Det som saknas, är det som alltid saknas hos svenska skribenter, nämligen: Varför? Nästan ingen skribent vill ens sniffa på den frågan och ännu mindre söka besvara den. Det är mycket märkligt. Hur kan man förvänta sig att man skall kunna göra något åt det hela, utan att ha klargjort orsaken till att utvecklingen – det senaste halvseklet – pekar rakt ned i avgrunden.

Inom astrofysiken tog det lång tid – sekler – innan man insåg att det i alla spiralgalaxer finns en enorm massa, som man inte kan se (=Svarta hål) som gör att stjärnorna dras in mot centrum. Man försökte hitta på de mest fantasifulla förklaringar till att stjärnorna uppförde sig, så som de gjorde. Det var först Stephen Hawking som hade modet att inse – och säga – det självklara: Även om man inte kan se den, så måste det finnas en enorm dragningskraft i centrum, för att stjärnorna skulle kunna cirkla runt som de gör.

Utan att angripa samhällsfenomen vetenskapligt och låta fakta bestämma var Sanningen står att söka, så virrar man bara omkring. Politikerklassen är inget nytt fenomen. Det är samma sorts pladdrande egoister, som i tidigare samhällen kallats för något annat, som roffar åt sig så gott de kan. Men dessa egoister är inte de som styr utvecklingen, till det duger de inte. De bara följer med strömmen och rättar sig efter de, som verkligen styr.

Man kallar de, som söker sanningen, för konspirationsteoretiker eller foliehattar. Vad skall man då kalla dem, som vägrar söka de verkliga orsakerna till samhällsutvecklingen? Slumpteoretiker? Eller bara räddhågade latmaskar?

Efter att, under sex år, intensivt granskat historiska fakta, så är det för mig uppenbart att det finns en liten grupp människor med enorm makt, som styr utvecklingen åt det håll de önskar. Om vi inte vågar ta steget och börja tala om den gruppen, kommer vi aldrig att kunna göra något åt den.

kandiderar för statsministerposten. Hon har god hjälp av en trixande talman som tänjer på grundlagen. 82% vill ha det så här.

Har vi inte fått nog snart?