Agenda 21 – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Sat, 16 Sep 2023 10:18:46 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Agenda 21 – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Utrikespolitiska konsekvenser av modern svensk nationalism https://nyadagbladet.se/kronikor/utrikespolitiska-konsekvenser-av-modern-svensk-nationalism/ https://nyadagbladet.se/kronikor/utrikespolitiska-konsekvenser-av-modern-svensk-nationalism/#respond Sat, 16 Nov 2019 08:16:22 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=69663 När man granskar nationalismen i olika länder, ser man betydelsen av den situation landet befinner sig i. Är det under externt hot eller press? Består landet av ganska heterogena grupper av medborgare, eller är det homogent? Råder det stora motsättningar inom landet? Det specifika behovet av nationalkänsla för att exempelvis hålla ihop, eller mobilisera ett land, är särskilt viktigt för nationalismens art och styrka. Beträffande Sverige har vi haft rätt unika förutsättningar som delvis förklarar svagheten i den nationalism svenskar uttrycker. Fred i ett par hundra år och ett betydande hot mot landet under bara fyrtio. Ett ytterst homogent land, där det i praktiken regerande partiet eliminerat kunskapen om vår historia och skapat en missaktning mot allt i Sverige som hänt innan socialdemokratin fick makten. Till det finns därtill kopplat en otillbörlig vördnad för internationella organisationer, radikala regeringar i utvecklingsländerna och en enorm u-hjälp. Att spela rollen som världssamvete och tro att Sverige i sociala och moraliska avseenden är det ledande landet i världen innebär en grotesk självuppskattning, men det är ingen nationalism. Insikten att ett land misskötts – som skett i Sverige under ett halvt sekel – kan också skapa nationalism.1 Mot bakgrund av den ekonomiska historien kan man se möjligheten att Sverige åter kan komma i en absolut världstopp beträffande de viktiga levnadskriterierna för medborgarna förutsatt att man eliminerar socialdemokratins misslyckade samhällsbygge. Den styrande principen att nå detta är individualism: att rätten för individen att bestämma över sitt liv kraftigt stärks. Det kräver bland annat att den offentliga sektorn kraftigt reformeras. När individen ska få mera beslutsrätt och resurser, får det offentliga och politikerna mindre. Utrikespolitiskt innebär detta formellt "Sverige först" i alla avseenden, eftersom svenskarna – där så är möjligt – individuellt fattar besluten i olika frågor, vilkas rätt begränsas av exempelvis ökad integration inom EU. En fråga som u-hjälp ska staten inte vara engagerad i.2 Sverige först innebär med nödvändighet att svensk suveränitet och självbestämmanderätt alltid måste tryggas, så att utlänningar inte bestämmer för och över oss.
Att spela rollen som världssamvete och tro att Sverige i sociala och moraliska avseenden är det ledande landet i världen innebär en grotesk självuppskattning, men det är ingen nationalism.
Hur yttrar sig då dagens svenska nationalism i praktiken? De främsta politiska yttringarna idag kan sägas vara ett hårt motstånd från en betydande minoritet av befolkningen mot (A) massinvandring och (B) mot medlemskap i en federal Europastat, där makten i praktiken övergår till Tyskland och Frankrike. Svenskarna har börjat inse konsekvenserna av den ansvarslösa invandringspolitiken, och eftersom dess följder successivt blir allt allvarligare, blir resultatet så småningom – men för sent – en folkmajoritet som tvingar fram en restriktiv invandringspolitik. Eftersom befolkningsförändringen vid den tidpunkten gått så långt, vet vi inte vilka politiska och religiösa problem detta orsakar. Sverige är här ute på för landet okänd mark. Två policyn är då viktiga. Man får i Sverige aldrig mera tillåta regeringen och riksdagen, det vill säga politiker, att bestämma volymen invandrare. Politiker ska inte få importera väljare i syfte att cementera sitt partis politiska ställning på skattebetalarnas och landets bekostnad. En bestämmelse i grundlagen bör vara, att volymen invandrare bestäms genom folkomröstning, vilket är en självklar libertariansk princip i en oreformerad ”välfärds”stat. Ökningar utöver den volymen kan inte ske, däremot nedskärningar om riksdagen godtar dem. Kommunala omröstningar ska samtidigt tillåtas bestämma antalet icke-medborgare som flyttar in i en kommun. Den andra policyn gäller religioners inverkan på svensk politik. Sverige upplevde på femtonhundratalet de katastrofala verkningarna av strider mellan religioner (protestantism och katolicism). Det motsvarar idag strider mellan en religion och sekulära politiska demokratiska partier. Vi bör ha lärt oss läxan att något liknande aldrig mer får upprepas i Sverige. Alla ansatser att låta religion nämnvärt bestämma politiken måste oavsett form stoppas i ett tidigt skede. EU-frågan är idag inte aktuell för de flesta svenskar, men insikten om EU-medlemskapets nackdelar växer nog ändå. Det behövs dock mycket mera information innan den vanlige svensken inser att deltagande i ett federalt Europa betyder att vi blir en tysk-fransk provins utan väsentlig självbestämmanderätt. Utrymmet för svenskars individuella beslut minskar då också kraftigt. Målet för ett pånyttfött och nationellt medvetet Sverige är deltagande i ett EU som i första hand är ett frihandelsområde och vars nuvarande författning skrotats. Därutöver kan olika medlemsstater frivilligt pröva samarbeten på olika fält, och kanske kommer då på ett antal områden ett formellt samarbete mellan ett varierande antal länder forma sig under EU-paraplyet.3 Den utvecklingen får ta den tid det tar. Vad man kan förstå av globalisternas planer är att EU ses som en föregångare men också som en modell som man kanske kan använda för att tvinga in världens övriga stater i liknande regionala organisationer, vilka tillsammans så småningom kan bilda en global politisk stat. Världsetablissemangets mål att skapa en sådan global statsbildning syns klarna allt mer. Policyförslag som Agenda 21/Agenda 2030, som avslöjar hur intressenterna tänker sig framtiden på vissa områden, finns redan. Dessa visar hur socialistiskt det etablissemanget är. Betydelsen av klimatfrågan för FN:s möjlighet att kraftigt öka sitt inflytande och öka makten över världens ekonomier, ska därvid inte underskattas. Att det ekonomiska etablissemanget – i första hand de multinationella företagen och bankerna – går med på detta, beror på deras stora fördelar av att de nationellt baserade konkurrenterna sannolikt kraftigt kommer att försvagas genom reglerna i en värld styrd av politiska globalister.
Betydelsen av klimatfrågan för FN:s möjlighet att kraftigt öka sitt inflytande och öka makten över världens ekonomier, ska därvid inte underskattas.
En framtida världsomspännande organisation med konkret ansvar för politiken får med nödvändighet bara genom sitt medlemskap förr eller senare socialistiska och auktoritära mål. Man behöver bara betrakta karaktären av FN:s medlemsstater för att förstå hur motbjudande ett intimare politiskt samarbete med de många vidriga medlemsstaterna skulle vara.4 Det är i nuläget inte islamsk terrorism (inhemsk eller global) eller Ryssland som är det främsta hotet mot vårt land och suveränitet, utan överstatliga organisationer.5 En utmaning för svensk nationalism är alltså att undvika medlemskap i regionala eller globala sammanslutningar, som tillåter att vår suveränitet minskar väsentligt. Om man inte kan ändra EU:s kurs från inriktningen mot en federal union med stor central makt, och Sverige inte kan stå utanför denna på acceptabla villkor, bör Sverige lämna EU. En kraftigt ökad samverkan mellan medlemmar med liknande åsikter bör naturligtvis ske redan idag. Det ökande hotet från FN:s ambitioner motverkar vi bäst genom att nu lämna organisationen.6 För att hantera vissa viktiga internationella frågor kan vi sedan delta i arbetet att bilda en Demokratiernas FN.7   Dan Ahlmark     Källhänvisningar: 1) Contra - Viktiga krafter bakom Sveriges utveckling 2) Nya Tider - Varför den svenska U-hjälpen bör elimineras 3) Contra - Att avsluta eller reformera EU 4) Nya Dagbladet - FN har alltför många motbjudande medlemsstater 5) Nya Dagbladet - Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende 6) Nya Dagbladet - Varför Sverige bör lämna Förenta Nationerna 7) Nya Tider - Ett demokratiernas Förenta Nationerna ]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/utrikespolitiska-konsekvenser-av-modern-svensk-nationalism/feed/ 0 Varför Sverige bör lämna Förenta Nationerna https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-sverige-bor-lamna-forenta-nationerna/ https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-sverige-bor-lamna-forenta-nationerna/#comments Thu, 20 Dec 2018 06:34:32 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=57163 FN har idag utvecklats till ett hot mot västländerna. Organisationens majoritet utgörs av diktaturer, vilka vanligen har en allmänt auktoritär alternativt socialistisk inriktning, och de ser nu FN som den kanske bästa metoden att utnyttja och politiskt försvaga ett självständigt Europa och Nordamerika. Bland annat vill man öka transfereringen av medel från dessa länder till utvecklingsländerna. Från att vara ett redskap att minska krigsrisker och hantera uppkomna konflikter samt ge katastrof- och utvecklingshjälp glider FN alltmer in på en rent politisk linje, som troligen avses leda till en världsregering. Detta kräver bland annat att nationers självbestämmande – och i första hand västländernas - ska begränsas, kanske så småningom elimineras. Ett steg på vägen är nu, att man genomdriver en invandring till dessa länder från Asien, Afrika och Mellanöstern, vilket så småningom kommer att politiskt paralysera västländernas möjligheter att driva en politik, som motsätter sig den, vilken en majoritet av världens diktaturer väljer. Den allt öppnare socialistiska attityden hos – i alla fall - delar inom FN visas av de planer dess underorganisationer tagit fram för världens utveckling. Detta medför, att FN:s värde för Väst inte längre motiverar faran av att acceptera fortsatt medlemskap. Bara en minoritet av FN:s medlemmar är demokratier. De övriga är en blandning av auktoritärt styrda länder eller mera utpräglade diktaturer av varierande hårdhet till rent totalitära stater som Nordkorea. Vissa stater visar en klar totalitär tendens avseende ett samhällsområde (kanske religion med långtgående konsekvenser för samhällsuppbyggnad, politik och mänskliga rättigheter det vill säga gäller många dimensioner av mänskligt beteende), medan dessa beträffande ekonomi visar en betydande frihet. Exempel är islamska länder, där Saudiarabien är det mest extrema landet. Kommunistiska stater försöker idag kombinera viss ekonomisk frihet med långtgående kontroll av politiskt beteende till exempel Kina och Nordvietnam. Väsentlig frånvaro av viktiga mänskliga rättigheter beträffande många av FN:s medlemsstater medför, att deras regeringar inte kan sägas representera sina medborgares åsikter. Det är helt oklart i vilken utsträckning dessa länders regeringar representerar någon som helst folkvilja. Det är dessutom så, att om inte yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet existerar praktiskt i länder, har människor där svårt att bilda sig självständiga politiska uppfattningar. Opinionsundersökningar gällande deras åsikter är då i sig ointressanta. En konsekvens är självfallet, att gemensamma värderingar gällande samhället inte alls existerar mellan medlemsstaterna i FN. Att ett land skrivit under FN-stadgan betyder inget, om den inte tillämpas. Beträffande de islamska staterna kunde dessa inte ens acceptera ett formellt godkännande av deklarationen om mänskliga rättigheter, utan de utformade och antog i stället en helt shariakonform deklaration, vilket accepterades av FN. Grupper av länder till exempel västländerna visar mycket större enhetlighet i sina befolkningars och regeringars värderingar. Då motiven och beslutsgrunderna för olika nationer alltså är helt olikartade och därmed oklara, har beslut fattade av FN ingen moralisk betydelse, och man kan saklöst bortse från dem, såvida inte själva medlemskapet i vissa fall kräver följsamhet. Då blir frågan om medlemskapet värt att uppmärksamma. Genom att icke-demokratierna förstår, att fördelar kan erhållas genom gemensamma beslut avseende skyldigheter i olika avseenden för de rika länderna gentemot fattigare, kan majoriteter skapas för sådana beslut. Utvecklingsländernas känsla av sin egen ekonomiska och politiska betydelse har också ökat. Västmakterna är en minoritet, som på grund av den ekonomiska tillväxten i världen minskar i inflytande, men ekonomiskt är de fortfarande dominerande. Viktiga krafter Bland de krafter, som driver trenden mot globalisering med öppna gränser och minskad betydelse för nationalstaterna, är den demokratiska socialismens nedgång i de utvecklade länderna under de sista femton åren mycket väsentlig. Socialisterna har nu i val misslyckats nästan överallt i Europa, och deras röstandelar i många länder där ligger på historiskt sett låga nivåer. Troligen ser dagens socialistledningar istället möjligheten att genom övernationella organ, lagar och bestämmelser få igenom förslag man inte kan få godkända i de enskilda länderna. Dagens FN chef - António Guterres  - var tidigare bland annat ordförande i Socialistist-internationalen och kan nu fortsätta att främja sina ideologiska mål. Han stöds av tjänstemän från de många diktaturländer, som har klara kollektivistiska ideologier – och självfallet av många socialistiska/socialdemokratiska tjänstemän från de utvecklade länderna. Skamlöst syftar FN till att utan hänsyn och i strid med ursprungsbefolkningarnas önskemål ändra den demografiska strukturen i Europa och Nordamerika. Genom det implicita kravet på öppna gränser medverkar man till, att i framtiden nationerna praktiskt sett elimineras. Blocket av islamska länder försöker sedan länge att på olika sätt få igenom regler, som minskar yttrandefriheten i Väst, eftersom denna rättighet är religionens största hinder och fiende. Ifall man nu genom migrationspakten kan tvinga igenom, att länder åsidosätter yttrandefriheten avseende ämnet migration, bereds vägen för liknande regler avseende islam generellt. Shariaföljsamheten vinner en ytterligare stor seger. De flesta milda eller stränga diktaturstater, som idag i mycket bestämmer i generalförsamlingen och FN:s centrala organ och underorganisationer, önskar erhålla ökad hjälp från väst. Global inkomsttransferering är ett viktigt mål. Syftet är nog att genom internationella tvingande avtal erhålla regelbundna bidrag från västländerna. Att dessutom genom migration kunna göra sig av med opponenter och dessutom invånare, som regeringarna inte själva kan bereda acceptabla liv i hemlandet, är naturligtvis förmånligt. Det kan ju också leda till framtida kapitalströmmar genom regelbundna överföringar från privatpersoner, som emigrerat. Fri migration Men friare migration öppnar också en större möjlighet, som de stora diktaturerna uppskattar. Dessa befinner sig ju under ett ständigt politiskt tryck genom att demokratierna gällande olika övergrepp mot mänskliga rättigheter (till exempel avseende individer anklagade för politiska brott) kräver, att kränkningarna upphör, vilket uppmuntrar och gör människor oppositionella till landets ledning. Till exempel Kina och Saudiarabien känner den lockelse, som västerlandets politiska system utövar på vissa medborgare, och det är förståeligt, att ledarna där aldrig kan känna sig säkra, innan västdemokratierna neutraliserats. De största diktaturerna vill därför oskadliggöra det ständiga och ibland allvarliga hot mot deras system, som väst utgör. Av bland annat det skälet är invandring till väst från Asien, Afrika och Mellanöstern viktig för dem, eftersom dessa nya väljare kommer så småningom att hindra fientliga politiska initiativ mot olika diktaturer. De kommer sannolikt att utgöra ett block, som avgör var regeringsmakten hamnar och kommer då att kunna främja en allmän islamisering och ställa krav till exempel att dämpa eller hindra kritik av systemen i utvecklingsländer. Kulturmarxismen syftar till samma mål genom åsikten, att alla kulturers värderingar och system är likvärdiga (fast västländernas är naturligtvis sämre). Kina, Ryssland samt de islamska staterna vill dessutom inte bara eliminera ett allvarligt hot utan också att få ett väsentligt inflytande över de europeiska länderna. Islam vill därvid via invandring och höga födelsetal demografiskt genomföra den erövring av Europa, som man ett antal gånger misslyckades med under historiens gång. Migrationspakten är egentligen ett dolt försök främst av nationer, fientliga mot frihet och demokrati, att låta Asien, Afrika och Mellanöstern erövra Europa. På grund av statsvälfärdsstaternas ovilja att lyssna på sina befolkningar och de flesta borgerliga partiers ideologiska kollaps och totala acceptans av EU och globalism är strategin inte helt ogenomförbar. De socialistiska mål, som kommer till uttryck i till exempel FN:s Agenda 21 och dess ”2030 Agenda for Sustainable Development” avslöjar en oacceptabel tendens  till planekonomi och samhällskontroll, som bara kan förkastas. Individuell frihet respekteras inte, utan ett kollektivistiskt tänkande dominerar. Organisationens  beteende gällande global uppvärmning är blott ett exempel på dess ekonomiska mål, och hur hänsynslös man är gällande fakta och politiskt motstånd mot dess agerande. FN:s mål för framtiden är helt enkelt oacceptabla. Och om yttrandefrihet gällande migration inskränks, varför kan framgent inte detsamma ske också gällande global uppvärmning ? Vad bör man göra? Även om ett land punktvis försöker framlägga och arbeta för reformförslag avseende FN, är ett fortsatt deltagande sannolikt inte värt ansträngningarna. Med dagens planer, medlemmar och byråkrati kommer utvecklingen, som tillåter FN att vidga sina funktioner och få alltmer inflytande, ändå att fortskrida oavbrutet. Det finns dock ingen anledning att överhuvudtaget ta hänsyn till icke-demokratiernas åsikter och mål gällande världens politiska utveckling. Det medför, att Sveriges handlingsalternativ nu främst är tre: (1) Om FN skär ned sina ambitioner och går tillbaka till begynnelsen med ett huvudsakligt uppdrag för organisationen att hantera konflikter och olika katastrofer till exempel pandemier är det ett utvecklingsalternativ, som skulle tillåta fortsatt medlemskap.  Om några av övriga organisationer inom FN ses som ytterst viktiga, kan dessa reformeras och troligen bantas, och man låter de nationer, som främst betalar respektive bidrar till dem, styra dem. Den allmänna internationella byråkratin elimineras. Detta alternativ syns dock helt osannolikt. (2) Ett andra alternativ är att lämna FN och de åtaganden, som följer medlemskapet. Man kan då ärligt säga vad man tycker om organisationens motbjudande mål och framväxande planer, metoder och byråkrati. Med tanke på att FN fortfarande generellt respekteras av svenska folket, är det nu viktigt att visa dess verkliga ansikte och mål. Förenta Nationerna ses ju i Sverige fortfarande som en högt moralisk och aktningsvärd institution och en trygghet i en värld under omvälvning. I själva verket är FN nu ett hot, som med sina socialistiska ambitioner och program utgör en fara för Sveriges suveränitet, välfärd och frihet. Vårt land bör därför lämna organisationen. (3) Om man kan få anslutning från andra demokratier, är det önskvärt att idag lämna FN och i en annan form återskapa delar av den internationella organisation man egentligen avsåg från början. Sedan gjorde arvet från andra världskriget, att hyckleriet beträffande inträdeskraven inleddes genom att till exempel Sovjetunionen blev medlem, trots att landet så klart bröt mot FN-stadgan. Det finns dock en rad viktiga internationella frågor, där ett ständigt och organiserat samarbete mellan demokratierna vore till nytta. Det gäller främst att behandla uppkomna konflikter och minska krigsrisker samt att ge katastrof- och viss utvecklingshjälp. Andra funktioner kan läggas till. Det avgörande villkoret för att delta i den nya organisationen är nu dock  demokrati och individuella rättigheter i västerländsk mening. Alla EU-länder kan då tillåtas ingå liksom stora stater som de nordamerikanska, Australien, Brasilien, Indien osv. Kravet på demokrati och mänskliga rättigheter är oeftergivligt, men självfallet finns viss flexibilitet beträffande enskilda områden. Även Sverige med till exempel sitt – gällande högre instanser - politiserade rättsväsende, systematiska massindoktrinering av befolkningen och kulturmarxistiska statsmedia kan därför få bli medlem i denna Demokratiernas Förenta Nationer (DFN). Beträffande till exempel den nya organisationens samverkan med dagens FN - Diktaturernas FN – hänvisas till denna artikel. Andra invändningar mot en ny organisation behandlas även där. De klart socialistiska ambitionerna hos dagens FN gällande världens utveckling och ekonomi, samt det uppenbara målet att minska nationernas självständighet och så småningom bilda en världsregering, starkt påverkad – kanske i viktiga avseenden t o m styrd – av auktoritära stater/diktaturer, gör det nödvändigt att snabbt lämna organisationen. Man kan nu dock inte längre lita på, att någon av sjuklöverns partiledningar sant och uppriktigt respekterar Sveriges nationella intresse i olika slag av internationella förhandlingar. Globalismen är i dessa frågor den dominerande ideologin, vilken driver utvecklingen. Sjuklöverns hållning idag gällande EU och deras vilja att avstå från reell svensk suveränitet till förmån för ett negligerbart inflytande i Bryssel ger en vägledning om deras hållning även i framtiden, när motsvarande fråga uppstår gällande en världsregering. De globalistiska partierna måste därför politiskt tvingas retirera för de nationalistiska, om vi ska ha kvar ett fredligt, fritt och välmående Sverige.     Dan Ahlmark]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-sverige-bor-lamna-forenta-nationerna/feed/ 5 Monopolkapitalismen vann över 68-vänstern på knock out! https://nyadagbladet.se/kronikor/monopolkapitalismen-vann-68-vanstern-pa-knock/ https://nyadagbladet.se/kronikor/monopolkapitalismen-vann-68-vanstern-pa-knock/#comments Sun, 12 Nov 2017 08:41:39 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=44041 Kommer ni ihåg när 68-vänstern skanderade "Känner ni stanken från Enskilda Banken". Den stora boven var Wallenbergs och de övriga på den tiden få miljardärerna i Sverige. De skulle till varje pris bekämpas och makten skulle gå tillbaka till folket om nödvändigt med revolutionära medel. Vad har hänt sedan dess? De rikaste av de rika, det jag brukar benämna den angloamerikanska oligarkin har sjösatt sin globala nya världsordning – med entusiastiskt stöd av vänstern, sossarna och naiva liberaler. Är inte detta märkligt? Hela vänsterrörelsen har blivit de gamla monopolkapitalisternas främsta banerförare. Den nya globala världsordningen handlar om att skapa bästa möjliga villkor och största möjliga inflytande för oligarkins megaföretag och banker. Det har man åstadkommit med att driva införandet av globala regelverk som klimatavtal och FN:s Agenda 21 och senare Agenda 2030 samt att skapa EU och driva fram handelsavtal som för över makt från demokratiska parlament till bolagens och bankernas styrelserum. De starka krafterna bakom dessa överstatliga överenskommelser är just den angloamerikanska oligarkin. Målet är att eliminera nationella regelverk och lagar som försvårar för deras megaföretag att uppnå världsomspännande marknadsdominans med möjligheter att skapa globala monopol och oligopol. Den nya världsordningen handlar även om att rasera gränser och införa fri rörlighet för såväl varor och arbetskraft som kapital. Dessa friheter har försvarats med att de befrämjar ekonomisk tillväxt. Senast igår stod Sveriges socialdemokratiska finansminister i SVT och försvarade friheterna med det argumentet. Det är bara ett problem med den tillväxt som genereras av oligarkins världsordning, den kommer bara de rikaste till del. Sedan några decennier tillbaka hamnar mer än hela tillväxten hos oligarkerna och deras handgångna överklass, samtidigt får västvärldens medelklass det allt sämre. De stora megarikedomarna växer så det knakar, medan medelklassen tvingas till en skenande skuldsättning för att kunna klara sina liv. Det var detta fenomen som bar fram Donald Trump till seger i presidentvalet för ett år sedan, mot oligarkins kandidat den korrumperade Hillary Clinton. Oligarkins strategi har varit ytterst begåvad, dels har man stött de grönas kamp för globala klimatåtgärder, dels har man infiltrerat och korrumperat näst intill varenda folkrörelse på vänsterkanten genom att pumpa in pengar i dem. Deras torped George Soros förde nyligen över 150 miljarder kr till sin organisation Open Society som används för att infiltrera och stödja alla vänsterrörelser som vänder sig mot dem som försöker försvara nationellt självbestämmande. De senare stigmatiseras genom att utmålas som nazister och fascister trots att de ofta bara är patrioter och demokrater som slår vakt om nationellt folkstyre. Genom sin kontroll av MSM (oligarkerna äger 90%) pumpas dagligen ut antinationalistisk propaganda som vänsterrörelsen och liberalerna sväljer med hull och hår. Hela vänsterrörelsen och liberalerna har förvandlats till oligarkernas nyttiga idioter. Paradise papers Så plötsligt läcker någon ut information om var oligarkerna fullt lagligt placerat sina enorma förmögenheter som man lyckats bygga upp med vänsterrörelsens och liberalernas benägna bistånd. Självklart har de rikaste av de rika utnyttjat alla friheter som vänstern bistått dem med och optimerar sin kapitalförvaltning så att nationella skattesystem inte når den. Hela vänsterrörelsen och alla liberaler skriker i högan sky och fördömer de rika – hyckleriet vet ingen gräns. När Sveriges finansminister intervjuas i SVT om detta är hon totalt tomhänt vad gäller möjligheter att skaffa sig kontroll över de rikas pengar.
Hon vågar inte ens andas tanken att inskränka de rikas frihet att slussa sina pengar fram och tillbaka via världens skatteparadis.
Det enda hon får fram är några krystade argument om den låga moralen. Att hennes egen utrikesministerkollega betett sig exakt som dem hon fördömer vill hon inte kännas vid. Hur naiv får en finansminister vara? Det är ju självklart att i den värld av frihandel och fri rörlighet som hennes eget parti varit med om att skapa, kommer rika människor att använda de regler som är tillåtna för att maximera sina vinster, att prata om moral är att lura medborgarna. Det problem som paradisläckan lagt i dagen kan bara åtgärdas om våra politiker vågar ta itu med det grundläggande systemfelet i hela västvärlden – att mer än hela den ekonomiska tillväxten hamnar i de rikastes fickor. Tyvärr tror jag utvecklingen passerat den punkt där man kan vrida klockan tillbaka, de rika kommer att fortsätta att samla på sig och fördelningen av välståndet blir allt ojämnare. När medelklassen körts tillräckligt långt ner i botten kommer någon form av revolt – det har det alltid gjort under liknade omständigheter tidigare i historien.   Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/monopolkapitalismen-vann-68-vanstern-pa-knock/feed/ 12 Miljörörelsens svek mot mänskligheten https://nyadagbladet.se/kronikor/miljororelsens-svek-mot-manskligheten/ https://nyadagbladet.se/kronikor/miljororelsens-svek-mot-manskligheten/#comments Wed, 09 Aug 2017 09:04:07 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=39705 Det främsta existentiella hotet mot människan och ekosystemet är inte antropogent orsakade klimatförändringar, utan utarmade och förgiftade jordar och förgiftad industrimat främst baserad på billiga näringsfattiga kolhydrater och industrioljor som gör människor sjuka. Sjukdomar som döljs med livstidsbehandling med farliga kemiska preparat. Den moderna miljörörelsen föddes år 1962 när marinbiologen Rachel Carson kom ut med sin bok Tyst vår. Hon lyckades måla upp ett skrämmande perspektiv där våra moderna kemiska gifter med DDT i spetsen hotade djurlivet. Tanken att alla fåglar skulle dö och vårarna tystna, var en skräckfylld metafor som fångade människors fantasi. Den fick ett enormt genomslag i opinionen. Miljömedvetenheten ökande och pånyttfödde malthusianismen – tron på att mänsklighetens utveckling kommer att begränsas av resursbrist och miljöförstöring. Det växte fram en stor folklig miljörörelse som till en början dominerades av engagerade idealister och forskare. Den infiltrerades dock ganska snart av politiska vänsteraktivister. De såg mest miljöfrågan som ett lämpligt verktyg för att bekämpa kapitalism och marknadsekonomi. Det intressanta var att även hyperkapitalisterna – de rika angloamerikanska oligarkerna insåg att man kunde utnyttja människors miljöengagemang som ett verktyg för att driva igenom sin agenda för en ny, av dem själva och deras företag centralstyrd, världsordning (NWO). För ändamålet bildade man år 1968 bl.a. den nymalthusianska lobbygruppen Romklubben, vars syfte var att skrämma upp opinionen och göra den mer mottaglig för oligarkins planer. År 1972 inför FN:s första stora miljökonferens i Stockholm gav man ut skriften Tillväxtens gränser som tack vare en massiv publicitet (i de av oligarkerna allt mer dominerade medierna) fick ett omåttligt genomslag. Skriften innehöll bl.a. förutsägelser om en snar brist på en rad viktiga råvaror och man målade upp hur oljan snart skulle ta slut, det som brukar kallas Peak Oil. Utvecklingen senare har visat att skrämselpropagandan i skriften hade fel på snart sagt samtliga punkter. Romklubben nådde trots det sitt mål att lyckas skrämma upp opinionen. Det jämnade marken för senare framstötar för att försöka genomföra NWO-agendan. De ledande globalisterna insåg att man måste hitta listiga sätt att liera sig med miljörörelsen och få även den att arbeta för en ny överstatlig världsordning. I spetsen för det arbetet satte man sin egen miljöorganisation den nykoloniala Världsnaturfonden – WWF. Man började även på olika sätt pumpa in pengar i andra miljöorganisationer för att sätta dem i ett beroendeförhållande. En som varit mästare på att, på detta sätt, korrumpera ideella organisationer är en av globalisternas ledande figurer multimiljardären George Soros.

Konfrontationen om klimatet

Tjugo år efter Stockholmskonferensen satsade globalisterna hårt på FN:s miljökonferens i Rio. De började där att aktivt implementera sin plan för NWO under rubriken Agenda 21. Som ordförande för FN-konferensen hade man lyckats placera globalismens grand old man David Rockefellers mycket nära handgångne Maurice Strong. Han styrde konferensen med järnhand. Bl.a. vägrade han att samarbeta med den Internationella handelskammaren (ICC) som näringslivets officiella röst, vilket tidigare varit brukligt inom FN. Han valde självsvåldigt att tillsammans med sin nära vän mångmiljardären Stephan Schmidheiny skapa en helt ny lobbyorganisation som man själva kontrollerade – World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) – för att representera det globala storföretagandet. Enligt principen, ju mer rädsla man skapar, ju större blir bytet, lanserade Romklubben inför FN-konferensen en ny skrämselkampanj. Man valde bl.a. att skrämma med en av människan orsakad klimatkatastrof för att motivera det planerade överstatliga maktövertagandet. Kampanjen presenterades år 1991 genom skriften Den första globala revolutionen. Den blev ur globalisternas synvinkel extremt framgångsrik. Globalisterna tog bl.a. initiativet till FN:s klimatkommitté IPCC som lanserade en lång rad datorprognoser för klimatet under 2000-talet. Alla visade på en alarmerande global uppvärmning. Med dessa rena skrivbordsprognoser har man fått en hel värld att ägna sig åt en ickefråga – klimatfrågan – i snart 30 år. Och man fick med miljörörelsen på vagnen. Trots snart 20 år utan någon global uppvärmning och total brist på överensstämmelse mellan skrivbordsmodellerna och verkligheten har globalisterna genom en intensiv propaganda, i av dem själva kontrollerade MSM, lyckats hålla föreställningen om en nära förestående klimatkatastrof vid liv. Nästan hela västvärldens etablissemang inom politik och akademi har ställt upp. Svenska politiker kan inte öppna munnen utan att nämna klimatet, trots att de aldrig riktigt begripit vad de pratar om. Men vad värre är, så har den etablerade miljörörelsen även svalt betet och ägnar nästan hela sin opinionsbildning åt skrämselpropaganda om klimatförändringar som inte inträffar. De verkligt allvarliga miljöproblemen har lämnats åt sitt öde – vilket är exakt vad den hyperförmögna oligarkin velat åstadkomma. Det är nu fritt fram för de globala företagen att utarma världens jordbruksmarker och sprida livsfarliga gifter, att fiska ut och förgifta världshaven, att prångla ut livsfarliga medicinska preparat som redan är den tredje vanligaste dödsorsaken samt att sälja hälsovådliga livsmedel som orsakat en världsomfattande metabol pandemi, vilken är på väg att ruinera sjukvården. Miljörörelsen lyfter knappast ett finger, den är helt upptagen av propaganda mot ett klimatproblem som ännu inte finns.

Verkliga miljöproblem går under radarn

På detta sätt har oligarkerna och deras globala företags verkligt miljöskadliga verksamheter kunnat gå under radarn. Bilindustrin har i tysthet kunnat gömma utsläppsdata av verkliga föroreningar från sina bilar bakom minskande koldioxidutsläpp. Skövlingen av världens regnskogar fortsätter, delvis i klimatpolitikens namn. Industrijordbruket med alla sina kemikalier, gifter och biologiska manipulationer har kunnat fortsätta sin svårt miljöskadliga och hälsovådliga hantering. Senast i förra veckan avslöjades en förgiftning av industriägg i Nederländerna och Tyskland med gifthalter som var omedelbart toxiska. Användningen av glyfosat (Roundup) och andra bekämpningsgifter ökar hela tiden och halterna i industrimaten stiger, detta trots allt mer frekventa larm om toxiska effekter på livsviktiga mikroorganismer, människor, djur och växter. Forskaren har t.o.m. sett förgiftningseffekter från glyfosat hos viktiga havslevande växter nära kustområden. Med klimatnojan har man bl.a. lyckats ta all uppmärksamhet ifrån de verkliga miljöproblem, som den globala metabola pandemi som nu omfattar snart hälften av världens människor. Den orsakas av industrimat med rester av bekämpningsmedel från oligarkernas livsmedelsindustrier och motiverar massiva förskrivningar av kemiska preparat från samma ägares läkemedelsföretag. Preparaten (kallade mediciner) är idag den tredje främsta dödsorsaken efter hjärt/kärlsjukdomar och cancer, sjukdomar som i sin tur i stor utsträckning orsakas av industrimat och alla rester av giftiga kemikalier som den sprider. Detta har kunnat passera utan folkliga protester och utan miljörörelsens synbara engagemang. Vindkraften som lanserats som en dellösning på ickeproblemet med klimatet, visar sig ha en rad verkligt allvarliga miljöproblem, med fåglar och fladdermöss som dräps av snurrorna i miljontal. Kraftverken förstör naturen och ger även ifrån sig infraljud som visat sig vara en direkt sanitär olägenhet för närboende och djurliv. Trots detta backas denna utbyggnad upp av Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet och andra organisationer inom miljörörelsen. Jakten på minskade utsläpp av helt harmlös koldioxid från bilar har lett till en massiv övergång till dieseldrivna bilar som har låga koldioxidutsläpp. Resultatet är att vi istället fått en bilpark som släpper ut verkligt skadliga föroreningar av NOX, PAH och partiklar i en omfattning som blivit ett allvarligt hälsoproblem i många storstäder. Först nu hör man lite yrvakna synpunkter från en miljörörelse som hittills bara brytt sig om helt ofarliga koldioxidutsläpp. Miljörörelsen tiger om att flera alternativa drivmedel i klimatnojans namn som rapsolja, biodiesel, etanol ger nya problem med nya föroreningar typ små partiklar, mer kväveoxider, nya cancerogena ämnen. När en av mina riktiga miljövänner för några år sedan påtalade frågan med att etanol ger nya ej reglerade utsläpp av cancerogena aldehyder och mer kväveoxider, så tegs det problemet ihjäl av ansvariga! Svaret han fick var att här jobbar vi endast med klimatpåverkande utsläpp. Resultatet är att trafikbolag och andra fordonsägare endast fokuserar på klimat och fossilfritt! Man behöver bara ta en titt i de skrifter som ges ut av dagens miljörörelse för att konstatera att man är nästan helt insnöad på klimatfrågan. Man säger inte ett pip om att den stigande koldioxidhalten (från 0,03 till 0,04%) lett till att växtlighet och djurliv frodas som aldrig förr. Vi får bara höra att jordens resurser förödas, när det delvis är tvärt om. Miljörörelsen har förminskat sig själva till en osjälvständig lobby för den hänsynslösa globalism som är det verkliga hotet mot ett hållbart liv på jorden. Detta är ett skamligt svek mot mänskligheten.

Miljörörelsens svek skapar en ny hälsorörelse

Allt fler människor blir uppmärksamma på att vi blir sjuka av den billiga kolhydratstinna och förgiftade industrimaten. Vi märker även att sjukvårdens överförskrivning av symptomdämpande kemiska preparat bara gör oss sjukare. En ny folkrörelse växer nu fram bland gräsrötter som ställer krav på giftfri, icke processad naturlig mat och kött från naturligt uppfödda djur, en mat som gör att vi inte behöver livstidsförskrivna läkemedel. Försäljningen av ekologiska livsmedel växer med tvåsiffriga procenttal varje år. Vi börjar även ifrågasätta kostråd som ökar behovet av läkemedel. Var femte svensk har krokat på LCHF-rörelsen som starkt ifrågasätter etablerade kostråd från industrilobbyn. Det vi ser växa fram är en ny folkrörelse som är på väg att ta miljörörelsens plats – en hälsorörelse om ni så vill. Självklart har denna framväxande hälsorörelse inte passerat obemärkt för globalisterna, deras storföretag och olika lobbyister. Tvärt om, man är djupt oroad och har anlagt moteld i form av en intensiv kampanj i sina MSM mot ekologiska matprodukter. Människor som strävar efter giftfri mathållning och lokalproducerad naturlig mat blir förlöjligade och framställs som naiva och korkade. Det sprids falsk propaganda som går ut på att det inte är någon avgörande skillnad mellan industrimaten och de dyrare ekologiska och naturliga produkterna (något som jag återkommer till i min serie krönikor om varför vi skall välja ekologiskt). Glyfosatbesprutade GMO-livsmedel är inte farliga att äta, är det falska budskapet. Eftersom Big Food helst vill se processad industrimat baserad på billiga kolhydrater demoniseras köttätande med argumentet att köttdjuren är ett hot mot klimatet. Man talar inte om att just kött från naturligt uppfödda djur är helt i balans med ekosystemet. Dessa gynnar biologisk mångfald och friska jordar. Det är industrijordbrukets djurfabriker som bryter de ekologiska kretsloppen och utarmar jorden. Med denna kampanj har globalisterna åter fått med sig den klimathypade miljörörelsen på sin agenda. I takt med att människor blir allt sjukare av maten från Big Food och pillren och sprutorna från Big Pharma kommer vi att få se denna nya folkrörelse växa till en tsunami och ta över miljörörelsens fallna mantel. Med klimatet är allt hittills normalt och vädret ligger inom normal variabilitet. Det är inte ett förändrat klimat som utgör det stora hotet mot livet på jorden, utan globalismens hänsynslösa rovdrift på jordens levande system som nu kan ske under radarn, medan miljörörelsen sitter insnöade och sprider falska klimatlarm.     Lars Bern   Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene]]> https://nyadagbladet.se/kronikor/miljororelsens-svek-mot-manskligheten/feed/ 1