Aleksej Navalnyj – Nya Dagbladet

Källor: CIA tror inte att Putin låg bakom Navalnyjs död

Isac Boman — Mon, 29 Apr 2024 12:07:20 +0000

Amerikansk underrättelsetjänst tror inte att Rysslands president Vladimir Putin beordrade den fängslade oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs död tidigare i februari. Det är en tjänsteman med insyn som talat med The Wall Street Journal om saken, och enligt denne har bland andra CIA och det amerikanska utrikesdepartementet nått slutsatsen att Putin varken var medveten om tidpunkten för Navalnyjs död eller beordrade denna. Tidigare har även ukrainsk underrättelsetjänst pekat på att allt tyder på att oppositionspolitikern dog av naturliga orsaker i form av en blodpropp – och inte blev mördad, som många politiker i väst var snabba med att insinuera Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur makthavare i USA och EU snabbt pekade ut Putin som ansvarig för Navalnyjs död och där bland annat Sveriges statsminister Ulf Kristersson deklarerade att Rysslands president ”personligen bär ansvaret för att Aleksej Navalnyj inte längre är vid liv”. ”Aleksej Navalnyj slogs för frihet och demokrati. För dessa ideal fick han betala det yttersta priset. EU håller den ryska regimen som ensamt ansvarig för hans tragiska död”, lät Europeiska rådets ordförande Charles Michel meddela och Joe Biden hävdade att dödsfallet ”var en konsekvens av något som Putin och hans hejdukar gjorde”.

Alexei @navalny fought for the values of freedom and democracy. For his ideals, he made the ultimate sacrifice.
The EU holds the Russian regime for sole responsible for this tragic death. I extend my deepest condolences to his family. And to those who fight for democracy around… — Charles Michel (@CharlesMichel) February 16, 2024

Ryska myndigheter har hela tiden sagt att Navalnyj, som vid tidpunkten för sin död avtjänade ett 19-årigt fängelsestraff i Sibirien, för bland annat ”extremism”, dog en naturlig död.

Vi behöver fler som Navalnyj

Isac Boman — Sat, 24 Feb 2024 17:55:07 +0000

Efter att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj plötsligt avled i ryskt fängelse förra veckan har lovsånger och fördömanden haglat tätt från västerländska politiker och etablissemangsmedier. Hans död skall aldrig glömmas, och definitivt inte förlåtas, heter det bland annat. USA:s president Joe Biden lät i ett pressmeddelande deklarera att oppositionspolitikern ”drömde om en bättre framtid för Ryssland”, ”modigt stod upp mot korruptionen och våldet” och beskriver Navalnyj som något av en hjältefigur hämtad från sägnernas värld. ”Jag vill bara säga Gud välsigne Aleksej Navalnyj. Hans mod kommer inte att glömmas bort”, orerade Biden och upprepade flera gånger att han inte kunde ”greppa” att oppositionspolitikern nu var död. Sveriges statsminister Ulf Kristersson slår fast att Putin ”personligen bär ansvaret för att Aleksej Navalnyj inte längre är vid liv” och hävdar vidare att ”det bästa sättet att hedra Aleksej Navalnyjs minne är att bibehålla stödet för Ukraina”. EU:s rådsordförande Charles Michel uttrycker sig även han i liknande ordalag, liksom andra EU-toppar. ”Aleksej Navalnyj slogs för frihet och demokrati. För dessa ideal fick han betala det yttersta priset. EU håller den ryska regimen som ensamt ansvarig för hans tragiska död”, skrev han på X.

Alexei @navalny fought for the values of freedom and democracy. For his ideals, he made the ultimate sacrifice.
The EU holds the Russian regime for sole responsible for this tragic death. I extend my deepest condolences to his family. And to those who fight for democracy around… — Charles Michel (@CharlesMichel) February 16, 2024

Navalnyj var dock ingen liberal demokrat av västerländskt snitt. I många avseenden var han snarare en radikal nationalist, som bland annat uteslöts ur det liberala partiet Jabloko för sitt samröre med organisationer som explicit arbetade för ett slaviskt Ryssland. Navalnyj deltog också i den radikalnationalistiska demonstrationen ”Ryska marschen” och uttryckte stöd för Rysslands krig mot Georgien. Georgier, centralasiater och muslimer återfinns bland de folkgrupper Navalnyj formulerade kritik mot, för att uttrycka det diplomatiskt - och han gick särskilt hårt åt muslimska separatister. Navalnyj var definitivt inte blyg med att ta ut svängarna och vid ett tillfälle framträdde han klädd som tandläkare och jämförde strömmen av icke slaviska migranter till Ryssland med ruttna tänder som måste tas bort. – Allt som står i vägen för oss bör försiktigt men beslutsamt avlägsnas genom deportering, deklarerade han. Med åren mjukade Navalnyj upp den nationalistiskt präglade retoriken. Större fokus lades istället på andra frågor - exempelvis korruption, och han slutade att synas i de mest explicita etnonationalistiska sammanhangen. Hans oro för den demografiska utvecklingen i Ryssland var dock av allt att döma genuin och de problem han identifierade kopplade till migrationsströmmar, etnisk splittring och politisk liberalism är högst verkliga även i Ryssland liksom de är i ännu högre grad i Europa. Frågan är samtidigt, just mot den bakgrunden, hur genuint det västerländska maktetablissemangets ömmande för den ryske dissidentens tragiska öde faktiskt är. Motsvarande nationalistiskt-patriotiskt profilerade politiker och aktivister i Europa bekämpas med alla till buds stående medel, där den identitära rörelsens ledare Martin Sellner är ett talande exempel. Sellner, liksom de icke-våldsbaserade identitärerna i övrigt, stämplas med en hetsande och hårdför retorik i Tyskland och många andra europeiska länder, som regel i linje med att aktivismen är ”samhällsfarlig” och ger uttryck för ”våldsbejakande extremism”. Om Navalnyj hade varit en fransk, svensk eller spansk politiker som avlidit i fängelset, hade han knappast hyllats av Ulf Kristersson och Ursula von der Leyen som någon offervillig hjälte som modigt stod upp mot maktkorruptionen. Med all säkerhet hade man i de starkaste ordalag istället uttryckt sitt djupaste förakt, förutsatt att man ens bemödat sig att kommentera honom överhuvudtaget. En amerikansk Navalnyj skulle troligen ha stämplats som nynazistisk terrorist, vilket dock inte hindrar Joe Biden att prisa den avlidne oppositionspolitikern i helgonlika termer.

Putin fears nothing more than dissent from his own people.
The world has lost a freedom fighter in Alexei Navalny. We will honor his name. And in his name we will stand up for democracy and our values. pic.twitter.com/ShG3vTwpeq — Ursula von der Leyen (@vonderleyen) February 16, 2024

I Sverige kan man också påminna sig om att det med Navalnyj jämförelsevis liberala partiet Sverigedemokraterna brukade klassas som ett "högerextremt" parti som påstods utgöra en fara för den svenska demokratin - en uppfattning som bland annat basunerades ut av Moderaternas förre statsminister, Fredrik Reinfeldt. Orsaken till att Navalnyj som nationalistiskt profilerad aktivist görs till frihetshjälte i Väst är densamma som orsaken till att den obskyra Azovbataljonen, med en närmast karikatyrartad Hollywoodnazism som värdegrund, lyfts fram som frihetshjältar i Ukraina. De står i opposition till Vladimir Putin. Det är den enda konsekventa linjen som just nu finns. Det är inte givet att Navalnyjs död ligger i det ryska styrets intresse, med tanke på hur förhållandevis marginaliserad han redan var i Ryssland. Det ryska styret är förvisso inte känt för sina bomullsvantar, men däremot torde man också kunna räkna ut att ett lönnmord på en oppositionspolitiker åtminstone kan väcka allvarliga frågor och ha ett högt pris i form av förlorad legitimitet. Man kan också ställa sig frågan varför man från politisk sida skulle välja att ta honom av daga just med tanke på att han redan avtjänade ett långt fängelsestraff. Kanske är det likväl just vad som skett, Navalnyj befann sig trots allt under ryska myndigheters försyn vid tidpunkten. Detta är dock, tycka vad man vill, spekulationer - liksom att spekulationer förekommer kring att blodproppen, som officiellt hänvisats till som dödsorsak, kan ha varit en följd av covidvaccin. Klart är att den moraliska indignationen kring Navalnyjs död från västligt håll är falsk och inkonsekvent, där man tar chansen att låtsas uttrycka sin sorg inför massan eftersom man bedömer att det gynnar en egen cynisk geopolitisk agenda. Rätt och riktigt är att uttrycka beundran över hans patriotiska offervilja i den mån den var genuin och hans mod att rikta obekväm kritik mot makten. Vi behöver fler som Aleksej Navalnyj och Martin Sellner. Isac Boman

Indignationen över Navalnyj saknar moralisk trovärdighet

Osignerad — Thu, 22 Feb 2024 18:37:35 +0000

Det är med stor indignation som västerländska ledares och tidningars reaktioner på att Kreml, direkt eller indirekt, tagit Alexej Navalnyjs liv. Detta har ackompanjerats av den sedvanliga retoriken om hur “Hänsynslösheten mot Navalnyj visar återigen varför det är nödvändigt att fortsätta kämpa mot auktoritärism”, för att citera utrikesminister Tobias Billström. Hans, och andra politikers, tanklösa och oförtrutna citeringsmaskiner i liberal “Fri press” var, helt förutsägbart, snabba med att slå mynt av tillfället för att främja proxykriget i Ukraina; “Hedra honom genom att rusta upp snabbare”.¹ Låt inte “europeiska länders misslyckande med att producera tillräckligt mycket ammunition och artillerigranater” fortsätta.² Varför bryr sig Väst om Navalnyj, men inte om andra patriotiska ryska journalister? Anledningen är att journalisterna flitigt och selektivt fördömer Västs brott och synder, men knappast sina egna. Vi visar naturligt nog ingen respekt för dessa, då de förväntas kritisera sin egen stats brott – inte Fiendens. Därför respekteras i Väst; han kritiserade sitt eget lands brott, de han ansvarade för, inte andras. Annars hade han av den västerländska medieapparaten räknats till den ryska statspropagandist-skaran vi aldrig får höra om.

Varför bryr sig Väst om Navalnyj, men inte om andra patriotiska ryska journalister?

Nå, med samma standard ställer vi frågan hur ofta de som nu uttrycker sin starka indignation över Navalnyjs död, det vill säga fördömer Fiendens brott, någonsin nämner – för att inte prata om att konsekvent kritisera – de otaliga avrättningar som diktaturer med fullt västerländskt och svenskt stöd utför mot politiska fångar. Vi finner därmed att mer eller mindre varenda svensk journalist får betraktas som statspropagandist. Betrakta till exempel Västs favoritklient Egypten, med sina åtminstone 65 000 politiska fångar som torteras och avrättas på löpande band som människorättsorganisationer massivt dokumenterar i ignorerad rapport efter rapport. Eller de bönder och aktivister i Filippinerna som Marcos och hans föregångare konstant avrättar med västbeväpnade statliga dödsskvadroner. Detsamma gäller dissidenter i det illegalt ockuperade Palestina som Israel regelbundet avrättar, helt frånsett den etniska rensningen i Gaza som pågår med västerländska vapen och fullt diplomatiskt stöd. Man kan fortsätta exemplifiera, men det hade inte resulterat i mycket mer än att sparka in vidöppna dörrar. Inget av detta rapporteras i pressen. Det bevisar ännu en gång att den selektiva västerländska indignationen över hur dissidenter behandlas i Ryssland inte är mer än hyckleri och psykologisk krigföring, med intet mer moraliskt värde än när politbyrån i Kreml, Irans islamiska Nezam eller Koreas arbetarparti kritiserar hur dissidenter misshandlas av Väst och dess klienter, men tiger om sina egna. Andi Olluri

Källor och referenser: (1) DN, Arvid Åhlund, 17 feb. 2024. (2) The Guardian Observer, 18 feb. 2024.

Oppositionsledaren Aleksej Navalnyj döms till ytterligare 19 år i fängelse

Redaktionen — Fri, 04 Aug 2023 17:22:20 +0000

Den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj döms till 19 års fängelse för extremism, enligt rapporter från ryska medier. Han anklagas även för att ha "rehabiliterat den nazistiska ideologin" och offentligt hetsat till extremistisk verksamhet. Navalnyj förnekar alla anklagelser och hävdar att rättegången är politiskt motiverad. Inför domen skrev Navalnyj på sociala medier: – Det kommer att bli ett långt fängelsestraff, ett stalinistiskt straff. Rättegången hölls på högsäkerhetsfängelset IK-6 i Moskva, där Navalnyj redan avtjänar ett nioårigt fängelsestraff. Den nya anklagelsen härrör från Navalnyjs antikorruptionsstiftelse och partikontor, som tidigare stämplats som extremistorganisationer av ryska myndigheter 2021. Navalnyj visade sig i rättssalen klädd i fångdräkt, och lyssnade med ett allvarligt ansiktsuttryck när domen lästes upp. Västvärlden har reagerat starkt på domen. Frankrike har beskrivit domen som "rättslig förföljelse". Volker Turk, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kräver att Navalnyj släpps omedelbart. Turk uttrycker sin oro i ett uttalande: – Den nya domen som i dag föll mot oppositionsfiguren Aleksej Navalnyj väcker förnyad allvarlig oro över rättsliga trakasserier och utnyttjande av domstolssystemet för politiska syften i Ryssland. Även EU:s rådsordförande, Charles Michel, kritiserar domen: – Den senaste domen i ännu en skenrättegång mot Aleksej Navalnyj är oacceptabel. Frankrike och Tyskland ansluter sig till kritiken. En talesman för det franska utrikesdepartementet kräver att Navalnyj omedelbart och villkorslöst ska befrias och kallar händelsen för en "rättslig förföljelse".

Deepfake-teknik lurade politiker under videomöte

Markus Andersson — Mon, 26 Apr 2021 19:13:41 +0000

Ett antal politiker i Nederländerna har blivit lurade med hjälp av deepfake-teknik i samband med ett videomöte. Politikerna trodde att de genomförde ett videosamtal med Aleksej Navalnyjs stabschef Leonid Volkov, så var det däremot inte. Det är oklart vem som har utfört deepfake-mötet, men det verkar vara samma person som tidigare har lurat politiker i Ukraina, Lettland och även Storbritannien. Företrädare från nederländska representanthuset tittar nu på olika lösningar för att förhindra incidenter som detta ska kunna inträffa igen.

Navalnyj – en frontfigur för dunkla intressen?

Osignerad — Wed, 24 Feb 2021 13:36:24 +0000

Patrik Armstrong, tidigare analytisk expert vid kanadensiska försvarsdepartementet och specialist på Sovjet och Ryssland, har skrivit en artikel i Strategic Culture Foundation den 8 februari 2021. I artikeln ger han en annan bild av Navalnyj och hans organisation än den vi dagligen matas med från etablerade medier. Armstrong antyder att ett åtal för landsförräderi förbereds av den ryska säkerhetstjänsten. Bakgrunden är en video som RT-News (Russia Today) publicerade den 1 februari. Videon visar ett möte på en restaurang i Moskva någon gång under 2012. Ett möte mellan andresekreteraren Ford vid den brittiska moskvaambassaden och Vladimir Asjurkov verkställande direktör för Navalny’s Anti-Corruption Foundation. Ford har därefter gjort sig oanträffbar och Asjurkov har flytt till England. I videon argumenterar Asjurkov för ekonomiskt stöd på 10–20 miljoner dollar till Navalnyjs organisation. Han säger i videon bland annat – ”om ni investerar i oss kommer vi att betala tillbaka när vi tar över”. Han försöker med andra ord sälja in sitt eventuella maktövertagande av Ryssland till en annan makt, vilket av den ryska säkerhetstjänsten alltså verkar ha kommit att betraktas som landsförräderi. (Numera får organisationen ekonomiska bidrag genom Bitcoin, som är svåra att spåra). Även om en sådan rättegång inte skulle bli verklighet så finns där en stark och rimlig anklagelsepunkt mot Navalnyj, då han uppmanar till protester och demonstrationer mot det demokratiska styret i en situation då Ryssland är omgivet av 27 fientliga stater. Armstrong poängterar också att det från civila sjukhus som undersökt Navalnyj aldrig har framlagts några bevis på spår av novitjokförgiftning. Den verkliga frågan är dock vem som hade väntat sig att finna sådana bevis? Skulle detta gift ha funnits med i ett attentat så är det helt klart att Kreml inte varit inblandat. Vill man oskadliggöra en politisk motståndare så är det främsta kravet att inga spår får lämnas. Vidare pekar han på att det lyxhotell som utpekats som en muta till Putin inte ens är färdigbyggt. Man har tagit bilder på schabraket och klistrat in bilder som antagligen kommer från ett italienskt casino – väldigt smart. Vilken president skulle inte bli förolämpad av att bli erbjuden en byggarbetsplats som muta? Det hela är löjligt. In på scenen träder plötsligt Sveriges utrikesminister Ann Linde, som representerar ett Sverige med våldsam kriminalitet och åsiktsförtryck, samt EU-organet OSSE som tillhör ett EU som inte ens kan förmedla vaccin till sina medborgare. Linde ser nu som sin uppgift att lära Kreml och Ryssland hur detta land, som varit under västerländsk dödsdom sedan 1979, ska styras, vilka brottslingar som skall släppas fria och hur lagen skall tolkas gällande bland annat demonstrationer, detta land som är omgivet av klart fientliga Nato-stater och alltså på så vis agera för att skada regimen. Joe Biden har pekat ut Ryssland som en stat som behöver tuktas och understrukit krav på att ha ännu mer vapen riktade mot Ryssland. Enligt Ann Linde finns demokrati och mänskliga rättigheter inom EU, men knappast någon annanstans. EU och Nato är i princip två sidor av samma mynt, på liknande sätt som svenska armén och jordbruksverket är integrerade i svenska staten. EU-parlamentets resolution, den 13 juni 2018, är bara en av flera kärleksförklaringar från de såta vännerna EU och Nato som bekräftar detta och, detta är viktigt - båda styrs i praktiken från Washington och applåderas sedan av EU-marionetter. Där har vi sålunda den så kallade demokrati som Linde försökt undervisa Rysslands utrikesminister om. Sedan var det där med mänskliga rättigheter. Vår utrikesminister Ann Linde, som har åtminstone en fot i Bryssel, åker till Moskva för att undervisa om mänskliga rättigheter, men hoppsan, jag har just beskrivit hur täta banden är mellan EU och Nato. Nato som organisation eller enskilda Nato-medlemmar har under efterkrigstiden enligt samstämmiga bedömare genomfört krig och militära interventioner som dödat minst 25 miljoner människor samt vållat oerhörd materiell förstörelse. Där kan EU definitivt inte svära sig fritt. Så det rätta för Linde hade naturligtvis varit att stanna i Bryssel, haffa några Nato-dignitärer och läsa lusen av dem. Hon kunde lämpligen ha börjat med att berätta hur Jimmy Carters säkerhetsrådgivare Brzezinski fick fria händer 1979 att bygga upp en mujahedinstyrka i Afghanistan med hjälp av narkotikapengar. Detta för att bedriva terror mot den sittande regimen, och hur sedan stödet till olika terrorgrupper under olika amerikanska presidenter har fortsatt intill våra dagar. Utan stöd av USA och Nato hade IS legat under ISen. Om Ann Linde överlåtit russofobin, i form av massmedial och ekonomisk krigföring, till dem som likt henne inte vet vad de talar om, utan istället ägnat sig åt brobyggande till en granne som gärna vill uppnå normala relationer så hade säkerligen farbror Lavrov skickat henne en kartong med Sputnik V. Då hade vi haft något att tacka Ann Linde för. Nu har vi inte det. Hans Myrebro

Det här är Aleksej Navalnyj

Isac Boman — Wed, 03 Feb 2021 13:43:02 +0000

Han har kallats för det största hotet mot den ryske presidenten Vladimir Putin och hyllas till skyarna av europeiska politiker och medier som Rysslands potentiella räddning. Vem är egentligen Aleksej Navalnyj och varför har han blivit västmakternas nya favorit? Navalnyj föddes strax utanför Moskva och är av både rysk och ukrainsk härkomst. Han är utbildad jurist och ekonom och har praktiserat på prestigefyllda Yale University - ett av de åtta så kallade Ivy League-universiteten. Runt millennieskiftet valde Navalnyj att ansluta sig till det liberala partiet Jabloko där han snabbt fick en framträdande roll. Under den här perioden identifierade Navalnyj sig som en ”klassisk nyliberal” som stödde privatiseringar och nedskärningar i välfärdsstaten. En annan hjärtefråga var att Ryssland skulle ansluta sig till EU. 2007 uteslöts Navalnyj ur partiet eftersom han hade haft samröre med etnonationalistiska organisationer i Ryssland, däribland Russian National Democratic Movement (NAROD). Han deltog också i den högerradikala årliga demonstrationen ”Ryska marschen” och betraktades i allmänhet som en radikal nationalist som bland annat stödde Ryssland i kriget mot Georgien och menade bland annat att georgier bosatta i Ryssland var ”gnagare” som skulle deporteras. Han förespråkade också att Ryssland skulle delas upp i ett antal mindre nationalstater, att illegala invandrare skulle repatrieras och anklagades under samma tid för att samarbeta med påstått våldsbejakande högerradikala grupperingar. Den ryske vänsteraktivisten Aleksej Sakhnin skriver i Proletären att Navalnyj snart hittade en ”nisch” som inte bara gjorde honom till hjälte hos högerradikala grupperingar utan även hos den breda medelklassen – han började fokusera på att uppmärksamma korruption. ”Han gjorde sig till landets främsta kämpe mot korruption. Han köpte aktier i stora statligt ägda företag och, genom att få tillgång till deras dokumentation, genomförde han uppmärksammade utredningar. Många av dem borde verkligen erkännas som briljant journalistiskt arbete (även om kritiker misstänkte att Navalnyj fick beställningar från konkurrerande finansgrupper och helt enkelt fungerade som en kanal för läckande information)”, skriver Sakhnin. Arbetet mot korruption gjorde Navalnyj allt mer populär, men han hade fortfarande svårt att locka landets vänstersinnade väljarkår. För att nå ut även till dessa började han förändra sin retorik och skiftade sitt fokus från hur ineffektivt och dysfunktionellt den omfattande korruptionen gjorde Ryssland till att istället understryka hur orättvis korruptionen var och vilken enorm ojämlikhet denna ledde till. Trots att han numera profilerat sig som folkets förkämpe mot ”den rika eliten” menar Sakhnin att Navalnyjs retorik framförallt är populistiskt inriktad och att han inte heller har visat verklig politisk vilja att göra någonting åt de stormrika nyliberala riskkapitalister som äger stora delar av landet. ”Skarp kritik översätts inte alls till radikala sociala krav. Det skarpaste som Navalnyj håller med om är en liten kompensationsavgift som vissa oligarker ska betala för den kriminella privatiseringen på 1990-talet. Annars bör ägarstrukturen och ojämlikheten förbli densamma”, konstaterar han och menar att Navalnyj fortsatt vill öka privatiseringen och oligarkernas inflytande och rikedomar. Navalnyj är samtidigt själv dömd för korruption vid flera tillfällen, något som han själv och västerländska massmedier och politiker frekvent beskriver som falska och rent politiska domar. Klart är att han 2013 dömdes för att ha förskingrat stora summor pengar några år tidigare när han var rådgivare åt guvernören i Kirov. Han dömdes först till fem års fängelse för detta, ett straff som sedermera omvandlades till villkorlig dom. Ryska HD rev upp domen och en ny rättegång genomfördes - där han återigen dömdes till villkorlig dom i fem år för att ha förskingrat 16 miljoner rubel. 2014 dömdes också Navalnyj och hans bror till 3,5 års villkorlig fängelsedom och hans bror Oleg till 3,5 år i fängelse för penningtvätt och bedrägeri bland annat mot kosmetikakedjan Yves Rocher. Åklagaren menade att bröderna själva behållit drygt fem miljoner kronor som egentligen skulle föras vidare till andra bolag och bedömdes alltså ha svindlat kosmetikaföretaget på pengar via transportföretag som man ägde. EU:s människorättsdomstol menar dock att domen är orimlig. Eftersom Navalnyj enligt ryska myndigheter flera gånger brutit mot sin villkorliga dom och inte träffat sin övervakare enligt plan som beslutades det igår att hans dom ska omvandlas till ett fängelsestraff på 2 år och 8 månader i och med tiden han suttit av i husarrest. Navalnyj själv vidhåller att rättegången är ”falsk” och att den enda anledningen till att han inte träffat sin övervakare är att han inte varit i fysiskt skick där han befunnit sig i Tyskland efter att ha blivit förgiftad i augusti förra året. Navalnyj har öppet anklagat Vladimir Putin för att ha beordrat förgiftningen av honom, något den ryske presidenten konsekvent avfärdat som löjeväckande. Anklagelserna har okritiskt rapporterats vidare i amerikansk och europeisk massmedia, trots att några bevis för att så faktiskt är fallet i dagsläget ännu inte har presenterats. Aleksej Navalnyj utreds även för ytterligare fall av korruption, där han och flera andra personer genom olika fonder och organisationer ska ha svindlat till sig belopp motsvarande 6,4 miljoner euro i bidrag av främst privatpersoner. Lejonparten av dessa pengar ska sedan ha använts för att köpa privat egendom, värdeföremål och dyra semesterresor. Han har själv bland annat anklagat Putin för att för skattepengar ha byggt ett gigantiskt palats till sig själv vid Svarta havet, information som okritiskt spridits vidare i svensk och internationell massmedia trots att mångmiljardären och oligarken Arkadij Rotenberg öppet deklarerat att det är han som äger palatset. Navalnyjs påstådda avslöjande om jättepalatset och det faktum att han nu dömts till fängelse och utreds för nya brott har lett till omfattande protester i Ryssland – protester som hyllas av ledarskiktet i EU och USA, där Vladimir Putin sedan länge betraktas som något av en fiende och diktator. Att USA:s och EU:s maktetablissemang genom utländsk påverkan och så kallade "färgrevolutioner" arbetat för att få bort politiska ledare man upplever som hot eller som bara står långt ifrån dem själva ideologiskt är ingenting nytt, med grannlandet Ukrainas Euromajdan-revolution 2014 som det kanske mest flagranta exemplet på detta. Mot den bakgrunden finns en oro i Ryssland över att protesterna mot Putin inte alls är så organiska och folkliga som hans motståndare vill göra gällande - utan att det istället handlar om en organiserad lobbykampanj att få bort den innevarande ryske ledaren och ersätta honom med en betydligt mer västvänlig dito.

Rysk oppositionspolitiker döms till fängelse

Isac Boman — Wed, 03 Feb 2021 11:42:37 +0000

Den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj har sedan tidigare en villkorlig dom för förskingring från 2014 - något som en domstol i Moskva nu menar att han brutit mot den eftersom han inte anmält sig hos sin övervakare och därför omvandlar domen till 2 år och 8 månaders fängelse. Navalnyj menar själv att den ursprungliga förskingringsdomen är politiskt motiverad, liksom även den aktuella omvandlingen av den villkorliga domen till fängelsestraffet. Eftersom han tidigare suttit har i husarrest får han domen kortad från den ursprungliga på 3,5 år till till 2 år och 8 månader, rapporterar bland andra Moscow Times. Rättegången mot den ryske politikern har väckt stor uppmärksamhet i utländsk media, däribland skattefinansierade SVT som uppmärksammat att polisen gripit demonstranter för Navalnyj i Sankt Petersburg och Moskva. Navalnyj har en ansenlig skara anhängare särskilt bland yngre generationer i Ryssland och utanför domstolen rapporteras protester ha ägt rum i samband med rättegången. Enligt domstolen skulle Navalnyj med kort varsel ha infunnit sig vid den federala fängelsetjänsten i Ryssland den 30 december, men menade själv att han inte var i skick att göra detta efter en förgiftning i Sibirien i augusti - något han menar var ett mordförsök på honom som beordrades av presidenten Vladimir Putin. Navalnyj avfärdar själv domstolens påstående att man inte vetat var han varit med det faktum att Putin deklarerat att man arrangerat för hans vård i Tyskland. – Ni säger att ni inte vet var jag har varit sedan augusti. Men Putin sa ju på tv att jag tack vare honom hade sänts till Tyskland för vård, säger Navalnyj. Navalnyj rasar mot domen och anklagar därtill Rysslands president Vladimir Putin för att vara en mördare. – Putin är bara en liten byråkrat som av en slump blev president. Detta är hans enda sätt att överleva: att mörda folk, menar han. USA:s president Joe Biden har genom sin pressekreterare Jen Psaki krävt att domen dras tillbaka och att Navalnyj frisläpps. Därtill har man fördömt ryska myndigheter för att "förtrycka ryssars rätt att fredfullt protestera och samlas och deras yttrandefrihet" och att det sätt man slagit mot protesterna är "bekymrande indikationer på åtstramningar av det ryska civilsamhället". Bland många andra västerländska profiler som uttalar sig om fallet återfinns också klimataktivisten Greta Thunberg som skriver på Twitter att det är "skamligt" att man bygger en pipeline till Europa från Ryssland för att köpa fossila bränslen från "de som är ansvariga för detta". Navalnyj menar att syftet med domen är att försöka stoppa opposition till det ryska politiska styret. – Huvudsaken i dag är inte om jag hamnar i fängelse eller ej. Det är att skrämma en enorm massa människor. Fängsla en person för att skrämma 20 miljoner, fortsatte Navalnyj.

Rysk regimkritiker uppges ha blivit förgiftad

Markus Andersson — Thu, 20 Aug 2020 11:01:30 +0000

Aleksej Navalnyj ska ha blivit förgiftad ombord på ett flygplan mellan Sibirien och Moskva. Oppositionsledaren är enligt uppgifter medvetslös och intensivvårdas nu på sjukhus i Sibirien. Enligt en passagerare som också fanns ombord på flygplanet så började Navalnyj plötsligt skrika av smärta under flygningen från den sibiriska staden Tomsk till Rysslands huvudstad Moskva. Flygplanet tvingades landa i i Sibirien och enligt Navalnyjs stab är regimkritikerns tillstånd mycket allvarligt. "Vi förmodar att Aleksej förgiftades av någonting som blandats i hans te. Det var det enda han drack i morse", skriver talespersonen Kira Jarmysj på Twitter och förklarar vidare att enligt läkarna så går giftet snabbt in i kroppen på grund av den varma drycken. Aleksej Navalnyj är en uttalad kritiker av den sittande presidenten Vladimir Putin och var på en kampanjresa inför de kommande regionala ryska valen när han plötsligt insjuknade, skriver TT. Enligt företrädare för sjukhuset är det dock inte bekräftat att det handlar om förgiftning och att förklaringen även kan vara naturlig. Man kommer att undersöka saken vidare och meddelar att patientens tillstånd är stabilt och att akutvården kommer att fortsätta. Enligt ryska Interfax lutar läkarna åt att det är en oidentifierad hallucinogen substans som använts för att förgifta Navalnyj, några sådana uppgifter har dock inte bekräftats. Oppositionsledaren har tidigare påstått sig ha blivit förgiftad, senast i augusti under förra året när han befann sig i häkte, misstänkt för att ha organiserat våldsamma protester. Då svullnade Navalnyjs ansikte upp och hans stab gick ut och hävdade att det handlade om förgiftning. 2017 blev han också utsatt för en attack då okända gärningsmän kastade desinficeringsmedel mot hans ansikte. Noterbart är att Navalnyj 2013 dömdes för förskingring, på grund av detta nekades han enligt rysk lag från att ställa upp i presidentvalet 2018.