demokrati – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 17 Sep 2026 13:35:57 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.2 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg demokrati – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Valmyndigheten vill skrota partivalsedlarna https://nyadagbladet.se/inrikes/valmyndigheten-vill-skrota-partivalsedlarna-politikerna-drojer/ Thu, 17 Sep 2026 13:35:57 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=240819 Omkring 1 200 incidentrapporter kom in under förtidsröstningen före valet den 13 september. Ungefär hälften rörde valsedlar: partiers sedlar saknades eller hade plockats bort. Valmyndigheten vill ersätta partiernas egna valsedlar med en gemensam sedel per val, men det är politikerna som avgör. Fram till den 2 september hade omkring 1 200 incidentrapporter kommit in till Valmyndigheten, enligt tidningen Publikt. Hälften rörde händelser kopplade till valsedlar. Rapporteringen är numera lagstyrd; tidigare var den frivillig. Kanslichefen Anna Nyqvist kopplade ökningen till den nya skyldigheten, inte till att mer skulle hända. — Det har varit en hel del strul, särskilt med valsedlar. Men det var väntat, så har det sett ut tidigare också, säger Nyqvist. Tre dagar före valdagen sade hon till Sveriges Radio P4 Skaraborg att det finns för många sedlar, vilket kan göra det rörigt för väljarna, men att det är upp till politikerna att avgöra valsedelns öde.

Gemensam valsedel ger mer lika villkor

Valmyndigheten har sedan 2010 krävt en översyn och presenterade 2023 ett förslag om enhetsvalsedlar – en gemensam valsedel för alla partier, där väljaren kryssar parti. Myndigheten har sagt att dagens mängd sedlar är svår att överblicka och ger risker för logistik, säkerhet och tillgänglighet. En gemensam sedel skulle enligt Valmyndigheten också ge mer lika förutsättningar för partierna, som i nuvarande system är beroende av att just deras valsedlar ligger framme. Inför 2022 trycktes 710 miljoner valsedlar, enligt Sveriges Radio Ekot. Ingen gemensam valsedel hanns med till valet 2026. Valsedelskommitténs slutbetänkande ska lämnas senast den 13 augusti 2027.]]> Närmare 300 000 röster återstår – preliminärt riksdagsresultat på torsdag https://nyadagbladet.se/inrikes/narmare-300-000-roster-preliminart-riksdagsresultat-torsdag/ Tue, 15 Sep 2026 10:07:19 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=240569 Valmyndigheten uppskattar att närmare 300 000 sent inkomna förtids- och utlandsröster återstår att räkna efter valdagen. Uppsamlingsräkningen väntas bli klar först under torsdagen – men resultatet som då presenteras är fortfarande preliminärt. Kommunernas valnämnder räknar under onsdagen de röster som inte hann fram till vallokalerna för att räknas under valkvällen. Det gäller förtidsröster som lämnades i den egna kommunen under valdagen, röster från andra kommuner som inte kom fram i tid samt sent inkomna utlandsröster. Enligt Valmyndigheten väntas antalet bli större än vid tidigare val. Myndigheten betonar samtidigt att närmare 300 000 är en uppskattning, inte ett på förhand känt antal. – Vi förväntar oss ett större antal röster i år än vid tidigare val. Vi kan inte veta antal i förväg, men uppskattar att det rör sig om närmare 300 000 röster i årets val, säger Anna Nyqvist, kanslichef på Valmyndigheten. Rösterna räknas i 314 uppsamlingsdistrikt, vilka motsvarar en kommunvalkrets eller en hel kommun. Valmyndigheten uppger att indelningen ska skydda valhemligheten.

Slutresultatet dröjer

Den stora mängden röster innebär enligt myndighetens bedömning att många kommuner behöver längre tid. Ett uppdaterat preliminärt resultat för riksdagsvalet väntas därför först under torsdagen. Därefter lämnas rösterna till länsstyrelserna, där den slutliga rösträkningen pågår. Det slutliga riksdagsresultatet kan presenteras när samtliga länsstyrelser är klara och Valmyndigheten har fördelat mandaten, utsett ledamöter och ersättare samt fastställt resultatet. Det väntas ske cirka en vecka efter valdagen.]]> Valmyndigheten varnar för köer: ”Var gärna ute i god tid” https://nyadagbladet.se/inrikes/valmyndigheten-varnar-koer-valdagen-2026/ Sun, 13 Sep 2026 11:24:36 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=240369 Valmyndigheten uppmanar väljarna att ta sig till vallokalen i god tid på söndagen. Skälet är risken för köer när röstmottagningen stänger klockan 20. Söndagen den 13 september 2026 är valdag och sista dagen att rösta i valen till riksdag, region- och kommunfullmäktige. Vallokalerna håller öppet klockan 08–20. "Var gärna ute i god tid på grund av risk för köer", säger Anna Nyqvist, kanslichef på Valmyndigheten. Själva röstkortet behöver inte tas med till vallokalen. Däremot behöver väljaren kunna styrka sin identitet. På röstkortet framgår vilken vallokal väljaren tillhör. Den som inte hinner eller kan ta sig till sin egen vallokal är inte utan alternativ. Minst en lokal för förtidsröstning i varje kommun håller öppet på valdagen, och där kan väljare från hela landet lägga sin röst. När röstmottagningen stänger klockan 20 inleds den preliminära rösträkningen. En första preliminär mandatfördelning för riksdagsvalet väntas enligt Valmyndigheten omkring klockan 22.30.]]> Tre miljoner svenskar har förtidsröstat https://nyadagbladet.se/inrikes/fortidsrostning-2-7-miljoner-valjare-2026/ Fri, 11 Sep 2026 08:16:44 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=240173 3 012 750 väljare hade förtidsröstat fram till och med den 10 september – en ökning med 21 procent jämfört med samma period i valet 2022. Med tre dagar kvar till valdagen närmar sig årets förtidsröstning den totala siffran för hela valet 2022. Förtidsröstningen inleddes den 26 augusti och pågår till och med valdagen den 13 september, i valfri förtidsröstningslokal i hela landet. I hela valet 2022 förtidsröstade 3 153 628 personer, och 2026 års siffra väntas passera den under de återstående dagarna. Takten har samtidigt mattats av något. Den 8 september rapporterade Valmyndigheten en ökning med 32 procent jämfört med samma period fyra år tidigare, medan ökningen nu ligger på 21 procent. – Vi ser fortsatt ett stort intresse för förtidsröstningen i årets val. Över tre miljoner väljare har redan förtidsröstat. Ökningen har mattats av lite under de senaste dagarna jämfört med samma period vid valet 2022, men vi ser ändå en stor ökning, säger Anna Nyqvist, kanslichef på Valmyndigheten. Någon enskild förklaring till det ökade intresset pekar myndigheten inte ut. Enligt Valmyndigheten verkar många väljare helt enkelt uppskatta möjligheten att rösta på en tid och plats som passar dem.

Rösterna är redan låsta

Att så många röster lagts i förtid får en direkt följd för partiernas slutspurt. Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, beskriver för TT resultatet som mer fastfruset än vid förra valet. – Det är bara 10 000 som går och omröstar, så man kan tänka att de här väljarna har lagt sitt kort. De rösterna är inlåsta, de kan inte påverkas, säger han. Valmyndigheten uppmanar samtidigt väljare som ännu inte röstat att inte vänta för länge – risken för köer växer ju närmare valdagen man kommer. Med tre dagar kvar till valdagen den 13 september återstår att se hur många som hinner rösta i förtid innan vallokalerna stänger.]]> Vad tycker partierna utanför riksdagen? – sju röster i ovanlig tv-debatt https://nyadagbladet.se/inrikes/vad-tycker-partierna-utanfor-riksdagen-sju-roster-tv-debatt/ Fri, 28 Aug 2026 12:59:03 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238604 För första gången samlades sju partier utanför riksdagen i en gemensam direktsänd debatt. Samtalet rymde djupa motsättningar om migration, ekonomi, AI, Nato och religiösa friskolor – men också oväntade beröringspunkter kring EU-kritik, direktdemokrati och motståndet mot den politiska mittfårans centralisering. Den drygt två timmar långa sändningen arrangerades av Forum Sverige i samarbete med Zeitgeist Sweden och leddes av Thabo Motsieloa. Kristna Värdepartiet var annonserat som deltagare men saknade representant på grund av sjukdom. De medverkande var Gustav Kasselstrand (Alternativ för Sverige), Bo Hansson (Ambition Sverige), Gustaf Rydelius (MoD), Anders Axner (Enhet), Benneth Thyr (Landsbygdspartiet oberoende), Mikail Yüksel (Partiet Nyans) och Ulf Bejerstrand (Knapptryckarna). Formatet gav partier som sällan möts i ett gemensamt tv-samtal möjlighet att både presentera sig själva och svara på motståndarnas invändningar. Nedan sammanfattar NyD vad som framkom i de största frågorna.

Vilka var partierna – och vad förenade dem?

Alternativ för Sverige presenterades av Kasselstrand som ett nationalistiskt parti med fokus på nationalstaten, återvandring och svenskt självbestämmande. Ambition Sverige beskrev Hansson som EU-kritiskt, frihetsorienterat och inriktat på mindre offentlig sektor. MoD placerade Rydelius partiet i en antiglobalistisk och ekonomiskt jämlikhetsorienterad tradition, medan Enhet genom Axner betonade ekologisk hållbarhet, fred, lokal delaktighet och direktdemokrati. Landsbygdspartiet oberoende lyfte decentralisering, jordbruk och offentlig service utanför storstäderna. Partiet Nyans beskrev Yüksel som ett mittenorienterat parti med minoritetsfrågor som profil, men med program över hela det politiska fältet. Knapptryckarna gjorde i stället själva beslutsformen till sin huvudfråga: företrädaren Bejerstrand vill ersätta mycket av det representativa systemet med direkta digitala omröstningar. EU-motståndet återkom hos nästan samtliga deltagare, men av olika skäl. För AFS handlade det om nationellt självbestämmande. Ambition Sverige och Enhet riktade kritik mot överstatlighet och regelbörda. MoD förband EU-kritiken med kritik mot globalisering och koncentrerad ekonomisk makt. Nyans delade delar av kritiken mot EU:s utveckling men förde samtidigt en annan linje i flera frågor om minoriteters rättigheter. — Varför inte fråga folket vad de vill egentligen istället för att vi ska ha tolkar överallt?, sade Knapptryckarnas Ulf Bejerstrand när han förklarade partiets direktdemokratiska idé.

Migrationen: återvandring, assimilation eller integration

Debattens skarpaste konflikt stod mellan Kasselstrand och Yüksel. AFS vill enligt Kasselstrand ersätta integrationspolitiken med en omfattande återvandringspolitik och talade om att mellan en och en halv miljon människor på sikt bör lämna Sverige. Han argumenterade för att Sverige annars inte kan bevara sin nationella karaktär. — Vi ska inte ha någon integrationspolitik. Vi ska ha återvandringspolitik, sade Kasselstrand. Yüksel avvisade denna linje som både juridiskt och praktiskt ogenomförbar. Han förespråkade i stället en hårdare men inkluderande integrationsmodell, med svenska kombinerat med yrkesutbildning för arbetslösa och ett ömsesidigt ansvar mellan den som kommer och samhället. Hansson betonade assimilation, självförsörjning och utvisning av grovt kriminella utan medborgarskap. Axner och Rydelius talade båda om tydligare krav och svenska samhällsramar, men också om förebyggande arbete och om att skapa förutsättningar för människor att kunna stanna i sina ursprungsländer. — Vi måste lära oss att leva i harmoni. Vi måste lära oss att respektera varandra, sade Yüksel. Här blev också den juridiska och praktiska genomförbarheten en direkt konflikt. Yüksel hävdade att Kasselstrand sålde en fantasi och att en omfattande tvångsåtervandring skulle kollidera med internationella åtaganden. Kasselstrand svarade att folkviljan måste väga tyngre än avtal som han ansåg begränsar Sverige. Axner tog en tredje position: han ville ha språk, egenförsörjning och respekt för lagar, men också ett förebyggande arbete mot krig, katastrofer och de förhållanden som tvingar människor att lämna sina ursprungsländer. — Världen i grunden är ett öppet land. Man ska kunna bosätta sig där man vill förutsatt att man följer lagar, tar till sig kulturen, kan språket och så vidare, sade Axner. Landsbygdspartiets Thyr lyfte att svensk utrikespolitik och krig i andra delar av världen också måste vägas in när migrationsfrågan diskuteras. Knapptryckarnas Bejerstrand ville i stället lägga avgörande vägval direkt hos väljarna genom folkomröstningar.

Ekonomi: småföretag mot maktkoncentration

I ekonomidelen rådde bred enighet om att småföretag och landsbygd behöver bättre villkor. Ambition Sverige ville minska offentlig sektor, sänka energi- och arbetsgivarskatter och riva byråkrati. Landsbygdspartiet pekade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig matupphandling ska följa samma krav som svenska producenter möter. Nyans föreslog sänkta kostnader för småföretag som anställer unga. AFS riktade sin kritik mot subventionerade gröna industrisatsningar och hävdade att politikerna i för hög grad styr kapital mot utvalda branscher. MoD intog den motsatta utgångspunkten i synen på statens storlek: Rydelius argumenterade för en stark välfärdsstat, progressiv förmögenhetsbeskattning och en uppgörelse med vad han beskrev som koncentrerad privat makt. Den principiella skillnaden blev tydlig: flera partier ville minska statens roll för att frigöra företagande, medan MoD ville använda staten som ett motmedel mot stora kapitalintressen. Samtidigt fanns en gemensam misstänksamhet mot hur stora företag och politiska system påverkar varandra. Hansson gick till angrepp mot regelbördan och ville minska offentlig sektor, sänka skatter och arbetsgivaravgifter samt göra det enklare för företag att växa. Thyr fokuserade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig sektor ska köpa in mat som uppfyller samma krav som läggs på svenska producenter. Kasselstrand angrep i sin tur statligt understödda gröna industrisatsningar och hävdade att subventioner styr kapital till politiskt utvalda projekt i stället för till verksamheter som står på egna meriter. — En stor del av företagandet i Sverige handlar om att få åt sig så mycket bidrag som möjligt från politikerna, sade Kasselstrand. — Det är när de växer sig alldeles för stora, sade Rydelius om företagens makt och fortsatte att ifrågasätta om demokrati kan fungera när ett fåtal aktörer dominerar ekonomin.

AI: möjlighet, hot och frågan om vem som styr

AI-frågan blottlade både teknikoptimism och oro. Enhet såg möjligheten att frigöra människor från monotont arbete och flytta fokus till omsorg, utbildning och lokalsamhälle, men varnade för ett artificiellt kontrollsamhälle. MoD menade att den centrala frågan är vem som äger och kontrollerar tekniken, och varnade för övervakning och maktkoncentration. AFS ville att Sverige ska kunna samarbeta med olika tekniska stormakter utan att bindas hårdare till EU och USA. Nyans lyfte behovet av svensk IT-infrastruktur, tidig programmeringsundervisning och minskat beroende av utländska aktörer. Ambition Sverige framhöll företagande och individens frihet snarare än en expansiv statlig roll. — AI är en teknik på så sätt någorlunda neutral. Den kan användas för att skapa det vi vill eller det vi inte vill, sade Enhets Anders Axner. Yüksel förde diskussionen i riktning mot teknisk självständighet. Han ville se mer programmering tidigt i skolan och en svensk IT-infrastruktur, från myndigheternas programvara till hårdvaran. Kasselstrand avvisade däremot tanken att Sverige bör lägga mer makt på EU-nivå för att konkurrera med USA och Kina; hans linje var att Sverige ska kunna samarbeta brett utan att bindas exklusivt till ett västligt block. MoD återkom till ägarfrågan och varnade för att tekniken kan användas för övervakning om kontrollen koncentreras till statliga och privata maktcentra.

Nato, DCA och vägen till säkerhet

Kritiken mot Natoanslutningen var genomgående, men inte identisk. Landsbygdspartiet sade att man hellre hade sett en nordisk allians men accepterar dagens läge. Ambition Sverige vill enligt Hansson avveckla DCA-avtalet och på sikt lämna Nato, men också bygga upp ett eget svenskt försvar. AFS och MoD uttryckte en mer långtgående kritik och ville lämna både Nato och DCA. Enhet förde fram en fredspolitisk linje med diplomati, medling och ett särskilt fredsdepartement. Nyans ville få bort USA från svenska baser men föreslog en ny europeisk försvarsallians där även Turkiet ingår. Knapptryckarna ville att ett så avgörande vägval borde ha lagts till folkomröstning. — Man skapar inte fred genom att förbereda för krig. Man skapar fred genom att förbereda för fred, sade Axner. Den tydligaste skillnaden inom Nato-kritiken gällde vägen ut. Thyr sade att Landsbygdspartiet oberoende helst hade sett en nordisk allians, men att dagens omvärldsläge gör att medlemskapet måste accepteras tills vidare. Hansson ville bygga ett starkare eget försvar men samtidigt avveckla DCA-avtalet och lämna Nato när det är möjligt. Nyans föreslog i stället en ny europeisk försvarsallians, medan flera andra deltagare argumenterade för ett mer omedelbart utträde. — Ett land har ju alltid en armé, antingen sin egen eller någon annans, sade Hansson och beskrev DCA-avtalet som oförenligt med ambitionen om ett självständigt svenskt försvar.

Skolan och religionsfriheten

Mot slutet blev friskolorna och religionen en ny konfliktlinje. Hansson försvarade fristående skolor och ville återupprätta lärarens auktoritet. Yüksel försvarade religiösa friskolor och menade att debatten ofta riktas selektivt mot muslimska skolor, samtidigt som han efterlyste seriösa aktörer och förbättrade skolor i utsatta områden. Hansson betonade konkurrens och mångfald i förskola och skola, men menade samtidigt att läraren måste återfå ett tydligare mandat i klassrummet. Yüksel invände att den politiska debatten alltför ofta fastnar vid vinstfrågan medan kvalitetsproblemen i kommunala skolor hamnar i skymundan. Han förespråkade stiftelsedrivna alternativ i utsatta områden och sade att religiösa friskolor inte ska behandlas som ett särfall så länge de följer lagen. — Religion och skola ska inte sitta ihop, sade Rydelius kort, medan Yüksel svarade att föräldrar måste kunna välja religiösa friskolor inom ramen för religionsfriheten. Rydelius och andra deltagare argumenterade för en tydligt sekulär skola. I denna fråga blev motsättningen särskilt tydlig mellan en universalistisk syn på religionsfrihet och en syn där skolan främst ska bära en gemensam sekulär samhällsram.

En ovanlig arena

Partierna utanför riksdagen har i praktiken betydligt svårare att nå den nationella tv-publiken än riksdagspartierna. SVT uppger exempelvis att dess partiledardebatter är avsedda för ledarna för samtliga åtta riksdagspartier. Det innebär att de här partierna inte får tillgång till samma återkommande nationella debattformat, även när de ställer upp i val och har egna partiprogram. Avgränsningen gör den etablerade partiledardebatten till en i huvudsak sluten arena för de redan etablerade partierna. Väljare får därmed sällan se de utomparlamentariska alternativen prövas mot varandra i samma format – eller höra deras företrädare svara på invändningar från politiska motståndare. Forum Sveriges sändning bröt mot den ordningen. Sändningen gav inte ett gemensamt alternativprogram. Tvärtom visade den hur stora avstånd som finns mellan partierna, särskilt i synen på migration, religion, statens ekonomiska roll och utrikespolitiken. Men programmet visade också att partier utanför riksdagen rymmer fler ideologiska riktningar än den vanliga höger-vänsterkartan fångar.
]]> Stoppa eliten – ta ut dina pengar från banken! https://nyadagbladet.se/kronikor/satt-stopp-for-eliterna-ta-ut-pengarna-fran-banken/ Sun, 23 Aug 2026 08:05:39 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=237149 Gör som vi kräver – annars tar vi ut våra pengar. Om uttagen samordnas på rätt sätt krävs det inte mycket för att utlösa en bankrusning. Det kan räcka att fem till tio procent av befolkningen deltar. Varför skulle det fungera? Bankerna har en viss mängd kontanter tillgängliga för snabba uttag, men när de pengarna tar slut tvingas de sälja andra tillgångar. Givet hur systemet är uppbyggt skulle det alltid skapa bekymmer, eftersom det aldrig finns tillräckligt med kontanter för att täcka alla uttag, men i dag skulle bankerna kollapsa på grund av sina orealiserade förluster.1

Varför bankerna är sårbara

Vad menar jag? Låt oss ta ett förenklat exempel. Föreställ dig att du äger ett hus vars värde har fallit till, säg, 1 000 000 kronor. Samtidigt är du skyldig banken 2 000 000 kr från när du köpte det. I det läget sitter du på 1 000 000 kr i så kallade icke-realiserade förluster. Tekniskt sett är du illa ute, men så länge huspriset stiger igen är allt okej. Men om du tvingas sälja, till exempel på grund av att du har förlorat jobbet, blir det en katastrof: du kan inte längre betala dina skulder. Detsamma gäller banker. Om de tvingas sälja tillräckligt mycket till förlust innebär det game over, vilket till exempel var det som hände med Silicon Valley Bank 2023. Och när vi tar ut pengar ur våra bankkonton tvingas de sälja sina tillgångar för att betala vad de är skyldiga. Det betyder att vi, folket, kan slå mot eliterna där det svider mest: vi kan få banksystemet att kollapsa om vi inte får igenom våra krav. Det har hänt tidigare. Bankuttag användes exempelvis för att driva igenom den engelska reformlagen 1832. Människor tog ut sina insättningar under parollen ”To Stop the Duke, go for gold”. På en vecka betalade Bank of England ut 25 000 000 dollar, vilket räckte för att regeringen skulle ge vika. (s. 21, Hull, 1929) Vi måste vara försiktiga med vad vi önskar oss. Men jag tror detta är ett verktyg som vi har förbisett alltför länge.   Tobias Lindström
1 Fortune skrev exempelvis i maj 2025 att bankerna har 500 miljarder dollar i orealiserade förluster (hämtad den 25 januari 2026). Hull, John Thomas. Reform Movements and Ideas. Saskatchewan: s.n., 1929. Pamflett nr 2 i en serie föreläsningar vid Co-operative School, som hölls i juni 1929 vid University of Saskatchewan.]]> Demokratin som fruktar sina väljare https://nyadagbladet.se/ledare/demokratin-som-fruktar-sina-valjare/ Sat, 22 Aug 2026 08:30:17 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238163 Spärrarna motiveras som stabilitet. I praktiken fungerar de också som ett försvarsverk för dem som redan är inne. Spärrar kan försvaras med behovet av regeringsduglighet och tydliga mandat. Men varje spärr har en baksida: röster som inte omsätts i representation. När en växande grupp väljare återkommande hänvisas till marginalen blir det svårt att tala om ett system som utan förbehåll fångar folkviljan.

Valrörelsen som scenografi

Den tredje grinden står inte i lagen utan i medielandskapet. Den som sätter ramen avgör också vilka partier som i praktiken anses finnas, vilka frågor som får formuleras och vilka företrädare som får svara. Public service:s partiledardebatter blir ritualens tydligaste uttryck: samma etablerade krets får timmar att markera skillnader som allt oftare ryms inom en snäv politisk ram, medan alternativ som skulle kunna ändra frågorna lämnas utanför. Selektiva gatuintervjuer i SVT klipps till att förespegla bevis för vad folket tänker. Väljaren sorteras i färdiga fack med färdiga alternativ. Polariseringen mellan facken hålls levande, medan själva scenografin sällan blir föremål för samma granskning. Därför återkommer också kampanjerna för valdeltagande. De riktar sig till soffliggaren, den oupplyste och den ointresserade, eftersom deltagandet i sig får bära legitimiteten. Ett högt valdeltagande tolkas som samtycke, oavsett hur begränsat urvalet upplevs vara och hur liten betydelse den enskilda rösten har för mandatfördelningen.
Medborgaren kallas till vallokalen för att bekräfta ordningen, men sällan till verklig maktdelaktighet dagen därpå.

Folkstyret måste tåla konkurrens

Man behöver inte vara fiende till folkstyret för att se problemet. Tvärtom är det respekten för idén om självstyre som gör svenska förhållanden så anstötliga. Ett nordiskt land med denna tradition av laglydighet och arbetsamhet förtjänar ett politiskt system som tål konkurrens om folkets röster, inte ett som bygger spärrar mot nya partier, ger de gamla ett logistiskt försprång och låter en snäv medieelit avgöra vilka alternativ som överhuvudtaget blir synliga. Att kalla detta världens bästa styrelseskick är inte en beskrivning utan en önskning. Och önskningar som upprepas tillräckligt ofta kan till slut börja likna en officiell sanning. Ingen uppmanas här till apati. I stället krävs ärlighet om vad röstlådan faktiskt innehåller, vem som byggt grindarna och vem som gynnas av dem. Legitimitet vinns inte genom fler uppmaningar att gå och rösta. Den vinns genom att systemet vågar öppna sig för den konkurrens det så gärna hyllar i teorin. Så länge spärrar tystar stora väljargrupper, valsedelregler gynnar de etablerade och debattkulturen sorterar innan någon ens fått tala, förblir valet för många mindre ett uttryck för folkstyre än en ritual som ber om deltagande, men inte förtroende. Det är inte din plikt att rösta. Det är dock en plikt för den samhällsengagerade som vill Sverige väl att byta ut ett system som inte fungerar och istället korrumperar landets styre. Ge inte systemet en legitimitet det inte förtjänar den 13 september.   Markus Andersson]]> Över 1 000 tyska jurister kräver AfD-förbud https://nyadagbladet.se/utrikes/over-1000-tyska-jurister-kraver-afd-forbud/ Thu, 06 Aug 2026 08:22:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=236612 Över 1 000 tyska jurister har anslutit sig till ett upprop för att inleda ett förbudsförfarande mot Alternativ för Tyskland (AfD). Det är Författningsdomstolen i Tyskland – inte regeringen eller parlamentet – som i slutänden avgör om ett parti kan förbjudas. Det öppna brevet har organiserats av Republikanischer Anwältinnen- und Anwälteverein, RAV. Den 3 augusti uppgav organisationen att 1 051 personer hade undertecknat uppropet, däribland advokater, domare, åklagare och andra juridiskt verksamma. Uppropet riktas till den federala regeringen och Bundestag. Undertecknarna vill att ett AfD-förbud ska prövas av Tysklands Författningsdomstol och hänvisar till ett rättsvetenskapligt utlåtande från organisationen Gesellschaft für Freiheitsrechte, GFF. Utlåtandet bedömer att ett förbudsförfarande sannolikt skulle kunna vinna framgång. [caption id="attachment_157069" align="alignnone" width="640"] Alternativ för Tyskland växer i flertalet tyska opinionsmätningar (arkivbild). Montage. Foto: Tino Chrupalla/Facebook.[/caption]

Höga trösklar för partiförbud

Bedömningen är dock inte ett domstolsavgörande. RAV kan inte självt ansöka om ett förbud. Enligt Författningsdomstolens regler kan endast Bundestag, Bundesrat eller den federala regeringen ansöka om förbud mot ett rikstäckande parti. Domstolen ställer höga krav för ett partiförbud. Antikonstitutionella idéer räcker inte i sig; partiet måste bland annat aktivt och aggressivt verka för att undanröja den fria demokratiska grundordningen. Det måste också finnas konkreta tecken på att partiet kan nå sådana mål. Något formellt förbudsförfarande mot AfD har ännu inte inletts. Uppropet innebär därför i nuläget en uppmaning till de institutioner som har rätt att ansöka om en rättslig prövning.]]> Påven varnar för AI:s makt över människan https://nyadagbladet.se/it-overvakning/paven-varnar-for-ai-makt/ Sat, 30 May 2026 11:02:13 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231980 Påven Leo XIV:s första encyklika är en omfattande varning om artificiell intelligens. I Magnifica humanitas beskriver han AI som en teknik som kan hjälpa människan – men också koncentrera makt, försvaga omdömet, hota arbetet och göra krig lättare att föra.

Påven Leo XIV undertecknade dokumentet den 15 maj, exakt 135 år efter att Leo XIII satte sitt namn under Rerum novarum, den katolska sociallärans klassiska text om arbete, kapital och industrisamhällets nya konflikter. Vatikanen publicerade encyklikan den 25 maj, rapporterar Vatican News.

Den nya texten, som omfattar drygt 42 000 ord, bär titeln Magnifica humanitas: Om värnandet av människan i den artificiella intelligensens tidsålder. I centrum står frågan om vad som händer med människans värdighet, frihet och ansvar när algoritmer formar allt fler beslut, relationer och samhällsfunktioner.

”Tekniken är aldrig neutral, eftersom den präglas av dem som utformar, finansierar, reglerar och använder den”, skriver påven i encyklikan.

Leo XIV förkastar inte tekniken som sådan. Han beskriver AI som en möjlig gåva som kan lindra lidande och öppna nya möjligheter. Men han varnar samtidigt för att teknisk utveckling som drivs av vinst, makt och militär konkurrens riskerar att göra människan till råvara, datapunkt eller produktionsenhet.

Inte en fråga om ja eller nej

I och med encyklikan skrivs AI-frågan in i samma tradition som kyrkans äldre sociala texter om industrialisering, arbete och social rättvisa. Påven skriver att den avgörande frågan inte är om samhället ska säga ja eller nej till teknik, utan vilken sorts samhälle tekniken ska bygga.

Han använder två bibliska bilder: Babels torn och Jerusalem. Babel står för teknisk makt utan ödmjukhet, där effektivitet och kontroll blir mål i sig själva. Jerusalem står för ett samhälle byggt på ansvar, gemenskap och respekt för människans gränser.

”Att avväpna betyder inte att avvisa tekniken, utan att hindra den från att dominera mänskligheten”, skriver Leo XIV.

Ett återkommande tema är hur artificiell intelligens kan efterlikna mänskligt tänkande och mänsklig omsorg utan att själv bära ansvar, ha förmåga till relationer eller äga ett samvete. Påven varnar särskilt för att sårbara människor kan börja förväxla chattbotar och digitala assistenter med verklig mänsklig närvaro.

Han skriver att inget beräkningssystem, hur avancerat det än är, kan skapa ”ett hjärta som ger sig självt” eller ”ett samvete som urskiljer gott från ont”.

Risk för koncentrerad makt

Ett av encyklikans skarpaste avsnitt behandlar maktkoncentrationen. Påven pekar på att de resurser som krävs för avancerad AI – datamängder, beräkningskraft, kapital och teknisk kompetens – i praktiken samlas hos ett fåtal företag och aktörer.

En mer ”moralisk” AI räcker inte, skriver Leo XIV, om det är ett fåtal som definierar vad denna moral ska vara.

Resonemanget knyter an till den växande politiska debatten om hur AI ska regleras vid exempelvis anställningsförfaranden, kreditprövningar, offentlig service, sjukvård och rättsväsende. Om besluten flyttas in i system som få kan förstå eller granska riskerar ansvaret att försvinna.

Påven efterlyser därför rättsliga ramar, oberoende tillsyn, informerade användare och politiker som inte överlåter samhällsutvecklingen åt marknaden eller teknikbolagen.

Enligt tidskriften Time presenterade Leo XIV encyklikan i Vatikanen tillsammans med Christopher Olah, medgrundare av AI-bolaget Anthropic. Symboliken är tydlig: kyrkan vill tala direkt till den tekniska maktens centrum, inte bara kommentera utvecklingen från sidlinjen.

Arbete, sanning och demokrati

Precis som Rerum novarum kretsar Magnifica humanitas kring arbetets värdighet. Påven varnar för att automatisering kan slå sönder arbetsmarknader och skapa vad han beskriver som ”påtvingad inaktivitet”, där människor inte bara förlorar inkomst utan också social delaktighet och mening.

”Jakten på större vinster kan inte rättfärdiga val som systematiskt offrar arbetstillfällen”, skriver påven enligt Time.

Påven varnar också för hoten mot sanningen. AI kan på några sekunder skapa texter, bilder, röster och videor som ser trovärdiga ut men är fabricerade. Encyklikan publiceras inför valrörelser i västvärlden, i ett informationsklimat där AI-genererat material redan påverkar politisk kommunikation, opinionsbildning och förtroendet för medier.

Leo XIV kopplar därför samman AI med demokratins grundvillkor. Om människor inte längre kan skilja verklighet från manipulation blir även den offentliga debatten sårbar.

”Ingen algoritm kan göra krig moraliskt acceptabelt”

Påvens skarpaste formuleringar rör AI i krigföring. Han varnar för att autonoma vapensystem och snabbare beslutsprocesser kan sänka tröskeln för våld.

”Ingen algoritm kan göra krig moraliskt acceptabelt”, skriver han.

Encyklikan varnar också för att teknik som gör det möjligt att angripa utan att se människans ansikte ökar avståndet mellan beslut och konsekvenser. Ju mer kriget framstår som ett tekniskt problem, desto lättare blir det att dölja det mänskliga ansvaret.

Budskapet riktar sig inte bara till katoliker. Dokumentet publiceras i ett skede när regeringar, företag och internationella organisationer försöker formulera regler för AI samtidigt som tekniken redan förändrar arbetsliv, utbildning, militär planering och politisk kommunikation.

Leo XIV konstaterar att mänskligheten inte står inför en renodlad teknikfråga, utan inför ett vägval som rör vår människosyn. AI kan tjäna människan – men bara om människan inte låter sig reduceras till det som tekniken kan mäta, sortera och ersätta.

]]> Neil Oliver: Demokratin rivs ned inför öppen ridå https://nyadagbladet.se/utrikes/neil-oliver-demokratin-rivs-ned/ Wed, 27 May 2026 11:13:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231713 Den brittiske historikern och programledaren Neil Oliver varnar för att västvärldens politiska kris inte bara handlar om impopulära regeringar. I en intervju med The Duran beskriver han ett djupare sammanbrott i förtroendet för demokratiska institutioner – och menar att utvecklingen banar väg för teknokratiskt styre.

Oliver, som tidigare blivit känd som arkeolog och TV-profil i Storbritannien, intervjuas av Alexander Mercouris och Alex Christoforou i The Durans program om teknokrati, juryprövning och demokratins framtid. Samtalet tar avstamp i den växande ilskan mot det politiska etablissemanget i Storbritannien, där både Labour och Tories samtidigt tappar förtroende.

Enligt Oliver är den brittiska krisen inte en vanlig pendelrörelse mellan två stora partier. Han beskriver i stället en politisk klass som medvetet tycks göra människor sjuka på själva systemet.

— Jag tror att människor på ett beräknat och kontrollerat sätt görs äcklade av demokrati, äcklade av den politiska klassen och av politik, eftersom avsikten är att ta bort detta helt och hållet och införa en teknokrati där beslut fattas åt oss, inte av oss, säger han.

”Kontrollerad rivning” av politiken

Oliver använder uttrycket ”kontrollerad rivning” för att beskriva hur allmänhetens förtroende för de etablerade partierna urholkas. Han menar att den brittiska konservativa partiapparatens kollaps inte bara var ett valnederlag, utan möjligen en existentiell kris för hela partiet.

Nu ser han samma process riktas mot Labour under premiärminister Keir Starmer. Beslut om energi, skatter, migration och identitetspolitik framstår enligt Oliver som utformade för att reta upp människor snarare än för att lösa samhällsproblem.

Han kopplar också utvecklingen till ett bredare västerländskt mönster. Mercouris påpekar i intervjun att både Storbritannien, Tyskland, Frankrike och USA präglas av växande cynism och misstro mot hela den politiska apparaten, inte bara mot enskilda ledare.

Oliver menar att eliter historiskt ofta har låtit gamla maktformer falla när de blivit för impopulära, för att sedan föra över makten till en ny struktur. Revolutioner, säger han, framställs ofta i efterhand som folkliga uppbrott, men styrs i regel uppifrån.

— Det handlar alltid om att detta har haft sin tid. Vi måste riva den byggnaden, men vi måste behålla kontrollen. Så hur genomför vi övergången?, säger Oliver.

Juryprövningen som sista spärr

En central del av intervjun handlar om det brittiska rättssystemet. Oliver lyfter särskilt fram trial by jury – juryprövningen – som en äldre demokratisk institution än Magna Carta, även om den kodifierades där 1215.

Utan juryprövning, menar han, återstår bara skenet av demokrati. Allmänna val blir då främst ett sätt att utse administratörer för ett system där folket inte längre prövar lagens rättvisa i praktiken.

— Om man inte har juryprövning, då styr inte folket sig självt, säger han.

Oliver hävdar att Storbritannien nu närmar sig en ordning där staten kan formulera lagar, låta egna domare tillämpa dem och samtidigt minska folkets direkta roll i rättskipningen. Mercouris, som själv har juridisk bakgrund, instämmer i att juryprövning, oskuldspresumtion, rätten att tiga och skyddet mot dubbel lagföring alla har försvagats kraftigt.

— Utan juryprövning har vi ingen demokrati i Storbritannien, säger Oliver.

Misstro, krig och teknokrati

Samtalet rör också utrikespolitiken. Mercouris frågar om västvärldens allt mer aggressiva utrikespolitik kan fungera som ett sätt att samla eliterna och rättfärdiga mer kontroll hemma.

Oliver svarar att väst efter andra världskriget byggt upp ett ekosystem av krigsintressen, där ekonomier och politiska karriärer blivit beroende av ständiga konflikter. Han hänvisar till uttrycket att när allt annat misslyckas tas folken till krig.

Han menar samtidigt att krig kräver förtroende och sammanhållning – just det som västliga samhällen nu förlorar. Därför blir resultatet, enligt honom, en märklig kombination av mer krigsretorik men sämre förmåga att faktiskt bära upp långsiktiga nationella projekt.

— Krig är inte tänkt att vara allt och slutmålet. Det är inte hållbart, säger Oliver.

I intervjuns senare del säger Oliver att han ändå är optimistisk. Skälet är att han anser att den styrande klassen har ”överspelat sin hand”. Allt fler människor ser enligt honom igenom manipulationen, inte minst tack vare internet.

Han beskriver en möjlig väg framåt som att människor ”vänder sig bort” från teknokratin, oligarkerna och administratörerna, snarare än att vänta på att det etablerade partisystemet ska rädda dem.

— Jag tror inte att vi kommer att rösta oss ur detta, säger Oliver. Men människor måste förstå att de är mer än kapabla att begära och få något bättre än detta. Vi är inte maktlösa. Vi är inte dumma.

Se hela intervjun här:

]]> Technocracy, Trial by Jury and the End of Democracy w/ Neil Oliver nonadult