Andi Olluri – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Thu, 23 Jul 2026 13:02:37 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Andi Olluri – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 ”Skrämselpropaganda och det ryska hotet – perfekt underlag för storrån” https://nyadagbladet.se/debatt/skramselpropaganda-ryska-hotet-upprustning-storran/ Thu, 23 Jul 2026 13:28:45 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=235624 (Detta baseras på en föreläsning från våren 2026) Det mest grundläggande faktumet om Västs och NATO:s upprustning är att den haft så gott som noll relation till något faktiskt externt hot mot oss. Men det är förstås ingen passande slutsats när man ska sno hundratals miljarder från befolkningen. Alltså varnade Mark Rutte för att “Vi är Rysslands nästa mål. Och vi befinner oss redan i fara … många förstår inte brådskan. Och för många tror att vi har tiden på vår sida. Det har vi inte” – “nu är vi säkra, men det kommer vi inte att vara fem år från nu”. Därför måste vi rusta upp, annars “bör ni ta kurser i ryska språket eller flytta till Nya Zeeland”. På motsvarande sätt förklarade EU:s utrikeschef Kaja Kallas att Ryssland “kan förbereda en attack inom kommande år”, och därför måste “en enorm upprustning av europeisk försvarskapacitet ske under kommande år”. Media är inte ett dugg annorlunda, där liknande uttalanden återges som “nyheter” och indignerade ledartexter varnar för att upprustningen sker för långsamt, för lite, för sent.

Underrättelsebedömningar tonas ned

Men västerländska underrättelseexperter är väl medvetna om att det är en lögnaktig ploj. Låt mig välja bara ett mikroskopiskt litet urval. U.S. Intelligence Community, de samlade 16 amerikanska underrättelsemyndigheternas gemensamma organ, noterade att “Sannolikheten för att Ryssland i närtid ska attackera ett Natoland bedöms vara extremt liten”, “ryska ledare än så länge har undvikit att vidta åtgärder som vidgar konflikten i Ukraina bortom Ukrainas gränser” (juli 2023). The New York Times rapporterade sommaren 2024: “Under hela kriget har amerikanska ämbetsmän dragit slutsatsen att Vladimir V. Putin inte vill expandera kriget bortom Ukrainas gränser”. I en mycket detaljerad studie om det ryska hotet mot Europa, skrev Anatol Lieven och George Beebe – respekterad västerländsk Rysslandsexpert från brittiska och amerikanska UD, respektive CIA:s tidigare Rysslandsexpert – om “det ryska anfallshotet” mot Europa: “ryska avsikter och militära kapaciteter visar att denna uppfattning är farligt felaktig. Ryssland har sannolikt varken kapacitet eller avsikt att inleda ett anfallskrig mot NATO-medlemmar”. Anatol Lieven påpekade därför: Varningarna om ett kommande krig mellan Ryssland och Väst har nått en feberyra i Europa och Storbritannien. Den explicita avsikten med dessa är att skapa allmänt stöd för massiv upprustning bland befolkningen … Chanserna att en attack kommer att ske på grund av en planerad rysk invasion av ett NATO-land är minimala: Ryssland utgör helt enkelt inget hot mot EU eller NATO. Och så här kan man lätt fortsätta exemplifiera. Alexus Grynkewich – tidigare verksamhetschef för den amerikanska generalstaben samt chef för US European Command – sade nyligen apropå en framtida rysk attack: “jag tror inte att det är något de planerat att göra. De vet hur starkt Nato är, och det avskräcker”.
Ryssland utgör helt enkelt inget hot mot EU eller NATO.
Om man är en verkligt fanatisk tidningsläsare med förstoringsglas kan man kanske ha stött på liknande uttalanden i svensk press. Alltså förklarade Sveriges tidigare överbefälhavare Micael Bydén, i september 2023 (då Ryssland betraktades som relativt starkt): “Eftersom stora delar av Rysslands konventionella militära förmåga är uppbunden i Ukraina utgör deras armé och markstridskrafter inte något hot”. Hans efterträdare, Michael Claesson, fick frågan “om Ryssland vill starta krig mot Nato”, och svarade: “Jag svarar nej. Aldrig. De vet att om de slåss mot Nato så förlorar de. Det vet de”. På motsvarande vis förklarade Robert Dalsjö, underrättelseexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut, att Ryssland “har händerna fulla med kriget i Ukraina som har gått väldigt illa och där de har kört fast, så de har inte resurser för någon större militär markering” mot Sverige eller övriga Europa. Faktum är att västerländska eliter vältrar sig i lycka och skadeglädje över den ryska arméns inkompetens. Allesammans jublar över “Rysslands värdelösa” förmåga ens i de bästa scenarier i ukrainakriget, med Jeremy Shapiros ord (Europaexpert och tidigare rådgivare åt amerikanska State Department). Det västerländska propagandasystemet har därmed en svår uppgift att tackla: hitta ett sätt att framställa Ryssland som ett existentiellt hot mot hela Europa, samtidigt som vi nästan svimmar av skratt och hån över deras patetiskt usla militära prestationer, och oförmåga att ta över bondbyar bara mil från sin egen gräns. Det avslöjar att västerländska ledare och planerare vet om att hotet mot oss från en fiende som militärt och ekonomiskt är en bråkdel så stark som EU, för att inte tala om NATO, i själva verket är påhittat. Men domedagsprofetior om en förestående rysk attack mot oss, slaviskt upprepade i media, måste ändå fortsätta.

Upprustning kräver ett övertygande narrativ

Det krävs inget geni för att lista ut anledningen till varför det fortsätter – till och med intensifieras. Det beskrivs av elit-businesspressen, såsom av Dagens Industris krönikör och vd för Timbro, PM Nilsson. Han förklarade att ett uppsvällt ryskt hot i det allmänna psyket presenterar “en perfekt öppning för en intelligent upprustning”. Då spelar det ingen roll om “Ryssland är nedslitet militärt, ekonomiskt och socialt”. “Nordens samlade BNP är större än Rysslands”, sade han, och förklarade: “Ändå beskriver den svenska statsledningen läget som ‘det allvarligaste sedan andra världskriget’. Hur går det ihop? Svaret är att beskrivningen mer är en uppmaning till upprustning och mindre en hederlig analys”. “De ryska påverkanskampanjerna”, fortsatte Nilsson, “är ett fiasko, särskilt i Sverige och Finland. Varje operation får motsatt effekt”. Den ledande experten på europeisk strategi, professor Catherine de Vries, förklarade på liknande sätt att “upprustningen av kontinenten är dyr” för befolkningen och svår att genomföra av naturliga skäl. Enorma välfärdsbesparingar genomförs i hela Europa och förmyndarstatens generösa bidrag åt elitinvesterare (försvar) kan riskera massprotester. Så “för att kunna genomföra” upprustning på allmänhetens bekostnad “måste europeiska ledare skapa ett övertygande narrativ som ingjuter både en känsla av den brådskande faran och behovet av uppoffringar” i välfärd och ekonomisk jämlikhet “för att möta denna fara”. Det finns nu en massiv industri bestående av medier, PR-byråer, “expertinstitut” och lobbyister som är inriktad på propaganda för att “bygga folkligt stöd för upprustning” utan “en politisk motreaktion”, vilket måste innefatta propaganda “från teatrar, författare, filmproducenter” och såklart “experter” som “presenterar en bra story om varför försvarsutgifter är nödvändiga”, och därigenom “designade för att nå befolkningen utanför säkerhetsetablissemanget” (Center for European Reform).

Ukraina som lönsam investering

För övrigt är det samma dynamik som gäller för vårt proxykrig mot Ryssland via Ukraina. Det har varit extremt funktionellt för oss, vilket förklarar varför Väst gjort allt som stått i dess makt för att förlänga kriget och blockera alla potentiella slut till kriget, såsom noggrant dokumenterats. Att beväpna Ukraina, för att citera Stoltenberg från 2024, är en bra affär, eftersom vi genom att använda endast en bråkdel av USA:s försvarsbudget kunnat markant förstöra och nöta ned den ryska armén, och därför bör vi fortsätta [skicka vapen], och därtill – inte minst – spenderas det mesta av dessa pengar i USA; vi köper amerikanska vapen för att stödja Ukraina. “Att bistå Ukraina har varit en enorm investering för USA och NATO”, förklarade den ledande geostrategen professor Hal Brands, som erkände att detta är “ett hänsynslöst proxykrig mot en sårbar rival” med en ukrainsk “murbräcka”: “Så kallat stöd till Ukraina går egentligen åt att försörja amerikansk militär … Det har pumpat pengar direkt i Amerikas ekonomi - mer än 120 miljarder dollar av stöd till Ukraina har gått till amerikanska bolag”. Dessutom, påpekade Brands, är konflikten extremt gynnsam eftersom Ukraina “dödar och dör” för vår skull: “Konflikten i Ukraina har varit ett av de absolut framgångsrikaste proxykrigen i historien. Genom att skicka pengar, vapen och underrättelser har” Väst dödat hundratusentals “ryska trupper. Moskva har förlorat tusentals stridsvagnar och åratal av militär modernisering. Det är denna sorts förstörelse Pentagon hade hoppats på i en direkt konfrontation - och man har åstadkommit det bara med en bråkdel av USA:s årliga militära budget, och utan att förlora en enda soldat i strid”. “För Ukraina”, avslutade Brands, “har krigets kostnader varit hemska. För USA däremot kunde de strategiska vinsterna inte vara bättre”. Då och då kan läsaren av propaganda belönas av guldklimpar, såsom när The Washington Post ganska ärligt beskrev proxykriget som “en uttänkt, kallblodig strategi för USA – att nöta ned fienden till ett lågt pris för Amerika, medan ukrainarna betalar slaktarens kostnad”. Det är helt naturligt att västerlänningar måste omsorgsfullt isoleras från sådana opassande fakta, så att vi bekvämligt kan finansiera denna “kallblodiga strategi” och låta ukrainska änkor och pojkar “betala slaktarens kostnad”. Notera att 100 procent av utbildade västerlänningar betraktar detta som “stöd” för Ukraina, en monumental succé i propagandans annaler, helt klart.

En historisk modell för resursöverföring

Nå, användningen av skrämselpropaganda för att hålla befolkningen i schack och berika eliter är inget nytt: det är en standardteknik historiskt sett för att blåsa liv i ekonomin och koncentrera befolkningens resurser hos en liten klick mäktiga regenter. För det behövs snabbt föråldrat högteknologiskt slöseri (försvar), som alltid behöver förnyas via statens generösa hand, och skrämselpropaganda för att få befolkningen att gå med på det. Roberto Gonzalez, ledande amerikansk forskare om upprustning och det militärindustriella komplexet, uttryckte situationen passande i den kanske mest detaljerade akademiska studien om upprustningsstrategier. “Genom denna process kan miljarder åter miljarder skattepengar enkelt skyfflas till privata bolag under förevändningen av rikets säkerhet”. Det första kalla kriget tjänar som en användbar jämförelse till den nuvarande situationen, men det finns dessutom andra historiska skeenden som är värda att beakta. Till exempel skapandet av den amerikanska militariserade staten 1947 och implementeringen av säkerhetsinitiativ omedelbart efter elfte september 2001, vilka ledde till skapandet av nya hot, nya institutioner för att bekämpa dem och en kampanj för att mobilisera allmänheten genom rädsla.
Genom denna process kan miljarder åter miljarder skattepengar enkelt skyfflas till privata bolag under förevändningen av rikets säkerhet.
Kort sagt: staten är en bidragsgenerator åt Big business. Men när befolkningen har historiskt låga ersättningar, samtidigt som staten urholkar välfärden på punkt efter punkt och är skuldsatt som aldrig förr, är det svårt att övertyga den att ge ifrån sig sina redan knappa resurser åt superrika elitinvesterare. Därför måste man skrämma vettet ur dem, och maskera stölden som “försvar” och “avskräckning”. Det är ett av NATO:s just nu pågående huvudprojekt. Det är grunden för upprustningen just nu.   Andi Olluri]]> ”Kapitulation i Gaza kallas fred – i Kiev vore det en skandal” https://nyadagbladet.se/debatt/kapitulation-i-gaza-kallas-fred-i-kiev-vore-det-en-skandal/ Fri, 28 Nov 2025 10:23:19 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=217527 1,2 Reaktionerna på detta avslöjar den djupa vördnad för aggression, laglöshet och terror som härskar bland elitutbildade intellektuella: nästintill 100-procentigt stöd för denna “fred” – kapitulationsultimatum, utom i vissa taktiska frågor, i en hjälpande hand till statens propagandasystem.3 Låt oss ta en titt. SvD är euforisk över att “fönstret mot en bättre framtid står på glänt … i hög grad tack vare att Israel, trots implicita krav från delar av omvärlden att kapitulera, höll fast vid sin strategi och sina krigsmål. Men just i dag går det bara att känna tacksamhet”.4 “Donald Trump måste hyllas för avtalet … Mycket kan fortfarande gå fel – kommer Hamas till exempel verkligen att gå med på att avväpnas?” förklarade Expressens Patrik Kronqvist. “Om avtalet håller borde Donald Trump vara en självklar kandidat till Nobels fredspris”. Han undrade också varför så få “Palestinaaktivister firar”.5 Säkert hade PolitByrån också svalt sin heder och frågat sig varför så få “jublar” över “freden” ifall Moskva ockuperat Kiev, etniskt rensat befolkningen och sedan pådyvlat kapitulation, som gör “Vladimir Putin … en självklar kandidat till Nobels fredspris”. Efter att ha genomfört folkmord och ockupation, flera oprovocerade anfallskrig (mot Jemen, Libanon, Iran etcetera), blivit fällda av Världsdomstolen i Haag, krossat och infört sanktioner mot ICC för att domstolen efterlyser västerländska terrorister – efter allt detta och mycket mer, är västerländska intellektuella enade i “tacksamhet”, och “firar” i lydig kör att vi förtjänar “Nobels Fredspris”. En “Board of Peace” skall inrättas där självaste angriparen och dennes allierade, såsom Trump och krigsbrottslingen Tony Blair, skall sitta som regenter i det erövrade Gaza. Man kan föreställa sig ifall Putin lyckades inta Kiev och erövra Ukraina, efter att ha etniskt rensat och svultit till döds (sett till proportion) 2-4 miljoner ukrainare, i stort sett endast civila. Därefter, utropar Putin sig till ledare över Ukraina tillsammans med Kim Jong-un och Ayatollah Khamenei i en “Board of Peace”, varpå rysk press dreglar med “tacksamhet” över denna “fred”, åstadkommen av Putin, “en självklar kandidat till Nobels fredspris”, som “måste hyllas”. Jag tvekar dock att den ryska propagandakåren har nått den oöverträffliga nivån av hjärntvätt för att kunna prestera likt sina västerländska förebilder och komma undan med det utan att någon höjer ett ögonbryn. Såklart, idén att vi skulle betala skadestånd till palestinierna för att ha deltagit och skott oss på ett av århundradets hittills brutalaste brott, för att inte tala att skicka tiotals miljarder i form av vapen till palestinierna för att försvara sig mot västerländsk attack, kan hänvisas till samma kategori som ICJ:s domslut från juli 2024: för orimlig och absurd för att ens nämnas. Låt oss heller inte slösa tid med att diskutera den situation som inte ens Orwell hade kunnat få för sig i sina fantasier: att den ockuperade och attackerade, Hamas, tvingas underordna sig och avväpna sig mot illegala angripare och en decennielång ockupation – inte de illegala angriparna, Washington, Tel Aviv och sponsorerna i Bryssel. Allt detta står i total kontrast till reaktionerna på “freden” som USA pådyvlade nästan samtidigt på sin cyniskt utnyttjade “murbräcka”, Ukraina, som använts för ett “hänsynslöst proxykrig” (Henry Kissinger Distinguished professor vid John Hopkins Hal Brands ordval).6 Då var alla fullständigt ursinniga över att “Fredsplanen är inte en kompromiss. Det är en kapitulation”, i Expressens ord: “Att det är den stat som försvarar sig mot en invasion som ska tvingas rusta ned, och inte den bevisat imperialistiska stormakten som anföll … är både moraliskt bankrutt och farligt … Den enda hållbara freden är den som sker på Ukrainas villkor”.7 DN förklarade att “att den rysk-amerikanska så kallade fredsplanen för Ukraina … är en historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, för att citera DN.8 Det är sant, men inte på sättet de tänker sig. Svenska tidningars reflexiva hyckleri och ursäkter för staten och de sadistiska brott vi ansvarar för runtom i världen visar helt klart “historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, och i detta fall extremt klumpig och uppenbar sådan. Men det kan de aldrig under några omständigheter inse med den enastående nivå av hjärntvätt som åstadkommits i Väst, där apologetik för vår terror och aggression är reflexiv och så djupt ingrodd, att man inte ens kan begripa innebörden av sina egna ord.
Att Gazas kapitulation är “Made in Washington” eller “tvingad” på en utsvulten och massakrerad, värnlös befolkning, är inget problem.
All retorik om “fred” på offrets villkor, rättvisa och suveränitet är ren lögnaktighet som ingen i mainstreammedia, som uttalat sig om frågan, tror på. Det är helt enkelt logiskt omöjligt att få fred på offrets villkor, att inte belöna angripare, suveränitet och så vidare, är faktiska principer som svenska intellektuella och journalister genuint och principiellt står för. Att kunna motsäga sig själv i ett och samma andetag på detta sätt, och denna totala servilitet för statlig propaganda, avslöjar tydligt den sanna moraliska och intellektuella primitivism som är kännetecknet för utbildad västerländsk elitkultur. Uniformt, var vi än tittar. Alla i “debatten” tar dessutom för givet att kapitulationsdokumentet som påtvingats på Gaza meriterar att kallas för “Fredsplan” och går sedan vidare till taktisk debatt om huruvida de arabiska “terroristerna” är tillräckligt civiliserade för att uppskatta vår barmhärtiga “Fred” i utbyte mot de västerländska terrorstaternas löften om hålla sitt ord och uppföra sig. För att få svar på den frågan hade man kunnat vända sig till Västs tidigare meriter i att hålla sig till ingångna avtal, såsom exemplifieras i den illegala ockupationen och de konstanta förbrytelser mot avtalet i Libanon som slöts för ett exakt år sedan, i vilket Israel ockuperade och bröt avtalet innan bläcket på papperet ens hunnit torka. De ockuperar Libanon än idag med dagliga terrorattentat.9 Eller Gaza, där Israel och USA inte ens försökt dölja att de gånger de ingått i vapenvilor med Hamas varit förevändningar för att sänka deras gard (Januari-avtalet, Trumps 20-punktsplan med flera).10 Eller ett av de absoluta skolboksexemplen på oprovocerade anfallskrig sedan andra världskriget, attacken mot Iran i somras, som möttes med öronbedövande applåder och jubel i svensk och övrig västerländsk press.11 Men helt klart vore det en otänkbar absurditet att förvänta sig att media skulle resa sig till en sådan trivialt låg intellektuell nivå, som alltid är fallet med fakta som är opassande i en laglös, terroristisk kultur som vår.   Andi Olluri  
  Källor och referenser: 1. Drop Site, Jeremy Scahill & Jawa Ahmad, 30 september 2025. 2. För detaljerad diskussion och ytterligare referenser, se Andi Olluri, Parabol, nr 9 2024. 3. Radikal Politikk, Andi Olluri, 26 november 2025. 4. SvD, Ledarredaktionen, 14 oktober 2025. 5. Expressen, Patrik Kronqvist, 9 november 2025. 6. Bloomberg, Hal Brands, 10 maj 2022. 7. Expressen, Ledarredaktionen, 21 november 2025. 8. DN, Ledarredaktionen, 25 november 2025. 9. För omfattande dokumentation, se Andi Olluri, “Om svenska mediers stöd till Israels krig i Gaza: En granskning av medier och intelligentia”, i boken Myrdaliana: 2025, Anders Mård (red.), Förlagshuset Strindberg Co och Samtida förlag, Varberg (2025). 10. Ibid. 11. Se Olluri, Organ för Självdisciplin (kommande), för omfattande diskussion och dokumentation.]]>