Skall de rödlistade räddas, så måste kvadratmilvisa områden behandlas på ”jägar-samlarvis”. Runt sin huvudboplats (människan har ALLTID varit bofast) markbrände de sina jaktmarker regelbundet (ca vart 40:e år, en gång per generation). Alla vet ju hur snabbt sly och återväxt sedan startar vilket samtidigt är mat till jaktbart vilt. Detta innebär att långsiktigt överlever bara de trädslag som är viktiga för skogens alla former av liv. I norr är det främst tall och längre söderut övergår det successivt till ek och några till. Gran är en tajga-art och i denna typ av skog finns inte särskilt mycket liv som kan livnära sig. Att importera andra träd-arter är förstås ett hårt slag mot rödlistade arters överlevnad. I norr är det i och av tall (i viss mån björk) som de flesta arter är beroende av. Längre söderut blir det ek och andra arter som övertar.

Istället bör skogsbruket arbeta med naturen (liksom jägar-samlarna gjorde) och återgå till att avverka med s k BLÄDNING, vilket är en urgammal väl beprövad metod, till skillnad mot kalavverkning (som existerat knappt en trädgeneration), vilken i t ex Finland ger markägare 2-4 ggr avkastningen jämfört med kalavverkning. Blädning minimerar markskador, uttorkningar, översvämningar, utsläpp av lagrade ”gifter” etc.

Markbränn, avverka med blädning alltså!

https://www.dropbox.com/s/bihmq3e9scgvywy/Om%20forntidsm%C3%A4nniskans%20ELDBRUK.doc?dl=0