Kultur

Instruktionsmanual för Revolution del 8/11: Folkets kandidat

I den åttonde delen av Henrik Larssons dokumentära följetong om den andra amerikanska revolutionen får vi ta del av inledningsfasen av ett oväntat trumfkort. Donald Trumps kandidatur till presidentämbetet sände chockvågor över hela landet och satte igång ett ramaskri från ett skärrat politiskt och medialt etablissemang.

Foto: Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0
Publicerad 21 april 2017
Uppdaterad 3 juli 2017

Man kan fråga sig om det var folket som valde Trump, eller om det var han som valde amerikanerna? 

Möjligheten att han skulle förråda dem å elitens vägar, som otaligt många andra hade gjort, fanns onekligen där. Men varför skulle han sälja ut dem han älskade, särskilt med tanke på att han redan hade mer dollars än han någonsin skulle kunna spendera? Hur skulle han kunna sälja ut dem till samma personer som han visat avsky ända sedan Bill Clinton signerade det för USA så underminerande handelsavtalet NAFTA? Särskilt med tanke på att det fullkomligt ondskefulla TPP (Trans-Pacific Partnership) stod näst på tur och utan tvekan skulle godkännas av elitens egen kandidat – oavsett vem det nu skulle bli av Jeb Bush eller Hillary Clinton. Nej, hellre då gå till historien som Amerikas räddare i nöden — som en sann hjälte. Det var åtminstone så Trumps supportrar uppfattade honom.

Faktum är att Trumps timing inte kunde ha varit bättre. Han var helt enkelt rätt man på rätt plats, vars kandidatur baserade sig på en populistisk plattform, förankrad i genuint traditionella amerikanska värderingar. 100 procent Americana.

En traditionsförankrad nationalism var ett ljus i mörkret efter åtta år av progressiv kulturmarxism som enbart gynnat globalismen och islamismen.

Inte bara var det ett ljus för den genuina sanningsrörelsen, som i åratal försökt avslöja elitens brott, utan också för den så-kallade ”tysta majoriteten”. De som inte öppet vågade göra sina röster hörda, av rädsla för att bli kallade rasister av massmedia. Den tredje statsmakten hade under Barack Hussein Obamas ledning inte gjort något annat än att piska upp rashatet mot vita kristna amerikaner, och med politisk korrekthet tystat deras invändningar mot exempelvis den illegala massinvandringen. Syftet med den typen av invandring har alltid varit att att tillintetgöra landet för att i dess ställe—och över hela västvärlden—införa centraliserad totalitär globalism; den nya världsordningen.

Det var i Trumps opolerade retorik som den tysta massan fick möjlighet att andas igen och ge långfingret åt den förtryckande politiska korrektheten—sanningens fiende.

Etablissemangets hånskratt skiftade snabbt till ramaskri och den kriminella eliten satte snabbt in alla sina resurser för att försöka stoppa den populistiske outsidern som mot alla odds besegrade sina rivaler en efter en. Detta gjorde han genom att helt enkelt säga det som den tysta majoriteten själva redan visste och framförallt längtade efter att få höra en ledare säga.

Inte ”populism”, utan istället det faktum att han sade just sanningen var det som fick folket att på allvar börja älska honom. Lika mycket som att det var lögnerna runtomkring Trump som gjorde att avskyn mot honom intensifierades till helt absurda proportioner. Massmedia och den till stor del Soros-kontrollerade nätmedian (som utmålade sig för att vara ”alternativmedia” men som ändå sympatiserade med elitens intressen), började pumpa ut lögner och halvsanningar så gott som dygnet runt för att piska upp hatstämningen. Inte bara mot Trump utan också mot den tysta massan.

Allt tidigare prat från den liberala progressiva vänstern om fred och frihet var nu ett minne blott, och retoriken blev snabbt alltmer aggressiv och våldsbejakande. Vänstern visade med andra ord sitt rätta ansikte och bevisade framförallt hur de alltid har varit ett verktyg för den globala elit vars föregångare en gång i tiden hade finansierat den ryska revolutionen under massmördaren Lenin. Vart än Trump kampanjade bröt det ut kravaller och våldsamheter. Den tidigare nämnda kontrollerade median gjorde allt för att få det att verka som att det var Trumps sympatisörer som stod för våldet (sökord: ”bird-dogging”), men i själva verket var det precis tvärtom.

I San Diego, Kalifornien, var de enda rasisterna i sikte de som stod utanför och skanderade ”Raza Si!”, det vill säga den latinamerikanska rasiströrelsen La Razas slogan. La Raza (”Rasen”) är för övrigt finansierad av den globalistiska eliten och ägnar sig åt anti-amerikansk verksamhet med målet att driva bort vita människor från sydvästra Förenta staterna för att där bilda ett nytt land – ”Aztlan”. Att kalla gruppen för en terrororganisation stöpt i samma form som Muslimska brödraskapet vore inte en överdrift. Det förklarar också varför denna under Barack Hussein Obamas kulturmarxistiska ledarskap kom att åtnjuta betydande inflytande, samtidigt som dess kritiker stämplades som ”rasister”.

Det var dock inte bara vita amerikaner som kom till dessa evenemang för att ge Trumps nationalistiska plattform sitt stöd, utan folk från alla livets stigar. Alltifrån kineser, som mycket väl vet vad kommunism i praktiken innebär, till informerade latinamerikaner som sett igenom massmedias lögner. Till stor del var antidemonstranterna—vilket även erkändes från de egna leden —lågintelligenta individer som nöjde sig med vad kompisarna berättat och som låtit sig hjärntvättas av massmedias lögner.

Dessutom var det enkelt att konstatera hur många av dem som dessutom var rent fysiskt skadade; från gravt överviktiga till hyperfeminiserade bålgetingar, vars orsaker kan härledas till den omfattande förgiftningen av maten och dricksvattnet. De var med andra ord de yttersta typexemplen på hur obalanserade människor blir på elitens rekommenderade diet.

Trots massiv polisnärvaro utbröt det därför även här våldsamheter. Vita amerikaner blev pepparsprayade och överösta med tomflaskor, ägg och glåpord. Dessutom förföljde och anföll de så-kallade ”antirasistiska demonstranterna” de så-kallade ”rasisterna” och ”nazisterna”, som i själva verket bara var helt vanliga amerikaner som ville göra ”America Great Again”. Det vill säga få ett slut på det globalistiska vansinnet som framförallt eran under Clinton, Bush och Obama orsakat.

Video av Henrik Larsson –
”Haters attack pro-Trump hippie”

 

Henrik Larsson

Henrik Larsson är sedan många år bosatt i Los Angeles där han arbetar som bland annat dokumentärfilmare och skribent. År 2012 vann Henrik Activist Posts essä-tävling och fick som resultat träffa David Icke i London. Han har under många år engagerat sig för mänskliga rättigheter och koncentrerar sig nu främst på att stå upp för Sveriges befolkning, som utsätts för enormt överstatligt förtryck och imperialism.