”Enter the Dragon”

70-tals-filmen "Enter the dragon" måste betraktas som den bästa martial arts-film som gjorts och ännu idag få högsta betyg för bland annat sina actionscener och rika James Bond-liknande handling.

publicerad 29 maj 2021

”Enter the dragon” är den bästa martial arts-film som gjorts. Punkt slut. End of story.

När Enter the Dragon hade premiär i USA i augusti 1973, så hade Bruce Lee redan hunnit lämna jordelivet. Han dog ett par veckor innan filmens premiär. En alldeles för såväl tidig som tragisk hädangång. Jag undrar dock om Bruce Lee i sin vildaste fantasi hade kunnat förutspå vilken påverkan detta action-epos skulle ha på filmindustrin i allmänhet och action+martial arts-genren i synnerhet? Eller om han ens för ett ögonblick kunnat föreställa vilken hejdundrande framgång filmen skulle bli.

Filmen blev en hejdundrande braksuccé världen över och spelade in cirka 100 miljoner dollar bara under 1973. Overkliga siffror. Framför allt med tanke på filmens modesta budget på endast 850 000 dollar. Trivia: Omkring 2010 beräknades Enter the Dragon ha spelat in cirka 350 miljoner dollar – helt sanslösa pengar.

 

Filmen utspelas i Hong Kong och då primärt på en fiktiv ö (”Han’s Island”) i dess farvattnen. På denna ö anordnar filmens skurk ”Han” varje år en kampsportsturnering, där mästare och utmanare från olika stilar mäter krafterna med varandra. Turneringen är dock endast en fasad för Han’s mer suspekta förehavanden. Nämligen drog- och människohandel! Vederbörande är med andra ord en lymmel och fähund. En i filmen (icke namngiven) underrättelseorganisation är dock ”Han” på spåren. Här ska det banne mig inte säljas vare sig skitiga droger eller smugglas olyckliga människor – nej! Here is wisdom!

Denna anonyma organisation X kommer i kontakt med, ber om (och får) hjälp av filmens hjälte ”Lee”, vars uppdrag – efter ringa övertalning – blir att infiltrera, spana och (förhoppningsvis) skicka information om Han’s förehavanden tillbaka till organisation X . Som då i sin tur meddelar intresserade länders (läs; Storbritannien och USA) underrättelsetjänster och militär att: Fort som attan komma till undsättning (läs; burn down the house) och därmed sätta stopp för Han’s skumraskaffärer. Intressant att notera är det faktum att filmens kinesiske hjälte bär samma namn som sitt alter ego; kampsportslegenden come actor Bruce Lee. Ett tecken på lättja från manusförfattare Michael Allin eller ett klokt namnval? Strunt samma. Kanske var det Bruce Lee själv som gav sin hjälte sitt namn. Han gjorde nämligen en inofficiell rewrite själv…

Det finns även en intressant sidohandling i filmen. Det slumpar sig nämligen så, att systern till filmens hjälte Lee tragiskt nog begick självmord ett år innan filmens ”nutid”, som en följd av trakasserier från hantlangare till just ”Han”. Systern valde att ända sitt liv i stället för att leva med skammen av eventuell våldtäkt och annat elände. Innan hon dör så slåss hon dock som en riktig tigrinna och försvarar sin heder med allt vad hon har. Systern spelas av den före detta kampsportaren Angela Mao (Hapkido och Kung Fu). Angela Mao handplockades för övrigt av Bruce Lee till filmen.

Detta sidospår känner endast vi som tittare till och inte ”Braithwaite” (Geoffrey Weeks), som rekryterar Lee. Det gör Lees resa till Han’s Island och hans uppdrag där mer personligt och lägger till ytterligare ett intressant lager av intresse från oss tittare. Det blir då mer av en personlig vendetta än ett anonymt uppdrag (att hjälpa den goda sidan att besegra den onda). Min tolkning av filmen är att det är Lees personliga strävan efter hämnd och rättvisa för sin döde syster, som driver mycket av handlingen framåt. Dock parallellt med det mer James Bond-lika uppdraget.

 

För filmen hämtar mycket från James Bond-filmerna. Så det visslar om det. Alltifrån layouten på originalfilmaffischen (som är förtjusande vacker att beskåda) till upplägget av filmen samt musiken. Hur kul som helst! Filmens regissör Robert Clouse har verkligen spanat på och tagit lärdom utav hur herrar Broccoli och Saltzman fått till sitt lyckade koncept med James Bond. Lägg till Robert Clouses egen stil och känsla för bildkomposition samt de av Bruce Lee egenhändigt makalösa och fantastiskt koreograferade kampsportsscenerna, så förstår läsaren att vi bjuds på något unikt i denna genre.

Actionscenerna är nämligen i en klass för sig! De var det då och de är det än idag. Man bör ha i åtanke att detta var i princip något helt nytt på vita duken; dels actionscener med fokus på kampsport i sig samt dels det faktum att filmens stjärna var asiat (kines). Det är hisnande hur snabb Bruce Lee faktiskt var som kampsportare. Behöver jag nämna att actionscenerna är analoga och utförs av riktiga personer? Återigen; ej CGI eller annat teknomanipulerat lallilall. Ett exempel är scenen där Bruce Lee briljerar med sin nunchaku-teknik. Wow-faktor garanteras!

Filmen påminner alltså i mångt och mycket om formatmall 1A för mången James Bond-film: 1. Det är en superskurk som ägnar sig superskurkiga saker (förvisso ”bara” droger och människohandel men ni förstår vad jag menar). 2. Superskurken har en hyfsat hederlig fasad (kampsportturnering). 3. Superskurken huserar på en ”ointaglig” ö. 4. Superskurken har en eller flera otäcka hantlangare (i filmen spelade utav Bolo Yeung och Robert ”Bob” Wall). 5. Det finns fagra damer på sagda ö. 6. En västerländsk underrättelseorganisation vill göra något åt superskurken och dennes förehavanden. 7. Vår hjälte har en eller flera allierade som hjälper honom i kampen. I Enter the dragon är det den för den vane biobesökaren och cineasten allas vår John Saxon (”A Nightmare on Elm Street”, ”Black Christmas och ”Tenebre”) som blir Lees främste allierade. Karatelegenden Jim Kelly är en annan bundsförvant (som också blir filmens ”sacrificial lamb”). 8. Bruce Lee spelar i princip en kinesisk kampsportsvariant av en James Bond-liknande karaktär, som infiltrerar skurkens näste, skapar kaos och oreda, och slutligen – mot alla odds – kammar hem segern!

Vi måste våga prata om filmmusik! Jag tar min vana trogen alltid upp musiken i mina filmrecensioner. Detta meisterwerk är inget undantag. Musiken till Enter the dragon är skriven av den argentinsk-födde kompositören och tillika skicklige jazzpianisten Lalo Schifrin. En oerhört begåvad gentleman som skrivit musik till över hundra filmer och tv-serier. Han har på sitt CV bland mycket annat ett mångårigt samarbete med en viss Clint Eastwood, till vilken han komponerat ett flertal finfina alster. Lalo Schifrin är även upphovsmakaren bakom musiken till filmer såsom ”Mission: Impossible”, ”The Eagle has Landed” och ”The Osterman Weekend”. Hans stil är i mitt tycke helt unik. Lalo Shifrins modus operandi är ofta en jazz-influerad palett, blandat med elekroniska ljud och loopar samt (till och från) med inslag av klassisk musik. En i mitt tycke väldigt spännande musikmenu. Framför allt var detta koncept väldigt lyckat på 70-talet, i filmer som ”Dirty Harry” och just Enter the dragon. Ledmotivet till Enter the dragon är väldigt medryckande och har en melodislinga som riskerar att fastna i tittarens hjärna. Suggestivt, jazzigt och visslingsvänligt. Rekommenderas.

 

Fotot i filmen är enligt undertecknad synnerligen behaglig att beskåda. Inte nog med att vi bjuds på udda och (då) exotiska inspelningsplatser; Hongkong med omnejd. Lika tilldragande är användandet av den färgen brunt. I Enter the dragon är det inte 50 nyanser av brunt utan snarare uppemot 150. Jag personligen älskar 70-talets ”bruna look” i många filmer. En färg som är behaglig för ögat, naturlig (dåliga skämt undanbedes) samt gör sig väl med andra organiska färger som till exempel gul/orange/grön. Det borde instiftas en lag som belönar filmfotografer som använder brunt till fullo! Se filmen och njut, om så endast för det synnerligen behagliga fotot.

Avslutningsvis vill jag nämna det tragiska faktum att Bruce Lee gick bort endast ett par veckor innan filmens premiär. Han fick med andra ord inte uppleva lönen för mödan han gjort. Världen är allt bra orättvis ibland. Han dog i något så udda som hjärnödem. Huruvida detta ofta dödliga tillstånd tillkom av hans då nyfunna nyttjande av hasch eller om det var på grund av de olika mediciner han tog mot bakgrund av en ryggskada han ådrog sig 1970, får vi kanske aldrig veta.
Vad vi dock vet är att hans fru Linda och två barn (Brandon och Shannon), förlorade en älskad make och far samt att vi andra mere mortal men förlorade en levande legend, superstar deluxe och martial arts-mästare supreme. Vila i frid, Bruce Lee!

Betyget blir solklara fem av fem!

 

Jan Sundstedt


Enter the dragon (I drakens tecken) hade biopremiär Hongkong den 26 juli 1973 och i USA den 17 augusti samma år. Filmen regisserades av Robert Clouse. Detta är Bruce Lees sista fullbordade film. I Sverige förbjöd Statens biografbyrå visning av filmen 1973. 1998 beslöt myndigheten att tillåta visning av den oklippta versionen från 15 års ålder.

Bruce Lee föddes den 27 november 1940 (död 20 juli 1973) i San Francisco, USA. Kort efter hans födelse flyttade familjen till Hongkong. Det var där han (vid 14 års ålder) började träna kampsport. Han återvände inte till USA förrän vid 18 års ålder på grund av "problem med rättvisan" (återkommande gatuslagsmål) i Hongkong. Där öppnade han en kampsportskola. Han försökte komma in på filmens banor men lyckades inte särskilt bra och bestämde sig sedan för att återvända till Hong Kong för att satsa på film där i stället.

 


Liknande artiklar: