När man skall analysera skeenden i politiken, måste det första antagandet vara att utfallet av ett agerande var det som eftersträvades av anfallaren-segraren. Om detta inte kan göras troligt, får man fortsätta analysen efter andra linjer.

Det är en nästan hundraprocentig inställning hos dem, som analyserar USA’s oräkneliga krig genom tiderna, att om inte slutresultatet inte blev ’demokrati och lycka för alla’ – vilket det nästan aldrig blivit – i det land som blev utsatt för attacken, så beror det på att amerikanerna misslyckats. Det anser jag är en naiv inställning.

I alla de överfall på andra länder, som har USA som upphov – och vi talar om långt över 100 sedan staten USA bildades! – har USA stått som segrare i så gott som samtliga. Att tro att ett sådant lands ledare skulle vara så obegåvade att de inte ser till att nå de resultat de eftersträvar, är inte rimligt. Med så mycken praktik torde de ha lärt sig.

Så till Irak: Min syn på slutresultatet är att kaos, terror och inbördeskrig var exakt vad USA och dess allierade avsåg, när man anföll Irak. För det talar att överfallen på Afghanistan och Libyen givit samma slutresultat.

Överfallet på Syrien skiljer sig mot attackerna av ovanstående länder. Direktanfall som tidigare, har blockerats i FN av Ryssland, som ända sedan sovjettiden varit stödjare av klanen Al Assad. Därför har USA och dess allierade där enbart använt sig av de islamistiska bulvaner, som man lyckades så bra med i Libyen.

Troligen har det amerikanska etablissemanget dock gravt underskattat hur långt Putin skulle sträcka sig i sitt stöd och även underskattat den ryska krigsmaktens kapacitet. NATO’s sanslösa expansion, ända till Rysslands randstater, de senaste 2 decennierna, har gjort att ryssarna nu har ryggen mot väggen och inte kan göra fler eftergifter, utan att gå under som nation, vilket man borde ha insett.

Tvärtemot Berns uppfattning, att USA’s Irak-krig var ett misslyckande, anser jag att man där har lyckats hundraprocentigt. I Syrien kommer Al Assad och ryssarna att – med all säkerhet – besegra Al Qaida (med alla dess avknoppningar) och ISIS. Men slutresultatet är inte så pjåkigt: Syriens infrastruktur är i ruiner, miljontals är på flykt och landets skulder lär vara astronomiska.

Så åter till citatet ovan: Min uppfattning är att USA’s taktik Söndra-och-Härska-i-Mellanöstern på det stora hela har varit en framgång. Man har dock inte krossat alla de länder, som man var ute efter, Ryssland kom i vägen.

Men sista ordet är inte sagt ännu, det mullrar rejält i Mordor.