Alzheimers sjukdom – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 04 Sep 2026 05:09:56 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Alzheimers sjukdom – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Minnesproblem kopplas till långsammare rening i hjärnan https://nyadagbladet.se/halsa/minnesproblem-langsammare-rening-hjarnan/ Fri, 04 Sep 2026 05:09:56 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=239324 Hos personer med mild kognitiv svikt tog det betydligt längre tid för ett spårämne att lämna hjärnvätskan än hos friska. Forskarna vill nu ta reda på om den långsammare transporten kan ha betydelse för demenssjukdomar. Pilotstudien genomfördes vid minneskliniken på Oslo universitetssjukhus inom REACT MCI, ett norskt forskningsprojekt som undersöker om träning av arbetsminnet kan bromsa försämringen hos personer med mild kognitiv svikt. Det är ett tillstånd där minnet eller andra tankeförmågor har försämrats mer än normalt för åldern utan att personen har utvecklat demens. I pilotstudien ingick 27 deltagare med mild kognitiv svikt. De fick ett spårämne i vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen. Med upprepade blodprover följde forskarna sedan hur snabbt ämnet fördes ut och jämförde resultatet med en frisk kontrollgrupp. Könsfördelningen och deltagarnas åldrar har inte redovisats i de uppgifter som hittills offentliggjorts. — Det tog två och en halv gånger så lång tid att utsöndra spårämnet hos dem som hade mild kognitiv svikt, sade professor Anne-Brita Knapskog enligt Forskning.no.

Mätte spårämne – inte alzheimerproteiner

Hjärn- och ryggmärgsvätskan har länge setts främst som ett skydd för hjärnan. Forskningen har samtidigt visat att vätskan deltar i transporten av ämnen genom och ut ur hjärnan, bland annat längs utrymmen kring blodkärlen. Detta brukar beskrivas som det glymfatiska systemet eller, mer vardagligt, hjärnans reningssystem. I en publicerad metodstudie från samma norska forskarlag visades att transporten från hjärnvätska till blod kan uppskattas genom att följa kontrastämnen som har förts in via ryggvätskan. Studien visade också stora skillnader mellan individer. Vid Alzheimers sjukdom kan proteinerna beta-amyloid och tau samlas i hjärnan. I pilotstudien följde forskarna bara det tillförda spårämnet. De mätte alltså inte om dessa alzheimerkopplade proteiner fördes bort långsammare. Resultatet visar därför inte att den långsammare transporten orsakar minnesproblemen eller Alzheimers sjukdom. Eftersom resultaten ännu är opublicerade går det inte heller att granska kontrollgruppens storlek, den statistiska osäkerheten eller hur väl grupperna var jämförbara.

Sömnen undersöks som möjlig faktor

Forskarna vill nu förstå vad som påverkar vätsketransporten. I en tidigare studie på människor av samma forskargrupp var långvarigt sämre sömnkvalitet förknippad med en förändrad ansamling av spårämne i flera delar av hjärnan. Det var ett observerat samband och visar inte i sig att dålig sömn är orsaken. En separat studie på hanmöss visade att blodkärlens rörelser förändrades mellan olika sömnstadier. Datormodeller tydde på att rörelserna kan hjälpa vätska och lösta ämnen att transporteras längs kärlen. Mekanismen är dock inte bevisad på samma sätt hos människor. Den norska forskargruppen har nu inlett en ny undersökning av patienter med Alzheimer för att se om vätsketransporten kan ha betydelse för hur beta-amyloid och tau hanteras. Mild kognitiv svikt innebär en förhöjd risk att senare utveckla Alzheimer, men alla drabbade gör inte det och vissa återfår normal kognitiv funktion. Pilotresultatet är därför än så länge ett forskningsspår – inte ett nytt diagnostiskt test eller belägg för en behandling. — På längre sikt hoppas vi ta reda på om sådana mätningar kan säga något om risken att utveckla demens, säger Susanne Hernes, som leder REACT MCI-studien.]]> Fetma kopplas till alzheimer https://nyadagbladet.se/halsa/fetma-kopplas-till-alzheimer/ Fri, 03 Jul 2026 05:23:53 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=234491 Fetma och särskilt bukfetma i medelåldern kan hänga samman med senare alzheimerförändringar i hjärnan, enligt en ny norsk studie. Sambandet kan få betydelse för hur demenssjukdomar förebyggs. Antalet personer som insjuknar i demens väntas öka kraftigt i takt med att befolkningen blir äldre. I Norge har Nasjonalt senter for aldring og helse tidigare beräknat att så många som 56 000 personer per år kan utveckla demenssjukdomar år 2050. Mot den bakgrunden lyfter norska forskare fram en riskfaktor som ofta hamnar i skymundan: fetma i medelåldern, och framför allt fett runt magen. Studien bygger på material från HUNT, Helseundersøkelsen i Nord-Trøndelag, där invånare har följts i återkommande hälsoundersökningar under flera decennier. Resultaten, som publicerats i tidskriften Neurology, visar att fetma i medelåldern kan hänga samman med senare alzheimerförändringar i hjärnan. Forskarna har följt nästan 9 000 norrmän över tid och jämfört tidigare uppgifter om vikt, BMI och magmått med hälsodata senare i livet. När deltagarna var 70 år eller äldre tog forskarna blodprov och gjorde kognitiva bedömningar. På så sätt kunde de undersöka om personer med fetma i medelåldern oftare hade tecken på alzheimerförändringar eller demens många år senare.

Bukfetma pekas ut

Enligt postdoktorn Ekaterina Zotcheva, som lett studien, var sambandet särskilt tydligt för fett runt magen. — Vi fann att fetma, särskilt fett runt magen i medelåldern, hänger samman med högre risk för Alzheimers sjukdom senare, säger hon till NRK. Hon säger också att bukfett kan bidra till inflammation och andra störningar i kroppen som kan påverka hjärnan negativt. Forskarna betonar samtidigt att studien handlar om risk på gruppnivå, inte om att fetma ensamt avgör om en person får demens.

Viktnedgång kan komplicera bilden

Bilden blir mer svårtolkad när vikten mäts sent i livet, eftersom begynnande demenssjukdom i sig kan leda till viktnedgång. — Om man mäter vikt eller fetma 20 år innan man får demens ser man att fetma ökar risken för demens, men när man mäter många år senare, precis före en demensdiagnos, minskar fetma risken, säger demensforskaren Geir Selbæk, professor och forskningschef vid Nasjonalt senter for aldring og helse och medförfattare till studien, till NRK. Forskarna menar att åtgärder som minskar bukfetma i befolkningen kan få betydelse för arbetet med att förebygga demenssjukdomar i framtiden.]]> Vanliga läkemedel kopplas till demensrisk https://nyadagbladet.se/halsa/vanliga-lakemedel-demensrisk/ Tue, 26 May 2026 11:18:46 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=231542 Äldre kan vara mer känsliga för läkemedel som påverkar hjärnan. Nu pekar flera studier på samband mellan vanliga läkemedelsgrupper och kognitiv svikt – men forskarna varnar för enkla slutsatser. Läkemedel som påverkar nervsystemet kan få större konsekvenser hos äldre patienter än hos yngre. Samtidigt är forskningen svårtolkad: den visar ofta samband, men kan inte alltid avgöra om läkemedlet i sig ligger bakom risken eller om sambandet speglar sjukdomen som behandlas. Socialstyrelsen anger att vissa läkemedel bör undvikas hos äldre om det inte finns särskilda skäl. Myndigheten betonar också att behandlingar bör följas upp och omprövas regelbundet.

Vissa äldre allergiläkemedel pekas ut

Det tydligaste forskningsläget gäller läkemedel med så kallad antikolinerg effekt. De påverkar ett signalsystem i hjärnan som har betydelse för minne, uppmärksamhet och inlärning. Hit hör bland annat första generationens antihistaminer mot allergi eller sömnbesvär, men även vissa antidepressiva läkemedel med antikolinerg effekt, läkemedel mot överaktiv blåsa och vissa läkemedel mot illamående. En omfattande brittisk studie i JAMA Internal Medicine, baserad på närmare 59 000 demensfall, visade att hög användning av starkt antikolinerga läkemedel var kopplad till ökad demensrisk. Forskarna skrev att resultaten ”understryker vikten av att minska exponeringen för antikolinerga läkemedel hos medelålders och äldre personer”.

Lugnande medel ger blandade svar

Bensodiazepiner används bland annat mot ångest och sömnproblem. Läkemedlen kan leda till beroende, dagtrötthet och minnespåverkan. Hos äldre ökar dessutom risken för fallolyckor och förvirring. En studie i BMJ från 2014 visade ett samband mellan bensodiazepiner och ökad risk för Alzheimers sjukdom, särskilt vid längre användning. Forskarna skrev att ”omotiverad långtidsanvändning av dessa läkemedel bör betraktas som ett folkhälsoproblem”. Samtidigt är bilden inte enkel. Ångest och sömnproblem kan vara både orsaken till att läkemedlen skrivs ut och tidiga tecken på demenssjukdom. Nyare analyser har därför ifrågasatt om läkemedlen i sig förklarar sambandet.

Antipsykotiska läkemedel kräver försiktighet

Antipsykotiska läkemedel kan vara nödvändiga vid svåra psykiska sjukdomar, som schizofreni och psykos. Men även dessa läkemedel förekommer i forskningen om minne, tänkande och demensrisk. Studier har kopplat antipsykotika till kognitiv försämring och högre demensrisk i vissa grupper. Forskare har också efterlyst bättre kunskap om hur antipsykotika kan bidra till kognitiv påverkan och hur riskerna kan minskas. Varningarna gäller särskilt slentrianmässig användning för att dämpa oro eller beteendemässiga symtom hos personer med demens.

Magsyrahämmare mest omstridda

Protonpumpshämmare används mot sura uppstötningar och magsår. Här är forskningen mest motstridig. Vissa stora studier visar ett samband mellan långvarig användning och ökad demensrisk, medan andra inte har sett samma mönster. En studie publicerad i Neurology kopplade långvarig användning till ökad risk, medan en klinisk prövning där äldre personer fick pantoprazol eller placebo inte såg någon ökad demensrisk under tre års uppföljning. Magsyrahämmare bör därför betraktas som omdiskuterade, snarare än som läkemedel med en bevisad riskhöjning.

Sluta inte på egen hand

Forskningsläget innebär inte att patienter bör avbryta behandling på egen hand. Flera preparat kan vara viktiga. Rådgör alltid med läkare innan en läkemedelsbehandling ändras eller avslutas. Däremot kan äldre patienter och anhöriga be vården om en läkemedelsgenomgång, särskilt vid minnesproblem, fallolyckor, trötthet eller förvirring. Ofta utgör inte ett enskilt läkemedel risken, utan långvarig användning, höga doser eller kombinationen av flera olika läkemedel. En regelbunden genomgång kan därför minska onödiga risker utan att viktig behandling tas bort.]]>