Om vi börjar från slutet: ”vilken blir då väljarnas reaktion”? Svaret blir självklart: ”Ingen” (eller mycket liten). 2014 hade vi den enorma skogsbranden, där alliansregeringen vägrade ta emot den släckningshjälp som Ryssland erbjöd. 2015 hade vi invandringstsunamin, där landets gränser stod helt öppna och den S-regeringsutsedde polischefen Dan Eliasson såg till att ingen identitetskontroll av invällarna gjordes. I år hade vi ånyo skogsbränder, totalt c:a 60% mera omfattande än 2014. Återigen samma taffliga hantering som 2014, fast nu från S-håll. Dessa schabbel, och otaliga andra, gav SD ett lyft från 13,9% till 17,5%. 82% av de svenska medborgarna vill ha mer av samma schabbel.

Vad det handlar om är kultur – fast jag föredrar att kalla det Berättelse. Varje kultur har sin egen Berättelse. Ofta är det en samlande religion, där många generationers samlade erfarenheter och levnadsregler ges en övernaturlig förklaring. Men en politisk ideologi fyller samma funktion. Sammantaget bildar kulturen en Berättelse, som människor växer in i under uppväxten. Den Berättelsen sitter sedan benhårt fast och varje nytt samhällsfenomen förklaras utifrån den. När de nya idéerna strider mot Berättelsen blir medborgaren förvirrad och vilsen. Desperat klamrar de sig fast vid de nya idéerna, genom det förtryck de utsätts för om de inte anammar dem, men det logiska sammanhanget är borta och människornas tillvaro blir ett enda virrvarr.

Ända sedan upplysningstiden (är det någon som får associationer till Illuminati =’De upplysta’, kanske?) har den ursvenska ’Berättelsen’ bearbetats av anarkoliberalismens ideal ”frihet-jämlikhet-broderskap”. Till detta kom sedan marxismen med sin klasskamp mellan de besuttna och proletärerna. Ännu lite senare kom feminismen med motsättningen mellan kvinnor och män.

Under socialdemokratins herravälde i Sverige, sedan 20-talet, bakade man samman liberalism, socialism och feminism till ett i stort sett logiskt system, som blev den nya ’Berättelsen’. Inspirerade av den tyska nazismen bakades även nationalismen in i detta system, vilket blev Per-Albins ”Folkhemmet”. I den Berättelsen levde svensken fram t.o.m. 50-talet. På sitt sätt var det en idyll och det är ofta den, som vi gamlingar ser tillbaka på med saknad. Men fröet till det samhällssystemets undergång fanns redan inbyggt och nu, när fr.a. feminismens känslobaserade fjoll fritt fått gripa omkring sig, har vi hamnat i rena perversiteter.

Sedan den fanatiska 68-vänsterns framgångsrika marsch genom samhällsinstitutionerna (inklusive de politiska partierna), där den skaffat sig en enorm makt, har ’Folkhemsberättelsen’ slitits i stycken av multikulti-trams, HBTQ-fjoll och genus-galenskaper. Nu försöker man baka ihop detta till en ny Berättelse, under namnet ”Värdegrunden”. Eftersom den baseras på känslomässigt snömos kommer den aldrig att kunna bli en sammanhängande Berättelse för svenskarna, vilket inte heller är meningen. Eftersom hela detta hokus-pokus bara har till uppgift att, en gång för alla, krossa Sverige och utplåna svenskarna som ett kulturellt sammansvetsat folk, så behöver folket förstås ingen egen Berättelse.

Redan Adam Weishaupt, 1748-1830 – Illuminatis grundare – var redan då fullständigt på det klara med vart han syftade med sitt arbete. Självklart har han inte uppfunnit allt själv, utan byggde på äldre ’visdom’, men den bild som han målade upp om den globalistiska framtiden är vad vi nu går emot med stormsteg. De infiltrationsmetoder, som 68-vänstern framgångsrikt tillämpat, hade honom som upphovsman.

Så tro för all del inte att den samhällsutveckling, som vi upplevt sedan 1700-talet, rör sig om en spontan företeelse. Den är planerad sedan århundraden.

PS. Dan Ahlmark gör, som nästan alla, skillnad mellan nazism och socialism. Det måste betraktas som kulturvänsterns största bedrift, att ha lyckats peta in ett parti, som heter NationalSOZIALIASTISCHE Deutsche ARBEITERpartei (NationaiSOCIALISTISKA Tyska ARBETARpartiet) i högerfållan. Det NSDAP gjorde, som första åtgärd, var att avskaffa alla samhällsklasser, med därtill hörande titlar, och ge arbetare samma samhällsstatus som akademiker och företagsledare. Så även om Nationalsocialismen inte baseras på marxismen, så var och är nazismen en extremvänster-ideologi. Vilket förstås förklarar alla de våldsexcesser – inklusive de i koncentrationslägren – som utspelades i Nazityskland.