<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-stylesheet type="text/xsl" href="https://nyadagbladet.se/wp-content/plugins/rss-feed-styles/public/template.xsl"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	xmlns:rssFeedStyles="http://www.lerougeliet.com/ns/rssFeedStyles#"
xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" >

<channel>
	<title>Council on Foreign Relations &#8211; Nya Dagbladet</title>
	<atom:link href="https://nyadagbladet.se/tag/council-on-foreign-relations/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://nyadagbladet.se</link>
	<description>Morgondagens Dagstidning!</description>
	<lastBuildDate>Thu, 05 Sep 2024 17:54:09 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=7.1.1</generator>

<image>
	<url>https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg</url>
	<title>Council on Foreign Relations &#8211; Nya Dagbladet</title>
	<link>https://nyadagbladet.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
<rssFeedStyles:reader name="Digg Reader" url="http://digg.com/reader/search/https%3A%2F%2Fnyadagbladet.se%2Ffeed%2F"/><rssFeedStyles:reader name="Feedly" url="http://cloud.feedly.com/#subscription%2Ffeed%2Fhttps://nyadagbladet.se/feed/"/><rssFeedStyles:reader name="Inoreader" url="http://www.inoreader.com/?add_feed=https%3A%2F%2Fnyadagbladet.se%2Ffeed%2F"/><rssFeedStyles:button name="Like" url="https://www.facebook.com/sharer/sharer.php?u=%url%"/><rssFeedStyles:button name="G+" url="https://plus.google.com/share?url=%url%"/><rssFeedStyles:button name="Tweet" url="https://twitter.com/intent/tweet?url=%url%"/>	<item>
		<title>Inflytelserika tankesmedjan: ”Putin kommer aldrig att ge upp”</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/inflytelserika-tankesmedjan-putin-kommer-aldrig-ge-upp/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/inflytelserika-tankesmedjan-putin-kommer-aldrig-ge-upp/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Isac Boman]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 05 Sep 2024 17:41:28 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[Vladimir Putin]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=188156</guid>

					<description><![CDATA[<strong>Den tidigare CIA-analytikern Peter Schroeder skriver i lobbygruppen Council on Foreign Relations tidskrift att USA:s strategi kring Ukraina bygger på orealistiska förväntningar och "<em>önsketänkande</em>".</strong>

<strong>Han menar att det är ytterst osannolikt att Putin kommer att ge upp, och förespråkar istället en mer långsiktig strategi och att man väntar på att Putin avgår, tvingas bort - eller dör.</strong>

Den inflytelserika amerikanska tankesmedjan <em>Council on Foreign Relations</em> har genom åren huserat många av USA:s mest inflytelserika politiker och andra makthavare, och har beskrivits som en de facto permanent regeringsliknande institution i USA. I sin <a href="https://www.foreignaffairs.com/ukraine/putin-will-never-give-ukraine" target="_blank" rel="nofollow noopener">skrift</a> <em>Foreign Affairs</em> deklarerar man att Putin ”<em>aldrig kommer att ge upp Ukraina</em>” och att det är en ”<em>utsiktslös uppgift</em>” att ens försöka få till ett sådant scenario.

”<em>Det finns bara ett genomförbart alternativ för att få slut på kriget i Ukraina på villkor som är acceptabla för väst och Kiev: att vänta ut Putin. Enligt detta tillvägagångssätt skulle USA hålla linjen i Ukraina och upprätthålla sanktioner mot Ryssland samtidigt som man minimerar stridsnivån och mängden resurser som används tills Putin dör eller på annat sätt lämnar sitt ämbete. Först då kommer det att finnas en chans till en varaktig fred i Ukraina</em>”, skriver den tidigare CIA-analytikern Peter Schroeder i sin analys.

Schroeder menar att Putin har makt att stoppa kriget när han vill, utan att detta skulle hota hans ställning – men att detta sannolikt inte sker.
<h3>"Ett antiryskt Ukraina"</h3>
”<em>Snarare än ett opportunistiskt anfallskrig kan angreppet på Ukraina bättre förstås som ett orättfärdigt förebyggande krig som inleddes för att stoppa vad Putin såg som ett framtida säkerhetshot mot Ryssland. Enligt Putin höll Ukraina på att förvandlas till en antirysk stat som, om den inte stoppades, skulle kunna användas av väst för att underminera Rysslands inhemska sammanhållning och hysa Nato-styrkor som skulle hota själva Ryssland</em>”, skriver han.

[caption id="attachment_125684" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-125684" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/06/ryska-luftanfallsoldater-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /> En grupp ryska soldater. Foto: Mil.ru/CC BY 4.0[/caption]

”<em>Att kriget i så hög grad avviker från Putins normala riskkalkyl tyder på att han fattat ett strategiskt beslut om Ukraina som han inte är villig att backa från. Hans beslut att skicka huvuddelen av Rysslands armé in i Ukraina 2022, och sedan mobilisera fler styrkor när den första attacken misslyckades, visar att han anser att kriget är för viktigt för att misslyckas</em>”, fortsätter han.

Schroeder menar att även om de ryska kostnaderna för kriget varit stora är det sannolikt att Putin anser att passivitet hade kostat betydligt mer och riskera att leda till uppkomsten av ett västallierat Ukraina, som skulle kunna fungera som språngbräda för en ”<em>färgrevolution</em>” riktad mot Ryssland – där landets regering genom statskuppsliknande former byts ut mot en mer västorienterad marionettregering.
<h3>"Spela långsiktigt"</h3>
Av det skälet bedömer man också att det är ”<em>osannolikt att västliga påtryckningar kommer att komma i närheten av att tvinga honom att ändra sig och avsluta kriget på villkor som är acceptabla för Kiev och Washington</em>”.

”<em>Om Putin inte är villig att avbryta sin attack mot Ukraina kan kriget bara sluta på ett av två sätt: antingen för att Ryssland har förlorat förmågan att fortsätta sin kampanj eller för att Putin inte längre sitter vid makten</em>”, slår han fast.

[caption id="attachment_117449" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-117449" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2022/02/rysk-pansarvagn-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /> Att Putin självmant avslutar kampanjen bedöms som mycket osannolikt. Foto: Dmitry Terekhov/CC BY-SA 2.0[/caption]

”<em>Den bästa strategin för Washington är att spela på långsiktigt och vänta på att Putin ska lämna. Det är möjligt att han avgår frivilligt eller tvingas bort, men det som är säkert är att han någon gång kommer att dö. Först när han inte längre sitter vid makten kan det verkliga arbetet med att permanent lösa kriget i Ukraina börja</em>”, deklareras det vidare.
<h3>"Hushåll med resurserna"</h3>
Fram tills dess bör Washington fokusera på att försöka hjälpa Ukraina att ”hålla linjen” och förhindra ytterligare ryska militära framsteg, menar han. Vidare bör man fortsätta att ålägga Moskva ekonomiska och diplomatiska sanktioner – men dock inte förvänta sig att dessa ska ha någon större effekt.

”<em>Huvudsyftet med sådana påtryckningar är att sända rätt budskap till USA:s allierade och ha en hållhake redo för ett Ryssland efter Putin, samtidigt som man undviker inhemsk kritik. Samtidigt bör Washington hushålla med sina resurser, använda dem så effektivt som möjligt och övertyga Kiev om att undvika stora, slösaktiga offensiver. Även Kievs framgångsrika offensiver hittills - inklusive överraskningsattacken mot den ryska Kurskregionen förra månaden - har haft liten effekt på konfliktens övergripande förlopp. Det är fortfarande ett utnötningskrig utan några tecken på ett kommande genombrott för Ukraina</em>”.

[caption id="attachment_178469" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-178469" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/04/Zelenskyj-Stoltenberg2024-640x328.jpg" alt="Nato Stoltenberg Zelenskyj" width="640" height="328" /> Zelenskyjs Ukraina bör få fortsatt hjälp - men det måste hushållas med resurserna, hävdas det. Foto: Jens Stoltenberg/X[/caption]

Schroeder menar att USA:s strategi för kriget i Ukraina ända sedan start ”<em>präglats av önsketänkande</em>” och orealistiska scenarion.

”<em>Om bara Washington kan ålägga Putin tillräckligt stora kostnader, kan man övertyga honom om att stoppa kriget i Ukraina. Om man bara kan skicka tillräckligt med vapen till Ukraina kan Kiev driva ut de ryska styrkorna. Efter två och ett halvt år borde det stå klart att inget av dessa resultat är i sikte. Det bästa tillvägagångssättet är att spela på tid - att hålla linjen i Ukraina, minimera kostnaderna för USA och förbereda sig för den dag Putin till slut lämnar landet. Detta är visserligen en otillfredsställande och politiskt osmaklig strategi. Men det är det enda realistiska alternativet</em>”, avslutar han.]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/inflytelserika-tankesmedjan-putin-kommer-aldrig-ge-upp/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Inflytelserika tankesmedjan spekulerar om EU:s framtid</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/inflytelserika-tankesmedjan-spekulerar-om-eus-framtid/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/inflytelserika-tankesmedjan-spekulerar-om-eus-framtid/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Isac Boman]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 13 Jun 2024 17:28:51 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[EU]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=182866</guid>

					<description><![CDATA[<strong>Matthias Matthijs är docent i internationell politisk ekonomi vid Johns Hopkins universitet och ”senior fellow” vid en av USA:s och världens tyngsta geopolitiska tankesmedjor - Council on Foreign Relations.</strong>

<strong>Även om det gick bra för många nationalistiska och EU-kritiska partier i det senaste valet, menar han att det mesta trots allt tyder på att den sittande borgerliga mittenalliansen och deras liberala allierade behåller en majoritet av mandaten och trots en del bekymmer och svårigheter ändå lär fortsätta sätta agendan i Bryssel och besluta vilken väg EU ska ta.</strong>

I en analys frågar han sig om de europeiska väljarna verkligen har ”har förlamat EU” och ”äventyrat kontinentens agenda” genom att rösta på EU-kritiska och patriotiska partier som Nationell samling och Alternativ för Tyskland.

”<em>Men även om valet innebar en obestridlig högervridning, främst på bekostnad av gröna och liberala partier, uteblev i stort sett den befarade högerpopulistiska vågen</em>”, noterar han.

Docenten pekar vidare på att valdeltagandet med strax över 50 procent trots allt var långt över lägstanivån på 43 procent 2014 och hävdar att valresultatet ändå ”<em>understryker EU:s betydelse för de europeiska väljarnas vardag</em>”.

Matthijs påpekar att det i Tyskland gick mycket dåligt för såväl Socialdemokrater som mer miljöpartistiska och liberala partier där AfD rönte framgångar – men att ”<em>det största osäkerhetsmolnet nu hänger över Frankrike</em>” – där Macrons vänsterliberala allians fick mindre än 15 procent av rösterna – jämfört med 31 för Nationell samling.

[caption id="attachment_101429" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-101429" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/05/marine-le-pen55-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /> Marine Le Pens "Nationell samling" gjorde ett kanonval. Foto: European Parliament/CC BY-NC-ND 2.0[/caption]

”<em>Även om de till stor del proeuropeiska centristerna kommer att ha majoritet i Europaparlamentet, kan resultatet av EU-valet mycket väl förebåda en ny era för kontinenten - en era där Frankrike och Tyskland, som är indragna i sina egna inrikespolitiska strider, kanske inte kommer att kunna tillhandahålla det ledarskap de brukar ha. Istället kan EU-valet innebära en period av osäkerhet och volatilitet om den europeiska integrationens framtida inriktning, just vid en tidpunkt då EU minst av allt har råd med det</em>”, noterar han vidare.
<h3>Von der Leyen kan få förnyat förtroende</h3>
Han menar att Ursula von der Leyens ”mittenhöger” blev valets stora vinnare och att EPP håller 186 mandat. Tillsammans med sina traditionella partners bland vänsterliberaler och högerliberaler har man mer än 450 av EU-parlamentets 720 mandat.

”<em>De EU-skeptiska partierna på både den yttersta vänster- och högerkanten gjorde bra ifrån sig men nådde inte den nivå av valframgångar som skulle ha gjort det möjligt för dem att bli en del av en faktisk regeringskoalition som skulle kunna utöva direkt inflytande över EU:s politik</em>”, <a href="https://www.foreignaffairs.com/europe/have-european-voters-hamstrung-eu-election" target="_blank" rel="nofollow noopener">bedömer</a> han och pekar på att oppositionellas framgångar i Frankrike, Tyskland och Österrike framförallt lär påverka den inhemska politiken i länderna, men även göra änderna upptagna med interna stridigheter.

Matthijs menar vidare att såväl vänstern som den radikala högern är ”djupt splittrade” i Bryssel och att flera nya koalitioner kan komma att skapas och att avhopp från existerande grupper förmodligen är att vänta. Att man skulle kunna enas i sitt EU-motstånd är osannolikt, tror han, och även om man skulle det besitter man alltså för få mandat för att göra någon större skillnad mot de starkt EU-positiva liberala partierna.

[caption id="attachment_180654" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-180654" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2024/05/Ursula-von-der-leyen-EU6-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /> EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen Foto: EU/Dati Bendo/CC BY 4.0[/caption]

”<em>Med tanke på att Europeiska folkpartiets familj har gjort ett bra val ligger von der Leyen bra till för att återta sin roll som ordförande för EU-kommissionen under de kommande fem åren. Med undantag för Macron, som sannolikt kommer att vara upptagen av att landet förbereder sig för att gå till valurnorna igen för att välja en ny nationell församling och regering under de kommande veckorna, kommer de europeiska ledarna att vara angelägna om att agera snabbt och tillsätta EU:s toppositioner - vars innehavare bidrar till att fastställa EU:s politiska agenda och institutionella inriktning - före slutet av juni</em>”.
<h3>EU förväntas utvidgas</h3>
Matthias Matthijs menar att det i stort är Tyskland och Frankrike som avgör EU:s framtid och agenda och att mycket lite händer i unionen när de två länderna inte är överens. Vidare menar ha att Europa står inför svåra prövningar under de kommande fem åren – bland annat genom att göra Ukraina till EU-medlem och få igenom institutionella reformer.

”<em>Under de senaste åren har EU tillkännagivit planer på att utöka medlemskapet med upp till tio nya medlemsländer, däribland Georgien, Moldavien och Ukraina, reformera sina institutioner för att göra dem lämpade för en större union i en värld full av konkurrens samt utarbeta en ny sjuårsbudget för att förverkliga dessa ambitioner</em>”, skriver han och menar att även om Von der Leyen arbetat för ”<em>att göra EU till en viktig geoekonomisk aktör</em>” så är detta arbete bara ”<em>halvfärdigt</em>”.

[caption id="attachment_142656" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-142656" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2023/02/Von-Der-Leyen-Zelenskyj-2023-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /> Det bedöms som sannolikt att Zelenskyjs Ukraina kommer bli EU-medlemmar. Foto: EU-kommissionen/Dati Bendo[/caption]

”<em>Jämfört med den senaste stora utvidgningen av EU, 2004, kommer ett utökat EU-medlemskap att få ännu större konsekvenser för hur unionen ska finansieras och styras. Enbart ett inträde av Ukraina skulle göra de flesta, om inte alla, medlemmar till nettobetalare till EU:s budget snarare än nettomottagare. De flesta av EU:s nuvarande kandidatländer är långt ifrån att uppfylla de traditionella ekonomiska och politiska kriterierna för medlemskap - inklusive fungerande institutioner med fri marknad, respekt för rättsstatsprincipen, ett helt oberoende rättsväsende och en omfattande pressfrihet”,</em> noterar han vidare och menar att EU<em> ”kommer behöva utforma en formel som belönar kandidatländerna för goda framsteg och avskräcker dem från att backa</em>”.
<h3>Måste få in mer pengar</h3>
Vidare anser Matthijs att EU-ledarna måste fundera på hur en sådan utvidgad union ska fungera utan ständiga hot om nationella veton som leder till låsningar i olika frågor och pekar ut Viktor Orbans Ungern som ett färskt exempel.

Han pekar också på att EU-ledarna måste komma på nya ”<em>fantasifulla sätt</em>” att öka sin gemensamma budget så att de kan finansiera sina ambitioner om ett gemensamt EU-försvar, fossilfri energi och förnyad produktivitetstillväxt.

En annan fråga som kommer att få stort fokus under det kommande året är huruvida EU verkligen kan fortsätta att förlita sig på säkerhetsgarantierna från sin amerikanska beskyddare genom NATO.

[caption id="attachment_165073" align="alignnone" width="640"]<img class="size-medium wp-image-165073" src="https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2023/11/Donald-Trump-2023-Florida-640x328.jpg" alt="" width="640" height="328" /> Mycket kan ändras om Trump blir amerikansk president. Foto: Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0[/caption]

”<em>Oavsett vem som sitter i Vita huset i januari 2025 kommer det säkerligen att bli mer, inte mindre, transatlantisk oenighet om handel, industripolitik och försvar. EU står inför påtryckningar att göra mer på alla fronter. Det skulle ha varit en skrämmande utmaning för EU, även med Frankrike och Tyskland i spetsen. Men när Paris och Berlin nu är inlåsta i stora inrikespolitiska strider kommer det att bli en ännu brantare uppförsbacke</em>”.]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/inflytelserika-tankesmedjan-spekulerar-om-eus-framtid/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>CFR-toppen: USA största hotet mot global säkerhet</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/cfr-toppen-usa-storsta-hotet-mot-global-sakerhet/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/cfr-toppen-usa-storsta-hotet-mot-global-sakerhet/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Isac Boman]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 13 Jul 2023 04:44:45 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[Richard Haass]]></category>
		<category><![CDATA[USA]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=154457</guid>

					<description><![CDATA[<strong>Richard Haass avgick nyligen som ordförande för en av USA:s och världens tyngsta geopolitiska tankesmedjor, Council on Foreign Relations. </strong>

<strong>Efter en lång karriär inom utrikespolitik och global strategi är det dock inte omvärldsutvecklingen som oroar Haass mest. Den fara han ser och som håller honom vaken om nätterna är numera USA självt:<em> "Det är vi", </em>säger han i en intervju med New York Times.
</strong>

Richard N. Haass anser att sammanbrottet i det amerikanska politiska systemet innebär att det interna hotet nu överstiger det externa och pekar på att landet har förvandlats till den största källan till instabilitet såväl för USA självt som för omvärlden.<strong>
</strong>

<em>– Vår inhemska politiska situation är inte bara en som andra inte vill efterlikna</em>, säger han i en intervju med <a href="https://www.nytimes.com/2023/07/01/us/politics/richard-haass-biden-trump-foreign-policy.html" target="_blank" rel="noopener">NY Times</a>. J<em>ag tror också att den har medfört en grad av oförutsägbarhet och brist på tillförlitlighet som är riktigt giftig för USA:s förmåga att fungera framgångsrikt i världen, jag menar, det gör det mycket svårt för våra vänner att förlita sig på oss.</em>

I sin nyligen publicerade bok <em>The Bill of Obligations: The Ten Habits of Good Citizens</em>, skisserar han med råd som "Håll dig informerad", "Bete dig civiliserat", och "Sätt landet främst" som sätt för amerikaner att läka sitt eget samhälle.

<strong>Trots perioder av splittring</strong> och interna politiska strider i USA under det föregående århundradet, där Haass nämner McCarthyism, Vietnamkriget, och Watergate-skandalen, anser han att den aktuella situationen är avsevärt värre.

<em>–</em> <em>Dessa händelser utgjorde inte hot mot själva systemet. Av den anledningen, enligt min mening, är denna situation ännu allvarligare.</em>

Haass vill nu utvidga budskapet från sin bok och hjälpa till att återfokusera landet på de grundläggande värden som återfinns i självständighetsförklaringen när 250-årsjubileet för dokumentet närmar sig om tre år.

<em>–</em> <em>När jag går runt och talar om det här ämnet, vet folk att det är något fel med amerikansk demokrati,</em> säger han. <em>De vet att det är på väg att spåra ur och vi kanske inte nödvändigtvis är överens om hur man fixar det. Men det finns en verklig öppenhet för att samtalet ska äga rum.</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/cfr-toppen-usa-storsta-hotet-mot-global-sakerhet/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Biden vill se medlem i ökända maktnätverk som ny världsbanksledare</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/biden-vill-se-medlem-i-okanda-maktnatverk-som-ny-varldsbanksledare/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/biden-vill-se-medlem-i-okanda-maktnatverk-som-ny-varldsbanksledare/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Isac Boman]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 02 Mar 2023 05:32:32 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[Trilaterala kommissionen]]></category>
		<category><![CDATA[Världsbanken]]></category>
		<category><![CDATA[World Economic Forum]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=143959</guid>

					<description><![CDATA[<strong>USA:s president har nominerat Ajay Banga till ny generaldirektör för Världsbanken. Utöver sin bakgrund som tidigare vd för Mastercard har Banga starka band till maktnätverket Trilaterala kommissionen, Klaus Schwabs globalistorganisation World Economic Forum och tankesmedjan Council on Foreign Relations.</strong>

Indiskfödde Banga har en bakgrund i storbanken Citigroup, han var mellan 2010 och 2020 vd för betaloperatören Mastercard och är i nuläget vice ordförande i riskkapitalbolaget General Atlantic.

”<em>Banga har ägnat tre decennium åt att bygga upp och leda framgångsrika, globala företag som skapar jobb och investeringar till utvecklingsländer</em>”, kommenterar Joe Biden sin motivering i ett <a href="https://www.whitehouse.gov/briefing-room/statements-releases/2023/02/23/president-biden-announces-u-s-nomination-of-ajay-banga-to-lead-world-bank/" target="_blank" rel="noopener">pressmeddelande.</a> Biden hävdar vidare att Banga ”har unika förutsättningar” att leda organisationen.

Biden prisar också Banga för hans ”stora erfarenhet av att mobilisera offentliga privata resurser för att ta itu med vår tids mest brådskande utmaningar”, särskilt klimatförändringarna, och han bedöms ha ett ”unikt perspektiv” när det kommer till att ”minska fattigdomen och öka välståndet”.

Noterbart är att Joe Biden också nämner Bangas medlemskap i Trilaterala kommissionen som en merit värd att lyfta fram i sin nominering – en globalistiskt inriktad tankesmedja som grundades av toppolitikern Henry Kissinger på uppdrag av ultraglobalisten David Rockefeller och som beskrivs som en av de mest inflytelserika tankesmedjorna i världen.

”<em>Trilaterala Kommissionen är en global privat elitorganisation. Tanken är att medlemmarna skall träffas i en informell miljö utan insyn från media. Syftet är att bakom kulisserna påverka och därmed styra de beslut som regeringar tar, långt ifrån värden som kännetecknat till exempel socialliberaler</em>”, <a href="https://nyadagbladet.se/inrikes/har-ar-svenskarna-i-globalistiska-maktnatverket/" target="_blank" rel="noopener">konstaterade</a> exempelvis miljöpartisterna Birger Schlaug och Marie-Louise Lindholm i en debattartikel i samband med att det framkommit att Centerpartiets ledare Annie Lööf blivit medlem i organisationen.

Banga <a href="https://www.weforum.org/agenda/authors/ajay-banga" target="_blank" rel="noopener">listas</a> dessutom som "bidragande till agendan" (eng. "agenda contributor") på ultraglobalisten Klaus Schwabs lobbyorganisation World Economic Forum. Där har han också skrivit flera artiklar om att reformera den globala kapitalismen och har även varit en återkommande deltagare på WEF:s årliga konferens i Davos.

En annan globalistisk tankesmedja där Banga är <a href="https://www.generalatlantic.com/people/team/ajay-banga/" target="_blank" rel="noopener">medlem</a> är Council on Foreign Relations (CFR) – där en lång rad makthavare som George Soros, David Rockefeller, George H.W Bush och Bill och Hillary Clinton också varit medlemmar. Analytiker har under lång tid pekat på Council on Foreign Relations som i praktiken en av de politiskt mest inflytelserika organisationerna i USA.

Det kan nämnas att USA är Världsbankens största aktieägare och vanligtvis är det land som bestämmer vem som ska leda organisationen. Den förre generaldirektören David Malpass meddelade under förra veckan att han avgår från sin post.]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/biden-vill-se-medlem-i-okanda-maktnatverk-som-ny-varldsbanksledare/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>2</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Brodern om Trudeau: &#8221;Justin är en marionett&#8221;</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/brodern-om-trudeau-justin-ar-en-marionett/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/brodern-om-trudeau-justin-ar-en-marionett/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Isac Boman]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 07 Feb 2022 14:42:55 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[Bilderberggruppen]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[Justin Trudeau]]></category>
		<category><![CDATA[World Economic Forum]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=116857</guid>

					<description><![CDATA[<strong>I en intervju med Pat King säger halvbrodern till premiärminister Justin Trudeau uttryckligen att den kanadensiske premiärministern inte har någon egen politisk vilja utan bara följer order från globalistiska maktnätverk som World Economic Forum, Bilderberggruppen och Council on Foreign Relations.</strong>

Kyle Kemper, som brodern heter, får av Pat King frågan vad som driver Justin Trudeaus alltmer totalitära politik, och även varför han gång på gång uttalar sig fientligt gentemot kanadensarnas traditionella identitet.

Kemper menar bland annat att det inte är Trudeau själv som skriver talen eller ens inläggen på Twitter, även om han är ansiktet utåt för Kanadas styrande parti. Dessa produceras snarare av premiärministerns team. Ytterst sett, tillägger Kemper, är han bara ett ansikte utåt för helt andra intressen än den kanadensiska befolkningens.

<em>– Han är ansiktet utåt och den ledande talesmannen för Kanadas regering, men alla policys och initiativ som driver det här narrativet som han fortsätter att trycka på för och som enligt min åsikt är antikanadensiska och antifrihetliga kommer uppifrån, från grupper som World Economic Forum, Council of Foreign Relations och Bilderberggruppen.</em>

Kemper pekar på att samma system används runt om i världen, där svaga ledare fungerar som talesmän för inflytelserika intressegrupper som agerar i bakgrunden.

https://youtu.be/hPvfURUyCS8?t=181

<strong>Halvbrodern tror själv</strong> att Trudeau inte talar från hjärtat eller är ärlig när han fördömer och kritiserar protesterna mot landets vaccinpass och att det också är därför han istället gömmer sig.

<em>– Sanningen kan enkelt debatteras, men lögner kan inte debatteras</em>, konstaterar Kemper.<em>
</em>

Kemper pekar också på aktörer som sexualbrottslingen Jeffrey Epstein och menar att hans roll var att gillra fällor och utpressa inflytelserika personer av olika slag i syfte att få hållhakar på dessa – exempelvis genom att skapa situationer där de övertalas att vara otrogna mot sina partners och där detta dokumenteras och används i utpressningssyfte.

<em>– Utpressning är ett väldigt mäktigt vapen</em>, säger han och tillägger att han inte vet om Trudeau själv utsatts för någonting sådant.

Kemper har tidigare varit en uttalad kritiker av Kanadas coronapolitik och har uppmanat Justin Trudeau att avgå från sin post som premiärminister som ett nödvändigt steg på vägen mot att världens befolkning ska återfå sina  traditionella friheter.]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/brodern-om-trudeau-justin-ar-en-marionett/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>14</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Rysk valpåverkan – än sen då?</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/kronikor/rysk-valpaverkan-an-sen-da/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/kronikor/rysk-valpaverkan-an-sen-da/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Osignerad]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 21 Feb 2018 17:51:07 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Krönikor]]></category>
		<category><![CDATA[Atlantic Council]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[Deep State]]></category>
		<category><![CDATA[Hans Myrebro]]></category>
		<category><![CDATA[Joe Biden]]></category>
		<category><![CDATA[Nato]]></category>
		<category><![CDATA[russofobi]]></category>
		<category><![CDATA[Ryssland]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=47387</guid>

					<description><![CDATA[<strong>Under mer än ett år </strong>har man i USA diskuterat, analyserat och undersökt huruvida Ryssland eller ryska medborgare försökt och eventuellt lyckats med att påverka det amerikanska presidentvalet 2016. Nu senast har åtal riktats mot ett antal ryssar som man anser har på olika sätt påverkat presidentvalet till förmån för Donald Trump.

Mitt eget ställningstagande i denna fråga är, att hade USA varit ett land som skött sina egna angelägenheter och maktpolitiskt hållit sig på hemmaplan, då hade det varit helt fel att börja tafsa på deras demokratiska system. Men så är inte fallet. USA har sina tentakler, militärbaser och CIA-kontor över hela världen och anser att deras spelplan är global, medförande att man med olika förevändningar har rätt att störta regimer som inte fattar hur snäll Uncle Sam är.

Med de förutsättningarna borde det vara en rättighet för varje land, i synnerhet de som känner sig hotade av USA, att påverka dess politik.

<strong>Inför presidentvalet</strong> 2016 fanns det två kandidater. En viktig fråga som skilde de båda åt var relationen till Ryssland. Donald Trump hade inget emot att  inleda en dialog med Vladimir Putin. Hillary Clinton däremot jämställde Putin med Hitler och ville snarast störta honom, ”topeln down”, kallades det och det var samma tekniska term som används om Saddam Hussein, Muammar Gaddafi med flera. Hillary var säker på sin sak. Hon hade tidigare hos Atlantic Council beställt en rapport om hur Ryssland skulle bemötas. ”Arming for Deterrence” hette rapporten och blev färdig i tid före valet. I dess beskrivning av Ryssland möter du russofobi i världsklass. Inget för lättskrämda, men jag kan tänka mej att många NATO-nördar har rapporten på nattduksbordet. Bland annat i den rapporten hämtade Hillary sin djupa kunskap om Ryssland.  Tydligen tänkte hon sig att som en krigsgudinna få föra sitt frihets-monopoliserade folk österut för att ta hand om slaverna och fullborda den ödeläggelse av Ryssland som hennes man, Bill inte kunde slutföra.

Ett flertal experter I USA är tämligen säkra på att om Hillary hade vunnit valet, hade vi nu varit uppe i ett omfattande krig. Omfattande, därför att ett krig mot Ryssland hade drabbat hela Europa.

<strong>Om nu Ryssland</strong> har lyckats påverka det amerikanska presidentvalet så har de därmed meriterat sig för ett Nobelpris. Detta sagt med avseende på de båda kandidaternas position inför valet. Att det sedan för Trumps del har svängt hit och dit allteftersom vinden blåst är en sak. Men när det gäller Hillary Clinton vet vi att hon är mycket bestämd och målinriktad.

Det är därför inget uppseendeväckande när vi på bild ser henne tillsammans med Joe Biden inför överläggningar om strategin inför nästa val. Detta skedde på en konferens anordnad av Council on Foreign Relations den 23 januari.  Joe Biden, som var en av dem som låg bakom statskuppen i Kiev har ideligen kritiserat Trump för en alltför defensiv politik. I Bidens värld är det Ryssland som har omringat 29 NATO-länder och framför dödliga hot morgon, middag och kväll. Hot som får dessa länder att darra och i desperation vända sig till Vita Huset. Joe Biden vill se ett slut på detta och gjorde helt klart den 23 januari, att han ställer upp som demokraternas presidentkandidat år 2020.

Inför det valet hoppas jag att många länder runt om i världen gör sitt bästa för att förhindra honom att nå sitt mål, det kan rädda våra liv. Men vi kan inte hoppas för mycket. Den neokonservative Joe Biden har stöd av the Deep State, och ytterst Israel. Och det är Israel som styr USA.

&#160;

<em>Hans Myrebro</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/kronikor/rysk-valpaverkan-an-sen-da/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Irans utrikesminister intervjuas av Council on Foreign Relations</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/irans-utrikesminister-intervjuas-av-council-foreign-relations/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/irans-utrikesminister-intervjuas-av-council-foreign-relations/#respond</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Osignerad]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 18 Jul 2017 20:39:32 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[CFR]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[Iran]]></category>
		<category><![CDATA[Mohammad Javad Zarif]]></category>
		<category><![CDATA[Richard Haass]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=39009</guid>

					<description><![CDATA[<strong>Under måndagen närvarade Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif vid ett sammandrag av den ökända tankesmedjan Council on Foreign Relations (CFR), där han intervjuades av tankesmedjans ordförande Richard Haass.</strong>

Mohammad Javad Zarif och Richard Haass diskuterade den nuvarande situationen i Mellanöstern under intervjun, som ägde rum vid CFR:s huvudkontor i New York.]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/irans-utrikesminister-intervjuas-av-council-foreign-relations/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>0</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Intervju om den globala världspolitiken med Svante Karlsson, forskare i globala studier</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/intervju-om-den-globala-varldspolitiken-med-svante-karlsson-forskare-i-globala-studier/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/intervju-om-den-globala-varldspolitiken-med-svante-karlsson-forskare-i-globala-studier/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Osignerad]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 01 Feb 2017 13:33:51 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[CFR]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[globalism]]></category>
		<category><![CDATA[New World Order]]></category>
		<category><![CDATA[NWO]]></category>
		<category><![CDATA[Nya Världsordningen]]></category>
		<category><![CDATA[Svante Karlsson]]></category>
		<category><![CDATA[Trilaterala kommissionen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">http://nyadagbladet.se/?p=34182</guid>

					<description><![CDATA[<strong>Nedan följer en intervju med Svante Karlsson, som varit aktiv inom bland annat European Peace University, Institutionen för freds- och utvecklingsforskning och Institutionen för globala studier.</strong>

<strong>År 2014 publicerade du boken</strong> ”Frihetens förlovade imperium: Ideologi och utrikespolitik i det amerikanska systemet”, en bok om USA:s utrikespolitiska historia och om varför den är så komplex. Vilka är de viktigaste punkterna i denna studien om det globala amerikanska systemet som du vill framföra?

<em>– Dels att överföring av värdesystemet visas sig vara det viktigaste, någon form av kulturell imperialism/kolonialism och dels att det skiljer väldig lite mellan administrationernas/presidenternas politik. Om skillnad är det mer på det retoriska planet inte i den konkreta politiken. Republikanerna verkar vara mer öppna retoriskt med vad de tänker göra, medan Demokraterna gömmer sig bakom floskler (se Trump och Clinton). Det finns undantag</em>.

<strong>Anser du att vi är tillräckligt </strong>kritiska i Sverige mot USA:s utrikespolitik?

– <em>Nej. Vi borde underställa USA samma granskning som oftast görs mot andra länder, framför allt odemokratiska länder. Det verkar vara så att bara varför ett land är demokratiskt har media och forskare oerhört större överseende med ibland avskyvärd politik. Det borde vara tvärtom. Vi borde ställa högre krav på demokratiska staters beteende. Hur kan man ha illusion om att odemokratiska stater skall bete sig sansat</em>.

<strong>Anser du att USA:s utrikespolitik</strong> syftar till att skydda amerikanska intressen, inte till att tvinga amerikanska värderingar på andra stater, att det yttersta målet för amerikansk strategi är att sprida demokrati överallt. Eller finns det en antihuman/ekonomisk agenda bakom västerländsk policy?

– <em>Alla länders politik har som syfte att främja sina egna intressen, vilka dessa nu är en empirisk fråga. Enligt mina studier är den övergripande intresset för USA historiskt att sprida sina värderingar och helst skapa kopior av sig självt. Det blir sedan lättare att främja alla övriga intressen. Några av dessa är inhumana andra inte</em>.

<strong>Anser du som Noam Chomsky</strong> att USA är en ledande terroriststat?, begår USA frekventa krigsbrott som inte belyses i medierna, och har USA enligt din forskning ett långt mönster av att stötta förtryckande, auktoritära, hårda regimer, och blockera demokratiska initiativ?

–<em> Nej. Eller snarare beror det på hur terrorism definieras. Jag vet inte, och ingen vet objektivt vad terrorism är. Utifrån mitt svar ovan så beror det på vilka värden man vill främja. Redan på 1940-talet gjordes inom administrationen ungefär följande prioritetsordning:
Stödjer stater som är demokratiska om de stödjer USA:s intressen
Stödjer stater som är odemokratiska om de stödjer USA:s intressen
Stödjer stater som är demokratiska men inte stödjer USA:s intressen
Stödjer stater som är odemokratiska men inte stödjer USA:s intressen</em>

<strong>I El Salvador 1980-91,</strong> blev 75 000 personer mördade, 95 procent blev mördade av deras regering, the National Guard och deras Death Squads. USA gav El Salvadors stat 6 miljarder dollar i support till terrorn. I Guatemala 1962-96, dödade statens styrkor mer än 90 procent av de 200 000 människor som dödades. I Chile efter kuppen den 11 september 1973, dödade staten igen mer än 95 procent av dem som dödats. I Argentina 1976-83, dödades 8 960. I Colombia 1986-95, dödades 45 000, återigen blev 95 procent dödade av armén och dödspatruller. Mellan 1980 och 1988 dödade den sydafrikanska staten 1,5 miljoner människor i grannländerna. Indonesiens armé dödade minst 1,5 miljoner människor 1965, 1975 och 1999: den amerikanska staten stödde presidentval på baksidan av dessa massakrer. Den ledande akademiska specialisten i USA inom området mänskliga rättigheter i Latinamerika, Lars Schoultz, fann i en studie 1981 att amerikanskt bistånd ”har tenderat att i oproportionerlig utsträckning gå till latinamerikanska regeringar som torterar sina medborgare,…till de som relativt notoriskt begår brott mot de fundamentala mänskliga rättigheter i den delen av världen”. Detta inkluderar militärt stöd, är oberoende av de behov som finns och förekom under Carter-eran. I en annan akademisk studie granskade Latinamerikaspecialisten Martha Huggins data för Latinamerika som tyder på att ”ju mer utländskt bistånd som ges (av USA), desto brutalare och mindre demokratiska blir polismakterna och deras regeringar”. Ekonomen Edward Herman upptäckte samma samband mellan amerikanskt militärt bistånd och statsunderstödd terrorism världen över; han genomförde även en annan studie som gav en tänkbar förklaring; han upptäckte att amerikanskt bistånd hade ett nära samband med en förbättring av företagarklimatet, vilket man skulle kunna förvänta sig. Och i amerikanska underlydande områden visar det sig, med tydlig regelbundenhet, och av förståeliga skäl, att klimatet för vinstgivande investeringar och annan affärsverksamhet förbättras genom att fackliga aktivister dödas, bönder torteras och mördas, präster och människorättsaktivister avrättas, och så vidare. USA-generalen Smedley D. Butler påpekade 1935 att han hade fungerat som en ”societetsmuskel” för storfinansen, Wall Street och bankerna, att han var en utpressare, en gangster för kapitalismen. Vad är dina tankar kring hur företags- och militärmakterna interagerar på det nutida politiska planet för att undergräva demokrati och rörelser för social rättvisa?

<em>– Visst. Alla dina siffror stämmer och är vedertagna inom forskarsamhället. Det är inget nytt att olika grupper har olika agendor och att de samverkar för att främja sina (egen)intressen. För USA:s del samverkade bananföretagen med vissa militära intressen och styrde länderna brutalt i den karibiska regionen. I Mellanöstern var det amerikanska oljebolag, från sent 1930-tal som hade hand om USA utrikespolitik i den regionen, eftersom utrikesdepartementet sysslade med Israelfrågan. Mitt problem är att vi alla förväntar oss att demokratiska stater skall bete sig bättre än andra. I vissa fall gör de det. Men tveksamt, och kanske bara i undantagsfall, när det gäller stormakter med globala intresse</em>.

<strong>Enligt forskaren Peter Dale Scott</strong> så finns där idag inom många stater en säkerhets sfär som ”invaderar” sfären av demokratisk politik. En enväldiga säkerhetsstyrka eller ett ”säkerhetstillstånd” tycks verka parallellt med den ordinarie demokratiska staten, bortom konstitutionens maktdelning och medborgarnas insyn och kontroll. Har USA enligt din forskning en osynlig skuggregering, och finns det fler stormakter som delvis styrs av sina skuggregeringar?

<em>– Jag håller med Dale Scotts analys av att nästan varje stat, framför allt stormakterna, har en stat i staten (deep state) som står till stora delar utan för statens (demokratiska eller odemokratiska) förmåga att kontrollera. Om det är en skuggregering eller inte kan jag inte avgöra. Men vad som hände efter valet i USA är ett tecken på hur starka säkerhetsorganisationerna är. Vi får hoppas att Trump tar i tur med dem. Redan Ike Eisenhower, C. Wright Mills och Harold Lasswell varnade för utvecklingen</em>.

<strong>Brittiska handlingar visar hur</strong> Harold Macmillan år 1957 med president Dwight Eisenhower godkände en gemensam plan av CIA och MI6 för att iscensätta falska gränsincidenter som en ursäkt för att västvänliga grannländer till Syrien skulle invadera landet, sedan skulle de mörda det mest inflytelserika triumviratet i Damaskus. Planerna som var skrämmande uppriktiga i sin diskussion, upptäcktes i Duncan Sandys privata papper, herr Macmillans försvarsminister, av Matthew Jones, en student i internationell historia vid Royal Holloway, University of London. Rapporten menade att när den nödvändiga graden av rädsla hade skapats skulle gränsincidenter och sammandrabbningar längs gränsen arrangeras för att ge en orsak för irakiskt och jordanskt militärangrepp. Syrien måste ”framstå som sponsor för komplotter, sabotage och våld riktat mot angränsande regimer”, enligt rapporten. ”CIA och SIS [M16] bör använda sina kunskaper om både psykologiska och militära områden för att öka spänningen.” Det innebar verksamhet i Jordanien, Irak och Libanon, i form av ”sabotage, nationella konspirationer och olika brutaliteter” att skylla på Damaskus. Planen kallade för finansiering av en ”Befria Syrien-kommittén” och beväpnandet av ”politiska fraktioner med paramilitär eller annan agerande kapacitet” inom Syrien. CIA och MI6 skulle framkalla interna uppror, till exempel bland druser i söder, hjälpa till att befria politiska fångar hållna i Mezzefängelset, och uppröra Muslimska brödraskapet i Damaskus. Planen sattes aldrig i bruk, främst på grund av att Syriens arabiska grannar inte kunde förmås att vidta åtgärder och att en attack från Turkiet enbart ansågs vara oacceptabelt.

Anser du att något liknande denna plan som aldrig sattes i bruk, kanske har satts i bruk idag i Syrien?. Human Rights Watch (HRW) har t.ex. rapporterat att Syriens opposition, liksom de Nato-stödda rebellerna i Libyen, är lag- och principlösa sekteristiska extremister. Att de är långt ifrån ”demokratiaktivister” eller ”obeväpnade och hjälplösa civila”. Ändå har USA gett mycket stöd till dessa grupper. Vad är dina tankar kring detta?

– <em>Vad som hände i Syrien 1956-57 är numer välkänt och i stort sett refererar du det korrekt. Historien upprepar sig aldrig, men planerare utgår nästan alltid från senaste framgångsrika fall. Vi kan se stora likheter idag med vad som hände 1957, men situationen är ännu mer komplex idag, där olika intressen spelar sitt spel För att återknyta till förra frågan så är säkerhetsorganisationerna mycket starkare idag och står längre från kontroll än på 50-talet, vilket visats i Syrien. Det har också funnits infighting mellan säkerhetsorganisationer, försvar- och utrikesdepartementet och även presidenten, vilket målet skall vara i Syrien. Beroende på detta har de stött olika fraktioner, alltifrån IS och al-Qaida till en svag demokratisk opposition. Om du menar allvar med att det finns en skuggregering kan vi därför inte tala om att USA stödjer det ena eller det andra, utan det är olika intressen som har sina agendor</em>.

<strong>Kan ”kriget mot terrorismen” vinnas?</strong>

– <em>Kriget mot terrorism var under en viss period en euforism för att ta kontroll över oljan i MÖ. På längre sikt kan dock aldrig kriget mot terrorism motiveras, dels pga att terrorismen, vad det nu är, aldrig kan bli ett strategiskt hot mot västvärlden och dels går den aldrig att vinnas, hur man än definierar vinst</em>.

<strong>Vad är dina tankar kring Nato?</strong> Borde Sverige gå med Nato?

<em>– Nej. Absolut inte. Den lilla frihet som Sverige har att agera skulle därmed försvinna. Ryssland är inget hot</em>.

<strong>Ekonomerna Jeff Faux och James Henry </strong>samt forskarna Janine R. Wedel och Anne-Marie Slaughter, har demonstrerat att det existerar ett globalt nätverk av elitsällskap, vilkas spelare tar offentliga beslut utan allmänhetens input-i sfärer från inhemska till utländska och finanspolicy. Dessa nätverk, utövar ett avsevärt bestämmande inflytande över politiska åtgärder på en global nivå och gör det bortom all kontroll, övervakning, eller till och med ett erkännande av någon nationell eller internationell myndighet. Anne-Marie Slaughter har identifierat mer än 60 av dessa informella, horisontella förbindelser som förbigår traditionellt vertikala, globala förbindelser mellan regeringar, ändå inbegriper dessa nätverk regeringsfunktioner. Hon kallar det ett ”uppdelat tillstånd*” som har hastigheten och flexibiliteten att ”utföra många av en världsregerings funktioner – lagstiftning, administration och domar – utan formen. Anser du att faktumet att dessa nätverk utanför allmänhetens kännedom, manipulerar företag och NGO:er, och politiken i olika länder, utgör ett hot mot demokratin på global nivå?

<em>– Alla manipulationer är ett hot, samtidigt som det är svårt att avgöra vad en manipulation är i relation till vanlig politik. Beror på vilket förtroende vi har för respektive person/grupp etc. Om det finns sådana i USA. Naturligtvis, liksom det finns i alla länder. Demokratin är aldrig och kommer aldrig bli perfekt så att inte olika maktgrupper kan tillskansa sig mer makt än ”berättigat”</em>.

<strong>Forskare har visat att de stora</strong> tankesmedjorna som Trilaterala kommissionen möts utanför offentlighetens ljus eftersom de inte vill låta sig styras av den offentliga opinionen, och att det inte råder några som helst tvivel om att detta elitsällskap i 40 år har haft ett mycket stort inflytande på världspolitiken, som den danska historikern Dino Knudsen har kommit fram till i sina studier. Council on Foreign Relations-medlemmen Carroll Quigley som studerade CFR:s egna arkiv menade också på att CFR, precis som Trilaterala kommissionen, inte ville synas i det offentliga ljuset, och höll därför deras strävan efter ekonomisk makt hemligt för allmänheten, men på senare år så har CFR varit väldigt öppna om detta, att de vill ha en global super-valuta t.ex. och en monolitisk världsomspännande myndighet för att övervaka all ekonomisk verksamhet runt om i världen. Anser du att det görs för lite forskning av journalister, forskare och statsvetare idag kring dessa tankesmedjornas inflytande över den globala politiken, och vilka konsekvenser detta får för demokrati och öppenhet?

– <em>För mig är det inte konstigt, eftersom alla tycker väl att min egen politik är den bästa och varför skall inte då omvärlden få del av den. Sedan är dessa grupper ekonomiskt och politiskt starkare och bättre organiserade än många andra. Men hur skall man komma åt detta. Förbjuda alla träffar mellan grupper som är större än en person?</em>

<strong>Hillary Clintons och John Podestas</strong> e-post har avslöjat att Hillary Clinton är väl medveten om att de saudiska och qatariska härskarna – inte skurk-element – finansierar IS, och samma saudiska och qatariska härskare finansierade The Clinton Foundation. Under hela förra George W. Bushs presidentskap fanns otaliga rubriker som ”Saudisk oljeschejk träffade George W. Bush på hans Crawford, Texas ranch”. Vad är dina tankar kring detta?

–<em> Inget nytt under solen. Så har det varit alltsedan 1930-talet, speciellt efter 1943, när USA definitivt ersatte britterna i SA. Återigen är det grupper med olika intressen som konkurrerar där devisen är en arabisk ”min fiendes fiende är min vän”</em>.

<strong>Vad tycker du om Clintons uttalande</strong> om att hon skulle göra att ta bort Bashar al-Assad från makten hennes högsta prioritet? Och Trumps uttalande att han inte skulle det, eftersom det skulle hänsynslöst riskera konfrontation med Ryssland?.

–<em> Det var en anledning till att jag hoppades att Trump skulle vinna valet, eftersom delar av hans utrikespolitik , åtminstone i hans uttalanden, bryter med de senaste 30 åren av neokonservativ interventionspolitik. Plus att han bygger på delar av den gamla konservativa och isolationistiska politiken som fanns under 1920-talet och före förra sekelskiftet</em>.

<strong>Ordföranden för 9/11-kommissionen,</strong> senator Bob Graham menar att man inte har undersökt Saudiarabiens möjliga roll i 911 tillräckligt, att där har varit en mörkläggning kring detta, och att han tycker att informationen som finns angående detta räcker för att motivera en närmare titt. En tidigare republikansk medlem av 9/11 kommissionen, John F. Lehman anser att det finns klara bevis för att saudiska regeringens anställda var en del av ett stödnätverk för 9/11-kapare och att Obamaadministrationen borde ha agerat snabbt för att häva en lång hemlighetsstämplad rapport av kongressen om saudiska band till terrorattacken 2001. Vad är dina tankar kring detta, och stödjer du en ny utredning?

–<em> Jag har läst kommissionens dokument och noterat att man inte helt och hållet kunnat fastlägga vad som hänt och vilka som låg bakom attacken. Jag ser inga problem att man undersöker det mer för att undanröja alla misstankar om att det var en ”konspiration” bakom. Det finns en rad punkter som man borde få klarhet i. Sedan tror tror jag att det är omöjligt att komma fram till ett fullständigt klargörande. Men åtminstone skulle det undanröja några av de värsta avarter av spekulationer</em>.

<strong>Vad tycker du är den viktigaste</strong> frågan i internationell politik som inte diskuterats tillräckligt i dag?.

– <em>Massmedia som maktprostituerade</em>.

&#160;

&#160;

Svante Karlsson: Fil. Kand. 1974 i Nationalekonomi och Sociologi. Fil. Dr. i Sociologi 1983. Varit med om att etablera freds- och konfliktforsning (bytte senare namn till freds- och utvecklingsforskning) vid Göteborgs universitet. Ingick också styrgrupper vid etablering av European Peace University, Stadtschlaining, Österrike, liksom vid etablering av International Studies in Peace, Conflicts and Development, Universitat Jaume I, Castellon, Spanien. Har varit gästforskare vid Stanford University och University of Hawaii i USA. Har i omgångar varit prefekt, vice prefekt, studierektor för grund- och forskarutbildningen och husprefekt vid Institutionen för freds- och utvecklingsforskning och Institutionen för globala studier.

&#160;

<em>Artikeln har tidigare publicerats på <a href="http://www.vaken.se/en-intervju-med-ekonomensociologen-svante-karlsson-den-globala-varldspolitiken/" target="_blank">Vaken.se</a>.</em>]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/intervju-om-den-globala-varldspolitiken-med-svante-karlsson-forskare-i-globala-studier/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>1</slash:comments>
		
		
			</item>
		<item>
		<title>”Det är dags för eliten att resa sig mot de okunniga massorna”</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/utrikes/dags-for-eliten-att-resa-sig-mot-de-okunniga-massorna/</link>
					<comments>https://nyadagbladet.se/utrikes/dags-for-eliten-att-resa-sig-mot-de-okunniga-massorna/#comments</comments>
		
		<dc:creator><![CDATA[Osignerad]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 29 Jun 2016 12:54:28 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Utrikes]]></category>
		<category><![CDATA[Brexit]]></category>
		<category><![CDATA[CFR]]></category>
		<category><![CDATA[Council on Foreign Relations]]></category>
		<category><![CDATA[globalism]]></category>
		<category><![CDATA[James Traub]]></category>
		<guid isPermaLink="false">http://nyadagbladet.se/?p=30086</guid>

					<description><![CDATA[<strong>James Traub, medlem i den inflytelserika tankesmedjan Council on Foreign Relations (CFR), skriver efter Brexit att eliten måste slå tillbaka mot vad han kallar för ”de okunniga massorna”.</strong>

James Traub skriver i <a href="http://foreignpolicy.com/2016/06/28/its-time-for-the-elites-to-rise-up-against-ignorant-masses-trump-2016-brexit/" target="_blank">en artikel</a> i CFR:s tidning Foreign Policy att den populistiska och nationalistiska medborgarrevolten som sker idag i USA, Storbritannien och Europa liknar ingenting annat som han upplevt från det sena 1960-talet och framåt.

Enligt Traub har den politiska eliten missbedömt den folkliga ilskan över globalismen. Denna ”extremistiska” ilska speglar sig i exempelvis Donald Trump, Brexit och franska Front National.

<em>”Extremismen har blivit mainstream. En av de mest fräcka sakerna med Brexitomröstningen var att man fullkomligt förkastade ekonomer och statsöverhuvuden som varnade väljarna för att lämna EU”, </em>skriver Traub.

<strong>Vidare kallar James Traub</strong> människor som söker sig till Donald Trump eller andra populistnationalistiska krafter för ”okunniga”.

<em>”Brexitstyrkorna vann på grund av att de cyniska ledarna var beredda att tillgodose väljarnas paranoia, ljuga för dem om farorna med invandringen och kostnaderna för EU-medlemskapet. ... Det republikanska partiet har redan omfamnat en man (Donald Trump) som hittar på verkligheter som okunniga människor gillar. Sa jag ”okunniga”? Ja det gjorda jag. Det är nödvändigt att säga att människor är vilseledda”,</em> skriver Traub.]]></description>
		
					<wfw:commentRss>https://nyadagbladet.se/utrikes/dags-for-eliten-att-resa-sig-mot-de-okunniga-massorna/feed/</wfw:commentRss>
			<slash:comments>29</slash:comments>
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
