantaviruset med uppmaning om att flertalet måste vaccinera sig. De som styr staten har som uppgift att ansvara för människors frihet, inte vilseleda genom hot och osanning. Konsekvensen av hot och osanning har vi sett. ”Allt som behövs för att det onda ska triumfera är att goda människor ingenting gör”, Edmund Burke.   Krister Lind]]> Den dysfunktionella demokratin: När folkstyret blev en tom ritual https://nyadagbladet.se/kultur/den-dysfunktionella-demokratin-karl-olov-arnstberg/ Fri, 24 Apr 2026 13:42:15 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=228510 Sverige toppar återkommande internationella mätningar över världens bästa demokratier. Samtidigt vittnar ett folkdjupt missnöje om att någonting är fundamentalt fel. I sin nya bok Den dysfunktionella demokratin kartlägger etnologen Karl-Olov Arnstberg sprickorna i det demokratiska systemet – och argumenterar för att makten i själva verket har flyttat från folket till en liten elit. Sverige får betyget som en av världens bästa demokratier i princip varje internationell ranking. Democracy Index, Reportrar utan gränser, Transparency International – listorna radas upp och Sverige placerar sig återkommande i toppen. Samtidigt växer de sociala och ekonomiska problemen, oavsett vilket parti som sitter vid makten. Brottsligheten eskalerar, sjukvården krisar, och förtroendet för politiker sjunker. Någonting tycks inte stämma.

Demokratin som sekulär religion

Det är denna motsättning Karl-Olov Arnstberg undersöker i Den dysfunktionella demokratin (Karneval förlag, 2026). Med utgångspunkt i aktuell forskning och debatt frågar han sig om den moderna demokratin – precis som marxismen – kombinerar en förförisk retorik med en djupt problematisk praktik. På det tyder, resonerar Arnstberg, att medan begreppet demokrati har en entydigt positiv klang står demokratins utövare – politikerna – sällan särskilt högt i kurs hos väljarna. Förklaringen, menar han, är att den liberala demokratin i västvärlden har blivit något av en sekulär religion: ett system som hyllas reflexmässigt men sällan granskas kritiskt. "Genom att göra anspråk på att vara den enda legitima regimen förhindrar demokratibegreppet en förutsättningslös debatt om hur samhället får ett bra fungerande styre", skriver Arnstberg i förordet.

När makten flyttade från folket

Arnstberg – pensionerad professor i etnologi vid Stockholms universitet – har en lång karriär bakom sig som obekväm samhällskritiker. Med böcker som Invandring och mörkläggning (2013), PK-samhället (2017), Godhetstyranniet (2020) och The Sweden Syndrome (2025) har han konsekvent ifrågasatt etablerade sanningar. Den dysfunktionella demokratin kan ses som en sammanfattande fördjupning av den kritik han byggt upp under decennier. Kärnan i hans argument är enkel men obekväm: väljarnas enda politiska handling i Sverige är att vart fjärde år peta ner sina röstsedlar i en låda – och det spelar allt mindre roll vilket parti de lägger sin röst på. Partierna har konvergerat ideologiskt, politikerna har mer gemensamt med varandra än med sina väljare, och över besluten väger lobbyister, intressegrupper och aktivister med betydligt större inflytande än medborgarna. "Makten har flyttat bort från folket och ägs numera av en liten elit", skriver Arnstberg.

Ett högaktuellt ämne

Frågan om demokratins tillstånd är mer aktuell än någonsin. Internationellt talar forskare om en pågående democratic backsliding – en tillbakagång för demokratin – som nu även drabbar västvärlden. Göteborgs universitet rapporterade 2025 om en nedgång i USA som beskrivs som "utan motstycke i historien". Tankesmedjan CEPA varnar för att demokratiförfallet i Europa sprider sig "som skadlig kod". I Sverige utmanas det mediala narrativet om att landet är en mönsterdemokrati av en växande klyfta mellan folkets upplevelser och politikernas självbild. När socialministern talar om att Sverige ska agera "mer kraftfullt" vid nästa pandemi – med lärdomar från covid-19 – samtidigt som medborgarna upplevt hur fri- och rättigheter inskränkts utan folkligt stöd, blir frågan om folkstyre inte bara akademisk. Den blir konkret. Arnstbergs bok kommer i ett läge där allt fler svenskar – oavsett politisk färg – ifrågasätter om systemet faktiskt fungerar. Att debatten ofta möts med fördömanden snarare än sakliga svar gör bara bokens bidrag mer angeläget.

Ett tyranni med bättre marknadsföring?

Den kanske mest provocerande frågan i boken formuleras rakt ut: Tänk om det system som vi hyllar som mänsklighetens största politiska bedrift bara är ett tyranni med bättre marknadsföring? Det är en fråga som kanske inte ger behagliga svar – men som förtjänar att ställas. Som Arnstberg påpekar citeras Winston Churchills berömda omdöme om att demokratin är "den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra" i nästan varenda hyllning av systemet. Det är ett uttalande som knappast uppmuntrar till kritisk analys. Den dysfunktionella demokratin är en bok som utmanar läsaren att se bortom den demokratiska självbelåtenheten och ställa de obekväma frågorna: Sållar demokratin verkligen fram de bästa ledarna? Skapar demokratiska styresskick stabila och trygga samhällen? Och – inte minst – vad kostar kalaset för medborgarna? Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.]]> ”Enade vi stå, söndrade vi falla” https://nyadagbladet.se/debatt/enade-vi-sta-sondrade-vi-falla/ Wed, 22 Apr 2026 11:10:11 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=228242 Du får ju rösta, så rösta bort dem du inte gillar.” Men det verkar inte fungera, något är djupt fel med vår typ av demokrati. Visst, det dyker upp mängder av nya småpartier som ska lösa problemen, men de kommer ju inte att komma in i riksdagen om de inte går samman. Men så kan de inte tänka, så de insisterar på att de ensamma kan göra det som de bara skulle kunna göra om de gick samman. Värst är den oändliga strömmen av analyser, expertuttalanden och videor som målar upp ett skräckscenario i världen. När analysen är klar och vi förstått att ett tredje världskrig väntar runt hörnet händer bara att vi uppmanas att gilla och prenumerera på fler analyser. Det blir absurt. Som en Monty Python-sketch, likt ett sovande folk på Titanic. Kunskap är viktigt, men när analysen bara blir en evig loop utan handling förvandlas den till underhållning. Det räcker inte att förstå världen. Vi måste också vara beredda att förändra den. Jag minns min uppväxt på 60- och 70-talen. Då var kopplingen mellan analys och handling självklar. Vi såg det på gatorna. Demonstrationerna mot Vietnamkriget var en massiv, fysisk påminnelse om att ord måste följas av handling. Och vi hade politiska ledare, som Olof Palme, som inte bara analyserade orättvisorna, utan som gick i demonstrationståg och tog ställning – med risk för egen del. Karl Marx formulerade denna insikt med en skärpa som fått den att eka genom historien. Så viktig var den för honom att den finns inristad på hans egen gravsten:
"Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt. Det som dock gäller är att förändra den."
Denna insikt är den centrala insikten som krävs hos varje ledare som vill ha förändring men den verkar ha tvättats bort hos dagens småpartiledare. Hur får vi till handling som kan förändra när vi verkar vara vaccinerade mot att ändra på vårt sätt att tänka? Professor George Lakoff beskriver det som att vi är fångade i våra moralsystem – de djupa strukturer som handlar om grundläggande antaganden om rätt och fel, mod och feghet, heder och skam. De fungerar som karta och kompass i livet. Att ifrågasätta dem känns inte bara intellektuellt fel, utan som en existentiell chock. Därför håller vi fast vid kartan även när verkligheten skriker motsatsen. Själv gjorde jag värnplikten i början av 70-talet för att jag trodde jag försvarade ett bättre system – yttrandefrihet och demokrati mot öst. Min bästa vän vägrade vapen men gjorde värnpliktig ambulanstjänst. En annan totalvägrade och satt i fängelse. Varför? Olika moralsystem, olika kartor och kompasser leder till att vi tvingas navigera olika i livet. Tvingas är ordet för ytterst få av oss kan gå emot logiken som finns i våra moralsystem. Vi är alltså alltid logiska – men logiska enligt det moralsystem vi har byggt upp. Vladimir Putin är ett bra exempel. Han ser Ukraina som historiskt och kulturellt ryskt och anser därför att Ryssland måste gå fram "varsamt". Det har lett till ett utdraget krig med fler döda och mer förstörd infrastruktur än en snabbare, brutalare offensiv troligen hade orsakat. Och man verkar inte förstå risken att så länge Ryssland tillåter att deras röda linjer korsas fortsätter konflikten att eskalera och riskerar att dra in hela EU. Putins bild av väst som elitstyrt har fått honom att rikta sig till västerländska politiker med diplomatiska vädjanden – istället för att vända sig direkt till medborgarna. Han blir blind för att väljaropinionen fortfarande spelar roll i väst; långvariga krig blir politiskt ohållbara utan folkets stöd, precis som Vietnamkriget visade. Den ökade censuren i väst är ett tecken på just denna sårbarhet. Om medelsvensson fick hela bilden skulle EU-ledarna tvingas avgå. Ryssland försökte aldrig utnyttja detta. Istället för att driva informationskampanjer direkt riktade till västerländska väljare – om Donbas före invasionen, om fredssamtalen i Istanbul 2022 som var nära en överenskommelse innan Boris Johnson ingrep, eller om hur EU har blivit ett slags nytt Sovjet – satsade man på militär styrka. Några hundratals miljoner i riktad masskommunikation hade kunnat påverka opinionen kraftigt och troligen förhindrat ett krig vars kostnader vida överstiger sådana investeringar. Men en sådan strategi låg helt utanför Putins moralsystem så han blev blind för alternativ som inte fanns på hans karta. Logik är dåligt på att påverka våra moralsystem, men något som skakar om kan öppna upp för nya insikter och ändra på det. Ett möjligt exempel: tänk om den ryske utrikesministern Sergej Lavrov vid en presskonferens vägrade svara på frågor från journalister som inte sett The Day After (1983), filmen som skildrar konsekvenserna av ett fullskaligt kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen. President Ronald Reagan skrev i sin dagbok att filmen var "very effective and left me greatly depressed". Han menade också att den bidrog till hans övertygelse om behovet av kärnvapennedrustning. En sådan gest skulle tvinga journalisterna att prata om vad ett tredje världskrig skulle innebära och skapa global uppmärksamhet kring kärnvapenkrigets konsekvenser. Det skulle tvinga folket att tänka i nya tankebanor. Men ett sådant handlande ligger utanför diplomatins ramverk – Lavrov är en av världens mest erfarna diplomater men ett sådant handlande finns inte som en del av den karta och kompass han har så det sker inte. Istället får vi kanske ett WWIII. Orimligt, ologiskt. Ja, precis; vi håller fast vid kartan – även när den är felaktig och människor därför inte bara lider utan dör. På samma sätt gör kartan och kompassen hos småpartierna det svårt för dem att tänka om och gå samman. Tillhör du de få som ser detta är du mycket viktig för om vi blir tillräckligt många och tillräckligt högljudda skulle vi kunna ruska om dem så de hajar till; få deras ledare att övervinna egot, så de skulle få mod att handla för att gå samman och kunna bli en kraft som kan få in vettiga politiker och bryta den nuvarande proppen av icke-lyssnande politiker. Frågan är alltså: kan vi få småpartierna att inse att deras chans till framgång inte ligger i att fortsätta var för sig, utan i att samarbeta? Jag hoppades ju på det redan när jag skrev i en tidigare debattartikel:1
"Behövs en ny Gustav Vasa, Engelbrekt eller en Branting? Nej, men en ledare stark och befriad nog från sitt ego så han kan kompromissa och samla oss alla till en gemensam kamp under en vision om frihet."
Socialdemokratin förstod för över hundra år sedan att enade vi stå, söndrade vi falla. När den insikten kom skedde också stora förändringar. Samma insikt behövs akut nu. Och glöm inte bort att strax bortom hörnet väntar AI-revolutionen. Den största förändringen de senaste 2000 åren, förstådd av mycket få. Prata med dem du känner. Småpartierna måste offra lite ego och samlas. Annars förlorar vi demokratin steg för steg och går mot en Orwelliansk framtid. 2026 är ett krisår, men tänk på kinesernas tecken för kris 危机. Kris på kinesiska betyder samtidigt fara och möjlighet. Så är det ett krisår, så är det också de stora möjligheternas år. Nu, eller kanske aldrig.   Stefan Sigfried
1 "111 miljarder till Ukraina men tandvården stryps – när vaknar svenska folket?" https://nyadagbladet.se/debatt/ukraina-miljarder-tandvard-valet-2026/]]> ”111 miljarder till Ukraina men tandvården stryps – när vaknar svenska folket?” https://nyadagbladet.se/debatt/ukraina-miljarder-tandvard-valet-2026/ Sun, 15 Feb 2026 09:45:59 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=221413 1 med Elsa Widding uppgav utrikesminister Maria Malmer Stenergard att Sverige har bidragit med 111 miljarder kronor i militärt och civilt stöd till Ukraina. Samtidigt sänks åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år för att spara 450 miljoner.2 Kan prioriteringar bli mer orimliga? Utrikesministern upprepade också mantrat: att "Ryssland helt utan provokation angrep, anföll och startade ett krig mot Ukraina. Ryssland är inte intresserat av diplomati." och att invasionen varit "fullskalig." Men det hade ju blivit fred redan 2022 om Zelensky skrivit på Istanbul-avtalet i stället för att följa västs uppmaningar om att fortsätta kriget. Och om invasionen verkligen varit fullskalig skulle Ukraina varit förstört och dessa otaliga västliga statsbesök till Kiev hade varit omöjliga. Och hade det varit oprovocerat hade NATO inte genomfört ständiga östutvidgningar trots ryska protester. Dessutom hade regimen i Kiev inte beskjutit rysktalande områden med tusentals civila dödsoffer och Minskavtalen hade inte brutits av väst.
111 miljarder till Ukraina, men tandvården för unga stryps för att spara 450 miljoner. Kan prioriteringar bli mer orimliga?
Utrikesministerns uttalanden kan därför förbrylla eftersom de saknar förankring i verkligheten, men i ljuset av den så kallade femte generationens krigföring blir de begripliga. Vi ser en modern form av manipulation och vilseledning, oerhört mer sofistikerad än den Orwell beskrev i 1984. Jag utvecklar detta i Tree of Liberty. Det handlar om påverkan, möjlig genom mediekontroll, censur och ett EU alltmer likt SovjetEUnionen. För att vi inte ska märka vad som händer ska våra känslor aktiveras genom en hetsig krigsretorik så vi slutar tänka logiskt. NATO:s generalsekreterare Mark Rutte: "Konflikten står vid vår dörr… vi måste vara beredda på krigets omfattning som våra far- och morfäder och deras föräldrar genomlevde."3 Tysklands förbundskansler Olaf Scholz talar om en "Zeitenwende (tidens vändpunkt)"4 som kräver massiva uppoffringar. Samtidigt lägger våra politiker på område efter område en grund för ett försvagat land:
  • Under pandemin lovades att vacciner och restriktioner skulle stoppa smittspridning och återställa normaliteten. Men det stämde dåligt. Allt fler rapporterar skador av "vaccinet", samtidigt som enkla och billiga åtgärder – som adekvata D-vitaminnivåer och mängder av effektiva läkemedel som Ivermektin motarbetas så vi ska tvingas köpa dyra patentmediciner.
  • Man avvecklar fungerande kärnkraft men bygger dyr vindkraft som inte ger el kalla vinternätter. El blir en lyx som industri och människor inte har råd med. Samtidigt satsas miljarder på koldioxidinfångning med minimal effekt, medan man tiger om att koldioxid är näring för växtlighet, ger ökade skördar, får träd att växa snabbare och gör att öknar5 får tillbaka växtligheten.
  • Det kokar av protester mot nya handelsavtal, såsom EU–Mercosur. Avtal som gynnar multinationella bolag, pressar lokala producenter och ytterligare flyttar makt från folkvalda församlingar till överstatliga strukturer.
  • NATO garanterade frihet – så sades det. Men i praktiken är alliansen USA:s verktyg. Sverige blev inte tryggare, vi blev en spelbricka. Och vår försvarsbudget ska höjas till 3,5 procent av BNP på bekostnad av vår välfärd.
  • Massinvandring och kulturell urvattning skapar en förvirrad och lätthanterlig befolkning. Medan familj och lokalsamhälle försvagas, ökar de multinationella företagens inflytande, på bekostnad av demokratisk självbestämmanderätt.
  • Brottslighet och våld ökar, och tryggheten i vardagen minskar och oroar allt fler svenskar.
  • Och slutligen – elefanten i rummet: AI och robotik. Elon Musk säger att AI-singulariteten redan har börjat och att AI kan bli smartare än människor redan 2026.6 Jensen Huang (NVIDIA) talar öppet om humanoida robotar som kan röra sig som människor: "Om två år fungerar de riktigt bra, om fem år är de i masstillverkning."7 Sam Altman (OpenAI)8 bromsar anställningar eftersom AI gör människor så produktiva att färre behövs – och varnar andra företag för att anställa nu. Dario Amodei (Anthropic) varnar för superintelligent AI redan 2027, med risker för ekonomisk kollaps, biologiska hot och AI som bryter mot uppsatta begränsningar.9 Överdrifter, på kort sikt säkert, men när robotar som jobbar 24 timmar om dagen 7 dagar i veckan kan ersätta mängder av arbetare, vad tror du händer med jobben då? Ett system som det kinesiska som tar ett ansvar för hela befolkningen får då enorma fördelar. Men i väst står det kapitalistiska systemet utan mekanismer för att hindra att vinsterna koncentreras till ett litet teknologiskt och finansiellt fåtal. Vi behöver politiker som engagerar sig i det här och fattar vad som står på spel.
Man vill avskaffa den oberoende nationalstaten så att WHO, Bilderberggruppen, WEF, EU:s byråkrater och andra icke-valda globala makter ska bestämma. Vår frihet är farlig, så vi har blivit omyndigförklarade.

Rösta på vem?

Dyr el, bortprioriterad vård, massinvandring som bryter ner vår kultur, skenande brottslighet, hot om storkrig och miljoner vars jobb försvinner. När ska folket vakna och rösta in kunniga politiker som bryr sig om oss? Men rösta på vem? Det kryllar av nya småpartier som alla tror de ska komma in i riksdagen. Ja, ibland verkar de inte ens tycka det är speciellt viktigt. Jag lyssnade på ledaren för ett av dessa småpartier säga att "1 % är halvvägs till 4 %" (för då får man statligt tryck av valsedlar med mera). I en följande mejlväxling med partiet tillades att "det tog SD 22 år att komma in", som om två decennier av väntan är något vi har råd med. Man undrar – för att knycka Reinfeldts boktitel Det sovande folket – hur vi kan väcka svenska folket och dessa småpartier till att det är illa, riktigt illa? För misslyckas vi med att få in nya politiska krafter 2026 kan det vara kört. När personer som Dr Reiner Füllmich och Jacques Baud kan sanktioneras eller gripas finns det ingen garanti för att 2030 blir ett demokratiskt val. Speciellt inte när vi har att bemöta de effektiva medel som femte generationens krigföring ger fienden. Mer krasst: det borde brinna i arslet på oss.

Det ”öppna” samhällets baksida

Vår "demokrati" haltar betänkligt som jag pekade på i en annan artikel, Hur mår vår demokrati egentligen?10 Soros menar att det handlar om "en kamp mellan två styrelseskick som står i diametral motsättning till varandra: det öppna samhället och ett slutet samhälle. … I ett öppet samhälle är statens roll att skydda individens frihet; i ett slutet samhälle är individens roll att tjäna statens härskare."11 Soros använder rätt termer – "öppet" och "slutet" – men han förvränger det för att vilseleda oss. Hans idé om ett öppet samhälle skyddar inte individen. Soros "öppna" system öppnar istället upp för fria kapitalflöden, global migration och marknader där multinationella företag i praktiken sätter spelreglerna. Detta gör "demokratin" till en fasad där den verkliga makten hamnar hos överstatliga, icke folkvalda institutioner, och rika personer som Soros. Det "slutna" systemet – symboliserat av den suveräna nationalstaten – skyddar mot yttre påverkan: Länder behåller kontrollen över handel, industri och migration, och kan använda statliga verktyg för att bygga långsiktig välfärd. När Alexander Hamilton argumenterade mot brittisk ekonomisk makt så pekade han just på att nationell utveckling ofta kräver skydd och riktade insatser. Hans insikter har historiskt legat till grund för framgångsrik industrialisering och välfärd, från tidigt USA till det svenska folkhemmet.

En enad front för folkets frihet

Detta är inga slumpmässiga systemfel vi ser, utan följden av en maktelit som är okunnig och döv för folkets vilja. Men hur gör vi? Till att börja med måste vi förstå att kampen inte längre står mellan "vänster" och "höger", det är en vilseledande illusion så att vi inte ska se den verkliga, gemensamma, fienden: Det öppna samhället som överlåter makten till globala kapitalkrafter, där stora banker styr i bakgrunden. Det är därför politiker slutat lyssna på oss, de har fått nya herrar att tjäna. Därför måste vi ersätta dem med nya, kompetenta politiker som vill lyssna på oss vanliga medborgare. Men ensam är inte stark. Småpartier och rörelser måste sluta se varandra som konkurrenter – vi har ju samma fiende. Vi behöver skapa en kriskänsla som får väljare att känna att 2026 är det viktigaste valet i deras livstid; en vision om frihet för folket så att väljare vaknar och skapar en massrörelse som kan få in vettigt folk i riksdagen. Historien visar vägen: det var genom att gå samman som klassiska socialdemokrater tillsammans med andra krafter en gång byggde folkhemmet. En enad front skulle:
  1. skapa uppmärksamhet i media för det vore ju en politisk händelse,
  2. ge större räckvidd genom gemensam kraft, och viktigast,
  3. locka väljare att rösta. En röst på ett litet parti känns bortkastad. Men går små partier, organisationer och individer tillsammans blir vi stora. Tillsammans blir vi en urkraft som bryter igenom etablissemangets murar.
Behövs en ny Gustav Vasa, Engelbrekt eller en Branting? Nej, men en ledare stark och befriad nog från sitt ego så han kan kompromissa och samla oss alla till en gemensam kamp under en vision om frihet.
Småpartier och rörelser måste sluta se varandra som konkurrenter – vi har ju samma fiende.
Om du känner, som jag, att läget är allvarligt och tiden rinner ifrån oss, då är detta en kallelse. Hjälp då till att hitta en ledare som kan samla oss under visionen Frihet för folket.

Där det inte finns någon vision, går folket under.12

  Stefan Sigfried
Källor: 1 Debatt i Riksdagen 2026-01-22 mellan Elsa Widding och utrikesminister Maria Malmer Stenergard 2 Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård. Prop. 2023/24:158. 3 Keynote speech by NATO Secretary General Mark Rutte 4 Turn of phrase: Germany’s Zeitenwende 5 Elevated CO2 as a driver of global dryland greening 6 Will AI reach Singularity in 2026? Elon Musk drops big claim 7 Nvidias vd till Sverige: ”Ta kontrollen över er intelligens – bygg egen AI” 8 Sam Altman to companies: Don’t hire aggressively… 9 Anthropic CEO Warns Superhuman AI Could Arrive By 2027 With ‘Civilization-Level’ Risks 10 Hur mår vår demokrati egentligen? 11 Remarks Delivered at the 2022 World Economic Forum in Davos 12 Ords. 29:18, övers. från KJV]]>