11 september – Nya Dagbladet

Roger Waters vägrar tiga – om krigen, mediemakten och priset för att ifrågasätta

Osignerad — Mon, 20 Jul 2026 13:21:00 +0000

För flera generationer är Roger Waters betydligt mer än en världsberömd rockmusiker. Som en av de främsta kreativa krafterna bakom Pink Floyd gav han musikalisk gestalt åt alienation, krig, propaganda, auktoritär makt och människans utsatthet. Album som The Dark Side of the Moon, Wish You Were Here, Animals och The Wall har sålts i hundratals miljoner exemplar och blivit en del av västerlandets kulturhistoria. Men Waters samhällskritik stannade aldrig vid skivorna eller de storslagna scenproduktionerna. Ett halvt sekel senare riktar han fortfarande samma vrede mot de krafter som han menar offrar vanliga människor för politisk makt och ekonomisk vinning. Skillnaden är att hans budskap numera framförs lika ofta i intervjuer, demonstrationer och politiska tal som i konserthallar. Det har gjort honom till en av rockvärldens mest kontroversiella gestalter. För sina anhängare är han en sällsynt konsekvent antikrigsröst som fortsätter tala när många andra artister väljer tystnaden. För sina motståndare är han en provokatör, konspirationsteoretiker och extremist. Själv menar Waters att han helt enkelt försöker försvara samma princip som genomsyrat hans musik under hela livet: lika mänskliga rättigheter för alla, oavsett nationalitet, etnicitet eller religion. I samtalet med den amerikanske journalisten Tucker Carlson sammanför Waters flera av de frågor som präglat hans politiska engagemang. Det börjar med terrorattackerna den 11 september 2001 men utvecklas snart till en bredare uppgörelse med krigsindustrin, mediernas makt och krigen i Gaza och Iran samt den växande konfrontationen med Ryssland.

Dagen då kriget kom hem

Waters befann sig i en studio i London när de första bilderna från New York nådde honom den 11 september 2001. Arbetet avbröts omedelbart. Hans dåvarande hustru befann sig i New York och under de följande timmarna satt han i telefon med henne medan de tillsammans såg katastrofen utvecklas på tv. [caption id="attachment_235437" align="alignnone" width="1170"] Rök väller ut från World Trade Centers tvillingtorn under terrorattackerna den 11 september 2001. Foto: rds323/CC0[/caption] Liksom miljontals andra människor världen över reagerade han med chock. Men redan samma dag väcktes också en fråga som han menar snart trängdes undan från det offentliga samtalet: Skulle attackerna få amerikanerna att fundera över varför ett sådant hat mot USA hade uppstått? Waters betonar att en sådan fråga inte innebär att våldet försvaras. För honom handlade det om att förstå sambandet mellan USA:s utrikespolitik och de konflikter som landet under årtionden varit inblandat i. Han trodde att attacken, genom att föra krigets konsekvenser till amerikansk mark, möjligen skulle leda till en bredare diskussion om landets agerande i andra delar av världen. Så blev det inte. I stället, säger han, etablerades snabbt förklaringen att USA angripits för sin frihet och sitt demokratiska samhällssystem. Den efterföljande rädslan kom sedan att utnyttjas för att legitimera nya krig. Afghanistan invaderades redan samma år och 2003 följde invasionen av Irak, trots de omfattande protesterna runt om i världen. Waters beskriver sin egen tystnad under de första åren som något han fortfarande skäms över. Han hade tidigt tvivel kring hur attackerna utreddes och hur de tre byggnaderna i World Trade Center kunde kollapsa, men insåg också vilket socialt och professionellt pris han riskerade att betala om han offentligt ifrågasatte den officiella förklaringen. Atmosfären var, enligt honom, sådan att den som uttryckte minsta tvivel om 11 september riskerade att omedelbart avfärdas som galning eller konspirationsteoretiker. Stämpeln kunde därefter användas för att beröva personen trovärdighet i praktiskt taget varje annan fråga.

En familjs kamp för en ny prövning

En central person i intervjun är Matthew Campbell, vars bror Geoffrey befann sig på 106:e våningen i World Trade Centers norra torn och omkom när byggnaden kollapsade. En brittisk dödsfallsutredning slog 2013 fast att Geoffrey Campbell dödades sedan terrornätverket al-Qaida avsiktligt flugit ett passagerarplan in i byggnaden, vilket ledde till dess kollaps. Matthew Campbell och andra familjemedlemmar accepterar dock inte slutsatsen att tornet föll enbart till följd av flygplanskraschen och de efterföljande bränderna. De vill att material som de anser talar för en alternativ förklaring ska prövas rättsligt. Familjen ansökte därför om att få den tidigare utredningens slutsatser upphävda och en ny dödsfallsutredning genomförd. Begäran avslogs av den brittiska regeringens högsta juridiska företrädare, varefter Campbell inledde en rättslig process mot beslutet. Ärendet har nu nått Storbritanniens högsta domstol, där det ska behandlas den 14 och 15 oktober 2026. Waters har engagerat sig personligen i Campbells kamp och uppger att han bidragit med 100 000 dollar till kostnaderna för advokaterna. Han ser fallet som en möjlighet att för första gången få familjens bevisning prövad i en domstol. Det är viktigt att skilja denna process från de omfattande amerikanska utredningar som redan genomförts. USA:s officiella 11 september-kommission granskade attackernas planering, genomförande och myndigheternas agerande. USA:s nationella institut för standarder och teknik, NIST, genomförde tekniska undersökningar av byggnadernas kollaps och drog slutsatsen att flygplanskrascherna, skadorna och bränderna utlöste förloppen i tvillingtornen, medan långvariga okontrollerade bränder orsakade en fortskridande kollaps i byggnad 7. Waters och Campbell bestrider dessa slutsatser. De hävdar att byggnadernas fallförlopp inte har förklarats tillfredsställande och vill få möjligheten att lägga fram sin alternativa bevisning inför en domstol. Högsta domstolens uppgift blir inte att avgöra vad som fick World Trade Center att kollapsa, utan om myndigheternas vägran att tillåta en ny brittisk dödsfallsutredning var rättsenlig. För Waters är den avgörande principen att en familj som förlorat en anhörig måste få ställa frågor utan att misstänkliggöras. Han framställer därför Campbells kamp som en fråga om insyn, rättssäkerhet och allmänhetens rätt att pröva statens slutsatser – oavsett hur obekväma frågorna uppfattas vara. https://www.youtube.com/watch?v=JaKuo6w9TnA

Från 11 september till ett permanent krigstillstånd

Waters betraktar inte 11 september som en isolerad historisk händelse. För honom blev attackerna startpunkten för ett permanent krigstillstånd där militära ingripanden återkommande motiveras som nödvändiga för säkerhet, demokrati eller mänskliga rättigheter. Han hänvisar bland annat till den pensionerade amerikanske generalen Wesley Clarks välkända berättelse om hur han efter 11 september fick höra att Pentagon planerade militära angrepp mot sju länder under de kommande fem åren. De länder som Clark räknade upp var Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och Iran. Samtliga dessa länder har sedan dess, på ett eller flera sätt, utsatts för invasioner, bombningar, sanktioner, försök till regimskifte, understödda inbördeskrig eller annan utländsk inblandning. Waters ser detta som ett uttryck för en långsiktig maktpolitik där den offentliga motiveringen kan förändras, men där resultatet ofta blir detsamma: förstörda samhällen, stora flyktingströmmar och nya möjligheter för militärindustrin. Iran står enligt honom nu i centrum för samma mönster. Han beskriver angrepp mot landet som oförsvarliga och frågar vilket konkret hot Iran skulle utgöra mot människor i USA. I hans tolkning ligger landets verkliga ”brott” i att det vägrar underordna sig den amerikansk-israeliska ordningen i regionen. Waters går ibland längre än vad hans egna belägg i intervjun medger. Han spekulerar exempelvis i ekonomiska och religiösa motiv bakom konflikten med Iran. Men hans övergripande argument är tydligt: krigen bör inte bedömas utifrån de högtidliga formuleringar som används när de inleds, utan utifrån vilka som tjänar på dem och vilka som tvingas bära kostnaderna. Det gäller enligt honom också den växande konfrontationen med Ryssland. Han reagerar särskilt mot de europeiska kraven på kraftigt ökade försvarsutgifter och föreställningen att Ryssland står i begrepp att anfalla övriga Europa. Ju mer pengar som förs över till upprustning, desto större blir de ekonomiska intressena av att hotbilden upprätthålls. För Waters är tanken på ett direkt krig mellan Nato och Ryssland inte bara oansvarig utan potentiellt självmordsbenägen. Kärnvapenmakter kan inte fortsätta trappa upp konfrontationen som om varje nytt steg vore riskfritt. Ett missförstånd, en felbedömning eller en provokation kan få konsekvenser som inte går att återkalla.

Medierna som krigens möjliggörare

Den hårdaste kritiken i intervjun riktas kanske inte mot politikerna, utan mot medierna. Waters menar att stora västerländska medieföretag har övergett rollen som granskare och i stället blivit en avgörande del av den apparat som gör krigen möjliga. Det sker inte nödvändigtvis genom direkta order eller en gemensam central styrning. Det räcker att redaktionerna lär sig vilka perspektiv som belönas och vilka som leder till utstötning. När vissa grundantaganden inte längre får ifrågasättas blir journalistikens uppgift att administrera den rådande berättelsen i stället för att pröva den. Samma mönster ser Waters i västvärldens hantering av ryska medier. Efter den ryska invasionen av Ukraina blockerades bland annat RT i EU och på stora digitala plattformar. Att människor i samhällen som beskriver sig som fria inte tillåts ta del av en utländsk tv-kanal betraktar han som ett tecken på hur snabbt principerna om öppenhet kan överges när makthavarna anser situationen tillräckligt allvarlig. Att propaganda förekommer i ryska medier är för Waters inget argument för förbud. Propaganda måste bemötas med information och kritisk granskning, inte genom att staten bestämmer vilka perspektiv vuxna människor får ta del av. Annars blir skillnaden mellan det öppna samhället och de system som västvärlden kritiserar allt svårare att urskilja. Waters pekar också på hur propalestinska demonstrationer i brittiska medier beskrivits som ”hatmarscher”. Själv ser han dem som motsatsen: människor som protesterar mot dödandet av civila och kräver samma rättigheter för palestinier som för israeler. [caption id="attachment_235438" align="alignnone" width="1170"] En stor propalestinsk demonstration på Trafalgar Square i London den 4 november 2023. Foto: Alisdare Hickson/CC BY-SA 2.0[/caption] Genom att definiera motstånd mot krig som hat kan makten, enligt Waters, vända på hela den moraliska ordningen. Den som försvarar bombningar framställs som ansvarsfull, medan den som kräver eldupphör misstänkliggörs som extremist.

Besöket som förändrade hans syn på Israel

Waters berättar att hans engagemang för palestinierna tog sin början efter att han själv rest till Israel och de ockuperade palestinska områdena. Tidigare hade han, som han uttrycker det, trott på bilden av det demokratiska och socialistiskt präglade Israel som byggt upp ett modernt samhälle i en fientlig omgivning. Inför en planerad spelning i Tel Aviv kom han i kontakt med palestinska uppmaningar om kulturell bojkott. Han flyttade konserten till Neve Shalom, eller Wahat al-Salam på arabiska, en by där judiska och palestinska familjer lever tillsammans. Senare återvände han och reste runt på Västbanken tillsammans med personal från FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar. Där mötte han ett system av vägspärrar, separata vägar och skilda rättigheter som han beskriver som apartheid. Upplevelsen fick honom att offentligt ansluta sig till kravet på lika rättigheter för alla som lever mellan Jordanfloden och Medelhavet, oavsett etnicitet eller religion. Sedan dess har anklagelserna om antisemitism följt honom. Waters avvisar dem och betonar att hans kritik riktas mot staten Israels politik, inte mot judar som folk eller mot judendomen som religion. Hans scenföreställningar har samtidigt innehållit symbolik som kritiker uppfattat som antisemitisk. Waters menar att bilderna ryckts ur sitt sammanhang. Den fascistliknande uniform som han burit på scen är exempelvis en del av berättelsen i The Wall, där huvudpersonen förvandlas till en totalitär demagog. Gestalten är avsedd som en varning för fascism, inte som en hyllning till den. När myndigheterna i Frankfurt försökte stoppa hans konsert 2023 gick Waters till domstol. Staden hänvisade till hans Israelkritik och anklagelserna om antisemitism, men domstolen upphävde beslutet. Föreställningen bedömdes vara ett konstverk som varken glorifierade nazismens brott eller uttryckte identifikation med nazistisk rasideologi. Konserten kunde därför genomföras.

När påtryckningarna blev personliga

I intervjun beskriver Waters hur motståndet mot honom också drabbat verksamheter som inte haft med Mellanöstern att göra. Under flera år deltog han i välgörenhetsprojektet Stand Up for Heroes, som samlar in pengar till skadade amerikanska krigsveteraner. I stället för att bara uppträda bildade han ett band tillsammans med soldater som förlorat armar eller ben i krigen. En av dem var en man som efter att ha förlorat båda benen och ena armen skämtsamt förklarade att han inte längre spelade gitarr – han hade börjat spela trummor. Waters uppger att han senare utestängdes från projektet efter påtryckningar från proisraeliska givare. Enligt hans egen redogörelse fick inte heller veteranerna fortsätta framträda utan honom, eftersom det skulle väcka frågor om varför han försvunnit. Han berättar om liknande påtryckningar mot City Harvest, en organisation som samlar in mat från restauranger och delar ut den till behövande i New York. Budskapet från vissa finansiärer ska ha varit att bidragen skulle upphöra om organisationen fortsatte samarbeta med Waters. Under sin turné i Latinamerika 2023 nekades han dessutom rum av flera hotell i Buenos Aires och Montevideo. Waters tolkar även detta som resultatet av en organiserad kampanj med anledning av hans stöd för palestinierna. Påståendena om exakt vilka aktörer som låg bakom varje beslut är svåra att oberoende kontrollera. Det råder däremot ingen tvekan om att hans framträdanden utsatts för återkommande bojkottkrav och politiska försök till inställda konserter. För Waters visar erfarenheterna hur ekonomisk makt kan användas för att begränsa det offentliga samtalet utan formell censur. Det behövs inget statligt förbud om hotell, konsertarrangörer, välgörenhetsorganisationer och medieföretag kan fås att stänga sina dörrar genom hot om ekonomiska konsekvenser.

Från rockikon till persona non grata

Waters konstaterar att de stora medierna numera sällan vill tala med honom. Han bjuds inte in till de stora tv-kanalerna och hans debattartiklar blir inte publicerade. De få intervjuer han medverkar i sker främst på alternativa plattformar eller hos programledare som själva befinner sig utanför den traditionella medievärldens mittfåra. [caption id="attachment_235439" align="alignnone" width="1170"] Roger Waters under Us + Them-turnén på Estadio Nacional i Chile 2018. Foto: Andrés Ibarra/CC BY-SA 4.0[/caption] Han beskriver sig skämtsamt som ”förbjuden” och säger sig vara stolt över det. Om priset för att släppas in är att tiga om krigen och palestiniernas situation föredrar han att stå utanför. Kontrasten mellan hans budskap och den offentliga bilden av honom löper genom hela intervjun. Han har beskrivits som farlig och hatisk, men återkommer själv gång på gång till empati, vänlighet och människans ansvar för andra människor. Hans far dödades i strid mot Nazityskland under andra världskriget. Hans mor var socialist och övertygad om människans inneboende förmåga till godhet. Från dem, säger Waters, fick han övertygelsen att nationella, etniska och religiösa gränser aldrig får väga tyngre än det gemensamt mänskliga. Det är också denna tanke som förenar hans musik med hans politiska engagemang. Bakom de dystopiska bilderna i The Wall och Animals finns inte en uppgivenhet inför människan, utan en vrede över de system som skiljer människor åt och gör dem rädda för varandra. Krig är för Waters det yttersta uttrycket för detta misslyckande. Det förstör inte bara de samhällen som bombas, utan också de länder som utför bombningarna. Resurser som kunde ha använts till vård, utbildning och människors trygghet överförs till vapenindustrin, samtidigt som propagandan gör motståndaren till något mindre än en människa.

”Vi är många och de är få”

Trots sin mörka bild av utvecklingen avslutar Waters inte samtalet i hopplöshet. Han använder det arabiska ordet sumud, som ungefär betyder ståndaktighet och uthållighet i motståndet mot förtryck och ockupation. Förändringen kommer enligt honom inte att skänkas uppifrån. Den kräver att vanliga människor organiserar sig över nationsgränserna och vägrar låta sig ställas mot varandra. De som tjänar på krigen är få, medan de som betalar priset är många. Waters pekar på hamnarbetare, fackföreningar och folkliga rörelser som exempel på krafter som fortfarande kan påverka utvecklingen. Människor är enligt honom varken färre, mindre intelligenta eller mindre empatiska än den styrande eliten. Problemet är att makten är bättre organiserad. Det är därför hans slutliga budskap inte riktas till presidenter, regeringar eller mediechefer, utan till den stora majoritet som sällan får bestämma vart samhället är på väg. — Vi har blivit utmanövrerade organisatoriskt. Vi är inte färre och vi tänker eller känner inte mindre. Men vi måste organisera oss., säger Waters. Mot slutet återger Waters några ord som följt honom under många år: ”Jag var här. Jag kände något. Kanske var jag inte ensam.” För honom rymmer de hoppet om att den människa som reagerar mot krig och orättvisor inte är ensam – även när medierna och makthavarna försöker skapa den känslan. Det är samma trotsiga ton som har följt Roger Waters genom mer än ett halvt sekel. Rösten har blivit äldre, men budskapet från Pink Floyds stora verk känns igen: makten bygger murar mellan människor, kriget kräver lydnad och propagandan vill göra självständigt tänkande omöjligt. Waters vägrar fortfarande att rätta in sig i ledet. Och kanske är det just därför försöken att tysta honom aldrig riktigt upphör. Reza Nasouri

Quiz – Vad vet du egentligen om 9/11?

Isac Boman — Sun, 20 Jul 2025 07:11:49 +0000

Anser du dig ha koll på händelserna den 11 september 2001? Nu har du chansen att utmana dig själv med Nya Dagbladets informativa quiz i ämnet. [os-widget path="/nyadagbladet/vad-vet-du-egentligen-om-9-11"] Quizen publicerades ursprungligen den 11 september 2021. För den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderas detta videoklipp där svaren på frågorna utvecklas och förklaras mer ingående.

Senatorn om 11 september: Officiella berättelsen håller inte

Redaktionen — Tue, 22 Apr 2025 09:14:39 +0000

Wisconsin-senatorn Ron Johnson har aviserat att det kan bli aktuellt med nya kongressförhör om 11 september-attentaten 2001 – och anser att det fortfarande finns en rad obesvarade frågor kring den officiella berättelsen och de hittills bristfälliga utredningar som gjorts. Johnson pekar bland annat på att byggnad 7 endast kan ha förstörts genom ett sprängdåd och argumenterar för att avgörande bevis gömts undan eller förstörts. Enligt den officiella historieskrivningen var det terrorister från al-Qaida som kapade fyra passagerarflygplan och kraschade två av dessa in i World Trade Center-tornen på Manhattan – medan ett tredje träffade Pentagon och det fjärde kraschade på ett fält i Pennsylvania. Många har anmärkt på att även World Trade Centers byggnad 7 kollapsade och upplöstes till damm – trots att den inte träffades av något flygplan. Enligt National Institute of Standards and Technology (NIST) är förklaringen att byggnaden antändes av bränder av bråte från ett av de närliggande tornen, en förklaring som av många oberoende granskare uppfattats som orimlig. I en intervju med den amerikanske politiske kommentatorn Benny Johnson ifrågasätter dock senatorn denna förklaringsmodell, och pekar på att det av allt att döma var en kontrollerad sprängning som ledde till den 47 våningar höga byggnadens kollaps. – Låt oss börja med byggnad 7. Återigen, jag vet inte om du kan hitta några andra byggnadsingenjörer än de som har den korrupta utredningen inom NIST som skulle säga att den saken inte kom ner på något annat sätt än en kontrollerad demolering. – Jag menar, bara titta på det. Du pratar om smält stål. Återigen, lyssna på dokumentären Bravo 7. Det finns väldigt många frågor. Vem beordrade borttagandet och förstörelsen av alla bevis? Helt i strid med alla andra utredningsrutiner för brandmän. Jag menar, vem beordrade det?, undrar Ron Johnson.

Senator Ron Johnson drops BOMBSHELL:
Tells us that 9/11 Hearings are being planned, Building 7 was potentially a "Controlled Demolition" “Structural Engineers say that thing didn't come down in any other way than controlled demolition. Molten steel. Destruction of evidence. We… pic.twitter.com/aBQzCakll7 — Benny Johnson (@bennyjohnson) April 21, 2025

"Väldigt mycket som döljs"

Senatorn pekar även på att viktig dokumentation från utredningen är spårlöst försvunnen och att han talat med andra politiker som också vill se en ny och mer grundlig utredning. – Nu finns det en mängd frågor som jag vill ställa, och som jag kommer att ställa, helt ärligt, nu när mina ögon har öppnats. Jonson berättar också att ett antal familjemedlemmar till offren tagit kontakt med honom och vidhåller sina önskemål att de oredigerade FBI-filerna kopplade till utredningen ska offentliggöras. Hans förhoppning är att Trump-administrationen ska vara mer villig än föregående regeringar att få fram svar och relevanta dokument till familjerna – och Johnson pekar på att Trump borde ha ett visst egenintresse i frågan, då han själv kommer från New York. – Vad hände egentligen den 11 september? Vad är det vi vet? Vad är det som döljs? Min gissning är att det är väldigt mycket som döljs när det gäller vad den amerikanska regeringen vet om 11 september.

Oberoende experter: Kontrollerad sprängning

Redan 2016 publicerade oberoende experter en omfattande artikel i den ansedda fysikpublikationen Europhysics News, som konstaterar att bevisföringen för den officiella versionen, att byggnaderna kollapsat av sig själva, helt enkelt inte stämmer. Istället pekar man på att det är betydligt mer sannolikt att det handlar om kontrollerade demoleringar som orsakat byggnadernas kollaps.

Pro-israelisk bimbo får kongressuppdrag att röja amerikanska statshemligheter

Redaktionen — Fri, 14 Feb 2025 13:50:01 +0000

USA:s representanthus har tillsatt Anna Paulina Luna att leda en arbetsgrupp som ska arbeta för att avklassificera hemligstämplade dokument rörande bland annat JFK-mordet, 9/11 och Epstein-utredningen. Luna sitter som ledamot första året i kongressen och har tidigare bland annat arbetat som baddräktsmodell och servitris på en herrklubb. Arbetsgruppen tillsattes av representanthusets tillsynskommitté, där den republikanska majoriteten driver frågan om ökad insyn i tidigare hemligstämplade dokument. Det är inte bekräftat om det var på Donald Trumps direkta initiativ som Luna valts för uppdraget eller om det skett genom andra republikanska partistrukturer. Luna har själv uttryckt stöd för Trump och beskrivs som en del av den mer konservativa falangen inom partiet. Hennes politiska profil har präglats av kritik mot etablerade institutioner och krav på ökad transparens, vilket är en central fråga för den arbetsgrupp hon nu ska leda. Hennes tillsättning har dock mötts av skepsis, och flera röster har ifrågasatt hennes erfarenhet och lämplighet att hantera högkänsliga dokument.

Trefaldig namnbyterska

Anna Paulina Luna föddes Anna Paulina Mayerhofer 1989 och har genomgått flera namnbyten. Efter att ha varit gift med militären Andrew Gamberzky bar hon hans efternamn, innan hon började använda Anna Paulina när hon arbetade för den konservativa organisationen Turning Point USA. År 2019 ändrade hon formellt sitt efternamn till Luna, vilket hon har förklarat med att hon ville betona sitt mexikanska arv. Hennes biografi har blivit föremål för granskning, och vissa av hennes egna uppgifter om sin familjebakgrund har ifrågasatts. Bland annat har hon hävdat att hennes far var messiansk jude, medan släktingar har uppgett att han i själva verket var katolik. Luna har bekräftat att hon arbetade som cocktailservitris på en herrklubb, men det har även cirkulerat obekräftade rykten om att hon ska ha varit strippa på Red Rose Gentleman's Club i Florida. Hon har också arbetat som baddräktsmodell för olika publikationer, bland annat i Sports Illustrated. [caption id="attachment_200378" align="alignnone" width="640"] Bild av Luna från Sports Illustrated publicerad i Orlando Local News.[/caption] Vidare har det förekommit anklagelser om att hon felaktigt registrerat sig som väljare i Florida, samt att hon ska ha påstått att den republikanske strategen Roger Stone försökt förgifta henne. Inte någon av dessa anklagelser har dock styrkts av oberoende undersökningar.

"Bibi in the House"

Luna har öppet och konsekvent uttryckt ett starkt stöd för Israel i både lagförslag och offentliga uttalanden. Den 24 juli 2024 deltog hon i ett kongressmöte där Israels premiärminister Benjamin Netanyahu höll tal, och publicerade en bild på sig själv tillsammans med honom på sociala medier med texten "Bibi in the House". [caption id="attachment_200379" align="alignnone" width="640"] Luna poserar med Netanyahu under hans besök i Washington.[/caption] I oktober 2023 introducerade hon lagförslaget "Stand with Israel Act" (H.R. 6118), som syftar till att stoppa all finansiering till FN:s råd för mänskliga rättigheter tills FN:s säkerhetsråd och generalförsamling fördömer palestinska Hamas för attackerna den 7 oktober 2023. Hennes engagemang för Israel har lett till frågor om hennes opartiskhet i arbetet med uppdraget, särskilt eftersom vissa av de händelser hon nu ska granska – särskilt Jeffrey Epstein-fallet och 9/11-attentaten – genom åren varit föremål för spekulationer om möjlig inblandning av israeliska underrättelsetjänster.

Oklart mandat

Arbetsgruppen möter också på skepsis, bland annat eftersom det är högst oklart hur avklassificeringen i praktiken ska genomföras eller vilka tidsramar som gäller, och Luna erkänner också själv att hon egentligen inte har mandat för att genomföra sin uppgift. – Det är viktigt att notera att vi inte har några dokument ännu, och vi har heller inte någon auktoritet för att avklassificera, säger hon i en offentlig video där hon berättar om uppdraget.

Does the task force have declassification authority? Watch below! pic.twitter.com/3ejYQatJak
— Anna Paulina Luna (@realannapaulina) February 13, 2025

Luna tillägger själv att hon vill att den amerikanska allmänheten ska få tillgång till sanningen bakom dessa händelser och att hon kommer att arbeta för att göra "så mycket information som möjligt" tillgänglig.

Saudiarabien pekas ut för 9/11-attacker

Isac Boman — Thu, 23 May 2024 17:27:51 +0000

Enligt uppgifter i en stämning, som familjer till offren för terrorattackerna den 11 september 2001 väckt mot Saudiarabiens regering, spelade det wahabitiska kungadömet en mycket större roll i attackerna än vad som tidigare hävdats från officiellt håll. Enligt ett 71 sidor långt dokument som kärandeparternas advokater lämnat in till domstolen, bildade och drev saudiska regeringstjänsteman ett USA-baserat nätverk som på olika sätt hjälpte den första gruppen flygplanskapare när dessa anlände till landet. Det påstås att det saudiska nätverket bland annat inkluderade diplomater och underrättelseagenter, och att såväl den saudiska ambassaden i Washington som höga tjänstemän i Riyadh var involverade. Man lyfter bland annat fram Fahad Al-Thumairy, tidigare imam vid en moské i Los Angeles och tillika diplomat vid saudiska konsulatet, samt Omar Al-Bayoumi som påstod sig vara tidigare doktorand, men som av FBI identifierades som underrättelseagent. Kärandena hävdar att dessa personer, tillsammans med andra saudiska tjänstemän, försåg kaparna med logistiskt stöd, inklusive logi, transport och hjälp med immigrationsärenden – vilket ska ha möjliggjort att kapningen kunnat genomföras.

Saudiarabien förnekar alla anklagelser

Noteras kan att mycket av bevismaterialet som hänvisas till för närvarande är sekretessbelagt, men förväntas offentliggöras inom de närmsta veckorna. Dessa dokument påstås också bevisa att flera saudiska företrädare varit inblandade i attackerna. Om uppgifterna visas vara korrekta riskerar det enligt bedömare att leda till försämrade relationer mellan de allierade, USA och Saudiarabien, samt ”slå hål” på påståendena om att terrorgruppen al-Qaida agerade självständigt och på eget initiativ. Det kan också nämnas att saudiska regeringen genom åren återkommande förnekat alla former av inblandning i attackerna den 11 september, och även under denna process bestridit kärandenas påståenden. Närmare 3000 personer dog i attackerna den 11 september 2001 och mer än 6000 människor skadades i det dödligaste terrordådet i USA:s historia. På grund av de många oklarheterna och de stora bristerna i den officiella rapporteringen kring händelseförloppet har 11 september-attackerna också blivit föremål för en mängd alternativa teorier och hypoteser om vad som egentligen hände - där en återkommande sådan har varit just att någon form av statlig aktör varit inblandad.

USA – med fortsatt rätt att döda

Isac Boman — Tue, 02 Aug 2022 12:46:58 +0000

Enligt Biden-administrationen har man nu likviderat ännu en hjärna bakom attentaten den 11 september 2001. Någon föregående internationell rättegång har det förstås inte varit frågan om, utan om en dom som delats ut med en robot från himlen. I realiteten handlar det framför allt om marknadsföring från ett amerikanskt PR-maskineri som måste motivera sin omfattande militära närvaro runtom i världen. Drygt 20 år har förflutit sedan 11 september 2001. Tiden läker alla sår sägs det, men däremot kan tiden inte fylla igen de många oklarheter som fortfarande finns kring dåden. Den officiella förklaringen att det var två kapare utan tidigare flygerfarenhet som lyckades krascha varsitt Boeing 767-flygplan in i de två 400 meter höga tvillingtornen vid World Trade Center, är ett exempel. Ett annat är den tredje skyskrapan, den 47 våningar höga World Trade Center 7, som också denna upplöstes till dammpartiklar i en kollaps - trots att inget flygplan kraschat in i byggnaden. Den officiella rapporten präglas av dråpligheter som har sammanfattats av bland andra medborgarjournalisten James Corbett. https://www.youtube.com/watch?v=hgrunnLcG9Q Den amerikanska regeringens officiella förklaringar har sågats av oberoende experter och även av anhöriga till offren, som pekat på att det av allt att döma var kontrollerade sprängningar som demolerade skyskraporna i New York. Motivet till detta, som vanligen pekas ut, är att det var en operation under falsk flagg för att motivera USA:s efterföljande invasion av Afghanistan och Irak samt implementeringen av övervakningssamhället, som blev verklighet i och med Patriot Act som infördes kort efter dåden. Det är mot bakgrund av dylika obekväma faktum svårt att tro att islamistiska bergskrigare i egen regi legat bakom 11 september-attentaten mot världens militärt mest avancerade supermakt. Verkligheten är dock i vanlig ordning av underordnad betydelse gentemot det politiska skådespel som så många makthavare investerat sig i. Särskilt i USA, som även fortsättningsvis tar sig rätten att döda utländska aktörer på andra sidan jordklotet. Isac Boman

Anhöriga till 9/11-offer: Korrigera den officiella utredningen

Isac Boman — Wed, 22 Apr 2020 12:20:05 +0000

Anhöriga till offer för 9/11-attackerna har anslutit sig till byggnadsexperter och gemensamt skickat in en begäran till den officiella utredningsgruppen NIST där de kräver att den hårt kritiserade officiella rapporten från 2008 om hur byggnad 7 i World Trade Center kollapsade korrigeras. Förutom de båda tvillingtornen kollapsade även den närliggande byggnad 7 den 11 september 2001 – även känd som Salomon Brothers Building. Detta trots att den sistnämnda inte träffades av något flygplan. Nya Dagbladet har tidigare rapporterat om oberoende experter i den ansedda fysikpublikationen Europhysics News som konstaterar att bevisen pekar på att den officiella versionen om hur byggnaderna kollapsat inte stämmer utan menar att det är mer sannolikt att det var kontrollerade sprängningar som orsakade byggnadernas kollaps. Den omfattande rapport som nu skickas in syftar till att få utredningsgruppen National Institute of Standards and Technology (NIST) att ta tillbaka sin slutsats om att det var bränder som gjorde att byggnaden rasade. Rapporten innehåller belägg som motsäger NIST:s beskrivning av förloppet på åtta olika punkter . Kollapsen av byggnad 7 har liksom flera andra skeenden den 11 september 2001 omgivits av många konstigheter. Bland annat rapporterade BBC:s New York-korrespondent Jane Stanley att byggnaden rasat hela 20 minuter innan den faktiskt föll, något som livesändes medan byggnaden fortfarande stod kvar i panoramabakgrunden över New York. https://www.youtube.com/watch?v=0ZqP8moItcc NIST har fyra månader på sig att svara på denna inskickade begäran och om man inte väljer att lyssna på uppmaningarna och agera måste man punkt för punkt bemöta de argument som läggs fram. Om så inte sker kommer offrens anhöriga att inleda ett försök att dra ansvariga inför rätta. Den begäran som skickats in bygger till stor del på en rapport som släpptes förra månaden av forskare vid Alaska Fairbans Universitet och som kom fram till att destruktionen av 47-våningsbyggnaden inte orsakades av eld. Studien finansierades av gruppen ”Architects & Engineers for 9/11 Truth”, en icke vinstdrivande organisation som representerar över 3 000 arkitekter och ingenjörer som kräver en ny utredning kring vad som egentligen hände den 11 september 2001 och den direkta orsaken till byggnadernas kollaps. För många anhöriga är begäran till NIST det senaste i en lång rad försök att få reda på sanningen om hur deras nära och kära dog. – Jag var sexton år när min pappa dödades i det norra tornet. Under det senaste året har jag lärt mig mycket mer om hans död, berättade Kacee Papa, en av tio familjemedlemmar som signerat begäran. Hon förklarar vidare att hon bara vill se rättvisa och att sanningen om vad som verkligen hände lyfts fram i öppen dager.

Ondskans imperium – del 4

Osignerad — Wed, 27 Sep 2017 07:13:17 +0000

Terrorismen Den viktigaste men säkert inte den enda drivkraften bakom vår tids terrorism är ett resultat av hur västvärldens kolonialvälde uppträtt de senaste 200 åren. Detta har dels lett till skapandet av en rad statsbildningar på ytterst tveksamma grunder. Kolonialherrarna har setat med linjal och dragit gränser rakt igenom etnisk och religiösa regioner utan hänsyn till relationerna mellan olika klaner, stammar och folkgrupper. Detta har bäddat för uppslitande regionala konflikter som ofta tagit sig uttryck i form av krig och terroraktioner. Kolonialstaternas folkmord och förtryck av människor i de områden man härskat över har även grundlagt ett djupt hat mot västerländska herrefolk. Det är främst britterna som utmärkt sig i dessa sammanhang inom sitt en gång enorma kolonialvälde. Detta har sträckt sig från södra Asien över Mellanöstern till Afrika där man överallt kan spåra olika uttryck för kolonialtidens konsekvenser. Sedan det brittiska kolonialväldet upplösts har ofta USA kommit i dess ställe med militär närvaro på många håll. Man har iscensatt statskupper och revolter som orsakat stor blodspillan. Den västerländska inblandningen i dessa delar av världen har alltså fortsatt till våra dagar och då speciellt i regioner av ekonomiskstrategisk betydelse som Mellanöstern. Resultatet av västvärldens kolonialisters hänsynslösa framfart får vi nu skörda bl.a. i form av terrorism. Det som kostar flest människoliv är religiöst driven terrorism, idag främst olika religiösa motsättningar som vi t.ex. sett mellan shia och sunnimuslimer. Vi ser det även i religiösa konflikter mellan muslimer och hinduer i Pakistan/Indien och mellan muslimer och buddister i Burma m.fl. områden. Den terrorism som fått mest uppmärksamhet i västvärlden är av förklarliga skäl den som bottnar i ett hat mot västvärlden bland människor från de tidigare västliga kolonierna. I takt med framväxten av till synes allt mer organiserad terrorism riktad mot västliga intressen, har västvärldens politiker och säkerhetsmyndigheter ägnat allt mer uppmärksamhet åt hur man skall kunna stävja utvecklingen. Med saudiern Osama bin Laden som i augusti 1988 formade sin terrororganisation al-Qaida fick den internationella terrorismen och hatet mot USA och övriga västvärlden ett ansikte. 1990 avslöjade FBI bevis för omfattande terrorplaner, bl.a. planer att spränga skyskrapor i New York vilket var de tidigaste bevisen för al-Qaidas terrorplaner utanför den muslimska världen. År 1993 utförde den här kretsen terrorister den första terrorattacken mot WTC när man detonerade en lastbilsbomb på 606 kilo sprängmedel under det norra tornet. Attacken misslyckades och tornet stod kvar. Detta blev dock upptakten till attackerna den 11 september 2001. Kriget mot terrorn börjar 1998 sprängde al-Qaida de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania. I efterspelet av de attackerna krävde USA att Afghanistan skulle utlämna bin Ladin. När talibanregimen vägrade lät Clintonadministrationen bomba vad man trodde var al-Qaidas träningsläger i Afghanistan, vilket visade sig i vanlig USA-ordning vara civila byar. I Washington växte behovet av att visa sin styrka och radera ut terroristerna, men det enorma amerikanska krigsmakten var ganska maktlös mot denna typ av fiende och efter fiaskot i Vietnam fanns ingen folklig opinion för nya stora krigsinsatser. Det är nog ingen tvekan om att flygattackerna mot WTC den 11 september genomfördes och planerades av al-Qaida under ledning av terroristen Mohammed Atta. Utredningen visade att han varit i Afghanistan under flera månader under årsskiftet 1999-2000, där han då träffat Osama bin Laden och andra ledare. Atta och de övriga i den s.k. Hamburgcellen fick instruktioner om attackerna från Khalid Sheikh Mohammed som anses vara hjärnan bakom attacken såväl 1993 som 2001. Den springande punkten är alltså inte i vad mån attacken var en False Flag eller inte som många konspirationsteoretiker hävdar, utan varför denna stora operation kunde gå under radarn hos världens största och mest avancerade underrättelseorganisation. I mina ögon ytterst osannolikt med tanke på attentaten 1993 och 1998. Eftersom det fanns ett starkt intresse inom vida kretsar av den amerikanska oligarkin att hitta en förevändning att rensa upp Mellanöstern från alla regimer som vägrade att ta regi från oligarkin, kan man mycket väl tänka sig att det fanns krafter i Washington som såg ett värde i att låta den planerade attacken ha sin gång. Måhända fanns det även krafter som såg till att den blev mer omfattande och framgångsrik än terroristerna kunnat drömma om i sina vildaste drömmar. Det gällde ju att mobilisera den amerikanska hemmaopinionen. Med skrupellösa personer som Dick Cheney och Donald Rumsfeld i nyckelpositioner inom administrationen skall man inte ta det för osannolikt. Här kanske vi kan finna förklaringen till alla märkliga omständigheterna kring 11 september som gett näring till floden av konspirationsteorier. Kriget mot terrorismen påbörjades med Operation Enduring Freedom den 7 oktober 2001 genom attacken på talibanregimen i Afghanistan där al-Qaida även hade sin bas och sina träningsläger. Man skall då komma ihåg att Talibanregimen på många sätt varit en indirekt amerikansk skapelse. Då kommunister med Sovjetiskt bistånd tagit makten i Kabul såg USA det som ett nytt steg i det kalla kriget mot kommunismen. Efter att nyligen ha förlorat Vietnamkriget med massor av stupade amerikaner var det otänkbart för Washington att sätta in trupper. Man valde därför att tillsammans med Pakistan skapa en proxyarmé för att infiltrera Afghanistan och bekämpa kommunisterna. Genom CIA utbildades och beväpnades således minst 35 000 mujaheddinsoldater för ändamålet. Upproret startade redan år 1978 och Sovjet trappade upp sitt engagemang när man i december 1979 gick in med ett stort antal trupper och ockuperade landet. Efter Sovjets sammanbrott och tillbakadragande ur Afghanistan föll den kommunistiska regimen. Det följdes av en utdragen maktkamp mellan olika mujaheddinfraktioner. USA hade tappat kontrollen över sin proxyarmé, något som några år senare skulle komma att upprepas. 1994 uppstod som en motrektion mot kaoset och laglösheten i form av den fanatiska talibanrörelsen som tog makten 1996. Genom anfallet på Afghanistans talibanregim påbörjades kriget mot terrorismen. Amerikanerna har under åren även dragit in ett antal NATO-länder på sin sida och av någon outgrundlig anledning har även Sverige gått in och deltagit. Det afghanska kriget har i princip ännu inte avslutats efter 16 år och mycket tyder på att talibanerna åter är på väg att vinna mark – ett nytt svidande nederlag för USA/NATO:s krigsmaskin och en meningslös och dyrköpt svensk militär insats. Fortsättning följer Lars Bern Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene

Författaren Jim Marrs har avlidit

Osignerad — Thu, 03 Aug 2017 08:23:03 +0000

Den amerikanske bästsäljande författaren och journalisten Jim Marrs avled under onsdagen. Jim Marrs var en av de främsta granskarna av händelser som JFK-mordet och 11 september-attentaten. Jim Marrs föddes 1943 i Forth Worth, Texas, och inledde sin karriär som journalist vid lokaltidningen Fort Worth Star-Telegram. På 1980-talet blev han frilansare och ägnade mycket tid åt att granska och utreda mordet på president John F. Kennedy. 1989 författade Jim Marrs boken Crossfire, som tog upp mordet på John F. Kennedy, som kom att hamna på New York Times bästsäljarlista. Crossfire ses som boken som låg bakom Oliver Stones Oscarsbelönade film JFK från 1991. Under de senare åren av sitt liv granskade han 11 september-attentaten, som han menade utfördes under falsk flagg av element inom de amerikanska underrättelsetjänsterna. Även paranormala fenomen och ufon var något som Jim Marrs fokuserade mycket på. Jim Marrs blev 73 år gammal. https://youtu.be/FRaFuvGnx6c

9/11-överlevare vill se rapport om Saudiarabiens terrorfinansiering

Osignerad — Wed, 19 Jul 2017 23:35:26 +0000

En grupp som representerar de som överlevde terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och anhöriga till offren kräver att Storbritanniens premiärminister Theresa May offentliggör en rapport om Saudiarabiens terroristfinansiering. I förra veckan meddelade Storbritanniens inrikesminister Amber Rudd att regeringen inte har för avsikt att publicera en rapport om Saudiarabiens terroristfinansiering i Storbritannien, eftersom de skulle kunna äventyra Storbritanniens nationella säkerhet. 15 personer, alla överlevare från terrorattackerna eller anhöriga till offren, har nu skrivit under ett brev till Storbritanniens premiärminister där man menar att rapporten måste vara tillgänglig för allmänheten. "Storbritannien har en unik historisk möjlighet att stoppa av wahhabisminspirerade terrorister genom att offentliggöra den brittiska regeringens rapport om terrorismfinansiering i Storbritannien... Så länge Saudiarabiens skuld undangöms från allmänheten kommer terrorismen att fortsätta", står det i brevet, rapporterar The Independent. En av de 15 personer som skrev under brevet skickade även det till Labourledaren Jeremy Corbyn, som nu ställer sig bakom kravet på Theresa May att offentliggöra rapporten om Saudiarabiens terrorismfinansiering. Saudiarabien är en välkänd finansiär av islamistisk terrorism genom ideologin wahhabism, som de flesta gulfstater bekänner sig till. Bland annat har Tysklands säkerhetstjänst pekat ut Saudiarabien som en finansiär av wahhabitiska missionärer i Östeuropa. Saudiarabiens kopplingar till 11 september-attackerna har även gjort att anhöriga till offren har tillåtits stämma Saudiarabien.