Brics – Nya Dagbladet

BRICS-länderna vill reformera den globala styrningen

Redaktionen — Sun, 13 Sep 2026 11:47:07 +0000

NEW DELHI (Xinhua) -- Ledarna för BRICS-länderna antog på lördagen en gemensam deklaration vid det 18:e BRICS-toppmötet i New Delhi, Indiens huvudstad. De upprepade sitt åtagande för inkluderande global styrning och stärkt multilateralism, efterlyste internationell och regional fred och säkerhet samt betonade hållbar och inkluderande global ekonomisk tillväxt och ett stärkt kulturellt och mellanfolkligt samarbete. I New Delhi-deklarationen upprepade ledarna sitt åtagande att reformera och förbättra den globala styrningen genom att främja ett mer rättvist, jämlikt, smidigt, effektivt, representativt och ansvarigt internationellt och multilateralt system, i en anda av omfattande samråd, gemensamma insatser och delade fördelar. I deklarationen upprepade ledarna sitt åtagande att stärka multilateralism och multipolaritet samt upprätthålla internationell rätt. De efterlyste ett större och mer meningsfullt deltagande och en starkare representation för tillväxtmarknader, utvecklingsländer och de minst utvecklade länderna i globala beslutsprocesser och strukturer. De uppgav också att de beklagar försök att ensidigt undergräva globala multilaterala institutioners arbete och försvåra genomförandet av deras respektive mandat, bland annat genom att avsiktligt hålla inne fastställda bidrag.

Efterlyser fredliga lösningar

Ledarna uttryckte även oro över pågående konflikter i många delar av världen och över den rådande polariseringen och fragmenteringen inom den internationella ordningen. De efterlyste fredliga lösningar på internationella tvister genom dialog, samråd och diplomati. I samband med internationella tvister framhåller de betydelsen av förebyggande diplomati och medling, med de berörda parternas samtycke, som centrala verktyg för att undvika kriser och förhindra att de trappas upp, i enlighet med FN-stadgans ändamål och principer.

Hållbar utveckling och AI

Ledarna konstaterade att dagens globala utmaningar är sammanlänkade, hämmar den ekonomiska tillväxten och samtidigt förstärker bestående utvecklingsklyftor mellan länder och regioner. De upprepade därför den särskilda betydelsen av hållbar utveckling och inkluderande tillväxt på FN:s dagordning. Enligt deklarationen erkänner ledarna att artificiell intelligens erbjuder enorma möjligheter att stimulera ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling för alla. Ledarna bekräftade på nytt betydelsen av BRICS-ländernas mellanfolkliga utbyten och initiativ för att stärka ömsesidig förståelse, vänskap och samarbete. De efterlyste också större ansträngningar för att respektera kulturell mångfald, sätta stort värde på kulturarv, innovation och kreativitet samt gemensamt verka för ett robust internationellt mellanfolkligt utbyte och samarbete. Ledarna förklarade även sitt fulla stöd för Kinas BRICS-ordförandeskap 2027 och för att det 19:e BRICS-toppmötet ska hållas i Kina.

Modi samlar elva BRICS-länder i New Delhi

Emil Fjellstedt — Fri, 11 Sep 2026 10:27:03 +0000

Indiens premiärminister Narendra Modi tar emot BRICS-ledarna i Bharat Mandapam den 12-13 september med en dagordning som redan är lagd: handel, utvecklingsfinansiering och reform av IMF och Världsbanken. Elva medlemsländer samlas, Xi Jinping gör sitt första Indienbesök på sju år och Putin möter Modi bilateralt dagen före. Om mötet också ska sluta i en gemensam slutdeklaration hänger på en formulering om Mellanöstern som både Teheran och Abu Dhabi kan skriva under - och där är utgången osäker. Det 18:e BRICS-toppmötet hålls i Bharat Mandapam i New Delhi med Indien som ordförande. Till mötet väntas Rysslands Vladimir Putin, Kinas Xi Jinping, Irans Masoud Pezeshkian, Sydafrikas Cyril Ramaphosa, Egyptens Abdel Fattah al-Sisi och Indonesiens Prabowo Subianto, tillsammans med FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Förenade Arabemiraten representeras av Abu Dhabis kronprins Sheikh Khaled bin Mohamed bin Zayed Al Nahyan, Brasiliens Lula av utrikesminister Mauro Vieira. Mötet hålls samtidigt som ett krig slår in i deltagarnas ekonomier. USA och Israel inledde för drygt ett halvår sedan attacker mot Iran, BRICS-medlem sedan 2024. Hormuzsundet är i praktiken stängt och råoljepriset har drivits över 100 dollar per fat. Gödselleveranser från Gulfen har störts, vilket lyft livsmedelsfrågan högt på den indiska dagordningen för landets 1,4 miljarder invånare.

Elva medlemsländer - och ett tiotal partnerländer

Det utvidgade BRICS räknar i dag elva medlemsländer: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika, Egypten, Etiopien, Iran, Förenade Arabemiraten, Indonesien och Saudiarabien. Reuters uppger dock att Saudiarabiens status förblir oklar, eftersom landet inte accepterat fullt medlemskap utan deltar med lägre delegationer. I New Delhi företräds riket av utrikesminister Faisal bin Farhan Al Saud. Därtill kommer ett tiotal partnerländer, bland dem Belarus, Kazakstan, Kuba, Malaysia, Nigeria, Thailand och Vietnam. Gruppen uppger själv att den rymmer omkring 49,5 procent av världens befolkning, 40 procent av den globala ekonomin och 26 procent av världshandeln.

Kvoter, valutor och Ny utvecklingsbanken: det som gruppen redan enats om

Dagordningen handlar om handel, utvecklingsfinansiering och reform av de globala institutionerna - och där finns en linje som medlemmarna redan har lagt fast. I Rio-deklarationen från förra året underströk BRICS-länderna att en fortsatt omfördelning av IMF-kvoterna ska öka andelarna för tillväxtmarknader och utvecklingsekonomier. Om Världsbanken lyder deklarationens egen kravformulering att utvecklingsländerna ska få "ökad röst och representation", underbyggd av en omfördelning av ägarandelarna som rättar till deras historiska underrepresentation. Det är krav på röstvikt i de institutioner som sätter villkoren för lån och kapitalflöden, inte på nya organ. Parallellt byggs betalnings- och kreditinfrastrukturen om i praktiken. Ny utvecklingsbanken har gjort finansiering i medlemsländernas egna valutor till strategisk prioritet: enligt bankens rapport för 2024 var 43,5 procent av godkännandena det året denominerade i medlemsvalutor, främst sydafrikansk rand och kinesisk yuan. Samma rörelse syns i handeln. Egyptens premiärminister Mostafa Madbouly uppgav i fjol att medlemsländerna i ökande grad använder lokala valutor för bilaterala transaktioner, och Ryssland och Indien gör i dag huvuddelen av sina transaktioner i lokala valutor. Någon gemensam BRICS-valuta har medlemmarna däremot inte etablerat: avdollariseringen sker genom avräkning i nationella valutor, inte genom en ny sedel. Kina, som står som värd för toppmötet 2027, beskriver sig som en fast och aktiv deltagare i samarbetet. Peking talar om att dra upp en ny kurs för "high-quality development" av ett större BRICS-samarbete och att samla Globala syds kollektiva styrka.

Konsensuskravet: skrivningen om Mellanöstern blir mötets prövning

Förenade Arabemiraten, som träffats av iranska robotar sedan kriget började, stoppade i augusti all handel och alla finansiella transaktioner med Iran. Därmed står två medlemmar i samma grupp på motsatta sidor av konflikten - i en organisation som fattar beslut med konsensus. I maj misslyckades BRICS-ländernas utrikesministrar med att enas om ett gemensamt uttalande efter sitt möte i New Delhi, just på grund av dessa motsättningar. Kremls talesperson Dmitri Peskov konstaterade i tisdags att skillnaderna mellan de två har en "negativ påverkan" och försvårar utformningen av en gemensam deklaration, men uttryckte hopp om att ledarna hittar en text båda kan godta. Michael Kugelman, senior fellow vid Atlantic Council, pekar på samma strukturella spänning: "Några av BRICS nya medlemmar, Iran och Förenade Arabemiraten, Egypten och Etiopien, är inblandade i spänningar och är inte särskilt eniga. Det är dåliga nyheter för en organisation som bygger på konsensus". Han pekar samtidigt på ironin: utvidgningen speglar gruppens växande attraktionskraft, men riskerar genom de nya medlemmarnas skilda hållningar att göra den mindre effektiv. Utrikespolitiska bedömare framhåller att en gemensam text knappast förändrar det geopolitiska läget, men skulle visa att ett forum av tillväxtländer kan stå enat mot ekonomiskt lamslående åtgärder som västliga sanktioner.

Bishkek höjde förhoppningarna - och Trumps tullar ger skäl att hålla samman

Tidigare i september undertecknade Modi, Xi, Putin och Pezeshkian en gemensam deklaration vid SCO-toppmötet i Bishkek som fördömde USA:s och Israels militära kampanj mot Iran samt de västliga sanktionerna. Före detta indiske diplomaten Rajiv Bhatia beskriver det som en betydande framgång och pekar på att medlemmar med olika hållning ändå kunde enas om en formulering. Att SCO dessutom rymmer USA-vänliga stater talar enligt honom för att klyftan går att brygga även i New Delhi - med reservationen att SCO inte omfattar Förenade Arabemiraten. Andra bedömare framhåller att Donald Trumps protektionism och ensidiga tullpolitik gett BRICS-länderna nya skäl att hålla samman.

Putin hos Modi: 2,1 miljoner fat om dagen mot amerikanska tullhot

Redan på fredagen, före toppmötet, möter Putin Modi bilateralt med handel och ekonomi högt på dagordningen. Ryssland sålde i augusti omkring 2,1 miljoner fat olja per dag till Indien, ungefär 45 procent av landets totala import, och Indien är i dag näst största importör av rysk olja. Samtidigt hänger hotet om kraftiga amerikanska tullar över New Delhi just för dessa köp. Banden är djupare än volymerna. Indiens ONGC Videsh äger 20 procent av oljefältet Sachalin-1, indiska statliga bolag har betydande andelar i Rosnefts dotterbolag Vankorneft och Taas-Jurjach Neftegazodobytja, och Rosneft äger nära hälften av indiska Nayara Energy. Två av sex enheter vid kärnkraftverket Koodankulam, byggt med Rosatom, producerar el och fyra är under uppförande; Indien siktar på 100 gigawatt kärnkraft till 2047. Ryssland ökade dessutom gödselexporten till Indien med 20 procent under första halvåret. På bordet ligger även licensproduktion av stridsflygplanet Su-57 i Indien. "Vi är beredda att leverera detta flygplan till Indien, att fortsätta utveckla det. Vi har inga problem eller begränsningar", sade Putin i juni.

Xi kommer till Indien - med ett Trumpmöte framför sig

Xi Jinping deltar på Modis inbjudan och gör därmed sitt första Indienbesök på sju år, vilket bekräftats av Kinas utrikesministerium. Ett möte mellan Modi och Xi i marginalen blir deras tredje sedan relationerna började tina förra året efter överenskommelsen om att minska de militära spänningarna vid den omstridda Himalayagränsen; samtalen väntas handla om att stabilisera relationen och fördjupa det ekonomiska utbytet. Senare i september väntas Xi resa till USA för samtal med Donald Trump. Om han hinner tala med Putin i New Delhi först var inte klarlagt inför mötet. Prövningen i Bharat Mandapam är alltså tydlig: en enda gemensam mening om Mellanöstern har ännu inte formulerats under sex månaders krig. Men det är elva medlemsländer med en gemensam agenda om kvoter, valutor och utvecklingsfinansiering som samlas i New Delhi - och nästa år är det Kina som står som värd.

Analytikern: Irankriget är en fälla som ska tvinga Kina till uppgörelse

Emil Fjellstedt — Thu, 10 Sep 2026 10:56:16 +0000

Att ett krig mot Iran inte leder till regimskifte men däremot till stängda sjövägar är enligt den Pekingbaserade analytikern Ryan Perkins inte ett misslyckande – utan hela poängen. I en intervju i The Duran, publicerad den 9 september, beskriver han hur en samtidig energi- och gödselchock enligt hans hypotes är tänkt att driva in Kina i ett val mellan att försvara sin valuta och att rädda sin småindustri. Ryan Perkins är geopolitisk skribent och analytiker med bas i Peking och med Ryssland som återkommande resmål. Han skriver löpande om finans, industri och energi, och har sedan i våras publicerat en serie texter om vad kriget i Persiska viken innebär för Kina. Alex Christoforou introducerade honom i programmet och frågade om hans Substack, medan Alexander Mercouris – som träffat honom i Ryssland – beskrev honom som ovanligt väl bekant med både den kinesiska och den ryska verkligheten, och med finansvärlden. Det framgår av samtalet. Perkins markerar tidigt att det här är en hypotes, inte ett dokumenterat beslut. — Jag har alltid sagt att det är en hypotes. Jag har inga fasta bevis för att det här är strategin, säger han. Han beskriver sitt eget resonemang som en rekonstruktion av vad han tror är planen, inte som en förutsägelse om att den kommer att fungera: variablerna är för många, och han säger uttryckligen att han inte påstår att den lyckas.

Två saker som redan stod i policypappren

Utgångspunkten är enligt Perkins inte de senaste månadernas nyhetsflöde utan det som skrevs innan kriget bröt ut i mars. När han gick igenom strategisk litteratur och policypapper från de senaste 10–20 åren fann han två återkommande slutsatser, tvärs över institutioner och årtionden. Den första var att en regimskiftesoperation i Iran genomgående bedömdes som osannolik att lyckas – vare sig genom en kort och hård militär insats eller genom en utdragen luftkampanj, och i praktiken inte alls utan en betydande markkomponent. Den andra var att Iran, i händelse av en militär operation, förväntades stänga sundet. Kopplingen mellan de två bär hela hans resonemang. Om båda utfallen var kända på förhand, resonerar Perkins, blir den officiella förklaringen – att man försökte något som gick fel – mindre trolig än alternativet: att stängningen av sundet var det man ville uppnå. Han lägger till en observation om hur sådana beslut hanteras offentligt. Inkompetensberättelsen, säger han, används ofta av västerländska medier för att överbrygga glappet mellan vad som betraktas som ett politiskt nödvändigt steg och vad en demokratisk allmänhet är beredd att acceptera. Om detta var planen hade kostnaderna och sidoskadorna räknats fram i förväg och bedömts som acceptabla – och då behövs en berättelse om oförutsedda omständigheter. — Kanske var stängningen av sundet operationens egentliga avsikt. Kanske var det det långsiktiga målet, säger Perkins. Hur central passagen är för världens oljeflöden råder det ingen tvekan om. Enligt amerikanska energimyndigheten EIA passerade i genomsnitt omkring 20 miljoner fat olja per dag genom Hormuzsundet under 2024, motsvarande ungefär en femtedel av den globala konsumtionen av petroleumprodukter, och myndigheten konstaterar att det för de flesta volymer saknas praktiska alternativa vägar ut ur regionen. Cirka 84 procent av råoljan och kondensatet gick till asiatiska marknader, där Kina, Indien, Japan och Sydkorea tillsammans stod för runt 69 procent av flödena. Rörledningarna förbi sundet i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bedömdes vid en avbrottssituation kunna ta emot omkring 2,6 miljoner fat per dag utöver de volymer som redan går den vägen – en bråkdel av det som normalt passerar Hormuz. [caption id="attachment_239992" align="alignnone" width="1170"] Hormuzsundet är en central passage för Asiens energiförsörjning. Satellitbild från 2020. Bild: NASA.[/caption]

Gödsel i mars, mat i september

Den andra halvan av Perkins pusselbit handlar inte om olja utan om gödsel. Gödselmedel och insatsvaror för gödseltillverkning går i stor utsträckning samma väg som oljan, och bristen slog enligt honom till i början av det norra halvklotets planteringssäsong. Där kommer tidtabellen in. En gödselbrist syns inte omedelbart i matpriserna – den syns när skörden kommer in. Ger man ungefär sex månader från det att gödselbristen uppstår till att den slår igenom i livsmedelsförsörjningen, hamnar man enligt Perkins någonstans i september–oktober. Det var också vad han skrev i sin ursprungliga artikel i april: att de två chockerna borde börja synkronisera vid den tidpunkten. Att energi- och matbristen träffar samtidigt är i hans läsning inte ett olyckligt sammanträffande utan det som ger maximal ekonomisk effekt. — Om man räknar med sex månader från gödselbristen tills den slår igenom i livsmedelsförsörjningen skapar det störst ekonomisk effekt om de två synkroniseras ungefär då, säger han. Samtidigt menar han att energiprisbilden inte hängde ihop. Det som pågick var enligt hans beskrivning en långsiktig förstörelse av energiinfrastruktur i regionen, till vilket kom situationen i Venezuela och EU:s sanktioner mot Rysslands möjligheter att exportera energi utanför sitt närområde. Ändå betedde sig prisbilden märkligt dämpat. Hans tolkning är att priserna hölls nere finansiellt – att man både byggde upp en bristsituation och dolde den. Frågan blir då hur länge en brist går att dölja. Perkins prognos i september var villkorad: om utbudsläget fortsätter oförändrat trodde han att oljepriset skulle passera 100 dollar per fat inom kort, ligga någonstans kring 120–125 dollar vid månadsskiftet och röra sig mot 150 dollar mot årsskiftet. För livsmedel räknade han tidigare med en global prisuppgång i storleksordningen tio procent. — Jag spekulerar nu, men mot slutet av året, om utbudsläget fortsätter oförändrat, vilket verkar möjligt, vilket verkar sannolikt just nu med tanke på de återkommande upptrappningarna, talar vi förmodligen om omkring 150 dollar fatet för olja, säger Perkins.

Verkstadsgolvet som ingen räknar med

Först i nästa led får hypotesen sin adress. Måltavlan är enligt Perkins i första hand Kina, och den svaga punkten han pekar ut är inte de stora varumärkena eller högteknologin utan den enorma sektorn av små och medelstora tillverkare – fabrikerna som gör det som resten av världen använder. Han talar om industrins förädlingsvärde, alltså skillnaden mellan vad som går in i fabriken och vad som kommer ut. Förädlingsvärde är inte samma sak som vinst, men det säger något om utrymmet. Under pandemins inledning kollapsade detta gap enligt Perkins dramatiskt: inköpspriserna steg medan konsumentpriserna inte följde med, och den globala inflationsvåg som utlöstes absorberades i praktiken av de kinesiska tillverkarna. De klarade det genom att skära kostnader, tära på sparande och säga upp personal. Mercouris, som själv besökt Kina, la till sin bild av hur många orter som lever på just sådana småföretag och antog att marginalerna där är mycket pressade. Därefter steg staten in med ett omfattande industripaket: uppskjutna el- och skatteinbetalningar och extremt billig kredit från de statliga bankerna. Det gick att göra, menar Perkins, därför att problemet var kortvarigt till sin natur. Man kunde bygga en bro till det normala. I det läge han beskriver nu – en situation som enligt honom skulle kunna vara i 18 månader till två år – finns det ingen motsvarande strand att bygga bron till, och därmed betydligt mindre utrymme för samma sorts insats. — Den nuvarande situationen skulle potentiellt kunna pågå i 18 månader till två år, kanske, vem vet. Så i den situationen finns det egentligen ingenstans att bygga en bro till, förklarar han.

Valutan som finns i två versioner

Den andra sårbarheten är den som de flesta enligt Perkins uppfattar som en styrka: att Kina bygger ut sitt eget betalningssystem och handlar en växande del av sin olja i egen valuta. Det skyddar, men bara till en viss gräns, eftersom den omgivande globala finansiella arkitekturen fortfarande i allt väsentligt är byggd av dollar. Han liknar det vid ett tåg som går på egna spår genom ett landskap där all stödjande infrastruktur är någon annans. Det skapar en asymmetri, och det är den asymmetrin han tror ska utnyttjas. Mekaniken är enkel att följa. När Kina betalar för olja i yuan hamnar valutan hos säljaren, och det finns en gräns för hur mycket av den en oljeexportör kan återanvända till kinesiska varor, tjänster och finansiella instrument. Överskottet växlas på öppna marknaden, i första hand till dollar. På så vis byggs det upp en pool av yuan utanför fastlandets direkta kontroll, handlad i Hongkong, Singapore och London. — Det är en valuta, men det finns två växelkurser, säger Perkins. Samma yuan prissätts på två skilda marknader: den inhemska kursen, CNY, som People's Bank of China styr, och den offshorehandlade kursen, CNH, som sätts av utbud och efterfrågan i den betydligt mindre poolen utomlands. Någon formell fast bindning mellan de två finns inte – men centralbanken har starka skäl att hindra kursskillnaden från att växa, och har historiskt kunnat hålla ihop kurserna genom begränsade likviditetsinsatser i offshoremarknaden. Här kommer oljepriset tillbaka in i resonemanget. Ju dyrare oljan blir, desto fler yuan måste Kina betala för den, desto mer hamnar i offshorepoolen och desto mer växlas vidare – vilket i sig pressar kursen nedåt. Perkins bedömning är att en prisuppgång av den storlek han skisserar blir för stor för att mötas med begränsade likviditetsinsatser. Då återstår enligt honom två obekväma vägar: att köpa tillbaka valuta på öppna marknaden, eller att göra det mer attraktivt att hålla yuan genom högre räntor. Något automatiskt tvång att skruva upp hela Kinas inhemska ränta för att försvara en offshorekurs finns inte – men det är i den riktningen trycket går, och det är där Perkins ser fällan slå igen. Den finanspolitik som krävs för att hålla de små och medelstora tillverkarna under armarna drar åt ett håll; det som krävs för att försvara växelkursen drar åt det motsatta. — Det är därför det är en så lömsk fälla, eftersom höjda räntor för att försöka göra renminbin mer attraktiv att hålla utesluter den sortens finansiella, finanspolitiska stimulanspaket som användes förra gången detta hände, under pandemins inledning, säger Perkins. [caption id="attachment_239993" align="alignnone" width="1170"] Att betala i yuan är enligt Perkins inte samma sak som att stå fri från dollarns finansiella system. Genrebild. Foto: Pictures of Money/CC BY 2.0.[/caption]

Kinas motdrag

Att Peking inte skulle ha sett något komma är enligt Perkins uteslutet. Han menar att Kinas ledning i minst tio år, sannolikt närmare tjugo, har arbetat utifrån antagandet att det till slut skulle bli någon form av ekonomiskt krig med USA. Det han kallar en energisäkring av ekonomin – de mycket stora investeringarna i förnybar kraft, elbilar och inhemsk energiinfrastruktur – beskriver han som buffertbyggande i varje led av produktionskedjan. — Kina har förberett sig på detta i minst tio år, snarare femton och möjligen tjugo. Jag tror att alla i den högsta ledningen förstod att det någon gång skulle komma någon form av ekonomiskt krig, säger han. Under det senaste året pekar han särskilt på aktiviteten i finanssektorn. Kina har enligt honom arbetat med att få balansräkningarna i ordning, ingått valutaswapavtal och strypt utgivningen av dollarobligationer. Ett konkret verktyg han nämner är möjligheten för institutioner att låna renminbi mot innehav av renminbiobligationer i stället för att sälja när kursen börjar falla – ett sätt att bygga in tröghet i marknaden. Hongkongs monetära myndighet annonserade den 13 januari 2025 en likviditetsfacilitet för handelsfinansiering i renminbi på 100 miljarder yuan, med räntor som refererar till fastlandsnivåer plus ett påslag, en valutaswap med centralbanken PBoC och en repofunktion där obligationer köpta via Bond Connect kan användas som säkerhet. Det var ett besked om att införa verktygen, inte ett datum då de omedelbart var på plats. Vad de visar är att offshoremarknaden för renminbi faktiskt har fått en likviditetsarkitektur byggd för påfrestning.

Tullkriget som stresstest

Perkins har återkommit till sin hypotes i uppdateringar under sommaren, och en av de slutsatser han landat i handlar om tullkriget. Bilden av ett hafsigt och impulsstyrt handelskrig köper han inte längre. I efterhand framstår tullarna för honom snarare som en systematisk kartläggning: ett sätt för USA att pröva var de kinesiska sårbarheterna satt och vilka vedergällningsvägar Peking faktiskt skulle kunna använda om det gick till skarpt läge. — Jag tror att det i många avseenden var ett tillfälle att testa vilka vedergällningsvägarna är om vi gör det här, och sedan se hur det matas genom systemet, säger han. Till den bilden hör enligt honom också det politiska skådespelet. Med en president som Donald Trump i förgrunden blir det möjligt att låta hela operationen se ut som bluff, bombast och en förvirrad gammal man som inte vet vad han gör, medan mätningen pågår i bakgrunden. Att narrativet om inkompetens är användbart är en av grundstenarna i hans resonemang: han menar att västmediernas inkompetensberättelse ofta fungerar som bro mellan vad makten betraktar som ett politiskt måste och vad en väljarkår är beredd att acceptera. Mercouris för in ett annat namn i samtalet – finansminister Scott Bessent – och påminner om dennes bakgrund i valutaspekulation, inklusive rollen vid det brittiska pundets fall ur den europeiska växelkursmekanismen 1992. Slutsatsen som värden drar är att invändningen om att detta skulle vara en för komplicerad idé för en sådan person inte håller. Han lägger samtidigt in en egen invändning: att spela med de västliga ekonomiernas stabilitet i hopp om att knäcka Kina framstår som utomordentligt vårdslöst, och han undrar högt om det verkligen är vad en finansminister ska ägna sig åt snarare än en fondförvaltare. Perkins framställer inte sina slutsatser om hans roll som fastställda fakta utan som den mest rimliga läsningen av vem som sitter i mitten av bilden. Perkins svarar med att flytta ambitionsnivån nedåt. Målet är enligt honom inte att krossa Kina. Målet är tillräcklig ekonomisk hävstång. — Jag tror inte att målet är att knäcka Kina. Och som jag skrev i april tror jag att målet är att försöka skapa tillräcklig ekonomisk hävstång över Kina för att de ska kunna tvinga fram – när jag säger Plaza-avtalet menar jag en uppgörelse av Plaza-typ. Jag menar inte att det är en exakt kopia. Det är något som skulle vara funktionellt likartat, säger Perkins.

Brics tappade fart

Den alternativa finansiella arkitektur som Brics-länderna arbetat på hade enligt Perkins verklig fart under det ryska ordförandeskapet. Sedan gick ordförandeklubban vidare till Brasilien, och då stannade arbetet. När Indien tog över hände enligt honom i praktiken ingenting alls. Han misstänker starkt amerikanskt tryck bakom stiltjen, och konstaterar att det är precis den sortens infrastruktur utanför dollarzonen som skulle ha gett Kina fler handlingsalternativ i det läge han beskriver. — Det fanns stor drivkraft bakom det under Rysslands ordförandeskap. Så snart det gick över till Brasilien stannade det helt, och när det sedan kom till Indien hände återigen absolut ingenting, säger han. Mercouris lägger till uppgifter från egna samtal i Moskva. Ryska tjänstemän som varit involverade i Brics-arbetet har enligt honom beskrivit hur ett omfattande arbete under 2024 kulminerade i mötet i Kazan med betalningssystemen, varefter frustrationen blev stor när Brasilien tog över ordförandeskapet och flyttade tyngdpunkten till gröna frågor. Han talar om betydande irritation och öppen tvist, om att brasilianarna svarade att ryssarna uppträdde oartigt och att Sydafrika och Indien ställde sig på Brasiliens sida. Den slutsats hans ryska samtalspartner enligt honom drog var att motparterna i Brasilien och Indien personligen fruktade amerikanska sanktioner mot dem själva om betalningssystemen rullades ut, och att den rädslan var en av de tyngsta bromsarna. Perkins kommenterar att han hört en likartad beskrivning från ekonomen Radhika Desai vid konferensen i Vladivostok.

Indien: när staten tar smällen

Här korrigerar Perkins uttryckligen sin egen prognos. När han i mars pekade ut Indien som den mest utsatta av de större ekonomierna räknade han med att gödselkrisen skulle slå igenom som minskad livsmedelsproduktion vid skördetid. Så blev det inte, säger han. Indien gick i stället aggressivt ut på den öppna marknaden och köpte gödsel och råvara till de kraftigt uppdrivna priserna – urea till omkring dubbla priset jämfört med före krisen enligt hans uppgift – och slussade det vidare till bönderna kraftigt subventionerat. Effekten, som han ser den, är att chocken från Hormuz inte försvann utan flyttade adress. Den ligger nu på statens balansräkning, med växande budgetproblem och begynnande press nedåt på rupien som följd. Enligt Perkins är detta det första synliga tecknet på att fällan fungerar – hans egen formulering i en artikel publicerad samma dag som intervjun. — Indien har i praktiken helt enkelt tagit den ekonomiska chocken från Hormuzsundet och flyttat den rakt över till statens balansräkning, säger Perkins. Konsekvensen han förutspår är inte ett indiskt utträde ur Brics. Något sådant tror han inte kommer. — De kommer inte lämna Brics. De kommer inte göra ett formellt tillkännagivande om att de lämnar, men de börjar bara bete sig på sätt som gör deras deltagande i grunden meningslöst, säger han. Brasilien står enligt honom inför sin egen version av samma sak, eftersom landet nu går in i sin planteringssäsong och är kraftigt exponerat mot gödselsidan. Han hänvisar till en Reuters-artikel några veckor tidigare om att brasilianska sojabönder tappar sitt kostnadsförsprång mot amerikanska konkurrenter, just av detta skäl. Vidare räknar han upp Pakistan, Egypten och Kenya bland de hårdast drabbade av gödsel- och bränslepriserna, och i förlängningen hela det globala syd. Kina utgör undantaget: landet är enligt honom i huvudsak självförsörjande på gödsel, och när krisen inleddes vände Indien sig faktiskt till Peking med en förfrågan om hjälp – något han läser som ett mått på desperation givet läget mellan de två.

En uppgörelse i Plazas efterbild

Vad hävstången ska användas till är enligt Perkins en framtvingad överenskommelse. Han jämför med Plaza-avtalet från 1985, men understryker att det inte handlar om en kopia utan om något funktionellt likartat: ett avtal där Kina förmås att väsentligt tona ner sina valutaambitioner och acceptera villkor från amerikansk sida. Hans läsning av det japanska förloppet – revalvering, hett kapital, kollaps i exportsektorn, en flod av billiga pengar, uppblåsta tillgångsbubblor och därefter ett långt deflationsårtionde – är den analogi han arbetar med, inte ett fastställt historiskt orsaksschema. Poängen han vill åt är riktningen: att bromsa Kinas ekonomi tillräckligt länge för att USA ska hinna revitalisera sin egen. Och där, menar han, kollapsar hela projektet inifrån. Perkins avvisar tanken att ett sådant andrum skulle kunna användas till återindustrialisering. Någon ritning för att industrialisera om ett land finns inte, säger han. Skälet till att USA avindustrialiserades i första hand är enligt honom dollarns reservvalutastatus i sig: driver man ett globalt kapitalimperium blir tidshorisonterna och kapitalstyrningen oförenliga med industrins behov, och växelkursen blir fel. Slutsatsen blir en motsägelse i hjärtat av den strategi han beskriver – USA kan enligt honom industrialiseras om först den dag dollarn upphör att vara världens reservvaluta. — Det finns ingen ritning för att återindustrialisera ett land. Det främsta skälet till att USA avindustrialiserades är dollarns reservvalutastatus, säger han. Samma mönster ser han i Tyskland. Avindustrialiseringen där är inget nytt fenomen utan en process som pågått sedan återföreningen och accelererat med eurozonen, där Tyskland fått en roll som nästan är analog med USA:s i dollarzonen, om än underordnad denna. Britterna gick enligt honom igenom motsvarande i slutet av 1800-talet.

Rören norrut och taxichauffören i Peking

En möjlig energiutväg för Kina, om energipriserna biter, går enligt hans resonemang genom rysk gasinfrastruktur. Om den nya gasledningen vill Perkins framför allt kommentera att projektet går framåt och drivs så fort det kan drivas. Problemet just nu handlar enligt vad han hört inte om vilja utan om sträckning. Den ursprungliga rutten var enligt hans uppgift ganska säkert bestämd till att gå genom Mongoliet. På konferensen i Vladivostok blev han informerad om att invändningen kommer från kinesisk sida, som oroar sig för säkerhetsriskerna med ett tredje land i vägen – inte för att man misstror Mongoliet i dag, utan för vad som kan hända med Mongoliet framöver. Det som nu enligt honom prövas är en dragning runt landet, sannolikt in i nordöstra Kina. — Det är inte så att de inte litar på Mongoliet. De litar inte på vad som kan hända med Mongoliet inom den närmaste framtiden, säger Perkins. Skulle det bli så förlorar Mongoliet mer än transitavgifter. Landet var enligt Perkins uppgifter positionerat för betydande investeringar i sin egen energiinfrastruktur och för en andel av gasen som skulle passera. Mercouris avslutar med att återkomma till något Perkins sagt till honom vid deras första möte, och som fastnat: att man kan sätta sig i vilken taxi som helst i Peking och fråga vad kriget i Iran egentligen handlar om, och få svaret att det handlar om Kina. Perkins står fast vid iakttagelsen och vidgar den. Enligt honom har detta inte uppstått nyligen, utan underbyggt mycket av den politiska förändringen i Kina under det senaste decenniet. Han knyter det till grundlagsändringen som lät Xi Jinping sitta kvar efter sin andra mandatperiod: i toppen av statsapparaten förstod man att detta var på väg, och att navigationen krävde kontinuitet i ledarskapet och en förstärkt ideologisk ryggrad. Omorienteringen mot en mer socialistisk utbildningsinriktning handlade enligt honom om just detta, eftersom den liberala, USA-vänliga miljön i de stora kuststäderna uppfattades som den svaghet som skulle komma att utnyttjas. — Om en taxichaufför börjar tala om kriget mot Iran kommer han att säga att det egentligen handlar om Kina, säger Perkins. Samma sak gäller Ukraina, säger han: talar man med kineser om det kriget hamnar man nästan alltid i att det till sist handlar om Kina, eller i varje fall om regimskifte i Ryssland och därmed om politiken mot Peking. Anekdoten från baksätet i en bil är ingen opinionsmätning. Men den bär hela hans tes i miniatyr: att den ekonomiska belägringen redan är en förklaringsmodell i det land som enligt honom är dess mål.

Brics söker vägar runt dollarn inför toppmötet

Emil Fjellstedt — Tue, 08 Sep 2026 14:48:07 +0000

Brics-länderna diskuterar konkreta betalningsalternativ till den amerikanska dollarn inför toppmötet i New Delhi 12–13 september. Fler avräkningar i nationella valutor och sammanlänkade betalningssystem ska pressa kostnaderna i handeln — men hittills handlar det om samtal och teknisk förberedelse, inte om fattade beslut. Det är Indien som håller ordförandeskapet i gruppen och som driver frågan. Enligt en anonym källa i den indiska regeringen, som den ryska statliga nyhetsbyrån TASS citerar, pågår samtal om betalningar i nationella valutor och om plattformar för centralbankernas digitala valutor. Syftet uppges vara att sänka transaktionskostnaderna i den bilaterala handeln och att fördjupa samarbetet om handel och investeringar inom gruppen. Källan är samtidigt tydlig med gränserna: mekanismerna beskrivs som ett komplement till de befintliga globala betalnings- och avräkningssystemen, inte som en ersättning. Diskussionerna sägs inte vara riktade mot något enskilt land eller någon grupp av länder, utan föras inom samarbetet mellan finansministrar och centralbankschefer. "Det handlar om tekniskt arbete och praktiska mekanismer", uppgav källan enligt TASS.

Två spår som inte är samma sak

I praktiken diskuteras två olika saker. Det ena är att koppla samman de snabbbetalningssystem som redan finns och används dagligen — indiska UPI och brasilianska Pix är de tydligaste exemplen. Det andra är att länka medlemsländernas digitala centralbanksvalutor, ett spår som fortfarande är ett av flera alternativ på bordet. Indiens centralbankschef Sanjay Malhotra har sagt att gränsöverskridande betalningar intresserar alla medlemmar just för att det finns stort utrymme att pressa kostnaderna, och att både digitala centralbanksvalutor och länkade snabbbetalningssystem finns kvar som alternativ. Han har pekat på UPI som exempel på hur snabbt betalningar kan röra sig, och centralbanken har föreslagit att sammanlänkade digitala valutor tas upp vid årets toppmöte. Effekten av en sådan ordning är konkret: fler affärer kan göras upp direkt mellan två nationella valutor. Det minskar beroendet av den amerikanska dollarn och av flera mellanliggande korrespondentbanker. Något gemensamt Brics-mynt behöver inte skapas — en linje som Indiens handelsminister Piyush Goyal öppet har förordat framför ett enat monetärt system.

Små volymer, hög ambition

Indien har redan avtal om handel i lokala valutor med bland andra Förenade Arabemiraten, Mauritius, Maldiverna och Indonesien. Malhotra har samtidigt konstaterat att volymerna i de arrangemangen fortfarande är relativt små. Enligt den indiska regeringskällan handlar arbetet inför toppmötet alltjämt om praktiska mekanismer för att sänka handelskostnaderna, inte om att ersätta den befintliga internationella finansarkitekturen. Nästa hållpunkt är därmed mötet i New Delhi, där Indiens centralbank vill se frågan om länkade digitala valutor på dagordningen.

Belt and Road – Kinas väg ut ur dollarfällan

Markus Andersson — Thu, 28 May 2026 15:25:01 +0000

Belt and Road är Kinas stora satsning på handelsvägar, hamnar, järnvägar, energiprojekt och transportkorridorer mellan Asien, Europa, Afrika och Mellanöstern. Initiativet handlar inte bara om byggprojekt, utan om hur handel, finansiering och geopolitisk självständighet hänger samman. Kinas president Xi Jinping lanserade Belt and Road Initiative 2013. Världsbanken beskriver satsningen som ett omfattande program för handel, investeringar och regional integration, med stora konsekvenser för infrastrukturen och utvecklingen i berörda länder. Den strategiska betydelsen ligger i att fysisk infrastruktur avgör vilka länder som kan handla, investera och försörja sig utan att vara beroende av de kanaler som domineras av andra makter. Vägar, järnvägar, hamnar och energikorridorer är därför inte neutrala tekniska projekt, utan delar av världsekonomins maktstruktur. [caption id="attachment_231286" align="alignnone" width="640"] Karta över kinesiska Belt and Road-projekt 2018. Karta: Lena Appenzeller, Sabine Hecher, Janine Sack/Wikimedia Commons (CC BY 4.0).[/caption]

En parallell väg genom världsekonomin

Kina är starkt beroende av sjövägar som går genom trånga passager som Hormuzsundet och Malackasundet. Sådana flaskhalsar kan utnyttjas för att störa kinesisk handel i ett skarpt konfliktläge. Landbaserade rutter genom Centralasien, hamninvesteringar och järnvägar minskar därför sårbarheten gentemot sjömakter med förmåga att kontrollera handelsflöden. I en längre intervju med Tucker Carlson fördjupar ekonomen Richard Werner denna analys. Werner är professor i bank- och finansfrågor och är bland annat känd för sin forskning om kreditgivning och för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet. Han beskriver Belt and Road som Kinas moderna svar på en världsordning där USA:s valuta, finansinstitutioner och sjömilitära makt länge har gett Washington ett avgörande inflytande över andra länders utvecklingsvägar. — Det handlar å ena sidan om logistik för att säkra stabila och effektiva försörjningsvägar mellan Kina och resten av världen, säger Werner i intervjun.

Vägen bort från dollarn

Den andra delen av frågan rör dollarn. Sedan USA 1971 övergav dollarns direktkoppling till guldet – den så kallade Nixonchocken – växte ett system fram där dollarn behöll sin centrala roll genom oljemarknaden, amerikanska statspapper och Bretton Woods-institutionernas efterkrigsordning. Kina tjänade länge stora summor i dollar på sin export och placerade en betydande del av reserverna i amerikanska statspapper. Det passade USA, men innebar samtidigt att Kina hamnade i en strategisk beroendeställning: landets överskott bands till ett finansiellt system där Washington behöll den institutionella kontrollen. — Projektet fungerar även som ett sätt för Kina att göra sig oberoende av dollarn, säger Werner om Belt and Road. Petrodollarsystemet knöt oljehandeln, särskilt via Saudiarabien, till dollarn och ledde till att överskott återinvesterades i amerikanska statspapper. Denna ordning utmanas i dag av Kina, BRICS-länderna och andra stater som söker alternativ till dollardominansen. [caption id="attachment_231288" align="alignnone" width="640"] Federal Reserve Bank of New York i New York. Foto: Kidfly182/Wikimedia Commons (CC BY 4.0).[/caption]

Statspapper som ett löfte

Ett av de mest tekniska men centrala resonemangen rör amerikanska statspapper. Utländska stater som köper amerikanska statsobligationer får inte nödvändigtvis en fysisk tillgång. Federal Reserve Bank of New York beskriver själv sina förvarings- och kontotjänster åt centralbanker, regeringar och internationella institutioner. Om statspapper och reserver hålls i amerikanska system blir de inte bara finansiella tillgångar, utan också möjliga verktyg för kontroll. — När andra länder köper amerikanska statspapper får de i praktiken bara ett löfte om framtida betalning, säger Werner. Denna insikt växte fram i Kina. Landet kunde inte i längden samla på sig dollaröverskott och återinvestera dem i ett system där USA samtidigt behöll den institutionella kontrollen över infrastrukturen. Belt and Road erbjöd en annan användning av dollarreserverna: att finansiera konkreta projekt i länder som Kina vill knyta närmare sig.

IMF-systemet som kontrollmekanism

Belt and Road måste också förstås mot bakgrund av IMF:s och Världsbankens roll i utvecklingsländer. Dessa institutioner har i praktiken ofta tvingat länder till åtstramningar, skuldsättning och utförsäljningar, snarare än att bidra till genuint självständig utveckling. Som exempel tar Werner upp Asienkrisen 1997–1998 och Thailand, där han själv säger sig ha analyserat läget på uppdrag av Asiatiska utvecklingsbanken. Thailand drogs in i ett dollarberoende genom fast växelkurs, kortfristig upplåning i dollar och efterföljande valutakris. När landet sedan blev sårbart kom IMF in med villkor om åtstramningar och försäljning av tillgångar. — Det var uppenbart ett system för att sänka landet, säger Werner. Mönstret fungerar som en kontrollmekanism: först skapas en skuldfälla, sedan kommer krisen, därefter krävs åtstramningar och försäljningar till utländska aktörer. Ur det perspektivet blir Belt and Road ett alternativ till den västerländska institutionella modellen. — Belt and Road-initiativet har erbjudit, och erbjuder fortfarande, ett alternativ till detta rovaktiga system, säger Werner. [caption id="attachment_231287" align="alignnone" width="640"] Containerterminal i Yangshan-hamnen utanför Shanghai. Foto: Bruno Corpet/Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0).[/caption]

Infrastruktur som finansiellt oberoende

Infrastruktur är därför en väg till finansiellt oberoende. Genom Belt and Road kan Kina både hjälpa mottagarländer att bygga fysisk infrastruktur och använda sina reserver på ett sätt som minskar beroendet av amerikanska statspapper. För mottagarländerna kan projekten erbjuda vägar, broar, hamnar och järnvägar som stärker den egna ekonomin. För Kina blir de en väg till försörjningssäkerhet, inflytande och minskat dollarberoende. — Inom ramen för initiativet lånade Kina ut pengar till andra länder, men för specifika projekt som bygger upp infrastruktur och därför också hjälper dessa länder, säger Werner. Satsningen har samtidigt mött motåtgärder. Länder som velat ansluta sig har utsatts för politiskt tryck från USA och EU. Italien, som under en period var anslutet till Belt and Road, är ett exempel på hur kontroversiellt det är när västländer knyter tätare band till Kina genom infrastruktur.

Iran och flaskhalsarna kring Kina

Iran ingår i samma större mönster. Landet är en strategisk energipartner för Kina, och konflikter kring Iran handlar inte enbart om regional säkerhetspolitik. De berör också försörjningsvägar, energiflöden och försöken att störa Kinas eurasiska nätverk. — Ett krig mot Iran skulle kunna ses som en del av de motåtgärder som egentligen riktas mot Kina, säger Werner. Den som kontrollerar pengar, skulder, handelsvägar och transportflöden kan också påverka andra länders politiska handlingsutrymme. Belt and Road framstår därmed inte enbart som ett kinesiskt prestigeprojekt, utan som ett försök att skapa en parallell infrastruktur för handel, finansiering och utveckling. Frågan är därför större än Kina. Den handlar om huruvida utvecklingsländer även i framtiden ska vara beroende av dollar, IMF-program och sjövägar kontrollerade av USA:s allierade – eller om de ska kunna välja andra finansiella och fysiska vägar in i världsekonomin.

Xi och Putin talar om ny fas i relationerna

Redaktionen — Wed, 20 May 2026 15:44:56 +0000

BEIJING (Xinhua). Kinas president Xi Jinping och Rysslands president Vladimir Putin hyllade på onsdagen en ”ny fas” i de bilaterala relationerna, när de enades om att ytterligare förlänga ett kinesisk-ryskt vänskapsfördrag och lovade att samarbeta för en mer rättvis och jämlik världsordning. Putins två dagar långa statsbesök var hans 25:e resa till Kina. Xi och Putin höll samtal, drack te tillsammans, besökte en fotoutställning och bevittnade undertecknandet av en rad samarbetsdokument i Peking. Mot bakgrund av ett föränderligt och turbulent internationellt läge har de två länderna utvecklat ett omfattande strategiskt samordningspartnerskap för en ny era, grundat på jämlikhet, ömsesidig respekt, god tro och ömsesidigt gynnsamt samarbete, sade Xi under samtalen. Det politiska ömsesidiga förtroendet har fördjupats ytterligare, samarbetet inom handel, investeringar, energi, vetenskap och teknik samt mellanfolkliga och regionala utbyten har gått stadigt framåt, och banden mellan de två folken har stärkts, tillade han. — Relationen mellan Kina och Ryssland har gått in i en ny fas med större framsteg och snabbare utveckling, sade Xi. I år är det 30 år sedan det kinesisk-ryska strategiska samordningspartnerskapet etablerades och 25 år sedan fördraget om god grannsämja och vänskapligt samarbete mellan Kina och Ryssland undertecknades. Enligt den kinesiske presidenten lade fördraget den institutionella grunden, i lag, för långsiktig god grannsämja, vänskap och omfattande strategisk samordning mellan de två länderna. Sedan fördraget undertecknades har de bilaterala relationerna utvecklats språngartat, sade Xi. När de två presidenterna enades om att ytterligare förlänga fördraget sade Putin att det har blivit allt mer relevant under rådande omständigheter. Putin sade att relationerna mellan Ryssland och Kina genom båda sidors gemensamma insatser har nått en ”aldrig tidigare skådad nivå”, präglad av täta utbyten på hög nivå och starkt politiskt ömsesidigt förtroende. Relationerna mellan Ryssland och Kina har stått emot prövningar och stärkts med tiden, och har blivit ett föredöme för omfattande strategisk samordning, sade han.

Praktiskt samarbete

Xi bekräftade de långvariga banden och sade att ett orubbligt främjande av en långsiktig, sund, stabil och högkvalitativ utveckling av relationen mellan Kina och Ryssland är ett strategiskt val som de två sidorna gör utifrån ländernas grundläggande intressen och de globala trenderna. Han sade att båda länderna bör uppgradera det praktiska samarbetet inom handel, investeringar, energi, transporter samt vetenskaplig och teknisk innovation, utvidga samarbetet inom framväxande områden och skapa nya tillväxtmotorer. Enligt Kinas handelsministerium översteg handeln mellan de två länderna 200 miljarder dollar för tredje året i rad 2025. Kina har varit Rysslands största handelspartner i 16 år i följd. Xi uppmanade också båda sidor att föra vidare den traditionella vänskapen mellan de två folken, utöka utbyten inom utbildning, kultur, film, turism och idrott samt stärka det folkliga stödet för vänskapen. I år inleds Kina–Rysslands utbildningsår, det tionde nationella temaåret mellan de två länderna. De två presidenterna deltog i öppningsceremonin på onsdagen. Xi och Putin undertecknade och utfärdade också ett gemensamt uttalande om att ytterligare stärka den omfattande strategiska samordningen och fördjupa god grannsämja och vänskapligt samarbete. Samma dag meddelade det kinesiska utrikesministeriets talesperson Guo Jiakun att Kina har beslutat att förlänga den viseringsfria politiken för ryska medborgare till den 31 december 2027, som ett led i att fortsätta underlätta personutbyten mellan de två länderna.

Mer rättvis global styrning

Som permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd och som stora länder i världen bör Kina och Ryssland anlägga ett strategiskt och långsiktigt perspektiv och arbeta för att göra det globala styrningssystemet mer rättvist och jämlikt, sade Xi till Putin. Xi uppmanade båda sidor att fördjupa den multilaterala samordningen, stärka samarbetet på multilaterala plattformar, orubbligt upprätthålla efterkrigstidens internationella ordning och folkrättens auktoritet, ena det globala syd och styra reformen av det globala styrningssystemet i rätt riktning. De två ledarna utbytte också synpunkter om viktiga internationella och regionala frågor. Om situationen i Gulfregionen i Mellanöstern sade Xi att alla fientligheter omedelbart måste upphöra. Han tillade att ett tidigt slut på konflikten skulle bidra till att minska störningar i energiförsörjningen, industri- och leveranskedjor samt den internationella handelsordningen. I ett instabilt internationellt läge fungerar samarbetet mellan Ryssland och Kina som en viktig stabiliserande faktor, sade Putin. Han tillade att Ryssland är redo att fortsätta stärka den multilaterala samordningen med Kina, stödja Kina som värd för Apec-ledarnas ekonomiska möte, gemensamt stärka Shanghai Cooperation Organizations ställning och inflytande samt stärka enheten och samordningen inom Brics-mekanismen. Putin lovade också att tillsammans med Kina försvara FN:s auktoritet, främja civilisationernas mångfald och verka för en mer rättvis och jämlik internationell ordning. Under Putins besök utfärdade Kina och Ryssland också ett gemensamt uttalande om att förespråka en multipolär värld och en ny typ av internationella relationer. I dagens globala turbulens och växande blockkonfrontation utgör de två länderna en avgörande kraft för stabilitet, sade Li Ziguo, chef för avdelningen för europeiska och centralasiatiska studier vid China Institute of International Studies. De bilaterala relationernas stabilitet och förutsägbarhet är ett betydande bidrag till global fred och utveckling, sade Li.

Iran: Brics måste stoppa USA från att agera utan följder

Emil Fjellstedt — Fri, 15 May 2026 08:55:47 +0000

Irans utrikesminister Abbas Araghchi uppmanar Brics-länderna att gemensamt motverka vad han beskriver som USA:s växande hegemoni och uppfattning att landet kan agera utan följder. Uttalandet gjordes under ett utrikesministermöte i New Delhi, där Teheran lyfte fram blocket som en möjlig motvikt till västs dominans. Araghchi sade att Brics-länderna står inför ett gemensamt hot från Washingtons påtryckningar. Enligt den iranske utrikesministern har Iran under det senaste året två gånger utsatts för vad han beskriver som amerikansk-israeliska angrepp, samtidigt som andra medlemsländer i gruppen mött fientliga påtryckningar från USA. — Vi kan inte ignorera det gemensamma och farliga hot som vi alla står inför, sade Araghchi. Han menade att Brics bör bli ”en av huvudpelarna” i skapandet av en rättvisare världsordning, där det globala syd får större inflytande. Uttalandet ligger i linje med Irans återkommande kritik mot USA:s sanktionspolitik och västliga maktanspråk.

Varnar för imperialistmakter i sönderfall

Araghchi hävdade också att ”imperialistiska makter i sönderfall” försöker vrida klockan tillbaka och stoppa utvecklingen mot en mer multipolär världsordning. I sitt anförande anklagade han västmakter för att i allt större utsträckning bidra till ”folkmord” och ”grova kränkningar av nationell suveränitet”. Brics har hittills främst beskrivits som ett ekonomiskt samarbete, men frågan om säkerhetspolitiskt samarbete har fått större utrymme i takt med att gruppen expanderat och flera medlemsländer hamnat i konflikt med USA:s utrikespolitik. Efter de amerikansk-israeliska angreppen mot Iran uppmanade Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva exempelvis Sydafrika att stärka försvarssamarbetet och minska beroendet av utländska vapen. Vid ett möte med Sydafrikas president Cyril Ramaphosa varnade Lula för att båda länderna kunde bli sårbara för en ”invasion”. Araghchis budskap i New Delhi var därmed inte bara en iransk markering mot Washington, utan även ett försök att ge Brics en mer framträdande roll i den framväxande maktkampen mellan väst och det globala syd.

Globala Södern växer – Nya Dagbladet på plats i Peking

Markus Andersson — Mon, 06 Apr 2026 07:55:39 +0000

Globala Södern är varken geografiskt söder eller enhetlig – men blocket representerar över 40 procent av världsekonomin och majoriteten av jordens befolkning. Nya Dagbladet är ett av få västerländska medier som bevakar denna geopolitiska omvandling på plats, och var i Peking när finansledare från 30 länder samlades för att diskutera framtidens finanssystem. När begreppet "Globala Södern" nämns tror många att det handlar om utvecklingsländer eller biståndsmottagare. Verkligheten är en annan: det är ett politiskt och ekonomiskt block som utmanar den västerländska dominans som rått i årtionden. Termen har sina rötter i Bandung-andan från 1955, där asiatiska och afrikanska länder för första gången samlades utan västerländsk närvaro. Dagens Globala Södern är inte en formell organisation som EU eller NATO, utan ett löst sammanhållet ekonomiskt block som inkluderar BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika plus nyare medlemmar), stora delar av Latinamerika, Afrika, Sydostasien och Mellanöstern. Tillsammans står dessa länder för mer än 40 procent av världens BNP och mer än 85 procent av befolkningen. De kontrollerar majoriteten av världens naturresurser – olja, gas, sällsynta jordartsmetaller – och har en alltmer integrerad handel länderna emellan. [caption id="attachment_226741" align="alignnone" width="640"] Forumsalen under 2026 Global South Financiers Forum i Peking. Finansledare, centralbankschefer och experter från över 30 länder diskuterade gröna finansieringar och samarbete mellan länderna i den Globala Södern. Foto: Markus Andersson/Nya Dagbladet[/caption]

Peking samlar finansmakterna

Den 25–26 mars hölls Global South Financiers Forum 2026 i Peking, under temat "Illuminating Global South". Forumet arrangerades av den statliga nyhetsbyrån Xinhua News Agency. Lu Lei, ställföreträdande guvernör i Folkets Bank i Kina, meddelade att centralbanken uppmuntrar finansiella institutioner att öka gröna satsningar i länder som deltar i Belt and Road-initiativet. Fu Hua, president för Xinhua News Agency, betonade att nyhetsbyrån arbetar för att stärka Globala Söderns röst och dokumentera dess utveckling. – Vi kommer att utnyttja vårt multimediala nätverk och världsnärvaro för att främja djupare finansiellt samarbete mellan Globala Söderns länder och bidra med lösningar för att bygga en ny global finansiell världsordning, sade Fu Hua. Till deltagarna hörde bland andra Erwin Ramirez, utvecklingsminister i Nicaragua, Shahin Mahmudzada från Azerbajdzjans centralbank, samt representanter för Argentina, Kirgizistan och flera andra nationer.

Ett nytt finansiellt råd tar form

En av forumets viktigaste nyheter var etableringen av Council of the Global South Financiers Forum – ett nytt råd som ska samordna finansiellt samarbete mellan länderna i Globala Södern. Rådet ska fungera som en plattform för policyutveckling, kunskapsutbyte och gemensamma finansieringsinitiativ. Erwin Vincent Ramirez Colindres, Nicaraguas utvecklingsminister, betonade i sitt anförande vikten av att bryta beroendet av västerländska finansinstitutioner. – Vi behöver strukturer som speglar våra egna prioriteringar, inte villkor som dikteras från Washington eller London, sade Ramirez. Shahin Mahmudzada från Azerbajdzjans centralbank lyfte fram grön finans som ett område där samarbete mellan länderna inom den Globala Södern redan visar resultat. Han pekade på Kirgizistans Green Finance Fund som ett exempel på hur mindre ekonomier kan samarbeta kring hållbara investeringar. Mayra Garcia, direktör för argentinska nyhetsbyrån Noticias Argentinas, noterade att mediernas roll är avgörande för att Globala Söderns egna berättelser ska höras. – Om vi inte berättar våra egna historier kommer andra att göra det åt oss – och ofta med fel perspektiv, sade Garcia. [caption id="attachment_226864" align="alignnone" width="640"] Markus Andersson med journalistkollegor från Portugal och Brasilien på plats i Chongqing. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Kina som katalysator

Lu Lei, ställföreträdande guvernör i Folkets Bank i Kina, presenterade centralbankens nya initiativ för grön finansiering inom Belt and Road-ramverket. Han underströk att Kina ser sig som en katalysator snarare än en dominerande aktör. – Vi bjuder in alla länder att delta på lika villkor. Det handlar inte om att ersätta existerande system, utan om att komplettera dem med alternativ som är mer anpassade till Globala Söderns behov, sade Lu Lei. Ma Weihua, tidigare vd för China Merchants Bank och nu rådgivare till forumet, beskrev hur kinesiska finansinstitut redan idag har miljardinvesteringar i Afrika, Latinamerika och Sydostasien – investeringar som ofta sker utan de politiska villkor som IMF och Världsbanken ställer.

Varför spelar det roll för Sverige?

För Europa och Sverige är Globala Söderns framväxt inte en abstrakt geopolitisk fråga – den påverkar energipriser, handelsflöden och säkerhetspolitik. När länder som Kina, Indien och Brasilien bygger alternativa finansieringsstrukturer utanför IMF och Världsbanken, förändras spelplanen för väst. Kinas strategi är inte primärt militär, utan ekonomisk och institutionell. Genom att erbjuda alternativ finansiering via Nya utvecklingsbanken (NDB) och Belt and Road-initiativet skapar Peking ett parallellt system där västerländska sanktioner och villkor har begränsad verkan. Samtidigt är grön finansiering ett av forumets huvudteman. Kinas ledare ser klimatomställningen som ett område där samarbete mellan länderna i den Globala Södern kan ge vinster för båda parter – teknologiexport från Kina mot resurstillgång och marknadstillträde. [caption id="attachment_226745" align="alignnone" width="640"] En monorail kör genom bostadshus i Chongqing, sydvästra Kina. Staden är känd för sin unika infrastruktur. Bilden togs under journalistdelegationens utflykt efter huvudforumet. Foto: Markus Andersson/Nya Dagbladet[/caption]

Journalistteamet i Chongqing – infrastruktur på ett nytt sätt

Efter forumets officiella program arrangerade arrangörerna en utflykt för den internationella journalistdelegationen till Chongqing, en megastad i sydvästra Kina med över 32 miljoner invånare. Resan gav en konkret bild av hur infrastrukturutvecklingen i Globala Södern ser ut i praktiken. Chongqing är känt för sin arkitektoniska kreativitet – här byggs inte bara snabbt, utan också annorlunda. Tåg som kör genom bostadskomplex, hissar som ersätter gator i kulliga områden, och broar som spänner över extremt djupa dalar. För västerländska observatörer kan det verka främmande, men det speglar en pragmatisk inställning till stadsplanering där funktionalitet prioriteras framför konventionella lösningar. För journalisterna från Globala Söderns länder var resan mer än en turistattraktion – den visade på ett alternativt synsätt på utveckling. Istället för att kopiera västerländska stadsmodeller har Chongqing utvecklat egna lösningar anpassade till lokala förhållanden. [caption id="attachment_226743" align="alignnone" width="640"] Lanseringen av Council of the Global South Financiers Forum. Representanter från flera länder på scen under den officiella ceremonin i Peking. Foto: Markus Andersson/Nya Dagbladet[/caption]

Från biståndsmottagare till regelskapare

Den mest slående förändringen är psykologisk: Globala Söderns länder ser sig inte längre som mottagare av västerländskt bistånd eller godkännande, utan som likvärdiga aktörer som formar egna regler. Forumet i Peking var en markering av detta självförtroende. När finansministrar och centralbankschefer från 30 länder samlas i Kinas huvudstad för att diskutera gemensamma finansieringsmekanismer, signalerar de att alternativet till det västerländska systemet inte längre är en teoretisk möjlighet – det byggs aktivt. För svenska beslutsfattare och företag innebär det att det blir allt dyrare att ignorera Globala Södern. Frågan är inte om maktförskjutningen kommer, utan hur snabbt väst anpassar sig till en värld där centrum inte längre uteslutande ligger i Washington och Bryssel.

Kina bjuder Indien till “Drake-Elefant-tango”

Redaktionen — Tue, 08 Apr 2025 11:43:56 +0000

Kinas president Xi Jinping har uppmanat till ett starkare samarbete med Indien och beskriver relationen som en "Drake-Elefant-tango". Uttalandet gjordes i samband med 75-årsjubileet av ländernas diplomatiska band – som bedöms kunna vara en möjlig vändpunkt efter många år av spänningar. Kina och Indien delar, som två av världens absolut äldsta kontinuerliga civilisationer, en lång historia som grannar och är idag som världens två folkrikaste länder centrala spelare i Brics-samarbetet. Relationerna har dock präglats av spänningar. År 2020 ledde en sammandrabbning i Galwan-dalen längs den omtvistade gränsen i Himalaya till att soldater från båda sidor dödades. Efter omfattande förhandlingar meddelade Kina och Indien i oktober förra året dock en överenskommelse om att avveckla spänningarna i konfliktområdena och att arbeta för att normalisera relationerna. Xi signalerade i samband med detta även en uttalad ambition att lämna tidigare konflikter bakom sig. – Det är det rätta valet för Kina och Indien att vara partner för ömsesidig framgång och förverkliga 'Drake-Elefant-tangon', vilket helt och hållet tjänar båda ländernas och deras folks grundläggande intressen, framhöll Xi Jinping i sitt uttalande. Ett tydligt närmande bedöms nu också drivas på av Trumps nya Tullar, där Indien öppnat för ökade handelsinflöden med Kina som en motåtgärd. – Vi är villiga att arbeta med den indiska sidan för att stärka praktiskt samarbete inom handel och andra områden, och att importera fler indiska produkter som är väl lämpade för den kinesiska marknaden. Vi välkomnar också fler indiska företag att korsa Himalaya och söka samarbetsmöjligheter i Kina, sade Kinas ambassadör i Indien, Xu Feihong, till Global Times.

Great pleasure to join Foreign Secretary @VikramMisri and friends from all walks of life to commemorate the 75th anniversary of the establishment of #China-India diplomatic relations. I firmly believe that under the strategic guidance of two leaders and with the joint efforts of… pic.twitter.com/mLaBUKqiim
— Xu Feihong (@China_Amb_India) April 1, 2025

Även Indiens president Droupadi Murmu understryker sin synpunkt att ett "stabilt, förutsägbart och vänligt" bilateralt förhållande mellan de två nationerna skulle gynna båda länderna och världen.

Ryssland lanserar Eurovision-rival

Redaktionen — Thu, 06 Feb 2025 06:02:37 +0000

Intervision Song Contest ska bli Brics-ländernas alternativ till Eurovision. Den första tävlingen arrangeras i Moskva redan i september. En liknande sångtävling hölls 1965 och 1977 som ett östblocksalternativ till Eurovision. Bland deltagarna fanns Sovjetunionen, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Polen och Ungern. Initiativet är en order från Kreml, som president Vladimir Putin undertecknade under måndagen, och idén om att återuppliva tävlingen kom från den ryska kulturministern, Olga Lyubimova, i september 2023. Eurovision, som startade på 1950-talet, uteslöt Ryssland från tävlingen 2022 i samband med krigets början. Samtidigt har arrangörerna, däribland SVT, kritiserats för dubbelmoral då Israel fick delta 2024, trots anklagelser om krigsbrott.

Latinamerikanskt intresse

Intervision Song Contest ska inkludera alla Brics-länder, medlemmar i Oberoende Staters Samvälde (OSS) samt andra intresserade nationer, rapporterar ryska statskanalen RT. Enligt ryska myndigheter ska tävlingen vara fri från politiska restriktioner. Mikhail Shvydkoy, presidentens särskilde representant för internationellt kultursamarbete, bekräftar att alla Brics-länder har tackat ja till att delta. Även flera latinamerikanska nationer uppges vara intresserade. Tävlingen är planerad att äga rum i Moskva i september.