Din syn är alltför förenklad och därför felaktig. Som jag visat i min bok – och vissa artiklar – är ett skäl till att man går fel i diskussioner om libertariansim, att man inte beaktar libertarianismens krav på individuella rättigheter och dess följder för lagar. Det omstöper ståndpunkter dramatiskt och ändrar mycket av det du talar om. Ta ett sådant område som massinvandring. Vi vet empiriskt att nationalstaterna är den hittills enda säkra grunden för fria och demokratiska samhällen och upprätthållandet av individuella rättigheter. Gränser är nödvändiga. Det är de nuvarande invånarnas rätt att avgöra vilka som etablerar sig i landet. Och att andra – utan anknytning till landet – dessutom plötsligt ska ha någon som helst rätt att erhålla några bidrag tvångsmässigt från invånarna är helt oacceptabelt. I Sverige bör vi därför – om invandring bedöms vara önskvärt – införa ett meritokratiskt system för val av invandrare och om möjligt inte ge några bidrag till dem. Med tanke på att Sverige är mycket attraktivt för människo, är det säkert möjligt till en viss gräns. Liknande slutsatser gäller på alla områden.
Ett krav som är oeftergivligt för en libertarian, är att ta ansvar för sig själv och sin familj både när det gäller det materiella och att skaffa sig sin egen livsåskådning. Du håller säkert med att just i dagens samhälle, som godtar att alla ska omhändertas och nå god standard oavsett skäl och egna arbetsinsatser, frodas just Peter Pan- syndromet. Graden av ansvarslöshet för en själv och viljan att lägg bördan för den egna existensen på andra är enorm i dagens välfärdsstat. Det tillåts inte i ett libertariansk stat. Du kanske vill läsa om moralen och reglerna där i min bok (VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten), så får Du en bättre förståelse för vad riktig libertarianism är.

Libertarianismen upphöjer människan som ideal och förkastar övervärldsliga begrepp. Det förutsätter att människan är perfekt. I enlighet med Jean-Jacques Rosseaus tänkande anses hennes naturliga drifter vara produktiva men inte destruktiva. I själva verket är människan en omoralisk och grym varelse, men som även har vissa goda sidor. Enligt den traditionella synen är statens uppgift att undertrycka de förra egenskaperna och förstärka de senare.

Libertarianismen leder till förödelse. Det är egentligen en anarkistisk ideologi—en ideologi för vilsna själar (pueri aeterni). Människorna skall vara likt ego-ballonger som flyter i lufthavet och som endast tänker på att berika sig själva. De saknar då förankring i en gemensam tro och moral. Det får som följd att befolkningen utvecklar en neuros som i litteraturen kallas puer aeternus (det eviga barnet) eller Peter Pan-syndromet. Libertarianismen är en patologisk ideologi, förödande för samhället och befolkningens själshälsa.