Jag har överhuvudtaget inte nämnt eller behandlat poststrukturalism. Däremot har jag tagit upp dess inflytande på postmodernismen, vilken är avsevärd. . Kulturmarxism definierar jag som postmodernismens samhälleliga uttryck. Påverkan från postmodernismen visar sig då i kulturmarxismens olika delteorier såsom genusteori, handikappteori, postkolonial teori, rasism, queer teori osv. Andra använder nymarxism som beteckning på bl a det jag kallar kulturmarxism..

Det finns väsentliga skillnader mellan traditionell marxism och postmodernism t ex kunskapssynen, tron på en viss ödesbestämd samhällsutveckling, betydelsen av ekonomiska faktorer jämfört med andra krafter i samhället osv. Men postmodernism är enligt Hicks egentligen ett medel för socialister/kommunister att utan att behöva skämmas hela tiden kunna fortsätta att plädera för ett i praktiken socialistiskt och kollektivistiskt samhälle, trots att 1900-talets historia helt uppenbarat det ekonomiska, sociala och humanistiska misslyckande detta står för. Men vissa personer har inte karaktär att acceptera att de hela livet trott på nonsens – att deras socialistiska livssyn är bankrutt och etiskt helt undermålig – så de begår vilka intellektuella bedrägerier som helst bara för att vidmakthålla sin samhällssyn. Därför hävdar de en rad postmodernistiska åsikter.

Att det finns en socialistisk ”elit” som arbetar för ökad överstatlighet är dokumenterat. Samtidigt gör vissa icke-socialistiska grupper/etablissemang det också utan att förstå att de medverkar till ökad kollektivism. Trenden mot exempelvis ökad överstatlighet uppbackad av politiskt starka grupperingar till vänster men också av vänster- och centerorienterade socialiberaler är ett allvarligt problem. Nyliberaler som arbetar för det motarbetar jag alltid.

Igen,poststrukturalistisk teori är ett uppgör med nymarxismen. ”Kultursmarxism” är f.ö. ett nonsensbegrepp. Det är riktigt att många kuturutövare, liksom forskare inom samhällsvetenskaperna är intresserade av universalistiska likhetsideal och minoriteters rättigheter. Att poststrukturalism och postmodernism är tankegods som är relaterade till varandra ger jag dig rätt i, men man ska skilja på sak. Däremot, att kalla poststrukturalism och om du nu vill, postmodernism som estetiskt begrepp, för marxism är bara nonsens.
Närmast ingen idag svär sig till idén om ett falskt medvetande eller en statisk överbyggnad-bas som modell för samhällets ekonomiska hierarkier. Detta (och här talar jag generellt till många av dina fans, Ahlmark) är bara great reset- trams om en ”kommunistisk” elit som skall ta över världen. Eliten, de med flest resurser här i världen har jobbat i över ett halvt sekel på att sprida nyliberal politik och gör allting för att frånta nationalstaterna makten med nya handelsavtal, koronapass och lobbyverksamhet för att öka överstatligheten. Om ni inte ser skillnad på regelrätt oligarki och kommunism, så som den är beskriven i det ”kommunistiska manifestet” och ”kapitalet”, så föreslår jag att ni stänger av youtube och öppnar just de böckerna.

Det är en sak att Foucault inrangeras i en viss vetenskaplig grupp. Men hans ideer har anammats av postmodernismen och har påverkat den filosofin. Det innebär då, att kulturmarxismen – postmodernismens samhälleliga uttryck – använder honom som en teoretisk bas. Ifall poststrukturalistiskt intresserade eller verksamma kanske har kritiska åsikter om honom är likgiltigt. Jag talar om hans inverkan på postmodernismen och dess yttringar.
1
o

Marxismen är sekulariserad judendom. Påståendet är inte ens kontroversiellt bland skolade teologer.

Det är framförallt Frankfurtskolan du bör klandra. Skadeverkningarna av deras irrläror beskrivs väldigt bra av Ahlmark ovan. En del tidiga socialister hade säker goda avsikter och ambitioner. Men deras teorier klarade inte konfrontationen med verkligheten.

Om du grämer dej för att socialisterna lurats, kommer du att upptäcka att det finns en hel rad som står bakom dom i kön. Notera att socialism är den enda politiska gren som inte direkt skapats av J (ust det).