I granskog finns det mycket lite liv jämfört med alla andra typer av skog. Visst gömmer sig en massa arter bland gran, men lever gör de utanför granskogen. Granskog dör vid markbränning och arten bredde ut sig först efter 1750 års förbud mot att (mark-) bränna skog infördes. Även efter allmän markbränning kommer det att finnas kvar dungvis med gran inne i skogarna. Lika viktigt som att bevara gammelskog, är att avverka med BLÄDNING och UTAN kalhyggen.

Vad som krävs är att åter prioritera arter av träd med höga kronor och hjärtrot, samt anlägga markbränder periodvis över stora områden av typ skogsbranden i Västmanland för något år sedan. Att som nu ”på försök” bränna 25% av ett några hektar stort naturvårdsområde, kommer inte att rädda någon nyckelbiotop, möjligen förskjute dess utdöende några år mot framtiden. Man lät väl tallar och tallspiror stå kvar? Eller inte?

Beskrivet ovan är hur mänskligheten mer än 500000 år har brukat eld för sin försörjning. Naturen har givetvis inte hunnit anpassa sig för någon annan typ av brukarteknik.