BRIX Sweden – Nya Dagbladet

BRIX-ordföranden: Sverige måste förstå vad Belt and Road egentligen är

Emil Fjellstedt — Fri, 08 May 2026 09:17:33 +0000

Vad är egentligen Belt and Road-initiativet – och vilken betydelse kan det få för Sverige? I det första avsnittet av BRIX-podden intervjuar programledaren Gustaf Lansner BRIX Swedens ordförande Stephen Brawer, som beskriver BRI som mer än ett kinesiskt infrastrukturprogram: enligt honom handlar det om ett globalt utvecklingsperspektiv som Sverige knappt har börjat diskutera. Brawer menar att den svenska debatten om Kina och BRI domineras av misstänksamhet, samtidigt som stora delar av världen redan valt att samarbeta med initiativet. För Sverige, hävdar han, borde frågan vara om landet vill fortsätta följa en västlig konfrontationslinje – eller söka en mer självständig roll i en framväxande multipolär världsordning. Intervjun, som publicerats av Belt and Road Institute in Sweden (BRIX) är det första avsnittet i en ny poddserie om BRIX, Belt and Road-initiativet och Sveriges roll i den globala utvecklingen. Programledaren Gustaf Lansner sitter i BRIX Swedens styrelse, medan Stephen Brawer är organisationens ordförande. Institutet grundades 2018, fem år efter att Kinas president Xi Jinping lanserade Belt and Road Initiative, ofta kallat BRI eller den nya sidenvägen. BRI beskrivs vanligen som ett omfattande kinesiskt initiativ för infrastruktur, handel och investeringar, med järnvägar, hamnar, energisystem, ekonomiska korridorer och digital infrastruktur som centrala delar. Initiativet lanserades 2013 och har enligt flera sammanställningar lockat långt över hundra länder till olika former av samarbete. Kritiker i väst har samtidigt beskrivit projektet som ett sätt för Kina att vinna politiskt inflytande och skapa skuldfällor. Brawer menar att denna konfliktfyllda bild gör att själva grundfrågan sällan ställs i Sverige.

”Ett globalt perspektiv för ekonomisk utveckling”

Brawer inleder med att beskriva sin egen bakgrund som ursprungligen amerikansk, men sedan länge verksam i Sverige. Hans politiska och idéhistoriska utgångspunkt, säger han, har varit frågan om hur fattigdom kan utrotas och hur en högre levnadsstandard kan göras möjlig för hela mänskligheten. Enligt Brawer måste Belt and Road-initiativet förstås mot den bakgrunden. — Kina har en historisk orientering med Belt and Road-initiativet som ett globalt perspektiv för ekonomisk utveckling. Genom ekonomisk utveckling kan man skapa fred, säger han i intervjun. Han framhåller att Xi Jinping från början talade om ett ”community for a shared future for mankind” – ett gemensamt framtidsperspektiv för mänskligheten. För Brawer är kopplingen mellan utveckling och fred central: infrastruktur, handel och produktivitet är inte bara ekonomiska frågor, utan även strategiska medel för att minska konflikter. — Hur kan man utrota fattigdom? Genom att skapa fred och ekonomisk utveckling. Det konceptet har utvecklats på många sätt, och det är väldigt viktigt för den strategiska situation som världen befinner sig i, säger Brawer.

Sverige har ”nästan ingen debatt”

Lansner konstaterar i intervjun att de flesta svenskar sannolikt bara hört talas om BRI i förbifarten, medan Kina oftare behandlas i negativa termer. Han tar upp vanliga invändningar: att Kina beskrivs som en kommunistisk diktatur, att BRI påstås vara ett sätt att köpa inflytande och att länder riskerar att fastna i skuldberoende. Brawer svarar att det är nödvändigt att skilja mellan ideologisk Kinafientlighet och en konkret bedömning av vad BRI faktiskt innebär. — Det finns mer än 150 länder i världen som frivilligt har bestämt sig för att arbeta med Kina i den utsträckning de själva vill, som suveräna nationer, säger han. Han lyfter också Kinas egen utveckling som ett argument för att landet har erfarenheter som andra kan studera. Kina har under de senaste årtiondena lyft mycket stora befolkningsgrupper ur fattigdom – en utveckling som Brawer beskriver som historiskt unik. — Kina har lyft mer än 800 miljoner människor ur fattigdom. Det är en händelse som är helt unik i historien, säger han. Samtidigt menar han att Sverige saknar en seriös diskussion om Kina som civilisation, ekonomisk stormakt och möjlig samarbetspartner. Svenska storföretag har enligt Brawer länge haft omfattande bilaterala relationer med Kina, men den politiska debatten stannar ofta vid hotbilder. — Det diskuteras inte i svenska massmedier. Det diskuteras inte i den politiska debatten. En huvudsak som jag tror är väsentlig för Sveriges bästa är att skapa en optimism som saknas, säger han. [caption id="attachment_229774" align="alignnone" width="640"] Kartan visar länder som deltar i Belt and Road Initiative i mörkgrönt, länder som formellt har lämnat i ljusgrönt och länder som de facto har upphört att delta i gult.[/caption]

BRI som alternativ till konfrontation

I intervjun återkommer Brawer till att Sveriges nuvarande strategiska läge påverkas av krigen i Ukraina och Mellanöstern, relationen till Nato och USA samt den bredare konflikten mellan en unipolär och en multipolär världsordning. Han menar att Sverige i stället för att låsa sig vid militär upprustning borde diskutera hur landets industriella och tekniska kompetens kan användas i utvecklingsprojekt i Afrika, Sydvästasien och andra regioner. — Sverige har kapacitet att delta i utvecklingen i Afrika och Sydvästasien. Ett frivilligt svenskt beslut att arbeta med detta skulle förändra den strategiska bilden och belöna Sveriges framtid, säger Brawer. Enligt honom är motståndet mot BRI i väst inte bara en fråga om oro för skulder eller mänskliga rättigheter, utan också om geopolitisk makt. Länder som söker samarbete österut möts, hävdar han, ofta av tryck och destabilisering. — Det har funnits ett maktmotstånd från västvärlden mot den typ av utvecklingspolitik som Kina vill föra fram med Belt and Road, säger han. Brawer kopplar därför frågan om BRI till svensk demokrati och offentlighet. Om Sverige vill beskriva sig som ett öppet demokratiskt land, menar han, måste svenska medborgare också få tillgång till fler perspektiv på Kina, Asien och den globala utvecklingen. — Det kommer bara om det finns en öppen debatt och diskussion. Det är en ironi att Sverige vill påstå hur demokratiskt det är, och sedan utesluter kunskap om världens största ekonomiska utveckling, säger han.

”En ljusare framtid för Sverige”

Mot slutet beskriver Brawer Belt and Road-initiativet som en modern fortsättning på den historiska sidenvägen – ett nätverk av handel, kulturutbyte och infrastruktur mellan Europa och Asien. Skillnaden är att dagens projekt omfattar hela kontinenter och knyter samman transport, energi, industri och utvecklingskorridorer. Lansner sammanfattar det som en praktisk och teknologisk fråga: ur ett planetärt perspektiv är det rimligt att vilja ha en mer sammankopplad värld där infrastruktur fungerar och människor och varor kan röra sig effektivt. Brawer instämmer och återkommer till behovet av ett nytt svenskt samtal inför kommande politiska vägval. — Vi behöver en strategisk bild av hur världen är och hur Sverige kan hantera den på ett sätt som är lönsamt för Sverige. Inte genom att fortsätta med militärsatsningar och eskalering av krig, utan genom att lösa problemen på ett fredligt sätt, säger han. Han avslutar med att bjuda in till fortsatt debatt och säger att BRIX Sweden vill lyfta frågan om BRI som ett strategiskt alternativ för Sverige. — Jag hoppas att vi under den kommande valkampanjen kan lyfta en förnuftig diskussion om ett sådant strategiskt alternativ för det svenska samhället, säger Stephen Brawer.

”Kinas framväxt i en turbulent världsordning: Naturrätt och den nya sidenvägen”

Osignerad — Sat, 17 Jan 2026 07:42:08 +0000

Mänsklighetens slutgiltiga kurs under det kommande året 2026 tillhör fortfarande det stora okända. Komplexiteten i världsläget och de internationella relationerna mellan nationer förblir full av osäkerhet. Men när världens folk blickar framåt mot 2026 kan den vision som Kinas president Xi Jinping uttryckte i sitt nyårstal till det kinesiska folket ses som en ledstjärna för en bättre framtid för alla. När 2025 avslutas präglas framgången med Kinas 14:e femårsplan av både snabb utveckling av produktivkrafter av ny kvalitet och ökande vetenskaplig innovation inom praktiskt taget alla forsknings- och utvecklingsområden. Detta omfattar banbrytande steg inom rymdresor och rymdutforskning samt oöverträffade genombrott inom fusionsteknik – en energikälla för mänskligheten som kommer att leverera praktiskt taget obegränsad ren och energiintensiv kraft i tusentals år. Den digitala teknikens tidsålder och framstegen inom artificiell intelligens har försett mänskligheten med robotik och informationsverktyg som är helt unika i mänsklighetens historia. I ljuset av dessa växande upptäckter och denna potential ser framtiden mycket ljus ut.

I ljuset av dessa växande upptäckter och denna potential ser framtiden mycket ljus ut.

Kinas politik med betoning på marknadsöppningar för att utvidga både inhemsk och internationell handel har lagt en stabil grund för reell ekonomisk tillväxt samt uppgradering av infrastruktur och industriell modernisering globalt. Den nya fortsätter som ramverk för samarbete och fredlig utveckling med det yttersta målet att utrota global fattigdom. Planeringen och utformningen av den kommande 15:e femårsplanen kommer att bygga vidare på de framsteg som uppnåtts i den 14:e femårsplanen, med visionen och förväntningen om det väsentliga målet att förbättra livet för alla medborgare och lyckan för deras familjer och efterkommande. I en värld präglad av samarbete och vänskap mellan folk och nationer skulle sådana enastående framsteg och unika historiska förbättringar för vilken civilisation som helst välkomnas av alla. En sådan anda kan förvisso hoppas på och eftersträvas under 2026. Dessvärre är verkligheten fortfarande långt ifrån en sådan inspirerande vision. Geopolitiska spänningar, sanktioner, konflikter och krig förblir en fruktansvärd påminnelse om att mänskligheten ännu inte har höjt sig över djurens nivå och den så kallade "djungelns lag". I stället för att välkomna Kinas framväxt som ett stort steg framåt för hela mänskligheten finns det primitiva krafter som vill fortsätta med geopolitiska block och konflikter. USA:s nya nationella säkerhetsstrategidokument pekar visserligen i riktning mot att avsluta Natos roll och den militära eskaleringen och expansionen i Europa med kriget i Ukraina, men det godkänner en tydlig inneslutningsstrategi riktad mot Kina. Det nyliga återuppväckandet av en militaristisk strategi i Japan under premiärminister Sanae Takaichi och utvidgningen av AUKUS visar att den gamla koloniala ordningen eller den unipolära världen vill tillgripa en ny spänningsstrategi. Detta innefattar USA:s beslut att sälja den största mängden militär utrustning till Taiwan i historien och överge den gemensamma kommunikén mellan USA och Kina från 1982, som syftade till att minska vapenförsäljningen till Taiwan i stället för att öka den. Av kanske ännu större betydelse skickade redaktören för Foreign Affairs, Dan Kurtz-Phelan, ut ett mejl den 20 december med ämnesraden "The Return of Total War" (Det totala krigets återkomst). Det var titeln på en artikel publicerad i Foreign Affairs året innan, den 24 oktober 2024, som redaktören uppmanade alla att läsa igen. Foreign Affairs är tidskriften för CFR, Council on Foreign Relations, som grundades 1921 som "systertankesmedja" till Chatham House, Royal Institute of International Affairs – dessa två institutioner är elittankesmedjorna i USA och Europa som blåser i krigets trumpeter. Den marknadsförda artikeln hade undertiteln "Understanding and Preparing for a New Era of Comprehensive Conflict" (Att förstå och förbereda sig för en ny era av allomfattande konflikt). Dessa krigshökar och provokatörer utgör fortfarande ett högst påtagligt och närvarande hot mot mänsklighetens framtid 2026. Som europé och ordförande för Belt and Road Institute in Sweden är det mitt fasta åtagande och min ståndpunkt att främja och utveckla den strategiska lösningen för att undvika denna drivkraft mot konflikt och krig. Den nya Sidenvägen, på engelska Belt and Road, och BRICS, tillsammans med Globala Syd, definierar det strategiska alternativ som kommer att kombinera ekonomiskt samarbete och säkerhetsavtal för att lysa upp vägen till en värld byggd på "en gemenskap med gemensam framtid för mänskligheten". Utmaningarna kommer att vara stora och kräva en kombination av hårt arbete och djupare förståelse mellan kulturer och civilisationer. De föreslagna initiativen från Kinas president Xi Jinping – det globala utvecklingsinitiativet, det globala säkerhetsinitiativet, det globala civilisationsinitiativet och det globala styrningsinitiativet – ger tydligt internationellt ledarskap och politisk riktning från Kina. Men det som förblir en avgörande och nödvändig del av lösningen är ett återupplivande av det europeiska renässanstänkandet, som praktiskt taget saknas i dagens västerländska civilisation och dess nuvarande politiska ledarskap. Dessa idéer är tydligast tillgängliga i tänkandet hos den store renässanstänkaren Gottfried Wilhelm Leibniz. Det är här grunden för fysisk ekonomi växte fram.

Det som förblir en avgörande och nödvändig del av lösningen är ett återupplivande av det europeiska renässanstänkandet.

Detta innebär en grund byggd på välstånd i form av förbättrade levnadsvillkor och produktivitet genom teknologisk innovation. Kärnan i detta ekonomiska tänkande är målet att främja folkets gemensamma bästa. Det uppnås genom verklig produktion och utveckling där pengar och kredit spelar en underordnad roll i förhållande till genuina fysiska framsteg. Detta skulle kunna kallas "Belt and Road-ekonomi". Dessutom utvecklade Leibniz en fungerande idé om "naturrätten" där rättvisa och visdom uppnås tack vare människans medfödda godhet i ett harmoniskt förhållande till det fysiska universum. Leibniz kallade detta "en förutbestämd harmoni". Det finns ett akut behov av att höja nivån på internationella politiska relationer och diskussioner så att dessa djupgående men väsentliga idéer och tankegångar blir den primära substansen i politisk dialog och debatt. Detta är ytterst hur man uppnår framgångsrikt samarbete och fred mellan civilisationer och sätter ett permanent stopp för geopolitik och djungelns bestialiska lag. Stephen Brawer, ordförande för BRIX Sweden - Belt and Road-Institutet i Sverige

Oasen Gaza kan byggas upp inom ramen för initiativet ”Belt and Road”

Osignerad — Sun, 02 Mar 2025 09:05:29 +0000

De absurda uttalandena från USA:s president Donald Trump om att flytta palestinierna från Gaza, följt av Benjamin Netanyahus förolämpningar mot några viktiga arabländer, har öppnat ett fönster av möjligheter för arabländerna och det Globala Syd att lägga fram en alternativ plan som är realistisk, humanitär och förenlig med internationell rätt för att rädda det palestinska folket i Gaza och på Västbanken, lösa den palestinska frågan och skapa fred och utveckling i den västasiatiska regionen (felaktigt kallad Mellanöstern). Men detta kräver garantier och samarbete från internationella makter, framför allt från den amerikanska administrationen. Kina, Ryssland, BRICS-länderna, som i år fick sällskap av Egypten, Förenade Arabemiraten, Iran och Etiopien (och potentiellt Indonesien), och många andra länder i det Globala Syd har stigit ekonomiskt, militärt och politiskt. USA:s utrikesminister Marco Rubio konstaterade nyligen att unipolaritetens era är över och har ersatts av en multipolaritetens era. Detta historiska faktum måste utnyttjas av arabländerna, inte för att spela ut öst mot väst, utan för att genom arabländerna bygga broar mellan dem. För det första är det absolut nödvändigt att upprätthålla tvåstatslösningen och det palestinska folkets rätt att upprätta sin egen stat med östra Jerusalem som huvudstad på palestinsk mark i enlighet med FN:s resolution 242 från 1967 och det arabiska fredsinitiativet från 2002. För att denna stat ska vara hållbar måste det dock finnas en ekonomisk politik för återuppbyggnad och utveckling och för att kompensera det palestinska folket och dess yngre generationer för de tragedier och fasor som de hittills har upplevt. Portarna för humanitärt bistånd måste öppnas omedelbart för att förhindra att hundratusentals palestinier i Gaza dör av hunger och infektionssjukdomar på grund av vattenförorening och brist på sanitära anläggningar och hälsovård. Kanske är det detta som den extremistiska israeliska regeringen räknar med för att använda för att driva ut det palestinska folket från Gaza frivilligt. Vi måste komma ihåg vad som hände i Irak efter Desert Storm 1991, där nästan en miljon irakier, varav hälften barn, dödades, inte av angloamerikanska bombningar, utan av följderna av förstörelsen av grundläggande infrastruktur och den ekonomiska blockad som ledde till undernäring och spridning av sjukdomar.

[caption id="attachment_177725" align="aligncenter" width="512"] Schematisk beskrivning av Oasplanen med vatten (blå) och transportproject (röd)[/caption]

En plan för återuppbyggnaden av oasen Gaza

När det gäller den långsiktiga planen är vi nöjda med uttalandena från den egyptiska regeringen om att det finns två planer som kommer att diskuteras med arabländerna före det kommande toppmötet i slutet av denna månad. Även om vi inte känner till detaljerna i dessa planer, skulle vi vilja lägga fram en rad idéer inom ramen för vad vi kallar Oasplanen ("Oasis Plan"), en idé som lanserades av den framlidne amerikanske ekonomen Lyndon LaRouche på 1970-talet och som bygger på konceptet "fred genom utveckling", där det inte finns någon fred utan utveckling och ingen utveckling utan fred. De två frågorna måste finnas parallellt. Det var detta som inte skedde i Osloavtalet, eftersom de ekonomiska besluten i bilagorna III och IV försummades, om än otillräckligt, och fokus låg enbart på politiska lösningar. Det var detta som fick LaRouche att förutspå Osloavtalets misslyckande och varna för den roll som den israeliska extremhögern och dess anhängare från de kristna sioniströrelserna i USA och Storbritannien spelar för att förstöra alla grunder för fred och för att mörda och fängsla dess förespråkare på båda sidor. Oasplanen syftar till att ta itu med problemen med vattenbrist och ökenspridning i regionen, bristen på modern grundläggande infrastruktur för utveckling och bristen på jordbruks- och industrikapacitet trots att det finns naturresurser, geografiskt läge, ekonomiska och mänskliga resurser i regionen, även om dessa är ojämnt fördelade. I planen ses frågan om en återuppbyggnad av Gaza, Palestina och hela regionen (särskilt Syrien, Libanon, Irak och Jemen) ur ett större sammanhang. Det är inte möjligt att hitta lösningar på lokala problem vars orsaker är globala. Planen i sin nya form, som utvecklats av författaren och hans kollegor vid Schillerinstitutet under de senaste två åren, utvecklas inom ramen för Belt and Road Initiative eller Nya Sidenvägen och sammankopplingen av Västasiens infrastruktur och dess användning som en bro mellan Asien, Europa och Afrika å ena sidan och Indiska oceanen och Medelhavet å den andra. Detta sker genom att man bygger utvecklingskorridorer i hela regionen som huvudsakligen består av transportlinjer som järnvägar, motorvägar, vatten, elkraft, olje- och gasledningar, och bygger nya jordbruks- och industrizoner och städer på båda sidor om dessa utvecklingskorridorer, som kommer att sträcka sig till Palestina (från Jordanien till Västbanken, till Gaza, till Medelhavet och därifrån till Egypten).

[caption id="attachment_177727" align="aligncenter" width="623"] Infrastrukturkarta: Anslutningsplan för Västasien[/caption]

Vatten och jordbruk

Planen syftar först och främst till att lösa problemen med vattenbrist, underutvecklat jordbruk och ökenspridning. Den mängd vatten som finns naturligt tillgänglig i denna del av regionen, särskilt i Golanhöjderna, södra Libanon och Västbanken, och som till största delen disponeras av Israel, kan man inte förlita sig på, inte ens om det hypotetiskt skulle fördelas rättvist. Det finns ett behov i hela regionen av att öka mängden tillgängligt vatten exponentiellt och detta kan bara göras genom avsaltning av havsvatten. Det finns två stora projekt för avsaltning: För det första: Bygga två kanaler till Döda havet, den ena från Röda havet och den andra från Medelhavet. Syftet med dessa två kanaler är inte sjötransport, som det ryktas om, och de kan ersättas med rör med stor diameter. Syftet är snarare att dra nytta av den enorma höjdskillnaden mellan Röda havet och Medelhavet å ena sidan och Döda havet å den andra. Döda havet ligger fyrahundra meter under havsytan. Det snabba vattenflödet i de två kanalerna som sluttar mot Döda havet kan användas för att generera energi för avsaltning och andra användningsområden. För det andra: I framtiden kan kärnkraftverk med små modulära reaktorer byggas för att avsalta vatten och producera elektricitet. Liknande anläggningar som drivs med antingen naturgas eller kärnkraft bör i framtiden byggas även vid Medelhavskusten och längs Suezkanalen. Jordbruket måste utvecklas avsevärt med hjälp av moderna bevattnings- och utsädesodlingstekniker i de palestinska områdena och i de angränsande arabländerna för att uppnå livsmedelssäkerhet och ekonomisk, politisk och stabilitet eftersom en stor del av arabländernas resurser slösas bort på att importera livsmedel. Sociala och politiska chocker inträffar i arabländerna när en global kris leder till stigande livsmedelspriser, vilket skedde 2008 och 2009 och efter utbrottet av kriget i Ukraina 2022. Därför måste odling och beskogning av torra områden och ökenområden utökas i hela arabregionen.

Industrier

Lyndon LaRouche föreslog vid en internationell konferens om olja och gas i världspolitiken i Abu Dhabi i maj 2002 att oljeproducerande länder skulle bygga kärnkraftverk både för avsaltning av vatten och för att använda sina olje- och gasresurser för petrokemisk, kemisk och annan industri som ökar mervärdet av råolja och gas exponentiellt. Några år senare lanserade Förenade Arabemiraten sitt eget fredliga kärnkraftsprogram och slutförde byggandet av fyra storskaliga kärnreaktorer i samarbete med Sydkorea förra året. Egypten bygger för närvarande kärnkraftverket Dabaa i samarbete med Ryssland. Kinas industriella och tekniska framsteg har också gjort det möjligt för landet att lokalisera vissa avancerade industrier i arabländer som Saudiarabien, Oman, Förenade Arabemiraten och Egypten. Alla arabländer bör bygga industriparker och särskilda ekonomiska zoner och dessutom etablera industrier i Gaza och på Västbanken för att dra nytta av deras geografiska läge, tillgången på råvaror och arbetskraft samt närheten till marknaderna. Byggandet av en hamn i världsklass i Gaza, en flygplats och ett järnvägssystem.

Finansieringen

Vi kan inte enbart förlita oss på utländskt bistånd för att upprätthålla den ekonomiska situationen för det palestinska folket och deras framtida stat. Oasplanen omfattar inrättandet av en arabisk eller regional utvecklingsbank med Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB) som förebild och med ett kapital på 100 miljarder dollar. Arabländerna bör gemensamt etablera en sådan bank. Dess syfte skulle inte bara vara att utfärda långfristiga krediter med låg ränta för att finansiera grundläggande infrastrukturprojekt i hela regionen, särskilt i Jordanien, Palestina, Libanon och Syrien, utan också att tillhandahålla finansiell hävstång för nationella utvecklingsbanker som ska etableras, såsom den palestinska utvecklingsbanken (som förutsågs i Osloavtalet men som inte har etablerats). De nationella bankerna skulle kunna finansiera lokala projekt för bostäder, jordbruk och industri. På så sätt skulle de fattiga arabländerna och det palestinska folket slippa förlita sig på utländskt bistånd som är förenat med villkor, inklusive politiska eftergifter. Finansiering skulle dessutom kunna erhållas från AIIB och genom bilaterala "olja-för-byggnad "- och "olja-för-teknik"-avtal, där en liten del av regionens olje- och gasexport (5-10 procent) skulle kunna användas för att finansiera den föreslagna Arabiska utvecklingsbanken och för att erhålla bilaterala krediter från olje- och gasimporterande länder som Kina, Japan, Korea, Indien och europeiska länder och använda dessa krediter i infrastruktur-, industri- och jordbruksprojekt. Vi har förklarat detta i detalj i en tidigare artikel.

Hur kan Gaza byggas upp igen utan att befolkningen förflyttas?

Det finns många enkla lösningar, men de kräver god organisation och gemensam finansiering. Till exempel har asiatiska länder, inklusive Kina, kapacitet att billigt och snabbt tillverka små prefabricerade mobila hus som är lika stora som en typisk fraktcontainer. Det palestinska folket i Gaza kan inte fortsätta att bo i tält utan att drabbas av alla möjliga hälsoproblem och psykologiska och sociala problem. Kommunala sanitetsanläggningar skulle kunna byggas runt kluster av sådana bostäder längs Gazas kustlinje, försörjda med vatten, elektricitet och avloppsrening via flytande kraftverk och avsaltningsanläggningar som finns tillgängliga i många delar av världen eller som kan byggas snabbt. På samma sätt måste fältsjukhus och skolor byggas. Oasplanen är en plan som, trots att den är regionalt omfattande och kräver global enighet, kan hitta lösningar även på lokala och nationella frågor. Dess detaljer kan utvidgas i samarbete med lokala planerare och ingenjörer för att anpassa den till den lokala situationen i varje region och land. Vårt syfte med att föreslå Oasplanen är inte att utforma en exakt politik för varje land, utan att utveckla en allmän men vetenskaplig och konceptuell ram som återspeglar den ekonomiska, tekniska och politiska utvecklingen i dagens nya värld. Hussein Askary Vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige

”Kinas tredje plenarsammanträde kommer ha stor inverkan på den globala utvecklingen”

Osignerad — Tue, 06 Aug 2024 18:54:39 +0000

Världshistorien formas av processer och händelser som är större, djupare och mer komplexa än de flesta människor kan föreställa sig. En nylig sådan händelse var det tredje plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis 20:e centralkommitté. I den resolution som antogs vid mötet klargörs att Kina kommer att fortsätta att genomföra handlingsplanen för vetenskaps- teknik- och innovationssamarbeten inom ramarna för Belt and Road-initiativet och utöka ansträngningarna för att utveckla multilaterala plattformar för samarbete inom grön utveckling, digital ekonomi, artificiell intelligens, energi, beskattning, finans, katastrofbegränsning och andra områden.

Det tredje plenumet utvecklade också hur KKP:s centralkommitté har utvärderat Kinas framgångar och prestationer under den nya eran, samt betonade behovet av att ytterligare fördjupa reformerna för att främja den kinesiska moderniseringen.

En ny riktning för den globala ekonomiska utvecklingen.

Sedan reformerna och öppnandet av ekonomin inleddes 1978 har Kina gjort enastående och anmärkningsvärda ekonomiska framsteg. Detta, tillsammans med Belt and Road-initiativet, har hjälpt landet att staka ut en ny riktning för den globala ekonomiska utvecklingen.

Initiativet föreslogs för övrigt 2013, samma år som den 18:e centralkommittén för Kinas kommunistiska partis tredje plenarmöte hölls.

I resolutionen från det tredje plenarmötet i 20:e KKP-centralkommitén står följande: "Nutiden och den närmaste framtiden utgör en kritisk period för vår strävan att bygga ett framstående land och gå mot nationell vitalisering på alla fronter genom kinesisk modernisering ... Vi måste målmedvetet ge reformen en mer framträdande plats och ytterligare fördjupa reformen på ett heltäckande sätt i syfte att främja den kinesiska moderniseringen för att hantera den komplexa utvecklingen både hemma och utomlands, anpassa oss till den nya vågen av vetenskaplig och teknisk revolution och industriell omvandling och leva upp till vårt folks nya förväntningar".

Betoningen på behovet av att sträva efter nationell vitalisering och kinesisk modernisering och att utveckla socialism med kinesiska särdrag är en unik aspekt av kinesiskt beslutsfattande, där den senare har mer djupgående filosofiska aspekter, med hänvisning till Confucius. Den kinesiska civilisationen har en lång historia av ansträngningar för att upprätthålla social och politisk stabilitet och sträva efter en utveckling som bygger på principen om det gemensamma bästa.

Trots de många omvandlingarna av det kinesiska samhället under årtusenden har landet behållit sina framträdande socioekonomiska drag, vilket har gjort det möjligt för det att förbli ett stolt och kultiverat samhälle.

Den kinesiske toppledarens förslag att bygga ett måttligt välmående samhälle till 2020, som en del av hans "fyra övergripande mål" för god samhällsstyrning, förverkligades i tid, vilket underlättade landets strävan efter nationell vitalisering och kinesisk modernisering. Å andra sidan är målet att bygga upp en socialistisk marknadsekonomi av hög standard till 2035 en relativt långsiktig strävan. Allt detta kommer att lägga en stabil grund för att bygga Kina till ett stort, modernt socialistiskt land 2049, då landet kommer att fira hundraårsjubileet av grundandet av Folkrepubliken Kina.

Dessutom framgår det tydligt av resolutionen från det tredje plenumet att Kina, i motsats till vad vissa västerländska medier och politiker hävdar, inte har för avsikt att stänga dörren till den globala ekonomin. Istället kommer landet att fortsätta öppna upp sin ekonomi för omvärlden.

Det är dags att västvärlden ändrar sin attityd och politik gentemot Kina för det globala gemensamma bästa.

Det internationella landskapet blir dock alltmer komplext, och USA, EU och vissa andra västekonomier använder sig av handelsprotektionism och avvisar samarbete med Kina. De föredrar att cyniskt ignorera vad Kina uppnått under de senaste mer än fyra decennierna och uppfattar Kina som ett hot.

Deras kortsiktighet och allmänna okunnighet präglas av Hobbes filosofiska tänkande, att vilja vara den dominerande kraften under vad som kan kallas djungelns lag. De vill dominera den globala ekonomin och det globala styrsystemet med brutalt våld eftersom de saknar den insikt och långsiktiga utvecklingspolitik som krävs för att uppnå en hållbar utveckling, utrota fattigdom och fortsätta skapa nya arbetstillfällen. Det är dags att västvärlden ändrar sin attityd och politik gentemot Kina för det globala gemensamma bästa.

Som det står i resolutionen från det tredje plenumet kommer Kina att fortsätta hjälpa till att bygga en gemenskap för en gemensam framtid för mänskligheten. Att bygga en gemenskap för en gemensam framtid för mänskligheten, tillsammans med de fem principerna för fredlig samexistens, bör hädanefter utgöra kriteriet för internationella relationer.

Stephen Brawer, ordförande för BRIX Sweden - Belt and Road-Institutet i Sverige

”En ny riktning för Sverige – gå med i Belt and Road och lämna Nato”

Osignerad — Wed, 20 Mar 2024 16:11:31 +0000

En ny internationell ordning håller på att ta form. Världen rör sig från en unipolär världsordning till en multipolär ordning inom vilken enskilda länders självbestämmanderätt och suveräna intressen måste respekteras. Detta innebär en mycket positiv riktning för världshistorien, eftersom det betyder att det gamla koloniala system, som tyvärr har dominerat världen fram till idag, kommer att upphöra. Oavsett hur världen utvecklas framöver kommer det inte finnas någon plats för, och inget sätt att gå tillbaka till, den gamla sortens koloniala unipolära världsordning. Kina har spelat en avgörande roll för att åstadkomma detta, tack vare den ekonomiska utveckling som har ägt rum i landet under de senaste 40 åren. Det är Kina och den globala utvecklingsplattformen BRI - Belt and Road-Initiativet som har spelat en avgörande roll för att förverkliga den nya världsordningen. I skrivande stund har över 150 länder, sammanlagt utgörande 75 procent av världens befolkning och 50 procent av dess ekonomiska kapacitet, anslutit sig till samarbetet.

Det gamla koloniala system, som tyvärr har dominerat världen fram till idag, kommer att upphöra.

Så det är dags för västvärlden att vakna upp och ansluta sig till Kinas BRI i en anda av samarbete och vänskap. Det är dock kanske lättare sagt än gjort. Det finns krafter som fortfarande försvarar den gamla unipolära världsordningen, det vill säga den angloamerikanska imperialistiska politiken. De verkar istället föredra att riskera allvarliga konflikter och i värsta fall ett globalt krig. Vill vi undvika detta behöver det göras vissa justeringar i hur beslutsfattarna i Västeuropa, USA och England tänker och agerar. Att gå med i Nato är ett fullständigt felaktigt beslut av Sveriges beslutsfattare. Det var tydligt att President Xi Jinping redan år 2013, när han lanserade BRI, hade planer för Kinas modernisering och långsiktiga ekonomiska utveckling. Idag är den stora befolkningen och arbetskraften engagerad i mängder av storslagna infrastrukturprojekt, vattenprojekt, vägbyggen samt i världens största tillverkningsindustri. Kina har lyft 800 miljoner människor ur extrem fattigdom. Den omvandling som Kina genomgår utgör ett unikt inslag i världshistorien som ingen annan nation i historien har lyckats med. Och den kommer att fortsätta. Men man fokuserar inte bara internt. Kina lanserar BRI-projektet som en plattform för infrastrukturutveckling för att utrota fattigdom i världen. De västeuropeiska beslutsfattarna vägrar dock att erkänna Kina och BRI som en positiv grund för internationellt samarbete. De fortsätter att tala om handelshinder och "de-risking", vilket tyder på att de inte är beredda att medverka till dessa globala förändringar. Jag tror att detta kan förändras, och jag kommer att arbeta för att uppnå det. Men oavsett om det lyckas kommer Kinas utveckling att fortsätta att gå framåt – jag ser inga som helst tecken på att den kommer att avstanna eller sakta ned i något väsentligt avseende. [caption id="attachment_176147" align="alignnone" width="640"] BRI innebär en infrastrukturellt sammankopplad värld.[/caption] Kina utgör en lysande modell för internationell modernisering och utveckling för andra länder i världen. Det är inte så att andra länder måste följa exakt samma recept som Kina. Kina har sin egen historia och civilisation som man bygger vidare på, vilket är en fantastisk kultur och en fantastisk civilisation. Men landet har, både historiskt och i nutid, uppnått unika förändringar i utveckling och modernisering, inte bara praktiskt i form av ekonomi, vattenprojekt, energi och transport, utan Kina kommer nu helt klart att bli ledande inom forskning och utveckling av fusionsteknik, vilket är den form av kärnkraft som kommer att ge praktiskt taget obegränsade energiresurser, och spelar en stor ledande roll inom nya gränsområden som utveckling av rymdteknik. En konsekvens av de här framstegen är att behovet av att utbilda och lyfta kinesiska invånares kunskap och tänkande till nya nivåer bara kommer att öka. Jag tror att det är det som gör Kinas folk lyckligt och jag tror att den här typen av optimistisk framåtanda kan lyfta vilken nation som helst. Idén om att erkänna strävan efter det allmännas bästa som en vägledande princip för landet var en gång i tiden av grundläggande betydelse för mitt eget hemland USA. Den idén uttrycktes bäst av President Lincoln på följande vis: En folkets regering, av folket, för folket (Government of the people, by the people, for the people). Tyvärr har detta inte varit inriktningen hos USA:s nuvarande politiska beslutsfattare sedan slutet av andra världskriget. Men jag tror att vi kan återinrätta den här principen även i USA. Om vi gör det, så kommer principen om att företräda det allmännas bästa – en gemenskap för en gemensam framtid för mänskligheten – att återuppstå. Detta är den centrala idén med Belt and Road-Initiativet och den framåtriktade utvecklingen i Kina.

Idén om att erkänna strävan efter det allmännas bästa som en vägledande princip för landet var en gång i tiden av grundläggande betydelse för mitt eget hemland USA.

År 2023 firade BRI sitt 10-årsjubileum. Projektet har redan nu lämnat djupa avtryck i Afrika. Det finns i många länder i Sydamerika. Vi har förbindelsen från Kunming till Vientiane i Laos. Vi har avtalen mellan Kina och Indonesien, som har en av världens största befolkningar, om att samarbeta med BRI. Så vi har under denna relativt korta tioårsperiod sett förändringar i världen som bygger på idén om infrastrukturutveckling som en grund för att utrota fattigdom. Och det finns inget annat sätt att göra det på. De västerländska beslutsfattarnas allmänna misslyckande under den moderna perioden, sedan andra världskriget, men även sedan 1970- och 80-talen fram till nu, under IMF och Världsbanken, gjorde att utvecklingen i världen inte gick framåt. I själva verket har den i allmänhet förhindrats. Så vi ser redan att resten av världen, vare sig ledarna i väst vill det eller inte, ansluter sig till Belt and Road-Initiativet och samarbetar med den stora majoriteten, eftersom detta leder deras nationer och världen i allmänhet ut ur fattigdom. Sverige skulle enligt min mening dra enorm nytta av detta samarbete mycket mer än vad de för närvarande gör genom att insistera på militär upptrappning och anslutning till Nato, något som varken kommer att hjälpa den svenska befolkningen eller bidra till fred och utveckling i resten av världen. Så Belt and Road-Initiativet är den riktning som mänskligheten behöver arbeta med och det är dags för de västeuropeiska länderna att vakna upp och inse detta. Kritiken om BRI som en skuldfälla med anklagelser och beskrivningar av skuldtyngda länder som samarbetar med Kina riktas främst mot de västerländska befolkningarna. Den här typen av ryktesspridning är ett propagandaverktyg som syftar till att underminera Kina av geopolitiska skäl. De västerländska beslutsfattarna vill försvara den nuvarande unipolära ordningen, och vill därför demonisera Kina på det här sättet. Belt and Road-Institutet i Sverige och min kollega, Hussein Askary, har forskat ingående i detta och visat att det inte finns någon som helst substans i de här anklagelserna – de är en bluff. Denna forskning är dokumenterad och går att ta del av på vår hemsida.

De västerländska beslutsfattarna vill försvara den nuvarande unipolära ordningen, och vill därför demonisera Kina.

Utöver BRI har Kina lanserat ytterligare tre initiativ. GSI – Global Security Initiative, som lades fram inför FN för att främja stabilitet i världen, GDI – Global Development Initiative, för att ytterligare stärka utvecklingsriktningen som anges av BRI och GCI – Global Civilization Initiative, som handlar om att främja kulturellt utbyte. Behovet av stabilitet och utveckling är uppenbart för alla med de farliga konflikterna i Ukraina och Gaza. Tyvärr är intresset för att sätta stopp för de förödande konsekvenserna för befolkningarna i dessa områden för litet. GCI – Det globala civilisationsinitiativet, som är det senaste av initiativen, tror jag är av särskild betydelse och detta är något som jag och min kollega nu lyfter fram i en serie intervjuer. Vi hänvisar här till en av de stora universella tänkarna i Europas historia, Gottfried Wilhelm Leibniz, som levde från 1646 till 1716, under tiden Kangxi var kejsare av Qingdynastin i Kina. Det förekom under den här tiden utbyten mellan Europa och vissa jesuitmissionärer som arbetade för kunskapsutbyte inom astronomi, matematik och geografi. Många av dessa missionärer tog till sig Matteo Riccis idéer. Matteo Ricci är känd i Kina som en av de mest respekterade västerländska tänkarna, eftersom han utöver att vara en missionär dessutom fullt ut behärskade kinesiska i både tal och skrift. Han beundrades av de ledande Konfucianska intellektuella kretsarna i Kina vid den tiden. Det är den här sortens utbyte som gör att man förstår de djupare aspekterna av civilisationer, både i Kina och i Väst. Det är, enligt min mening, en viktig grund för att övervinna den politiska negativiteten, det stundtals hätska utbytet och arrogansen genom att lyfta tankeprocesserna till en tid och till en plats där det fanns en verklig idé om vad vi har gemensamt. Vi respekterar att det finns skillnader, men vi ser också de gemensamma kvaliteterna, respekten för det gemensamma bästa och det mänskliga förnuftets godhet, som kan bli den bro som återförenar Europa och Kina på det sätt som Leibniz eftersträvade på sin tid. Jag vill betona att dessa idéer inte är akademiska, även om det finns många viktiga idéer som forskare har sammanställt som jag kan stödja och hänvisa till. Jag tar upp detta eftersom det handlar om att skapa en levande dynamik för hur vi kan övervinna demoniseringen och fientligheten mellan öst och väst. Den här typen av attityder tenderar att bryta ned kommunikationen – därför behöver vi göra det motsatta.

Det handlar om att skapa en levande dynamik för hur vi kan övervinna demoniseringen och fientligheten mellan öst och väst.

Den kinesiska civilisationen står inför en historisk pånyttfödelse. De som studerat landets historia i någon utsträckning vet att det rör sig om en mycket lång och djupgående kulturhistoria. Kina kommer hämta kraft ur hela sin historia för att gå vidare på samma sätt som man redan gjort och utöver att leda en ostoppbar global ekonomisk utveckling kommer man vara pionjärer inom rymdteknik och nya energikällor som fusionskraft, vilken det bara är en tidsfråga innan man gjort kommersiellt gångbar. Med en större medvetenhet om landets djupa kulturella historia skulle människor inte känna sig hotade av Kina – de skulle snarare se denna framstående civilisation som en stor tillgång. Stephen Brawer, Ordförande för BRIX Sweden - Belt and Road-Institutet i Sverige