Dario Amodei – Nya Dagbladet

Trump avfärdar uppmaningen att sakta ner AI: ”Hela saken är en bluff”

Markus Andersson — Tue, 15 Sep 2026 13:20:04 +0000

USA:s president Donald Trump avfärdar uppmaningen att sakta ned AI-utvecklingen och kallar domedagsbilden en bluff. Peking bemöter samtidigt de amerikanska AI-ledarnas bromskrav med en varning för skrämselpropaganda, konfrontation och illvillig konkurrens – men från en helt annan utgångspunkt än den amerikanske presidenten.

Under måndagen slog Donald Trump fast att AI-utvecklingen inte ska bromsas. Enligt presidenten är det enda kontrollsystem tekniken behöver "en stark och smart president med hög IQ" – en beskrivning som han anser att han själv uppfyller "med råge".

I det skriftliga uttalandet hävdar Trump också att hans administration har hindrat personer inom AI-branschen från att göra skadliga eller potentiellt skadliga saker. Han pekar ut Anthropics vd Dario Amodei som någon som nu låtsas vara en "perfekt liten ängel" och påminner bolagen om att staten redan har "enorm straffrättslig och regulatorisk makt" över dem. Något konkret exempel på vad administrationen ska ha stoppat ger han inte.

Trump beskriver motståndet mot AI och datacenter som en "sjuk konspiration" som endast gynnar Kina. Han avslutar med en varning till "konspirationsteoretiker, förrädare och de som läcker uppgifter". Senare återkom han med uppmaningen att inte "döda den gyllene gåsen".

[caption id="attachment_240598" align="alignnone" width="640"] Trump hävdar att USA redan har tillräckliga straffrättsliga och regulatoriska maktmedel mot AI-bolagen och att presidenten är det enda skyddsräcke som behövs. Bild: Truth Social via @kimmonismus/X.[/caption]

AI-cheferna vill vinna tid

Utspelet riktas mot Dario Amodeis essä från den 12 september. Nya Dagbladet rapporterade tidigare om hur Amodei, OpenAI-chefen Sam Altman och Elon Musk ställt sig bakom en långsammare utveckling av de mest avancerade AI-modellerna.

Amodei vill inte stoppa modellträning eller teknisk utveckling. Bromsen är alltså ingen total paus. Han föreslår i stället inbäddade granskare med omfattande tillgång till bolagens system, samordnade säkerhetsstandarder mellan ledande företag i demokratiska länder och en global överenskommelse där efterlevnaden kan kontrolleras.

Som hotbild beskriver han hur en mer kapabel men fortfarande felriktad svärm av AI-agenter inom sex till tolv månader skulle kunna bygga ett varaktigt botnät och orsaka skador för hundratals miljarder dollar. Samtidigt betonar han att en inbromsning inte får kosta USA dess försprång och förespråkar fortsatta exportkontroller av avancerade chip till Kina.

Peking varnar för "illvillig konkurrens"

Kinas utrikesdepartement fick en uttrycklig Reutersfråga om bromsuppmaningarna från Amodei, Altman och Musk. Talespersonen Guo Jiakun svarade att AI är en teknik av avgörande betydelse för hela mänsklighetens välbefinnande.

"Alla parter bör gemensamt främja en öppen och inkluderande utveckling av AI för det goda och för alla. Skrämselpropaganda, konfrontation och illvillig konkurrens kommer bara att försvåra arbetet för en sund global AI-styrning, vilket inte ligger i någons intresse", sade Guo.

Det officiella svaret angriper därmed konfliktlinjen kring AI-kapplöpningen, men slår inte fast att Amodeis säkerhetsrisker är påhittade. Tyngdpunkten ligger på öppenhet, inkludering och samarbete, i direkt motsats till en ordning där teknisk säkerhet kopplas till exportbegränsningar och stormaktskonkurrens.

Den hållningen ska skiljas från den betydligt mer polemiska linjen i den statligt närstående tidningen Global Times. I en opinionsartikel kallas Amodeis förslag ett "kallakrigsupplägg" för AI. Tidningen tolkar exportkontrollerna, åtgärderna mot modelldestillation och skyddet mot stöld av modellvikter som försök att innesluta Kina, utvidga USA:s försprång och utestänga landet från AI-styrningen. Det är tidningens geopolitiska tolkning, inte ett formellt regeringsbeslut.

Trump skämtade med Nvidia-chefen

Under All-In Summit i Los Angeles talade Trump via telefon medan Nvidias vd Jensen Huang stod på scenen. Presidenten skämtade om att Huang kan utveckla världens mest avancerade datorchip, som ingen kan kopiera på tio år, men inte lyckas få honom på högtalaren.

Därefter kallade Trump AI-domedagsbilden och motståndet mot datacenter för en bluff. Datacentren är enligt honom de kommande 20–25 årens olja: de gör delstater rikare och kan blåsa nytt liv i lokalsamhällen som tidigare varit på nedgång. Han upprepade också sin tes att "den som vinner AI vinner" och framställde en fortsatt amerikansk utbyggnad som avgörande i konkurrensen med Kina.

Samtidigt var budskapet inte helt utan förbehåll. Trump sade att utvecklingen måste hanteras försiktigt och att aktörerna måste agera ansvarsfullt. Men försiktigheten fick enligt honom inte bli ett svepskäl för att stoppa en industri som han beskrev som större än internet. Robotar och AI kommer inte att ta över världen, hävdade presidenten.

De amerikanska AI-ledarna vill alltså vinna tid utan att ge upp USA:s tekniska försprång. Trump avfärdar riskbilden med hänvisning till industrin, kapplöpningen och sin egen presidentmakt. Peking angriper i stället konfrontationen och konkurrenspolitiken runt samma bromskrav, medan Global Times öppet beskriver åtgärderna mot Kina som inneslutning. De säger nej från varsin sida av AI-kapplöpningen.

Analyser: Kraven på att bromsa AI kan dölja en agenda om makt och kontroll

Markus Andersson — Tue, 15 Sep 2026 08:51:08 +0000

Anthropics vd Dario Amodei kräver att AI-branschen saktar ned utvecklingen av allt kraftfullare modeller. Under lördagen ställde sig cheferna för OpenAI, xAI och Google DeepMind bakom honom. Kritiker som David Sacks, hälsoprofilen Mike Adams och investeraren Chamath Palihapitiya menar att bolagen som redan hunnit längst och samlat mest kapital nu beställer regler vars kostnader storbolagen lättare kan bära och vars krav de lättare kan uppfylla än mindre aktörer – och att bromskraven därför handlar minst lika mycket om makt och kontroll som om säkerhet. Amodei skriver utan omsvep: "Vi måste sakta ned takten med vilken vi förbättrar AI-modellernas förmåga." Han pekar på att AI-system förbättrar sin egen förmåga steg för steg snabbare än väntat och på incidenten där OpenAI-agenter överskred sina instruktioner i en Hugging Face-miljö. Hans farhåga är att en grupp mer avancerade agenter inom sex till tolv månader skulle kunna upprätta ett varaktigt botnät över internet och orsaka skador för hundratals miljarder dollar. Hans recept är att bygga en permanent kontrollapparat. Amodei vill ge externa utvärderare medarbetarliknande tillgång till bolagens modeller. Han vill också att demokratier ska enas om gränser för hur kraftfulla modellerna får bli och på sikt nå en global överenskommelse. Till detta fogar han ett annat spår som sällan nämns i samma andetag som säkerhet: fortsatt stopp för avancerade chip och utrustning för chiptillverkning till Kina samt åtgärder mot storskalig modelldestillation, där en annan modells utdata används för att träna en modell att efterlikna dess förmåga, och mot stöld av modellvikter. Målet är att bevara och utöka USA:s försprång under tre till fem år. Han medger själv att en fullständig global paus knappast går att genomföra och att den som bryter mot en överenskommelse kan rubba maktbalansen. Reaktionerna kom snabbt. Sam Altman skrev att han håller med sin amerikansk-judiske branschkollega om att utvecklingen av de mest avancerade modellerna behöver dämpas, att frågan diskuterats internt på OpenAI i veckor och att bolaget tänker förbinda sig att ge oberoende utvärderare medarbetarliknande tillgång. Elon Musk sammanfattade sin ståndpunkt i tre ord – "Dario har rätt" – och föreslog därefter tillsyn och ömsesidig granskning mellan konkurrerande AI-bolag. Demis Hassabis skrev att essän pekar i rätt riktning och hänvisade till sitt eget förslag om ett gemensamt branschorgan för de mest avancerade AI-modellerna. Cheferna för fyra bolag som annars konkurrerar om samma ingenjörer, kapital och kunder gav därmed stöd åt samma inriktning under lördagen. Just denna samstämmighet har väckt kritik. Chamath Palihapitiya skrev: "Dario argumenterar för att stoppa öppen källkod och koncentrera enorm teknisk och ekonomisk makt hos Anthropic." Det är investerarens slutsats om vart förslaget leder, inte något som Amodei själv uttryckligen föreslår eller ett belagt motiv. Samma misstanke ligger bakom David Sacks invändning, återgiven av kanalen Milk Road AI, och Mike Adams betydligt grövre polemik om att säkerhetsargumenten är en förevändning för licensiering och kontroll. Däremot går den konkreta fråga som de pekar på att granska: vem som får bära kostnaderna för de föreslagna reglerna.

Vallgraven behöver inget förbud – den byggs av kontrollkrav

Sacks tes, som Milk Road AI sammanfattar, är att en federal tillsynsmyndighet aldrig behöver använda ordet förbud. Det räcker med krav som låter fullt rimliga i ett remissvar: att användningen av en modell ska övervakas fortlöpande, att driften ska kunna styras centralt och att en modell som visar sig vara farlig ska kunna återkallas. Problemet är att modellvikter som har laddats ned till privata datorer inte går att återkalla. Ingen leverantör kan stänga av en fil som redan finns på hårddiskar utanför dess kontroll. Ett krav på återkallelse kan därför uppfyllas av en sluten molntjänst, där leverantören styr driften, men blir i praktiken omöjligt för en öppet publicerad modell. Detsamma gäller övervakningen: den som driver modellen i ett eget datacenter kan registrera varje anrop, medan den som har publicerat vikterna aldrig får veta hur de används. Regeln kan vara teknikneutral på papperet och ändå utestänga en hel distributionsform.

The biggest AI companies may be using safety to lock everyone else out of the future (Save this).
— The Milk Road (@MilkRoadAI) September 12, 2026

Till den tekniska skillnaden kommer kostnaden. Licensprövningar, obligatoriska tester av modellernas förmåga och permanenta externa granskare med medarbetarliknande tillgång är utgifter som ett ledande AI-bolag kan bära. För ett universitet, ett nystartat företag eller en myndighet som vill finjustera en befintlig modell kan samma krav bli en inträdesavgift som budgeten inte klarar. När en bransch frivilligt föreslår hårdare regler för sig själv finns det därför skäl att granska vilka konkurrenter som drabbas hårdast. Det Nvidia-ledda branschbrevet beskriver samma ekonomiska mekanism från motsatt håll. Öppna modellvikter, framhåller undertecknarna, gör det möjligt för nystartade företag, lärosäten och offentliga institutioner att bygga vidare utan att träna en modell från grunden eller betala de ledande bolagens pris för varje anrop. Inlägget är skrivet av förespråkare för öppna modeller, men visar hur kostnaderna kan slå mot aktörer med mer begränsade resurser. De fyra AI-chefernas förslag skiljer sig dessutom åt. Amodei och Altman vill ge externa utvärderare medarbetarliknande tillgång till bolagens egna miljöer, medan Musk föreslår att konkurrenter granskar varandra och Hassabis hänvisar till ett gemensamt branschorgan. Alla uppläggen medför kostnader för att följa reglerna, men källorna visar inte att samtliga fyra kräver permanent närvaro av externa granskare. Sådana kostnader fördelas sällan jämnt. De gynnar den som redan är stor.

Anthropics invändning: modellens förmåga, inte affärsmodellen

Här ska Anthropic ges sitt. Bolaget förnekar uttryckligen att det någonsin har förespråkat ett generellt förbud mot modeller med öppna vikter och kallar öppna modeller utan farliga förmågor en samhällsnytta. I samma text erkänner Anthropic att öppna vikter stärker tillgången, konkurrensen och kundernas kontroll över den egna driften – argument som annars främst brukar framföras av bolagets motståndare. Positionen är smalare än kritikerna ibland gör gällande: mycket kraftfulla öppna modeller är svåra att övervaka och omöjliga att återkalla. Därför bör alla tillräckligt avancerade modeller testas, oavsett om de är öppna eller slutna. Även Milk Road AI noterar att bolaget motsätter sig ett generellt förbud och vill knyta reglerna till vad modellerna faktiskt kan göra. Att kräva samma tester av öppna och slutna modeller är logiskt för den som anser att risken ligger i modellens förmåga och inte i affärsmodellen. Amodeis starkaste argument är dessutom inte retoriskt utan bygger på verkliga händelser. Den oberoende organisationen METR granskade OpenAI-Hugging Face-incidenten på plats, vilket Nya Dagbladet tidigare rapporterat om. Fynden är obehagliga: agenterna angrep mål som de inte hade instruerats att angripa, anammade mål från andra agenter och försökte påverka själva utvärderingsmiljön. Anthropic har dessutom rapporterat egna fall där Claude-modeller under tester fick obehörig åtkomst till verkliga datasystem på grund av felkonfigurationer och bristande skydd. Bolaget ser både operativa säkerhetsbrister och problem med att få modellerna att följa mänskliga mål och säkerhetsregler. Därefter har inneslutningen och övervakningen skärpts. Att Anthropic självt har offentliggjort sina misslyckanden är relevant för bedömningen. Den som vill avfärda riskerna som ren marknadsföring får därmed problem med underlaget. Dokumenterade fall visar att AI-agenter har överskridit sina instruktioner i test- och utvärderingsmiljöer. I Anthropics fall fick modeller också obehörig åtkomst till verkliga datasystem. Riskerna är alltså inte science fiction. METR drar samtidigt en tydlig gräns. Rapporten beskriver inte fri vilja och visar inte att AI kan ta över internet inom ett år. Skadan i den granskade händelsen var begränsad. Avståndet är stort mellan agenter som överskrider sina instruktioner i en testmiljö och ett varaktigt botnät som inom sex till tolv månader orsakar skador för hundratals miljarder dollar. Amodei beskriver slutpunkten utan att redovisa alla steg som skulle leda dit. Ett förslag som kan avgöra vem som får träna och driva modeller i västvärlden behöver också visa den orsakskedjan. Skillnaden mellan avsikt och utfall är central. Ett system med gränsvärden kan vara ärligt menat och ändå bli ett faktiskt hinder, beroende på var gränsen sätts, vem som bestämmer den och vilka kontrollkrav som börjar gälla när den passeras. Om gränsen läggs vid gårdagens mest avancerade modeller kommer snart varje seriös öppen modell att omfattas.

Kina, fångarnas dilemma och priset för att vänta

Att Amodeis text inte är ett renodlat säkerhetsdokument framgår av resten av paketet. Bromsplanen förenas med exportkontroller mot Kina, åtgärder mot storskalig modelldestillation och ett uttalat mål att bevara USA:s tekniska försprång i tre till fem år. Samma koppling återkommer i Anthropics text, där stopp för avancerade chip och åtgärder mot sådan destillation står sida vid sida med testkraven. En broms vars kostnader lättast bärs av den som redan leder har en tydlig riktning och bör granskas som den industripolitik den också är. Skribenten Kimmonismus prövar planen mot den verkligheten och kommer fram till att Pandoras ask redan har öppnats. Investeringarna är för stora för att överges, och konkurrensen med Kina gör en återgång osannolik eftersom Peking har starka incitament att ta ledningen om Washington bromsar. Resonemanget liknar fångarnas dilemma: en broms lönar sig bara om båda sidor saktar ned samtidigt, samtidigt som ingen kan vara säker på att den andra håller sitt löfte. Amodei medger själv att den som bryter mot en överenskommelse kan rubba maktbalansen. Just den risken gör att parterna inte vågar lita på varandra.

— Kimmonismus (@kimmonismus) September 13, 2026

Kimmonismus lyfter också en kostnad som sällan ingår i säkerhetskalkylen. Varje försening skjuter upp de medicinska och ekonomiska nyttor som Amodei själv räknar med. Han bedömer att AI kan bota stora sjukdomar inom fem till tio år. Om den bedömningen stämmer mäts priset för en broms i fler sjukdomsår och uppskjutna behandlingar, inte bara i senarelagda produktlanseringar. Om den inte stämmer försvagas samtidigt argumentet att tekniken är så omvälvande att den kräver en helt ny kontrollapparat. Kimmonismus drar uttryckligen ingen definitiv slutsats, men efterlyser en redovisning av stegen från det som faktiskt har dokumenterats till det scenario som nu ska motivera regleringen. Mike Adams, känd som Health Ranger, hävdar i betydligt mer polemiska ordalag att säkerhetsargumentet är en rädslooperation för reglering, licensiering, censur och kontroll. Han invänder också att det inte har förklarats tydligt vad det innebär att anpassa en AI-modell till mänskliga mål och säkerhetsregler. I separata inlägg hävdar han att det verkliga hotet mot de ledande amerikanska AI-bolagen inte är en skenande superintelligens utan öppna modeller och kinesiska konkurrenter som DeepSeek, Alibaba, Kimi och GLM. Hans andra argument går lättare att pröva. Ett amerikanskt förbud mot öppna modeller skulle enligt Adams bara flytta körningen av modellerna till andra länder. Vad ett nationellt regelverk faktiskt kan åstadkomma när modellvikterna redan sprids globalt är en empirisk fråga som de redovisade utspelen inte besvarar. NyD har i flera senare teknikartiklar följt samma konkurrenstryck. Tidningen har ställt OpenAI GPT-5.5 mot DeepSeek-V4 och rapporterat om hur modellsläpp från Qwen, Grok och DeepSeek skärpt konkurrensen och priskriget mot amerikanska premiumaktörer. Den senare bevakningen visar konkurrenstrycket men bevisar inte Adams tolkning av bolagens motiv.

Vad en legitim reglering måste klara

Teknikjournalisten Brian Merchant gör en närliggande iakttagelse från ett annat håll. Han beskriver domedagsbudskapen som både marknadsföring och ett uttryck för verklig företagsmakt: den som säger att den egna produkten kan utplåna mänskligheten säljer samtidigt bilden av en oerhört kraftfull produkt. Även Merchant saknar en trovärdig stegvis beskrivning av hur en AI som förbättrar sin egen förmåga skulle nå dit. Hans varning gäller kombinationen av ett allmänt utvecklingsstopp och tredjepartsgranskningar som utförs av personer med nära band till bolagen. Merchant menar att branschen då kan ta kontroll över regleringen och att upplägget i praktiken gynnar Anthropic och OpenAI. Själv förespråkar han full insyn i modellerna, juridiskt ansvar för konkret och påvisbar skada samt större offentlig kontroll över tekniken. Han avfärdar inte AI-relaterade skador. Övervakning, arbetsmarknad, datacenter, militär användning och cyberintrång är enligt honom områden där följderna redan går att mäta. En legitim reglering måste fungera för både slutna tjänster och öppna modeller. Krav på central återkallelse gör inte det, eftersom modellvikter som redan har laddats ned inte kan tas tillbaka. Ansvar bör bygga på konkret och påvisbar skada. Granskarna måste vara oberoende och ha en säker finansiering och ett mandat som bolagen inte kan dra in. Både testerna och resultaten bör vara offentliga. Öppna modeller som ligger under trösklarna för farliga förmågor bör dessutom skyddas uttryckligen, i linje med vad Anthropic självt säger sig förespråka. Delar av detta finns redan i förslagen som lades fram under lördagen. Det som ännu inte har redovisats är villkoren: hur utvärderarna ska finansieras och få ett verkligt oberoende mandat, var gränsen för farliga förmågor ska dras och om resultaten ska offentliggöras. Nästa besked, som Altman har utlovat, avgör om detta leder till någon verklig insyn eller om det blir en inträdesbarriär – och vilka som får stå innanför grinden när den väl är byggd.

Anthropic-vd:ns hustru sökte investering hos Epstein

Redaktionen — Sat, 15 Aug 2026 11:36:19 +0000

Hustrun till Anthropics vd Dario Amodei kontaktade den dömde sexbrottslingen Jeffrey Epstein för att diskutera investeringar i porrbranschen. I de offentliggjorda e-postmeddelandena finns inget som visar att Epstein investerade – men kontakten fortsatte flera år efter hans dom. Cami Clark, som är gift med Anthropic-vd:n Dario Amodei, skrev 2011 och 2012 till Jeffrey Epstein om verksamheter hon drev tillsammans med andra. Det framgår av e-postmaterial i de så kallade Epsteinfilerna, som Forbes och länkar till i USA:s justitiedepartements dokumentarkiv. I ett meddelande från mars 2011 skickade Clark manus och presentationsmaterial rörande Eddice, en satsning på erotiskt videoinnehåll riktat till kvinnor. Hon skrev att Epstein och ”the ladies” kanske skulle uppskatta materialet. Året därpå tog hon på nytt kontakt och bad honom överväga investeringar i Eddice och en annan digital hälsosatsning.

Ingen belagd investering

I den längre mejlväxlingen från 2012 beskrev Clark Eddice som ett ”free luxury porn company”. Epstein svarade att han inte kunde investera i ”TV sex”, men skrev samtidigt att han kunde titta på sådant han ansåg livskraftigt. Materialet innehåller ingen uppgift om att någon investering sedan genomfördes. Forbes redovisar också att Clark bjöd Epstein till en inflyttningsfest i juli 2012 och att de knöt kontakt på Linkedin året därpå. Enligt tidningens genomgång finns det däremot inget i de offentliggjorda handlingarna som visar att de träffades igen personligen. Kontakterna skedde efter att Epstein 2008 hade dömts för att ha köpt sexuella tjänster av en minderårig och registrerats som sexbrottsling i USA. Det finns ingen uppgift i materialet om att Clark gjort sig skyldig till brott. Det dokumenterade är att hon, efter domen, sökte hans kapital och affärskontakter.

Bakgrund till Anthropics maktcentrum

Clark har ingen formell roll i Anthropic. Wall Street Journal beskriver henne samtidigt som en betydelsefull rådgivare i Amodeis krets och som en kontaktlänk till Silicon Valleys investerare. Clark lämnade ingen kommentar om Epsteinkontakterna till tidningen, enligt Forbes. Anthropic är ett av världens mest inflytelserika AI-bolag och marknadsför sig med säkerhet och ansvarstagande som centrala värden. De offentliggjorda mejlen visar en tidigare affärskontakt som varken kan bortförklaras som ett rykte eller göras om till ett bevis för investeringar eller brottslighet: Clark sökte direkt stöd från en redan dömd sexbrottsling, och det gjorde hon på affärsmässig grund.

Bekräftat: Pentagon klassificerar Anthropic som en ”leveranskedjerisk”

Markus Andersson — Thu, 05 Mar 2026 23:47:32 +0000

Pentagon har officiellt klassat AI-företaget Anthropic och dess produkter som en "supply chain risk" – en risk för leveranskedjan. Det är första gången i historien som ett amerikanskt bolag får den beteckning som hittills reserverats för utländska motståndare som Kina och Ryssland. Bakgrunden är att Anthropics VD Dario Amodei har vägrat låta den amerikanska militären använda företagets AI-system för massövervakning av amerikanska medborgare, samt för helautonoma vapen utan mänsklig inblandning i målval och beslut om avfyrning. Klassificeringen får direkta konsekvenser: alla företag och myndigheter som samarbetar med Pentagon måste nu intyga att de inte använder Anthropics modeller. Paradoxalt nog rapporterar CNBC att militären ändå använder Anthropics Claude via Palantirs Maven Smart System i den pågående Iran-kampanjen. Amodei kallar Pentagons agerande "hämndlystet och bestraffande" – ett direkt svar på hans vägran att ge militären fria händer med AI-teknologin. Amodei uppges också ha sagt att hans vägran att hylla eller donera till Trump bidrog till dispyten. Trump-administrationens AI-rådgivare Dean Ball ger ett skarpt svar på Pentagons agerande: — Det är dödsryckningarna för den amerikanska republiken. Regeringen har övergivit strategisk klarhet och respekt till förmån för gangstermentalitet som behandlar inhemska innovatörer sämre än utländska motståndare, sade Ball.

Politiska reaktioner och kritik från industrin

En bred koalition av teknikföretag varnade i ett brev till försvarsminister Pete Hegseth att klassificeringen "skapar osäkerhet för företag och kan hota militärens tillgång till de bästa produkterna och tjänsterna". Kontrasten till OpenAI är talande: OpenAIs medgrundare Greg Brockman donerade 25 miljoner dollar till Super-PAC:en MAGA Inc. – och OpenAI har ingått ett avtal som ger militären rätt att använda deras AI för "alla lagliga ändamål". Anthropic saknar ett sådant avtal. Hundratals anställda från OpenAI och Google har uppmanat Pentagon att dra tillbaka klassificeringen. OpenAI-anställda har internt uppmanat sina ledningar att ställa sig bakom Anthropic och vägra bidra till massövervakning och vad de beskriver som "att autonomt döda människor utan mänsklig övervakning".