Jag har studerat en rapport från Nya Zeeland, där en Robin Grieve (ordförande för deras Pastural Farming Climate Research Inc.) redovisar sin slutsats efter att ha analyserat två andra forskningsrapporter, som handlar om att förstå utsläppen av de biologiska växthusgaserna – alltså metanet från idisslare.

Jag har låtit översätta rapporterna, varför jag här och där citerar ur dem. I summeringen står:

”Rapporterna är överens om att kol i form av koldioxid som kommer från fossila bränslen är annorlunda jämfört med kol i form av metan, som produceras som en del av en biologisk cyklisk process. Utsläpp genom koldioxid måste minska till en nettonivå 0, medan utsläppen av kol via metan inte behöver reduceras alls.”

”En viktig skillnad mellan koldioxid och metan är att ifall målet om ett stabiliserat klimat skall nås måste utsläppen av koldioxid minska, medan utsläppen av metan måste sluta öka.”

”Att jämföra metan med koldioxid är som att jämföra äpplen med päron”, skriver forskarna för att sedan förklara kemin bakom påståendet.

Att jämföra metan med koldioxid är som att jämföra äpplen med päron

Med dagens kolräkenskaper arbetar man därför med fel saker, vilket beskrivs så här:

”Metan från jordbruket står för cirka 35 procent av Nya Zeelands kolutsläpp, och enligt dessa rapporter behöver alltså inte dessa utsläpp reduceras då bibehållna nivåer inte bidrar till global uppvärmning i sig. Detta beror på att utsläpp av biologiskt metan inte innebär utsläpp av reella gaser som ökar atmosfärens koncentration av växthusgaser. Oförmågan att förstå detta utgör själva tankevurpan kring metanutsläpp.”

Det felaktiga sättet att beräkna kolutsläpp får olika konsekvenser då, som på Nya Zeeland, 35 procent av utsläppen inte existerar. ”Resultatet av detta är ett orättvist skuldbeläggande av landets jordbrukare och en tandlös miljöpolitik för att hantera utmaningarna med global uppvärmning.”

Med denna insikt måste man revidera den nuvarande synen på köttets och kons klimatpåverkan. Kons bidrag är alltså noll, och det som skall fokuseras på är det fossila kolet. Lokala livsmedel framstår som än mer klimatsmart, om det är transporterna som är det egentliga problemet.

I varenda klimatmedveten kommun gör man i dag allt för att ersätta kött, men med dessa rön är det helt fel! Klimatkompensation är modeordet för dagen, och ofta gör man det genom att sluta äta kött för att fortsätta med att till exempel resa.

Med vetskap om kons nollutsläpp, så framstår en sådan klimatkompensation som rena dårskapen. Att plantera träd i Afrika eller annorstädes är alltid en god gärning, men kalla det inte för en klimatkompensation för att någon ätit kött.

För någon vecka sedan hörde en ledsen bonde av sig. I skolan fick hans dotter veta av en fullständigt okunnig lärare, att ”bara vi slutar äta kött så räddas planeten.” Tänk om läraren i stället hade förstått hur kon fungerar. Hon lever av att äta gräs, som vi människor inte kan leva på.

Av gräset producerar hon mjölk, gödsel och slutligen kött. I processen med att bryta ner gräset, bildas alltså metanet. Det bryts så småningom ned till bland annat koldioxid, som i sin tur behövs i fotosyntesen tillsammans med sol, kons gödsel och vatten för att producera nytt gräs. Som jag ser det kan vi sluta fundera på att konstruera en perpetuum mobile – evighetsmaskin, för kon finns redan!

Så har kon fungerat i människans tjänst i över 10 000 år utan klimatavtryck. Avtrycken är för den skull inte obetydliga, men de stannar vid att kon med bönders hjälp bidragit till att människor överlevt och att vi fått en vacker och varierad landsbygd. Tragiskt läsa om hur IDIOTER världen runt som inte fattar att växtgasen från odling med konstgödning och besprutning som ALDRIG försvinner, men kons rapar o fisar. Ingår i ett förlopp. Säkert någon IQ befriad vegan som sitter på fel stol även i Nya Zeeland med.
Att kunskapen brister bland de som ”tror sig veta” om hur sanningen är?
För fan läs på och ta reda på fakta.

Växtligheten behöver koldioxid. Mer koldioxid i atmosfären ger mer och frodigare växtlighet.
Odlare pumpar in koldioxid i växthusen för att optimera skördarna.
Koldioxid har marginell betydelse för växthuseffekten då den kan absorbera energin från värmeutstrålningen endast i några smala frekvensband i spektrat.
Det är vattenånga som står för tre fjärdedelar av växthuseffekten och mängden vattenånga som kan mätta atmosfären styrs av temperaturen och temperaturen styrs av solinstrålningen. Solinstrålningen varierar då solens aktivitet ökar och minskar i bestämda cykler.