CIA – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Tue, 07 Apr 2026 11:05:31 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg CIA – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Trump bekräftar: USA skickade vapen till iranska demonstranter https://nyadagbladet.se/utrikes/trump-bekraftar-usa-skickade-vapen-iranska-demonstranter/ Tue, 07 Apr 2026 11:02:43 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=226795 Den amerikanske presidenten Donald Trump har bekräftat att USA skickade "mycket" vapen till iranska demonstranter i januari 2026. Vapenleveranserna, som skulle slussas via kurdiska mellanledare, fastnade hos mellanhänderna och nådde aldrig demonstranterna. Operationen, som stöttades av Mossad, misslyckades med att destabilisera den iranska regeringen. I en intervju med Fox News-reporter Trey Yingst har Donald Trump öppet erkänt att den amerikanska administrationen levererade vapen till proteströrelsen i Iran. — Vi skickade massor av vapen, sade den amerikanske presidenten i intervjun, som publicerades efter månadsskiftet. Vapnen var avsedda att slussas vidare till demonstranter av kurdiska mellanled, men leveranserna fastnade hos mellanhänderna. Istället för att nå fram till de iranska protesterna behöll de kurdiska aktörerna vapnen, enligt uppgifter till Fox News. Protesterna i Iran inleddes i januari 2026 och drevs initialt av ekonomiska klagomål bland befolkningen. Den iranska regeringen i Teheran hävdade tidigt att demonstrationerna stöddes från utlandet – ett påstående som nu bekräftas av Trumps uttalande.

Mossads destabiliseringsplan

Den israeliska underrättelsetjänsten Mossad spelade en central roll i att övertala Trump-administrationen att inleda en destabiliseringskampanj mot Iran. Enligt New York Times, som i mars rapporterade om operationen, sökte Mossad "galvanisera den iranska oppositionen" för att skapa inre omvälvningar i landet. Mossad-chefen David Barnea presenterade en konkret destabiliseringsplan för Donald Trump redan i januari, mitt under de pågående protesterna. Den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu använde sig av Mossads optimism om framgång för att övertala Trump att inleda en militär aktion mot Iran. Tidigare utrikesministern Mike Pompeo uttalade sig också om operationen och riktade "hälsningar till alla Mossad-agenter som går bredvid" demonstranterna, vilket bekräftar den israeliska underrättelsetjänstens direkta inblandning.

Regimskifte misslyckades

Destabiliseringsförsöket ledde inte till det önskade resultatet. Den kurdiska offensiven materialiserades aldrig i den utsträckning som planerats, och Teheran lyckades konsolidera sin kontroll över landet. Trump uppmuntrade protesterna öppet under hela perioden, men regeringen stod emot trycket. Dagens läge visar att den iranska regeringen har fått ökat stöd från befolkningen snarare än att försvagas av de utländska insatserna.

Historiska paralleller

USA:s vapenleveranser till iranska demonstranter påminner om tidigare hemliga operationer där Washington stöttat väpnade grupper i andra länder. Under 1980-talet stödde CIA jihadister i Afghanistan i kampen mot den sovjetiska ockupationsmakten. Under Barack Obamas presidentskap genomfördes operationen Timber Sycamore, där USA beväpnade rebellgrupper i Syrien. Även den operationen har kritiserats för att vapnen hamnat hos oönskade aktörer och inte nått de avsedda mottagarna – ett mönster som nu tycks ha upprepats i Iran.]]> Uppgifter: Mossad orkestrerade plan för statskupp i Iran https://nyadagbladet.se/utrikes/mossad-plan-statskupp-iran/ Mon, 23 Mar 2026 13:45:49 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=225272 Mossads chef David Barnea presenterade i januari 2026 för Benjamin Netanyahu och Donald Trump en plan för regimskifte i Iran, enligt uppgifter i New York Times. Planen föreslog att ett israeliskt angrepp skulle kunna utlösa ett folkligt uppror och leda till Irans kollaps. Enligt uppgifterna i New York Times använde Benjamin Netanyahu Mossads bedömning för att övertyga Donald Trump om att regimskifte var ett realistiskt krigsmål. Samtidigt delade varken CIA, AMAN – IDF:s militära underrättelsetjänst – eller USA:s militärledning Mossads optimism. CIA bedömde en fullständig kollaps som osannolik och menade att Irans hårdföra falang sannolikt skulle behålla makten. Militäranalytiker påpekade att befolkningar sällan protesterar mot sin egen regering under pågående utländska bombningar, och att reaktionen ofta blir en sammanhållning bakom regimen. Mossads strategi markerade ett kursomslag jämfört med 2018, då dåvarande chef Yossi Cohen bedömde att underrättelsetjänsten inte kunde överbrygga gapet mellan faktiska protester och de insatser som krävdes för att hota regimens existens. Cohen hade då dragit ner resurserna för operationer som stödde iransk opposition, men Barnea valde att ändra den linjen.

Kurdiska milisgrupper beväpnades

Som en del av planen beväpnade Mossad och CIA iranska kurdiska milisgrupper i norra Irak. Israel utförde bombningar i nordvästra Iran med syfte att öppna en markkorridor mot Teheran. Även detta mötte motstånd. Bafel Talabani, ledare för PUK, varnade för att en kurdisk framryckning riskerade att ena det iranska folket mot separatism och stärka regimen. Turkiet skickade en varning till USA:s utrikesminister Marco Rubio om de potentiella konsekvenserna. Den 7 mars meddelade Trump att de kurdiska styrkorna inte skulle gå in i Iran. Netanyahu uppges internt vara frustrerad över den uteblivna effekten, men håller en återhållsam offentlig linje. Han har sagt att det är för tidigt att avgöra om ett uppror kommer och att man inte kan skapa revolution från luften. Tre veckor efter planens inledande åtgärder har inget folkligt uppror ägt rum. Irans säkerhetsstyrkor behåller kontrollen, och någon omfattande folkresning i stil med den Mossad och Netanyahu utlovade är ännu inte i sikte.]]> Regeringen går vidare med planerna på ett ”svenskt CIA” https://nyadagbladet.se/inrikes/regeringen-gar-vidare-med-planerna-pa-ett-svenskt-cia/ Wed, 29 Oct 2025 12:11:50 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=215930 Regeringen går vidare med planerna på en ny civil underrättelsetjänst direkt under utrikesdepartementet. Tanken är att myndigheten ska stärka Sveriges analysförmåga av händelser och påstådda hot i omvärlden och komplettera den militära underrättelsetjänsten. En särskild utredare, Annika Brändström, har utsetts för att förbereda bildandet av den nya underrättelsetjänsten, som enligt regeringens pressmeddelande ska vara på plats den 1 januari 2027. Förslaget bygger på en utredning ledd av tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt (M), som föreslog att delar av den militära underrättelsetjänsten ska överföras till en civil myndighet under regeringen. – Det kommer vara en självständig myndighet som bland annat hanterar insamling med tekniska medel och med öppen information, och kommer ligga under regeringen likt alla andra myndigheter, sade Bildt på en pressträff tillsammans med försvarsminister Pål Jonson (M), tidigare i somras. Den nya myndigheten ska enligt pressmeddelandet tillgodose Regeringskansliets underrättelsebehov och arbeta nära Försvarsmakten, FRA, Säkerhetspolisen och andra relevanta aktörer inom totalförsvaret.

"Bredare säkerhetshot"

I dag sköts mycket av underrättelseverksamheten av Säkerhetspolisen och den militära underrättelsetjänsten Must, som förser försvaret och regeringen med analyser. Enligt Carl Bildt har detta system visat brister, bland annat i bedömningarna innan kriget i Ukraina eskalerade 2022. – Vi har sett ett bredare säkerhetshot mot Sverige, ta bara cyberhot, terrorhot, teknologihot, investeringskontroller och fientliga statsaktörer som använder olika metoder. Vi har inte haft fullt så mycket koll på saker och ting som ligger i vårt närområde, som ligger utanför det omedelbara militära, som vi borde haft, hävdade han i samband med sommarens pressträff.

”Svenskt CIA” eller brittisk modell?

Kritiker har jämfört den nya underrättelsemyndigheten med den ökända amerikanska underrättelsetjänsten CIA. – Nja, det är svårt att göra den jämförelsen. Det är mer en större version av det britterna har med sin Joint Intelligence Organisation. En självständig myndighet som är inhämtande i någon form av utsträckning, men framför allt analyserande, sa Bildt. Sveriges tidigare statsminister betonar att omvärlden kommer att uppfatta myndigheten som en betydande ambitionshöjning. – Vi har tredubblat resurser de senaste 15 åren, det har skett en fortsatt expansion av den här verksamheten. Det är en organisation som då är lite mer lik vad de flesta andra länder redan har.]]> Konspirationen mot Trump – Del 2 https://nyadagbladet.se/analys/konspirationen-mot-trump-del-2/ Mon, 20 Oct 2025 16:05:16 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=213580 Den förste justitieministern, Jeff Sessions, hade av någon anledning tidigt utan att meddela presidenten avstått från att juridiskt på något vis hantera Russian Hoax. Istället hade hans ersättare på området fått ansvaret och kunde vidta olika åtgärder som passade demokraterna, till exempel tillsättandet av Muellerutredningen. När den nye justitieministern Bill Barr tillsattes 2019 inledde han efter påtryckningar från Trump en utredning under John Durham avseenden Russian Hoax, vilken till en del publicerades ett par år efter starten av Biden-administrationen. Inga politiskt intressanta resultat framkom. Skälet till detta var att gränserna för utredningen drogs av Barr så att inga politiker eller anställda av dem eller personer politiskt utnämnda av Obama eller anställda inom den federala förvaltningen kunde förhöras. Därför kunde de ej heller åtalas. Bara ett sådant åtal skedde och då med syftet att dölja denna destruktiva princip. Den republikanske justitieministern skyddade därigenom Obama-administrationens alla handlingar mot Trump från att bli kända och kunna straffas. Det har senare avslöjats att Barr senare arbetade aktivt för att hindra Trump att kunna ställa upp för en andra presidentperiod1. Durham efterlämnade dock ett hemligt komplement av sin utredning, vilken frisläpptes i juli 2025, och innehöll viktigt material2,3. Förutom den vanliga Lawfare ställdes Trump under sin första period också två gånger inför riksrätt (anklagelser om 1. maktmissbruk gällande ett samtal med Ukrainas president i juli 2019, och 2. sitt agerande vid Kapitolium 6 januari 2021. Det var en typ av konstitutionell Lawfare, vilken bland annat visade betydelsen av UniParty. Det var i bägge fallen dock klart från början att åklagarna inte skulle nå den behövliga majoriteten, så huvudsyftet med åtalen är oklart. Visselblåsare träder nu under Trumps andra presidentperiod fram i många delar av den federala förvaltningen beträffande olika typer av politisk kriminalitet. Givet att Pam Bondi nu verkligen har den nödvändiga kraften och inte låter justitiedepartementet passiviseras genom sin kraftiga majoritet av demokratiska anställda, kan eventuellt rättvisa äntligen börja skipas. Att straff verkligen kan komma att utdömas för de kriminella handlingar, som begicks mot presidenten under dennes första period, påminner mera om innehållet i en politisk roman än om verkligheten. Under 2021–24 syntes ju en sådan händelseutveckling vara totalt orealistisk. Men rättegångar kan nu ske troligen även gällande brott utförda tidigt, ifall man kan få domstolar att se olika på varandra följande brott som tillhörande samma grupp med ett gemensamt syfte att skada den republikanska presidenten. I så fall påbörjas preskriptionstiden vid tidpunkten för det sista brottet i en sådan grupp av åtal.

Vilka kommer att åtalas?

Vi ser nu troligen inledningen av en period där många personer som begått brott i samband med den långsamt fortgående kuppen mot Trump kommer att bedömas av rättssystemet. Att ledarna för ett politiskt parti, som det demokratiska, inklusive en sittande president och samhällets högsta befattningshavare har initierat och godkänt allvarliga kriminella handlingar, vilka sedan detaljplanerats och utförts av statliga federala tjänstemän på lägre nivå, är sällsynt. Västerlandets största demokrati betedde sig plötsligt som en tredjevärldsdiktatur, samtidigt som dess media ansedda som de ledande i världen hyllade eller undvek att behandla och istället sökte dölja utförda brott. Vi vet ännu inte vilka åtalspunkterna blir mot olika aktiva. Av nyligen framkommet material syns Obamas uppenbara kriminella handlingar4 ha orsakats av betydligt allvarligare skäl än genomförandet av en falsk underrättelseutredning, som allvarligt skadade Trump. Han räddade Clintons Russian Hoax från att krossas av Underrättelsesektorns negativa syn på dess slutsatser i december 2016 av ett annat skäl. I och med att Trump blivit president behövde Obama nämligen det ryska materialet för att dölja ett mycket stort brott, som bland annat innebar att man bröt mot Fjärde Tillägget till konstitutionen. Skälet till hans agerande orsakades tydligen av behovet att använda det ryska materialet för att om möjligt kunna motivera den avlyssning och det politiska spionage avseende Trump (men tidigare också alla andra republikanska presidentkandidater), som skett under 2015 men särskilt 2016. Men dessutom syns sådant spionage ha utförts under många år mot kanske tiotusentals amerikaner. Obama hade under sin andra presidentperiod nämligen tillåtit att ett system utvecklats, som lät olika företag som hade kontrakt med FBI att utnyttja NSA:s gigantiska databas – vilken ju skapas genom ständig elektronisk övervakning av alla amerikaner och innehavare av permanenta visum, samt utvalda utlänningar. Sådana företag använde sedan materialet för direkta politiska ändamål och helt i strid med lagstiftningen5 och konstitutionen. Materialet gav nämligen tillgång till precis alla data från amerikanarnas (eller utvalda världsmedborgares) mejl- eller ip-konton, telefonnummer (med allt material om samtalstider, texter, samtalspartners och så vidare), allt material från andra elektroniska media, alla transaktioner och alla uppgifter på valfria och angivna bankkonton eller kreditkortskonton och så vidare. Vi kan utgå från att tillgången till data som kontraktsföretag knutna till FBI hade i största utsträckning berodde på politisk pålitlighet och att man arbetade för administrationen6. Obama hade alltså av politiska skäl uppenbarligen tillåtit övervakning av sina politiska motståndare med hjälp av detta gigantiska system. Det var ett grundläggande brott bland annat mot konstitutionen, och en politisk skandal större än någon i USA:s politiska historia. Den har benämnts Spygate. När det var klart att Trump skulle bli den valda presidentkandidaten inriktades ansträngningarna från Obama-administrationen på honom. Detta hade nu blivit mera komplext eftersom chefen som ansvarade för National Security Agency – amiralen Mike Rogers – plötsligt i mars 2016 underrättats om en kraftigt ökad användning av databasen åtminstone det senaste halvåret från FBI:s kontraktsföretag. Utnyttjandet var volymmässigt mycket stort liksom att i stor utsträckning överenskomna begränsningar i typer av sökande inte observerades av dessa företag. Rogers stoppade därför i april möjligheten för kontraktsföretagen att använda databasen. Däremot kunde anställda i till exempel FBI fortfarande använda den. FBI och CIA kunde fortfarande kontinuerligt nå för dem intressant information. Vi kan anta att alla republikanska presidentkandidater fram till Trumps ledarskap var klart övervakades på detta sätt. Vad Obama då behövde efter valet var något skäl att dölja detta ytterst allvarliga missbruk och brott mot konstitutionen. Att få godkännande av den aktuella domstolen för elektronisk övervakning och gällande medarbetare i Trumps valorganisation var en början, och det målet nåddes hösten 2016. Domstolen (FISA Court) har ett brett allmänt ansvar för FBI:s skötsel av kontakter med databasen. Dess ordförande (Rosemary Collyer) har senare i en 99 sidor lång utredning mycket starkt kritiserat FBI för misskötseln och regelbrotten som dess kontraktsinnehavare begått7. Rogers informerade efter Trumps valseger – utan att meddela sin chef inom Underrättelsetjänsten – presidenten om, att han övervakades. Det medförde att Trump i väntan på Vita Huset flyttade sitt kontor till nya och egna lokaler. Men att under minst fyra år, kanske sex, ha låtit betrodda demokrater spionera fritt på politiska motståndare med förbjudna verktyg och på sätt, som ej tillåts enligt författningen, är inte lätt att dölja ständigt. Man lyckades med detta under Trumps första presidentperiod (på grund av att demokratiska chefer tilläts fortsätta verka i FBI och Underrättelsesektorn) och naturligtvis under Biden-administrationen, men tystnaden kan nog inte längre hållas. Eftersom detta är en politisk skandal betydligt större än Russian Hoax, är frågan hur detta skulle kunna ske. Utgående från spörsmålet vi började med, är frågan om inte detta beteende ändå är så allvarligt, att Obama inte kan undgå att ställas inför rätta? Hillary Clinton torde löpa stor risk att åtalas. Hon var ju initiativtagare och initialt ansvarig för idén att med en falsk utredning finansierad av henne starta hetsen mot Trump och sedan utnyttja det påhittade materialet. Avgörande blir kanske frågan om ett åtal mot henne kan tillåtas ske utanför geografiska områden, där demokraternas politiska dominans annars gör det närmast omöjligt att få välkända demokratiska ledare fällda i domstol. Cheferna för FBI, CIA och ODNI (Office of Director of National Intelligence) dvs Brennan, Comey och Clapper samt ett antal andra höga befattningshavare inom dessa organisationer kommer troligen att åtalas liksom eventuellt vissa anställda inom det amerikanska justitiedepartementet. Ett antal av de aktiva där, som arbetade mot och skadade Trump, avskedades redan under hans första presidentperiod, men straffades inte i övrigt. Ett av målen för åklagarna är då att fånga in så många åtal och åtalade som möjligt inom en och samma åtalsformulering eller som åtal med ett tydligt gemensamt syfte. Detta skulle bland annat möjliggöra att tidpunkterna för preskription förskjuts, och man kan välja stora juryer och platser för rättegångar i andra stater än demokratiska Virginia, New York eller District of Columbia.   Dan Ahlmark
Första delen i artikelserien handlar om hur anklagelserna mot Trump i samband med Russiagate och Mueller‑rapporten formade den omedelbara eftervalsdynamiken i landet. Den kan läsas här.
  Källor och referenser: (1) Project Veritas – Episode 2: Former Attorney General Bill Barr Held Secret Meetings to Plot Prosecutions of Trump Block His Political Comeback (2) PJ Media – Durham Annex Bombshell Exposes New Twist in Russian Collusion Hoax (3) DNYUZ – WILLIAM SHIPLEY: What the Durham Annex tells us about the Russiagate hoax (4) Director of National Intelligence – New Evidence Uncovers Obama-Directed Creation of False Intelligence Report Used to Launch Years-long Coup to Undermine President Trump and the American People (5) The Conservative Treehouse – Outline #5 – The Full Spectrum Criminal Surveillance Conducted by The United States Government (6) The Conservative Treehouse – Outline #5 – The Prequel (7) SCRIBD – Top Secret FISA Court Order - President Obama Spying On Political Enemies]]> I Jeffrey Epsteins mörka skugga https://nyadagbladet.se/analys/i-jeffrey-epsteins-morka-skugga/ Sat, 23 Aug 2025 10:34:31 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=210167 Vem var Jeffrey Epstein? Från Coney Island till elitskolan Dalton Jeffrey Epstein föddes i början av 1950-talet i Coney Island, Brooklyn, som son till arbetarklassföräldrar. Han växte upp under enkla förhållanden i ett område präglat av hårt arbete, och det fanns ingenting i hans bakgrund som pekade på att han en dag skulle röra sig bland världens mäktigaste personer. Han var en begåvad elev och utmärkte sig framför allt i matematik. Han började läsa på Cooper Union och senare vid New York University, men tog aldrig någon examen. Hans första steg in i den sociala eliten kom när han, trots sin brist på akademisk examen och lärarlicens, år 1974 blev matematiklärare på prestigefyllda Dalton School på Upper East Side. Dalton hade – och har fortfarande – ett rykte om sig att locka till sig landets intellektuella elit och de rikaste familjernas barn. Hur en 20-åring utan varken universitetsexamen eller lärarerfarenhet fick en tjänst där är än idag en gåta. [caption id="attachment_211782" align="alignnone" width="640"] Elitskolan Dalton på 91st Street, New York (2018). Foto: Jim Henderson/CC BY-SA 4.0[/caption] Det var också på Dalton som han fick kontakt med föräldrar till flera av sina framtida kontakter. Bland annat undervisade han sonen till Ace Greenberg, ordförande för investmentbanken Bear Stearns. Greenberg imponerades av den unge Epsteins sociala kompetens och ”kan fixa allt”-attityd, och mötet dem emellan skulle visa sig bli avgörande för hans karriär. Samtidigt började det spridas rykten om hans beteende på skolan. Flera av de kvinnliga eleverna noterade att han dök upp på studentfester och försökte umgås med tonårsflickor utanför skoltid. Hans tid på Dalton blev kort – efter knappt två år tvingades han lämna tjänsten med hänvisning till ”bristande prestation”. Då hade han dock redan börjat klättra uppåt i nätverk där pengar, makt och hemligheter hörde ihop.

Rektorn Donald Barr och de osannolika kopplingarna till makten

Att Jeffrey Epstein fick jobbet på Dalton School kan inte förstås utan att nämna skolans rektor vid tiden: Donald Barr. Barr var en excentrisk och karismatisk figur med en bakgrund som både författare och underrättelseveteran. Han hade tjänstgjort i OSS, föregångaren till CIA, under andra världskriget och förblev efteråt nära underrättelsevärlden. Han var också känd för att ha skrivit en märklig science fiction-roman, Space Relations, som utspelar sig i ett rymdimperium där unga människor hålls som sexslavar – en detalj som i efterhand framstår som kuslig i ljuset av vad som långt senare avslöjades om Epsteins verksamhet. När Epstein sökte jobb på Dalton hade han varken examen eller erfarenhet, ändå tog Barr in honom och satte honom att undervisa några av New Yorks mest privilegierade barn. Kanske såg Barr något i den unge mannen – eller så visste han något som vi andra inte vet. Det har spekulerats i att Epstein redan på denna tid var på väg att värvas som ”tillgång” för underrättelsetjänster, och att Barr helt enkelt agerade som en slags sponsor eller grindvakt för detta ändamål. Sambandet mellan Donald Barr och hans son William Barr är ännu märkligare. William blev årtionden senare justitieminister under Donald Trump och ansvarig just för utredningen av Epsteins gripande och död. Han var också en veteran från CIA, där han på 1970-talet arbetade med att skydda myndigheten under de så kallade Church- och Pike-utredningarna – kongressens försök att granska CIA:s övergrepp. Det var en tid då CIA befann sig under massiv press och tvingades dölja många av sina hemligaste operationer. Det faktum att den man som gav Epstein hans första fot in i eliten också var far till den man som övervakade hans död i häktet, är mer än bara ett märkligt sammanträffande. För många är det ett talande tecken på hur liten och sluten den värld är som Jeffrey Epstein rörde sig i.

Sonen som städade upp i kulisserna

Dalton-skolans karismatiske rektor Donald Barrs son William blev senare själv en central figur i Jeffrey Epsteins historia. Under sin karriär gick han från att arbeta för CIA på 1970-talet till att bli USA:s justitieminister, först under George H.W. Bush och sedan under Donald Trump. Som ung advokat på CIA arbetade Barr under den turbulenta perioden då kongressutredningarna ledda av Church och Pike blottlade olagliga operationer och övergrepp inom underrättelsetjänsterna. Barrs uppgift var specifikt att skydda CIA från kongressens granskning och förhindra att alltför mycket hemligheter avslöjades. Det var här han etablerade sitt rykte som en “fixare” för mäktiga män och deras institutioner. När Epstein greps på nytt 2019 var det åter William Barr som i egenskap av justitieminister övervakade utredningen. Han lovade först en grundlig granskning av hela nätverket, men när Epstein senare hittades död i sin cell konstaterade många att Barr inte följde upp sitt löfte – tvärtom lyckades Barr begränsa utredningen och inga nya högt uppsatta personer åtalades.

Epsteins första steg in i finansvärlden – Bear Stearns och specialuppdrag

Efter att ha lämnat Dalton fick Epstein genom Ace Greenberg sedan in en fot på Wall Street. Greenberg imponerades av hans självsäkerhet och förmåga att tala både med höga chefer och med kunder på deras nivå. Trots sin unga ålder och obefintliga akademiska meriter erbjöds Epstein en tjänst på Bear Stearns, en av USA:s största investmentbanker. Han började på optionsavdelningen, men hans verkliga talang låg någon annanstans. Efter en kort tid placerades Epstein i den så kallade Special Products Division. Det var en liten enhet som arbetade med att hjälpa bankens mest diskreta och ofta kontroversiella kunder att hantera sina pengar – att gömma tillgångar, undvika skatter och tvätta svarta pengar. Där lärde han sig de tekniker som senare skulle bli hans signum: att använda skenbolag, offshorekonton och avancerade skatteupplägg för att flytta enorma summor pengar under radarn. Epstein var bara 23 år när han började på Bear Stearns och hade redan då en förbluffande förmåga att vinna förtroende hos förmögna män med tvivelaktiga motiv. Fyra år senare, 1981, fick han dock lämna banken. Det officiella skälet var en disciplinär fråga rörande insiderhandel – ett regelbrott som internt beskrevs som allvarligt. Trots detta bröt han aldrig helt med sina kontakter på banken och fortsatte att använda Bear Stearns som bankpartner i många år framöver. Vid det laget hade han dessutom redan börjat få egna klienter och inlett en ny karriär som frilansande finansiell rådgivare. Hans enda kund vid den tidpunkten sägs ha varit den saudiske miljardären och ökände vapenhandlaren Adnan Khashoggi, en av världens mest inflytelserika mellanhänder i internationella affärer. Genom honom skulle Epstein dras in i ett mycket större spel – ett spel där pengar, politik, vapen och underrättelsetjänster smälte samman.

Mötet med vapenhandlaren och inträdet i den globala skuggvärlden

År 1981, bara några månader efter att han lämnat Bear Stearns, befann sig Jeffrey Epstein på ett privatplan på väg till Pentagon. Med på resan fanns Douglas Lease, en brittisk vapenmäklare med starka band till både den saudiska kungafamiljen och den brittiska regeringen. För en ung före detta bankman utan officiell position framstod resan som oförklarlig. Vad gjorde Epstein tillsammans med Lease på planet? Svaret är att Epstein hade börjat etablera sig som en fixare för personer som verkade i maktens skuggvärld. Douglas Lease var en av huvudarkitekterna bakom den gigantiska Al-Yamamah-affären – den största vapenaffären i Storbritanniens historia, där BAE Systems sålde stridsflygplan till Saudiarabien för tiotals miljarder dollar. Affären kantades av anklagelser om omfattande mutor, hemliga betalningar och tvättade pengar. Enligt uppskattningar fick Adnan Khashoggi, Epsteins första klient, ensam över 200 miljoner dollar i provisioner bara på den affären. [caption id="attachment_211788" align="alignnone" width="640"] Saudiska miljardären Adnan Khashoggi i Deauville, 1980-talet. Foto: Roland Godefroy / CC BY 3.0[/caption] Epstein fungerade som mellanhand och penningtvättare – en som var villig att ta smutsiga pengar och förvandla dem till rena. Den typen av tjänster var oumbärliga i en värld där mäktiga män och stater behövde dölja sina spår. Där andra rådgivare på Wall Street drog gränsen av rädsla för lagens långa arm, gick Epstein gärna längre. Douglas Lease introducerade honom också för Robert Maxwell, den brittiske mediemogulen och underrättelseagenten, och dennes dotter Ghislaine. Det mötet skulle inte bara förändra Epsteins bana – det skulle också länka honom ännu tätare till den internationella underrättelsevärlden och inleda det partnerskap som han blev allra mest känd (och beryktad) för. Epstein hade nu tagit steget från Wall Streets öppna marknader till den slutna, kompromisslösa värld där makten på riktigt utövas – och insynen från allmänheten ytterst begränsad.

Douglas Lease och introduktionen till Robert Maxwell och Ghislaine

Douglas Lease blev snabbt en av de mest avgörande personerna i Jeffrey Epsteins liv. Lease var en veteran i den internationella vapenhandeln, fungerade som en mentor och dörröppnare till miljöer där Epstein annars aldrig skulle ha fått tillträde. Lease var inte bara känd som en central aktör i Al-Yamamah-affären, där Storbritannien i största hemlighet sålde krigsmateriel till Saudiarabien under decennier. Han var också en viktig länk mellan brittiska underrättelsetjänster och deras klienter i Mellanöstern. Epsteins nya bekantskap Maxwell var vid tiden redan en mytomspunnen figur: brittisk mediemogul, miljardär, före detta soldat och, som det senare skulle visa sig, också underrättelseagent med långvariga band till israeliska Mossad. Han ägde tidningar och bokförlag över hela världen och var en man som både fruktades och beundrades i Londons maktkretsar. Maxwell hade i åratal fungerat som mellanhand åt den israeliska underrättelsetjänsten, bland annat hjälpt dem att smuggla teknologi till Sovjetunionen i utbyte mot att Sovjet tillät judiska utvandrare, och hjälpte till att finansiera deras operationer genom sina bolag och pensionsfonder. För honom var Epstein en användbar nykomling – någon som kunde hantera pengarna som behövde flyttas runt i hemlighet. Genom Robert Maxwell lärde Epstein också känna hans dotter, Ghislaine Maxwell. Hon skulle bli hans närmaste partner, både offentligt och bakom kulisserna. Hon hade med sig en social access som Epstein själv saknade och försåg honom med kontakter i den brittiska aristokratin, Hollywood och på Wall Street. Douglas Leases roll kan inte överskattas. Han var den som byggde bron mellan Epstein och den värld där han sedan skulle komma att operera i decennier: en hemlig värld av pengar, sex, utpressning och underrättelseoperationer, där Maxwellfamiljen var en central aktör.

Dottern som tog över spelet

Ghislaine Maxwell var på många sätt sin far Roberts förlängning: intelligent, socialt slipad och väl insatt i maktens spel. När Robert Maxwell plötsligt dog 1991 flyttade hon till New York och tog över en del av nätverket som hennes far hade lämnat efter sig. Ghislaine och Epstein blev oskiljaktiga. Hon blev hans förtrogna, värdinna och medbrottsling. Vid sidan av de öppnade dörrarna in till den brittiska aristokratin, till kungahus och till internationella affärsmän var det också hon som organiserade många av de fester där unga kvinnor rekryterades och där makthavare komprometterades. Enligt flera av hans offer var det hon själv som i praktiken rekryterade flickor till hans nätverk. Flera av Epsteins offer har berättat hur det ofta var Ghislaine som först kontaktade dem, utgav sig för att erbjuda modelljobb eller praktikplatser och lockade in dem i Epsteins värld. Hon övervakade verksamheten med kall effektivitet, och många såg henne som den som förvandlade hans verksamhet från ett individuellt rovdjursbeteende till en systematisk rekryteringsapparat. När Epstein greps på nytt 2019 gick Ghislaine under jorden i nästan ett år innan hon själv greps. 2022 dömdes hon till 20 års fängelse för sin roll i sexhandeln. Hennes domslut blev en påminnelse om att hon var lika central som Epstein själv i operationen – kanske till och med mer.

Epstein som spelpjäs i underrättelsetjänsternas spel

En av de mest förbryllande aspekterna av Jeffrey Epsteins liv är hur han gång på gång tycks ha undgått rättvisan, trots överväldigande bevis för de brott han hade begått. Redan när han greps första gången 2007 hade federala åklagare tillgång till åtminstone 40 minderåriga vittnen. Ändå slapp han undan med en mild överenskommelse som gav honom ett minimalt straff och tillät honom att lämna häktet dagtid. Hur var detta möjligt? Enligt flera vittnesmål var förklaringen enkel: han var en tillgång. När den dåvarande åklagaren Alexander Acosta i efterhand tillfrågades om varför han gick med på den uppgörelsen svarade han lakoniskt att han fått veta att Epstein ”tillhörde underrättelsetjänsten” och att han därför borde lämnas ifred. Detaljerna bakom det påståendet har aldrig avslöjats – men det pekar på något som många inom underrättelsevärlden länge tagit för givet: Epstein fungerade som en så kallad cut-out, en frilansare som gör det som officiella agenter inte kan göra själva. [caption id="attachment_211796" align="alignnone" width="640"] Bild från Jeffrey Epsteins cell direkt efter vad som av allt att döma handlat om ett mord.[/caption] Bilden som växer fram är inte av en man som styrde allt själv, utan av en spelpjäs i ett mycket större spel. Hans uppdrag tycks ha varit att bygga nätverk, skapa komprometterande material på inflytelserika personer och hantera svarta pengar. Enligt Darryl Cooper är det en klassisk underrättelsetaktik: "Man använder människor som honom för att rekrytera och binda fast folk. Det är ett sätt att få kontroll över människor som annars skulle vara utom räckhåll". Flera tecken tyder på att Epstein inte arbetade för en specifik underrättelsetjänst utan för ett nätverk av intressen där både CIA, Mossad och kanske även ryska aktörer samarbetade när det passade. I praktiken var han en frihandlare – en man som byggde sin egen position genom att bli oumbärlig för alla som behövde hans tjänster. Det var det som gjorde honom så svår att åtala och till slut så farlig. Att Epstein var en spelpjäs snarare än en ensam mästare gör inte hans handlingar mindre förkastliga, men det flyttar fokus från honom som individ till den struktur som gjorde honom möjlig – och som sannolikt fortfarande existerar.

Fixarrollen: Så används “frilansare” i underrättelsevärlden

För att verkligen förstå Jeffrey Epsteins roll måste man förstå hur underrättelsetjänster arbetar i gråzonen mellan lag och brottslighet. De har alltid använt sig av så kallade fixare eller frilansare som inte är officiellt anställda men som utför tjänster som de inte vill knyta direkt till sig själva. Epstein var en perfekt fixare. Han hade inga egna formella kopplingar till någon myndighet, men han hade en sällsynt förmåga att vinna förtroende, skapa nätverk och erbjuda just de tjänster som de mäktiga behövde: diskretion, utpressning och tvättade pengar. Sådana figurer används för att ge underrättelsetjänster en form av ”förnekbarhet”. Om något går fel kan staten säga att personen aldrig arbetade för dem – vilket formellt sett också är sant. Samtidigt är relationen ömsesidigt beroende: fixaren skyddar sina uppdragsgivare genom att bära deras hemligheter, och de skyddar honom genom att hålla honom utanför rättvisans räckhåll. Darryl Cooper sammanfattar det väl i intervjun: "Epstein var ingen mästare som styrde allt. Han var en man som byggt sitt liv på att vara oumbärlig för människor som styr allt".

Iran-Contras och Epsteins roll i 1980-talets skandaler

Under 1980-talet vävdes Jeffrey Epstein in i några av de största politiska och finansiella skandalerna i modern tid. Enligt flera källor var han en nyckelfigur bakom kulisserna när hundratals miljoner dollar skulle flyttas i hemlighet mellan vapenhandlare, regeringar och rebellgrupper – ett uppdrag som passade honom perfekt. En av de största affärerna var Iran-Contras. USA:s regering, under president Reagan, ville både stödja de antikommunistiska Contras-gerillorna i Nicaragua och samtidigt påverka Iran mitt under det pågående vapenembargot. Lösningen blev ett hemligt system där USA via mellanmän, bland dem Israel och saudiska aktörer, sålde vapen till Iran till överpris. Vinsten från dessa försäljningar skickades sedan till Contras. Epstein spelade enligt Darryl Cooper en roll som penningtvättare och rådgivare. Med Iran-Contras visade Epstein att han kunde leverera under press – och att han var villig att göra sådant som andra banker och rådgivare vägrade. För sina uppdragsgivare var han oumbärlig. För sina fiender var han osynlig. Det var en roll han skulle komma att spela i olika skepnader under resten av sitt liv: den som såg till att hemligheter förblev hemligheter, till ett pris som bara de allra rikaste kunde betala.

Al-Yamamah-affären: Vapenskandalen som formade nätverket

Vid sidan av Iran-Contras var Al-Yamamah-affären den andra stora skandalen som definierade 1980-talets maktnätverk och gav Jeffrey Epstein en plats i dem. Al-Yamamah var ett enormt vapenavtal mellan Storbritannien och Saudiarabien, där brittiska BAE Systems sålde stridsflygplan och annan militär utrustning för motsvarande tiotals miljarder dollar. Affären var officiellt en legitim exportaffär, som dock i praktiken kantades av mutor, svarta pengar och hemliga provisioner till saudiska prinsar och mellanhänder. En av de största mottagarna av dessa pengar var Adnan Khashoggi som var Epsteins viktigaste klient under denna period. Khashoggi fick enligt flera rapporter ensam över 200 miljoner dollar i kommission – pengar som måste gömmas undan och tvättas. Det var här Epstein kom in i bilden. Hans skicklighet som penningflyttare och hans diskreta uppträdande gjorde honom oumbärlig. Han hjälpte Khashoggi och andra aktörer att kanalisera pengarna genom skenbolag och offshorekonton, långt bortom journalisters och myndigheters räckvidd. Al-Yamamah visade att Epstein redan då förstod spelets regler: han byggde inte sin rikedom på investeringar eller affärsstrategier, utan på att vara den som förflyttade och dolde andras rikedomar – och i processen lärde han sig hur man skaffar inflytande över dem.

Robert Maxwell: från krigshjälte till Mossad-agent och mediemogul

För att förstå Jeffrey Epsteins väg in i maktens innersta kretsar måste man förstå mannen som förde honom dit: Robert Maxwell. Maxwell var en av 1900-talets mest komplexa och mytomspunna personer – en överlevare, hjälte, skurk och spion på samma gång. Född 1923 i en judisk familj i Tjeckoslovakien lyckades Maxwell undkomma nazisterna och tog sig till Storbritannien, där han som ung man tog värvning i den brittiska armén. Han stred under andra världskriget med stor tapperhet och dekorerades för sina insatser. Efter kriget tjänstgjorde han en tid i brittiska underrättelsetjänstens arbete i Berlin, där han lärde sig att manövrera mellan öst och väst och byggde upp värdefulla kontakter i Sovjet. På 1950-talet blev han brittisk medborgare och började bygga sitt medieimperium genom att köpa upp bokförlag och tidningar. Han blev ägare till Daily Mirror och ett av Europas största mediebolag och använde sin förmögenhet för att köpa politiskt inflytande. Samtidigt arbetade han enligt flera före detta israeliska agenter i hemlighet för Mossad. Uppdraget att smuggla avancerad teknik till Sovjet i utbyte mot att de släppte judiska emigranter till Israel var en känslig och livsfarlig balansakt. [caption id="attachment_211786" align="alignnone" width="640"] Robert Maxwell (längst till höger) tillsammans med Henry Kissinger på Global Economic Panel i Amsterdam, 1989. Foto: Public domain[/caption] Maxwell var känd för sin brutalitet mot sina anställda och sin skamlösa opportunism. Hans bolag plundrades på miljardbelopp när han i hemlighet tog pengar ur pensionsfonder för att täcka sina egna förluster. När sanningen började komma ikapp honom 1991 hittades han död i havet utanför Kanarieöarna, flytande vid sin yacht Lady Ghislaine. Om hans död var en olycka, självmord eller en planerad avrättning har aldrig fastställts. Det var denne Robert Maxwell som tog Epstein under sina vingar och introducerade honom för det nätverk av underrättelsetjänster, bankirer och makthavare som han själv varit en del av i årtionden. Och det var han som förde samman Epstein med sin dotter Ghislaine – en kombination som skulle få ödesdigra konsekvenser.

Epsteins band till Maxwell och den mystiska kopplingen till Israel

Relationen till familjen Maxwell och Epstein var mer än en personlig allians. Den öppnade också dörren till den israeliska underrättelsevärlden. Robert Maxwell hade under flera årtionden varit en värdefull tillgång för Mossad, och flera tidigare israeliska officerare har bekräftat att han regelbundet hjälpte till att finansiera och täcka deras operationer. Han tillhandahöll pengar, täckmantlar och logistik när Mossad behövde agera utomlands. Epstein verkar ha fortsatt i samma spår. Hans arbete med komprometterande material på mäktiga män, hans roll som penningtvättare och hans sociala skicklighet gjorde honom till en värdefull tillgång för dem som ville ha inflytande över amerikanska politiker och finansmän. Som Darryl Cooper konstaterar: "Han var förmodligen inte anställd av Mossad, men han var en av många 'cut-outs' – människor som används när du inte kan skicka en riktig agent". En särskilt besvärande detalj är att Epstein och Ghislaine med tiden tycks ha samlat på sig komprometterande information om en lång rad toppar i det amerikanska etablissemanget. På deras egendomar hittades videokameror i alla rum, och flera av hans offer har vittnat om att gäster regelbundet filmades utan sin vetskap. För den som ville påverka amerikansk politik från Tel Aviv eller London var detta ovärderligt. Den ”israeliska kopplingen” har länge förnekats av officiella företrädare, men mönstret är tydligt, och det stärker bilden av Epstein som mer än bara en frilansande sexförbrytare. Han var en spelpjäs i ett större spel där stater och privata aktörer samarbetar för att samla inflytande i form av hemligheter.

Vem skyddade honom?

En fråga ekar genom hela berättelsen om Jeffrey Epstein: vem var det som skyddade honom? Hur kunde han, under decennier, bedriva sin verksamhet öppet, rekrytera och utnyttja minderåriga flickor, umgås med några av världens mest inflytelserika män – och ändå gång på gång undgå allvarliga konsekvenser? När han första gången åtalades i Florida 2007 hade åklagarna redan samlat vittnesmål från över 40 unga flickor som berättade i detalj hur de förts till Epsteins hus för att utsättas för övergrepp. Men trots bevisläget slöts en uppgörelse som väckte förvåning även bland jurister. Epstein erkände ett mindre brott, fick en extremt mild dom och tilläts avtjäna den på ett sätt som mest liknade husarrest, med frihet att vistas utanför häktet dagtid. När Alexander Acosta, den federale åklagare som godkände uppgörelsen, långt senare pressades på ett svar, sade han att han hade blivit tillsagd att Epstein ”tillhörde underrättelsetjänsten” och att han skulle lämnas ifred. Den kryptiska förklaringen, som Acosta aldrig utvecklade, väckte fler frågor än den gav svar. Än idag är det oklart exakt vilken ”tjänst” Epstein tillhörde, men flera insatta pekar just på att han var en frilansande tillgång snarare än en formellt anställd agent. En sådan tillgång är värdefull just för att den är lös – en aktör som kan användas av olika intressen och som har tillräckligt mycket på inflytelserika personer för att skapa ett skyddande nät omkring sig. Epsteins död i häktet i augusti 2019 har bara ytterligare spätt på misstankarna. Officiellt blev det förklarat som självmord, men under omständigheter som fick både läkare och före detta fängelsechefer att ifrågasätta detta. Kamerorna fungerade inte. Vakterna ”sov”. Cellkamraten hade plötsligt flyttats. Enligt en obducent var skadorna på halsen mer förenliga med strypning än hängning. Som Darryl Cooper konstaterar: "Det finns inte många som kan ge ordern att döda en federal häktesfånge på Manhattan". Frågan kvarstår: vem var det som drog i trådarna?

Konspirationer eller kalla fakta

När historien om Jeffrey Epstein kommer på tal är det fortfarande förekommande att den avfärdas som en ”konspirationsteori”. Att tala om underrättelsetjänster, kompromat och internationella nätverk anses av många vara spekulativt, för att inte säga paranoia. Men som Darryl Cooper framhåller i intervjun: det finns inget konspiratoriskt i att kalla en spade för en spade när den ligger mitt på bordet. De metoder som Epstein och hans nätverk använde är välkända inom underrättelsemiljön. Komprometterande av individer – att få dem i situationer där de kan fotograferas eller filmas i sexuella eller olagliga handlingar – är en klassisk strategi som används av underrättelsetjänster världen över. Den som kontrollerar komprometterande material, kompromat, kan kontrollera människor. Epsteins hem i New York och på Virgin Islands var utrustade med övervakningskameror i varje rum. Vittnen har berättat hur gäster fördes till avskilda rum där de utan sin vetskap spelades in medan de utnyttjade minderåriga flickor. Detta material blev en form av makt, en valuta som Epstein kunde växla in hos sina uppdragsgivare – eller som hans uppdragsgivare kunde använda för att säkra sitt grepp över inflytelserika personer. Cooper påpekar att det snarare är en ”konspiration” att låtsas som att dessa samband inte finns, än att undersöka dem. För i den värld där underrättelsetjänster, politiska ledare och privata aktörer agerar tillsammans, är pengar och hemligheter lika viktiga som vapen. Och hemligheterna är till salu. "Folk vill gärna tro att världen styrs av lagar och regler", säger Cooper. "I själva verket styrs den av hemligheter och utpressning". Att kalla det en ”konspirationsteori” är därför ett bekvämt sätt för dem som vill undvika obehagliga frågor att slippa behöva gräva djupare.

Varför vägrar medierna att granska historien på djupet?

Trots att Jeffrey Epstein-affären har alla ingredienser för en journalistisk världssensation – sex, makt, internationella konspirationer, underrättelsetjänster och komprometterande material på världsledare – har etablerade medier visat en märklig ovilja att gräva på djupet. Visst, de rapporterade om hans gripande och rättegångar, och om hans död. Men inga större tidningar eller tv-bolag har verkligen följt trådarna till slutet. Darryl Cooper kallar det ”den stora gåtan”: varför står det inte reportrar utanför Alexander Acostas hus varje dag och frågar vad han menade när han sade att Epstein ”tillhörde underrättelsetjänsten”? Varför har ingen ställt de självklara frågorna till William Barr, som övervakade den officiella utredningen efter Epsteins död? Varför får vi bara enstaka dokumentärer om övergreppen, men inga större granskningar av nätverket som skyddade honom? Det är inte för att historien saknar sprängkraft – tvärtom. Den är för sprängfylld av mäktiga namn. Många av de som kan ha komprometterats, eller som själva suttit på inflytande över Epstein, tillhör samma sociala kretsar som journalisterna som skulle granska dem. Andra kontrollerar mediebolag eller har tillräckligt inflytande för att sätta stopp. Cooper påpekar att självcensur är en stor del av problemet: reportrar vet att om de gräver för djupt i vissa ämnen riskerar de sin egen karriär. Att låta bli att ställa frågor är bekvämare, och på kort sikt mindre farligt. Det faktum att så många självklara frågor aldrig ställts är i sig ett tecken på att historien inte bara handlar om Epstein. Den handlar om ett större nätverk som fortfarande är intakt – och om en presskår som, medvetet eller ej, lärt sig att titta bort. Som Cooper säger: "Det är inte konstigt att folk kallar det en konspiration. Det konstiga är att ingen vill undersöka den".

Vem styr egentligen världen?

När man granskar Jeffrey Epsteins liv framträder en helhetsbild som är både skrämmande och avslöjande. Han var en man som till synes kom från ingenstans, utan examen, utan förmögenhet, och med en karriär byggd på märkliga sammanträffanden. Ändå lyckades han klättra till toppen av den globala maktpyramiden – för att han erbjöd det som de verkligt mäktiga behövde: diskretion, kompromat och pengar i rätta fickor. Epstein var ingen ensam galning. Han var en kugge i ett maskineri som få vill erkänna existerar: ett globalt nätverk där nationella underrättelsetjänster, privata fixare och korrupta politiker samarbetar i skuggorna. Där brott används som verktyg. Där hemligheter är valuta. Där komprometterande material är makt. Som Darryl Cooper påpekar var Epstein inte unik. Han var bara ovanligt synlig. För varje Epstein som avslöjas finns många andra som fortfarande verkar i mörkret, skyddade av samma nätverk som en gång skyddade honom. Det är därför ingen egentligen vill veta hela sanningen – för den skulle avslöja hur liten vår kontroll över våra institutioner egentligen är. Hans död avslutade inte historien. Tvärtom. Den lämnade oss med en påminnelse om att de krafter han tjänade fortfarande finns kvar. Och att frågan vi borde ställa oss inte är: vem var Jeffrey Epstein? Utan snarare: vilka var det som behövde honom – och vilka är det som fortfarande håller i trådarna? Som Cooper sammanfattar: "Folk vill gärna tro att världen styrs av lagar och regler. Men i själva verket styrs den av hemligheter och utpressning. Det är ett spel – och vi får bara se bråkdelen av det som pågår".   Reza Nasouri]]> Konsten, CIA och Kalla kriget https://nyadagbladet.se/recensioner/konsten-cia-och-kalla-kriget/ https://nyadagbladet.se/recensioner/konsten-cia-och-kalla-kriget/#comments Sat, 26 Jul 2025 09:51:33 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=147046 Efter andra världskrigets slut gör propagandamaskinerna i USA och Sovjetunionen allt för att övertyga världen om att det kapitalistiska respektive det kommunistiska systemet är det bästa. Den franska dokumentären "Konsten, CIA och Kalla kriget" skildrar kulturkriget på ett för åskådaren grundläggande och begripligt sätt, där modern konst beskrivs som ett politiskt vapen i bruk av den amerikanska underrättelsetjänsten. Andra världskrigets slut såg startskottet på det som snabbt döptes till Kalla kriget. För en majoritet förknippas detta öst-västliga-schackspel med upprustningskamp, proxykrig, murar, spionage och rymdhundar.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 22 april 2023.
Något mindre känt är att kampen mellan stormakterna även utkämpades med kulturell krigföring. 2018 års dokumentär Konsten, CIA och Kalla kriget är av den anledningen ett till stora delar intressant tidsdokument. Filmen är skriven och regisserad av Francois Lévy-Kuentz och producerad av Cinétévé i samarbete med framför allt France Télévisions. Lévy-Kuenst är som jag förstått det en passionerad konsthistoriker och dokumentärfilmare med ett stort och brett intresse för allting som berör ämnet konst. Det kulturella kalla kriget avser den systematiska propaganda som bedrevs av USA och Sovjetunionen under Kalla kriget. Stormakterna främjade sina respektive kulturer, konst, litteratur och musik och många av striderna utkämpades i Europa eller på europeiska universitet, där kommunistiska anhängare avbildade USA som ett kulturellt svart hål, samtidigt som man menade att Sovjetunionens kultur var arvtagare till den europeiska upplysningstiden. USA å andra sidan svarade med att anklaga kommunister för att "ignorera kulturens inneboende värde" och underkasta konsten ett totalitärt politiskt systems kontrollpolitik.

Rockefeller och CIA

I USA uppstod på 1940-talet en ny konströrelse kallad abstrakt expressionism, som en reaktion på och under inflytande av franska konstnärer som flytt Frankrikes fall. Konstnärer i denna riktning ska komma att bli några av förgrundsfigurerna i det annalkande kulturella kalla krig där Rockefellers beryktade bankdynastis dåvarande överhuvud Nelson Rockefeller, ordförande på Chase Manhattan Bank och även för Modern Museum of Art och USA:s underrättelsetjänst Central Intelligence Agency, är de centrala aktörerna i att driva på projektet att sprida modern konst till resten av världen. Det som fångade mitt intresse allra mest är den politiska aspekten. Det faktum att båda dessa Kalla krigets block använde kulturen som argument och vapen för just sin ideologi är oerhört fascinerande. Filmen gör sitt bästa för att här framstå som någorlunda objektiv och lyckas faktiskt ganska bra med denna ambition. Öst och Väst ges ungefär lika mycket utrymme vad gäller bildkomposition, intervjuer och filmklipp. En viss lutning åt "Amerika-sidan" kan skönjas men det får ses som logiskt, bland annat mot bakgrund av dåtidens tillgänglighet till framträdande personer. Intervjuerna med historiker, kritiker och konstnärer är snitsigt gjorda och ger en i ämnet bra grund att stå på. Bildspråket är linjärt och redigeringen nästintill kronologisk vilket gör det relativt lätt att hänga med, även för den (likt undertecknad) ytligt konstintresserade, för mycket konst blir det, emellanåt i stor omfattning. Det blir en ansenlig mängd konstnärer och konstkritiker att hålla reda på för den oinitierade. Ett par stycken sticker dock ut - exempelvis Jackson Pollock. och Willem de Kooning. Konsten, CIA och Kalla kriget är sammanfattningsvis en sevärd dokumentär för den som önskar veta mer om denna något bortglömda aspekt av Kalla kriget och hur konsten även betraktats som ett i förlängningen politiskt vapen.   Jan Sundstedt]]> https://nyadagbladet.se/recensioner/konsten-cia-och-kalla-kriget/feed/ 3 Gabbard anklagar Obama för mångårig kupp mot Trump https://nyadagbladet.se/utrikes/gabbard-anklagar-obama-for-mangarig-kupp-mot-trump/ Thu, 24 Jul 2025 09:55:56 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=209874 USA:s underrättelsechef Tulsi Gabbard har släppt en tidigare hemligstämplad rapport som hon hävdar avslöjar hur tidigare presidenten Barack Obama och hans administration medvetet skapade falsk information om rysk inblandning i 2016 års val. Gabbard beskriver det som "det mest flagranta missbruket och politiseringen av underrättelsetjänsten i amerikansk historia". Vid en presskonferens, i Vita huset den 23 juli, presenterade Gabbard den avklassificerade rapporten från representanthusets underrättelsekommitté, som ursprungligen producerades i september 2020. Rapporten ifrågasätter grunderna för bedömningen att Rysslands president Vladimir Putin skulle ha velat hjälpa Donald Trump att vinna valet. — De chockerande avslöjanden som vi släpper idag borde vara en angelägenhet för varje amerikan. Detta handlar inte om demokrater eller republikaner. Detta handlar om integriteten i vår demokratiska republik, sade Gabbard vid presskonferensen.

Obama "visste att rapporten var falsk"

Gabbard anklagar Obama-administrationen för att medvetet ha skapat en underrättelsebedömning som de "visste var falsk". Hon hävdar att de skapade en konstruerad berättelse om att Ryssland ingrep i 2016 års val för att hjälpa Trump vinna. — Det finns obestridliga bevis som i detalj visar hur president Obama och hans nationella säkerhetsteam styrde skapandet av en underrättelsebedömning som de visste var falsk, förklarade Gabbard. Enligt rapporten ska Obama ha utfärdat "ovanliga direktiv" för att påskynda publiceringen av underrättelsebedömningen innan Trumps tillträde, vilket förbigick normala samordningsprocedurer inom underrättelsetjänsterna.

CIA anklagas för bristfälliga källor

Rapporten kritiserar CIA för att ha misslyckats med att följa sina egna standarder och för att ha baserat sina slutsatser på vad som beskrivs som "ett knappt, oklart och overifierbart fragment av en mening från en av de undermåliga rapporterna". Gabbard hävdar att dåvarande CIA-direktören, John Brennan, och underrättelsetjänsten medvetet undertryckte information som visade att Putin "höll tillbaka från att läcka komprometterande material om Hillary Clinton före valet". — Brennan och underrättelsetjänsten feltolkade underrättelseinformation och förlitade sig på tvivelaktiga, undermåliga källor för att skapa en fabricerad, falsk berättelse om att Putin utvecklade en tydlig preferens för Trump, sade hon.

Påståenden om Clintons hälsotillstånd

I rapporten beskrivs omfattande material som Ryssland påstås ha haft om Hillary Clinton, inklusive dokument som enligt Gabbard visade "bevis på Hillarys psyko-emotionella problem, okontrollerade vredesutbrott och aggression" och påståenden om att Clinton var "på en daglig regim av tunga lugnande medel". Gabbard hävdar också att underrättelsetjänsten exkluderade viktig information som skulle ha motsagt deras huvudsakliga slutsatser, inklusive rapporter om att "några ryska underrättelseofficerare planerade för kandidat Hillary Clintons seger".

Krav på rättslig prövning

Hon har krävt en brottsutredning av tjänstemän från Obama-eran och anklagar dem för att ha tillverkat en falsk berättelse för att diskreditera en sittande president. Trump har stöttat hennes slutsatser och krävt åtal mot Obama och höga tjänstemän i hans administration. — De konspirerade för att undergräva den amerikanska folkets vilja som valde Donald Trump i det valet i november 2016. De arbetade med sina partners i media för att främja denna lögn, i slutändan för att undergräva president Trumps legitimitet och lansera vad som skulle bli en årslång kupp mot honom och hans administration, sade Gabbard. Rapporten hävdar också att interna amerikanska underrättelsebedömningar konsekvent drog slutsatsen att Ryssland saknade både förmåga och avsikt att ingripa i 2016 års val, men att dessa resultat medvetet undertrycktes. Ryssland har förnekat all inblandning i amerikanska val, och president Putin har upprepade gånger sagt att Moskva inte gynnar någon särskild amerikansk politisk kandidat.]]> Tulsi Gabbard bekräftad som USA:s nationella underrättelsechef https://nyadagbladet.se/utrikes/tulsi-gabbard-bekraftad-som-usas-nationella-underrattelsechef/ Wed, 12 Feb 2025 18:06:51 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=200191 Den före detta demokratiska kongressledamoten Tulsi Gabbard har bekräftats av USA:s senat som nationell underrättelsechef. Beslutet fattades med en omröstning på 52–48, där endast den republikanske senatorn Mitch McConnell från Kentucky röstade emot. Gabbard, som även kandiderade till presidentposten och är veteran från Irakkriget, har länge kritiserat den underrättelsetjänst hon nu ska leda. Efter omröstningen menade McConnell att hennes omdöme är "bristfälligt", vilket gör henne olämplig för den ”kritiska positionen”. Sedan hon lämnade det demokratiska partiet 2022 har Gabbard verkat som oberoende. Hennes nominering skedde på initiativ av den tidigare presidenten Donald Trump i mitten av november, ett drag som väckte stark kritik bland etablerade ledare som ansåg att hennes bakgrund utgjorde en säkerhetsrisk. Under 2022 hävdade hon dessutom att konflikten i Ukraina möjligen hade kunnat undvikas om USA erkänt Rysslands legitima säkerhetsbekymmer kopplade till Kievs ambitioner att ansluta sig till Nato. I oktober meddelade Gabbard att hon anslutit sig till det republikanska partiet under en sammankomst till stöd för Trumps presidentkampanj. Hon har tidigare kritiserats för sina kontroversiella ståndpunkter, bland annat sitt stöd för visselblåsaren Edward Snowden och ett möte med Syrienpresident Bashar al-Assad 2017. Vid bekräftelseförhöret avstod hon från att kalla Snowden för förrädare och menade istället att han brutit mot lagen. Trots inledande farhågor över hennes begränsade erfarenhet inom underrättelseverksamhet, enades de republikanska rösterna om hennes nominering. Som nationell underrättelsechef kommer Gabbard att ansvara för 18 underrättelsemyndigheter, däribland CIA och FBI, som tillsammans har över 70 000 anställda.]]> Visselblåsaren: CIA-cheferna föraktar kristna https://nyadagbladet.se/utrikes/visselblasaren-cia-cheferna-foraktar-kristna/ https://nyadagbladet.se/utrikes/visselblasaren-cia-cheferna-foraktar-kristna/#respond Mon, 30 Dec 2024 14:22:50 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=197087 Den pensionerade CIA-officeren Kevin Shipp vittnar om hur amerikanska underrättelsetjänsten i decennier varit en arena för Sovjetinspirerad indoktrinering och vänsterpolitisk aktivism – där den som sa emot riskerade att straffas. – När jag jobbade på CIA. Vi beordrades in i ett konferensrum och vår divisionschef börjar med att säga ’Det här kommer från CIA:s högste chef. Ni får inte längre säga god jul i något kontorsutrymme. Ni får inte ha en krubba på ert skrivbord eller på er dörr, annars väntar administrativa bestraffningar’, berättar Shipp när han intervjuas av den konservativa profilen Candace Owens. Shipps närmaste chefer och kollegor ska ha varit så rädda att få sparken eller straffas på andra sätt att de inte vågade säga emot. Han berättar vidare att CIA tydligt försökte motarbeta kristna medarbetare och använde sig av så kallade mångfaldsprogram för att förtrycka dem. Detta påstås bero på att kristna är den grupp i USA som är svårast att manipulera, ”inte accepterar tyranni” – utan enbart ”lyssnar på Gud”. – Det är därför kristna föraktas runtom i världen, inklusive av den förra administrationen… om vi går tillbaka till Obama och tittar på hur de attackerade kristna och eliminerade posten för religionsfrihet vid utrikesdepartementet.

"Mångfald" som vapen

Tidigare i augusti, berättade Shipp hur Bill och Hillary Clinton redan 1994 började kräva ”mångfaldssatsningar” på underrättelsetjänstens kontor – då med särskilt fokus på transpersoner. ”Folk gjorde ingenting åt det. Nu är de perversa pådrivarna för detta miljardärer, VD:ar chefer inom regering och utbildning. DEI (Mångfald, jämlikhet och inkludering) är deras dödliga vapen mot Amerikas fundament”, skrev han då. Kevin Shipp arbetade för CIA i 17 år, men ägnar idag sin tid åt att folkbilda och belysa hur underrättelsetjänsten ägnar stort fokus på att manipulera och bekämpa den egna befolkningen – snarare än att skydda denna från yttre hot. Han har bland annat skrivit boken Twilight of the Shadow Government: How Transparency Will Kill the Deep State, som handlar just om hans erfarenheter från byrån och hur CIA uppges kontrollera USA genom oheliga allianser med storföretag, massmedia och Wall Street.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/visselblasaren-cia-cheferna-foraktar-kristna/feed/ 0 CIA-anställd gripen av FBI – misstänks ha läckt israeliska hämndplaner https://nyadagbladet.se/utrikes/cia-anstalld-gripen-av-fbi-misstanks-ha-lackt-israeliska-hamndplaner/ https://nyadagbladet.se/utrikes/cia-anstalld-gripen-av-fbi-misstanks-ha-lackt-israeliska-hamndplaner/#respond Thu, 14 Nov 2024 11:31:58 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=193447 En CIA-tjänsteman anklagas för läckage av hemligstämplade dokument om israeliska militärplaner. Asif Rahman, som vid gripandet arbetade utomlands, greps av FBI på tisdagen och står inför två åtalspunkter för brott mot spionlagen. Asif Rahman misstänks ha överfört hemligstämplad information om eventuella israeliska militära operationer mot Iran. Enlig källor hade Rahman en topphemlig säkerhetsklassificering med tillgång till känsliga uppgifter, rapporterar Associated Press. Domstolsdokument visar att han kommer att åtalas för uppsåtlig överföring av sekretessbelagda uppgifter - en anklagelse som kan leda till ett långt fängelsestraff. Anklagelserna härrör från dokument tillskrivna National Geospatial-Intelligence Agency och National Security Agency, och som förra månaden dök upp på en kanal i sociala medier. I dokumenten anges att Israel alltjämt flyttar militära resurser i syfte att genomföra ett militärt angrepp mot Iran, som svar på dess kraftiga ballistiska missilattacker mot Israel den 1 oktober.

Riskerar långvarigt fängelsestraff

De läckta dokumenten är avsedda att delas inom underrättelsealliansen "Five Eyes", bestående av USA, Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien. Länder som ingår i det multilaterala UKUSA-avtalet, ett fördrag för gemensamt samarbete inom signalspaning. FBI inledde sin utredning efter att dokumenten dykt upp på plattformen Telegram och myndigheten undersöker nu om informationen avsiktligen läckts av en underrättelsemedlem eller om dokumenten erhållits via cyberattacker. Enligt The New York Times uppger anonyma tjänstemän att dokumenten inte var särskilt detaljerade utan endast visade vad analytiker, utifrån granskade satellitbilder, kunde få fram vid den aktuella tidpunkten. Asif Rahman greps av FBI-agenter i Kambodja, och förväntas enligt uppgifter göra sitt första framträdande inför domstol i Guam idag torsdag. Om han döms riskerar han ett långvarigt fängelsestraff för spionage. Det har hittills inte offentliggjorts om Rahman anlitat advokat, och i skrivande stund har CIA avböjt att kommentera gripandet.]]> https://nyadagbladet.se/utrikes/cia-anstalld-gripen-av-fbi-misstanks-ha-lackt-israeliska-hamndplaner/feed/ 0