arter – Nya Dagbladet

Mannen trodde att han räddat en tamkatt – det var en okänd vildkattsart

Emil Fjellstedt — Fri, 18 Sep 2026 05:21:22 +0000

Forskare har namngivit en ny vildkatt i Bolivias molnskog: Leopardus tilcayo. Det är första gången på mer än hundra år som en levande kattart får ett nytt vetenskapligt namn. Namnet tilcayo är hämtat från lokalbefolkningens eget ord för den lilla katten, som lever i Yungas – bältet av molnskog på Andernas östsluttning. Katten är mindre än en genomsnittlig tamkatt: omkring 46 centimeter lång och väger cirka 1,4 kilo. Pälsen är ljusbrun med oregelbundet formade rosetter, enligt Paola Nogales-Ascarrunz, en av forskarna bakom beskrivningen. Slutsatsen vilar på genetik. Forskarlaget jämförde 38 hela arvsmassor från katter i släktet Leopardus, flera av dem hämtade ur museisamlingar, och kom fram till att det som hittills kallats tigerkatter i själva verket är fem skilda arter, enligt en studie i Current Biology. Tilcayolinjen skilde sig från de övriga för omkring 1,4 miljoner år sedan. Samtidigt är underlaget om djuret självt magert: två levande individer har undersökts, utöver ett litet antal bilder från kamerafällor. Vad katten äter och hur många som finns kvar i det vilda är i stort sett okänt. Spillningen innehåller rester av små gnagare, och kamerorna antyder att den främst rör sig nattetid. En av de två individerna är en hane på omkring tio år som sedan 2016 lever på djurhemmet Senda Verde. En man hade hittat honom som unge vid en väg och tagit hem honom i tron att det var en tamkatt. Yungas hör till regionens mest hotade ekosystem, pressat av skogsskövling, jordbruk, anlagda bränder och gruvdrift. IUCN räknar i dag tigerkatter som två sårbara arter. Delas de upp i fem blir varje linje mindre – och därmed mer sårbar. Forskarna har lämnat sitt underlag till IUCN inför kommande bedömning. — Även i en så uppmärksammad djurgrupp som kattdjuren finns det fortfarande nya arter att upptäcka, säger Eduardo Eizirik, studiens seniorförfattare.

Skogen läker långsamt efter kalavverkning

Emil Fjellstedt — Thu, 02 Jul 2026 04:45:03 +0000

Vissa arter i nordliga skogar återhämtar sig mycket långsamt efter kalavverkning. I flera fall räcker inte ens 100 år för att skogen ska få tillbaka samma biologiska mångfald som tidigare, enligt en ny studie. Studien, som har publicerats i Nature Sustainability, bygger på 190 dataset från boreala och hemiboreala skogar i Nordamerika, norra Europa och Ryssland. Forskarna jämförde kalavverkade bestånd med äldre referensskogar och analyserade hur artsamhällen förändras över tid efter avverkning. Med boreala skogar menas de stora nordliga skogsbälten som sträcker sig genom bland annat Kanada, Skandinavien och Ryssland. De domineras ofta av barrträd som gran och tall, men kan också innehålla lövträd som björk och asp. Hemiboreala skogar ligger i övergångszonen mellan dessa nordliga barrskogar och mer tempererade lövskogar längre söderut. Forskarna följde hur grupper som fåglar, små däggdjur, spindlar, skalbaggar, kärlväxter, mossor och lavar påverkas efter kalavverkning. De ville se om artsamhällena med tiden börjar likna dem i äldre, oavverkade skogar igen — och hur lång tid en sådan återhämtning i så fall tar.

Stora skillnader mellan skogstyper

Resultaten visar att återhämtningen varierar kraftigt mellan olika skogstyper. I ungefär hälften av fallen bedömdes artsamhällena kunna återhämta sig inom 30 år. Det gällde framför allt snabbare växande lövskogar, där kärlväxter och mossor antingen påverkades mindre eller återhämtade sig inom omkring 12 till 25 år. I barrskogar och blandskogar var bilden betydligt svagare. I barrdominerade skogar beräknades kärlväxter behöva omkring 85 år för att återhämta sig, lavar omkring 95 år och mossor mer än 100 år. För små däggdjur i barrskog fann forskarna ingen tydlig återhämtning inom de 55 år som materialet omfattade. Även vedlevande skalbaggar stack ut. I de data som fanns tillgängliga syntes ingen återhämtning inom 16 år i barrskog och 29 år i blandskog. Forskarna betonar att sådana arter ofta är beroende av gamla träd, död ved och strukturer som tar lång tid att återskapa efter kalavverkning. Enligt forskarna är detta centralt eftersom kommersiella avverkningscykler i boreala skogar ofta ligger kring 60 till 80 år. Om samma marker kalavverkas på nytt innan långsamma artgrupper hunnit återhämta sig riskerar delar av den biologiska mångfalden att gradvis försvinna från landskapet. — Om skogsbruket fortsätter med återkommande cykler av dagens kalavverkningsmetoder kommer vissa av dessa arter i praktiken aldrig att återhämta sig. De kommer att börja försvinna från landskapet, säger Ellen Macdonald, professor emerita vid University of Alberta och huvudförfattare till studien, i en kommentar från universitetet.

Underlag från sju länder

Forskarna anger att materialet omfattar 87 publicerade artiklar samt en opublicerad studie. Dataseten kommer från Kanada, Finland, Sverige, Ryssland, USA, Estland och Norge. Kanada dominerar underlaget med 121 dataset, följt av Finland, Sverige, Ryssland, USA, Estland och Norge. Samtidigt pekar forskarna på en viktig begränsning. De hittade inga användbara data från områden öster om Ural, vilket innebär att den sibiriska tajgan och stora delar av centrala och östra Sibirien saknas i analysen. Forskarna menar att resultaten talar för mer differentierad skogsförvaltning. Barrskogar och andra långsamt återhämtande skogstyper kan behöva längre omloppstider, fler skyddade områden och metoder där mer levande träd och död ved lämnas kvar. — Vi vet att dessa barrskogar tar längre tid att återhämta sig än lövskogar, vilket ger en möjlighet att rikta förvaltningen bättre, säger Macdonald. Forskarna lyfter även behovet av att bevara äldre skogsstrukturer som annars kan ta århundraden att bilda.

Artantalet ökar – men naturen dör inifrån

Emil Fjellstedt — Mon, 23 Mar 2026 16:06:32 +0000

Antalet arter av ryggradsdjur i Sverige har ökat sedan 1800-talet, visar en rapport från SLU. Men ökningen beror inte nödvändigtvis på att naturen mår bättre – utan på att bland annat invasiva arter har etablerat sig och att ett förändrat landskap gynnat vissa arter på bekostnad av andra. Artantal används ofta som ett mått på naturens hälsa – både i debatten och i medier. Ju fler arter, desto bättre, är den förenklade bilden. Men enligt en ny rapport från SLU Artdatabanken, framtagen åt WWF, är sambandet betydligt mer komplicerat. Att fler arter registreras behöver med andra ord inte vara goda nyheter. I flera fall handlar det om främmande arter som fått fotfäste i ekosystem där de inte hör hemma, samtidigt som omvandlingen av det svenska landskapet skapat nya villkor som gynnar generalister framför specialister. Bland fåglar har exempelvis nya arter spridits och tillkommit naturligt, men bland däggdjur, fiskar samt grod- och kräldjur handlar det till stor del om främmande arter som introducerats av människan och som riskerar att konkurrera ut inhemska arter och förändra ekosystemen inifrån.

Utdöendeskulden – när arter lever på lånad tid

Begreppet utdöendeskuld beskriver ett fenomen där arter ser ut att klara sig – men i verkligheten redan är dömda. När en skog avverkas eller en våtmark dikas ut försvinner inte arterna omedelbart. Träd kan stå kvar i sekler och djur kan leva vidare i årtionden, men utan fungerande livsmiljö upphör fortplantningen. Populationen krymper gradvis tills den en dag är borta – långt efter att skadan redan skett. — Det kan se bättre ut än det är. Vissa arter är på väg att försvinna utan att vi märker det förrän långt senare, säger Anki Weibull, forskare vid SLU Artdatabanken.

Skogsarterna drabbas hårdast

Hundratals hotade arter i Sverige är knutna till skogsmiljöer – beroende av gamla träd, död ved och orörda skogsområden som i dag är sällsynta i det svenska landskapet. Det storskaliga kalhyggesbruket har under det senaste seklet ersatt naturskog med planterade monokulturer. Samtidigt har intensivt jordbruk omvandlat ängsmarker och våtmarker. Resultatet är ett fragmenterat landskap där isolerade populationer förlorar kontakten med varandra – och därmed förmågan att reproducera sig långsiktigt. — Antalet arter beskriver bara en liten del av verkligheten, säger Weibull. Rapporten understryker att det är populationernas utveckling som avgör – inte artlistorna. Hur markanvändning och invasiva arter samverkar bestämmer vilka arter som klarar sig och vilka som tyst försvinner.

Uppsalaforskare upptäcker ny fågelart i Japan

Markus Andersson — Mon, 23 Mar 2026 06:14:37 +0000

Forskare från bland annat Uppsala universitet har identifierat en helt ny fågelart i Japan – tokarasångaren. Arten har i decennier förväxlats med den nära besläktade izusångaren, men DNA-analyser och sång avslöjar att det rör sig om två skilda arter. Izusångaren (Phylloscopus ijimae) är en sällsynt flyttfågel med ett av världens minsta utbredningsområden: ögrupperna Izuöarna söder om Tokyo och Tokaraöarna, ungefär 100 mil sydväst om huvudstaden. Fågeln har länge betraktats som en enda art, men redan för ett decennium sedan visade DNA-analyser att populationerna på de två ögrupperna är markant skilda. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS Nexus.

Kryptisk art avslöjad

Analyser baserade på hela arvsmassan bekräftade att fåglarna på Tokaraöarna tillhör en helt egen art. Sångerna skilde sig dessutom markant åt – men utseendet är identiskt, ett fenomen som kallas kryptisk artbildning. Bakom studien står forskare från Uppsala och Göteborgs universitet tillsammans med kollegor vid två japanska institutioner. — Den nya arten är kryptisk, vilket innebär att den utseendemässigt inte skiljer sig från izusångaren. Det är DNA-analyser och skillnader i sång som visar att det rör sig om en egen art, säger Per Alström, professor vid Uppsala universitet. Tokarasångaren (Phylloscopus tokaraensis) beskrivs nu som ny för vetenskapen. Senast en ny fågelart konstaterades i Japan var 1981, då okinawarallen dokumenterades för första gången.

Rekommenderas klassas som sårbar

Båda arternas populationer är mycket små. Tokaraöarnas tolv öar är sammantaget mindre än Fårö, och tokarasångaren har bara iakttagits på fem av dem. Den låga genetiska variationen gör arterna känsliga för miljöförändringar och sjukdomar. Izusångaren klassas redan som sårbar av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Eftersom tokarasångaren är minst lika sällsynt rekommenderar forskarteamet att båda arterna övervakas och klassificeras som sårbara. — Genetiska metoder är avgörande för att avslöja dold biologisk mångfald i en tid av global biodiversitetskris, säger Per Alström.

Nya arter för Sverige upptäckta i Norrbotten

Redaktionen — Sat, 07 Feb 2026 07:09:34 +0000

En inventering av insekter på myrar i Pajala kommun har gett anmärkningsvärda resultat. Närmare 2 000 arter har identifierats, varav omkring 40 aldrig tidigare dokumenterats i Sverige – troligen är antalet betydligt högre. Flera arter kan vara helt nya för vetenskapen. Sommaren 2023 genomförde Länsstyrelsen i Norrbottens län en artinventering på två intilliggande myrar i Pajala kommun. Insektsfällor placerades ut på båda myrarna – den ena, Pyöreänoja, är en slåttermyr som slagits för hö sedan 1700-talet och sköts än idag. Station Linné på Öland utförde en DNA-baserad analys av proverna. Totalt identifierades närmare 2 000 arter. Omkring 40 av dem hade aldrig tidigare dokumenterats i Sverige, och troligen är antalet betydligt högre. Flera arter bedöms vara helt nya för vetenskapen. På slåttermyren påträffades över 1 300 arter, däribland vattennätvingen Sialis sibirica – en art som tidigare endast rapporterats från Kirunaområdet. Även om det totala antalet arter var ungefär lika stort på de två myrarna skiljde sig artsammansättningen markant. Myrslåtter har uppenbarligen stor betydelse för vilka arter som förekommer. Brukandet gynnar många sällsynta eller hotade arter. — Resultaten visar hur viktiga dessa brukade myrar är. Det är ett starkt argument för att myrslåtter behöver fortsätta och i vissa fall återinföras, säger Jörgen Naalisvaara, handläggare vid Länsstyrelsen Norrbotten, i ett pressmeddelande. Pyöreänoja slåttermyr är ett unikt exempel på långvarigt nyttjande av våtmarker som foderresurs. Kunskapen kring traditionell myrslåtter är viktig att bevara, både som kulturarv och som ett sätt att upprätthålla värdefulla livsmiljöer för växter och djur.

Ett av världens minsta däggdjur upptäckt

Redaktionen — Wed, 14 Jan 2026 12:12:13 +0000

En ny art har hittats i Etiopien av bland andra forskare från Sveriges lantbruksuniversitet. Arten, som är en näbbmus, beskrivs vara ett av världens minsta däggdjur och väger lika mycket som en sockerbit. Första gången som man fångade en av dessa mininäbbmöss var redan 2015. Då var det forskaren Bill Stanley från Field Museum of Natural History i Chicago som lyckades fånga en näbbmus i Simienbergen i Etiopien. Stanley är övertygad om att han hittat en ny art, men tyvärr avled forskaren endast nio dagar in i fältarbetet till följd av ett hjärtstopp. Arbetet fortsätter och åtta år senare, närmare bestämt 2023, befinner sig Stanleys forskarkollega Yonas Meheretu, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå, i Mount Damota i södra Etiopien. I fällan man placerat ut, som inte fångat något särskilt de senaste tio dagarna, finns plötsligt en liten varelse. — Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket. Jag ropade till de andra. Den lilla näbbmusen liknade något vi bara sett en gång förut, säger Yonas Meheretu i ett pressmeddelande.

Väger tre gram

Efter analyser konstaterade man att det var samma typ av näbbmus som Stanley hade hittat åtta år tidigare. Dessutom kunde man bedöma att Stanley haft rätt - det var en ny art. Näbbmusen väger endast tre gram, det vill säga i likhet med en sockerbit, enligt studien som publicerats i Journal of Vertebrate Biology. Kroppen är cirka fem centimeter lång och svansen tre centimeter. Den har fått namnet Crocidura stanleyi, efter den avlidne forskaren Bill Stanley. — Att identifiera nya arter, som den här lilla näbbmusen, är avgörande för att dokumentera den biologiska mångfalden och förstå det unika djurlivet på det etiopiska höglandet, säger Meheretu.

Djuphavsberg tros vara hem åt 20 oupptäckta arter

Isac Boman — Sat, 07 Sep 2024 15:06:57 +0000

Cirka 100 mil utanför Chiles kust har forskare upptäckt ett undervattensberg med vad som beskrivs som helt ”orörda ekosystem” och tror att dessa inhyser minst 20 tidigare okända arter. Förhoppningen är att området och dess fauna ska undersökas närmare och även skyddas från föroreningar, kommersiellt fiske och gruvdrift. Teamet kartlade ett 1,9 mil hög djuphavsberg, som är en del av Nazca Ridge, en undervattensbergskedja i sydöstra Stilla havet. De potentiellt nya arterna, som ännu inte bekräftats officiellt, inkluderar en sjöborre, sjöstjärna och en hummer. Resultaten kommer att lämnas in till Ocean Census som främjar upptäckten av nya marina arter – men en fullständig identifiering av arterna förväntas ta flera år. Forskarna dokumenterade också sällsynta observationer av Casper-bläckfiskar och två sällsynta arter av bathyphysa-sifonoforer (nässeldjur), som även brukar kallas flygande spaghettimonster. Man lyckades också ta bilder av en levande bläckfisk som tidigare bara hade studerats utifrån några få döda prover.

20 POTENTIAL NEW SPECIES discovered on the #NazcaHighSeas expedition led by @schmidtocean with Ocean Census Science Network scientists. Rare squid caught on camera, and first sighting of species in Southern Pacific.
Find out more ⬇️https://t.co/odnQ4IKqtV #SpeciesDiscovery pic.twitter.com/7SG7Tz7zYD — Nekton (@nektonmission) August 28, 2024

"Sätter fokus på den okända havsbottnen"

Upptäckterna är resultatet av en 28 dagar lång expedition till den underbevakade Nazca Ridge, ledd av Schmidt Ocean Institute. Innan detta uppdrag kände man inte till bergskedjans höjd och exakta läge, uppger forskarna själva. Ny teknik gjorde det dock möjligt att studera de otillgängliga djupen med större noggrannhet än vad som tidigare kunnat åstadkommas, och teamet använde ett fjärrstyrt fordon vid namn SuBastian för att samla in bilder och kartlägga havsbotten, skriver NPR. Enligt Jyotika Virmani vid Schmidgt Ocean Institute har bara 26 procent av havsbotten kartlagts med så hög upplösning, och hon betonar att varje ny expedition ”sätter fokus på lite mer av den okända havsbottnen och livet på vår hemplanet”. https://www.youtube.com/watch?v=HYXW00c-4ag Institutets två tidigare expeditioner till Nazca och den angränsande bergskedjan Salas y Gómez, i januari och februari, som ledde till upptäckten av 150 arter och underarter som antingen var helt okända eller som inte observerats i detta område tidigare.

"Skydda dessa orörda miljöer"

Eftersom båda bergskedjorna ligger i öppet hav och utanför något lands jurisdiktion beskrivs deras ekosystem som mycket sårbara för effekterna av påstådda klimatförändringar, plastföroreningar, överfiske och potentiell djuphavsgruvdrift. Enligt ett FN-fördrag, som ännu inte ratificerats, är regionen med bergsryggarna Nazca och Salas y Gómez dock en kandidat till att bli ett ”marint skyddat område” – en juridisk beteckning som kan leda till ökat skydd för det marina livet i området från kommersiellt fiske eller oljeborrning. – När vi nu avslutar vår tredje expedition till regionen har vi undersökt omkring 25 undervattensberg på Nazca- och Salas y Gómez-ryggarna, säger Tomer Ketter, marintekniker vid Schmidt Ocean Institute, i pressmeddelandet. – Vi hoppas att de data som samlas in från dessa expeditioner kommer att bidra till att utforma framtida politiska åtgärder och skydda dessa orörda miljöer för framtida generationer.

Nya arter upptäckta på Stilla havets botten

Sofie — Mon, 10 Jun 2024 13:02:19 +0000

Under en djuphavsexpedition i Stilla havet har man påträffat ett antal nya arter. Bland annat har man funnit en rosa "havsgris" och en art man tror kan bli upp till 15 000 år gammal. Det var i mars som man avslutade en 45 dagar lång forskningsexpedition i östra Stilla havet, bland den så kallade Clarion Clipperton-zonen mellan Mexiko och Hawaii. Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningsinstitutet NORCE, deltog på det brittiska forskningsfartyget James Cook. Områdena man undersökte var på mellan 3 500 till 5 500 meters djup, en plats som utgör mer än halva jordens yta, men som man vet väldigt lite om i nuläget. – De här områdena är de minst undersökta på jorden. Uppskattningsvis är endast en av tio djurarter som lever här beskrivna av vetenskapen, säger Dahlgren i ett pressmeddelande. Med hjälp av en fjärrstyrd farkost fotograferade man djuphavslivet och tog även en hel del prover. En ny art som upptäcktes var en en rosa havsgris, som är en sjögurka från släktet Amperima. Arten rör sig långsamt över havsbotten i jakt på föda och på fötterna har den utväxter som används för att stoppa in mat i munnen. En annan sjögurka, som kallas "unicumber" på engelska, hör till familjen Elpidiidae och har en genomskinlig kropp där man exempelvis kan se tarmen genom kroppen. Vidare fann man en bägarformad glassvamp, ett djur som tros ha den längsta livslängden av alla varelser på jorden och kan bli upp till 15 000 år gammal.

Djuphavsbrytning

Målet med expeditionen var att kartlägga den biologiska mångfalden i ett område där det planeras för djuphavsbrytning, det vill säga gruvdrift på havsbotten. Djuphavsbrytning planeras i ett antal länder, där bland annat Norge röstade ja till att tillåta det tidigare i år. Ett antal studier har dock varnat för att gruvdrift på havsbotten kan orsaka störningar i ekosystemen, något man bland annat kunnat se i Japan där endast två timmars brytning av kobolt gjorde att fiskepopulationen minskade med 56 procent. – Vi behöver mer kunskap om djurlivet för att kunna skydda det. 30 procent av de aktuella havsområdena är skyddade och vi behöver veta om det är tillräckligt för att arterna som lever här inte riskerar att utrotas, säger Dahlgren.

380 nya arter upptäckta i Sydostasien

Sofie — Wed, 24 May 2023 08:04:26 +0000

380 nya arter har hittats i den biologiskt rika Mekongregionen. Sedan man påbörjade arbetet 1997 har man sammanlagt hittat 3 389 olika arter i området - men många av arterna hotas av skogsskövling och industrialisering. I Världsnaturfonden WWF:s nya rapport New Species Discoveries -22 har hundratals forskare från universitet, naturorganisationer och forskningsinstitut upptäckt 380 nya arter de senaste två åren. Arterna har hittats i den så kallade Mekongregionen, vilket bland annat inkluderar länder som Kambodja, Laos, Myanmar, Thailand och Vietnam. Fynden innefattar 290 växter, 19 fiskar, 24 groddjur, 46 kräldjur och ett däggdjur. Bland dessa finns bland annat en mini-orkidé som har en lysande klargul och rosa färg som gör att den liknar karaktärerna i Mupparna. En väldigt giftig orm har döpts efter ormgudinnan Bai Su Zhen, som är från en kinesisk myt som kallas Legenden om den vita ormen. Ett annat spektakulärt fynd är den kambodjanska blåfärgade agamödlan, som uppges vara väldigt aggressiv och ändrar sin färg som försvarsmekanism. Sedan 1997 har man funnit tusentals arter i området och med dessa nya fynd är man nu uppe i sammanlagt 3 389 olika arter. I dessa områden huggs dock skogen snabbt ner och industrialiseringen sätter press på djurens livsmiljöer, vilket gör att arterna är under hot. [caption id="attachment_150807" align="alignnone" width="640"] En groda tillhörande arten Theloderma khoii. Foto: Nguyen Thien Tao[/caption] – Det är fantastiskt att forskarna fortsätter att hitta så många nya arter. Men eftersom flera av dem redan är utrotningshotade, uppmanar WWF regeringarna i denna region att öka skyddet för dessa fantastiska varelser och deras livsmiljöer, säger Gustaf Lind, generalsekreterare för WWF.

Här är fyra nya djurarter för 2023

Sofie — Mon, 13 Feb 2023 06:06:34 +0000

Forskare runt om i världen letar ständigt efter nya arter. Hittills under 2023 har man upptäckt flera nya djur. Bland annat handlar det om en orm som Leonardo DiCaprio fått döpa - och en groda som hyllar J.R.R Tolkien. Varje år upptäcks nya djur- och växtarter i världen. Ibland kan det handla om att forskare studerar vissa underarter mer noggrant och anser att man bör särskilja vissa, men ibland hittar man också helt nya och tidigare ostuderade arter. Under 2022 hittade man bland annat en ny art av ugglor på ön Príncipe i São Tomé som man kallar för Principe scops uggla (Otus bikegila), forskare kunde även beskriva en ny art av sengångare (Bradypus crinitus) i Brasilien. En ny art av tusenfoting är även döpt efter Taylor Swift (Nannaria swiftae), eftersom forskaren i fråga är en beundrare av sångerskan. Under 2023 har man redan funnit och kartlagt en rad nya djurarter. Här är fyra av dessa, enligt BBC:s Discover Wildlife. Råttigelkottar (Podogymnura intermedia och Podogymnura Minima) [caption id="attachment_142638" align="alignnone" width="640"] Podogymnura intermedia. Foto: D. S. Balete[/caption] Två nya arter råttigelkottar har fått en artbeskrivning på Filippinerna. Däggdjuret liknar en mus, men är en form av hårig igelkott. Forskarna menar att landet är speciellt eftersom det kan finnas arter på speciella berg eller bergskedjor som inte förekommer någon annanstans, inte ens i närliggande områden på exempelvis samma öar. Dessa två arter hittades på ett berg i östra Mindanao, en plats man tidigare inte undersökt. Stream treefrog (Hyloscirtus tolkieni) [caption id="attachment_142630" align="alignnone" width="640"] Foto: Juan C. Sánchez-Nivicela[/caption] Forskarna har enbart hittat ett enda exemplar av denna nya art lövgrodor. Den hittades i Ecuador och denna typ av grodor är döpt efter ”stream”, eller strömmar, eftersom man ofta hittar dem i områden med strömmande vatten. Grodarten är döpt som en hyllning till författaren bakom Sagan om ringen J.R.R. Tolkien. Forskarna ansåg att grodans färger associerar till ”de magnifika varelser som bara verkar existera i fantasivärldar”. Det finns även sedan tidigare en groddjursart som heter Bilbo’s rainfrog (Breviceps bagginsi). DiCaprios snigelätande orm (Sibon irmelindicaprioae) [caption id="attachment_142628" align="alignnone" width="640"] Foto: Alejandro Arteaga[/caption] Denna art finns i Panama och Colombia och är en av fem nya snigelätande ormar som forskare hittat. Dessa fem arter är klassificerade som "nära hotad" på grund av bland annat skövling av regnskog för att göra plats för gruvarbete, menar forskaren Alejandro Arteaga. För att uppmärksamma detta fick bland annat skådespelaren Leonardo DiCaprio döpa just den här nya ormarten. DiCaprio döpte ormen efter sin mors förnamn Irmelin, men lade till sitt eget efternamn. Bent-toed gecko (Cyrtodactylus santana) [caption id="attachment_142637" align="alignnone" width="640"] Foto: Chan Kin Onn/CC BY 1.0[/caption] På Östtimor i Asien har man hittat en ny geckoödla. I landet har man tidigare sett sådana geckoödlor, men det är först nu som man kunnat artbeskriva ödlan. Forskarna fångade in ett tiotal djur. I det relativt unga landet har man också hittat flera andra nya arter och tror att det finns ytterligare att upptäcka.