Dagens Nyheter – Nya Dagbladet

Först skickar vi vapen – därefter planerar vi svenskarnas massgravar

Jan Sundstedt — Thu, 20 Aug 2026 16:14:58 +0000

Två artiklar i samma tidning kan ibland säga mer än hundra högtidstal. På Dagens Nyheters ledarsida skriver Oscar Jonsson att Ryssland lär sig av misstagen i Ukraina och förbereder sig för nästa krig. Några sidor längre fram möter läsaren beskedet att Sverige ska kunna begrava minst 500 000 människor om kriget kommer. Först målar man upp den ryska krigsmaskinen. Sedan räknar man gravarna. Mats Nilsson sammanfattar vansinnet träffande i ett inlägg på X: "Sverige är ett dårhus." Vilken del av verkligheten gör orden orimliga?

Kriget presenteras som oundvikligt, upprustningen som ansvarsfull och massgravarna som praktisk beredskap.

Någonstans på vägen försvinner den mest självklara frågan: Vem arbetar lika målmedvetet för att stoppa utvecklingen? Sverige nöjer sig inte längre med att skicka hjälmar, skyddsvästar och äldre materiel. Regeringen har växlat upp från donation till produktion och lagt en miljard kronor på ukrainsk tillverkning av långdistansrobotar och långdistansdrönare. Totalt har det svenska militära stödet vuxit till omkring 128 miljarder kronor. Ramen för 2026 och 2027 uppgår till ytterligare 80 miljarder, uppger regeringen. Miljarderna rullar. Produktionslinjerna växer. Räckvidden blir längre. Politikerna kallar varje steg för stöd till Ukrainas försvar. Samma politiker undviker gärna nästa led i resonemanget: långdistansvapen flyttar kriget långt bortom fronten och gör rysk infrastruktur, ryska städer och till sist ryska civila till en del av slagfältet. Ingen öppen källa knyter svenska pengar till en viss attack mot Moskva. Sambandet är politiskt: Sverige finansierar vapenkategorin samtidigt som Ukraina snabbt bygger ut förmågan. Moskvaregionen utsattes den 16 augusti för vad som kan ha varit krigets största ukrainska drönarattack. Ryska myndigheter uppgav att 600 drönare riktades mot regionen och att minst sex människor dödades i Ryssland. Experter ifrågasätter antalet drönare, men branden i ett 250 000 kvadratmeter stort lager utanför Moskva gick inte att prata bort. Ukraina hävdade att lagerkedjan användes för militär logistik. Vanliga ryska företag förvarade samtidigt varor i byggnaderna. Ukrainas militär uppgav enligt The Guardian att attackerna skulle skada den ryska ekonomin och påverka vanliga ryssar ekonomiskt. Läs den meningen en gång till. Västvärlden säger sig försvara en internationell ordning där civila ska skyddas. Samtidigt applåderar samma väst en strategi som uttryckligen ska göra vardagen dyrare och otryggare för vanliga människor i Ryssland.

Man kan inte massproducera räckvidd, flytta kriget mot Moskva och sedan spela förvånad när Moskva svarar.

Ryssland bär ansvar för sina angrepp mot Ukraina. Men två felaktigheter skapar ingen klok strategi – bara fler begravningar. Nato utlovade 70 miljarder euro till Ukraina under 2026 och prioriterar långräckviddig precisionsbekämpning, obemannade system och växande militär produktionskapacitet. Vapnen ska nå längre. Fabrikerna ska leverera snabbare. Varför skulle Ryssland acceptera en sådan utveckling utan motdrag? Västliga säkerhetstjänster har redan varnat för ryska sabotage-, cyber- och påverkansoperationer i Europa. En kartläggning från CSIS visar att många mål haft koppling till stödet för Ukraina och att misstänkta ryska sabotageangrepp i Europa nästan tredubblades mellan 2023 och 2024. Bevisläget varierar, och varje brand eller kabelskada är inte rysk vedergällning. Mönstret borde ändå dämpa den mest entusiastiske krigsivraren. Väst har redan gjort europeisk mark till logistisk bas, träningsområde, vapenfabrik och underrättelseplattform för kriget. Ryska motåtgärder på samma europeiska mark kommer därför knappast som en blixt från klar himmel. Mitt i denna upptrappning beskriver Bonnierägda DN hur Sverige ska kunna begrava 500 000 människor vid krig. Svenska kyrkan behöver hjälp från andra aktörer och möjligen från allmänheten för att klara uppgiften. Praktisk beredskap är bra. Krigshets, paranoia och skitsnack icke så. Det säger en hel del om ett land när det i diverse narrativstyrda kanaler 111 gånger per dag återkommande propageras för ett kommande krig och ockupation istället för nedtrappning och fred. Var finns miljardpaketet för diplomati? Var finns produktionsmålen för avspänning? Vilket statsråd reser Europa runt och kräver vapenvila med samma frenesi som andra kräver fler robotar? Våra makthavare talar gärna om ansvar. Ansvar betyder dock mer än att beställa vapen, förstärka skyddsrum och mäta kyrkogårdsmark. Verkligt ansvar kräver också förmågan att bromsa innan hela maskineriet skenar.

Sverige har en plan för vapnen och en plan för gravarna – men ingen hörbar plan för freden.

Mats Nilsson frågar om svenska opinionsbildare och politiker förstår risken för ett tredje världskrig och en kärnvapenkatastrof. Frågan förtjänar ett svar som rymmer mer än ännu ett försvarsanslag. Kanske borde vi sluta behandla varje fredskrav som naivitet och varje varning för upptrappning som rysk propaganda. Kanske borde någon påminna regeringen om att politikens främsta uppgift inte är att administrera katastrofen efteråt. Politiken ska förhindra katastrofen. Inte skynda på den. Jan Sundstedt

Så vände Allard DN-intervjun mot medieeliten

Markus Andersson — Thu, 20 Aug 2026 13:10:12 +0000

Dagens Nyheters frågor till Markus Allard blottar gång på gång ett betydande avstånd mellan medievärldens föreställningar och de problem som människor möter i vardagen. När reportrarna vill tala om identitetsbegrepp, tonläge och politikernas obehag svarar Örebropartiets ledare med mångkulturens följder, bilberoende, familjeekonomi och människor som drabbats av kommunala beslut. Den tydligaste kollisionen gäller svenskhet. DN frågar hur någon "blir etniskt svensk", vilka föräldrar som krävs och hur en person med en svensk och en iransk förälder ska beskrivas. Samtalet spelades in av Örebropartiet och publicerades i sin helhet efter DN-reportrarna Niklas Orrenius och Malena Rydells besök i Örebro rådhus. DN:s färdiga reportage hade ännu inte publicerats när denna artikel skrevs; bedömningen gäller därför frågorna och replikskiftena i den oredigerade inspelningen.

”Hur blir man etniskt svensk?”

När DN fortsätter att söka en formel för vem som kan kallas etniskt svensk tappar Allard tålamodet. Han frågar om reportern ”spelar dum” eller faktiskt inte förstår skillnaden mellan etnicitet och kulturell tillhörighet. Frågan är avslöjande. Det som för många människor är en självklar skillnad mellan medborgarskap, kultur och härkomst behandlas som ett svårgenomträngligt filosofiskt problem. Allard menar att förvirringen har uppstått därför att ämnet länge varit förbjudet i den politiska och mediala miljö där DN verkar. Allard beskriver därefter hur han själv lämnade den mångkulturella övertygelse han hade som ung vänsterpolitiker. Förändringen kom när det lokala arbetet förde honom närmare Vivalla och människor som levde med politikens konkreta följder. Han återger ett möte med äldre invandrare med vänsterbakgrund som frågade hur han kunde kalla sig socialist och samtidigt vilja fylla området med fler problem. — Det som oftast är signifikant för personer som fortfarande desperat håller fast vid den här typen av utopiska idéer om att mångkultur fungerar är att de inte lever i den, säger Allard. Sedan riktar han udden mot tidningens egen publik: ”Jag växte upp bland era läsare.” Den välmående miljö där han formade sina första politiska uppfattningar hade enligt honom liten kontakt med de konflikter som senare förändrade hans syn.

DN som politisk aktör

Allard gör från början klart att han inte betraktar DN som en neutral observatör. Hans erfarenhet av stora medier är, säger han, att reportern lämnar Stockholm med berättelsen redan bestämd. — Det blir den här typen av exotifierande porträtt där man åker utanför Stockholms tullar och berättar om den farliga populisten. Manuset brukar vara ganska förutbestämt, säger han. När DN senare frågar varför han tror att ”alla” vill komma åt honom invänder Allard att han aldrig har sagt alla. Han skrattar åt att tre personer från tidningen sitter framför honom och frågar om han verkligen tror att någon kan vilja motarbeta honom politiskt. — Jag tror att den nyfikenheten är strikt underordnad ert huvudsakliga narrativ, säger han om DN:s journalistik. Skillnaden i perspektiv är central. DN försöker göra hans mediekritik till en fråga om misstänksamhet och personlighet. Allard beskriver i stället en institutionell maktkamp där tidningen själv är en politisk aktör som väljer vilka verkligheter som ska tas på allvar.

Bilbehovet försvinner inte

Samma klyfta syns i diskussionen om Örebros bussystem BRT, där körfält tas från biltrafiken för att ge bussarna egna filer. För Allard handlar motståndet inte om att försvara bilen som identitetsmarkör, utan om människors möjlighet att få vardagen att fungera. — Folk behöver köra bil, och folk kommer inte ha ett mindre behov av att köra bil bara för att man gör det jobbigare för dem att köra bil, säger han. Han beskriver även namninsamlingen för en folkomröstning om projektet. Kommunen underkände enligt honom tusentals namn genom en orimligt hård granskning. På pappret kan medborgarna tvinga fram en omröstning, men i praktiken kan förvaltningen och de styrande politikerna stoppa den, menar han. När Allard räknar upp vad Örebropartiet vill göra vid makten nämner han att BRT ska rivas upp, att parkeringen ska bli avgiftsfri och att även förskolan ska befrias från avgifter. Finansieringen ska bland annat ske genom nedskärningar bland chefer, kommunikatörer och andra tjänster som partiet betraktar som onödiga. DN:s följdfråga blir vad partiet vill införa – utöver allt det vill ta bort. — Men lyssnade inte du precis på vad jag sa? svarar Allard. Reportern upprepar då själv två av förslagen: parkering och avgiftsfri förskola. Replikskiftet visar hur konkreta lättnader i familjers vardag registreras men ändå inte tycks räknas som en positiv politisk vision.

Klimatpolitiken som klassintresse

När DN frågar var klimatförändringarna passar in avfärdar Allard inte att klimatet förändras. Han ifrågasätter varför svenska bilister och pendlare ska bära kostnaden för åtgärder som enligt honom har försumbar global effekt. — Det är klart att det finns någon form av klimatförändringar, men hur hänger det ihop med om jag ska stå vid 14 rödljus till i trafiken eller om det ska vara svårare för mig att köra bil? frågar han. Allard beskriver klimatpolitiken både som en trosfråga och som ett klassintresse för grupper som kan bygga karriärer kring reglering, certifiering och kommunal administration. Oavsett vad man anser om formuleringarna pekar han på den materiella fråga som DN aldrig utvecklar: vem betalar för politiken och vem tjänar på den?

”Klump i magen” – men för vem?

Den kanske skarpaste värderingskrocken kommer när DN berättar att lokala politiker har fått en ”klump i magen” av att möta Allard i fullmäktige och att någon uppges ha lämnat politiken. Allard ställer deras obehag mot familjer som enligt honom har fått sina barn felaktigt omhändertagna och äldre som drabbats av kommunens agerande. — Hur tror ni det känns för de här föräldrarna som de har kidnappat barnen från? Hur tror ni det känns för den här tanten som de ska ge sig på som får en hjärtinfarkt? säger han. DN återkommer ändå till om det är bra att politiker känner obehag. Allard svarar att deras känslor är deras ansvar och att konflikten handlar om att väljarna får veta vad makthavarna gör och tycker. Replikskiftet sammanfattar det verklighetsfrånvända drag som återkommer i frågorna. Etablerade politikers känslor ges en självklar tyngd, medan ilskan hos bilberoende familjer, kritiker av mångkultur och människor som upplever sig överkörda av kommunen först måste förklaras, definieras och försvaras. Allard använder därför intervjun till att vända granskningen tillbaka mot medieeliten – och mot den samhällsbild som dess frågor avslöjar. Hela den oredigerade intervjun:

”Var går gränserna i svensk media för vad som får sägas om Gaza?”

Osignerad — Fri, 28 Mar 2025 17:22:31 +0000

I denna korta pilotstudie vill jag undersöka var gränserna för svensk debatt om folkmordet i Gaza går. Vilka åsikter kommer fram om Israels grundläggande legitimitet att genomföra militära operationer mot Gaza, och hur palestinierna får svara på detta. Syftet är endast att undersöka vilka åsikter som måste godkännas för att man över huvud taget ska få ingå i nationell diskussion och debatt, och vad som anses vara acceptabelt inom rådande agenda. För att göra detta har jag valt att granska varenda artikel och nyhetsinlägg från de stora riksmedierna sedan 7:e oktober 2023: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, ETC, Dagens Industri, SvT, TV4, Sveriges Radio och Fokus. Det gäller ungefär 19 000 artiklar och nyhetsinslag sedan attacken började.¹ Innan vi tar en titt på resultaten, behöver vi konstatera bakgrunden för vad som utmärker svensk debatt om Israels anfallskrig mot Gaza. Den kanske viktigaste frågan, som all annan diskussion om kriget i Gaza fundamentalt bygger vidare på, är nämligen Israels rätt att försvara sig mot dem de ockuperar till att börja med. Har en angripande illegal ockupant (såsom fastställt av bland annat ICJ:s domslut sommaren 2024) rätt att “försvara sig” mot det folk de ockuperar och ständigt attackerar? FN:s officiella studie om legaliteten av Israels ockupation av både Gaza och Västbanken ger oss ett hum om saken. Den fann att Israels decennier långa ockupation av Palestina är fullt illegal ur flera “tydliga avseenden under internationella lag”. Israel måste genomföra ett “omedelbart, ovillkorligt och totalt avlägsnande av Israels militära styrkor” från Palestina. Israels ovillkorliga kapitulation av ockupationen “kan inte förhandlas undan”. Israel kan inte hävda självförsvar, eftersom landet är “en laglös angripare” mot Palestina.² Detta kom att bekräftas knappt ett år efter att den juridiska studien publicerades, då Världsdomstolen ICJ i Haag den 19:e juli 2024 kristallklart dömde Israels ockupation vara illegal, och även att stöd av olika sorter från andra länder till den israeliska ockupationen är illegalt.³

Har en angripande illegal ockupant rätt att “försvara sig” mot det folk de ockuperar och ständigt attackerar?

Som FN:s särskilda kommissionär Francesca Albenese uttryckte saken: “Israel har rätten att försvara sig, men Israel kan inte hävda det vad angår folket [palestinier] de förtrycker och landet Israel koloniserar [Palestina]”.⁴ Vi kan också vända oss till den mest detaljerade juridiska rapporten, som finns än så länge, om Israels attack mot Gaza, publicerad av flera av världens ledande akademiska rättsliga institut sommaren 2024. Studien fann helt förväntat att Israel är ansvarig för folkmord, och att “världens stater är obligerade till att inte betrakta Israels militära operationer i Gaza som lagliga, och får specifikt inte hänvisa till någon ursäkt – inklusive rätten till självförsvar – för att urskulda Israels operationer i Gaza”.⁵ Nå, i och med att folkmordet blivit alltför blodigt för att entusiastiskt stödjas (åtminstone öppet) förekommer riklig taktisk kritik; det är för blodigt, tar för lång tid, skadar Israels prestige och så vidare. Konformiteten i svensk media om detta sammanfattades perfekt av en av de ledande “kritikerna” av attacken mot Gaza, Aftonbladets Wolfgang Hansson: “Alla anser fortfarande att Israel har rätt att försvara sig men så gott som samtliga tycker att den israeliska krigföringen gått över alla gränser”, som kritiserade kriget för att det “inte lyckats nå sitt mål”.⁶ Det är i grund och botten “en självklarhet att stå upp för Israels rätt till självförsvar”, förklarade DN:s ledarredaktion. Men “Israel riskerar anseendet för flera generationer framåt” genom sättet de krigar i Gaza.⁷ “Israels mål är att tillintetgöra Hamas, eller åtminstone bryta organisationens grepp om Gaza. Det är legitimt”, tydliggjorde redaktionen.⁸ Det var bakgrunden. Nu över till vilka åsikter om denna situation som får lov att utrymmas i massmedia. Hur många föreslog då att Hamas, eller Palestina i allmänhet, har rätt till självförsvar mot en offensiv anfallsstat som ockuperat landet i decennier och genomfört otaliga oprovocerade anfall som hotar Palestinas existens?⁹ På 19 000 artiklar fanns endast en enda artikel – ett brev till tidningen ETC – som nämnde palestiniernas rätt till självförsvar. “Israel har som ockupant inte rätt till självförsvar. Däremot har det ockuperade folket rätt till motstånd inom ramarna för folkrätten”.¹⁰ På den fundamentala frågan råder alltså på utom en artikel 100 procent konsensus och lydnad på 19 000 artiklar och nyhetsinslag.”.¹¹ Det fanns bokstavligen noll referenser bland 19 000 artiklar och nyhetsinslag till den juridiska undersökningen från flera av världens ledande akademiska människorättsinstitut om att Israel saknar “rätten till självförsvar” för sina “operationer i Gaza”.¹² Det fanns återigen precis noll referenser till FN:s officiella juridiska rapport som avfärdar Israels rätt till självförsvar och kräver dess ovillkorliga kapitulation av allt ockuperat territorium.¹³ En disciplin som hade imponerat den iranska eller ryska journalistkåren, helt klart. De personer som deltar i den transparent fåniga svenska “debatten” om Gaza kan inte få för sig att en illegal ockupant inte har rätt att avfyra ens en kula mot dem de ockuperar, utan snarare endast skyldigheten att omedelbart avsluta sin attack och ockupation. Det är den enda rättigheten Israel har i sammanhanget. Det är en spektakulär prestation av det lojala mediesystemet att sådana här triviala observationer inte kan yttras. Det är inte dessa sorters fakta och tankar den patriotiska och distraherade befolkningen bör utsättas för medan den finansierar ett folkmord. I komplett kontrast, fanns helt enkelt för många artiklar som slaviskt upprepade att “Israel har sin rätt till självförsvar” för att kunna nämnas här. De har sin rätt att slå till hårt mot Hamas”, för att citera “folkrättsexperten” Ove Bring från Försvarshögskolan och Stockholms universitet.¹⁴ Låt oss ta ett mikroskopiskt urval. “Internationell rätt ger landet [Israel] rätt att försvara sig”, som Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Morgan Johansson skrev i december. De kritiserade Israel på taktiska grunder. I sitt i grunden rättfärdiga anfallskrig har Tel Aviv passerat “gräns efter gräns”. Men det var Hamas “som utlöste detta krig”, skrev de, och “fördömer i starkaste ordalag” 7:e oktober - något de inte gör om Israels västfinansierade folkmord eller decennier lång brutala ockupation, som förstås inte “utlöste detta krig”.¹⁵ Eller deras kollega, tidigare utrikesminister Ann Linde, som “betonar Israels rätt till självförsvar enligt FN-stadgans paragraf 51”.¹⁶ Kort sagt: “Försvaret av den folkrättsligt grundade världsordningen innefattar Israels suveränitet, territoriella integritet och rätt till självförsvar mot varje angrepp”, som SvD:s Olof Ehrenkrona sammanfattade saken.¹⁷ Vad FN och ledande juridiska organ anser om den frågan spelar alltså knappast roll. “Försvaret av den folkrättsligt grundade världsordningen innefattar” absolut inte Palestinas “suveränitet, territoriella integritet och rätt till självförsvar mot varje angrepp”. Palestinierna har privilegiet endast att attackeras och ockuperas, och ingen rätt till självförsvar. Så enkelt är det i en laglös och terroristisk kultur. Ytterligare ett minimikrav på ärlig rapportering och debatt hade varit att seriöst behandla frågan om varför svenska skattebetalare inte anländer till Hamas undsättning. Finns det någon röst i mainstreammedia som föreslagit att Sverige på något sätt kommer till Hamas undsättning med militärt stöd mot en aggressiv ockupant inställd på att utrota dem? Fullt enligt med uppfattningen att ockuperade palestinier inte har någon som helst rätt till självförsvar mot angripare, är att de givetvis inte bör få någon hjälp för att försvara sig. På 19 000 artiklar fanns exakt noll artiklar som föreslår att vi skickar vapen till Hamas för att försvara sig mot en genocid angripare.¹⁸ Kan avsaknaden av svenska vapenleveranser till Hamas, och förslag på detta i massmedia, bero på att Hamas är icke-demokrater och genomfört våldsdåd mot civila? Den förklaringen förtjänar inte ens ett skratt av vuxna personer. Faktum är att den förklaringen till varför denna uppfattning är bannlyst från att uttryckas i pressen är bokstavligen en logisk omöjlighet. Vi finansierar och skickar generösa mängder vapen mordiska terrorregimer som brutalt attackerar andra länder, begår långt värre terrordåd mot civila som får Hamas handlingar att framstå som rena picknicken –såsom Israel, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Filippinerna, bland många andra. Hysterisk ilska till följd av minsta indikation på att något annat land skulle försöka hjälpa dem som blir illegalt attackerade och folkmördade fanns det ingen brist på, däremot. “Den iranska regimen har med pengar och utbildning gjort det möjligt för Hamas att begå bestialiska terrordåd mot civila israeler” skrev SvD:s Mattias Svensson. “Sett till aggressioner är den iranska staten stark. Den åstadkommer mycket lidande och död också långt utanför sitt territorium” – till skillnad från Västbeväpnade Israel, förstås.¹⁹ Iran “beväpnar Israels fiender”, Hamas, som ledande kommentatorn Susanne Birgersson beklagade. “Den dag diktaturen faller i Iran finns alla möjligheter till fredlig samexistens med Israel”, då vapen till Hamas också sinar, skrev SvD:s ledarredaktion. “Palestiniernas elände under såväl Fatah som Hamas är väsentligen självförvållat”, fortsatte ledarredaktionen.²⁰ Den outtalade innebörden i nationell medias diskussion är alltså uppenbar: Internationell lag är helt enkelt ett irrelevant störningsmoment, och terroriststater får inte störas i sina anfallskrig mot försvarslösa offer. Skulle så vara fallet – ifall någon förser offren med vapen för självförsvar – väcker det endast ramaskri och hat bland välutbildade svenskar. Det finns ingen annan innebörd i det, vilket illustrerar en hel del om vår politiska kultur.

Hur onödigt det än må vara att påpeka, är principerna som tillämpas i rapporteringen om Israels anfallskrig och folkmord mot Gaza av bombastiska moralister i svenska tidningar och nyhetsredaktioner helt annorlunda från de som tillämpas på Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

Om Israel inte hade misslyckats med sina strategiska mål, och upprätthållit sin image i västvärlden, hade allt varit ganska acceptabelt. Åtminstone finns ingen indikation till motsatsen. Men det var inte vad media sade när Ryssland krossade Mariupol och Charkiv; vad media sade då – och ännu upprepar dagligen – är att ockupanten måste slås tillbaka av den ockuperade, bekämpas med våra vapen som vi skickar till dem, att ockupantens attack är principiellt fel oavsett hur Ryssland utför sin attack, och därefter måste Kreml betala skadestånd till Ukraina. All denna moralisering är magiskt försvunnen när vi diskuterar vår partners, Israels, brott och hur vi ser på palestiniernas rättigheter, och därför är dessa sentiment ingenting mer än psykologisk krigföring, vulgärt och billigt hyckleri, och inget mer än så. Situationen vi har att göra med är därmed enkel. Vill du vara med i debatten om Gaza måste total lydnad råda. Du får hata Netanyahu, hata Trump, säga att kriget det är lite för blodigt, för många civila har strukit med, det har gått för långt, eller kritisera anfallet på andra taktiska punkter – vad du vill. Men håller du inte med om grundantagandena, de viktigaste principerna som allt annat bygger på, är du eliminerad från att delta i debatten. Det råder alltså, på annat än taktiska frågor som inte i grunden ifrågasätter laglighet och principiell rätt bakom de brott vi sponsrar mot palestinierna, 100 procent konformitet. Ett enda undantag på 19 000 artiklar och nyhetsinslag. Andi Olluri

Källor och referenser: (1) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel OR Hamas OR Gaza*” mellan 7 oktober 2023 - 15 mars 2025. Med “*” indikeras att alla ändelser på ordet inkluderas, för att minimera risken att relevanta uppslag utesluts på grund av stavning och grammatisk kontext. (2) U.N CEIRPP, “The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem”, sep 2023. (3) United Nations Office of the High Commissioner for Human Rights, “Experts hail ICJ declaration on illegality of Israel’s presence in the occupied Palestinian territory as “historic” for Palestinians and international law”, 30 jul 2024. (4) Times of Israel, “UN human rights official says Israel ‘can’t claim’ self defense after deadly terror”, Luke Tress, 9 apr 2023; Se också United Nations, “Israeli settlements amount to a war crime, Special rapporteur tells human rights council”, United Nations Human Rights Office of the High Commissioner, 9 jul 2021. (5) University Network for Human Rights et al., “Genocide in Gaza: Analysis of International Law and its Application to Israel’s Military Actions since October 7, 2023”, 15 maj 2024. (6) Aftonbladet, Wolfgang Hansson, 28 mar 2024. (7) DN, “Israel riskerar anseendet för flera generationer framåt”, Ledarredaktionen, 7 jan 2024. (8) DN, Ledarredaktionen, 2 jan 2024. (9) Al-Haq et alibi, “Open letter to the prosecutor of the International Criminal Court” & “Open letter to the president of the assembly of the state parties to the Rome Statute”, 23 nov 2022. (10) ETC, Johanna Darneus et al, “Svenska media misslyckas att bevaka Gaza”, 5 aug 2024. (11) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel* OR Hamas AND självförsvar*”, 7 oktober 2023 - 15 mars 2025. (12) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel OR Hamas AND University Network for Human Rights mellan 7 oktober 2023 - 15 mars 2025. Även “University Network for Human Rights” söktes. Även relevanta fraser från studien inkluderades för att se ifall den passivt citerats i media. (13) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel OR Hamas AND The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem, mellan 7 oktober 2023 - 15 mars 2025. Även relevanta fraser från studien inkluderades för att se ifall den passivt citerats i media. (14) Miranda Wretman, “Folkrättsexperten om FN-rapporten: ‘Undviker begreppet folkmord’”, TV4, 12 jun 2024. (15) SvD, Magdalena Andersson & Morgan Johansson, “Sverige måste höja trycket mot Israel”, 1 dec 2024. (16) SvD, Jesper Sundén & Anna Tärnhuvud, “‘Offren för Hamas bestialiska dåd har hamnat i skymundan’”, 24 dec 2023. (17) SvD, Olof Ehrenkrona, “Att vinna kriget räcker inte”, SvD, 5 jun 2024. (18) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Hamas AND vapen*”. “Stöd* Hamas”, “Stöd till Hamas”, “Hamas AND vapenleverans*”, “skicka vapen till Hamas”, “militärt stöd AND Hamas”, “militärt stöd till Hamas”, mellan 7 oktober 2023 - 15 mar 2025. (19) SvD, Mattias Svensson, “Iran är nyckeln till fred”, 12 okt 2023. (20) SvD, “Terrorn är inte Mellanösterns öde”, Ledarredaktionen, 7 okt 2024.

DN om bombdåd i Moskva: ”Ett ljus i mörkret”

Redaktionen — Wed, 18 Dec 2024 13:45:26 +0000

Natten mot tisdagen dödades den ryske generallöjtnanten Igor Kirillov och dennes assistent i ett bombattentat vid ett flerfamiljshus i Moskva. Den ukrainska underrättelsetjänsten har tagit på sig sprängdådet som i Bonnierägda Dagens Nyheter beskrivs som ”ett ljus i mörkret för många”. Redan 2013 förkunnade Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, att man har för avsikt att satsa mer på ”agendasättande journalistik” – en arbetsmetod som enligt kritiker går ut på att försöka forma människors åsikter, tankar och världsbild – snarare än att rapportera konsekvensneutralt och sakligt. Så har man också arbetat i många frågor – inte minst vad gäller det svenska Natomedlemskapet och massinvandringsrelaterade problem. Även DN:s bevakning av kriget i Ukraina har frekvent präglats av den agendasättande journalistiken, där aktörer som vill ha fortsatt krig och eskalering lyfts fram och premierats – medan röster som förespråkar fred och diplomati ofta tystats ner eller misstänkliggjorts. När Kirillov, chef för den ryska militärens avdelning för kemiska, biologiska och nukleära vapen lönnmördas väljer tidningen också att presentera händelsen med att ”dådet uppfattas som ett ljus i mörkret bland många”. [caption id="attachment_196527" align="alignnone" width="640"] Sedan ett drygt decennium tillbaka är DN:s journalistik uttalat "agendasättande". Foto: faksimil/DN[/caption]

Påven misstänkliggörs

DN:s skribent förkunnar glatt att bombdådet förmodligen inte bara sprider skräck bland ryska militärer – utan även bland ”politiker och kända mediepersonligheter”. Dessutom ”är attentat av denna typ mycket populära bland vanliga ukrainare”, slår han fast. När påve Franciskus samma dag istället manar till försoning och förståelse och önskar ett slut på konflikten betraktar DN däremot inte alls detta som någonting positivt – eller ens neutralt. Istället blir Niklas Orrenius rubrik att ”Påvens tal om ukrainare och ryssar som bröder väcker vrede i Ukraina” och skribenten utmålar påven som en mycket suspekt och kanske till och med ”pro-rysk” figur. [caption id="attachment_196535" align="alignnone" width="640"] DN:s narrativ är tydligt. Foto: faksimil/DN[/caption]

För mycket yttrandefrihet på X – DN lämnar plattformen

Markus Andersson — Sat, 16 Nov 2024 08:03:07 +0000

Under Elon Musks ägarskap har censuren på X (tidigare Twitter) minskat kraftigt och entreprenören uppger själv att användarnas yttrandefrihet är mycket viktig för honom. Alla uppskattar dock inte utvecklingen och Bonnierägda Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski låter meddela att man nu har börjat bojkotta plattformen. – Sedan Elon Musk tog över har plattformen alltmer smält samman med hans egna och Donald Trumps politiska ambitioner, samtidigt som klimatet på X blivit mer hårt och extremt. Därför kommer vi för närvarande inte att publicera något där från våra officiella konton, säger han till sin egen tidning. Tidigare tillhörde godtycklig censur av politiska skäl vardagen på Twitter, men numera kan användare relativt fritt och utan större risk för bannlysningar eller avstängningar skriva vad de egentligen tycker om DN och andra etablissemangsmediers ofta partiska rapportering – och detta är inte alls populärt bland mediecheferna. – Jag tror att X är en förlorad plattform, säger Aftonbladets redaktionschef Karin Schmidt och berättar att man lämnade X redan 2023. – Till skillnad från X tror jag att det är så viktigt att vi är på Tiktok, där kan vi vara ett motflöde till fake news, hävdar hon vidare.

"Musk - en yttrandefrihetsfundamentalist"

Kvartals chefredaktör, Jörgen Huitfeldt, håller förvisso med om att det stundtals är ett ”ohövligt och otrevligt” samtalsklimat på X, men han har inga planer på att lämna plattformen. – Många är trots allt där, inte minst många som sprider journalistiskt innehåll vidare. Det är ett sätt för oss att nå ut egentligen, det är så enkelt. – Musk är en yttrandefrihetsfundamentalist, och jag har svårt att se att han kommer att börja censurera människor på motsvarande sätt som under Jack Dorsey-regimen, fortsätter han.

Efter överföring till drogkurir – kvinnlig DN-journalist får sluta

Redaktionen — Tue, 27 Aug 2024 11:58:44 +0000

En kvinnlig reporter på Bonnierägda Dagens Nyheter förde över drygt 150 000 kronor till en drogkurir, kopplad till det kriminella invandrargänget Foxtrot. Nu har journalisten och DN:s ledning nått en ”överenskommelse” som innebär att hon lämnar sitt arbete på tidningen. – Jag tycker att vi nu vet tillräckligt för att tycka att det är rätt, i alla fall för oss, att ingå den här överenskommelsen. Det här ärendet är, utifrån det vi vet i dag, avslutat för oss, säger chefredaktören Peter Wolodarski i en kommentar till sin egen tidning. Trots kopplingarna till den organiserade brottsligheten hävdar han att ingenting i dagsläget tyder på att tidningens journalistik ska ha påverkats. ”Efter en internutredning har DN och reportern nu nått en överenskommelse som innebär att reportern slutar på tidningen”, kommenterar man kort.

"Blivit lurad"

I början av året greps den kvinnliga drogkuriren av polis. När man gick igenom hennes bankkonton noterades en insättning på hela 150 000 kronor som var märkt ”renovering” – någon sådan skedde dock aldrig och pengarna gick i verkligheten till att betala av skulder hos Kronofogden och till olika spelsajter. ”Polisen utreder transaktionen som misstänkt penningtvättsbrott, men reportern har inte delgivits misstanke om brott”, betonar tidningen vidare. Den kvinnliga journalisten påstår att hon blivit ”lurad” och det har fortfarande inte blivit klarlagt vilken relation, om någon, som hon egentligen har till Foxtrotnätverket och den organiserade brottsligheten.

Bonnierjournalister på ”källkritikbyrå” pekar ut NyD som ”ryskfinansierad”

Redaktionen — Wed, 15 Mar 2023 11:02:51 +0000

För sex år sedan tog Nya Dagbladet in ett antal marginella annonser från ett bildelsföretag i Tyskland, vars ägare Bonniertidningen DN misstänkliggjort eftersom man menar att de ska vara av ukrainsk och rysk etnisk bakgrund. Nu används återigen de långsökta kopplingarna av "Källkritikbyrån" som drivs av före detta Bonnierjournalister - för att misstänkliggöra konkurrenten NyD som "ryskfinansierad". "Källkritikbyråns" uppmärksammande av Nya Dagbladet tycks ha börjat med att Stockholms socialdemokratiska regionråd, Talla Alkurdi, på Facebook deklarerade att hon inte hade något intresse av att delta på eller ta till sig av information som presenterades på Läkaruppropets konferens ”Covid Strategies”. Konferensen arrangerades den 21-22 februari i år där forskare och läkare från nio länder deltog. Alkurdi hänvisade i sammanhanget till att hon minsann ”inte deltar på konferenser med ryskfinansierade antivaxxare” – två epitet som under senare år återkommande använts pejorativt i demoniserande syften. Läkaruppropets organisatör reagerade starkt på regionrådets anklagelser och kontaktade det granskande företaget "Källkritikbyrån" på Twitter för att höra om det låg någonting i regionrådets påståenden om konferensens kopplingar till ”ryskfinansierade antivaxxers”. "Källkritikbyrån" ställer sig på fullt allvar bakom Alkurdis påståenden – och klargör att det är Folkets Radios Per Shapiro som åsyftas. Shapiro har skrivit flera debattartiklar för Nya Dagbladet, konstaterar man. Man hävdar vidare att Bonnierkoncernens flaggskepp DN har ”avslöjat” att Nya Dagbladet ”finansieras av ryska affärsmän”. DN:s artikel om den ”ryska finansieringen” av Nya Dagbladet, som "Källkritikbyrån" hänvisar till, publicerades 2017 och fokuserar på ett "avslöjande" om att en av Nya Dagbladets dåvarande annonsörer, Bildelar-Online, ägs av ”en grupp personer med rötter i Ukraina och Ryssland” och som inbringat 12 000 kronor till tidningen. Någon koppling till ryska staten eller någon annan inflytelserik rysk aktör görs överhuvudtaget inte av artikelskribenten Mattias Carlsson – som istället fokuserar på att flera av firmatecknarna ”tidigare haft ryskklingande namn” men bytt till mer tyskklingande diton. ”Extremsajternas pengar kopplas till ryska och ukrainska affärsmän”, dundrar man på i sin rubrik. I ingressen skriver man att ”spåren leder till en och samma adress i Berlin” och att de rysk-ukrainska affärsmännen gömmer sig ”bakom fasaden”. Man insinuerar också att en av affärsmännen ”pekats ut” som delaktig i it-bedrägerier – men lyckas trots de stora resurser man lägger på reportaget inte påvisa att bildelsfirman ägnar sig åt några konstigheter. Snarare tycks syftet med artikeln vara att misstänkliggöra ägarna för deras etniska bakgrund – samt misstänkliggöra Nya Dagbladet eftersom tidningen tog emot annonspengar från ett företag vars ägare hade rysk etnisk bakgrund – eller åtminstone ett ryskklingande namn. – Att till att börja med insinuera att en debattskribent skulle sko sig på en vid tillfället fem år gammal annonsbetalning på 12 000 kronor till tidningen behöver knappast kommenteras. Att vidare insinuera att denna försäljning sedan skulle kunna kopplas till den ryska staten och Kreml endast för att någon som ägt en bildelsfirma i Tyskland tidigare haft slaviskt klingande efternamn blir så löjeväckande att det blir direkt pinsamt. Innebörden av ordet "källkritik" har man knappast ens berört i det här fantasifulla konspiratoriska röran från Bonniermedierna, kommenterar Nya Dagbladets ansvarige utgivare Markus Andersson. "Källkritikbyrån" framställer sig trots denna typ av långsökta resonemang som en seriös "faktagranskare". Företagets verksamhet drivs av Åsa Larsson, Linnéa Jonjons och Jack Werner som samtliga har bakgrund inom bland annat Bonnierkoncernen. Man anlitas också flitigt av bland annat Facebook och Instagram för att utvärdera innehåll på plattformarna. Det kan också nämnas att Per Shapiro skrev på Nya Dagbladet första gången under 2021 – alltså fyra år efter annonskampanjen från bildelsföretaget. Hittills har han personligen inte fått en krona i ersättning.

Här är svenskarna på ökända maktnätverkets konferens i Davos

Markus Andersson — Thu, 19 Jan 2023 05:47:25 +0000

Tre av Sveriges allra högst uppsatta politiker närvarar i veckan vid årets upplaga av den globalistiska maktelitens toppmöte World Economic Forum i Davos. Det handlar om utrikesminister Tobias Billström (M), bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Utöver de tre borgerliga ministrarna återfinns på deltagarlistan också oligarken Jacob Wallenberg, Sveriges tidigare statsminister Carl Bildt, Bonniertidningen DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och flera andra svenska makthavare. Den 16 till 20 januari pågår World Economic Forums årliga möte i Davos där politiker, företagsledare, oligarker, mediemoguler, företrädare för storfinansen och andra makthavare träffas för att diskutera olika globala frågor och politiska linjer som man vill driva. Grundare och ordförande är den ökände teknokraten Klaus Schwab, som bland annat strävar efter ett transhumanistiskt samhälle där ”människa och maskin ska smälta samman”. Enligt WEF:s egna dokument deltar i år, förutom de tre borgerliga ministrarna ovan, också kronprinsessan Victorias make Daniel som listas som ”prins av Sverige och hertig av Västergötland” – vilket kan tolkas som att han reser till det kontroversiella toppmötet som en representant för Sverige. I mejlkorrespondens som begärts ut av Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand framgår att statsminister Ulf Kristersson inte kan delta på årets möte och att Lucy Smith, ansvarig på WEF för att påverka Sveriges regering i olika frågor, då istället ber om ett personligt möte med statsministern. ”Tack för att du meddelade mig, ska vi träffas på något sätt för att diskutera hur vi potentiellt skulle kunna samarbeta med premiärministern bortom Davos och in i 2023?”, skriver hon och får då svaret att ett möte kan arrangeras så fort det finns ”någon konkret händelse att diskutera”. I mejlkorrespondens mellan WEF:s Lucy Smith och regeringens sekreterare utlovas de tre deltagande ministrarna ”ett mycket stort privat program” under konferensen – utan någon mediebevakning. Dessutom lovar man att ministrarna ska få träffa andra makthavare och delta i hemliga informella diskussioner med dessa – även detta utan någon insyn från allmänheten. ”Ministern skulle ha möjlighet att närvara när en hedrad gäst väljer ut stats/regeringsledare och seniora ministrar för en off-record-, high-level-diskussion under namnet Informal Gathering of World Economic Leaders (IGWEL) som är Forumets högsta nivå av politiska dialoger och som tar formen av en fritt flödande interaktiv diskussion”. Enligt Alternativ för Sverige tycks Billström och Forsell inte ha varit World Economics Forums förstahandsval att bjuda in – istället tycks de ha fått sina inbjudningar först efter att försvarsminister Pål Jonson (M) och energiminister Ebba Busch (KD) inte kunnat närvara. Enligt WEF:s deltagarlista daterad till den 8 december 2022 närvarar också ytterligare 19 svenskar på årets upplaga av globalistmötet – men det är oklart om någon hoppat av i sista stund eller om andra nya namn tillkommit. Övriga listade svenska deltagare är: Leif Johansson, styrelseordförande, AstraZeneca Peter Wolodarski, chefredaktör, Dagens Nyheter Linnea Kornehed Falck, Einride Marcus Brennecke, EQT Börje Ekholm, vd, Ericsson Erik Ekudden, Ericsson Stella Medlicott, Ericsson Åsa Tamsons, Ericsson Carl Bildt, European Council on Foreign Relations, tidigare stats- och utrikesminister Helena Helmersson, vd, H&M Jacob Wallenberg, ordförande, Investor Niclas Mårtensson, vd, Stena Line Anna Borg, vd och koncernchef, Vattenfall Mats Granryd, styrelseordförande, Vattenfall Joachim Rosenberg, Volvo Group/Volvo Energy Andrea Fuder, Volvo Group Niklas Gustafsson, Volvo Group Martin Lundstedt, Volvo Group Lars Stenqvist, Volvo Group Det kan noteras att exempelvis Carl Bildt och Jacob Wallenberg genom åren varit flitiga deltagare på andra globalistiska sammankomster och att det heller inte är första gången som DN-chefen Wolodarski deltar på WEF:s event.

Rittenhouse friad – Biden-administrationen rasar

Isac Boman — Mon, 22 Nov 2021 11:49:10 +0000

18-årige Kyle Rittenhouse friades på fredagskvällen från samtliga åtalspunkter efter att ha skjutit tre och dödat två vänsterextremister som attackerade honom i Kenosha förra året. De federala makthavarna är dock inte nöjda med den friande domen, där såväl president Joe Biden som vice presidenten Kamala Harris gått ut offentligt och uttryckt ilska över domstolens tydliga beslut. Under förra sommaren pågick våldsamma upplopp och kravaller i staden Kenosha i Wisconsin där vänsterextremister och anhängare till den våldsbejakande svart makt-organisationen Black Lives Matter satte eld på bilar och slog sönder ett stort antal butiker och andra fastigheter. Kyle Rittenhouse var en av dem som beväpnad med en halvautomatisk AR-15 gick ut på gatorna för att skydda egendom och civila mot upploppsmakarnas framfart. Den då 17-årige Rittenhouse attackerades snart av en grupp vänsterextremister beväpnade med tillhyggen och pistol som också hotade med att de skulle döda honom. Tre av angriparna blev också skjutna – varav två avled. Trots att många redan från start konstaterade att videoklipp från händelsen vittnade tydligt om att Rittenhouse handlat i direkt självförsvar kom han att åtalas för bland annat dråp och framkallande av fara för annan. Efter att ha överlagt i 26 timmar kom dock juryns besked slutligen under fredagskvällen: Rittenhouse friades från alla åtalspunkter och är med omedelbar verkan en fri man. Under rättegången framkom det bland annat att vänsterextremisterna försökt döda Rittenhouse med en skateboard och andra tillhyggen och att den person som blev skjuten men överlevde sköts först efter att han tagit upp sin pistol och riktat denna mot Rittenhouse. Hade 17-åringen inte försvarat sig så hade han själv med stor sannolikhet själv dödats. Det framkom också att alla de tre angripare som sköts av Rittenhouse var dömda för brott sedan tidigare, en för för sexualbrott mot minderårig, en för misshandel och våld i hemmet och en för att påverkad ha gått omkring med ett skjutvapen.

The 3 shot (2 killed) in #Kenosha, Wisc. at the BLM riot have been identified.
Joseph Rosenbaum, 36, was the first one killed. Video allegedly shows him chasing teen shooter & throwing something at him. Rosenbaum was a registered sex offender for a sex crime involving a minor. pic.twitter.com/up1VgDyrgZ — Andy Ngô 🏳️‍🌈 (@MrAndyNgo) August 27, 2020

Den friande domen har lyfts fram som mycket viktig eftersom den visar att man i delar av USA fortfarande har en viss rätt att bruka självförsvar. Många nationalkonservativa analytiker ser också Rittenhouse som en förebild för dessa rättigheter med sitt oklanderliga agerande. Biden upprörs över domen Vänsteraktivister och vänsterliberaler, inklusive etablissemangsmedia, är dock inte lika nöjda där man istället konsekvent utmålat Rittenhouse som en högerextremistisk mördare. President Joe Biden, som mycket tidigt gick ut och utan belägg deklarerade att Rittenhouse agerat med rasistiska motiv, har efter den friande domen meddelat att det faktum att 18-åringen friades gör honom ”arg och oroad”. – Även om domen i Kenosha har lämnat många amerikaner arga och oroade – inklusive mig själv så måste vi acceptera att juryn har sagt sitt, sa han i ett uttalande men uppmanade samtidigt våldsbejakande aktivister att inte starta upplopp och kravaller på grund av frikännandet. – Jag ber alla att uttrycka sina åsikter på ett fredligt sätt som är förenligt med lagen. Våld och förstörelse av egendom har ingen plats i en demokrati. Även vice-presidenten Kamala Harris uttrycker indignation över domslutet och menar att frikännandet av Rittenhouse bevisar att det amerikanska rättssystemet inte är "jämlikt". – Jag är besviken på domen, det måste jag säga. Jag tycker att den talar sitt tydliga språk, men jag har också spenderat majoriteten av min karriär på att fokusera på vad vi måste göra för att säkerställa att rättssystemet blir mer rättvist och jämlikt och vi har fortfarande mycket arbete framför oss där. Det faktum att USA:s högsta politiska ledning offentligt beblandar sig i domstolens beslut har samtidigt fått mycket skarp kritik och många menar att detta riskerar att piska upp hatstämningen ytterligare mot Kyle Rittenhouse och kanske leda till att han tvingas leva gömd i många år på grund av hotbilden som riktas mot honom från våldsbejakande aktivister. Redan under rättegången gick flera vänsterliberala kändisar ut och hetsade mot 18-åringen inför sina miljontals följare - där man bland annat hävdade att han var en mördare och ett "avskum" som förtjänade strängast möjliga straff. Vinklad svensk rapportering Även i Sverige har rapporteringen i mainstreammedia om fallet Rittenhouse haft ett liknande perspektiv och man har bland annat skrivit artiklar om att Donald Trump inte vill fördöma 18-åringen och betonat att Rittenhouse ”skjutit ihjäl två demonstranter”. Kort efter den friande domen skrev Bonniertidningen Dagens Nyheter också av oklar anledning att "artonårige Rittenhouse visade inga reaktioner när domen lästes upp och lämnade sedan rättssalen så snart domaren tillät det.” Detta stred direkt mot filmklipp från rättegången som visar hur 18-åringen i själva verket var djupt omskakad och brast ut i gråt när det blev klart att han frikänts på alla punkter och stannade kvar med sin försvarare efter att domen lästs upp. Efter omfattande kritik mot DN:s falska rapportering har man sedermera ändrat artikeltexten utan vidare förklaring.

Därför slutade DN:s medicinreporter

Sofie — Fri, 21 May 2021 08:23:30 +0000

Den före detta medicinreportern på Bonniertidningen DN, Amina Manzoor, berättar nu i sin nya bok varför hon slutade på DN. Såväl chefredaktören Peter Wolodarski som den nya mediaombudsmannen får stark kritik av Manzoor som bland annat avslöjar att hon förbjuds att diskutera mediernas roll under den så kallade pandemin. Amina Manzoor jobbade tidigare på Dagens Nyheter som vetenskaps- och medicinreporter men meddelande abrupt i februari i år att hon lämnar Bonnierkoncernens mest profilerade dagstidning. Hon förklarade för Journalisten att hon inte kunde jobba kvar, men ville inte gå närmare in på det. – Det här är ett beslut som har växt fram under en längre tid, men det har hänt några saker på senare tid som påskyndat beslutet. Jag har sagt upp mig för att jag tycker att jag inte kan jobba kvar på DN, sade hon då. Nu har hennes nya bok ”Pandemier!” kommit ut och rätar ut flera frågetecken. I sin bok och även för Schibsted-konkurrenten SvD berättar Manzoor nu bland annat om tiden på DN:s redaktion under coronakrisens första år. Hon menar att hennes kunskaper som medicinreporter ofta förbisågs och hur chefredaktören Peter Wolodarski hellre googlade till saker än att rådfråga henne. Hon har även förbjudits att medverka i olika program där mediernas roll granskas. Förfrågningar om att medverka i mediegranskande programmet Medierna i P1 och ett annat medie-inslag i P1 morgon fick hon tacka nej till. ”Redaktionschefen förbjöd mig att vara med i Sveriges Radios mediegranskande program Medierna och uppmanade mig att tacka nej till att diskutera mediernas roll under pandemin i P1 Morgon”, står att läsa i ett utdrag ur boken. När hon på Twitter tackade en forskare som gett henne beröm fick hon kritik från dåvarande redaktionschefen Caspar Opitz eftersom det ”inte såg bra ut” på grund av att forskaren var ”kritisk till chefredaktören och ledarskribenterna” på DN. Opitz är sedan nyligen medieombudsman – med andra ord den som ska granska medierna. Manzoor menar även att hon har ljudinspelningar där Opitz varnar och hotar henne. Hennes make har öppet kritiserat DN:s ledning på Twitter och Opitz hotade då Manzoor att om detta inte upphörde skulle det leda till ”konsekvenser och problem”. Tidningens HR-chef medverkade vid samtalet ifråga och kan bekräfta det, men ljudinspelningarna är inte publicerade då de innehåller privata uppgifter. Hon menar också att Peter Wolodarski inte visat något stöd till henne och att hon först i efterhand konstaterat hur djupt osunt kontrollbehovet på DN var. ”Jag har accepterat allt detta, kanske för att jag inte riktigt förstått hur sjukt det var. Alla dessa begränsningar kom inte samtidigt. Men när de vill hålla mig ansvarig för vad min man har gjort och indirekt vill begränsa vad han kan skriva i sociala medier så förstår jag hur långt det har gått, hur hårt tidningen kontrollerar mig. Så här i efterhand inser jag att utrymmet för att ha en annan åsikt än chefredaktören är extremt begränsat, något som också märks på journalistiken”, skriver hon. Wolodarski själv håller inte med och säger till Schibstedägda Aftonbladet att han visst visat stöd, åtminstone efter att det blev offentligt att Manzoor skulle lämna DN. – Då uttryckte jag min uppskattning för henne på Twitter. Han påstår också att han inte vet varför hon slutade. – Jag vet inte varför hon slutade. Jag talade själv med Amina innan hon slutade och försökte övertala henne att stanna, något som jag vet att även andra chefer gjorde. Mycket av det som står i hennes text kom inte riktigt fram när vi pratade, men hon får själv svara för sina bevekelsegrunder. Vi har verkligen uppskattat henne och visat det. Caspar Opitz har också svarat på anklagelserna till Aftonbladet och menar att det inte är reporterns roll att delta i debatter och att han därför avrådde Manzoor från det. – Jag ville att våra reportrar skulle jobba faktabaserat, göra det som Amina är bäst på i Sverige – att skriva evidensbaserat om corona. Inte ge sig in i något skyttegravskrig, säger han. På anklagelserna angående Manzoors mans twitterinlägg svarar han att det varit ”oansvarigt att inte agera”. – Det är jättesvårt med en respektive som inte jobbar där, det är arbetsrättsligt knepigt. Så då bad jag vår HR-avdelning på DN om hjälp. Vi hade samtal där jag berättade att arbetskamrater var ledsna, att vi ska respektera varandra på jobbet och försöka hålla en god ton. Det här var heller inte första gången, han har twittrat ganska aggressivt mot DN många gånger. Och det får man göra, men när kollegor blir drabbade måste man in och agera. Idag jobbar Manzoor som medicinreporter på Bonnierkoncernens kvällstidning Expressen.