<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-stylesheet type="text/xsl" href="https://nyadagbladet.se/wp-content/plugins/rss-feed-styles/public/template.xsl"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	xmlns:rssFeedStyles="http://www.lerougeliet.com/ns/rssFeedStyles#"
xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" >

<channel>
	<title>åldersdiskriminering &#8211; Nya Dagbladet</title>
	<atom:link href="https://nyadagbladet.se/tag/aldersdiskriminering/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://nyadagbladet.se</link>
	<description>Morgondagens Dagstidning!</description>
	<lastBuildDate>Wed, 15 Apr 2026 04:09:18 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=7.1</generator>

<image>
	<url>https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg</url>
	<title>åldersdiskriminering &#8211; Nya Dagbladet</title>
	<link>https://nyadagbladet.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
<rssFeedStyles:reader name="Digg Reader" url="http://digg.com/reader/search/https%3A%2F%2Fnyadagbladet.se%2Ffeed%2F"/><rssFeedStyles:reader name="Feedly" url="http://cloud.feedly.com/#subscription%2Ffeed%2Fhttps://nyadagbladet.se/feed/"/><rssFeedStyles:reader name="Inoreader" url="http://www.inoreader.com/?add_feed=https%3A%2F%2Fnyadagbladet.se%2Ffeed%2F"/><rssFeedStyles:button name="Like" url="https://www.facebook.com/sharer/sharer.php?u=%url%"/><rssFeedStyles:button name="G+" url="https://plus.google.com/share?url=%url%"/><rssFeedStyles:button name="Tweet" url="https://twitter.com/intent/tweet?url=%url%"/>	<item>
		<title>”70-talisterna bär 90-talets förbannelse”</title>
		<link>https://nyadagbladet.se/debatt/70-talisterna-bar-90-talets-forbannelse/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Osignerad]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 14 Apr 2026 16:13:24 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Debatt]]></category>
		<category><![CDATA[70-talister]]></category>
		<category><![CDATA[90-talskrisen]]></category>
		<category><![CDATA[åldersdiskriminering]]></category>
		<category><![CDATA[Erika Stensson]]></category>
		<category><![CDATA[IVF]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://nyadagbladet.se/?p=227556</guid>

					<description><![CDATA[Vi som föddes på 70-talet har blivit historiens osynliga länk. Vi buntas ständigt ihop med 60-talisterna, som om vi har en gemensam historia och också gled på välfärdsstatens glansdagar .Men sanningen är att vi var den första generationen i modern tid som faktiskt fick det sämre än våra föräldrar . Skillnaden är bara att vi lärde oss att bita ihop under tystnad och skam.

I debatten kring Karin Petterssons bok ”Förbannelsen” analyseras 90-talets politiska vägval kyligt och rationellt. Men för många av oss 70-talister handlar det inte om ideologi – det handlar om ett livslångt utanförskap som vi aldrig tillåtits prata om. När vi klev ut i vuxenlivet möttes vi av en ekonomisk betongvägg. På bara tre år, från 1990 till 1993, åttafaldigades ungdomsarbetslösheten. Vi möttes av 500 procents ränta och ett välfärdssystem som monterades ner precis när vi skulle börja bygga våra liv.

Barnlösheten blev en av konsekvenserna för den ekonomiska otryggheten ; 1999 föddes rekordlåga 1,5 barn per kvinna. Många vågade helt enkelt inte skaffa barn. För att dölja krisen användes högskolan som en förvaringsplats. Vi fick höra att utbildning var den enda vägen till tryggheten och tvingades därför in i evighetsstudier och drog på oss enorma skulder bara för att vänta ut stormen.
<h3>Det medicinska experimentet</h3>
Under samma period som tryggheten raserades, introducerades SSRI-preparaten på bred front i Sverige. Det blev en kollektiv medicinsk lösning på en kris som egentligen var strukturell och ekonomisk. För 70-talisterna, som mitt i sin mest fertila ålder tvingades hantera en enorm framtidsångest, blev dessa preparat den tysta följeslagaren. Det pratas dock sällan om de demografiska sidoeffekterna: hur minskad libido och hormonell påverkan i kombination med ekonomisk stress ytterligare försvårade familjebildningen för en hel årgång. Det var en tid då vi dämpade symtomen av ett trasigt samhälle, samtidigt som de biologiska fönstren sakta stängdes.
<h3>En historisk orättvisa i elfte timmen</h3>
Just denna vecka kom nyheten att regeringen satsar hundratals miljoner för att fördubbla antalet IVF-försök från tre till sex. Det är en nödvändig korrigering för ett samhälle med sjunkande födelsetal, men det blottar också en historisk orättvisa. För oss 70-talister är detta nämligen den sista fakturan för 90-talskrisen.

Vi var generationen som gjorde allt enligt boken. Vi väntade med att bygga privatliv tills vi hade skapat den stabilitet samhället krävde av oss. Att många i min generation blev ofrivilligt barnlösa – eller stannade vid ett barn – var inget "val", det var en direkt konsekvens av att vi navigerade ett Sverige i kris. Att systemet nu görs om, precis när dörren stängts för oss, visar hur 70-talisterna konsekvent fått anpassa sina liv efter systemets brister, utan att systemet någonsin anpassat sig efter oss.
<h3>Från ungdomsarbetslösheten till åldersdiskriminering</h3>
Det är provocerande att se hur man idag pratar om ungas otrygghet som något helt unikt. Sanningen är att vi var först med att uppleva den raserade tryggheten, men vi möttes av en oförstående föräldrageneration som själva ridit på guldåldern. Den skammen bär många än idag som ett personligt misslyckande.

Nu, när vi når vår erfarenhetsmässiga kulmen, devalveras vi igen. Det finns en absurditet i att vara 50-plussare idag. Å ena sidan höjs pensionsåldern, å andra sidan börjar åldersdiskrimineringen redan vid 40. Den osynliggöring vi upplevde under 90-talskrisen muterar nu till en ny form av utanförskap där unga HR-specialister avfärdar decennier av yrkesliv som ”legacy”.

Vi är inte en generation av offer, vi är den generation som bar kostnaden för att Sverige skulle resa sig igen. Vår barnlöshet är inte ett personligt misslyckande; det är ett kvitto på ett löfte om trygghet som aldrig infriades. Det är dags att vi slutar be om ursäkt och börjar synliggöra vår historia!

&#160;

<em>Erika Stensson</em>]]></description>
		
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
