I sitt installationstal överraskade Trump många kommentatorer med att fortsätta uttala sig skarpt mot etablissemanget i Washington istället för att inta en mer försonande ton. Senare har Trump av ännu okända skäl givit efter mot samma etablissemang, och det återstår att se om han kommer att fortsätta svika sin tidigare hållning som gjorde honom så populär.
Foto: Flickr/cizauskas/CC BY-NC-ND 2.0

Instruktionsmanual för Revolution del 11/11 – Ödets stund

Publicerad 8 maj 2017, uppdaterad kl. 8:25

I den sista delen av Henrik Larssons följetong om den andra amerikanska revolutionen får vi följa Henriks markupplevelser på valdagen och dramatiken fram till installationen av Donald Trump som USA:s 45:e president. Sist men inte minst reflekterar han om vad det Trump betyder för Sverige och svenskarna.

Tillägg från artikelförfattaren:

Den här texten skrevs före USA:s bombningar av Syrien, och i rådande stund verkar det som om att Trump har vänt ryggen till revolutionen och istället blivit en konventionell politiker. Därför är det viktigt att påminna sig om att den andra amerikanska revolutionen inte startade med Trump, och inte heller kommer sluta med honom ifall han ignorerar sina löften.

 

Ödets stund

Under dagarna som ledde fram till valdagen, var desperationen inom etablissemanget så påtaglig att Obama i en intervju till och med klargjorde att det var okej för icke-medborgare att rösta. Hans poäng var att de som kommit till landet olagligt självklart skulle rösta emot Trump. Det var med andra ord ännu ett fullkomligt konstitutionellt brott från entrismens främste representant, Barack Hussein Obama.

Samtidigt försäkrade fortfarande massmedia sina återstående följare, det vill säga det amerikanska samhällets mest aningslösa och/eller faktaresistenta individer, att Hillary Clinton skulle bli landets nästa president. Tidskriften Newsweek tryckte till och med upp en upplaga med henne på framsidan under rubriken ”Madam President”.

Medan självsäkerheten och optimismen sålunda var stor bland de som önskade se landet fortsätta i samma kulturmarxistiska globalistiska riktning (det vill säga rakt in i helvetet), var stämningen allvarlig i Trumps läger. Inte lika mycket på grund av att massmedia så gott som redan hade förklarat honom besegrad, som på grund av det enorma valfusket som var att vänta. Inte bara för att det var på så sätt som Hillary hade blivit demokraternas kandidat, utan också för att George Soros hade kopplingar till de elektroniska valmaskinerna, ”Smartmatic”, som skulle användas i 16 delstater varav vissa av dem var så kallade nyckelstater. Dessutom rapporterades från hela landet att det fifflades flitigt i demokratiskt lutande distrikt.

När jag själv dök upp på morgonen den 8 november för att lägga min röst, var kön till vallokalen lång. Det rådde ingen tvekan om att Trump inte hade en chans i Kalifornien med tanke på de senaste årtiondenas massimport av ”minoriteter” som vill göra landet ”socialistiskt” under demokraterna och därmed i praktiken till en förlängning av det kollapsade Latinamerika. Den verkliga minoriteten i regioner som södra Kalifornien, var därför i själva verket just anhängarna av politikens ”Norman Rockwell”. Mycket på grund av detta så kändes Los Angeles helt enkelt inte heller som rätt plats att befinna sig i under denna så avgörande dag för Förenta staterna och även för omvärlden.

För Hillary Clinton var bevisligen elitens samvetslösa kandidat, en maktlysten girig kvinna som inte skydde några medel. Inte bara låg hon bakom Khadaffis död, vilket öppnade upp för hela Afrika att försöka ta sig över till Europa. Dessutom hade hon stoppat donationerna till offren på Haiti i egen ficka — belopp som rörde sig om miljarder. Detta var en korrupt politiker som använde sitt inflytande för personlig vinning, och som dessutom delvis var finansierad av islamismens högfäste, Saudiarabien. Tack vare Wikileaks visade det sig också att ”grannie” Hillarys närmaste medarbetare hade direkta kopplingar till det så omfattande pedofilnätverket som just avslöjats, efter att den före detta kongressledamoten Anthony Weiners dator hade beslagtagits av New Yorks polis. Weiner var även make till den saudiskamerikanska Huma Abedin, Hillarys närmaste ”assistent”. Kopplingarna kunde även stärkas genom de email från hennes kampanjledare John Podesta som hade offentliggjorts.

Det är genom att sådana karaktärer kommer till makten som världskrig bryter ut. Det var också precis vad Hillary indirekt utlovade å elitens vägar genom att hetsa mot Putin, som likt Trump (åtminstone vid tidpunkten) var globalismens fiende. Men det var också på grund av massmedias förrädiska propaganda som världen redan befann sig i ett nytt kallt krig med Ryssland. En institution vars uppgift är att kritiskt granska de styrande och avslöja korruptionen, snarare än att bistå den!

Det var så tankarna gick den 8 november 2016, på väg mot Trump Tower i Las Vegas genom Nevadas ökenlandskap. Väl framme var atmosfären i det röda republikanska lägret minst sagt spänd, men allteftersom kvällen fortskred kom feststämningen i lobbyn av Trumps gyllene torn att nå oanade höjder då det visade sig att Team America faktiskt hade tagit hem segern.

Den andra amerikanska – nationella – revolutionen var därmed inte längre bara ett etablerat faktum, utan också en garanti för omvärlden. För de senaste 100 åren har nämligen, på gott och ont, varit det amerikanska århundradet. Västvärldens politik har i princip styrts från Vita huset men gradvis alltmer också genom den globalistiska agendan. Detta efter att maktens korridorer i Washington D.C. via bland annat lobbyverksamhet underminerats av den kriminella elit som till stor del har infiltrerat hela västvärlden.

Planen från denna elits sida har varit att ersätta det amerikanska århundradet, det vill säga ”frihetens doktrin” genom värderingarna som landsfäderna — de ursprungliga revolutionärerna — förmedlade via konstitutionen, med ett kinesiskt århundrade. Kina är landet där Macintoshs fabriker har självmordsnät för att förhållandena är så horribla att arbetarna begår självmord, med en tyrannisk statsapparat som censurerar det fria ordet och förtrycker Falun Gong-rörelsens medlemmar för att kunna sälja deras organ.

Men istället segrade den amerikanska patriotismen under Trump, och USA blev genom denna triumf geopolitiskt allierat med den globala pan-nationalistiska rörelsen. Det vill säga den kriminella världselitens främsta fiende. Den världsomspännande revolutionen mot globalismens ”normkritiska” våldtäkt på allt vad traditioner och lokal suveränitet innebär, började dock inte med Amerika, utan kanske med Putin, för att sedan spridas till Ungern och över Östeuropa till Storbritannien genom Brexit. Men utan Förenta staterna, som—vare sig man vill det eller ej—är världens ännu mäktigaste nation och enda supermakt, hade de mindre ländernas nationella kamp som pågår runtom i världen aldrig haft en chans. Om detta vittnar till exempel Bill Clintons bombningar av Serbien under 90-talet.

Som ett resultat av alternativmedias intensiva arbete, som i sin tur var helt beroende av gräsrotsaktivismens lilla ”obetydliga” människa i hennes strävan att väcka en sovande jätte, har världen genom Amerika och Trumps administration möjlighet att en gång för alla frigöra sig från den globalistmaffia som var nära att orsaka ett tredje världskrig. Det var åtminstone vad vi Trump-sympatisörer trodde på valnatten…

Amerika ser rött

De som tytt sig till massmedias falska försäkranden och levt i sin ”filterbubbla”, befann sig i fullkomlig chock efter Trumps seger. Dock dröjde det inte länge förrän de demokratiska protesterna, mot att demokratin hade segrat, bröt ut från kust till kust. Helt i enlighet med deras kognitiva dissonans och vad George Soros tidigare hade utlovat.

Rapporterna på nätet duggade tätt om att Trump-sympatisörer i glädjeyran hade sprayat hakors på synagogor och kyrkor, ryckt av slöjan på en muslimsk kvinna och så vidare. Rapporter som snabbt visade sig vara ren och skär lögn, eller så-kallat ”falskt hat” som i samtliga fall spårades tillbaka till så-kallade ”Social Justice Warriors” och i vissa fall även till ”offren” själva. Detta var för övrigt en taktik som Hillarys kampanj hade använt sig av då hennes sympatisörer under valrörelsen hade klätt ut sig till Bernie-supportrar och börjat bråka under Trumps sammankomster.

På CNN kallade man Trumps seger för en ”whitelash”. Det vill säga att den vita befolkningen ännu en gång hade piskat Amerikas minoriteter genom att välja den ”rasistiska” och ”misogyna” Trump som en backlash mot den svarte presidentens progressiva politik. Alla misstankar om att det vita och framförallt manliga Amerika var fundamentalt rasistiskt och kvinnofientligt, var nu enligt massmedia ett väletablerat faktum. Detta trots att vita amerikaner entusiastiskt hade röstat på Barack Hussein Obama, till stor del just för att visa hur de tog avstånd från rasism. Men istället för att erbjuda landet ömsesidig försoning hade den kulturmarxistiske sultanen gjort allt för att driva en identitetspolitik som fundamentalt hade försämrat förhållandena i landet inte enbart mellan de olika etniciteterna, utan också mellan andra grupper som exempelvis män och kvinnor. I detta hade även massmedia spelat en ytterst aktiv roll.

Istället för att acceptera valresultatet började den elitkontrollerade median snabbt att pumpa ut begreppet ”falska nyheter”; med budskapet att det var så-kallade fejkade nyheter som lett till att Trump vunnit valet. Därför måste alternativmedia nu censureras. Adjö med det första tillägget av konstitutionen, menade de så-kallade liberala. Det var dessutom ett projekt som redan låg på elitens dagordning och utan tvekan skulle ha genomdrivits under Hillary. Och vem var bättre att skylla denna kris på än – återigen – Putin?  Trots att Obama tidigare hånat alternativmedias oro om att det skulle ske valfusk, så var tonen nu raka motsatsen. Det kalla krigets agenda, som han och massmedia tillsammans hade orsakat å elitens vägar, höll plötsligt på att fullkomligt smälta bort.

Snabbt började argumentet pumpas ut att Hillary faktiskt vunnit flest röster sammanlagt, och eftersom Trump vunnit valet genom det så-kallade elektorskollegiet menade man att det därför inte var rättvist. Ironiskt nog kan man tillägga, eftersom det nuvarande systemet är ämnat som en försäkran för att landet just skall förbli rättvist representerat. Det vill säga så att de mindre befolkade delstaternas röster fortfarande kan göra sig hörda gentemot delstater som Kalifornien och New York, som annars helt skulle dominera politiken. Och av de 3.141 kommunerna som landet är uppdelat i, vann Trump 3.084.

När Jill Stein, som var en av de oberoende kandidaterna i presidentvalet, begärde omräkning i vissa delstater (enbart i de stater där Trump vunnit), visade det sig också mycket riktigt att det hade skett valfusk – till fördel för Hillary. I Detroit, Michigan, som till 95 procent hade röstat för henne, visade det sig vara problem med drygt hälften av rösterna. Det rörde sig om alltifrån att döda personer tydligtvis hade gjort sig hörda från graven, till icke-medborgare som trott på Barack Hussein Obamas försäkran om att man från myndigheternas sida skulle titta åt andra hållet. I slutändan visade det sig att minst tre miljoner icke-medborgare hade röstat och att Hillary via valfusk stulit fem delstater genom så-kallad ”fraction magic”. Med dessa borträknade så vann Trump även flest röster sammanlagt, det vill säga ”the popular vote”.

Under tiden fortsatte den kontrollerade median att pumpa ut lögner, som till exempel att landets näste president var en rysk agent som i Moskva hade anlitat prostituerade för golden showers – det vill säga kissex – ett rykte som Jeb Bush hade startat. Dessutom förberedde George Soros sina ”Social Justice Warriors” inför ”DJ20” – Disrupt January 20 – det vill säga de omfattande kravallerna som planerades inför Trumps installation som president.

Historiens vingslag

Som det visade sig var tågstationens plattform i Maryland överfylld med Trump-sympatisörer på morgonen den 20 januari. Själv hade jag precis landat i Baltimore och skulle nu som de andra in till D.C. för att bevittna historia. Dock kom det att dra ut rejält på tiden eftersom de första tågen bara rullade förbi oss, då de redan var fyllda till maxkapacitet. Slutligen lyckades dock även vi, huttrande och lyckliga, komma ombord på ”the Trump train”…

Medan massmedia rapporterade om den dåliga uppslutningen kring invigningen var i själva verket hela huvudstaden ett folkhav av rödblodade patrioter. Det var en syn som för mig personligen drog tankarna tillbaka till Operation American Spring. Onekligen hade den stora visionen om att samla en miljon patrioter till huvudstaden slutligen förverkligats. Mot alla odds. Med tanke på oroligheterna som vänstern utlovat, befann jag mig mest på rörlig fot med ambitionen att försöka dokumentera dessa. Något som dock visade sig svårt. Inte för att huvudstaden till stor del hade spärrats av med olika checkpoints, utan på grund av att det utlovade raseriet till synes inte tycktes existera någonstans.

Borta vid Dupont Circle hade förespråkare för att legalisera marijuana fri utdelning av joints, vilket snarare gjorde att stämningen i själva verket blev fantastisk. Närmare bestämt rörde det sig om 4.200 pinnar som skulle tändas exakt 4 minuter och 20 sekunder in i Trumps invigningstal i hopp om att han skulle reformera lagarna. Cannabis är nämligen inte en konventionell ”drog”, utan i själva verket en terapeutisk planta som dessutom innehåller ämnen som är rent medicinskt läkande. Istället för att orsaka cancer, äter cannabis till exempel bokstavligen talat upp cancerceller. Något som amerikanska National Cancer Institute, en federalt sponsrad organisation, också medger.

Dock var det naivt att tro att dimman inte skulle ligga tät före 00:04:20 PM Eastern US time… Kanske var det också just detta faktum som gjorde att stämningen förblev pacifistisk även när ”Bikers for Trump” rullade in på sina Harley Davidsons med ”Old glory” fladdrande i vinden.

Borta vid McPhearson Square där en gång i tiden Occupy D.C. hade haft sitt läger, befann sig nu socialisterna. Modstulna och relativt få till antalet gick de omkring och snackade om att man skulle ”Fight Trump” och ”Fight for democracy.” Tomma slogans från dåliga förlorare.

Situationen vid National Mall nedanför Capitol Hill var desto mer episk. Det var samma plats där jag under Operation American Spring hört ”Herrens bön” reciteras av knäböjande cowboys, veteraner och milis alltmedan etablissemangets representanter stått och hånskrattat på balkongen högt ovanför.

Men de skrattade inte längre. Särskilt inte då Trump i sitt tal deklarerade sin intention att hans administration skulle handla om ge makten tillbaka till folket. Blickarna som utväxlades mellan Obama och Bush på storbildsskärmen sade precis allt om vad deras egna regimer å andra sidan hade handlat om. Ingen av dem applåderade, och inte heller kom någon sådan från Bill Clinton, som Trump för övrigt valde att inte skaka hand med.

Däremot applåderade den tysta majoriteten, som inte längre var tyst.

Tyvärr kom våldsamheter till slut att utbryta i fickor runtomkring staden. En limousine sattes bland annat i brand, skyltfönster slogs sönder och dessutom misshandlade Black Lives Matters-sympatisörer vita kvinnor och män utanför avspärrningarna kring National Mall.

Själv fick jag på kvällen slutligen en chans att bevittna hur dessa så-kallade ”Social Justice Warriors” betedde sig. Alltifrån att de tog till gatorna och skanderade ”A people united will never be defeated!” enbart för att komplettera detta med den förljugna identitetspolitikens ”Hey hey! Ho ho! White supremacy has got to go!”, alltmedan Black Lives Matters-sympatisörer förföljde och hotade (framförallt vita) uppskrämda Trump-sympatisörer.

Dessutom syntes Anonymous-masker, vilket också belyste problemet med att vem som helst i princip kan sprida galenskap i dess namn, och varför rörelsen sannolikt framöver kommer att kuppas i likhet med hur Occupy förstördes.

Det var också den här synen som fick mig att inse hur oerhört kontraproduktiva ”gatudemonstrationer” kan vara om folket är fundamentalt vilselett.

Jag lämnade därför D.C. innan den beryktade kvinnomarschen dagen efter, mest på grund av att jag faktiskt varken ville eller orkade med mer av zombie-Amerikas dumheter. Vad denna halv miljon stora protestmarsch mot Trump i själva verket handlade om, var till stor del inget annat än just de lögner och halvsanningar som framförallt massmedia indoktrinerat folket med under inte bara det gångna året utan under årtionden.

Med detta påstår jag inte att Trump är felfri, eller att han inte skall granskas av en sanningsenlig media. Utan sanningen som allierad kommer ingen revolution att i längden lyckas. Jag påstår enbart att landet fortfarande befinner sig i en enorm kris, till stor del på grund av massmedias förgiftning av befolkningens sinne.

Trumpland

Omedelbart efter att Trump intagit Vita huset, satte han igång med arbetet att försöka restaurera Amerika. Det är en uppgift som inte kommer att bli lätt med tanke på de oerhörda skadorna som globalismens politik har orsakat landet.

Det han framförallt måste göra är att ena folket igen, vilket kommer att bli svårt på grund av hur splittrat landet är i somliga frågor såsom exempelvis aborter. På ena sidan befinner sig den i mångt och mycket religiösa befolkningen, som anser att livet existerar redan under tidig graviditet, medan den andra hälften påstår sig stödja kvinnans beslutanderätt över sin egen kropp—och som därmed också har utnyttjats.

Genom grävande journalistik avslöjade nämligen alternativmedia sommaren år 2015 hur ”Planned Parenthood” har gjort aborter till en regelrätt industri genom att ”skörda” kroppsdelar i profitsyfte, och därför också uppmanat till aborter helt emot federal lagstiftning. I en av videorna, som filmades i hemlighet satt bland annat doktor Mary Gatter, presidenten för Medical Directors’ Council, och pratade om hur hon ville köpa en Lamborghini för pengarna. Så groteskt och respektlöst hade abortindustrin drivits före Trumps presidentskap, vilket även förklarar hans snabba ”drakoniska” åtgärder.

Att Trump samtidigt tillsatt en del personer som kan tyckas minst sagt tvivelaktiga är en stor oro även bland många av dem som röstade på Trump. Justitieministern Jeff Sessions är ett utmärkt exempel. Sessions anser bland annat att ”bra människor inte röker marijuana”, och genom sådana kommentarer råder det föga tvivel om att mannen har en djupt förlegad syn på naturmedicin. Däremot är han en nitisk följare av konstitutionen, som för övrigt skrevs av cannabisodlande och rökande revolutionärer… Bland sina närmaste har Trump samtidigt Roger Stone, en legendarisk politisk operatör som sympatiserar med ”Cannabisrevolutionen” som i skrivande stund är på stormsteg genom Förenta staterna. I 28 delstater, samt i Washington D.C., är cannabis nu lagligt.

Vad detta innebär för framtiden är helt enkelt att den fullkomligt korrupta läkemedelsindustrin, ”Big Pharma”, faktiskt kan komma att avslöjas för den bluff som den till stor del har blivit. Enbart cancerindustrin omsätter nämligen 160 miljarder dollar årligen, varför det är naivt att tro att de någonsin ens skulle vilja producera ett botmedel. Men genom legalisering av cannabis kommer ett botemedel mot cancer och många andra åkommor att kunna existera på marknaden.

Genom att överlåta bestämmanderätten till delstaterna i frågor som dessa, precis som landets skapare ämnade, kan Trump göra sig populär även bland sina nuvarande motståndare. Vilket alltid har varit hans löfte.

Det är därför upp till amerikanarna själva att hålla den andra amerikanska – populistiska – revolutionen levande.

Revolutionären Thomas Paine var olik landets övriga anfäder i avseendet att han egentligen inte var något annat än en enkel fotsoldat. Utöver detta var han dock dessutom en så-kallad ”pamphleteer”, det vill säga en ”stridsskriftsförfattare” – dåtidens alternativmedia. I Paines första text ”Common Sense”, som spreds likt en löpeld i kolonierna, berörde han många tidlösa sanningar. Däribland följande citat:

”En lång vana av att inte tro att något är fel, ger skenet av att det är rätt, och orsakar först ett formidabelt ramaskri till vanans försvar. Men tumultet avtar snart. Tiden konverterar fler än resonerande.”

Sannolikt är detta precis också vad som bäst kommer att sammanfatta Amerika under Trumps ledning.

Efter framgångarna i den nya världen kom Paine snabbt att vända uppmärksamheten mot Europa, med intentionen att göra den första amerikanska revolutionen till ett världsomspännande fenomen. Det är i samma anda som den här texten är skriven, i ett försök att inspirera den förtryckta och kuvade svenska befolkningen att stå upp mot globalismen.

I många avseenden är Sverige ett land som gärna speglar sig i skimret av Amerika, och att Sverige befinner sig i en liknande situation som USA gjorde före Trump är uppenbart. Precis som Förenta staterna är Sverige fullkomligt besudlat av globalistiska femtekolonnare inom både politik och media, som dessutom allierat sig med islamismen.

Det är sålunda dags för revolutionen att även nå Sverige – att befolkningen befriar sig genom ett regelrätt folkuppror. I Förenta staterna gjordes det med fredliga medel.

Det är möjligt även för oss.

 

 

”TRUMP REVOLUTION”

 

Henrik Larsson

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andras åsikter. Du är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver. Du måste ha en godkänd kommentar för att kunna kommentera fritt. Du har rätt att vara anonym. Läs våra fullständiga regler här

  • Uppvigling mot den representativa demokratin utan att ange ett demokratiskt alternativ. Fullkomligt kontraproduktivt.

Tipsa oss!

Missa inga nyheter!

Prenumerera på Nya Dagbladets nyhetsbrev!

Följ Sveriges nya framtidsmedia med nyheter, analyser, debatt och unika reportage! Få de viktigaste nyheterna i din mejl. Du kan när som helst avanmäla dig från nyhetsbrevet.

Send this to a friend